Tullverkets logotyp. Till tullverkets startsida

Vägledning klassificering

Artonde avdelningen

Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning, kontroll eller precision, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; ur; musikinstrument; delar och tillbehör till sådana artiklar

90 kap. Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning, kontroll eller precision, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; delar och tillbehör till sådana artiklar
 

Allmänna anvisningar

I. Kapitlets huvudsakliga innehåll och indelning

Detta kapitel omfattar en mängd olikartade instrument och apparater, vilka i regel kännetecknas av noggrant utförande och stor precision. De flesta av dem används huvudsakligen för vetenskapliga ändamål (laboratorieforskning, analys, astronomi etc.), för speciella tekniska eller industriella ändamål (mätning, kontroll, observation etc.) eller för medicinskt ändamål.

Kapitlet omfattar i synnerhet:

A.

en stor grupp som omfattar inte bara enkla optiska element enligt nr 9001 och 9002 utan också optiska instrument och apparater, från glasögon enligt nr 9004 till mera komplicerade instrument för astronomi, stillbilds- och filmfotografering och mikroskopering;

B.

instrument och apparater som är avsedda för vissa särskilt angivna ändamål (geodesi, meteorologi, ritning, räkning etc.);

C.

instrument och apparater för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk eller för därmed närbesläktade ändamål (radiologi, mekanoterapi, syreterapi, ortopedi etc.);

D.

maskiner, instrument och apparater för materialprovning;

E.

instrument och apparater för laboratorier;

F.

ett stort antal instrument och apparater för mätning, kontroll eller automatisk reglering, även optiska eller elektriska, särskilt sådana som omfattas av nr 9032 enligt definition i anm. 7 till detta kapitel.


Några instrument är särskilt nämnda i vissa tulltaxenummer, t.ex. optiska mikroskop (nr 9011) och elektronmikroskop (nr 9012), andra instrument och apparater omfattas av mera allmänna beskrivningar i tulltaxenummer som avser en särskild vetenskap, industri etc. (t.ex. astronomiska instrument enligt nr 9005, instrument och apparater för geodesi enligt nr 9015 och röntgenapparater etc. enligt nr 9022). Detta kapitel omfattar också vacuumapparater av sådana slag som används för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk (nr 9018).

Det finns vissa undantag från den allmänna regeln att instrument och apparater enligt detta kapitel kännetecknas av stor precision. Kapitlet omfattar sålunda t.ex. vanliga glasögon (nr 9004), enkla förstoringsglas och enkla spegelperiskop (nr 9013), mätstockar och graderade skollinjaler (nr 9017) samt s.k. väderhus, även av enkelt utförande (nr 9025).

Bortsett från vissa undantag som framgår av anm. 1 till detta kapitel (t.ex. packningar och tätningar av gummi eller läder samt lädermembraner för mätinstrument) kan instrument och apparater samt delar till sådana bestå av vilket material som helst, även av ädel metall eller metall med plätering av ädel metall eller av ädelstenar eller halvädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade).


II. Inkompletta eller inte färdigarbetade maskiner, apparater, etc.

(Se allmän tolkningsregel 2 a)

Under förutsättning att de uppvisar de väsentliga kännetecknen på kompletta eller färdigarbetade artiklar klassificeras inkompletta eller inte färdigarbetade maskiner, instrument och apparater enligt samma nummer som motsvarande kompletta eller färdigarbetade artiklar (t.ex. stillbildskameror eller mikroskop som föreligger utan de optiska delarna samt elektricitetsmätare utan räkneverk).

III. Delar och tillbehör

(Anm. 2 till 90 kap.)

Om inte annat följer av anm. 1 till detta kapitel skall delar och tillbehör som är igenkännliga som lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till maskiner, instrument eller apparater enligt detta kapitel klassificeras enligt tulltaxenumret för respektive maskiner, instrument etc.

Denna allmänna regel gäller dock inte för:

  1. delar och tillbehör som i och för sig utgör artiklar som omfattas av ett särskilt nummer i detta kapitel eller i 84, 85 eller 91 kap. (med undantag av nr 8487, 8548 och 9033). Sålunda klassificeras exempelvis en vakuumpump till ett elektronmikroskop enligt nr 8414; transformatorer, elektromagneter, kondensatorer, reläer, glödlampor, elektronrör etc. förs till 85 kap.; optiska element enligt nr 9001 eller 9002 klassificeras enligt dessa nummer oavsett för vilka instrument eller apparater de är avsedda; urverk förs alltid till 91 kap. och en stillbildskamera klassificeras enligt nr 9006, även om den är konstruerad för att användas tillsammans med ett annat instrument (mikroskop, stroboskop etc.);
  2. delar och tillbehör som är lämpliga att användas till flera olika slags maskiner, apparater eller instrument som omfattas av olika nummer i detta kapitel. Dessa klassificeras enligt nr 9033, såvida de inte i sig själva utgör kompletta instrument etc. som är nämnda i något annat nummer (se punkt 1 ovan).


IV. Maskiner och apparater som kan utföra två eller fler arbetsuppgifter samt maskinkombinationer; funktionella enheter


(Anm. 3 till 90 kap.)

Enligt anm. 3 till 90 kap. skall anm. 3 och 4 till sextonde avd. även tillämpas i detta kapitel (se avsnitt VI och VII i allm. anv. till sextonde avd.).

I allmänhet klassificeras maskiner som kan utföra mer än ett slags arbete efter maskinens huvudsakliga arbetsuppgift.

Vissa maskiner, som ibland kallas flerfunktionsmaskiner eller multifunktionsmaskiner, kan utföra olika typer av bearbetning.

När det inte är möjligt att fastställa den huvudsakliga arbetsuppgiften och när inte annat är föreskrivet (se anm. 3 till sextonde avd.) måste allmän tolkningsregel 3 c tillämpas.

Maskinkombinationer som består av två eller flera maskiner eller apparater av olika slag som har sammanfogats till en enhet och som efter varandra eller samtidigt utför olika, vanligtvis kompletterande, arbetsuppgifter som är beskrivna i olika nummer i detta kapitel, klassificeras också efter maskinkombinationens huvudsakliga arbetsuppgift.

Vid tillämpning av ovanstående bestämmelser anses maskiner och apparater av olika slag vara sammanfogade till en enhet när den ena är inbyggd i eller monterad på den andra eller när maskinerna eller apparaterna är monterade på en gemensam bottenplatta, i ett gemensamt stativ eller i ett gemensamt hölje.

Maskinaggregat skall inte anses vara sammanfogade till en enhet om inte maskinerna eller apparaterna är avsedda att vara permanent förenade, antingen med varandra eller med ett gemensamt underlag, stativ, hölje etc. Aggregat som är av temporär natur eller inte är byggda på ett sätt som är normalt för en maskinkombination klassificeras därför inte som en sådan kombination.

Bottenplattorna, stativen eller höljena kan vara försedda med hjul så att maskinkombinationen kan flyttas, om detta behövs under användningen, under förutsättning att den därigenom inte får karaktär av en vara (t.ex. ett fordon) som omfattas av ett tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning.

Golv, betongsocklar, väggar, tak etc. betraktas inte som en gemensam bottenplatta som förenar ifrågavarande maskiner eller apparater till en enhet, även om de är försedda med speciella anordningar för anbringande av maskiner eller apparater.

Anm. 3 till sextonde avd. behöver inte tillämpas när maskinkombinationen som sådan omfattas av ett särskilt tulltaxenummer.

Som exempel på funktionella enheter som omfattas av 90 kap. kan nämnas sådana elektriska eller elektroniska instrument och apparater som tillsammans bildar ett system för analog eller digital telemetrering. Ett sådant system består huvudsakligen av följande apparater:

I.

Apparater på sändarsidan:

a)

en primär detektor (givare, analog-digitalomvandlare etc.), vilken, oavsett beskaffenheten av den storhet som skall mätas, omvandlar storheten till en strömstyrka, spänning eller digital signal, som är proportionell mot dessa;

b)

en basenhet som består av en förstärkare, en sändare och en mottagare av mätvärden och som (om så behövs) förstärker denna strömstyrka, spänning eller digitala signal till den nivå som är nödvändig för att sätta impulssändaren eller den frekvensmodulerade sändaren i funktion;

c)

en impulssändare eller frekvensmodulerad radiosändare som sänder en analog eller digital signal till en mottagarstation.

II.

Apparater på mottagarsidan:

a)

en mottagare för impulser, frekvensmodulerade signaler eller digitala signaler, vilken omvandlar den överförda informationen till en analog eller digital signal;

b)

en mätvärdeförstärkare eller -omvandlare, vilken (om så behövs) förstärker den analoga eller digitala signalen;

c)

indikerings- eller registreringsinstrument som är graderade i den primära storheten och utrustade med visartavla eller optoelektroniskt teckenfönster.

System för telemetrering används huvudsakligen i rörledningar för transport av olja och naturgas från produktionsplatsen, i distributionsnät för vatten eller gas, i avloppssystem samt i system för miljöövervakning.

Sändare och mottagare för tråd- eller radioöverföring av telemetreringssignaler klassificeras enligt sina respektive nummer (nr 8517, 8525 eller 8527, alltefter beskaffenheten), såvida de inte är hopbyggda med ovan under I eller II nämnda apparater till en enda enhet eller bildar en funktionell enhet i den mening som avses i anm. 3 till 90 kap. En sådan komplett enhet förs då till 90 kap.

Förutom de varor som enligt texten i anvisningarna inte omfattas av detta kapitel omfattar kapitlet inte heller:

a)

artiklar av sådana slag som används för tekniskt bruk, av mjukgummi (nr 4016), av läder eller konstläder (nr 4205) eller av textilmaterial (nr 5911);

b)

delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (39 kap.);

c)

maskiner och apparater för lyftning eller annan hantering (nr 8425 – 8428 och 8486); hjälputrustning för inställning av arbetsstycken eller verktyg i verktygsmaskiner eller vattenskärmaskiner,, enligt nr 8466, inbegripet hjälputrustning med optiska skalavläsningsanordningar (t.ex. optiska delningsdockor), dock med undantag av sådana som i sig själva huvudsakligen utgör optiska instrument (t.ex. inställningsmikroskop); radarapparater, apparater för radionavigering eller radiostyrning (nr 8526);

d)

rymdfarkoster som är utrustade med instrument eller apparater enligt detta kapitel (nr 8802);

e)

leksaker, spel, sportartiklar och andra artiklar enligt 95 kap. samt delar och tillbehör till sådana artiklar;

f)

mätkärl, vilka klassificeras efter materialets beskaffenhet;

g)

spolar, rullar och liknande artiklar (klassificeras efter materialets beskaffenhet, t.ex. enligt nr 3923 eller femtonde avd.).

 


9001 Optiska fibrer och optiska fiberknippen; optiska fiberkablar, andra än sådana enligt nr 8544; skivor och plattor av polariserande material; linser (inbegripet kontaktlinser), prismor, speglar och andra optiska element, oavsett materialet, omonterade, andra än sådana element av glas som inte är optiskt bearbetade


9001.10

- Optiska fibrer, fiberknippen och fiberkablar

9001.20

- Skivor och plattor av polariserande material

9001.30

- Kontaktlinser

9001.40

- Glasögonlinser av glas

9001.50

- Glasögonlinser av annat material

9001.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar:

A.

optiska fibrer och optiska fiberknippen samt optiska fiberkablar, andra än sådana enligt nr 8544.

Optiska fibrer består av koncentriska lager av glas eller plast med olika brytningsindex. De som är dragna av glas har en mycket tunn beläggning av plast, som är osynlig för blotta ögat och som gör att fibrerna inte brister så lätt. Optiska fibrer föreligger vanligen i rullar och kan vara flera kilometer långa. De används för tillverkning av optiska fiberknippen och optiska fiberkablar.

Optiska fiberknippen kan vara styva, i vilket fall fibrerna är agglomererade med ett bindemedel utefter hela sin längd, eller böjliga, i vilket fall fibrerna är sammanbundna endast i ändarna. Om fibrerna är regelbundet ordnade i knippena används dessa för överföring av bilder, men om de är buntade utan någon inbördes ordning är knippena användbara endast för överföring av ljus för belysning.

Optiska fiberkablar enligt detta nummer (vilka kan vara försedda med anslutningsdetaljer) består av ett hölje som innehåller ett eller flera fiberknippen, i vilka varje enstaka fiber inte är försedd med eget hölje.

Optiska fiberknippen och fiberkablar används främst i optiska apparater, i synnerhet i endoskop enligt nr 9018.

B.

skivor och plattor av polariserande material, vilka består av speciellt behandlade skivor eller plattor av plast eller av skivor eller plattor i vilka ett lager av "aktiv" plast är belagt med ett bärande skikt av annan plast eller av glas på ena eller båda sidorna. De polariserande element som är beskrivna i punkt 6 nedan är tillverkade genom nedskärning till önskad form av sådana skivor eller plattor;

C.

optiska element av glas som är optiskt bearbetade men inte permanent monterade. För att skilja mellan optiska element av glas enligt detta nummer och sådana enligt 70 kap. måste man fastställa om dessa är optiskt bearbetade eller inte.
Optisk bearbetning av glas sker vanligen i två steg, nämligen framställning av ytor med önskad form (t.ex. med önskad krökningsradie, korrekt vinkel etc.) och polering av dessa ytor. Sistnämnda bearbetning består i slipning av ytorna, först med grova och sedan efter hand med allt finare slipmedel, och de efter varandra följande behandlingarna utgör skrubbslipning, förslipning, slipning och polering. På linser som måste ha en exakt diameter slipas slutligen kanterna (s.k. centrering och kantslipning). Numret är tillämpligt endast för sådana element vilkas yta helt eller delvis har polerats för att erhålla önskvärda optiska egenskaper. Det omfattar således element som har slipats och polerats på ovan angivet sätt och även element som har polerats efter formgjutning. Numret omfattar inte element som har undergått endast en eller flera av de bearbetningar som föregår poleringen. Sådana element förs till 70 kap.;

D.

optiska element av alla slags material utom glas, optiskt bearbetade eller inte, men inte permanent monterade (t.ex. element av kvarts, annan än smält kvarts, flusspat, plast eller metall; optiska element i form av odlade kristaller av magnesiumoxid eller av halogenider av alkalimetaller eller alkaliska jordartsmetaller).

Optiska element framställs på sätt som medför att de ger en önskad optisk effekt. Förutom att ett optiskt element låter ljuset (synligt, ultraviolett eller infrarött) passera, måste även ljusstrålen ändras på något sätt, till exempel, reflekteras, dämpas, filtreras, brytas, kollimeras, etc.

Optiska element som är försedda med en tillfällig infattning som enbart är avsedd som skydd under transporten anses som oinfattade.

Om inte annat följer av ovanstående bestämmelser angående optiska element av glas, omfattar detta nummer bl.a.:

1.

prismor och linser (inbegripet sammansatta prismor och linser som är sammanfogade med bindemedel), även med obearbetade kanter;

2.

skivor och rondeller med plana eller planparallella ytor (t.ex. provningsplan eller optiska plattor för kontroll av en ytas jämnhet);

3.

glasögonlinser, som kan vara asfäriska, sfäriska, sfärisk-cylindriska, punktfokala, bifokala, trifokala eller progressiva. Även kontaktlinser förs hit;

4.

speglar som utgör optiska element. Dessa används t.ex. i teleskop, projektorer, mikroskop, medicinska och kirurgiska instrument (även för dentalt bruk) samt ibland som backspeglar i fordon;

5.

färgfilter (t.ex. för stillbildskameror);

6.

polariserande element (till mikroskop och andra vetenskapliga instrument; till solglasögon; till glasögon för tredimensionell kinofilm, etc.);

7.

diffraktionsgitter, vilka kan bestå av:

a)

precisionspolerat glas, vari parallella linjer har ristats tätt intill varandra på regelbundna avstånd (t.ex. 100 linjer per millimeter);

b)

en tunn film av plast eller gelatin på ett underlag av t.ex. en glasplatta (replikgitter). På den tunna filmen har reproducerats ett avtryck av linjerna i ett originalgitter.


