Sjunde avdelningen

Plaster och plastvaror; gummi och gummivaror

Allmänna anvisningar

Anm. 1

Denna anmärkning behandlar klassificeringen av varor som föreligger i satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon omfattas av sjunde avd. Anmärkningen är emellertid tillämplig endast för satser vilkas beståndsdelar är avsedda att efter hopblandning ge en produkt enligt sjätte eller sjunde avd. Sådana satser skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för denna produkt, under förutsättning att beståndsdelarna uppfyller de villkor som är uppställda i punkterna a – c i anmärkningen.

Det bör observeras att varor i sådana satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon omfattas av sjunde avd., men som är avsedda att användas successivt utan att först blandas med varandra klassificeras med tillämpning av de allmänna tolkningsreglerna (i allmänhet regel 3 b). Beståndsdelarna i satser av sistnämnda slag, som inte föreligger i detaljhandelsförpackningar, klassificeras var för sig.

Anm. 2

Varor enligt nr 3918 (golvbeläggningsmaterial och vägg- eller takbeklädnad av plast) och 3919 (självhäftande plattor etc. av plast) förs inte till 49 kap., även om de är försedda med sådant bokstavstryck e.d. eller med sådant bildtryck, som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till varornas huvudsakliga användning, utan klassificeras enligt nämnda nummer. Alla andra varor av plast eller gummi av de slag som är upptagna i denna avdelning förs till 49 kap., om de är försedda med tryck som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till deras huvudsakliga användning och plasten eller gummit endast fungerar som underlag för tryckningen.

39 kap. Plaster och plastvaror

Allmänna anvisningar

I stort sett omfattar detta kapitel ämnen som kallas polymerer samt halvfabrikat och andra varor av sådana ämnen, under förutsättning att de inte är uteslutna enligt anm. 2 till kapitlet.

Polymerer

Polymerer består av molekyler som kännetecknas av upprepningen av en eller flera typer av monomera enheter.

Polymerer kan bildas genom en reaktion mellan flera molekyler med samma eller olika kemisk uppbyggnad. Processen genom vilken polymerer bildas kallas polymerisation. I vid bemärkelse avses härmed i synnerhet följande typer av reaktioner:

1. additionspolymerisation, vid vilken enkla omättade molekyler med dubbelbindning reagerar med varandra så att de länkas samman utan att vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja som innehåller enbart kol-kolbindningar, vilket sker t.ex. vid framställning av polyeten av eten eller vid framställning av sampolymerisat av eten och vinylacetat av monomert eten och vinylacetat. Denna typ av polymerisation kallas ibland enbart polymerisation eller sampolymerisation, varvid dessa ord används i en mera begränsad betydelse;
2. omlagringspolymerisation, vid vilken molekyler med funktionella grupper som innehåller t.ex. oxygen-(syre-), nitrogen-(kväve-) eller svavelatomer reagerar med varandra genom att atomerna omgrupperas inom molekylen och molekylerna sammanlänkas utan att vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja i vilken de monomera enheterna hålls samman av eten-, amid-, uretan- eller andra bindningar. Så sker exempelvis när poly(oximetylen) (polyformaldehyd) framställs av formaldehyd, när polyamid-6 framställs kaprolaktam och när polyuretaner framställs av en polyol och ett diisocyanat. Denna typ av polymerisation kallas också polyaddition;
3. kondensationspolymerisation, vid vilken molekyler med funktionella grupper som innehåller t.ex. oxygen-(syre-), nitrogen-(kväve-) eller svavelatomer reagerar med varandra genom en kondensationsreaktion, varvid vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja i vilken de monomera enheterna hålls samman av eter-, ester-, amid- eller andra bindningar. Så sker exempelvis när poly(etentereftalat) framställs av etylenglykol och tereftalsyra och när polyamid-6,6 framställs av hexametylendiamin och adipinsyra. Denna typ av polymerisation kallas också kondensation eller polykondensation.

Polymerer kan kemiskt modifieras. Som exempel kan nämnas klorering av polyeten eller poly(vinylklorid), klorsulfonering av polyeten, acetylering eller nitrering av cellulosa och hydrolys av poly(vinylacetat).

Förkortningar för polymerer

Många polymerer som är beskrivna i detta kapitel är också kända genom sina förkortningar. Nedan följer en lista på några av de mest använda förkortningarna:

Det bör observeras att kommersiella polymerer ibland innehåller fler monomerer än de som betecknas med sina förkortningar (t.ex. linjär låg-densitet polyeten (LLDPE), vilken i huvudsak är en etenpolymer innehållande små mängder (ofta mer än 5 %) alfa-olefinmonomerer). Vidare behöver inte de relativa mängderna av monomererna i en polymer vara i samma följd som de angivits i förkortningen (t.ex. sampolymeren akrylnitril-butadien-styren (ABS) innehåller styren som dominerande monomer.

Förkortningar för polymerer bör därför endast tjäna som vägledning. Under alla förhållanden skall klassificeringen bestämmas genom tillämpning av anmärkningar och kompletterande anmärkningar till kapitlet i fråga och på basis av den relativa sammansättningen av monomererna i en polymer (se anm. 4 och kompletterande anm. 1 till detta kapitel).

Plast

Ordet "plast" definieras i anm. 1 till detta kapitel som sådana material enligt nr 3901 – 3914 som kan eller har kunnat formas (antingen i polymerisationsögonblicket eller i ett senare stadium) under yttre påverkan (vanligen av värme och tryck, i vissa fall i närvaro av ett lösningsmedel eller ett mjukningsmedel) genom gjutning, strängsprutning, valsning eller någon annan process till former som bibehålls när den yttre påverkan upphör. I hela tulltaxan skall ordet "plast" även avse vulkanfiber.

Detta ord avser emellertid inte material som anses utgöra textilmaterial enligt elfte avd. Det bör observeras att denna definition av "plast" är tillämplig i hela tulltaxan.

Ordet "polymerisation" används i denna definition i vid bemärkelse och betecknar vilken som helst metod att bilda en polymer, inbegripet additionspolymerisation, omlagringpolymerisation (polyaddition) och kondensationspolymerisation (polykondensation).

Om ett material enligt detta kapitel genom värmebehandling kan göras mjukt på nytt och formas till artiklar, t.ex. genom gjutning, och sedan göras hårt genom att avkylas, betecknas det som "termoplastiskt". Om det kan överföras eller redan har överförts till en icke smältbar produkt genom kemisk eller fysikalisk påverkan (t.ex. genom värme) betecknas det som "värmehärdande".

Plast kan användas för ett nästan obegränsat antal ändamål och många plastprodukter klassificeras enligt andra kapitel i tulltaxan (se anm. 2 till detta kapitel).

Kapitlets huvudsakliga indelning

Kapitlet är indelat i två underavdelningar. Underavdelning I omfattar polymerer i obearbetad form och underavdelning II omfattar avklipp och annat avfall av plast, plastskrot, halvfabrikat av plast samt artiklar av plast eller andra polymerer.

Av produkterna enligt underavdelning I, som alltså omfattar polymerer i obearbetad form, erhålls de produkter som omfattas av nr 3901 – 3911 genom kemisk syntes, medan de som omfattas av nr 3912 och 3913 antingen är naturliga polymerer eller erhålls genom kemisk behandling av sådana polymerer. Nr 3914 omfattar jonbytare på basis av polymerer enligt nr 3901 – 3913.

I underavdelning II omfattar nr 3915 avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot. Nr 3916 – 3925 omfattar halvfabrikat av plast eller särskilt nämnda artiklar av plast. Nr 3926 är en slumprubrik som omfattar varor, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, av plast eller av andra material enligt nr 3901 – 3914.

Omfattningen av nr 3901–3911

Omfattningen av dessa nummer regleras av anm. 3 till detta kapitel. Dessa nummer tillämpas endast för varor som har framställts genom kemisk syntes och som motsvarar någon av följande beskrivningar:

För beräkning av det genomsnittliga antalet monomera enheter enligt anm. 3 c till 39 kap., kan polykondensat och vissa omlagringspolymerer innehålla mer än ett slags monomera enheter, vilka var och en har olika kemisk sammansättning. En monomer enhet är den största strukturenhet som en enkel monomermolekyl bidrar med vid en polymerisationsprocess. En sådan monomer enhet får inte förväxlas med den regelbundet återkommande strukturenhet som karakteriserar polymeren och inte heller med ordet monomer, varmed avses en enkel molekyl av vilken polymerer kan byggas upp.

Exempel:

a) Poly(vinylklorid)

Följande kedja omfattar tre monomera enheter: 

(I detta fall är den monomera enheten och den regelbundet återkommande strukturenheten identiska.)

b) Polyamid-6,6

Följande kedja omfattar fyra monomera enheter:

(I detta fall ingår två olika monomera enheter och den regelbundet återkommande strukturenheten består av en av vardera.)

c) Sampolymerisat av eten och vinylacetat

Följande kedja omfattar sex monomera enheter:

(*) I detta fall är de monomera enheterna slumpmässigt ordnade och man kan inte tala om någon regelbundet återkommande strukturenhet.

Sampolymerer och polymerblandningar

Ordet "sampolymerer" definieras i anm. 4 till detta kapitel såsom polymerer i vilka halten av någon enskild monomer enhet inte uppgår till 95 viktprocent eller mer av det totala polymerinnehållet.

Sålunda skall t.ex. en polymer som består av 96 % propylen som monomer enhet och 4 % andra olefinmonomerer inte klassificeras som sampolymer.

Sampolymerer omfattar sampolykondensat, sampolyadditionsprodukter, segmentpolymerer och och ymppolymerer.

Segmentpolymerer är sampolymerer, som består av åtminstone två anslutna polymersekvenser, som har olika monomera sammansättningar (t.ex. en sampolymer av eten och propen innehållande alternerande segment av polyeten och polypropen).

Ymppolymerer är sampolymerer som består av huvudkedjor som har sidokedjor med annan monomer sammansättning, t.ex. styren-butadien-sampolymer- ymp- polystyren (en polyestyren ympad på en styren-butadien-sampolymer) och polybutadien- ymp- styren-akrylnitril-sampolymer.

Klassificeringen av sampolymerer (inbegripet sampolykondensat, sampolyadditions-produkter, segmentpolymerer och ymppolymerer) och polymerblandningar regleras av anm. 4 till detta kapitel. Om inte annat följer av numrens lydelse skall sådana produkter klassificeras enligt det nummer som omfattar polymerer av den monomera enhet som viktmässigt dominerar över varje annan monomer enhet som varan är uppbyggd av. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall monomera enheter vilkas polymerer omfattas av samma nummer räknas samman, som om de vore en enda monomer enhet.

Om ingen monomer enhet (eller grupp av monomera enheter vilkas polymerer omfattas av samma nummer) dominerar, skall sampolymerer och polymerblandningar klassificeras enligt det nummer som står sist i tulltaxan av dem som kan komma i fråga.

Sålunda skall t.ex. en vinylklorid-vinylacetatsampolymer som innehåller 55 % av den monomera enheten vinylklorid klassificeras enligt nr 3904 medan en som innehåller 55 % av den monomera enheten vinylacetat klassificeras enligt nummer 3905.

En sampolymer som består av 45 % eten, 35 % propen och 20 % isobuten klassificeras enligt nr 3902, eftersom de monomera enheterna propen och isobuten, vilkas polymerer omfattas av 3902, utgör 55 % av sampolymeren och tillsammans dominerar över den monomera enheten eten.

En polymerblandning sammansatt av 55 % polyuretan, baserad på toluendiisocyanat och en polyeterpolyol, och 45 % poly(oxixylylen) ska klassificeras enligt nr 3909, eftersom de monomera enheterna i polyuretan dominerar över dem i poly(oxixylylen) polyetern. Enligt definitionen av polyuretaner ska alla monomera enheter av en polyuretan, inklusive de från polyeterpolyolen som bildar en del av polyuretanen, klassificeras tillsammans som monomera enheter enligt nummer 3909.

Kemiskt modifierade polymerer

Kemiskt modifierade polymerer, dvs. sådana i vilka endast sidokedjor (bihang) till huvudkedjan har förändrats genom kemisk reaktion, skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för den omodifierade polymeren (se anm. 5 till detta kapitel). Denna bestämmelse gäller inte för ymppolymerer.

Sålunda klassificeras t.ex. klorerad polyeten och klorsulfonerad polyeten enligt nummer 3901.

Polymerer som kemiskt modifierats för att bilda reaktiva epoxigrupper så att de övergått till epoxihartser (se anv. till 3907) ska klassificeras enligt nr 3907. T.ex. ska fenolharts kemiskt modifierad med epiklorhydrin klassificeras som epoxiharts och inte som kemiskt modifierad fenolharts enligt 3909.

En polymerblandning i vilken någon av de ingående polymererna blivit kemiskt modifierad bedömmes vara fullständigt kemiskt modifierad.