Dessa gitter används liksom prismor för undersökning av spektra;

8.

interferensfilter, vilka består av ytterst tunna hinnor av t.ex. magnesiumfluorid och silver som är växelvis lagda på varandra mellan två glasplattor eller mellan två 45° glasprismor (som bildar en kub). De används som färgfilter och för att dela upp en ljusstråle i två komponenter;

9.

ihalvtonsraster och liknande inom den grafiska industrin använda raster, i allmänhet runda, kvadratiska eller rektangulära, av noggrant polerat glas (originalraster för fotogravyr eller klischéframställning), vilka består av:

a)

två plattor av glas, på vilka har etsats mycket fina, parallella linjer som har gjorts ogenomskinliga med en speciell lack, och vilka plattor sedan har sammanfogats så att linjerna korsar varandra i exakt rät vinkel; eller

b)

en enda glasplatta på vilken små fördjupningar, vanligen kvadratiska, har etsats och gjorts ogenomskinliga med en speciell lack.


Vissa av de optiska element som är uppräknade ovan (linser, prismor etc.) kan vara färgade eller överdragna med en antireflexhinna av kryolit, kalcium- eller magnesium-fluorid etc., vilket inte påverkar klassificeringen.

Numret omfattar inte:

a)

odlade kristaller som inte utgör optiska element (i allmänhet nr 3824);

b)

speglar enligt nr 7009, dvs. glasspeglar som inte är optiskt bearbetade. Vanliga plana och kupiga speglar (t.ex. rakspeglar och speglar till puderdosor) klassificeras sålunda enligt nr 7009;

c)

optiska element av glas enligt nr 7014, dvs. element som inte är optiskt bearbetade (i allmänhet formgjutna) (se anv. till nr 7014);

d)

glas enligt nr 7015 som inte är optiskt bearbetat (t.ex. ämnen till kontaktlinser eller till synkorrigerande glasögon, skyddsglas till mätinstrumenttavlor etc.);

e)

speglar som inte utgör optiska element, av ädel metall (71 kap.) eller oädel metall (nr 8306);

f)

kopplingsdon för optiska fibrer eller för knippen eller kablar av optiska fibrer (nr 8536);

g)

optiska fiberkablar i vilka varje enskild fiber är försedd med eget hölje (nr 8544).


9002 Linser, prismor, speglar och andra optiska element, oavsett material, monterade, utgörande delar eller tillbehör till instrument eller apparater, andra än sådana element av glas som inte är optiskt bearbetade


 

- Objektiv:

9002.11 

- - För kameror, projektorer eller fotografiska förstorings- eller förminskningsapparater

9002.19

- - Andra

9002.20

- Filter 

9002.90

- Andra


Med undantag av glasögonlinser (som när de är monterade utgör glasögon e.d. enligt nr 9004) omfattar detta nummer artiklar som är omnämnda i punkt B, C och D i anv. till nr 9001 när de är permanent monterade (i en hållare, ring etc.) för att användas i en apparat eller ett instrument. Artiklar enligt detta nummer är huvudsakligen avsedda att monteras ihop med andra delar till ett bestämt instrument eller en bestämd instrumentdel. Numret omfattar inte sådana monterade optiska element som i och för sig utgör självständiga varor, t.ex. förstoringsglas (nr 9013) och speglar för läkare eller tandläkare (nr 9018).

Under ovan angivna förutsättningar omfattar detta nummer bl.a.:

  1. objektiv, försättslinser, färgfilter, sökare etc. till stillbildskameror, kinokameror och projektorer;
  2. polarisationsfilter till mikroskop och polarimetrar;
  3. okular och objektiv (även polariserande) till astronomiska instrument, till kikare (monokulära och binokulära), till mikroskop etc.;
  4. monterade prismor till instrument och apparater för fysikalisk eller kemisk analys (polarimetrar etc.);
  5. monterade speglar till teleskop, projektorer, mikroskop, medicinska eller kirurgiska instrument etc.;
  6. optiska element (linser och prismor) som är monterade på plattor eller trummor och avsedda för fyrar eller lysbojar;
  7. infattade linser som är tydligt igenkännliga som tillbehör till optiska bänkar;
  8. monterade halvtonsraster och liknande inom den grafiska industrin använda raster.

Objektiv utgör optiska system som när de ställs in mot ett föremål ger en bild av detta föremål. De kan bestå av en enda lins men består vanligen av flera linser i en gemensam infattning.

Okular utgör optiska system som placeras nära ögat och genom vilka man erhåller en förstorad bild.

Numret omfattar inte:

a)

optiska element som är försedda med en tillfällig infattning som enbart är avsedd som skydd under transporten (nr 9001);

b)

monterade, optiskt bearbetade glasspeglar som inte är lämpliga för användning i instrument eller apparater (t.ex. vissa backspeglar, speglar för undersökning av skorstenar och avloppstrummor samt specialspeglar för observationer i vindtunnlar) (nr 9013);

c)

satser av linser som är förpackade i askar, etuier etc. och avsedda att sättas in i specialbågar vid provning av synförmågan (används av optiker) (nr 9018).


9003 Bågar och infattningar för glasögon e.d. samt delar till sådana artiklar

 

- Bågar och infattningar:

9003.11

- - Av plast

9003.19

- - Av annat material

9003.90

- Delar


Detta nummer omfattar bågar och infattningar till glasögon och andra artiklar enligt nr 9004 samt delar till sådana bågar och infattningar (se anv. till detta nummer). De består i allmänhet av oädel metall, ädel metall, metall med plätering av ädel metall, plast, sköldpadd eller pärlemor men kan också bestå av läder, gummi eller textilvara, t.ex. infattningar till skyddsglasögon.

Bland delar till bågar och infattningar märks: glasögonskalmar och förstärkningar till sådana, gångjärn (scharner), monokelinfattningar, näsbryggor, fjäderanordningar till pincenéer, skaft till lornjetter etc.

Skruvar, kedjor (utan fästanordningar) och fjädrar av oädel metall klassificeras inte som delar till bågar eller infattningar utan enligt sina respektive nummer (se anm. 1 f till detta kapitel).

Numret omfattar inte heller bågar och infattningar samt delar till sådana som är avsedda för varor som ibland kallas glasögon men som inte klassificeras enligt nr 9004, t.ex. specialglasögon som används av ögonläkare för ögonundersökningar (nr 9018).

9004 Glasögon o.d., avsedda för synkorrektion, som skydd för ögonen eller för annat ändamål


9004.10

- Solglasögon

9004.90

- Andra


Detta nummer omfattar artiklar (vanligen bestående av en båge, infattning eller hållare med linser eller skyddsskivor av glas eller något annat material) som skall placeras framför ögonen och i allmänhet är avsedda att antingen korrigera vissa synfel eller skydda ögonen mot damm, rök, gas etc. eller mot bländning. Hit förs också glasögon som används för att betrakta stereoskopiska (tredimensionella) bilder.

Glasögon, pincenéer, lornjetter, monoklar etc. som används för synkorrektion har i allmänhet optiskt bearbetade linser.

Skyddsglasögon består i allmänhet av plana eller kupiga skivor av vanligt glas (även optiskt bearbetade eller färgade), säkerhetsglas, plast (poly(metylmetakrylat), polystyren etc.), glimmer eller metall (trådnät eller skivor med springa). Bland dessa artiklar kan nämnas solglasögon, glasögon för bergsbestigning och vintersport, skyddsglasögon för flygare, bilister, motorcyklister, kemister, svetsare, gjuteriarbetare, formare, sandblästrare, elektriker, vägarbetare, stenarbetare etc.

Numret omfattar också skyddsglasögon för undervattensbruk; tillsatsglasögon (t.ex. solglasögon) som anbringas på andra glasögon (i allmänhet synkorrigerande) och används antingen som skyddsfilter eller i vissa fall som tillsatslinser för synkorrektion; polariserande glasögon med plastlinser (även med infattning av papp) som används för att betrakta tredimensionella filmer.

Delar

Bågar och infattningar för glasögon e.d. samt delar till sådana artiklar klassificeras enligt nr 9003. Glasögonglas av glas klassificeras enligt nr 9001 om de är optiskt bearbetade och annars enligt nr 7015. "Glasögonglas" av annat material än glas klassificeras enligt nr 9001 om de utgör optiska element och annars enligt nr 9004.

Eftersom detta nummer endast omfattar glasögon etc. som är avsedda att placeras framför ögonen förs artiklar som är avsedda att täcka eller skydda större delen av ansiktet inte hit (t.ex. svetsskärmar, skärmar och ansiktsskydd för motorcyklister samt ansiktsmasker för undervattenssimning).

Numret omfattar inte heller:

a)

kontaktlinser enligt nr 9001;

b)

kikare för teater- eller kapplöpningsbruk och liknande artiklar med glasögoninfattning (nr 9005);

c)

leksaksglasögon (nr 9503);

d)

karnevalsartiklar (nr 9505).

 

9005 Kikare (monokulära och binokulära), inbegripet teleskop, samt stativ till sådana; andra astronomiska instrument och stativ till sådana, med undantag av radioastronomiska instrument


9005.10

- Binokulära kikare

9005.80 

- Andra kikare och instrument

9005.90 

- Delar och tillbehör (inbegripet stativ)


Detta nummer omfattar bl.a.:

  1. binokulära kikare, t.ex. teaterkikare, resekikare, jaktkikare, militärkikare (inbegripet nattkikare och vissa binokulära periskop) och kikare med glasögoninfattning;
  2. monokulära kikare för jakt, resor, marint bruk, skjutbanor, kurorter (för att betrakta landskapet eller himlen) etc. De kan bestå av ett stycke (fickkikare o.d.) eller ha utdragbara sektioner för inställning av skärpan och de kan också vara avsedda att monteras på stativ. Vissa kikare kan vara försedda med en anordning så att de kan användas först sedan ett mynt har lagts i;
  3. astronomiska tuber (refraktorer). Till skillnad från spegelteleskop, vilkas objektiv utgörs av en spegel, har astronomiska tuber objektiv som består av ett system av linser av vilka en del kan ha stor diameter. De är inte försedda med ett rättvändande okular, vilket skulle orsaka ljusförlust.
    Numret omfattar astronomiska tuber som är avsedda för visuella, visuella och fotografiska eller uteslutande fotografiska observationer. När de är utrustade med en kamera som utgör en integrerande del av instrumentet klassificeras det hela enligt detta nummer. En kamera som inte utgör en integrerande del av det hela klassificeras emellertid enligt nr 9006;
  4. spegelteleskop. Dessa utgör de viktigaste astronomiska instrumenten med allmän användning. Objektivet, som ger den primära bilden, består av en konkav parabolisk spegel som kan ha en avsevärd diameter. Den reflekterande ytan är försilvrad eller överdragen med aluminium.
    Spegelteleskop är vanligen avsedda att monteras i ställningar, vilka ofta utgörs av stora konstruktioner med betydande hjälputrustning. När de är utrustade med en kamera som utgör en integrerande del av instrumentet klassificeras det hela enligt detta nummer. En kamera som inte utgör en integrerande del av det hela klassificeras emellertid enligt nr 9006.
    Till detta nummer förs också bl.a. Schmidt-teleskopet, ofta benämnt Schmidts kamera. Det används endast för fotografiska observationer inom astronomin. Det har en sfärisk spegel och ett s.k. korrektionsglas som är placerat parallellt med spegeln i dennas krökningscentrum. I spegelns brännpunkt upptas bilden på en konvex film;
  5. astronomiska teleskop som är utrustade med fotomultiplikatorer eller bildomformarrör. I denna typ av teleskop utnyttjas energin från det infallande ljuset för att frigöra elektroner från en fotoelektrisk yta som är placerad på okularets plats. Elektronerna kan mångfaldigas och mätas för att fastställa den ljusmängd som ursprungligen har tagits emot av teleskopet eller riktas (t.ex. med magnetlinser), så att en bild uppstår på en fotografisk plåt eller på en fluorescensskärm;
  6. meridiancirklar, vilka utgör kikare som används för att iaktta himlakroppars skenbara passage (beroende på jordens rotation) genom observationsortens meridian. De består i huvudsak av en kikare som är monterad på en öst-västlig, horisontell axel och som därför är rörlig i meridianplanet;
  7. ekvatorialer. Dessa kikare monteras på ett ekvatorialt uppställt stativ som tillåter instrumentet att röra sig kring en axel som är parallell med jordaxeln (polaraxeln) och kring en annan axel (deklinationsaxeln) som är vinkelrät mot den förra;
  8. vertikalcirklar, vilka utgör kikare som är monterade så, att de kan röras kring en horisontell och en vertikal axel;
  9. universalinstrument (altazimuter). Dessa består av en kikare som är vridbar kring en horisontell axel och ett stativ som är vridbart runt en vertikal axel. Dessa instrument är avsedda för mätning av både höjd och azimut. Numret omfattar inte teodoliter, vilka används inom geodesin och utgör mindre instrument som är konstruerade efter samma princip (nr 9015);
  10. celostater, vilka utgör instrument som är avsedda att underlätta astronomiska observationer, framför allt genom att reflektera strålningen från en bestämd del av himlen in i ett vertikalt eller horisontellt stationärt instrument (teleskop, spektroheliograf). De består i huvudsak av två plana speglar, av vilka den ena regleras av ett urverk och vrider sig ett helt varv på 48 timmar;
    Heliostater och siderostater är speciella slag av celostater för astronomiskt ändamål. Vissa instrument för geodesi benämns också heliostater; dessa klassificeras inte enligt detta nummer (nr 9015);
  11. spektroheliografer och spektrohelioskop, vilka utgör instrument som används för solforskning. Spektroheliografen används för fotografering av solen i ljus av önskad våglängd. Den består av en spektrograf, hos vilken okularet är ersatt med en spalt som endast släpper igenom ljus av den önskade våglängden; detta ljus registreras på en fotografisk plåt. Spektrohelioskopet arbetar efter samma princip som spektroheliografen men är försett med en snabbt oscillerande spalt, så att solen kan betraktas med blotta ögat. Andra anordningar (t.ex. ett roterande glasprisma med en fast spalt) används för samma ändamål;
  12. heliometrar, vilka består av en kikare, vars objektiv är delat i två halvor, som är rörliga. De används för mätning av solens diameter i vinkelmått samt av vinkelavståndet mellan två himlakroppar;
  13. koronografer och liknande instrument, vilka används för att studera solens korona vid andra tider än under total solförmörkelse.

Numret omfattar också kikare (särskilt binokulära) som arbetar med infrarött ljus och i vilka ingår bildomformarrör som omvandlar den förstorade infraröda bilden till en bild som kan ses av det mänskliga ögat. Dessa infrarödkikare används nattetid, särskilt för militärt bruk. Numret omfattar även teleskop, kikare och liknande vilka arbetar med ljusförstärkare (s.k. bildförstärkare) för att öka bildljusstyrkan på bilder som ligger under det synliga tröskelläget, till nivåer där bilden kan ses.

I enlighet med bestämmelserna i anm. 4 till detta kapitel omfattar detta nummer emellertid inte kikarsikten för montering på vapen, periskop för montering i ubåtar eller stridsvagnar samt kikare för maskiner, apparater eller instrument enligt detta kapitel (t.ex. för teodoliter, avvägningsinstrument eller andra lantmäteriinstrument) eller enligt sextonde avd. (nr 9013).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer, t.ex.: stativ, höljen, rör och infattningar; trådmikrometrar som används i ekvatorialer för mätning av planeters diameter (dessa anordningar består av en graderad skiva som är fäst på kikarens okular och försedd med två fasta och en rörlig metalltråd); gerrishanordningar, som med hjälp av en motor vrider astronomiska instrument.

Numret omfattar inte heller:

a)

konstruktioner i vilka instrumenten skall monteras samt konstruktioner som underlättar instrumentens användning (kupoler, plattformar, manöverpulpeter); dessa klassificeras efter sin beskaffenhet (t.ex. enligt femtonde avd.);

b)

optiska element, såsom speglar, linser och prismor, särskilt föreliggande (nr 9001 eller 9002, alltefter beskaffenheten);

c)

blinkmikroskop, vilka användas inom astronomin för att upptäcka nya stjärnor genom att jämföra fotografier av himlen (nr 9011);

d)

dörrögon (nr 9013);

e)

instrument som är avsedda för geografisk ortsbestämning genom astronomiska observationer, ex. sextanter (nr 9014);

f)

mikrofotometrar och mikrodensitometrar för studium av spektrogram (nr 9027);

g)

astronomiska ur (91 kap.).


9006 Stillbildskameror; blixtljusapparater och blixtlampor, för fotografiskt bruk, andra än gasurladdningslampor enligt nr 8539


9006.30

- Stillbildskameror, speciellt konstruerade för undervattensbruk, för flygfotografering eller för medicinsk eller kirurgisk undersökning av inre organ; stillbildskameror för jämförelsefotografering inom rättsmedicin eller kriminalteknik 

9006.40

- Kameror för omedelbar bildframställning

 

- Andra stillbildskameror 

9006.51 

- - Enögda spegelreflexkameror, för rullfilm med en bredd av högst 35 mm

9006.52

- - Andra, för rullfilm med en bredd av mindre än 35 mm

9006.53

- - Andra, för rullfilm med en bredd av 35 mm

9006.59

- - Andra 

 

- Blixtljusapparater och blixtlampor för fotografiskt bruk

9006.61

- - Blixtljusapparater med gasurladdningslampa (elektronblixt)

9006.69

- - Andra

 

- Delar och tillbehör

9006.91

- - Till stillbildskameror

9006.99

- - Andra 


I. Stillbildskameror

Denna grupp omfattar alla slags stillbildskameror, oavsett om de är avsedda att användas yrkesmässigt eller av amatörfotografer. De förs hit även om de föreligger utan optisk utrustning (objektiv, sökare etc.). I stillbildskameror exponeras en kemiskt baserad film (t.ex. haloidsilver), plåt eller papper för bilden eller ljuset från kamerans optiska system, vilket orsakar en kemisk förändring av filmen, plåten eller papperet. För att skapa en bild som går att titta på krävs vidare bearbetning.

Det finns många olika kameratyper, men de vanliga typerna består huvudsakligen av en ljustät kammare, en lins, en slutare, en bländare, en hållare för den fotografiska plåten eller filmen och en sökare. Variationer i dessa huvuddelar karakteriserar de olika slagen av kameror, som kan indelas i följande huvudtyper:

A.

lådkameror, som utgör den enklaste typen;

B.

bälgkameror för ateljé- eller amatörbruk;

C.

spegelreflexkameror. I de flesta av dessa kameror reflekteras det ljus som faller in genom objektivet av en spegel upp mot sökaren med hjälp av ett speciellt prisma (enögd spegelreflexkamera). Andra kameror har ett extra objektiv från vilket bilden reflekteras på en mattskiva i kamerans överdel (tvåögd spegelreflexkamera);

D.

småbildskameror, i vilka vanligen filmkassetter används; i en del typer används dock bildskivor


Dessa kameror kan också innehålla ett autofokussystem, en motor som matar filmen, en inbyggd blixt och en LCD-skärm (display med av flytande kristaller) som alla kan styras med en mikroprocessor.

Bland stillbildskameror som omfattas av detta nummer kan nämnas:

  1. stereokameror, vilka är försedda med två likadana linser och en slutare som tillåter exponering av två bilder samtidigt;
  2. panoramakameror, som används för fotografering av vida vyer eller stora persongrupper. Kameran kan vridas med jämn hastighet kring en vertikal axel, och exponeringarna görs genom en vertikal spalt som löper över plåten eller filmen;
  3. registrerande kameror. Dessa kameror har i allmänhet inte någon slutare utan filmen rör sig kontinuerligt bakom objektivet. De är vanligen avsedda att användas i kombination med andra apparater (t.ex. katodstråleoscilloskop) för att registrera övergående eller ytterst snabba förlopp;
  4. kameror för ögonblicklig framkallning och kopiering (bärbara eller för ateljébruk), i vilka dessa processer utförs automatiskt och med vilka färdiga fotografier kan erhållas på kort tid. Kameror för omedelbar framkallning och kopiering som sätts igång med mynt-, polletter eller magnetkort, klassificeras här och inte enligt nr 8476;
  5. kameror med vidvinkelobjektiv, med vilka en större bildvinkel än normalt erhålls. Specialobjektiv används för att få en bild som täcker hela horisonten. Extrema vidvinkelkameror svänger linsen under exponering synkroniserat med utlösaren;
  6. “engångskameror”, som från början är laddade med film, som vanligtvis inte ersätts efter användning;
  7. storformatskameror”. Dessa består av en utdragbar bälg som är fastsatt i fram- och bakstycken som kan vridas på en fast bas. Linsen är monterad på framstycket och på bakstycket finns en filmhållare. Bälgen förbinder linsen med filmhållaren och möjliggör att de kan röra sig fritt i förhållande till varandra;
  8. kameror med luft- och vattentäta höljen för undervattensfotografering;
  9. kameror med automatisk utlösare (t.ex. sådana med elektroniskt arbetande slutare) som regleras av ett urverk som gör det möjligt att ta en serie bilder med regelbundna intervaller. Till denna kameratyp hör också kameror som är avsedda för fotografering av personer utan dessas vetskap. Dessa kameror är försedda med en fotoelektrisk cell i strömkretsen till en elektrisk utlösare och vissa kan ha formen av ett litet armbandsur;
  10. kameror för flygfotografering, vilka är avsedda för tagning av successiva bilder med förutbestämda tidsintervaller, så att markbilderna delvis täcker varandra. En del av dessa kameror har flera objektiv för fotografering i både lodrät och sned riktning. Hit hör kameror för flygfotogrammetri;
  11. kameror för markfotogrammetri, vilka består av två kameror som är hopkopplade och placerade på ett trebent stativ samt avsedda att fotografera samtidigt. Dessa kameror används huvudsakligen vid arkeologisk forskning, vid underhåll av monument samt vid vägtrafikolyckor;
  12. kameror för jämförelsefotografering inom rättsmedicin eller kriminalteknik. Med dessa kameror kan två föremål fotograferas samtidigt och bilderna jämföras. Bilderna används för identifiering av fingeravtryck, avslöjande av förfalskningar etc.
  13. kameror för medicinskt eller kirurgiskt bruk, t.ex. sådana som förs ned i magsäcken för diagnostiska undersökningar. Numret omfattar inte videokameror med detta användningsområde (nr 8525);
  14. kameror för fotomikrografering;
  15. kameror för kopiering av dokument (brev, kvitton, checkar, växlar, order etc.), inbegripet kameror för mikrofotografering på mikrofilm, mikrofiche e.d. eller på strålningskänsligt papper;
  16. laserfotosättare vilka med utgångspunkt från bilder, som vanligen är i digital form, skapar en latent bild av ett kretskort på ljuskänslig film medelst en laserstråle (bilden används sedan vid tillverkning av kretskort). De innehåller ett tangentbord, en skärm (katodstrålerör), en rasterbildprocessor (RIP) och en bildåtergivningsapparat;
  17. kameror som används vid framställning av klichéer och andra tryckformar på fotografisk väg. Dessa apparater kan vara av avsevärd storlek och kan i hög grad skilja sig från de andra typer av stillbildskameror som är omnämnda ovan. I denna grupp ingår bl.a.:
  1. vertikalt och horisontellt arbetande kameror, trefärgskameror etc.
  2. kameror för fotografering av typer som förut har satts för hand eller med maskin;
  3. apparater som separerar de primära färgerna i illustrationer (fotografier, diapositiv etc.). De består huvudsakligen av en optisk anordning och en elektronisk räknemaskin och är avsedda för framställning på fotografisk väg av rastrerade och retuscherade negativ för användning vid framställning av klichéer;
  4. laserfotosättare för skapande av latenta bilder på fotokänslig film, vanligen från digitalt format (t.ex. genomsynliga färgbilder, som används att reproducera digitala konstverk med helton) genom en laserstråle. Vid återgivning av en bild väljs först de primära färgerna (cyan, magenta och gult), varmed varje färg separat blir rastrerade data genom en automatisk datamaskin eller en rasterbildprocessor (RIP).Rasterbildprocessorn kan vara inbyggd i laserfotosättaren.

Apparater för framställning av klichéer och tryckcylindrar genom foto- eller värmekopiering omfattas inte av detta nummer utan förs till nr 8443. Fotografiska förstorings- och förminskningsapparater klassificeras enligt nr 9008.

II. Blixtljusapparater och blixtlampor, för fotografiskt bruk

Denna grupp omfattar blixtljusapparater och blixtlampor för fotografiskt bruk, vilka används för yrkes- och amatörfotografering, i fotolaboratorier eller vid fotogravyr.

Dessa artiklar alstrar ett mycket kraftigt ljus under en mycket kort tidrymd (blixt) och skiljer sig därigenom från fotografisk belysningsutrustning enligt nr 9405.

Blixtljus för fotografering kan erhållas antingen med hjälp av fotoblixtlampor med elektrisk eller mekanisk antändning eller med hjälp av gasurladdningslampor (se anv. till nr 8539).

Hit förs följande artiklar.

  1. Separata fotoblixtlampor.
    I dessa alstras ljuset genom en kemisk reaktion som sätts i gång av en elektrisk ström. En blixtlampa kan bara användas en gång. Den består av ett hölje som innesluter det aktiva ämnet och tändanordningen (antingen en tråd eller elektroder).
    De vanligaste typerna är:
    a) med syre fyllda höljen som innehåller en tråd eller ett fint band av t.ex. aluminium, zirkonium, aluminiummagnesiumlegering eller aluminiumzirkoniumlegering;
    b) höljen i vilka en kula av en massa, som består av en blandning av ett eller flera metallpulver (t.ex. zirkonium) och ett oxidationsmedel, har fästs vid var och en av
  2. Blixtkuber.
    Dessa utgör artiklar i form av kuber som innehåller fyra fotoblixtlampor och fyra reflektorer. Varje lampa i kuben antänds i tur och ordning på elektrisk väg eller på mekanisk väg genom att ett explosivt ämne utsätts för slag.
  3. Batteridrivna blixtljusapparater.
    Sådana apparater utrustas med ett elektriskt batteri och en blixtlampa eller blixtkub med elektrisk tändning och påverkas vanligen av en synkroniseringsanordning som är inbyggd i kameraslutaren.
    Sådana apparater i vilka gasurladdningslampor används är mera komplicerat byggda. Oavsett om de utgör en enda enhet eller består av flera komponenter, består de vanligen av:

A.

en nät-, batteri- eller ackumulatoransluten impulsgivare, vilken laddas och urladdas enligt samma principer som en kondensator och vanligen regleras av en synkroniseringsanordning som är inbyggd i kameraslutaren. Vissa typer kan ha anordningar genom vilka blixtens intensitet och längd kan varieras;

B.

gasurladdningslampan med dess hållare och reflektor;

C.

en kontrollampa;

D.

en hållare för anslutning av extra lampor.

 

Impulsgivare som föreligger utan lamphållare och reflektor men som är utrustade med blixtutlösningsanordning och (eventuellt) anordningar för variation av blixtarnas intensitet och längd förs till detta nummer i egenskap av inkompletta apparater som uppvisar de väsentliga kännetecknen på de kompletta apparaterna.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks: kamerahus; bälgar; kulleder; slutare och bländare; utlösare (även med fördröjd utlösning); kassetter för plåtar eller film; motljusskydd, speciella stativ eller ställningar som används vid kriminalteknisk fotografering på vilka en kamera kan monteras (dessa omfattar ofta urladdningslampor och en reglerbar och kalibrerad mittpelare som möjliggör höjning och sänkning av kameran).

Däremot ska enbens-, tvåbens- och trebensstativ och liknande artiklar inte klassificeras enligt detta nummer (nr 9620).

*
* *

Numret är inte tillämpligt för apparater som består av ett instrument med anordningar för fotografering av bilder men som huvudsakligen är avsedda för något annat ändamål, t.ex. teleskop, mikroskop, spektrografer eller stroboskop. En särskilt föreliggande kamera klassificeras emellertid, även om den är specialkonstruerad för något annat instrument (teleskop, mikroskop, spektrograf, teodolit, stroboskop etc.), enligt detta nummer och inte som del till instrumentet i fråga.

Numret omfattar inte heller:

a)

halvtonsraster och andra raster som används inom den grafiska industrin (nr 3705, 9001, 9002 etc., alltefter beskaffenheten);

b)

fotokopierings- och värmekopieringsapparater (nr 8443);

c)

digitala kameror (nr 8525);

d)

bakstycken till digitala kameror (nr 8529);

e)

elektriska gasurladdningsblixtljuslampor (nr 8539);

f)

fotografiska förstorings- och förminskningsapparater enligt nr 9008;

g)

elektrondiffraktionskameror (nr 9012);

h)

för fotografiskt ändamål avsedda avståndsmätare (nr 9015), exponeringsmätare (nr 9027), även avsedda för inmontering i kameror;

ij)

röntgendiffraktionskameror (för användning tillsammans med röntgenapparater vid undersökning av kristaller) och apparater för röntgenfotografering (nr 9022).

9007 Kinokameror och kinoprojektorer, även med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av ljud


9007.10

- Kinokameror:

9007.20

- Projektorer

 

- Delar och tillbehör:

9007.91

- - Till kinokameror

9007.92

- - Till kinoprojektorer 


Detta nummer omfattar:

A.

kinokameror (även för kinefotomikrografi). Dessa liknar i princip stillbildskameror enligt nr 9006 men är försedda med speciella anordningar som gör det möjligt att ta en serie bilder i snabb följd;

B.

kinokameror i vilka bild och ljud tas upp på samma film;

C.

kinoprojektorer, vilka utgör fasta eller flyttbara apparater för projicering av kinofilm, även sådan med ljudspår. De har ett optiskt system som i huvudsak består av ljuskälla, reflektor, kondensor och projektionsoptik. Projektorerna har också en mekanism som i allmänhet består av ett rörligt malteserkors, vilket intermittent matar fram bilden förbi det optiska systemet, vanligen med samma hastighet som den varmed filmen har spelats in. Ljuskällan avskärmas under den tid då filmen förflyttar sig i filmfönstret. Ljuskällan i kinoprojektorer är vanligen en elektrisk båglampa, men glödlampor kan användas i vissa av dem. Kinoprojektorer kan vara utrustade med en anordning för återspolning av filmen och med en fläkt. Vissa projektorer kan vara utrustade med ett mekaniskt vattenkylsystem.


Detta nummer omfattar också speciella typer av kinoprojektorer, t.ex. projektorer som projicerar bilder av olika förstoringsgrad på en optisk jämn yta för att medge ett vetenskapligt studium av den fotograferade företeelsen. Bildrutorna kan undersökas var för sig eller kontinuerligt med ett varierande antal bilder per sekund. Numret omfattar däremot inte apparater för redigering av kinofilm (nr 9010).

Kinoprojektorer kan kombineras med ljudinspelnings- eller ljudåtergivningsapparater, vilka är utrustade med en avläsare med ett fotoelektriskt tonhuvud och en CCD-krets (charge-coupled device). De flesta kinofilmer har både digitalt- och analogt inspelade ljudspår. De analoga ljudspåren trycks mellan ramen och de tandade perforeringarna medan de digitala ljudspåren antingen trycks på filmremsans kant, utanför de tandade perforeringarna eller mellan de tandade perforeringarna. Viss kinofilm har ett analogt inspelat ljudspår och en digital tidskod på filmremsans kant, medan det digitala ljudspåret inte finns på filmremsan utan är separat inspelad på cd-rom. Då filmen passerar avläsaren läser det fotoelektriska tonhuvudet av det analoga ljudspåret och CCD-kretsen läser det digitala ljudspåret eller, som i det senare fallet läser av den digitala tidskoden för att synkronisera ljudet från cd-romskivan med den projicerade filmen. I och med att man trycker ljudspår i två olika format försäkrar man sig om återgivning av ljud även om ett format är skadat eller om ljudåtergivningsapparaten inte har möjlighet att läsa båda ljudformaten. Andra kinoprojektorer kan vara utrustade med ett fotoelektriskt eller magnetiskt tonhuvud, beroende på vilken metod som har använts vid inspelningen av ljudbandet, eller med båda slagen av tonhuvuden för alternativt bruk.

Detta nummer omfattar både kinokameror etc. som används inom filmindustrin och sådana som används av amatörer. Numret omfattar också speciella kinokameror, t.ex. sådana som är avsedda att monteras på flygplan, vattentäta kameror för undervattensfilmning samt kameror och projektorer för färgfilm, tredimensionell (stereoskopisk) film eller vidfilm.