Obearbetad form

Nr 3901 – 3914 omfattar endast varor i obearbetad form. Uttrycket "obearbetad form" är definierat i anm. 6 till detta kapitel. Därmed avses endast produkter i följande former:

1. Vätskor och pastor. Dessa kan bestå av baspolymeren, vilken måste härdas genom värme eller på annat sätt för att bilda det färdiga materialet eller kan utgöra dispersioner (emulsioner och suspensioner) eller lösningar av ohärdat eller delvis härdat material. Förutom ämnen som är nödvändiga för härdningen, såsom härdare (tvärbindningsmedel) eller andra ämnen som deltar i reaktionen samt acceleratorer, kan dessa vätskor eller pastor innehålla andra ämnen, såsom mjukningsmedel, stabilisatorer, fyllmedel och färgämnen, vilka huvudsakligen är avsedda att ge de färdiga produkterna speciella fysiska egenskaper eller andra önskvärda kännetecken. Vätskorna och pastorna används för gjutning, strängsprutning etc. och som impregneringsmedel, ytbeläggningsmedel, baser för färger och lacker, lim, förtjockningsmedel, flockningsmedel etc. När tillsatsen av vissa ämnen medför att produkter bildas som motsvarar beskrivningen i ett nummer med mera specificerad varubeskrivning i någon annan del av tulltaxan omfattas de inte längre av 39 kap. Så är exempelvis fallet med:
   a) beredda lim och klister – se uteslutning i slutet av dessa allmänna anvisningar;
   b) beredda tillsatsmedel för mineraloljor (nr 3811). Det bör också observeras att lösningar (andra än kollodium) som består av någon av de produkter som är upptagna i nr 3901–3913 i organiska lösningsmedel, i vilka lösningsmedlets vikt överstiger 50 % av lösningens vikt, är undantagna från detta nummer och klassificeras enligt nr 3208 (se anm. 2 e till detta kapitel).
   Flytande polymerer utan lösningsmedel, som är klart igenkännliga som avsedda att användas enbart som lacker (för vilka filmbildningen är beroende av värme, luftfuktighet eller syretillgång i luften och inte av en tillsatt härdare) klassificeras enligt nr 3210. När denna förutsättning inte är uppfylld, förs de till detta kapitel. Polymerer i obearbetad form som har blandats med tillsatsmedel, vilket gör varan uttryckligen lämpad att användas som utfyllnings- eller tätningsmedel, klassificeras enligt nummer 3214.
2. Pulver, korn och flingor. I dessa former används produkterna som press- och sprutmassor, för tillverkning av lacker, lim etc. och som förtjockningsmedel, flockningsmedel etc. De kan bestå av icke mjukgjorda material, som mjukgörs i samband med pressningen, sprutningen eller härdningen, eller av material som redan har försatts med mjukningsmedel. I dessa produkter kan också ingå fyllmedel (t.ex. trämjöl, cellulosa, textilfibrer, mineralämnen eller stärkelse), färgämnen eller andra ämnen som är omnämnda i punkt 1 ovan. Pulver kan också användas t.ex. för ytbetäckning av föremål med hjälp av värme och ibland statisk elektricitet.
3. Block av oregelbunden form, klumpar o.d., även innehållande fyllmedel, färgämnen eller andra ämnen som är omnämnda i punkt 1 ovan. Block av regelbunden geometrisk form anses inte ha obearbetad form utan omfattas av uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor" (se anm. 10 till detta kapitel). Avklipp och annat avfall samt skrot av ett enda termoplastiskt material som har omvandlats till obearbetad form klassificeras enligt nr 3901 – 3914 (efter materialets beskaffenhet) och inte enligt nr 3915 (se anm. 7 till detta kapitel).
   
   

Rör och slangar

Uttrycket "rör och slangar", som används i nr 3917, är definierat i anm. 8 till detta kapitel.

Plattor, duk, film, folier och remsor enligt nr 3920 och 3921

Uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor", som används i nr 3920 och 3921, är definierat i anm. 10 till detta kapitel.

Sådana plattor etc., även ytbehandlade (inbegripet sådana som är nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form), vilka har kantslipats, borrats, frästs, fållats, snotts, inramats eller på annat sätt bearbetats eller vilka har skurits ned till annan än kvadratisk eller rektangulär form, klassificeras i allmänhet enligt nr 3918, 3919 eller 3922–3926.

Cellplast

Cellplast är plast med många små hålrum (endera öppna, slutna eller båda delarna), vilka är finfördelade i hela massan. Cellplast inbegriper skumplast, expanderad plast och mikroporös eller mikrocellplast. Den kan vara mjuk eller hård.

Cellplast framställs genom en mängd olika metoder. Dessa tillverkningsmetoder består i att man förenar en gas med plasten (t.ex. genom mekanisk blandning, förgasning av ett lösningsmedel med låg kokpunkt eller nedbrytning av ett gasframkallande ämne) eller genom att blanda plasten med ihåliga mikrokulor (t.ex. glas eller fenolharts) eller genom att sintra plastgranulat eller blanda plasten med vatten eller ett lösningsmedel som har lakat ur lösliga delar av plasten och därigenom efterlämnar blåsor.

Kombinationer av plast och textilvara

Vägg- och takbeklädnad av plast, som uppfyller villkoren i anm. 9 till detta kapitel, klassificeras enligt nr 3918. I annat fall regleras klassificeringen av kombinationer av plast och textilvara huvudsakligen av anm. 1 h till elfte avd., anm. 3 till 56 kap. och anm. 2 till 59 kap. Följande produkter omfattas också av 39 kap.:

I detta avseende anses omönstrade, oblekta, blekta eller enfärgade textilvaror, filt eller bondad duk utgöra förstärkning när de endast anbringats på ena sidan av dessa plattor, duk eller remsor. Mönstrade, tryckta eller särskilt utformade textilvaror (t.ex. reliefstruktur) eller speciella produkter, såsom luggvaror, tyll och spetsar och textilprodukter enligt nr 5811, anses ha en funktion utöver enbart förstärkning.

Plattor, duk och remsor av porös plast i förening med textilvara på båda sidor, oavsett textilvarans karaktär, omfattas inte av detta kapitel (i allmänhet nr 5602, 5603 eller 5903).

Kombinationer av plast och andra material än textilvara

Detta kapitel omfattar också följande produkter, oavsett om de har erhållits genom en enda arbetsoperation eller genom flera på varandra följande operationer, under förutsättning att de uppkomna produkterna har bibehållit sin karaktär av plastprodukter:

Ovanstående gäller i tillämpliga delar också för enfibertråd, stavar, stänger, profiler, rör och slangar samt utformade artiklar.

Det bör observeras att duk och nät av oädel metall som endast har doppats i en plastlösning förs till femtonde avd., även om maskorna har blivit utfyllda vid doppningen.

Plattor och skivor som består av både trä- och plastskikt förs till detta kapitel om träet utgör endast en förstärkning eller ett underlag för plasten. Om plasten däremot endast är av underordnad betydelse (t.ex. bildar ett underlag för ett fint faner), förs varan till 44 kap. Det kan i detta sammanhang påpekas att byggnadsplattor som består av trä- och plastskikt i regel klassificeras enligt 44 kap. (se allm. anv. till detta kapitel).

Utöver de varor som enligt anm. 2 inte omfattas av detta kapitel omfattar kapitlet inte heller:

Förklarande anmärkning till undernummer

Anmärkning 1 till undernummer

Denna anmärkning reglerar klassificeringen av polymerer (inräknat sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och blandningar av polymerer enligt de olika undernumren. Innan dessa produkter kan klassificeras enligt något undernummer, måste de emellertid först klassificeras enligt sitt rätta tulltaxenummer med tillämpning av bestämmelserna i anm. 4 och 5 till detta kapitel (se allm. anv. till detta kapitel).

Klassificering av polymerer (inräknat sampolymerer) och kemiskt modifierade polymerer

Enligt anmärkning 1 till undernummer ska polymerer (inräknat sampolymerer) och kemiskt modifierade polymerer klassificeras enligt bestämmelserna i stycke a) eller b) till anmärkningen, beroende på om det finns eller inte finns ett undernummer med texten "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer.

Ett undernummer benämnt "andra slag" eller "andra" inkluderar inte undernummer som t.ex. "andra polyestrar" eller "av andra plaster".

Uttrycket "i samma serie" syftar på undernummer på samma nivå, dvs. den nivå som motsvarar de fem första siffrorna i det statistiska numret (nivå 1) eller den nivå som motsvarar de sex första siffrorna i det statistiska numret (nivå 2) (se anv. till "Allmänna regler för tolkning av tulltaxan, Regel 6).

Det bör noteras att vissa tulltaxenummer (t.ex. nr 3907) innehåller båda typerna av serier av undernummer.

1. Stycke a) punkt 1 till anm. 1 till undernummer förklarar polymerer med prefixet "poly" (t.ex. polyetylen och polyamid-6,6) såsom varande de i vilka den ingående monomera enheten eller enheterna av nämnda polymer sammantaget uppgår till minst 95 viktprocent av det totala polymerinnehållet. Vid fall av nämnda grupper av polymerer betecknade med prefixet "poly" (t.ex. polyterpener enligt undernummer 3911.10), ska alla monomera enheter som föres till samma grupp (t.ex. olika terpenmonomera enheter om det handlar om polyterpener) uppgå till minst 95 viktprocent av polymeren.
   Det bör betonas att denna definition endast avser polymerer till undernummer som har en underrubrik "andra slag" eller "andra" i samma serie.
   Sålunda ska t.ex. en polymer som består av 96 % av den monomera enheten etylen och 4 % av den monomera enheten propylen och med en specifik vikt av minst 0,94 (följaktligen en polymer enligt 3901 enligt tillämpning av anm. 4 till detta kapitel), klassificeras som polyetylen enligt undernummer 3901.20 eftersom den monomera enheten etylen uppgår till mer än 95 % av det totala polymerinnehållet och det dessutom finns en underrubrik, "andra slag", i samma serie.
   Ovanstående definition av polymerer med prefixet "poly", då det tillämpas på poly(vinylalkohol), kräver inte att minst 95 viktprocent av de monomera enheterna är "vinylalkohol". Dock krävs det att de monomera enheterna av vinylacetat och vinylalkohol tillsammans uppgår till minst 95 viktprocent av polymeren.
2. Stycke a) punkt 2 till anmärkning 1 till undernummer berör klassificeringen av produkter enligt undernummer 3901.30, 3901.40, 3903.20, 3903.30 och 3904.30.
   Sampolymerer som klassificeras enligt något av dessa undernummer måste ha minst 95 viktprocent av de i polymeren ingående monomera enheterna nämnda i undernumret.
   Sålunda ska t.ex. en sampolymer som består av 61 % vinylklorid, 35 % vinylacetat och 4 % maleinsyra-anhydrid som monomera enheter (en polymer enligt 3904) klassificeras som sampolymer av vinylklorid-vinylacetat enligt undernummer 3904.30 eftersom de monomera enheterna vinylklorid och vinylacetat tillsammans uppgår till 96 % av det totala polymerinnehållet.
   Å andra sidan ska en sampolymer som består av 60 % styren, 30 % akrylnitril och 10 % vinyltoluen som monomera enheter (följaktligen en polymer enligt 3903) klassificeras enligt undernummer 3903.90 ("andra slag") och inte enligt undernummer 3903.20 eftersom de monomera enheterna styren och akrylnitril tillsammans endast uppgår till 90 % av det totala polymerinnehållet.
3. Stycke a) punkt 3 till anm. 1 till undernummer berör klassificeringen av kemiskt modifierade polymerer. Dessa polymerer ska klassificeras enligt undernummer nämnda "andra slag" eller "andra", förutsatt att de kemiskt modifierade polymererna inte är särskilt nämnda i något annat undernummer. Konsekvensen av denna anmärkning är att kemiskt modifierade polymerer inte klassificeras enligt samma undernummer som icke modifierade polymerer, om inte den icke modifierade polymeren kan klassificeras enligt ett undernummer med texten "andra slag" eller "andra".
   Sålunda ska t.ex. klorerad eller klorsulfonerad polyetylen (kemiskt modifierad polyetylen enligt 3901) klassificeras enligt 3901.90 ("andra slag").
   Å andra sidan ska poly(vinylalkohol), som erhålls genom hydrolys av poly(vinylacetat), klassificeras enligt undernummer 3905.30, där den är speciellt nämnd.
4. Stycke a) punkt 4 till anm. 1 till undernummer. Polymerer som inte kan klassificeras enligt bestämmelserna i punkterna 1, 2 eller 3 till stycke a) ska klassificeras enligt undernummer med texten "andra" eller "andra slag", såvida det inte finns en mer specifik underrubrik i den serie av undernummer som kan komma i fråga, vilken innefattar polymerer av den monomera enhet som viktmässigt dominerar över varje annan monomer enhet. Av denna anledning ska de monomera enheterna i polymerer enligt samma undernummer räknas samman. Endast ingående monomera enheter i polymerer enligt samma serie av undernummer som kan komma i fråga ska jämföras.
   Texterna i "sådana specifika underrubriker" lyder "polymerer av x", "sampolymerer av x" eller "x-polymerer" (t.ex. sampolymerer av propen (nr 3902.30), fluorhaltiga polymerer (nr 3904.61 och 3904.69).
   För att klassificeras enligt dessa undernummer behövs det endast att den i underrubriken nämnda monomera enheten dominerar över varje annan enstaka monomer enhet i den serie som kan komma i fråga. Med detta menas att den i underrubriken nämnda monomera enheten inte behöver uppgå till mer än 50 % av det totala polymerinnehållet i den serie som kan komma i fråga.
   Sålunda ska t.ex. en sampolymer av etylen och propylen bestående av 40 % etylen och 60 % propylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt 3902.30 som en sampolymer av propylen eftersom propylen är den enda ingående monomera enheten som man ska ta hänsyn till.
   
   Likaså ska en sampolymer som består av 45 % etylen,35 % propylen och 20 % isobutylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt 3902.30, eftersom endast de monomera enheterna av propylen och isobutylen ska jämföras (den monomera enheten etylen ska lämnas utan avseende) och den monomera enheten av propylen dominerar över den monomera enheten isobutylen.
   
   Å andra sidan ska en sampolymer bestående av 45 % etylen, 35 % isobutylen och 20 % propylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt 3902.90, eftersom endast de monomera enheterna av isobutylen och propylen ska jämföras och den monomera enheten av isobutylen dominerar över propylen som monomer enhet.

1. Stycke b) punkt 1 till anm. 1 till undernummer styr klassificering av polymerer till de undernummer som täcker polymerer av en monomer enhet som viktmässigt dominerar över varje annan ingående sammonomer enhet, då det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie. Av denna anledning ska de i polymeren ingående monomera enheterna som klassificeras enligt samma undernummer räknas tillsammans.
   Detta är samma klassificeringsmetod som beskrivs i anm. 4 till detta kapitel för klassificering av polymerer enligt tulltaxenummer.
   Begreppet viktdominans av en monomer enhet tillämpas, utom då en polymer innehåller monomera enheter som faller utanför den serie av undernummer som kan komma i fråga. Vid sådana tillfällen ska endast de monomera enheter jämföras som kan relateras till polymererna i de serier av undernummer som kan komma i fråga.
   Sålunda ska t.ex. sampolykondensat av karbamid och fenol med formaldehyd (polymer enligt 3909) klassificeras enligt 3909.10 om karbamiden dominerar över fenolen som monomera enheter, och enligt 3909.40 om fenolen dominerar, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer.
   Det bör noteras att definitionen av polymerer med prefixet "poly" under stycke a) punkt 1 till anm. inte kan appliceras på undernummer enligt denna kategori.
   Sålunda ska t.ex. sampolymerer innehållande monomera enheter av både polykarbonat och poly(etylentereftalat) klassificeras enligt 3907.40 om den förra dominerar och enligt 3907.61 eller 3907.69 om den senare dominerar, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer.
2. Stycke b) punkt 2 till anm. 1 till undernummer berör klassificeringen av kemiskt modifierade polymerer. Dessa ska klassificeras enligt samma undernummer som den icke modifierade polymeren då det inte finns något undernummer nämnt "andra" i den serie av undernummer som kan komma i fråga.
   Sålunda ska t.ex. acetylerad fenoplast (polymer enligt 3909) klassificeras enligt 3909.40 som fenoplast, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra" i samma serie.

Klassificering av polymerblandningar

Det sista stycket under anmärkning 1 till undernummer berör klassificeringen av polymerblandningar. Dessa ska klassificeras enligt samma undernummer som polymerer som erhållits av samma monomera enheter i samma proportioner.

Följande exempel illustrerar klassificeringen av polymerblandningar:

UNDERAVDELNING I

Polymerer i obearbetad form

Detta nummer omfattar polyeten och kemiskt modifierat polyeten (t.ex. klorerat polyeten och klorsulfonerat polyeten). Det omfattar också sampolymerer med eten (t.ex. sampolymerer av eten och vinylacetat eller av eten och propen), i vilka eten är den dominerande monomera enheten. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Polyeten är ett genomskinligt material som har mycket vidsträckt användning. Lågdensitetspolyeten (LDPE), dvs. polyeten med en specifik vikt vid 20 °C av mindre än 0,94 (beräknad på polymeren utan tillsatser), används i stor utsträckning som förpackningsfilm särskilt för livsmedel, som överdrag på papper, fiberskivor, aluminiumfolie osv., för elektrisk isolering samt för tillverkning av hushållsartiklar, leksaker osv. Högdensitetspolyeten (HDPE) är polyeten som har en specifik vikt vid 20 °C av minst 0,94 (beräknad på polymeren utan tillsatser). Det används vid tillverkning av en mängd formblåsta eller formsprutade artiklar, vävda säckar, bensin- och oljebehållare, strängsprutade rör osv. Sampolymerer av eten och vinylacetat används exempelvis i kapsyler, som foder i pappkartonger och som krympfolie. Numret omfattar också linjära sampolymerer av eten-alfa-olefin med låg densitet (LLDPE) och andra sampolymerer (plastomerer), vilka har en specifik vikt av mindre än 0,94 och ett innehåll av alfa-olefinmonomerer av minst 25 viktprocent men mindre än 50 viktprocent.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar polymerer av alla olefiner (dvs. acykliska kolväten med en eller flera dubbelbindningar) med undantag av eten. De viktigaste polymererna enligt detta nummer är polypropen, polyisobuten och sampolymerer med propen. I fråga om klassificering av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

De allmänna fysikaliska egenskaperna hos polypropen liknar HD-polyetenets. Polypropen och sampolymerer med propen har också vidsträckt användning, t.ex. som förpackningsfilm, för gjutning av bildelar, redskap, hushållsartiklar etc., som metalltråds- och kabelöverdrag, i tillslutningsanordningar för livsmedelsbehållare, i överdragna och laminerade produkter, för tillverkning av flaskor, brickor samt behållare för förvaring av precisionsutrustning, i ledningsrör för vätskor, som innerbeklädnad i tankar, i rör för kemiska fabriker och som beläggning på baksidan av tuftade mattor.

Polyisobuten som är tillräckligt polymeriserat liknar gummi men klassificeras inte enligt 40 kap., emedan det inte uppfyller definitionen på syntetgummi. Det används för vattentäthetsbeläggning och för modifiering av andra plaster.

Polyisobuten som har låg polymerisationsgrad men uppfyller villkoren i anm. 3 a till detta kapitel klassificeras också enligt detta nummer. Det utgör en viskös vätska som används för att modifiera egenskaperna hos smörjoljor.

Numret omfattar emellertid inte flytande syntetisk polyisobuten eller andra flytande syntetiska polyolefiner som inte uppfyller villkoren i anm. 3 a till detta kapitel (nr 2710).

Detta nummer omfattar polystyren och sampolymerer med styren. De viktigaste sampolymererna av styren är sampolymerer av styren och akrylnitril (SAN), av akrylnitril, butadien och styren (ABS) och av styren och butadien. De flesta sampolymerer av styren och butadien som innehåller väsentliga mängder av butadien uppfyller fordringarna enligt anm. 4 till 40 kap. och skall därför klassificeras enligt 40 kap. som syntetgummi. För klassificering av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar se de allmänna anvisningarna till detta kapitel.

Oexpanderad polystyren är ett färglöst, transparent, termoplastiskt material, som har en vidsträckt användning inom den elektriska industrin och radioindustrin. Den används också som förpackningsmaterial, t.ex. vid förpackning av livsmedel och kosmetika, samt för tillverkning av leksaker, urfoder och grammofonskivor.

Expanderad (porös) polystyren innehåller gas från expansionsprocessen och har låg skrymdensitet. Den används i stor omfattning som värmeisolering i kylskåpsdörrar, höljen till luftkonditioneringsapparater, kylförvaringsanordningar och frysmontrar samt inom byggnadsindustrin. Den används också i engångsförpackningar och i artiklar för matservering.

Vissa kemiskt modifierade sampolymerer med styren är jonbytare (nr 3914).

Sampolymerer av styren och akrylnitril (SAN), vilka har hög draghållfasthet samt god formbarhet och kemisk motståndskraft, används för tillverkning av bägare, dricksglas, skrivmaskinstangenter, kylskåpsdelar, oljefilter-behållare och viss köksutrustning. Sampolymerer av akrylnitril, butadien och styren (ABS), vilka har hög slaghållfasthet och väderbeständighet, används för tillverkning av delar och tillbehör till motorfordon, av kylskåpsdörrar, av telefoner, av flaskor, av skoklackar, av höljen till maskiner, av vattenledningsrör, av byggskivor, av båtar etc.

Detta nummer omfattar poly(vinylklorid) (PVC), sampolymerer med vinylklorid, vinylidenkloridpolymerer, fluorhaltiga polymerer samt polymerer av andra halogenerade olefiner (i fråga om klassificering av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel).

PVC är ett styvt, färglöst material med begränsad värmestabilitet och med benägenhet att häfta fast vid metallytor vid uppvärmning. Av denna och andra anledningar är det ofta nödvändigt att tillsätta stabilisatorer, mjukningsmedel, fyllmedel etc. för att göra plasten användbar. I böjlig form har PVC vidsträckt användning som vattentätt material för draperier, förkläden, regnplagg etc. och som ett bra läderimitationsmaterial för möbler och annan inredning i alla typer av transportmedel för persontransport. Styva PVC-skivor används vid tillverkning av överdrag, ledningar, inre beklädnad i behållare och många andra slag av utrustning för den kemiska industrin. Golvplattor av PVC är också en vanlig vara.

De viktigaste sampolymererna med vinylklorid är sampolymererna av vinylklorid och vinylacetat, vilka huvudsakligen används till grammofonplattor och som golvbeläggningsmaterial.

Sampolymerer med vinylidenklorid används i stor utsträckning för förpackning av livsmedel, till möbler, fibrer och borst, vid tillverkning av rör för utrustning till kemisk processindustri samt, i form av latex, för ytbehandling.

Polytetrafluoreten (PTFE), en av de viktigaste fluorhaltiga polymererna, har vidsträckt användning inom den elektriska och kemiska industrin och inom verkstadsindustrin. På grund av sin stora motståndskraft mot värme är den ett utmärkt isoleringsmaterial och dess motståndskraft mot kemikalier gör den nästan oförstörbar.

Bland andra fluorhaltiga polymerer märks polymerer av klortrifluoreten, poly(vinylidenfluorid) etc.

Detta nummer omfattar alla vinylpolymerer, andra än sådana som omfattas av nr 3904. En vinylpolymer är en sådan polymer vars monomerer har den kemiska formeln

där C-X-bindningen är varken en kol-kolbindning eller en kol-hydrogenbindning. Polyvinylketoner, hos vilka C-X-bindningen är en kol-kolbindning, omfattas därför inte av detta nummer (nr 3911).

Polymerer av vinylacetat eller av andra vinylestrar, av vilka poly(vinylacetat) är den ojämförligt viktigaste, är inte lämpliga för tillverkning av artiklar, emedan de är alltför mjuka och elastiska. De används i allmänhet för beredning av lacker, målningsfärger, lim, appretur- och impregneringsmedel för textilvaror, etc. Lösningar och dispersioner (emulsioner och suspensioner) av poly(vinylacetat) används t.ex. som lim.

Poly(vinylalkohol) tillverkas vanligen genom hydrolys av poly(vinylacetat). Poly(vinylalkohol) kan erhållas i ett flertal kvaliteter alltefter innehållet av ohydrolyserade vinylacetatgrupper. De är utmärkta emulgerings- och dispergeringsmedel och används som skyddskolloider, lim, bindemedel och förtjockningsmedel i målningsfärger, farmaceutiska produkter och kosmetiska preparat samt i textilvaror. Fibrer som är framställda av poly(vinylalkohol) är lämpliga för tillverkning av underkläder och andra kläder, filtar, etc.

Polyvinylacetaler kan framställas genom att poly(vinylalkohol) får reagera med en aldehyd, t.ex. formaldehyd eller butyraldehyd, eller genom att poly(vinylacetat) får reagera med en aldehyd.

Bland andra vinylpolymerer märks polyvinyletrar, poly(vinylkarbazol) och poly(vinylpyrrolidon).

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Med "akrylpolymerer" förstås polymerer av akryl- eller metakrylsyra, av dessa syrors salter eller estrar, eller av motsvarande aldehyder, amider eller nitriler.

Poly(metylmetakrylat) är den viktigaste polymeren i denna kategori. Det används, på grund av sina utmärkta optiska egenskaper och sin fysiska styrka, för samma ändamål som planglas samt i utomhusskyltar och andra artiklar för skyltning, ävensom vid tillverkning av konstgjorda ögon, kontaktlinser och tandproteser.

Polymerer av akrylnitril kan användas vid tillverkning av syntetiska textilfibrer.

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Detta nummer omfattar inte:

3908 Polyamider i obearbetad form

Detta nummer omfattar polyamider och sampolymerer av polyamider. Linjära polyamider kallas nylon.