Kinokameror som föreligger utan optik förs också till detta nummer.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks: kamerahus och kameraställ; kulleder; huvar som är avsedda att eliminera motorbuller (andra än sådana av textilmaterial, vilka klassificeras enligt nr 5911); lådor som är avsedda för portabla kinoprojektorer och som dessutom tjänstgör som stativ för projektorn; anordningar för rengöring av film (andra än laboratorieapparater, dessa förs till nr 9010; filmspolar i flera våningsplan (stolpar) konstruerade för att man samtidigt skall kunna mata fram och spola tillbaka film från en kinoprojektor).

Däremot ska enbens-, tvåbens- och trebensstativ och liknande artiklar inte klassificeras enligt detta nummer (nr 9620).

*
* *

Ang. instrument och apparater (t.ex. mikroskop och stroboskop) som är försedda med utrustning för kinematografisk upptagning, se motsvarande avsnitt i anv. till nr 9006.

Numret omfattar inte heller:

a)

apparater för lyftning och annan hantering (t.ex. kameravagnar) enligt 84 kap.;

b)

mikrofoner, högtalare och elektriska tonfrekvensförstärkare, andra än sådana som föreligger tillsammans med de instrument eller apparater för vilka de är avsedda och som utgör en integrerande del av dessa instrument eller apparater (nr 8518);

c)

apparater för inspelning eller återgivning av ljud eller videosignaler (nr 8519 eller 8521);

d)

fotoelektriska tonhuvuden (nr 8522);

e)

televisionskameror (nr 8525);

f)

videoprojektorer (nr 8528);

g)

apparater och utrustning för kinolaboratorier, dvs. skarvapparater, redigeringsbord etc. (nr 9010);

h)

kinoprojektorer som utgör leksaker (nr 9503).


9008 Stillbildsprojektorer; fotografiska (andra än kinematografiska) förstorings- och förminskningsapparater


9008.50

- Projektorer och förstorings- och förminskningsapparater

9008.90

- Delar och tillbehör


A.

Medan nr 9007 omfattar apparater som är avsedda att på en duk projicera förstorade rörliga bilder, är apparater enligt nr 9008 avsedda för projicering av stillbilder. Den vanligaste typen är skioptikonapparaten eller diaskopet, som används för projicering av genomskinliga bilder (diapositiv eller bildband). Denna är försedd med två linser – den ena linsen, kondensorn, ger en bild av ljuskällan på den andra linsen, objektivet (projektionslinsen). Den genomskinliga bilden placeras mellan de två linserna, så att projektionslinsen ger en bild av denna på duken. Man använder en kraftig ljuskälla, vars ljus koncentreras av en reflektor. Växling av bilder kan utföras för hand, halvautomatiskt (med hjälp av en elektromagnet eller en motor som manövreras av den som sköter apparaten) eller automatiskt (genom en tidströmställare).

Vissa diaskop (overheadprojektorer) har en stor objektyta för projicering av texter som är skrivna eller tryckta på genomskinliga plastfolier.

Episkopet (balloptikonet) är en stillbildsprojektor som har till uppgift att på en duk ge en förstorad bild av ett starkt belyst, ogenomskinligt föremål. Ljuskällan riktas mot föremålets yta och med hjälp av en lins projiceras det från ytan reflekterade ljuset på duken.

Epidiaskopet är en stillbildsprojektor som kan användas antingen som diaskop eller som episkop.

Numret omfattar projektorer för diabilder och andra stillbildsprojektorer för skolor, föreläsningssalar etc.; spektralprojektorer; apparater för projicering av röntgenbilder; läsapparater för mikrofilm, mikroficher e.d., även sådana som dessutom kan användas för kopiering av mikrofilm etc.; sådana projektorer som används vid tillverkning av klichéer eller andra tryckformar.
Numret omfattar också projektorer som har en liten inbyggd bildruta på vilken en förstorad bild av diabilden projiceras.

B.

Numret omfattar också fotografiska (andra än kinematografiska) förstorings- och förminskningsapparater. Dessa består vanligen av en ljuskälla, en mattglasskiva för att erhålla diffust ljus eller en kondensor, en negativhållare, ett eller flera objektiv med anordningar för skärpeinställning (ofta automatiska) och en skiva på vilken det strålningskänsliga papperet läggs. Det hela är anbringat på ett ställbart vertikalt eller horisontellt stativ.

Fotografiska förstorings- och förminskningsapparater som används vid tillverkning av klichéer och andra tryckformar klassificeras också enligt detta nummer.


Ovannämnda apparater klassificeras enligt detta nummer även om de föreligger utan optik. Numret omfattar inte särskilt föreliggande optiska element (nr 9001 eller 9002, alltefter beskaffenheten).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks: apparathus, stommar och stativ samt avmaskningsramar, mikrofilm- eller microfichematare.

Numret omfattar inte heller:

a)

halvtonsraster och liknande inom den grafiska industrin använda raster (nr 3705, 9001, 9002 etc., alltefter beskaffenheten);

b)

apparater för kopiering av mikrofilm som är försedda med ett inbyggt optiskt system och har en liten bildruta av glas för inställningen (nr 8443);

c)

apparater för projicering av ledningsmönster på strålningskänsliga skivor av halvledarmaterial (nr 8486);

d)

projektorer, projektionsdukar, bildskärmar eller monitorer (nr 8528);

e)

kinematografiska förstorings- och förminskningsapparater (t.ex. sådana som används för framställning av en filmkopia från en originalfilm av annan storlek) (nr 9010);

f)

mikroprojektionsapparater (nr 9011);

g)

betraktningsapparater för diabilder, försedda med en enda förstorande lins (nr 9013);

h)

stereoinstrument enligt nr 9015;

ij)

profilprojektorer (nr 9031);

k)

projektorer som utgör leksaker (nr 9503).

 

[9009]  

 

9010 Apparater och utrustning för foto- eller kinolaboratorier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; negatoskop; projektionsdukar


9010.10

- Apparater och utrustning för automatisk framkallning av film (även kinematografisk) eller papper i rullar eller för automatisk exponering av framkallad film på rullar av fotografiskt papper

9010.50

- Andra apparater och annan utrustning för fotografiska (inbegripet kinematografiska) laboratorier; negatoskop 

9010.60 

- Projektionsdukar 

9010.90 

- Delar och tillbehör 


I. Apparater och utrustning för foto- eller kinolaboratorier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel

Till denna grupp hör bl.a.:

A.

automatiska maskiner för framkallning av filmrullar eller för att exponera framkallad film på fotopapper på rullar.

B.

specialkärl för filmframkallning. Dessa kan vara av metall, plast, stengods etc. och är i allmänhet försedda med sådana anordningar som stänger för upphängning och korgar för upptagning av filmen ur badet. Vissa framkallningskärl används dessutom för sköljning, fixering och tvättning av film;

C.

specialskålar (av plast, rostfritt stål, emaljerad stålplåt etc.) som är tydligt avsedda för fotografiskt bruk, dock inte sådana som också kan användas för annat ändamål (t.ex. för allmän användning i laboratorier eller på sjukhus);

D.

kärl för tvättning av negativ, inbegripet roterande tvättapparater;

E.

apparater för torkning, glättning eller kombinerad torkning och glättning av kopior (enkel- eller dubbelsidiga, roterande etc.); vridmaskiner (handdrivna etc.) för utpressning av vatten ur kopior; för samma ändamål avsedda gummirullar med byglar och handtag (s.k. gummistrykare); polerade plåtar av rostfritt stål eller förkromad metall som är tydligt avsedda att användas som tillbehör till dessa apparater eller separat;

F.

kopieringsramar, även sådana som arbetar med vakuum (av metall eller metall och trä), för kontaktkopiering; kopieringsmaskiner (för yrkesmässigt bruk eller amatörbruk); ljusbord o.d., utan framkallningsapparat, för exponering;

G.

skärapparater av sådana slag som används i foto- eller kinolaboratorier;

H.

specialramar för att hålla negativ vid retuschering;

IJ.

torrklistringspressar för fotografiskt bruk;

K.

specialapparater för kinolaboratorier, såsom:

1.

filmframkallningsapparater, även automatiska;

2.

apparater för delning eller klippning av film (t.ex. för nedklippning av 35 mm film till två 16 mm filmer);

3.

kopieringsapparater och kinematografiska förstorings- och förminskningsapparater (kopieringsapparater med optiskt system);

4.

apparater för trickfotografering;

5.

ljudkontrollanordningar för redigering och synkronisering av ljudfilm;

6.

ljudkopieringsapparater för användning vid synkronisering och dubbning, vilka på en pappersremsa reproducerar en "nedsaktad" och förstorad bild av en films ljudspår;

7.

apparater för rengöring av film; apparater för behandling av slitna negativ före omkopiering; kombinerade apparater för rengöring och behandling; apparater för rengöring av negativ;

8.

apparater för anbringande av ett tunt paraffinlager på båda kanterna av den med emulsion överdragna sidan av filmen;

9.

skarvapparater (hand- eller pedalmanövrerade etc.);

10.

filmredigeringsapparater. Dessa kan vara försedda med ett bildhuvud och en tontillsats. Dessa apparater används t.ex. för synkronisering av bild och ljud.

Särskilt föreliggande bildhuvuden samt anordningar som är utrustade med tontillsats och används tillsammans med bildsynare på synkroniseringsbord förs också till detta nummer. Numret omfattar emellertid inte särskilt föreliggande tontillsatser (nr 8522);

11.

apparater för numrering av filmkopior genom perforering;

12.

redigeringsbord som är försedda med spolar för omspolning; speciella omspolningsapparater för filmnegativ (t.ex. efter kopiering); mätapparater för fastställande av längden av filmer (numret omfattar inte särskilt föreliggande räkneverk, se anv. till nr 9029);

13.

apparater för textsättning av film;

14.

apparater för redigering av filmkopior;

L.

betraktningsapparater för stillbilder, vilka används för granskning av fotonegativ i fotolaboratorier;

M.

specialutrustning för reproduktionsarbete (inte utgörande fotokopieringsapparater enligt nr 8443), t.ex. apparater för framkallning av vissa slag av ljuskopieringspapper med ammoniakånga;


II. Negatoskop

Negatoskop används huvudsakligen för granskning av medicinska röntgenbilder. De kan vara av många olika typer, alltifrån väggmonterade lådor med belysningsutrustning till betraktningsapparater med automatisk matning av bilder från ett magasin.

III. Projektionsdukar

Dessa dukar används i biografer, skolor, föreläsningssalar etc. och kan också användas för visning av tredimensionell film. Hit förs också i hylsor eller lådor förvarade, portabla projektionsdukar som är avsedda att anbringas på stativ, ställas på bord eller hängas i taket.

Projektionsdukar är ofta tillverkade av textilduk med vit eller silverfärgad beläggning eller täckt med reflexpärlor. De kan också vara tillverkade av plastfolie. Textilduken eller plastfolien är i allmänhet perforerade. För att klassificeras enligt detta nummer måste de emellertid vara tydligt igenkännliga som projektionsdukar (t.ex. genom fållning, kantning eller snörhålsringar).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör avsedda att användas uteslutande eller huvudsakligen med varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

a)

utrustning för foto- eller filmateljéer, såsom belysningsapparater, reflektorer, strålkastare, alla slags lampor och rör för belysning, utrustning för ljudeffekter, mikrofonhållare, dekorationer etc.; dessa klassificeras enligt sina respektive nummer;

b)

halvtonsraster och liknande inom den grafiska industrin använda raster (nr 3705, 9001, 9002 etc., alltefter beskaffenheten);

c)

skärmaskiner av alla slag för papper eller papp (nr 8441);

d)

apparater för projicering eller ritning av ledningsmönster på strålningskänsliga halvledarmaterial (nr 8486);

e)

högtalare, mikrofoner och elektriska tonfrekvensförstärkare, andra än sådana som föreligger tillsammans med och utgör en integrerande del till någon apparat enligt detta nummer (nr 8518);

f)

kameror för fotografering av handlingar på mikrofilm, mikrofiche e.d. (nr 9006);

g)

genomlysnings- och förstärkningsskärmar för röntgenstrålning (nr 9022);

h)

skivor och linjaler för beräkning av exponeringstider (nr 9017); exponeringsmätare, fotometrar, densografer och färgtemperaturmätare (nr 9027);

ij)

handstämplar för numrering av kopior (nr 9611).

 

9011 Optiska mikroskop, inbegripet sådana för fotomikrografi, kinefotomikrorafi eller mikroprojektion


9011.10

- Stereoskopiska mikroskop

9011.20

- Andra mikroskop, avsedda för fotomikrografi, kinefotomikrografi eller mikroprojektion

9011.80

- Andra mikroskop

9011.90

- Delar och tillbehör


I motsats till lupper enligt nr 9013, som endast tillåter ett direkt betraktande av ett föremål och vilkas förstoringsgrad dessutom är relativt liten, betraktas i de optiska mikroskopen en redan förstorad bild av objektet.

Ett optiskt mikroskop består vanligen av:

I.

ett optiskt system som i princip består av ett objektiv som ger en förstorad bild av objektet och ett okular som ytterligare förstorar den erhållna bilden. I det optiska systemet ingår vanligen också en anordning för belysning av objektet underifrån (med en spegel som belyses av en fristående eller inbyggd ljuskälla) samt en sats linser som bildar en kondensor och riktar ljusknippet från spegeln mot objektet;

II.

ett objektbord, en eller två okulartuber (beroende på om mikroskopet är monokulärt eller binokulärt) och en objektivhållare (vanligen vridbar).

Det hela är fäst på ett stativ, som består av fot, pelare och diverse inställningsanordningar.

Detta nummer omfattar mikroskop för amatörer, för skolbruk etc. och mikroskop för industriellt bruk eller för forskningslaboratorier. De förs hit även om de föreligger utan optiska delar (objektiv, okular, speglar etc.). Numret omfattar bl.a. universalmikroskop; polarisationsmikroskop; metallmikroskop (för metallografin); stereoskopiska mikroskop; faskontrast- och interferensmikroskop; reflexionsmikroskop, mikroskop med utrustning för ritning; specialmikroskop för undersökning av lagerstenar till ur samt mikroskop med anordningar för upphettning eller kylning av objektbordet.

Bland specialmikroskop märks:


  1. trikinoskop, ett slags projektionsmikroskop som används för undersökning av fläsk som misstänks vara angripet av trikiner;
  2. mikroskop för mätning eller kontroll vid vissa tillverkningsprocesser. Dessa mikroskop kan vara av vanligt slag eller utgöra specialmodeller som är avsedda att monteras på maskiner. Bland sådana instrument märks komparationsmikroskop (för jämförelse av ytbeskaffenheten hos precisionstillverkade artiklar med ytan hos en standardmodell); koordinatmätmikroskop för urindustrin; mätmikroskop för verkstäder (för kontroll av gängor, profiler, kuggfräsprofiler, profilfräsar etc.); små bärbara mikroskop som placeras direkt på det föremål som skall undersökas (vid Brinells hårdhetsprov, vid kontroll av trycktyper, klichéer etc.) samt centreringsmikroskop (anbringas i stället för verktyget på spindeln i verktygsmaskiner för inpassning av arbetsstycket före bearbetningen).
    Vissa av de sistnämnda instrumenten (t.ex. sådana som används för kontroll av profilen hos bearbetade delar) kan vara försedda med projektionsanordningar, vanligen i form av en liten cirkelrund skiva som är monterad på mikroskopets överdel;
  3. mätmikroskop för laboratoriebruk, t.ex. för mätning av spektrogram;
  4. kirurgiska mikroskop som används av kirurger vid operationer på mycket små områden i kroppen. Instrumentets ljuskällor ger upphov till oberoende ljusstrålar vilka ger en tredimensionell bild.