Polyamider framställs genom kondensations-polymerisation av tvåbasiska organiska syror (t.ex. adipinsyra eller sebacinsyra) med diaminer eller vissa aminosyror (t.ex. 11-aminoundekansyra) eller genom omlagringspolymerisation av laktamer (t.ex. ε- kaprolaktam).

Några av de viktigaste polyamiderna av nylontyp är polyamid-6, polyamid-11, polyamid-12, polyamid-6,6, polyamid-6,9, polyamid-6,10 och polyamid-6,12. Som exempel på icke linjära polyamider kan nämnas kondensationsprodukterna av dimeriserade fettsyror från vegetabiliska oljor med aminer.

Polyamider har hög draghållfasthet och slagtålighet. De har också utmärkt motståndskraft mot kemikalier, särskilt mot aromatiska och alifatiska kolväten, ketoner och estrar.

Förutom deras användning som textilmaterial, används polyamider också i stor utsträckning som gjutbara termoplaster. De används vidare för ytbetäckning, som lim och som förpackningsfilm. Lösta i lösningsmedel används de som lacker.

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

1. Aminoplaster

Dessa bildas genom kondensation av aminer eller amider med aldehyder (formaldehyd, furaldehyd, etc.). De viktigaste är karbamidplaster (t.ex. karbamidformaldehydplast), tiokarbamidplaster (t.ex. tiokarbamidformaldehydplast), melaminplaster (t.ex. melaminformaldehydplast) och anilinplaster (t.ex. anilinformaldehydplast).

Dessa plaster används för tillverkning av genomsynliga, genomskinliga eller ljust färgade plastvaror, särskilt bordsartiklar, prydnadsföremål och elektriska artiklar. I lösningar och dispersioner (emulsioner och suspensioner), även modifierade med oljor, fettsyror, alkoholer eller andra syntetiska polymerer, används de som lim, som appreturmedel för textilvaror, etc. (Se allm. anv. till detta kapitel, uteslutning b angående klassificeringen av lim.)

Poly(metylenfenylisocyanat) (ofta kallad ”rå-MDI”, ”polymerisk MDI” eller ”poly(difenylmetan)diisocyanat) är en opak, mörkbrun till klar, ljusbrun vätska och syntetiseras genom att anilin och formaldehyd reagerar och bildar en blandning av metylenfenylamin-oligomerer, vilka därefter genom reaktion med fosgen och värme bildar fria isocyanatfunktioner. Produkten är en kemiskt modifierad polymer av anilin och formaldehyd (ett kemiskt modifierat aminoharts). Den innehåller ren MDI och blandingar av MDI-oligomerer. Se de kemiska sturkturerna nedan: 

Polyaminplaster, såsom polyetylenaminer, utgör inte aminoplaster och klassificeras enligt nummer 3911 när de uppfyller fordringarna enligt anm. 3 till detta kapitel.

2. Fenoplaster

Denna grupp omfattar en mängd plastprodukter, vilka framställs genom kondensation av fenol eller homologer av fenol (kresol, xylenol etc.) eller substituerade fenoler med aldehyder, såsom formaldehyd, acetaldehyd, furaldehyd etc. Produkternas egenskaper varierar efter de förhållanden under vilka reaktionen genomförs och är vidare beroende av om reaktionen påverkas genom tillsats av andra ämnen eller inte.

Hit hör bl.a.:

3. Polyuretaner

Denna kategori omfattar alla polymerer som är framställda genom reaktion mellan isocyanater med flera funktionella grupper och föreningar med flera hydroxylgrupper, såsom ricinolja, butan-1,4-diol, polyeterpolyoler eller polyesterpolyoler. Polyuretaner förekommer i olika former, av vilka de viktigaste är skumplast, elastomerer och ytbetäckningsmedel. De används också som lim och i form av sprutmassor och fibrer. Dessa produkter säljs ofta som en del i ett flerkomponentssystem eller -sats.

Den här gruppen omfattar även blandningar av polyuretan och oreagerade diisocyanater med flera funktionella grupper (t.ex. toluendiisocyanat).

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

3910 Silikoner i obearbetad form

Silikoner enligt detta nummer utgör icke kemiskt definierade produkter som i molekylen innehåller mer än en kisel-oxygen-kiselbindning och dessutom organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkta kisel-kolbindningar.

De har mycket hög stabilitet och kan vara antingen flytande, halvflytande eller fasta. Bland silikonprodukterna märks silikonoljor, silikonhartser och silikonelastomerer.

1. Silikonoljor och silikonfetter används som smörjmedel, vilka är stabila vid både höga och låga temperaturer, som vattenavstötande impregneringsmedel, som dielektriska ämnen, som skumdämpningsmedel, som formsläppmedel etc. Beredda smörjmedel som består av blandningar som innehåller silikonfetter eller silikonoljor klassificeras enligt nr 2710 eller 3403 alltefter beskaffenheten (se anv. till dessa nummer).
2. Silikonhartser används huvudsakligen för framställning av lacker, isolerande eller vattentätande ytbetäckningar etc., när stabilitet vid hög temperatur erfordras. De används också vid tillverkning av laminat med glasfiber, asbest eller glimmer som förstärkande material, som flexibla gjutformar och för elektrisk inkapsling.
3. Silikonelastomerer har viss töjbarhet som inte ändras genom hög eller låg temperatur, men de omfattas inte av definitionen på syntetgummi i 40 kap. Denna töjbarhet gör silikoner användbara till mellanläggsbrickor eller packningar i apparater som utsätts för höga eller låga temperaturer. En medicinsk tillämpning är tillverkning av automatiska hjärnventiler som används vid "vattenskalle" (hydrocephalus).

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Numret omfattar inte silikoner som uppfyller villkoren i anm. 3 till 34 kap. (nr 3402).

Detta nummer omfattar följande produkter:

1. Petroleumhartser, kumaronhartser, indenhartser, kumaronindenhartser och polyterpener bildar en grupp av icke högpolymeriserade hartser, som tillverkas genom polymerisation av mer eller mindre orena fraktioner som erhålls från kraftigt krackade petroleumdestillat, från stenkolstjära respektive från terpentinolja eller andra terpenkällor. De används i lim och ytbetäckningar och blandas ofta in som mjukningsmedel i gummi eller i plaster, t.ex. i sådana som används i golvplattor.
2. Polysulfider utgör polymerer som kännetecknas av förekomsten av monosulfidbindningar i polymerkedjan, t.ex. poly(fenylensulfid). I polysulfider är varje svavelatom på båda sidor bunden av kolatomer i motsats till tioplaster enligt 40 kap., vilka innehåller svavel-svavelbindningar. Polysulfider används i ytbetäckningsmedel samt i formgjutna produkter, t.ex. i flygplans- och bildelar och i pumphjul.
3. Polysulfoner utgör polymerer som kännetecknas av förekomsten av sulfonbindningar i polymerkedjan, t.ex. den produkt som erhålls genom reaktion av natriumsaltet av bisfenol A (4,4'-isopropylidendifenol) med bis(4-klorfenyl)sulfon. De används till elektrisk materiel, hushållsartiklar etc.
4. Polymerer med isocyanatgrupper, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, såsom:
   a) Polyurea baserade på hexametylendiisocyanat (HDI), syntetiserad genom reaktion av HDI med vatten för produktion av prepolymerer med ett medelantal av monomera enheter mellan 3 och 4. Produkterna används vid tillverkning av lacker och andra målningsfärger.
   b) Polyisocyanurater baserade på hexametylendiisocyanat (HDI) , syntetiserad genom reaktion av HDI för produktion av prepolymerer med isocyanuratbryggor mellan monomera enheter. Prepolymererna har ett medelantal av monomera enheter mellan 3 och 5. Produkterna används vid tillverkning av lacker och andra målningsfärger.
5. Andra produkter som är omnämnda i anm. 3 till detta kapitel. Bland dessa märks polyxylenplaster, poly(1,4-diisopropylbensen), polyvinylketoner, polyetyleniminer och polyimider. 
   
   

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

A. Cellulosa

Cellulosa är ett kolhydrat med hög molekylvikt. Det utgör stödsubstansen i växter. I bomull ingår cellulosa i nästan rent tillstånd. Cellulosa som inte är nämnd eller inbegripen någon annanstans, i obearbetad form, klassificeras enligt detta nummer.

Cellulosaregenerat utgör ett glänsande, genomskinligt ämne, som vanligen erhålls genom fällning och koagulering, när en alkalisk lösning av cellulosaxantat sprutas ut i ett surt bad. Cellulosaregenerat förekommer vanligen i form av tunna, genomsynliga folier, som klassificeras enligt nr 3920 eller 3921, eller i form av textilfibrer enligt 54 eller 55 kap.

Vulkanfiber, som framställs genom behandling av papper eller av ark av pappersmassa med zinkklorid, föreligger vanligen i form av stänger, rör, ark, plattor eller remsor och omfattas därför inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921).

B. Kemiska cellulosaderivat

Denna grupp omfattar kemiska cellulosaderivat, vilka används som utgångsmaterial för framställning av plaster och även för andra ändamål.

De viktigaste kemiska cellulosaderivaten (mjukgjorda eller inte mjukgjorda) är:

1. cellulosaacetater, som framställs genom att behandla cellulosa (vanligen bomullslinters eller dissolvingmassa av ved) med ättiksyraanhydrid och ättiksyra i närvaro av en katalysator (t.ex. svavelsyra). Med tillsats av mjukgörare kan de bilda plaster, som inte är brandfarliga och som är lämpliga för formsprutning. De föreligger vanligen i form av pulver, korn eller lösningar. Cellulosaacetat som föreligger i form av plattor, film, stänger, rör etc. omfattas inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921);
2. cellulosanitrater (nitrocellulosa), som framställs genom att behandla cellulosa (vanligen bomullslinters) med en blandning av salpetersyra och svavelsyra. De är mycket lättantändliga och de högnitrerade kvaliteterna (bomullskrut) används i sprängämnen. Av säkerhetsskäl måste cellulosanitrater transporteras fuktade med alkohol, vanligen etanol, isopropanol eller butanol, eller fuktade eller mjukgjorda med ftalsyraestrar. Celluloid utgör cellulosanitrat som har mjukgjorts med kamfer i närvaro av alkohol. Celluloid förekommer vanligen i form av plattor, film, stänger eller rör eller i andra strängsprutade former och omfattas i dessa former inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921). Celluloid är inte lämplig för formsprutning och förekommer därför inte i form av sprutmassa.
   Cellulosanitrat som är blandat med andra slag av mjukningsmedel har vidsträckt användning som bindemedel i lacker och för detta ändamål kan det föreligga i torr form eller som pasta. Lösningar av cellulosanitrat i en blandning av eter (dietyleter) och alkohol (etanol) benämns kollodium och hör till detta nummer. Om denna lösning delvis indunstas, erhålls celloidin i fast form;
3. cellulosaacetatbutyrat och cellulosapropionat, vilka utgör cellulosaestrar som ger plaster med samma allmänna karaktär som cellulosaacetat;
4. cellulosaetrar, av vilka de viktigaste är karboximetylcellulosa, metylcellulosa och hydroxietylcellulosa. Dessa är vattenlösliga och används som förtjockningsmedel eller som lim (se allm. anv. till detta kapitel uteslutning b i fråga om klassificeringen av lim). Andra cellulosaetrar av kommersiell betydelse är etylcellulosa som utgör en plast med låg vikt.

Plaster som utgör kemiska cellulosaderivat behöver i allmänhet tillsats av mjukningsmedel.

I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Följande produkter utgör några av de viktigaste naturliga eller modifierade naturliga polymererna enligt detta nummer.

1. Alginsyra samt salter och estrar av alginsyra

Alginsyra, en poly(uronsyra), extraheras ur brunalger (Phaeophyta) genom maceration i alkalisk lösning. Alginsyran kan framställas genom att fälla extraktet med en oorganisk syra eller genom att behandla extraktet så att ett orent kalciumalginat erhålls, vilket vid behandling med en oorganisk syra omvandlas till alginsyra med hög renhet.

Alginsyra är olöslig i vatten men dess ammonium- och alkalisalter är lättlösliga i kallt vatten, varvid de bildar viskösa lösningar. Förmågan att bilda viskösa lösningar varierar alltefter alginaternas ursprung och renhetsgrad. Vattenlösliga alginater används som förtjocknings-, stabiliserings- och gelningsmedel och som filmbildande ämnen inom t.ex. läkemedels-, livsmedels-, textil- och pappersindustrierna.

Dessa produkter kan innehålla konserveringsmedel (t.ex. natriumbensoat) och vara standardiserade genom tillsats av gelningsmedel (t.ex. kalciumsalter), fördröjningsmedel (t.ex. fosfater eller citrater), acceleratorer (t.ex. organiska syror) och regulatorer (t.ex. sackaros eller karbamid). Sådana tillsatser bör inte göra produkten lämpligare för speciell användning än för allmänt bruk.

Bland alginsyrans estrar märks propylenglykolalginat, som används i livsmedel etc.

2. Härdade proteiner

Proteiner är kvävehaltiga föreningar med mycket hög molekylvikt. De kan vara av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung och är lämpliga för framställning av plaster. Numret omfattar endast proteiner som har härdats på kemisk väg. Endast ett fåtal har kommersiell betydelse.

Härdade proteiner föreligger vanligen i form av rätvinkliga block, plattor, stänger eller rör. I dessa former omfattas de inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921).

3. Kemiska derivat av naturgummi

Naturgummi, som är en högmolekylär polymer, bildar vid kemisk behandling vissa derivat med plastkaraktär.

Bland dessa märks:

Detta nummer omfattar också isolerat amylopektin och isolerad amylos, erhållna genom fraktionering av stärkelse.

Vid klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel.

Numret omfattar inte:

Jonbytare enligt detta nummer utgör tvärbundna polymerer, vanligen i kornform, som innehåller jonaktiva grupper (vanligen sulfonsyra-, karboxylsyra-, fenol- eller aminogrupper). Dessa jonaktiva grupper gör att polymeren, när den kommer i kontakt med en elektrolytlösning, kan byta ut en av sina egna joner mot en av dem (med samma slags laddning, positiv eller negativ) som finns i lösningen. Jonbytare används vid avhärdning av vatten och mjölk, i kromatografi, för utvinning av uran ur sura lösningar och av streptomycin ur vätskor samt för olika andra industriella ändamål.

De vanligaste jonbytarna är kemiskt modifierade sampolymerer av styren och divinylbensen, akrylpolymerer och fenoplaster.

Detta nummer omfattar inte jonbytarkolonner som är fyllda med jonbytare enligt detta nummer (nr 3926).

UNDERAVDELNING II

Avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot; halvfabrikat av plast; andra plastvaror

Produkter enligt detta nummer kan bestå av skadade eller förslitna artiklar, som tydligtvis inte längre är användbara för sitt ursprungliga ändamål, eller av avfall från tillverkning (spån, stoft, avklipp etc.). En del avfall kan återanvändas som pressmaterial, lackbaser, fyllmedel etc.

Numret omfattar emellertid inte avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot, av ett enda termoplastiskt material, som har omvandlats till obearbetad form (nr 3901 – 3914).

Avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot, av en enda värmehärdande plast eller av två eller flera termoplaster som har blandats med varandra, även om dessa har omvandlats till obearbetad form, omfattas av detta nummer.

Numret omfattar inte heller avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot innehållande ädla metaller eller ädla metallföreningar, av sådant slag som huvudsakligen används för återvinning av ädla metaller (enligt nr 7112).

Detta nummer omfattar enfibertråd med ett största tvärmått av mer än 1 mm samt stavar, stänger och strängar (inbegripet profilerade stänger och strängar). Dessa framställs i längder genom en enda arbetsoperation (i allmänhet strängsprutning). De har konstant eller regelbundet återkommande tvärsnitt från den ena änden till den andra. Ihåliga profilerade stänger har ett tvärsnitt som skiljer sig från tvärsnittet hos slangar och rör enligt nummer 3917 (se anm. 8 till detta kapitel).

Numret omfattar också sådana produkter som har skurits ned till en längd som överstiger det största tvärmåttet samt produkter som har ytbehandlats (polerats, matterats etc.) men som inte har bearbetats på annat sätt. Profilerade strängar med klibbande yta, vilka är avsedda för tätning av fönster, klassificeras enligt detta nummer.

Nedskurna produkter vilkas längd inte överstiger största tvärmåttet samt produkter som har bearbetats på annat sätt (borrats, frästs, hoplimmats, hopsytts etc.) omfattas inte av detta nummer. De klassificeras som varor enligt nr 3918 – 3926, såvida de inte omfattas av något nummer med mera specificerad varubeskrivning.

I fråga om klassificeringen av enfibertråd, stavar, stänger och strängar av plast i kombination med andra material, se allm. anv. till detta kapitel.

Enligt anm. 8 till detta kapitel avses med uttrycket "rör och slangar":

Detta nummer omfattar också rördelar och andra tillbehör av plast till rör och slangar (t.ex. skarvrör, knärör och flänsar).

Rör och slangar samt rördelar och andra tillbehör till rör och slangar kan vara styva eller böjliga och kan vara förstärkta eller på annat sätt kombinerade med andra material. (I fråga om klassificeringen av rör och slangar etc. av plast som är kombinerade med andra material, se allm. anv. till detta kapitel.)

Den första delen av numret omfattar plastvaror av den typ som normalt används som golvbeläggningsmaterial, i rullar eller i form av plattor. Det bör observeras att även självhäftande golvbeläggningsmaterial klassificeras enligt detta nummer.

Den andra delen av numret, vilkens omfattning framgår av definitionen i anm. 9 till detta kapitel, omfattar vägg- eller takbeklädnad av plast, även sådan som är anbringad på ett underlag av textilvara. Numret omfattar inte papperstapeter och liknande väggbeklädnad som är överdragna eller belagda med plast (nr 4814).

Det bör observeras att detta nummer omfattar varor som är försedda med sådant bokstavstryck e.d. eller med sådant bildtryck, som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till varornas huvudsakliga användning (se anm. 2 till sjunde avd.).

Detta nummer omfattar självhäftande, platta produkter av plast, även i rullar, andra än golvbeläggningsmaterial och vägg- eller takbeklädnad enligt nr 3918. Numret omfattar emellertid endast platta produkter som är självhäftande, dvs. sådana som vid rumstemperatur, utan fuktning eller annan behandling, är ständigt klibbiga (på den ena eller båda sidorna) och som häftar fast ordentligt på olika slags ytor när de kommer i kontakt med dessa utan att större tryck behöver anbringas än det som kan åstadkommas med handen eller med ett finger.

Det bör observeras att detta nummer omfattar varor som är försedda med sådant bokstavstryck e.d. eller med sådant bildtryck, som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till varornas huvudsakliga användning (se anm. 2 till sjunde avd.).

Detta nummer omfattar plattor, duk, film, folier och remsor av plast (som inte är förstärkta, laminerade eller på liknande sätt kombinerade med andra material), andra än sådana enligt nr 3918 eller 3919.

Numret omfattar också syntetisk pappersmassa i form av plattor av lätt åtskiljbara fibrer (fibriller) av polyeten eller polypropen med en längd av ca 1 mm. Varan har i allmänhet en fuktighetshalt av ca 50 %.

Detta nummer omfattar inte produkter som har förstärkts, laminerats eller på liknande sätt kombinerats med andra material än plast (nr 3921). Med uttrycket "på liknande sätt kombinerats" avses kombinationer av plast och andra material än plast, som förstärker plasten (t.ex. nätinlägg av metall, glasfiberväv, mineralfibrer m.m.).

Produkter av plast blandade med fyllmedel i form av pulver, korn, kulor eller flingor klassificeras emellertid enligt detta nummer. Dessutom anses inte mindre ytbehandlingar såsom färgning, tryck (enligt anm. 2 till avd. VII) och vakuummetallisering som förstärkningar eller liknande kombinationer enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller produkter av cellplast (nr 3921) och remsor av plast med en bredd av högst 5 mm (kap. 54).

Enligt anm. 10 till detta kapitel avses med uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor" endast plattor, duk, film, folier och remsor samt block med regelbunden geometrisk form, även tryckta eller på annat sätt ytbehandlade (t.ex. polerade, präglade, ytfärgade eller endast böjda eller korrugerade), oskurna eller nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form men inte vidare bearbetade (även om en sådan nedskärning gör dem till bruksfärdiga artiklar, t.ex. borddukar).

Plattor, duk etc., även ytbehandlade, vilka har kantslipats, borrats, frästs, fållats, snotts, inramats eller bearbetats på annat sätt eller vilka har skurits ned till annan än kvadratisk eller rektangulär form, klassificeras i allmänhet som varor enligt nr 3918, 3919 eller 3922 – 3926.

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 3920.43 och 3920.49

Klassificeringen av produkter enligt dessa undernummer bestäms med ledning av deras innehåll av mjukningsmedel. För detta ändamål skall primära och sekundära mjukningsmedel räknas samman som ett mjukningsmedel (se anmärkning till undernummer 2 till detta kapitel).

Primära mjukningsmedel är icke lättflyktiga ämnen (t.ex. ftalsyraestrar, adipinsyraestrar, trimellitatestrar (”trimellitate esters”), fosforsyraestrar, sebacinsyraestrar och azelainsyraestrar) som när de tillsätts en polymer vanligen ger denna en ökad böjlighet.

Sekundära mjukningsmedel, även kallade fyllmedel, används sällan ensamma som mjukningsmedel. När de ingår i kombination med primära mjukningsmedel kommer verkan av de senare att modifieras eller förhöjas. Sekundära mjukningsmedel verkar också som brandfördröjande medel (t.ex. klorinerade paraffiner) eller som smörjmedel (t.ex. epoxiderad sojabönolja och epoxiderad linolja).

Detta nummer omfattar plattor, duk, film, folier och remsor av plast, andra än sådana enligt nr 3918, 3919 eller 3920 eller enligt 54 kap. Det omfattar därför endast porösa produkter och sådana produkter som har förstärkts, laminerats eller på liknande sätt kombinerats med annat material. (I fråga om klassificeringen av plattor etc. i kombination med annat material, se allm. anv. till detta kapitel.)

Enligt anm. 10 till detta kapitel avses med uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor" endast plattor, duk, film, folier och remsor samt block med regelbunden geometrisk form, även tryckta eller på annat sätt ytbehandlade (t.ex. polerade, präglade, ytfärgade eller endast böjda eller korrugerade), oskurna eller nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form men inte vidare bearbetade (även om en sådan nedskärning gör dem till bruksfärdiga artiklar).

Plattor, duk etc., även ytbehandlade, vilka har kantslipats, borrats, frästs, fållats, snotts, inramats eller bearbetats på annat sätt eller vilka har skurits ned till annan än kvadratisk eller rektangulär form, klassificeras i allmänhet som varor enligt nr 3918, 3919 eller 3922 – 3926.

Detta nummer omfattar sanitetsartiklar som är avsedda för permanent installation i fastigheter o.d., vanligtvis genom anslutning till vatten- eller avloppsledningarna. Det omfattar också andra sanitetsartiklar av liknande storlek och användning, såsom flyttbara bidéer, barnbadkar och toaletter för campingbruk.

Spolcisterner av plast klassificeras enligt detta nummer, även om de är utrustade med mekanism.

Numret omfattar emellertid inte:

Detta nummer omfattar alla sådana artiklar av plast som vanligen används för förpackning eller transport av alla slags varor. Hit hör:

Numret omfattar inte bl.a. hushållsartiklar, såsom sopkärl och flyttbara soptunnor (inbegripet sådana för utomhusbruk) samt muggar som används som bords- eller toalettartiklar och som inte har karaktär av behållare för förpackning eller transport av varor, även om de ibland används för sådant ändamål (nr 3924), artiklar enligt nr 4202 och mjuka behållare för tillfällig förvaring av bulkvaror enligt nr 6305.

Detta nummer omfattar följande plastartiklar:

Numret omfattar emellertid inte sådana varor som är avsedda för permanent installation i eller på väggar eller andra delar av byggnader (t.ex. genom att skruvas eller spikas fast eller genom limning) (nr 3925).

Numret omfattar vidare muggar (utan handtag) för bords- eller toalettbruk, vilka inte har karaktär av behållare för förpackning eller transport av varor, även om de ibland används för sådant ändamål. Numret omfattar emellertid inte muggar utan handtag, som har karaktär av behållare som används för förpackning eller transport av varor (nr 3923).

Detta nummer tillämpas endast för de artiklar som är nämnda i anm. 11 till detta kapitel.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 3925.20

HS-nr 3925.20 omfattar dörrar med gångjärn samt skjutdörrar, av den typ som används för tillslutning av ingångar till byggnader, rum etc. Det omfattar inte anordningar för tillslutning av ingångar till markområden, trädgårdar, gårdsplaner etc. (grindar etc.) (HS-nr 3925.90).

Detta nummer omfattar varor av plast (enligt definitionen i anm. 1 till detta kapitel) som inte är nämnda eller inbegripna någon annanstans samt varor av andra material enligt nr 3901–3914.