Numret omfattar också:

A.

apparater för fotomikrografi eller kinefotomikrografi. Förutom ett visuellt betraktande av objektet tillåter dessa också fotografering av förstorade bilder av objektet. De kan bestå antingen av ett mikroskop som är försett med en permanent inbyggd stillbilds- eller kinokamera (vanligen specialkonstruerad) eller av ett vanligt mikroskop på vilket en vanlig stillbilds- eller kinokamera tillfälligt kan monteras med en enkel anordning.
Numret omfattar inte särskilt föreliggande stillbilds- eller kinokameror för fotomikrografi eller kinefoto-mikrografi (nr 9006 resp. 9007);

B.

mikroskopbildsprojektorer. Dessa används för horisontell eller vertikal projicering av bilder som har förstorats av ett inbyggt mikroskop. De är utrustade med specialmikroskop som tillåter snabb ändring av förstoringen. De används vid läroanstalter, vid vetenskapliga eller medicinska demonstrationer, i tekniska laboratorier etc.

 

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör avsedda att användas uteslutande eller huvudsakligen med mikroskop enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks: stativ (pelare, fötter etc.); okulartuber och vridbara objektivhållare (med eller utan linser); objektbord (även med uppvärmnings- eller kylanordningar); objekthållare; optiska tillsatsanordningar för avritning av bilden samt inställningsspakar för bländare; etc.

Numret omfattar inte heller:

a)

objekt- och täckglas (nr 7017);

b)

binokulära mikroskop för ögonundersökningar (nr 9018);

c)

mikroskopiska preparat (nr 9023);

d)

mikrotomer; refraktometrar (nr 9027);

e)

sådana profilprojektorer och andra apparater med optiska anordningar som används för kontroll inom verkstadsindustrin, men som inte utgör mikroskop eller mikrobildsprojektorer, t.ex. optiska komparatorer, mätbänkar etc. (nr 9031).

 

9012 Mikroskop, andra än optiska mikroskop; diffraktionskameror


9012.10

- Mikroskop, andra än optiska mikroskop; diffraktionskameror

9012.90

- Delar och tillbehör


Detta nummer omfattar bl.a. följande varor.

A.

Elektronmikroskop. Dessa skiljer sig från optiska mikroskop genom att de arbetar med elektronstrålar i stället för med ljusstrålar.

Den vanliga typen av elektronmikroskop består av följande delar, vilka vanligen är inneslutna i ett gemensamt hölje till en enhet:

1.

en anordning (kallad elektronkanon) för frigörande och acceleration av elektroner;

2.

ett system (vars uppgift motsvarar det optiska systemets i ett vanligt mikroskop) som består av elektrostatiska eller elektromagnetiska "linser" (vilka utgör elektriskt laddade plattor resp. strömgenomflutna spolar) vilka fungerar som kondensor-, objektiv- och projektionslinser. Mellan objektiv- och projektionslinsen finns dessutom vanligen en s.k. fältlins som har till uppgift att variera förstoringen utan att ändra utsträckningen av synfältet;

3.

en objektkammare;

4.

ett vakuumpumpaggregat som åstadkommer vakuum i det rum i vilket elektronerna rör sig. Aggregatet utgör ibland en fristående enhet som dock är ansluten till elektronmikroskopet;

5.

anordningar för visuell observation på en fluorescensskärm och för fotografering av bilden;

6.

pulpeter och paneler med anordningar för styrning och reglering av elektronstrålarna.


Detta nummer omfattar också svepelektronmikroskop i vilka en tunn elektronstråle upprepade gånger riktas mot olika punkter av objektet. Information erhålls genom att mäta exempelvis de av elektronkanonen utsända elektronerna, de sekundära elektroner som utsänds av objektet eller de optiska strålarna. Resultatet kan sedan visas på en bildskärm, vilken kan vara inbyggd i mikroskopet.
Elektronmikroskopet används både för vetenskapliga ändamål (biologisk och medicinsk forskning, undersökning av materiens uppbyggnad, etc.) och inom industrin (undersökningar av rök, damm, textilfibrer, kolloider etc., strukturundersökningar av metaller, papper etc.).

B.

Protonmikroskop. I stället för med elektroner arbetar dessa med protoner, vilkas våglängd är 40 gånger kortare än elektronernas. En i motsvarande grad förhöjd upplösningsförmåga erhålls därigenom och gör det möjligt att uppnå ännu större förstoringar.
Protonmikroskopet skiljer sig i fråga om konstruktion och arbetssätt inte i någon högre grad från elektronmikroskopet. Elektronkanonen är utbytt mot en protonkanon, som frigör och accelererar väteatomkärnor (protoner).

C.

Elektrondiffraktionskameror. Med hjälp av elektronstrålar som riktas mot ett prov erhålls en böjnings- eller diffraktionsbild. Bilden fotograferas och med ledning av de i bilden ingående ringarnas diameter, intensitet och skärpa kan man beräkna dimension, riktning och atomstruktur i provets kristaller.
Dessa apparater, vilka huvudsakligen används för studium av korrosion, smörjning, katalys etc., skiljer sig i princip inte på något väsentligt sätt från elektronmikroskop och har samma huvuddelar (elektronkanon, katodstrålerör, elektromagnetiska spolar, objektkammare etc.). Det bör vidare observeras att vissa elektronmikroskop kan vara försedda med en diffraktionskammare och således ha dubbel funktion (visuell undersökning och åstadkommande av en diffraktionsbild).


Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer, t.ex. höljet och de skilda kammare som detta består av samt objektkammaren. Numret omfattar däremot inte vakuumpumpar (nr 8414), elektrisk utrustning (ackumulatorer, likriktare etc.) (85 kap.) samt elektriska mätinstrument (voltmetrar, milliamperemetrar etc.) (nr 9030).


9013 Anordningar med flytande kristaller, inte utgörande artiklar som är mera specifikt beskrivna i andra nummer; lasrar, andra än laserdioder; andra optiska apparater och instrument samt andra optiska artiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel


9013.10

- Kikarsikten för montering på vapen; periskop; kikare utformade för att monteras på maskiner, apparater eller instrument enligt detta kapitel eller enligt avdelning XVI 

9013.20

- Lasrar, andra än laserdioder

9013.80

- Andra optiska apparater och instrument samt andra optiska artiklar

9013.90

- Delar och tillbehör


Enligt anm. 5 till detta kapitel omfattar detta nummer inte optiska apparater och instrument för mätning eller kontroll, utan dessa klassificeras enligt nr 9031. Enligt anm. 4 till kapitlet förs däremot vissa kikare till nr 9013 och inte till nr 9005. Det bör emellertid observeras att optiska instrument och apparater kan klassificeras inte bara enligt nr 9001 – 9012 utan också enligt andra nummer i detta kapitel (särskilt nr 9015, 9018 och 9027).

Detta nummer omfattar bl.a.:

  1. anordningar med flytande kristaller, vilka består av ett skikt av flytande kristaller som är inneslutet mellan två glas- eller plastskivor, vilka förekommer såväl i avpassade som i icke avpassade stycken och vilka inte utgör artiklar som omfattas av tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning. Anordningarna förekommer såväl med som utan elektriska anslutningar;
  2. lasrar, vilka alstrar eller förstärker elektromagnetisk strålning i våglängdsområdet 1 nanometer till 1 mm (de ultravioletta, synliga och infraröda delarna av spektrum) genom kontrollerad stimulerad emission. När lasermediet (t.ex. kristaller, gaser, vätskor, kemiska produkter) exciteras av ljuset från en elektrisk ljuskälla eller genom tillförsel av energi från någon annan energikälla, reflekteras och förstärks de ljusstrålar som alstras inom lasermediet upprepade gånger på sådant sätt att ett koherent ljusknippe (av synligt eller osynligt ljus) emitteras från den ena änden, vilken är delvis transparent.
    Förutom lasermedium, energikälla (pumpsystem) och optisk resonator (reflektorsystem), dvs. huvudbeståndsdelarna som ingår i laserhuvudet (eventuellt tillsammans med Fabry-Perot-interferometer, interferensfilter och spektroskop), ingår i lasrar i allmänhet även viss kompletterande utrustning (t.ex. strömförsörjningsenhet, kylanordning, styrenhet samt, i gaslasrar, gastillförselanordning och, i vätskelasrar, en med pump försedd tank för färglösningar). Vissa av dessa kompletterande komponenter kan vara inbyggda i samma hölje som laserhuvudet (kompakt laser) eller förekomma i form av separata enheter som är förbundna med laserhuvudet genom kablar etc. (lasersystem). I det senare fallet klassificeras enheterna enligt detta nummer, under förutsättning att de föreligger tillsammans med laserhuvudet.
    Lasrar klassificeras enligt detta nummer inte endast om de är avsedda att byggas in i maskiner utan också om de kan användas självständigt, som kompakta lasrar eller som lasersystem, för olika ändamål, såsom forskning, undervisning eller laboratorieundersökningar, t.ex. laserpekare.
    Numret omfattar emellertid inte lasrar som har avpassats för vissa bestämda uppgifter genom att man har tillfört viss specialutrustning (t.ex. arbetsbord, hållare för arbetsstycken samt anordningar för observation och kontroll av arbetsförlopp) och vilka därför är igenkännliga som arbetsmaskiner, medicinska apparater, reglerapparater, mätapparater etc.
    Numret omfattar inte heller maskiner och apparater i vilka lasrar ingår. I den mån dessa inte är särskilt nämnda i tulltaxan klassificeras de enligt samma nummer som de maskiner och apparater som har liknande funktion.
    Som exempel kan nämnas:
    a) verktygsmaskiner för avverkande bearbetning av alla slags material med laser (för bearbetning av metall, glas, keramiska material eller plast) (nr 8456);
    b) maskiner och apparater för lödning eller svetsning, inbegripet sådana som också kan användas för skärning, vilka arbetar med laser (nr 8515);
    c) instrument för avvägning av rörledningar med hjälp av en laserstråle (nr 9015);
    d) laserapparater som används speciellt för medicinskt ändamål (t.ex. vid ögonoperationer) (nr 9018).
    Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel omfattar detta nummer också delar och tillbehör till lasrar, t.ex. laserrör. Numret omfattar emellertid inte elektriska blixtlampor som är avsedda för pumpning, t.ex. xenonlampor, jodlampor och kvicksilverlampor (nr 8539), laserdioder (nr 8541) och laserkristaller (t.ex. rubiner), laserspeglar och laserlinser (nr 9001 eller 9002);
  3. handhållna förstoringsglas och lupper, t.ex. ficklupper eller förstoringsglas för kontorsbruk och trådräkningslupper (dessa förstoringsglas kan vara försedda med belysning och klassificeras enligt detta nummer om belysningen förbättrar användningen av förstoringsglaset); sådana binokulära förstoringsapparater (vanligen på stativ) som i motsats till stereoskopiska mikroskop enligt nr 9011, är utrustade med okular men inte med objektiv;
  4. s.k. dörrögon och liknande artiklar med optisk anordning;
  5. särskilt föreliggande kikarsikten för vapen, även med spegelsystem. Optiska artiklar som är lämpliga att användas till vapen och som är monterade på dessa eller föreligger tillsammans med de eldvapen på vilka de är avsedda att monteras klassificeras tillsammans med vapnen – se anm. 1 d till 93 kap.;
  6. kikare som är avsedda att ingå som delar till instrument enligt andra nummer i detta kapitel (t.ex. kikare som utgör delar till lantmäteriinstrument) eller till maskiner enligt sextonde avd.;
  7. fiberskop för industriellt bruk. Numret omfattar inte fiberskop för medicinskt bruk (endoskop) (nr 9018);
  8. stereoskop, inbegripet handmanövrerade stereoskop som är avsedda för betraktande av tredimensionella fotografiska diapositiv och som består av ett plasthölje med två fasta linser och en med en spak manövrerad anordning som gör att man kan titta på olika bilder som är monterade på en utbytbar roterande skiva;
  9. kalejdoskop, andra än leksakskalejdoskop (95 kap.);
  10. periskop med optisk förstoring (för ubåtar eller stridsvagnar) samt icke förstorande periskop (t.ex. för skyttegravar);
  11. speglar, infattade och optiskt bearbetade, som inte är lämpliga att monteras i instrument eller apparater (t.ex. vissa backspeglar, speglar för inspektion av skorstenar eller avloppstrummor samt specialspeglar för observationer i vindtunnlar).
    Numret omfattar inte backspeglar och andra speglar som inte är optiskt bearbetade (inbegripet rakspeglar, även förstorande) (nr 7009 eller 8306);
  12. ljussignalapparater för optisk signalering över längre avstånd (t.ex. med morsesignaler);
  13. betraktningsapparater för fotografiska diapositiv, försedda med en enda förstorande lins.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer.


9014 Kompasser; andra instrument och apparater för navigering


9014.10

- Kompasser

9014.20

- Instrument och apparater för flyg- eller rymdnavigering (andra än kompasser)

9014.80 

- Andra instrument och apparater 

9014.90 

- Delar och tillbehör 


I. Kompasser

Denna grupp omfattar alla slags kompasser, från de enklaste för fotvandrare, cyklister etc. till specialinstrument för gruvdrift, navigation etc. (magnetkompasser, gyrokompasser, gyromagnetkompasser, styrkompasser, pejlkompasser etc.).

II. Andra instrument och apparater för navigering

Denna grupp omfattar bl.a.:

A.

positionsbestämningsinstrument för fartyg, såsom sextanter, oktanter etc.;

B.

andra specialinstrument för marin navigering, t.ex.:

1.

automatiska styrinrättningar (gyrolotsar). Dessa utgör komplicerade system som styr fartygsrodret efter utslag från en gyrokompass;

2.

kursregistrerande apparater. Dessa ger en noggrann registrering av kursen (och varje ändring av denna) under ett fartygs resa;

3.

krängningsmätare för mätning av fartygets lutning (rullning och stampning);

4.

loggar. Dessa anger ett fartygs fart genom mätning av den skenbara sträcka som tillryggaläggs under viss tid. Numera är dessa instrument alltid automatiska. En typ av loggar arbetar med en propeller (rotator). (Rotatorn fästs i fartygets kölvatten vid en lina som är ansluten till en visartavla ombord på fartyget.) En annan typ är baserad på förändringar i trycket, vilket varierar med kölvattnets hastighet (den är vanligen försedd med ett pitotrör). Det tillryggalagda avståndet och farten avläses på en visartavla ombord på fartyget.
Detta nummer omfattar också loggar med räkneverk, som registrerar antalet avbrott i en elektrisk ström (dvs. det antal varv som loggen har gjort) och därigenom anger fartygets tillryggalagda väg;

5.

lodningsutrustning. Dessa instrument används för att fastställa vattendjupet och bottnens beskaffenhet. Sådan utrustning omfattar bl.a. lod (handlod och för större djup avsedda vinschmanövrerade lod);

6.

ekolod. Ett från havsbottnen återkastat hörbart eko uppfångas ombord på fartyget med en mycket känslig mikrofon och avläses på en galvanometer;

7.

ultrasonisk lodnings- och utforskningsutrustning, t.ex. av typen asdic, sonar e.d., som används för vanlig lodning, för kartläggning av havsbottnen, för upptäckande av ubåtar, vrak, fiskstim etc.;

C.

specialinstrument för flygnavigering, såsom:

1.

höjdmätare, ett slags barometrar som är höjdgraderade och baserade på det förhållandet att lufttrycket sjunker med stigande höjd;

2.

hastighetsmätare. Dessa arbetar genom mätning av differentialtrycket i den luftström som flygplanet ger upphov till och anger flygplanets hastighet i förhållande till den omgivande luften;

3.

variometrar. Dessa anger genom en differentialtryckmätare den vertikala stig- eller sjunkhastigheten hos flygplan;

4.

konstgjorda horisonter eller gyrohorisonter samt girindikatorer. Dessa är baserade på principen för gyroskopet. De förra utvisar flygplanets lutning i förhållande till tvär- eller längdaxeln, de senare i förhållande till vertikalaxeln;

5.

machmätare. Dessa anger förhållandet mellan flyghastigheten och den lokala ljudhastigheten. Förhållandet uttrycks i machtal;

6.

accelerationsmätare. Dessa visar maximigränsen (som inte får överskridas) för de tröghetskrafter som uppstår genom acceleration vid höga hastigheter;

7.

autopiloter. Dessa apparater ersätter tidvis piloten genom att kontrollera jämvikten och flygningen hos flygplanet i enlighet med i förväg fastställda data (höjd, kurs etc.). De består huvudsakligen av direktmanövrerade eller servostyrda manövreringsorgan (vanligen hydrauliska motorer som utför pilotens manöverarbete) och av automatiskt arbetande apparater (snabba gyroskop), vilka samordnar utslagen från instrumenten och servomotorernas arbete.


Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte heller:

a)

radarapparater, apparater för radionavigering t.ex. mottagare för GPS (Global Positioning System) samt apparater för radiomanövrering eller radiostyrning (nr 8526);

b)

pantografer som används vid navigering för utläggning av kursen (nr 9017);

c)

barometrar och termometrar (inbegripet reversibla termometrar för undervattensforskning) (nr 9025);

d)

manometrar, nivåmätare och andra instrument enligt nr 9026;

e)

varvräknare (nr 9029);

f)

amperemetrar, voltmetrar och andra instrument och apparater för mätning eller kontroll av elektriska storheter, enligt nr 9030;

g)

skeppskronometrar och andra tidmätare (91 kap.).


9015 Instrument och apparater för geodesi (inbegripet fotogrammetrisk geodesi), lantmäteri, hydrografi, oceanografi, hydrologi, meteorologi eller geofysik, med undantag av kompasser; avståndsmätare


9015.10

- Avståndsmätare

9015.20

- Teodoliter och takymetrar

9015.30

- Avvägningsinstrument

9015.40

- Instrument och apparater för fotogrammetri

9015.80

- Andra instrument och apparater

9015.90

- Delar och tillbehör

I. Instrument och apparater för geodesi, topografi, lantmäteri eller avvägning

Dessa är i allmänhet avsedda för fältbruk, t.ex. vid kartläggning (landkartor eller sjökort), planering, triangelmätning, bestämning av landarealer och nivåskillnader samt för liknande mätningar vid anläggningsarbeten (vägbyggen, dammbyggen, brobyggen etc.), gruvdrift, militära operationer etc.

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. optiska och optoelektroniska teodoliter (nonieteodoliter, teodoliter med mikroskopavläsning, universalteodoliter, gruvteodoliter etc.), optiska och optoelektroniska takymetrar (teodoliter med inbyggd avståndsmätare), geodetiska cirklar, gyroteodoliter, bussoler, kompassvinkelmätare för lantmäteri- eller artilleribruk etc.;
  2. optiska avvägningsinstrument (vattenpass, automatiska avvägningsinstrument, avvägningsinstrument som är försedda med kikare, kollimator, laser, etc.) som vid användningen i allmänhet är monterade på ett stativ;
  3. alidader (även med kikare), korstavlor och vinkeltrummor (även med prismor), pantometrar (även med kikare), lutningsmätare (med kollimator eller kikare) för bestämmande av stigning eller lutning, "gruvkompasser" (mining dials), goniometrar och heliostater för triangelmätning inom lantmäteri, etc.;
  4. mätbord, mätkedjor och andra specialmätredskap för lantmäteri (inbegripet specialmätband, upprullbara lodmått för gruvschakt etc.), avvägningsstänger, även graderade (av metall, trä etc.), mätstänger (direkt avläsbara, hopskjutbara, hopvikbara etc.), reflektorprismor och stänger till utrustning för elektromagnetisk avståndsmätning (EDM).

Detta nummer omfattar inte:

a)

mottagare för GPS (Global Positioning System) (nr 8526);

b)

mätband av stål, av vattentät vävnad etc. och liknande icke specialkonstruerade artiklar för längdmätning (nr 9017);

c)

varvräknare, vägmätare o.d. (nr 9029);

d)

vattenpass (med luftblåsa o.d.) av den typ som används vid byggnads- och anläggningsarbeten (t.ex. av murare, timmermän och mekaniker) samt sänklod (nr 9031).

II. Instrument och apparater för fotogrammetri


Dessa används huvudsakligen vid upprättande av kartor (topografiska, arkeologiska etc.) men även för andra ändamål (vid studium av tidvatten, dyningar etc.). Kartorna etc. upprättas efter fotografier eller digitala avbildningar som är tagna från två olika utgångspunkter på känt avstånd från varandra, som sedan måste ”bearbetas” (för att erhålla korrekt information om föremålens format, storlek och koordinater i bilden eller fotografiet).

De viktigaste av dessa apparater är:

  1. rektifieringsapparater, som vanligen består av en projektor (med ljuskälla), en negativhållare, ett objektiv och ett projektionsbord. Dessa apparater möjliggör ändring av bildskalan och medger också korrektion på fotografisk väg av de i flygbilden oundvikliga perspektivfelen;
  2. stereoinstrument (t.ex. stereoplanigrafer, stereoautografer, stereokomparatorer etc.). Dessa består av komplicerade mekaniska och optiska enheter och medger direkt uppritning av de plandetaljer och nivåkurvor av vilka en karta eller planritning består. Vanligen sker detta kontinuerligt utan räkneoperationer;
  3. koordinatografer av det slag som används i förening med stereoinstrument. Koordinatografen uppbär den karta på vilken det av stereoinstrumentet styrda ritstiftet formar kartdetaljerna;
  4. system för stereometrisk analys, vilka består av en optomekanisk apparat och en programmerad räknemaskin. Dessa system används vid visuell eller analytisk tolkning av fotografiska eller digitala bilder.

Numret omfattar däremot inte kameror för flygfotogrammetri (nr 9006) och inte heller sådana koordinatografer som inte är avsedda för fotogrammetriskt bruk (nr 9017).


III. Hydrografiska instrument

Hydrografi är den vetenskapsgren som har till uppgift att beskriva och kartlägga hav, sjöar, vattendrag, vattendjup, tidvattennivåer etc. De flesta instrument som används för dessa ändamål är därför beskrivna i avsnitt I och II.


IV. Oceanografiska och hydrologiska instrument

  1. Limnigrafer (för registrering av förändringar av vattenståndet i sjöar och floder). De består huvudsakligen av en flottör och en registreringsanordning.
  2. Strömhastighetsmätare med skovelhjul samt hydrometriska skovelhjul, vilka används för mätning av strömhastigheten i floder, kanaler etc.
  3. Apparater för registrering av dyning och tidvatten.

Numret omfattar emellertid inte för industriellt bruk avsedda instrument som är baserade på samma principer som de instrument som är beskrivna i punkt IV 1 och IV 2 ovan (t.ex. nivåmätare och genomströmningsmätare) (nr 9026).

V. Meteorologiska instrument

Det bör observeras att denna grupp inte omfattar termometrar, barometrar, hygrometrar och psykrometrar eller kombinationer av sådana instrument (nr 9025).

Denna grupp omfattar bl.a. följande instrument:

  1. vindriktningsvisare, med eller utan visartavla;
  2. anemometrar, dvs. meteorologiska instrument för mätning av vindhastigheten. En typ består av en med tre halvklotformade vingar försedd roterande del som är anbragt på en vertikal axel. Uppgifterna erhålls med en räkneapparat. En annan, vanligare typ består av en vindflöjel som är försedd med ett rör, i vilket vindtrycket mäts med en differentialmanometer som är graderad i hastighetsenheter. Denna grupp omfattar också anemometrar i vilka en generator alstrar en fluktuerande spänning som anges på en voltmeter som är graderad i vindhastighet.
    Det bör observeras att specialanemometrar som används för mätning av hastigheten hos luftströmmar i gruvor, tunnlar, skorstenar, ugnar eller andra luftpassager och som huvudsakligen består av en specialkonstruerad fläkt och en visartavla förs till nr 9026;
  3. avdunstningsmätare (enligt Piche, avdunstningsvågar etc.);
  4. solskensautografer (med glaskula, ljuskänsligt papper etc.);
  5. nefoskop, för fastställande av hastighet och rörelseriktning hos moln;
  6. molnhöjdsmätare, för bestämning av molntäckets höjd över marken, vilket sker genom mätning av höjdvinkeln till en ljuspunkt som bildas där en stark ljusstråle träffar molntäcket, varefter höjden kan räknas ut automatiskt genom triangulering;
  7. siktmätare, för mätning av sikten, dvs. luftens genomsläpplighet för ljus;
  8. nederbördsmätare, även registrerande, för mätning av nederbörden på en viss plats. Den enklaste typen består av en tratt med bestämd diameter som är fäst vid en behållare för uppsamling av nederbörden, vilken sedan mäts i ett graderat glasrör;
  9. aktinometrar, solarimetrar och pyrheliometrar, för mätning av intensiteten hos solstrålarna eller hos den totala strålningen från himlen. Det bör dock observeras att numret inte omfattar enkla eller kombinerade termometrar som används för samma ändamål (nr 9025).
  10. apparater för undersökning av de högre luftlagren (radiosonder), vilka är avsedda att fästas vid en ballong eller fallskärm. Sådana apparater består av instrument (termometer, barometer och hygrometer) kombinerade med en radiosändare med vars hjälp mätvärdena automatiskt registreras på marken. Numret omfattar inte särskilt föreliggande ballonger och fallskärmar (88 kap.);
  11. teodoliter för fortlöpande lägesbestämning av sondballonger.


VI. Geofysiska instrument

Många geofysiska instrument omfattas inte av detta nummer, t.ex. analysapparater för gas, slam eller jord, fotoelektriska fluorometrar och fluoroskop (instrument i vilka ultraviolett ljus används för att påvisa eller identifiera olika ämnen) (nr 9027) samt elektriska eller elektroniska mätinstrument (t.ex. instrument för mätning av resistivitet, radioaktivitetsräknare samt instrument med termoelement) (nr 9030).

Enligt nr 9015 klassificeras:

  1. seismometrar och seismografer för registrering av tidpunkten, varaktigheten och intensiteten av jordskorpans rörelser inom ett område. Dessa instrument används såväl för att registrera de olika fenomen som uppkommer under en jordbävning som vid prospektering efter mineralolja. I seismometrar och seismografer omvandlas de seismiska vågorna som uppkommer vid en jordbävning eller genom avfyrandet av en explosiv laddning till elektriska impulser;
  2. magnetiska eller gravimetriska geofysiska instrument för malm- eller oljeletning. Bland dessa ytterst känsliga instrument märks magnetvågar, magnetometrar, magnetteodoliter, gravimetrar och torsionsvågar;
  3. elektroniska magnet-gradiometrar ( s.k “proton-magnetometrar”) vilka mäter det jordmagnetiska fältets stigningsförhållande;
  4. akustiska avsökningsinstrument (Circumferential acoustic scanning tools) som skapar en ”bild” av ett borrhål genom att mäta den akustiska gångtiden för en ultraljudssignal som sänts ut från en roterande givare i instrumentets huvud;
  5. instrument som mäter ett borrhåls lutning.

VII. Avståndsmätare

Denna grupp omfattar alla slags optiska eller optoelektroniska instrument för mätning av avståndet mellan instrumentet och ett givet föremål. Dessa instrument används inom lantmäteri, vid fotografering och filmning, för militärt bruk etc.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks: pinnar till mätkedjor.

Däremot ska enbens-, tvåbens- och trebensstativ och liknande artiklar inte klassificeras enligt detta nummer, även om de är speciellt utformade för användning till instrument och apparater enligt detta nummer (nr 9620).


9016 Vågar känsliga för 0,05 g eller mindre, även med tillhörande vikter

Detta nummer omfattar alla typer av vågar, även elektroniska vågar under förutsättning att de är känsliga för 0,05 g eller mindre. Vikter som föreligger tillsammans med sådana vågar förs hit, men numret omfattar inte vikter, även av ädel metall, som föreligger särskilt (nr 8423).

Många vågar enligt detta nummer är avsedda för precisionsvägningar och är tillverkade av icke korroderande metall eller av lättmetallegeringar. De kan ha eggar, underlagsplattor och s.k. pannor av agat. Till skydd mot drag och damm kan dessa vågar vara inbyggda i skåp, som huvudsakligen består av glas eller plast. De manövreras i så fall med rattar eller andra anordningar på skåpets utsida. De kan också vara försedda med en optisk anordning (t.ex. en förstoringslins), med belysningsanordning för att underlätta avläsningen och med anordningar för nivåinställning (trefot, inställbara skruvar, vattenpass etc.).

I vissa torsionsvågar balanseras den belastning som skall mätas mot torsionen hos en metalltråd.

Vissa elektroniska vågar används i vakuum eller under kontrollerat tryck för att registrera viktförändringar hos ämnen som underkastas någon speciell behandling (upphettning, avkylning, inverkan av någon gas, behandling under vakuum, inverkan av ljus, etc.). Viktförändringarna mäts genom registrering av den ström som passerar genom en magnetisk utjämningsspole.

Numret omfattar bl.a.:

  1. analysvågar (t.ex. mikrokemiska vågar, mikrovågar och aperiodiska vågar), vilka huvudsakligen används vid kvantitativ kemisk analys;
  2. probervågar, vilka används vid probering av ädla metaller;
  3. ädelstensvågar, vilka är graderade i karat;
  4. apoteksvågar, garnvågar och vågar för bestämning av vikten av pappersprover, vävnadsprover etc.;
  5. hydrostatiska vågar för fastställande av densiteten hos vätskor eller fasta kroppar.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer (t.ex. monterade eller omonterade eggar, underläggsplattor och pannor av agat, vågbalkar, vågskålar, skåp, skalor och dämpningsanordningar).

Däremot ska enbens-, tvåbens- och trebensstativ och liknande artiklar inte klassificeras enligt detta nummer, även om de är speciellt utformade för användning till apparater enligt detta nummer (nr 9620).

*
* *

Vågar, andra än vågar som är känsliga för 0,05 g eller mindre, klassificeras enligt nr 8423.


9017 Ritinstrument, ritsinstrument och räkneinstrument (t.ex. ritapparater, pantografer, gradskivor, ritbestick, räknestickor och räkneskivor); instrument som hålls i handen för längdmätning (t.ex. mätstockar, mätband, mikrometrar och skjutmått), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel


9017.10

- Ritbord och ritapparater, även automatiska

9017.20

- Andra ritinstrument, ritsinstrument och räkneinstrument

9017.30

- Mikrometrar, skjutmått och tolkar 

9017.80

- Andra instrument

9017.90

- Delar och tillbehör


Detta nummer omfattar ritinstrument, ritsinstrument och räkneinstrument. Numret omfattar också instrument som hålls i handen för längdmätning.

Numret omfattar emellertid inte:

a)

geringslådor och sådana verktyg som används inom den grafiska konsten (t.ex. mejslar och etsnålar) (82 kap.);

b)

grafiska plattor och digitaliserare (nr 8471);

c)

bildgeneratorutrustning för framställning av arbetsmasker och modermasker ur fotoresistöverdragna substrat (t.ex. optisk utrustning eller apparater som arbetar med elektronstråle, fokuserad jonstråle, röntgenstrålar eller laserstråle) (nr 8486);

d)

koordinatografer av den typ som används för fotogrammetriskt bruk (nr 9015).

 

A. Ritinstrument

  1. Pantografer för reproducering i mindre, större eller samma skala av kartor, byggnadsritningar, maskinritningar etc. Numret omfattar också instrument av detta slag som används vid navigering för utläggning av kursen.
  2. Ritapparater, vilka vanligen består av ett system av parallellogrammer, med eller utan ritbräden eller ritbord. Numret omfattar också ritapparater i vilka ingår eller som arbetar i anslutning till en automatisk databehandlingsmaskin.
  3. Passare (ritpassare, stickpassare, konstruktionspassare etc.), dragstift, punktertrissor etc., som föreligger i etuier (t.ex. ritbestick) eller separat.
  4. Vinklar (vinkelhakar, skraffervinklar, vinklar för användning vid trä- eller metallbearbetning), inställbara vinklar, vinkellinjaler (fasta eller ställbara), kurvlinjaler, ograderade linjaler (plana, kvadratiska, parallellinjaler, normallinjaler etc.).
  5. Gradskivor, från enkla gradskivor som brukar ingå i ritbestick till komplicerade gradskivor för ingenjörsbruk.
  6. Schabloner, som är tydligt igenkännliga som ritinstrument. Andra schabloner klassificeras efter materialets beskaffenhet.

B. Ritsinstrument

(Ritsning innebär att linjer åstadkoms på ytan av arbetsstycken som skall maskinbearbetas, sågas etc.)

  1. Stångcirklar (för ritsning), även graderade, strykmått (för timmermän), även graderade, o.d.
  2. Ritsspetsar och körnare.
  3. Riktplattor och planskivor, vilka används som basplan vid ritsning på eller kontroll av plana ytor etc.; riktlinjaler och riktvinklar (av gjutjärn, sten etc.) med en noggrann, plan yta.
  4. V-block och X-block, vilka används som stöd för cylindriska arbetsstycken.