Hit hör:

1. kläder och tillbehör till kläder (inte utgörande leksaker) som är tillverkade av plastduk genom sömnad eller klistring, t.ex. förkläden, bälten, haklappar, regnkappor, ärmlappar etc. Löstagbara huvor av plast klassificeras enligt detta nummer, om de föreligger tillsammans med de regnplagg till vilka de hör;
2. beslag till möbler, karosserier e.d.;
3. statyetter och andra prydnadsartiklar;
4. överdrag, malpåsar, solskydd, mappar, bokpärmar, lösa skyddsomslag till böcker och liknande skyddsartiklar som är tillverkade av plattor, duk eller folier av plast genom sömnad eller klistring;
5. brevpressar, pappersknivar, skrivunderlägg, pennställ, bokmärken etc.;
   
6. skruvar, bultar, underläggsbrickor och liknande artiklar med allmän användning;
7. drivremmar och transportband, ändlösa eller i avpassade längder och med ändarna sammanfogade eller försedda med kopplingsanordningar.
   Drivremmar och transportband som föreligger tillsammans med de maskiner eller apparater för vilka de är avsedda klassificeras, oavsett om de är påmonterade eller inte, tillsammans med ifrågavarande maskiner eller apparater (t.ex. sextonde avd.).
   Detta nummer omfattar inte drivremmar eller transportband av textilmaterial som är impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade med plast (elfte avd., t.ex. nr 5910);
8. jonbytarkolonner som är fyllda med polymerer enligt nr 3914;
9. plastbehållare som är fyllda med karboximetylcellulosa (med användning som kylförpackning);
10. verktygslådor eller -väskor, som inte är speciellt utformade eller inredda för att innehålla speciella verktyg med eller utan tillbehör (se anv. till nr 4202);
11. tröstnappar; isblåsor; slidsköljningspåsar, lavemangspåsar, och tillbehör till dessa; kuddar för sjukvårdsändamål; pessar; kondomer; bollar till sprutor;
12. andra slags artiklar, t.ex. knäppen för handväskor, skyddshörn för resväskor, upphängningskrokar, skyddsknappar och glidskydd för placering under möbler, handtag och skaft (för verktyg, knivar, gafflar etc.), pärlor, urglas, siffror och bokstäver samt adresskorthållare för reseeffekter;
13. konstgjorda naglar.

Numret omfattar inte hushållsartiklar såsom sopkärl och flyttbara soptunnor (inbegripet sådana för utomhusbruk).

40 kap. Gummi och gummivaror

Allmänna anvisningar

Definition av gummi

Ordet "gummi" är definierat i anm. 1 till detta kapitel. Med detta ord förstås i detta och andra kapitel i tulltaxan, om inte annat är föreskrivet, följande produkter:

1. naturgummi, balata, guttaperka, guayulegummi, chiclegummi och liknande (dvs. gummiliknande) naturliga produkter (se anv. till nr 4001);
2. syntetgummi enligt definition i anm. 4 till detta kapitel. Vid utförandet av den provning som erfordras enligt denna anmärkning skall ett prov av det omättade syntetiska ämnet eller av något av de ämnen som är uppräknade i anm. 4 c (i form av ovulkad råvara) vulkas med svavel och sedan undersökas med avseende på töjning och återgång efter töjning (se anv. till nr 4002). Följaktligen skall, när det är fråga om produkter som innehåller ämnen som inte är tillåtna enligt anm. 4, t.ex. mineralolja, undersökningen utföras på ett prov som inte innehåller sådana ämnen eller från vilka sådana ämnen har avlägsnats. När det gäller vulkade gummivaror, vilka inte kan undersökas som sådana, måste ett prov anskaffas på den ovulkade råvara, som gummivarorna har tillverkats av, för att undersökningen skall kunna utföras. Ingen undersökning behövs emellertid för tioplaster (TM) som definitionsmässigt anses som syntetgummi;
3. faktis framställd av oljor (se anv. till nr 4002);
4. gummiregenerat (se anv. till nr 4003).

Med ordet "gummi" avses ovanstående produkter i såväl ovulkat som vulkat (mjukgummi eller hårdgummi) tillstånd.

Med "mjukgummi" förstås i allmänhet gummi (inbegripet syntetgummi) som har tvärbundits med svavel eller något annat vulkmedel (såsom svavelklorid, vissa oxider av flervärda metaller, selen, tellur, tiuramdi- och tetrasulfid, vissa organiska peroxider och vissa syntetiska polymerer), med eller utan utnyttjande av värme, tryck eller högenergistrålning, så att gummit har förlorat sin plastiska karaktär och blivit elastiskt. Det bör observeras att det kriterium som avser vulkning med svavel är relevant endast vid tillämpning av anm. 4, dvs. då det gäller att bestämma om ett ämne utgör syntetgummi eller inte. När ett ämne har befunnits utgöra syntetgummi, anses produkter som är tillverkade av detta ämne som vulkade gummivaror (mjukgummi) vid tillämpning av nr 4007 – 4017, oavsett om de har vulkats med svavel eller med något annat vulkmedel.

Vid vulkningen tillsätts normalt förutom vulkmedel också vissa andra ämnen, såsom acceleratorer, aktivatorer, fördröjningsmedel, mjukningsmedel, utdrygningsmedel, fyllmedel, förstärkningsmedel eller något eller några av de tillsatsmedel som är omnämnda i anm. 5 B till detta kapitel. Sådana vulkbara blandningar betraktas som ovulkat gummi och klassificeras enligt nr 4005 eller 4006 alltefter den form i vilken de föreligger.

Hårdgummi (t.ex. ebonit) erhålls genom att vulka gummi med stor mängd svavel så att det blir praktiskt taget oböjligt och oelastiskt.

Kapitlets omfattning

Detta kapitel omfattar gummi enligt ovanstående definition i form av råvara eller halvfabrikat, ovulkat eller vulkat (mjukgummi och hårdgummi), samt varor som består helt av gummi eller har gummi som karaktärsgivande beståndsdel, med undantag av varor som enligt anm. 2 till detta kapitel inte omfattas kapitlet.

Numren är i stort sett ordnade på följande sätt:

Obearbetad form (nr 4001 – 4003 och 4005)

Uttrycket "obearbetad form" är definierat i anm. 3 till detta kapitel. Det bör observeras att förvulkad latex är särskilt nämnd i definitionen på "obearbetad form" och således skall anses som ovulkad. Eftersom nr 4001 och 4002 inte omfattar gummi eller gummiblandningar till vilka ett organiskt lösningsmedel har tillsatts (se anm. 5) kan uttrycket "andra dispersioner och lösningar" i anm. 3 endast avse produkter enligt nr 4005.

Plattor, duk och remsor (nr 4001, 4002, 4003, 4005 och 4008)

Detta uttryck är definierat i anm. 9 till detta kapitel och innefattar även block med regelbunden geometrisk form. Plattor, duk och remsor kan vara ytbehandlade (tryckta, mönsterpräglade, räfflade etc.) eller enbart nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form, även om en sådan nedskärning gör dem till bruksfärdiga artiklar, men däremot inte nedskurna till annan form eller vidare bearbetade.

Poröst gummi (cellgummi)

Poröst gummi är sådant gummi som har många små håligheter (antingen öppna, slutna eller bådadera) som är jämnt fördelade i hela massan. Det kan indelas i svampgummi, skumgummi och expanderat gummi. Det kan vara mjukt eller styvt (t.ex. porös ebonit).

Anm. 5

Anm. 5 till detta kapitel anger kriterier för att skilja gummi eller gummiblandningar (i obearbetad form eller i form av plattor, duk eller remsor) utan inblandning av tillsatsämnen (nr 4001 och 4002) från produkter som innehåller sådana ämnen (nr 4005). I denna anmärkning fästs inget avseende vid om tillsatsen har gjorts före eller efter koaguleringen. Enligt denna anmärkning är emellertid förekomst av vissa ämnen i gummi eller gummiblandningar enligt nr 4001 och 4002 tillåten, under förutsättning att gummit eller gummiblandningen har bibehållit sin huvudsakliga karaktär av råmaterial. Som exempel på sådana ämnen kan nämnas mineralolja, emulgermedel och klibbmotmedel, små mängder (i allmänhet högst 5 %) av nedbrytningsprodukter av emulgermedel samt mycket små mängder (i allmänhet mindre än 2 %) av tillsatsmedel för speciella ändamål.

Kombinationer av gummi och textilvara

Klassificeringen av kombinationer av gummi och textilvara regleras huvudsakligen av anm. 1 ij till elfte avd., anm. 3 till 56 kap. och anm. 5 till 59 kap. och, vad beträffar drivremmar och transportband, av anm. 8 till 40 kap. och anm. 7 b till 59 kap. Följande produkter omfattas av 40 kap.:

Detta kapitel omfattar inte varor som är omnämnda i anm. 2 till detta kapitel. Ytterligare uteslutningar är upptagna i anvisningarna till vissa nummer i detta kapitel.

Detta nummer omfattar bl.a. följande produkter.

A. Naturgummilatex (även förvulkad).

Naturgummilatex är en vätska som utsöndras av gummiträden, främst sådana av arten Hevea brasiliensis. Denna vätska består av en vattenlösning av organiska och oorganiska ämnen (proteiner, fettsyror och derivat av fettsyror, salter, sockerarter och glykosider), vilken innehåller 30 – 40 % gummi (dvs. polyisopren med hög molekylvikt) i suspension.

Naturlig gummilatex kan förekomma i följande former.

1. Stabiliserad eller koncentrerad naturlig gummilatex. Gummilatex har en benägenhet att utan yttre påverkan koagulera några timmar efter tappningen och måste därför stabiliseras för att den skall bli hållbar och inte ruttna eller koagulera. Stabilisering sker vanligen genom tillsats av ammoniak i storleksordningen 5 – 7 gram per liter latex, vilket ger en produkt med beteckningen "full ammonia" eller typ FA. En andra stabiliseringsmetod, vilken ger "low ammonia" eller typ LA, är att tillsätta en mycket liten mängd (1 – 2 gram per liter latex) av en lågkoncentrerad blandning av ammoniak och t.ex. tetrametyltiuramdisulfid och zinkoxid.
   Det förekommer även frostbeständig naturlig gummilatex, vilken är stabiliserad genom tillsats i synnerhet av mycket små mängder natriumsalicylat eller formaldehyd och avsedd för användning i länder med kallt klimat.
   Naturlig gummilatex koncentreras (huvudsakligen av transporttekniska skäl) enligt olika metoder, t.ex. genom centrifugering, indunstning eller avskumning ("gräddning").
   Latex av handelskvalitet innehåller vanligen 60 – 62 % gummi, men högre koncentrationer förekommer också. Halten av fasta beståndsdelar kan sålunda i vissa fall överstiga 70 %.
   
2. Värmekänslig naturlig gummilatex. Denna erhålls genom tillsättning av värmesensibiliseringsmedel. När sådan latex uppvärms, koagulerar den fortare än obehandlad latex. Den används vanligen för tillverkning av varor genom doppning eller gjutning eller för framställning av skumgummi eller svampgummi.
3. Elektropositiv latex ("reversed electric charge latex"). Sådan latex har positivt laddade partiklar till skillnad från normal koncentrerad latex, vars partiklar har negativ laddning. Elektropositiv latex erhålls vanligen genom tillsats av katjonytaktiva ämnen till normal latex. Genom användning av elektropositiv latex motverkas obenägenheten hos textilvaror att låta sig gummiimpregneras (beroende på att den elektrostatiska laddningen såväl hos de flesta textilfibrer som hos normal latex är negativ i alkalisk miljö).
4. Förvulkad naturlig gummilatex. Sådan gummilatex erhålls genom inverkan av vulkmedel på latex under värme, i allmänhet vid en temperatur som understiger 100 °C. Gummipartiklarna som ingår i latexen vulkas genom tillsats i överskott av fällt eller kolloidalt svavel, zinkoxid och acceleratorer (t.ex. ditiokarbamat). Vulkningsgraden hos slutprodukten kan efter behag ändras genom att temperaturen, värmebehandlingens längd eller proportionerna mellan de använda ingredienserna varieras. Normalt är det endast de yttre delarna av gummipartiklarna som vulkas. För att undvika övervulkning av latexen avlägsnas efter värmebehandlingen allt överskott av vulkmedel genom centrifugering. Förvulkad latex har samma utseende som normal latex. Totala halten av i densamma ingående svavel utgör i allmänhet omkring 1 %.
   Vid användning av förvulkad latex kan vissa bearbetningsprocesser förbigås. Sådan latex används för framställning av varor genom doppning eller gjutning (farmaceutiska och kirurgiska artiklar) samt i växande omfattning inom textilindustrin och som klister.
   Den används även vid tillverkning av vissa papperssorter och av konstläder och ger ett gummi med utmärkt elektrisk isoleringsförmåga (på grund av sin låga halt av proteiner och lösliga ämnen).
   Naturlig gummilatex försänds antingen förpackad i fat (rymmande omkring 200 liter) eller i bulk.

B. Naturgummi i andra former.

Med naturgummi enligt detta nummer förstås heveagummi sådant detta sedan gammalt försänds från produktionsplatsen, dvs. efter att i allmänhet ha undergått behandling i fabriker vid plantagerna, antingen för att underlätta transporten eller för konservering eller för att ge naturgummit vissa speciella egenskaper som underlättar gummits vidare användning eller förbättrar de färdiga varornas kvalitet. För att klassificeras enligt detta nummer får på detta sätt behandlat gummi emellertid inte ha förlorat sin huvudsakliga karaktär av råvara. Det får vidare inte innehålla tillsatt kimrök, kiseldioxid eller något annat ämne av de slag som enligt anm. 5 a inte får ingå.

Koaguleringen av naturlig gummilatex sker i behållare av olika form, vilka kan vara försedda med rörliga mellanväggar. För att skilja gummipartiklarna från det vattenhaltiga serumet koaguleras latexen genom lätt surgöring med exempelvis 1 %-ig ättiksyra eller 0,5 %-ig myrsyra. Sedan koaguleringsprocessen har avslutats, avlägsnas koagulatet antingen i form av tjocka plattor eller i form av ett sammanhängande band.

Den efterföljande behandlingen är olika, beroende på huruvida rökt arkgummi eller ljust eller brunt kräppgummi, reagglomererat granulat eller fririnnande pulver skall framställas.

Table: Grade of TSNR and maximum allowable limits for each parameter

C. Balata.
Balata utvinns ur mjölksaften från vissa växter tillhörande familjen Sapotaceae, speciellt från "bullet-tree", Manilkara bidentata, vilket förekommer huvudsakligen i Brasilien.

Balata är en rödaktig produkt som försänds mestadels i block som väger upp till 50 kg men ibland i ark med en tjocklek av 3 – 6 mm.

Den används huvudsakligen för framställning av drivremmar och transportband. Uppblandad med guttaperka används den också för tillverkning av undervattenskablar och golfbollar.

D. Guttaperka.
Guttaperka utvinns ur mjölksaften från träd tillhörande familjen Sapotaceae (t.ex. av släktet Palaquium och släktet Payena).

Den är gul eller gulröd. Beroende på ursprunget försänds den antingen i form av kakor med en vikt av 0,5 – 3 kg eller i block som väger 25 – 28 kg.

Som ovan nämnts används guttaperka i blandning med balata för framställning av undervattenskablar, golfbollar och remmar samt dessutom för tillverkning av tätningsringar (för pumpar och ventiler), linspinnvalsar, foder till behållare, flaskor för fluorvätesyra, klister etc.

E. Guayulegummi.
Detta utvinns ur mjölksaften från Parthenium argentatum, en buske som härstammar från Mexiko. Guayulegummi försänds i allmänhet i form av kakor eller ark.

F. Chiclegummi.
Detta utvinns ur mjölksaften från barken av vissa i de tropiska regionerna i Amerika växande träd som tillhör familjen Sapotaceae. Detta gummi är rödaktigt och försänds vanligen i form av kakor av olika storlek eller i block med en vikt av omkring 10 kg. Det används huvudsakligen för tillverkning av tuggummi men även för tillverkning av vissa slag av tejp för kirurgiskt bruk samt av dentalvaror.

G.Liknande naturliga produkter, t.ex. jelutong.
För att klassificeras enligt detta nummer måste dessa produkter vara gummiliknande till sin karaktär.

H.Blandningar mellan några av ovannämnda produkter.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar:

1. syntetgummi, enligt definition i anm. 4 till detta kapitel (se nedan), i form av latex, även förvulkad, samt syntetgummi i annan obearbetad form eller i form av plattor, duk eller remsor. Numret omfattar också syntetgummi som har behandlats av transporttekniska skäl, i konserveringssyfte, eller för att ge gummit vissa speciella egenskaper som är avsedda att underlätta dettas vidare användning eller att förbättra de färdiga varornas kvalitet. Sådan behandling får emellertid inte förändra gummits huvudsakliga karaktär av råvara. Det får sålunda inte vara fråga om tillsats av något ämne som inte är tillåtet enligt anm. 5 A till detta kapitel.
   Bland de produkter som har försatts med tillsatsämnen men som inte är uteslutna från detta nummer genom bestämmelserna i anm. 5 kan nämnas oljeutdrygat gummi. Sådant gummi innehåller upp till ca 50 % mineralolja;
   
2. faktis framställd av oljor. Faktis är en produkt som erhålls genom kemisk reaktion mellan vissa vegetabiliska oljor eller fiskoljor (även oxiderade eller delvis hydrerade) med svavel eller svavelklorid. Faktis har ringa hållfasthet och används huvudsakligen i blandning med naturgummi eller syntetgummi samt för tillverkning av radergummin;
3. blandningar mellan några av ovanstående produkter;
4. blandningar av produkter enligt nr 4001 med produkter enligt nr 4202.

Anm. 4 (definition av syntetiskt gummi)

Denna anmärkning består av tre delar. Under det att de ämnen som är upptagna i anm. 4 a och c måste uppfylla villkoren i anm. 4 a beträffande vulkning, töjning och återgång, är tioplaster (TM) (upptagna i anm. 4 b) undantagna från dessa bestämmelser. Det bör observeras att definitionen på syntetgummi gäller inte bara för nr 4002 utan också för anm. 1. Följaktligen avses med "gummi", varhelst detta ord förekommer i tulltaxan, också syntetgummi enligt definitionen i anm. 4.

Med ordet "syntetgummi" förstås:

1. modifierat naturgummi som har erhållits genom ympning eller blandning med plast. Sådant gummi erhålls vanligen genom att koppla en polymeriserbar monomer till gummi med användande av en polymerisationskatalysator eller genom fällning av de fasta beståndsdelarna i en blandning av naturgummilatex och latex av någon syntetisk polymer. Det huvudsakliga kännetecknet på modifierat naturgummi är, att det i viss utsträckning är "självförstärkande". Dess egenskaper i detta avseende liknar egenskaperna hos en blandning av naturgummi och kimrök;
2. depolymeriserat naturgummi, vilket erhålls genom en mekanisk process (pounding) vid en viss temperatur;
3. blandningar av omättade syntetiska ämnen med mättade syntetiska högpolymerer (t.ex. blandningar av nitril-butadiengummi och poly(vinylklorid)).

Detta nummer omfattar inte:

Gummiregenerat framställs av använda gummivaror, speciellt däck, eller av avfall av mjukgummi genom uppmjukning ("avvulkning") av gummit och borttagande av inte önskvärda ämnen med hjälp av olika kemiska eller mekaniska processer. Gummiregenerat innehåller återstoder av svavel eller andra vulkmedel och är av sämre kvalitet än rågummi, eftersom det är mer plastiskt och klibbande än rent naturgummi. Det förekommer i form av ark som är pudrade med talk eller åtskilda av polyetenfilm.

Detta nummer omfattar gummiregenerat i obearbetad form eller i form av plattor, duk eller remsor, även blandat med rent naturgummi eller andra ämnen, under förutsättning att produkten har huvudsaklig karaktär av gummiregenerat.

Uttrycket "avklipp och annat avfall samt skrot" är definierat i anm. 6 till detta kapitel.

Numret omfattar:

1. avklipp och annat avfall från tillverkning eller bearbetning av ovulkat gummi eller mjukgummi;
2. varor av annat gummi än hårdgummi som är slutgiltigt oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål på grund av skada eller slitage eller av annan orsak. Denna grupp omfattar bl.a. förslitna gummidäck som inte är lämpliga för regummering samt skrot som har erhållits av sådana utslitna gummidäck, vanligen genom följande behandlingar:
   a) skärning av däcket med en specialmaskin så nära trådkanten eller däckfoten som möjligt;
   b) uppspjälkning för att lösgöra slitbanan;
   c) nedskärning i stycken. Numret omfattar inte använda däck som är lämpliga för regummering 4012);
3. pulver och korn som har erhållits av varor enligt 1 och 2 ovan. Dessa består av malet avfall av mjukgummi. De kan användas som fyllmedel i vägbeläggningsmaterial eller i andra gummibaserade blandningar eller direkt för formning till varor som inte behöver ha stor hållfasthet. Numret omfattar inte heller avklipp, annat avfall, skrot, pulver och korn av hårdgummi (nr 4017).

Detta nummer omfattar ovulkat gummi med inblandning av tillsatsämnen, i obearbetad form eller i form av plattor, duk eller remsor.

Ordet "gummi" har samma betydelse som i anm. 1 till detta kapitel. Numret omfattar därför naturgummi, balata, guttaperka, guayulegummi, chiclegummi och liknande naturliga produkter, syntetgummi, faktis framställd av oljor samt regenerat av dessa produkter, under förutsättning att de har blandats med tillsatsämnen.

Enligt anm. 5 A till detta kapitel skall nr 4001 och 4002 inte tillämpas för gummi eller gummiblandningar som före eller efter koaguleringen har försatts med vulkmedel, acceleratorer, fördröjningsmedel eller aktivatorer (andra än sådana som har tillsatts för framställning av förvulkad gummilatex), pigment eller andra färgämnen (andra än sådana som har tillsatts enbart för identifieringsändamål), mjukningsmedel eller utdrygningsmedel (med undantag av mineralolja i fråga om oljeutdrygat gummi), fyllmedel, förstärkningsmedel, organiska lösningsmedel eller något annat ämne, med undantag av de tillsatser som är tillåtna enligt anm. 5 B.

Detta nummer omfattar:

Dessa två grupper omfattar följande typer av produkter:

1. gummilatex med inblandning av tillsatsämnen (inbegripet förvulkad latex), under förutsättning att varan som resultat av inblandningen inte har fått karaktär av en produkt som är nämnd eller inbegripen i något tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning.
   Sålunda omfattar detta nummer inte t.ex. latexfärger (32 kap.);
2. dispersioner och lösningar av ovulkat gummi i organiska lösningsmedel. Dessa används för tillverkning av artiklar genom doppning eller för ytbetäckning av färdiga artiklar;
3. plattor, duk och remsor som består av textilvävnad i förening med ovulkat gummi med inblandning av tillsatsämnen och som väger mer än 1500 g/m² och innehåller högst 50 viktprocent textilmaterial; Sådana produkter erhålls antingen genom kalandrering eller genom "gummering" eller genom en kombination av dessa processer. De används huvudsakligen för tillverkning av däck, slangar, rör etc.;
4. andra plattor, duk och remsor av ovulkat gummi med inblandning av tillsatsämnen, vilka kan användas t.ex. för reparation (i värme) av däck eller slangar, för tillverkning av reparationslappar, tätningar för vissa lufttäta förslutningar, gummigranulat etc. eller för pressning av gummisulor;
5. ovulkat gummi med inblandning av tillsatsämnen, i form av granulat som är färdigt för vulkning och som används som sådant för formningsändamål (t.ex. inom skoindustrin).

Plattor, duk och remsor (inbegripet block med regelbunden geometrisk form) enligt detta nummer får vara ytbehandlade (tryckta, mönsterpräglade, räfflade etc.) eller enbart nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form, även om en sådan nedskärning gör dem till bruksfärdiga artiklar, men de får inte ha skurits ned till annan form eller ha vidare bearbetats.

Detta nummer omfattar inte heller:

Detta nummer omfattar ovulkat gummi i sådana former som inte är nämnda i tidigare nummer i detta kapitel samt varor av ovulkat gummi, även med inblandning av tillsatsämnen.

Numret omfattar bl.a.

1. gummitråd som framställs genom skärning i spiral av duk av ovulkatgummi eller genom sprutning av blandningar på basis av latex (även förvulkad);
2. rondeller, packningsringar och andra ringar av ovulkat gummi, vilka huvudsakligen används för hermetisk tillslutning av vissa slag av förpackningar eller för tätning av skarvar;
3. plattor, duk och remsor av ovulkat gummi, som har underkastats annan bearbetning än ytbehandling eller som har skurits ned till annan form än kvadratisk eller rektangulär.

Detta nummer omfattar inte:

Tråd av gummi kan framställas genom utskärning ur plattor eller duk av mjukgummi eller genom vulkning av tråd som har erhållits genom sprutning.

Detta nummer omfattar bl.a.:

1. tråd (enkel), helt av mjukgummi, med ett största tvärmått (oavsett tvärsnittets form) av högst 5 mm. Om största tvärmåttet överstiger 5 mm klassificeras tråden enligt nr 4008;
2. rep (flera trådar), oberoende av tjockleken hos trådarna av vilka det består.

Numret omfattar inte textilmaterial i förening med gummitråd (elfte avd.), t.ex. tråd och rep av gummi som är textilöverdragna, vilka klassificeras enligt nr 5604.

Detta nummer omfattar:

1. plattor, duk och remsor (med ett största tvärmått, oavsett tvärsnittets form, av mer än 5 mm) som längdvara eller i avpassade längder eller enbart nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form;
2. block med regelbunden geometrisk form;
3. stänger och strängar, även profilerade (inbegripet tråd med ett största tvärmått, oavsett tvärsnittets form, av mer än 5 mm). Profilerade stänger och strängar framställs i längder genom en enda arbetsoperation (i allmänhet strängsprutning) och har konstant eller regelbundet återkommande tvärsnitt från den ena änden till den andra. De klassificeras enligt detta nummer, även om de har skurits ned till avpassade längder, dock inte till en längd som är mindre än det största tvärmåttet.

Produkter enligt detta nummer kan vara ytbehandlade (t.ex. tryckta, mönsterpräglade, räfflade etc.). De kan vara en- eller flerfärgade (i massan eller på ytan). Profilerade strängar med klibbande yta, vilka används för tätning av fönster, klassificeras enligt detta nummer. Numret omfattar också golvbeläggningsmaterial av gummi som längdvara samt golvplattor, mattor och andra varor som har erhållits enbart genom nedskärning av plattor eller duk av gummi till kvadratisk eller rektangulär form.