Numret omfattar inte graververktyg med inbyggd motor som hålls i handen (nr 8467).

C. Räkneinstrument

Räknestickor, räkneskivor, räknevalsar och andra räkneinstrument, vilka är baserade på räknestickans princip eller på andra matematiska principer, t.ex. fickapparater med vilka man kan utföra additioner och subtraktioner genom att med ett stift ställa in de olika tal som skall adderas eller subtraheras. Till denna grupp hör också fotografiska exponeringsstickor och exponeringsskivor, vilka anger exponeringstiden efter inställning med hänsyn till molnighet, tid på dagen, bländarinställning, motivets art och filmens ljuskänslighet.

Numret omfattar emellertid inte räknemaskiner och bokföringsmaskiner (nr 8470).

D. Instrument som hålls i handen för längdmätning

Dessa instrument kan ange längd, t.ex. linjära dimensioner hos det objekt som skall mätas såsom en dragen eller tänkt, rak eller böjd linje på föremålet. Dessa instrumenten kan därför mäta dimensioner såsom diameter, djup, tjocklek och höjd och ange dessa i längdmått som t.ex. millimeter. Instrumenten måste vara av sådan beskaffenhet (storlek, vikt, etc.) att de kan hållas i handen vid mätningen.

Numret omfattar alltså inte sådana instrument som är speciellt konstruerade för att vid mätning vara permanent monterade i ett stativ eller någon annan ställning eller vara permanent förbundna med någon maskin eller apparat genom en slang eller en böjlig kabel (nr 9031).

Till denna grupp hör:

  1. mikrometrar är instrument med ett mikrometriskt huvud, med eller utan skruvanordning (de som saknar skruvanordning innehåller en glidfunktion och är vanligtvis elektroniska). De är avsedda för mätning av exempelvis yttre eller inre diameter, tjocklek eller gängstigning. De kan läsas av direkt på mikrometerskruven, på en visartavla eller i ett sifferfönster;
  2. skjutmått (med nonie, med visartavla eller elektroniska) för mätning av exempelvis diameter, djup eller tjocklek;
  3. tolkar med ställbar mätanordning.
    Numret omfattar inte tolkar utan ställbar mätanordning som enbart används för att mäta storleken på delar eller kontrollera vinklar eller form etc. (t.ex. cylindriska tolkar, kalibreringar) (nr 9031);
  4. komparatorer (med visartavla), vilka används för kontroll av inner- och ytterdimensioner (t.ex. vid borrning eller brotschning). I dessa instrument ingår en mätkolv, en förstorande mätartavla och utväxlingsanordningar (kuggstänger, kugghjul, hävarmar, fjädrar, pneumatiska eller hydrauliska anordningar etc.);
  5. mätstockar (graderade eller ograderade, även hopfällbara), mätband (i kapslar, med handtag etc.), likare o.d..
    Numret omfattar inte mätredskap som är speciellt konstruerade för lantmäteri (mätkedjor, avvägningsstänger, mätstänger etc.) samt upprullbara lodmått för gruvschakt (nr 9015);
  6. graderade linjaler (för skolor etc.), V-formade linjaler för mätning av diametern hos konvexa kroppar samt lodräta mätapparater med skjutbar mätbalk;
  7. kartmätare (kurvimetrar), dvs. små instrument med eller utan visartavla, vilka används för avståndsmätning på kartor, ritningar etc.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel omfattar detta nummer också delar och tillbehör till varor enligt detta nummer, t.ex. insatskolvar till mikrometrar, planimeterarmar, mikrometerstativ samt ledbeslag ("gångjärn") till tumstockar.


9018 Instrument och apparater som används för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk, inbegripet scintigrafer, andra elektromedicinska apparater samt instrument för synprovning (+)


 

- Apparater för elektrodiagnostik (inbegripet apparater för undersökning eller kontroll av fysiologiska parametrar):

9018.11

- - Elektrokardiografer

9018.12

- - Ultraljudscanners

9018.13

- - Apparater för bildåtergivning genom magnetresonans

9018.14

 - Scintigrafer

9018.19 

- - Andra

9018.20

- Apparater för bestrålning med ultraviolett eller infrarött ljus

 

- Injektionssprutor, kanyler, katetrar o.d.: 

9018.31

- - Injektionssprutor, med eller utan kanyl

9018.32

- - Kanyler av metall och suturnålar

9018.39

- - Andra

 

- Andra instrument och apparater, för dentalt bruk: 

9018.41

- - Tandläkarborrmaskiner, även kombinerade med annan dentalutrustning på gemensamt stativ

9018.49

- - Andra

9018.50

- Andra instrument och apparater för oftalmologiskt bruk

9018.90

- Andra instrument och apparater 


Detta nummer omfattar ett stort antal olika instrument och apparater som i de flesta fall endast används yrkesmässigt (av läkare, tandläkare, veterinärer, barnmorskor etc.) för ställande av diagnos, förebyggande eller behandling av sjukdomar eller för operationer etc. Instrument och apparater för anatomiska undersökningar, obduktioner, dissektioner etc. förs också hit liksom – under vissa förutsättningar – instrument och apparater för dentallaboratorier (se avsnitt II nedan). Instrument enligt detta nummer kan vara tillverkade av vilket material som helst (även av ädla metaller).

Numret omfattar inte:

a)

steril katgut, liknande sterila suturmaterial för kirurgiskt bruk samt steril laminaria och sterila laminariastift (nr 3006);

b)

reagens för diagnostiskt bruk eller laboratoriebruk (nr 3822);

c)

hygieniska och farmaceutiska artiklar enligt nr 4014;

d)

laboratorieartiklar samt hygieniska och farmaceutiska artiklar av glas, enligt nr 7017;

e)

sanitetsgods av oädel metall (i synnerhet nr 7324, 7418 och 7615);

f)

artiklar och satser av artiklar för manikyr eller pedikyr (nr 8214);

g)

rullstolar och andra fordon för sjuka eller rörelsehindrade (nr 8713);

h)

glasögon o.d., avsedda för synkorrektion, som skydd för ögonen eller för annat ändamål (nr 9004);

ij)

stillbildskameror (nr 9006), såvida de inte är permanent sammanbyggda med instrument eller apparater enligt nr 9018;

k)

mikroskop etc. enligt nr 9011 eller 9012;

l)

räkneskivor som används för att räkna fram lungfunktion, kroppsmasseindex (BMI) etc. (nr 9017);

m)

apparater för mekanoterapi, ozonterapi, syreterapi, aerosolterapi eller konstgjord andning, massageapparater etc., enligt nr 9019;

n)

ortopediska artiklar, konstgjorda kroppsdelar samt artiklar för behandling av frakturer (även sådana för djur) (nr 9021);

o)

röntgenapparater etc. (även för medicinskt ändamål) enligt nr 9022;

p)

febertermometrar (nr 9025);

q)

instrument och apparater för laboratorieundersökning av blod, vävnadsvätska, urin etc., även om dessa undersökningar utförs i diagnostiskt syfte (i allmänhet nr 9027);

r)

möbler för medicinskt, kirurgiskt eller veterinärt bruk (operationsbord, undersökningsbord, sjukhussängar etc.), tandläkarstolar utan inbyggd tandläkarutrustning enligt nr 9018, etc. (nr 9402).


Däremot omfattar detta nummer speciella mätinstrument som uteslutande används av läkare, såsom cefalometrar, passare för mätning av sjukliga hjärnförändringar, obstetriska bäckenmätare, etc.

Det bör också observeras att många medicinska och kirurgiska instrument (för behandling av människor eller djur) i själva verket utgör verktyg (t.ex. hammare, klubbor, sågar, mejslar, tänger, spatlar, saxar eller knivar). Sådana artiklar klassificeras enligt detta nummer endast när de är tydligt igenkännliga som avsedda för medicinskt eller kirurgiskt bruk genom sin speciella form, den lätthet varmed de kan tas isär för sterilisering, sitt bättre utförande, beskaffenheten av den metall som de består av samt förpackningssättet. (De är ofta förpackade i askar, etuier eller fodral som innehåller en sats av instrument för en viss behandling, t.ex. för barnsbörd, obduktion, gynekologi, ögon- eller öronkirurgi, djurförlossningar etc.)

Instrument och apparater enligt detta nummer kan vara försedda med optiska anordningar. De kan också vara elektriska och utnyttjar då elektriciteten antingen som kraftkälla för drift eller överföring eller för förebyggande, botande eller diagnostiskt ändamål.

Detta nummer omfattar också instrument och apparater som arbetar med laser, med ljus- eller fotonstrålar eller med ultraljud.

I. Medicinska och kirurgiska instrument för behandling av människor


A.

Instrument som kan användas under samma namn för olika ändamål, t.ex.:

1.

nålar (för suturer, ligaturer, vaccination, blodprov, injektion etc.);

2.

lansetter (för vaccinering, åderlåtning etc.);

3.

troakarer (för tappning av gallblåsan, för allmän användning etc.);

4.

kirurgiska knivar och skalpeller av alla slag;

5.

sonder (prostata-, blås-, urinrörs- etc.);

6.

specula (näs-, mun-, struphuvuds-, ändtarms-, vaginal- etc.);

7.

speglar och reflektorer (för undersökning av ögon, struphuvud, öron etc.);

8.

saxar, tänger, mejslar, klubbor, hammare, sågar, skrapor och spatlar;

9.

kanyler, katetrar, sugrör etc.;

10.

kauterbrännare (termo-, galvano-, mikro- etc.);

11.

pincetter; vadd-, förbands-, svamp- och nålhållare (inbegripet hållare för radiumnålar);

12.

hakar (läpp-, käk-, buk-, tonsill-, lever- etc.);

13.

dilatorer (för struphuvud, urinrör, matstrupe, livmoder etc.);

14.

trådförare som används när man sätter katetrar, nålar, vävnadsdilatorer, endoskop och aterektomianordningar;

15.

klämmor (suturklämmor etc.);

16.

sprutor av alla slag (av glas, av metall, av glas och metall, av plast etc.), t.ex. injektions-, avtappnings-, bedövnings-, sårtvättnings-, sug- (även med pump), ögon-, öron-, hals- och livmoderssprutor, gynekologiska sprutor, etc.;

17.

kirurgiska häftapparater för att sätta fast klamrar, som används för att försluta sår.

B.

Diagnostiska specialinstrument och specialapparater, t.ex.:

1.

stetoskop;

2.

instrument för mätning av andningsverksamheten (för bestämning av ämnesomsättningen);

3.

blodtrycksmätare;

4.

spirometrar (för bestämmande av lungkapaciteten);

5.

cefalometrar;

6.

pelvimetrar.

C.

Ögoninstrument. Dessa kan uppdelas i olika grupper:

1.

kirurgiska instrument, såsom hornhinnetrepaner och keratotomer;

2.

diagnostiska instrument, såsom oftalmoskop; för ögonundersökning avsedda binokulära lupper med pannband samt binokulära mikroskop, av vilka de sistnämnda består av ett mikroskop, en elektrisk lampa med en springa samt ett huvudstöd, allt monterat på ett inställbart stativ; tonometrar (för mätning av trycket i ögongloben); blefarostater etc.;

3.

instrument och apparater för synprovning, t.ex. amblyoskop, retinoskop, skiaskop, strabometrar, keratometrar, keratoskop, mätinstrument för ögon som mäter avståndet mellan pupillerna, glasögonlådor med linser för synprovning, bågar för sådana linser, optometriska skalor och synprovningstavlor.


Numret omfattar emellertid inte optometriska skalor och tavlor av papper, papp eller plast för undersökning av färgsinnet (49 kap.).

Detta nummer omfattar också elektriskt uppvärmda ögonkompresser samt elektromagneter för borttagande av metallpartiklar ur ögonen.

D.

Öroninstrument, t.ex. auriskop. Numret omfattar emellertid inte stämgafflar, även för medicinskt bruk (nr 9209).

E.

Narkosapparater (narkosmasker och fästanordningar för dessa, intratracheala tuber etc.);

F.

Instrument för näsa, hals eller tonsiller: klämmare (för riktning av näsbrosket), genomlysningsapparater (för bihålor och näshålor), tonsillotomer och tonsilltänger, laryngoskop, struphuvudspenslar etc.

G.

Instrument för svalg, matstrupe eller mage samt instrument för tracheotomi: esofagoskop, bronkoskop, magpumpar, intubationsrör etc.

H.

Instrument för urinrör och urinblåsa: uretrotomer, stenkrossningsinstrument, utsugningsapparater för blåsgrus och instrument för prostatektomi.

IJ.

Dialysapparater (konstgjorda njurar);

K.

Gynekologiska instrument och förlossningsinstrument: vaginalhakar, instrument för livmodersoperationer, obstetriska stetoskop, optiska specialinstrument för undersökning av könsorganen, tänger, perforatorer, embryotomiinstrument (för styckning av fostret), kranioklaster (instrument för krossning av huvudet på foster som har dött i livmodern), instrument för utförande av inre mätningar, etc.

L.

Portabla pneumotoraxapparater, blodtransfusionsapparater och konstgjorda blodiglar.
Numret omfattar också sterila, hermetiskt slutna, lufttomma behållare av plast, som innehåller en liten mängd antikoaguleringsmedel och är försedda med en fast anbragt slang med en kanyl i den fria änden. Varan används för uppsamling, lagring och transfusion av människoblod. Numret omfattar emellertid inte för lagring av blod avsedda glasflaskor (nr 7010).

M.

Elektriska slipapparater för fotvård.

N.

Akupunkturnålar (av guld, silver eller stål).

O.

Endoskop: gastroskop, thorakoskop, peritoneoskop, bronkoskopiska teleskop, cystoskop, uretroskop, resektoskop, kardioskop, kolonoskop, neuroskop, laryngoskop, etc. Många av dessa är utrustade med så vida operationskanaler att operationer kan utföras med fjärrkontrollerade instrument.
Numret omfattar inte endoskop för icke-medicinska ändamål (fiberskop) (nr 9013).

P.

Apparater i vilka en automatisk databehandlingsmaskin ingår och som är avsedda enbart för beräkning av mängd och fördelning av strålningen vid strålbehandling;

Q.

Övertryckskammare (även kallade tryckkammare) är speciellt utrustade tryckkammare för syrgasbehandling med förhöjt atmosfärstryck. De används vid behandling av dykarsjuka, luftemboli, gasgangrän, kolmonoxidförgiftning, refraktär osteomylit, hudtransplantat, strålsvampsjuka och anemi till följd av exceptionell blodförlust.

R.

Lampor som är speciellt avsedda för att användas vid diagnostik, sondering, bestrålning etc. Numret omfattar inte ficklampor i form av pennor (nr 8513) eller andra lampor som inte är tydligt igenkännliga som lampor för medicinskt eller kirurgiskt bruk (nr 9405)

II. Dentalinstrument och dentalapparater

Jämte de instrument som är gemensamma för denna och föregående grupp (såsom narkosmasker och andra bedövningsapparater för dentalbruk) omfattar denna grupp bl.a.:

  1. fingerskydd, även med leder; munspärrar; kind- och läpphållare; tungspatlar och tunghållare;
  2. tänger, hävlar, pincetter (för utdragning av tänder, inriktning av stifttänder etc.), skärverktyg (för undersökning, fyllning, mejsling etc.) och rotskruvar;
  3. instrument för endodontisk behandling (brotschar, s.k. reamers, filar, kulstoppare, rotstoppare etc.);
  4. bensaxar och benfilar, hålmejslar och hammare för resektioner i käken och överkäkshålan, raspatorier, skalpeller, specialknivar, specialsaxar, s.k. exkavatorer och sonder;
  5. specialinstrument för rengöring av tandkött och tandhåla, tandstensinstrument (scalers) och emaljmejslar;
  6. sonder av alla slag: nålar, t.ex. för behandling av abscesser, för injektion (kanyler), för suturer, för anbringande av bomull; hållare för bomull och tamponger; pulverblåsare; munspeglar;
  7. instrument för guldfyllning (kulstoppare, hammare etc.), andra tandfyllningsinstrument (cement- eller vaxspatlar, amalgamstoppare och amalgamhammare, amalgambärare etc.) samt avtrycksskedar;
  8. sliptrissor, skivor, borrar och borstar, specialkonstruerade för tandläkarborrmaskiner eller handstycken.

Numret omfattar också verktyg och instrument för tandtekniskt ändamål som används antingen av tandläkare eller av tandtekniker, t.ex. knivar; spatlar och andra modelleringsverktyg; tängeratomerna och pincetter av olika slag (för fästande av klamrar och kronor, för avklippning av stift etc.); sågar; saxar; hammare; filar; mejslar; skavare; polerverktyg; metallformare för framställning av tandkronor av metall genom hamring. Numret omfattar också dentala gjutmaskiner, dentala fräsmaskiner och dentala putsmaskiner som används vid justering av modeller till tandproteser. Numret omfattar emellertid inte verktyg och andra artiklar med allmän användning; dessa klassificeras enligt sina respektive nummer.

Följande varor klassificeras också enligt detta nummer:

  1. Tandläkarborrmaskiner med svängarm, oavsett om de är försedda med sockel eller är avsedda att monteras på en vägg eller anbringas på sådan utrustning som är beskriven i punkt 2 nedan.
  2. Kompletta tandläkarutrustningar på sockel (stationära eller flyttbara). Sådana utrustningar består i huvudsak vanligen av ett stativ med kompressor, transformator, manövertavla och andra elektriska apparater. Dessutom ingår ofta följande anordningar i utrustningen: borrmaskin med svängarm, spottkopp och sköljanordning, elektrisk uppvärmningsanordning, varmluftsspruta, sprayanordning, kauterinstrument, instrumentbricka, operationsbelysning, fläkt, diatermiapparat, röntgenapparat etc.
    Vissa typer av dessa utrustningar arbetar med slipmaterial (vanligen aluminiumoxid) i stället för med borr. Slipmaterialet slungas vanligen mot tänderna med hjälp av komprimerad gas (t.ex. koldioxid).
  3. Spottkoppar med sköljanordning, vilka kan vara anbragta på sockel, stativ eller svängarm. De är vanligen kombinerade med en anordning för varmvattentillförsel och med varmvattenspruta.
  4. Polymerisationsanordningar (för ljus eller värme), utrustning för amalgamering, tandstensborttagning med ultraljud, elektrokirurgisk utrustning etc.
  5. Anordningar för tandbehandling med hjälp av laser.
  6. Tandläkarstolar med inbyggd tandläkarutrustning eller med andra inbyggda dentalapparater enligt detta nummer.

Numret omfattar emellertid inte tandläkarstolar som saknar inbyggda dentalapparater enligt detta nummer. Sådana stolar klassificeras enligt nr 9402, även om de är försedda med exempelvis belysning.

Det bör emellertid observeras att numret inte omfattar vissa anordningar som ingår i sådana tandläkarutrustningar som är beskrivna i punkt 2 ovan när de föreligger särskilt. Dessa klassificeras efter sin beskaffenhet, t.ex. kompressorer (nr 8414), röntgenapparater (nr 9022). Nr 9022 omfattar också röntgenapparater som är avsedda att monteras på ett särskilt stativ eller på väggen i tandläkarens behandlingsrum. Särskilt föreliggande diatermiapparater klassificeras emellertid som elektromedicinska apparater enligt detta nummer (se avsnitt IV nedan).

Det bör observeras att tandcement och andra tandfyllningsmedel klassificeras enligt nr 3006. S.k. dentalvax samt avtrycksmassor för dentalt bruk, vilka föreligger i satser, i detaljhandelsförpackningar eller i form av plattor, hästskoformade stycken, stänger e.d. samt andra preparat för dentalt bruk, på basis av gips, klassificeras enligt nr 3407.


III. Instrument och apparater för veterinärt bruk

Denna grupp omfattar ett antal artiklar, som – fastän de är avsedda att användas av veterinärer – liknar dem som är nämnda i avsnitt I och II ovan, t.ex.:

A.

instrument med allmän användning (t.ex. nålar lansetter, troakarer, skalpeller, specula, sonder, saxar, tänger, hammare, kyretter, hakar och sprutor);

B.

specialinstrument och specialapparater, såsom oftalmoskop, blefarostater, laryngoskop, stetoskop, tänger och embryotomer;

C.

dentalinstrument.


Gruppen omfattar också instrument och apparater som är särskilt avsedda för veterinärt bruk, t.ex.:

  1. instrument och apparater för juverbehandling, t.ex. spendilatatorer och sonder för punktering (för öppning av spenarna hos kor); apparater för behandling av puerperalfeber och mjölkfeber hos kor;
  2. instrument och apparater för kastrering: emaskulatorer; kastrationsklämmor (för atrofiering av testiklar); skruvtvingar och tänger för kastrering; ovariotomer etc.;
  3. instrument och apparater för förlossning: speciella rep, remmar, grimmor, tänger och krokar för obstetriskt bruk, torsionsgafflar etc.;
  4. instrument av olika slag: spermasprutor för artificiell insemination, instrument för kupering av svansar, hornskärare, sprutor för behandling av sjukdomar i andnings-, matsmältnings-, urin- eller könsorganen etc. hos djur, specialanordningar för fasthållning av djuren under operationer (munstegar, kasttyg etc.), specialsprutor för medikamenter samt sprutor som skall fyllas med ett bedövningsmedel eller ett medikament (immunserum, vaccin etc.) och skjutas mot fritt strövande djur, t.ex. med ett gevär eller en pistol som arbetar med komprimerad gas, ingivningsapparater för piller, specialbetsel för ingivande av flytande medicin, agraffer för hovsprickor, endoskop för bestämning av könet hos kycklingar, etc.

Numret omfattar inte trikinoskop (optiska instrument för undersökning av fläsk) (nr 9011), ortopediska artiklar för djur (nr 9021), operationsbord för djur (nr 9402, se anv. till detta nummer).

Verktyg som används såväl av veterinärkirurger som av smeder klassificeras enligt 82 kap. (t.ex. hovraspar, klöv- och hovknivar, tänger, hammare etc.). 82 kap. omfattar också verktyg för märkning av djur (håltänger, hovbrännjärn etc.) samt ullsaxar.


IV. Scintigrafiska apparater

Dessa apparater kan scanna delar av kroppen och skapa bilder av ett organ eller en utskrift av hur det fungerar. Det omfattar apparater som innehåller ett scintigrafiskt räkneverk från vilket data omvandlas till analoga signaler i syfte att ställa medicinska diagnoser (t.ex. gammakamera, scintigrafisk scanner).


V. Andra elektromedicinska apparater

Detta nummer omfattar också elektromedicinska apparater för förebyggande eller botande av sjukdomar eller för diagnos andra än röntgenapparater etc. enligt nr 9022. Denna grupp omfattar bl.a.:

1.

apparater för elektrodiagnostik, bl.a.:

a)

elektrokardiografer, vilka utgör apparater som med hjälp av elektriska strömmar som alstras vid hjärtmuskelns sammandragning registrerar hjärtverksamheten i form av elektrokardiogram;

b)

fonokardiografer, som är speciellt avsedda för att registrera hjärtljuden i form av fonokardiogram; de kan också användas som elektrokardiografer;

c)

kardioskop, vilka används tillsammans med de två föregående instrumenten för att möjliggöra samtidig avläsning av elektrokardiogram och fonokardiogram;

d)

reokardiografer, vilka utgör elektriska apparater för mätning av elektriska motståndsändringar som orsakas av hjärtverksamheten;

e)

elektroencefalografer, för undersökning av hjärnan;

f)

elektrosfygmografer, för registrering av artärtryck och artärvolym;

g)

elektrotonografer, för registrering av variationer i arteriellt, intravenöst och intrakardialt tryck;

h)

elektroretinografer, för mätning av spänningar i näthinnan;

ij)

audiometrar och liknande apparater, för hörselprov som är baserade på frekvensvariationer;

k)

diagnostiska apparater, i vilka ingår eller som arbetar i anslutning till en automatisk databehandlingsmaskin och som är avsedda för bearbetning och åskådliggörande av kliniska data etc.;

l)

ultraljudsapparater för diagnostiskt bruk, vilka används för avbildning av organ, t.ex. på ett bildrör, med hjälp av ultraljud;

m)

NMR (Nuclear Magnetic Resonance)-apparater, vilka används för avbildning av vävnader och inre organ med hjälp av de magnetiska egenskaperna hos i kroppen ingående atomer, t.ex. hos väteatomerna;

2.

apparater för elektroterapi. Förutom för diagnostiskt bruk används dessa apparater för behandling av sådana sjukdomar som neurit, neuralgi, hemiplegi, flebit och endokrin anemi. Vissa av dem kan vara kombinerade med elektrokirurgiska instrument (se punkt 7 nedan);

3.

jonisationsterapiapparater, vilka används för att föra in aktiva medikamenter (natrium- eller litiumsalicylat, kaliumjodid, histamin etc.) genom huden med hjälp av elektrisk ström;

4.

diatermiapparater för användning vid vissa sjukdomar som fordrar värmebehandling (t.ex. reumatism, neuralgi och tandsjukdomar). Dessa apparater verkar genom högfrekventa strömmar (kortvåg, ultraljud, ultrakortvåg etc.) och arbetar med elektroder av varierande form (t.ex. plattor, ringar eller rör);

5.

apparater för elektrochockbehandling av mental- eller nervsjukdomar;

6.

hjärtdefibrillatorer för defibrillering av hjärtat med hjälp av elektrisk ström;

7.

elektrokirurgiska apparater. Dessa utnyttjar högfrekventa elektriska strömmar, varvid nålen, sonden etc. bildar den ena elektroden. De används för att göra snitt i vävnader (elektrosnitt) med en lansett (elektrolansett) eller för att få blodet att koagulera (elektrokoagulation). Vissa kombinerade instrument kan genom omställning av manöverpedaler användas omväxlande för elektrosnitt och elektrokoagulation;

8.

apparater för aktinoterapi. Dessa utnyttjar strålning inom eller vanligen strax utanför den synliga delen av spektrum (infraröd eller ultraviolett strålning) för behandling av vissa sjukdomar eller för diagnostiskt ändamål (specialbelysning för att påvisa hudsjukdomar).
Dessa apparater är i allmänhet utrustade med lampor, men apparater för infraröd strålning kan ha värmemotstånd eller värmeytor med reflektorer;

9.

kuvöser för spädbarn. Dessa består av en låda av genomsynlig plast, elektrisk uppvärmningsanordning, säkerhets- och varningsanordningar samt apparater för filtrering och reglering av syre och luft. I de flesta fall är de monterade på ett underrede med hjul och försedda med inbyggd barnvåg.
Lådor med elektroder och andra tillbehör till ovannämnda apparater hör likaså till denna grupp.

 

Detta kapitel innefattar inte heller fosterljudapparater för icke-medicinsk användning enligt nr 8518 (se de allm. anv. till detta nummer).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till instrument och apparater enligt detta nummer.

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 9018.12

Detta HS-nummer omfattar elektrodiagnostiska ultraljudscanners. Dessa apparater används för att sända högfrekventa ljudvågor in i människokroppen genom en omvandlare (transducer). Omvandlaren placeras i kontakt med kroppen och sänder växelvis ut korta ultraljudspulser och "lyssnar" sedan efter deras ekon. Ekona är resultat av att ljudvågorna reflekteras av kroppens inre organ, och deras egenskaper tolkas för att ge information om läge, storlek, form och beskaffenhet på vävnaderna. Tolkningen utförs ofta av en dator, som presenterar resultatet som en televisionsbild av vävnaderna.

Denna metod för kroppsscanning används för att undersöka foster hos gravida kvinnor. Den passar också bra för undersökning av bröst, hjärta, lever och gallblåsa.

HS-nr 9018.13

Avbildningsteknik genom magnetresonans (Magnetic Resonance Image, MRI) bygger på principen att väteatomernas atomkärnor ställer in sig i en och samma riktning då de utsätts för ett starkt magnetfält. Om sedan radiovågor av en viss frekvens riktas mot dessa atomer kommer atomkärnornas inriktning att ändras. Då radiovågorna stängs av riktar atomkärnorna in sig själva efter det ursprungliga mönstret och utsänder då en liten elektrisk signal. Eftersom människokroppen huvudsakligen är sammansatt av väteatomer, kan en bild av praktiskt taget vilken del av kroppen som helst framställas av de återkommande pulserna. Eftersom väte motsvarar vatteninnehåll, kan de återkommande pulserna användas för att skilja på vävnader. Detta gör det möjligt att få en bild av benmärg och vävnad.

De elektrodiagnostiska apparaterna för avbildning genom magnetresonans enligt detta HS-nummer består av en stor elektromagnet, en radiofrekvensgenerator och en dator för utvärdering. Den måste vara installerad i ett rum fullständigt avskärmat från yttre radiofrekvenser. För att uppnå det intensiva magnetfält som krävs kyls magneterna av med hjälp av flytande helium.

Väte valdes som grund för bildåtergivning av magnetresonans p.g.a. den stora mängden i människokroppen och dess framträdande magnetiska kännetecken. Det är också möjligt att använda andra ämnen som t.ex. natrium eller fosfor.

HS-nr 9018.14

De elektrodiagnostiska apparaterna enligt detta HS-nummer används för att få en bild av spridningen av gammastrålar i människokroppen. Denna bild framställs genom att använda lämpliga apparater såsom scintigrafscanner och, framför allt, gammakamera.

Dessa nukleära avsökare kräver att patienten får ett radioaktivt preparat (spårämne), antingen oralt eller som injektion, som snabbt tas upp av de organ som ska studeras. Därefter avsökes kroppen med en gammaräknare som noterar mängden strålning som spårämnet sänder ut då det tränger in i det aktuella organet (t.ex. hjärnan), för att på så sätt bestämma var radioisotopen absorberas.

En televisionsbild framställs efter dataanalyser av den upptäckta strålningen. Denna bild är ett lappverk av ljusa och mörka områden eller kontrastfärger som visar var i organet radioisotopen tagits upp. Sådan avsökning ger information både om struktur för och verksamhet i det aktuella organet.

Ett exempel på scintillografer är positronemissions-tomografi (PET)-scannern. Den kombinerar principerna för kärnmedicin med den teknik för bildåtergivning som används i scanners för datortomografi (CT) (se kompl. anv. till HS-nr 9022.12).


9019 Apparater för mekanoterapi; massageapparater; apparater för psykotekniska undersökningar; apparater för ozonterapi, syreterapi, aerosolterapi eller konstgjord andning samt andra andningsapparater för terapeutiskt bruk


9019.10 

- Apparater för mekanoterapi; massageapparater; apparater för psykotekniska undersökningar

9019.20 

- Apparater för ozonterapi, syreterapi, aerosolterapi eller konstgjord andning samt andra andningsapparater för terapeutiskt bruk


I. Apparater för mekanoterapi

Dessa apparater används huvudsakligen för behandling av sjukdomar i lederna eller musklerna genom att på mekanisk väg efterbilda olika rörelser. Det bör observeras att sådan behandling vanligen utförs under läkares överinseende. Apparater enligt detta nummer bör därför skiljas från gymnastik- eller sjukgymnastikutrustning, som används i hemmet eller i speciella lokaler (nr 9506) (t.ex. muskelstärkare med elastiska snören; fjäderhantlar; roddapparater för utförande av roddrörelser; stationära, enhjuliga cyklar för träningsändamål eller för utveckling av benmuskulaturen).

Med mekanoterapi förstås endast sådan behandling som innebär att lederna etc. sätts i rörelse. Rent statisk utrustning (t.ex. stegar, ribbstolar och bommar) omfattas därför inte av detta nummer, även om den används för rehabilitering av lemmar. Sådana artiklar klassificeras enligt sina respektive nummer. För tillämpning av detta nummer gäller emellertid att även apparater med endast relativt enkla mekaniska anordningar, t.ex. fjädrar, hjul eller taljor anses som mekaniska.

Under ovanstående villkor omfattar numret bl.a.:

  1. apparater för övning av kretsrörelser med handlederna;
  2. apparater för uppträning av fingrarna;
  3. apparater för övning av kretsrörelser med fötterna.
    De flesta av dessa tre apparattyper består huvudsakligen av handtag som är förenade med hävstänger, av inställbara motvikter och av anordningar för att