Klassificeringen av produkter som är tillverkade av mjukgummi i förening (antingen i massan eller på ytan) med textilmaterial regleras av bestämmelserna i anm. 3 till 56 kap. och anm. 5 till 59 kap. Kombinationer av mjukgummi med andra material klassificeras enligt detta nummer under förutsättning att de har bibehållit sin huvudsakliga karaktär av gummi.

Detta nummer omfattar sålunda:

Bland varor som inte omfattas av detta nummer märks:

Detta nummer omfattar rör och slangar som består helt av mjukgummi eller av mjukgummi som är förstärkt med t.ex. ett eller flera i gummit inbäddade skikt av dukvara av textilmaterial eller av parallellt ordnade trådar av sådant material eller av metalltrådar. Sådana rör och slangar kan även vara försedda med ett omhölje av tunn vävnad eller vara omflätade eller omlindade med garn av textilmaterial. De kan också vara utvändigt eller invändigt försedda med en spiral av metalltråd.

Numret omfattar inte rör och slangar av textilmaterial, ibland benämnda "vävda slangar", vilka har gjorts vattentäta genom invändig beläggning med gummilatex eller i vilka ett separat gummifoder har satts in. Sådana rör och slangar klassificeras enligt nr 5909.

Rör och slangar klassificeras enligt detta nummer även om de är försedda med kopplingsanordningar (t.ex. med skarvrör, knärör eller flänsar), under förutsättning att de har bibehållit sin huvudsakliga karaktär av rör eller slangar.

Numret omfattar också slangar av mjukgummi, även nedskurna till avpassade längder, dock inte till en längd som är mindre än det största tvärmåttet, t.ex. slang i avpassade längder för tillverkning av innerslangar till fordonsdäck.

Detta nummer omfattar drivremmar och transportband som består helt av mjukgummi eller av textilvävnad som är impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad med gummi eller som är tillverkade av textilgarn som är impregnerat, överdraget, belagt eller försett med hölje av gummi (se anm. 8 till detta kapitel). Det omfattar också drivremmar och transportband av mjukgummi, som är förstärkta med glasfiberväv eller glasfiber eller med väv av metalltråd.

Drivremmar och transportband (andra än sådana helt av mjukgummi) består i allmänhet av en med mjukgummi helt överdragen stomme av flera lager textilvara, eventuellt gummibehandlad (t.ex. vanlig vävnad med varp och inslag, dukvara av trikå eller lager av parallellt ordnade trådar), eller av stålkablar eller stålband.

Numret omfattar drivremmar och transportband i längder (avsedda att senare skäras ned till avpassade längder) samt avpassade sådana remmar och band (även med ändarna sammanfogade eller försedda med kopplingsanordningar), ävensom ändlösa drivremmar och transportband.

Tvärsnittet hos varor enligt detta nummer kan vara kvadratiskt, rektangulärt, trapetsformigt eller runt eller ha annan form.

Drivremmar och transportband med trapetsformat tvärsnitt är sådana produkter som är v-formade på ett eller flera ställen i tvärsnittet. De v-formade ytorna är avsedda att ombesörja god fastkilningsverkan och minimal slirning längs skivornas sidor. Kategorin omfattar t.ex. drivremmar och transportband som har ett tvärsnitt med:

En skårrem är en ändlös rem med längsgående ribbor vilkas kontaktyta genom friktion griper in i motsvarande spår i en remskiva. Skårremmar är en typ av kilremmar.

Spår (antingen formade eller klippta) i v-drivremmar eller transportband minskar böjspänningen och hjälper till att ta bort värmen vid snabba böjningar; detta är speciellt viktigt på drivhjul där remmarna löper över små skivor vid höga hastigheter. Spår, andra än längsgående spår, påverkar inte klassificeringen av v-drivremmar eller v-transportband.

Synkroniska remmar (se illustration nedan) är konstruerade för att överföra kraft och samtidigt bibehålla ett konstant rotationssamband mellan skivorna. Den kompletta produkten kallas ofta "justeringsrem" (timing belt).

Remmarna är försedda med spår, vanligtvis på insidan, för att fungera jämnt mot spårade skivor. Synkroniska drivremmar eller transportband har inte ett trapetsformat tvärsnitt. 

Remmar enligt detta nummer kan föreligga i form av rör från vilket färdiga remmar kan klippas; detta skick påverkar inte klassificeringen.

Drivremmar och transportband som föreligger tillsammans med de maskiner eller apparater för vilka de är avsedda, klassificeras, oavsett om de är påmonterade eller inte, tillsammans med maskinerna eller apparaterna (t.ex. sextonde avd.).

Dessa däck är avsedda för hjul till alla slags fordon eller luftfartyg, till leksaker, maskiner, artilleripjäser etc. De kan användas med eller utan innerslang.
 

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 4011.70

Några typer av däck som omfattas av detta nummer finns avbildade nedan. Bilderna är endast avsedda som vägledande exempel.

- Exempel på däck till fordon och maskiner för lantbruk: 

- Exempel på däck till fordon och maskiner för skogsbruk:

HS-nr 4011.80

Några typer av däck som omfattas av detta nummer finns avbildade nedan. Bilderna är endast avsedda som vägledande exempel.

- Exempel på däck till fordon och maskiner för byggändamål, gruvdrift eller industriell hantering:

Detta nummer omfattar regummerade däck av gummi och begagnade däck av gummi, som är lämpliga för ytterligare användning eller för regummering.

Massivdäck används t.ex. till leksaker och möbler. Halvmassivdäck, vilka utgör massivdäck med ett med en inre luftfylld hålighet, används till skottkärror och andra kärror. Slitbanor är fastvulkade på de yttre luftfyllda däckstommarna och har vanligen räfflat däckmönster. De används för regummering av luftfyllda däck. Numret omfattar även utbytbara slitbanor i form av ringar som monteras på en däckstomme som är speciellt avsedd för ändamålet. Fälgband används för att skydda innerslangen mot metallfälgen eller mot ekerändar.

Detta nummer omfattar inte massiv- och halvmassivdäck av produkter enligt 39 kap., t.ex. däck av polyuretan (i allmänhet sjuttonde avd.) och inte heller förslitna däck som inte är lämpliga för regummering (nr 4004).

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 4012.11, 4012.12, 4012.13, 4012.19 och 4012.20

Med ”regummerade däck” i nr 4012.11, 4012.12, 4012.13 och 4012.19 avses däck från vilka den utslitna slitbanan avlägsnats från däckstommen och ersatts med en ny slitbana enligt något av följande två förfaranden: 1) en slitbana av ovulkat gummi formas på däckstommen eller 2) en vulkaniserad slitbana anbringas på däckstommen medelst en vulkaniserbar gummiremsa. Sådana däck sägs ha genomgått toppregummering (utbyte av slitbanan), regummering (ersättning av slitbanan med nytt material som täcker en del av däcksidan) eller helregummering (ersättning av slitbanan och renovering av däcksidan, inbegripet hela däcksidan eller delar av denna).

Begagnade däck enligr nr 4012.20 kan ha underkastats mönsterskärning varigenom slitna (men synliga) spår i slitbanan fördjupas genom skärning. Sådan mönsterskärning utförs vanligen på däck som används på tunga motorfordon (t.ex. bussar och lastbilar). Begagnade däck som mönsterskurits omfattas inte av nr 4012.11, 4012.12, 4012.13 eller 4012.19.

Däcken enligt nr 4012.11, 4012.12, 4012.13, 4012.19 och 4012.20 kan också ha underkastats en kompletterande mönsterskärning varvid tvärgående eller diagonala spår läggs till det ursprungliga spårmönstret medelst skärning. Sådan kompletterande mönsterskärning påverkar inte klassificeringen av regummerade däck enligt nr 4012.11, 4012.12, 4012.13 eller 4012.19 och inte heller begagnade däck enligt nr 4012.20.

Nya däck som har underkastats kompletterande mönsterskärning förblir emellertid hänförliga till nr 4011 där de klassificeras enligt sina respektive undernummer.

Innerslangar monteras i däck till t.ex. bilar, släpvagnar eller cyklar.

Detta nummer omfattar varor av mjukgummi (även med delar av hårdgummi eller andra ämnen), av sådana slag som används för hygieniskt eller profylaktiskt ändamål. Bland hit hänförliga varor märks kondomer, kanyler, ballongsprutor, bollar till sprutor, rafräschissörer och droppflaskor etc., dinappar, bröstvårtskydd, isblåsor, värmekrus, fingertutor samt luftkuddar för sjukvård (t.ex. sådana i ringform).

Numret omfattar inte kläder och tillbehör till kläder (t.ex. förkläden och handskar för kirurger och röntgenläkare) (nr 4015).

Detta nummer omfattar kläder och tillbehör till kläder (inbegripet handskar, halvhandskar och vantar), t.ex. för kirurger, röntgenläkare, dykare etc. avsedda skyddshandskar och skyddskläder, vilka har hopfogats genom klistring eller sömnad eller tillverkats på annat sätt. Dessa varor kan bestå:

1. helt av gummi; eller
2. av textilvävnad, dukvara av trikå, filt eller bondad duk som är impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade med gummi, andra än sådana varor som omfattas av elfte avd. (se anm. 3 till 56 kap. och anm. 5 till 59 kap.); eller
3. av gummi med delar av textilvara, om gummit är den beståndsdel som ger varan dess huvudsakliga karaktär.

Bland varor som hör till någon av grupperna 1 – 3 ovan märks kappor, förkläden, ärmlappar, haklappar, bälten och gummigördlar.

Följande varor omfattas inte av detta nummer:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 4015.12

Handskar för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk är sterilförpackade engångshandskar eller icke sterila handskar i större förpackningar, med hög vattentäthet och draghållfasthet, avsedda att skydda patienten och användaren mot korskontaminering. Dessa handskar kan också användas för diagnostiskt bruk, i vetenskapliga och medicinska forskningslaboratorier eller vid hantering av smittade medicinska material.

Detta nummer omfattar alla varor av mjukgummi som inte omfattas av något av de föregående numren i detta kapitel eller av andra kapitel.

Numret omfattar bl.a.:

1. artiklar av poröst gummi;
2. golvbeläggningsmaterial och mattor (inbegripet badrumsmattor), andra än kvadratiska eller rektangulära mattor som är tillskurna av plattor eller duk av gummi utan annan bearbetning än ytbehandling (se anv. till nr 4008);
3. radergummin;
4. packningar, tätningsringar o.d.;
5. fendrar för båtar och kajer, även uppblåsbara;
6. luftmadrasser och luftkuddar och andra uppblåsbara artiklar (andra än sådana enligt nr 4014 eller 6306); vattenmadrasser;
7. gummiband; tobakspungar; typer för datumstämplar o.d.;
8. proppar och packningar för flaskor;
9. pumprotorer och gjutformar; innergummi för mjölkmaskiner; kranar, kikkranar, ventiler och liknande anordningar; andra artiklar för tekniskt bruk (inbegripet delar och tillbehör till maskiner och apparater enligt sextonde avd. och till instrument och apparater enligt 90 kap.);
10. stötdämpare, stänkskydd och pedalgummi till motorfordon, bromskuddar, stänkskydd och pedalgummi till cyklar samt andra delar och tillbehör till fordon, luftfartyg eller fartyg enligt sjuttonde avd.;
11. plattor, duk och remsor som är nedskurna till annan form än kvadratisk eller rektangulär samt artiklar som inte omfattas av nr 4008 därför att de har frästs, svarvats, hoplimmats, hopsytts eller bearbetats på annat sätt;
12. kvadratiska eller rektangulära lappar med avfasade kanter och lappar av annan form, för reparation av innerslangar (dessa varor, vilka framställs genom pressning, stansning eller slipning, består i allmänhet av ett lager av självvulkande gummi som är anbragt på ett underlag av mjukgummi) samt, om inte annat följer av anm. 5 till 59 kap., sådana lappar som består av flera lager vävnad och gummi;
13. gummiklubbor;
14. små sugkrokar, gummiunderlägg, diskbänksproppar, vaskrensare, dörrstoppare, gummifötter till möbelben och andra artiklar för hushållsbruk.

Följande varor omfattas inte av detta nummer:

Hårdgummi (t.ex. ebonit) erhålls genom vulkning av gummi med stor mängd svavel (mer än 15 delar per 100 delar gummi). Hårdgummi kan också innehålla pigment och stor mängd fyllmedel, t.ex. kol, lera och kiseldioxid. Om fyllmedel och pigment inte ingår och om hårdgummit inte har porös struktur är det ett hårt, brunsvart (eller ibland rött) material, som är relativt oböjligt och oelastiskt och som kan formas, sågas, borras, svarvas, poleras etc. Många hårdgummityper får en hög glans vid polering.

Detta nummer omfattar hårdgummi, även poröst, i alla former, inbegripet avfall och skrot.

Numret omfattar också varor av hårdgummi som inte är nämnda eller inbegripna i andra kapitel. Det omfattar bl.a. kar, tråg, varor tillverkade av rör, knivskaft, handtag och alla slags liknande varor, sanitetsartiklar och hygieniska artiklar.

Detta nummer omfattar inte: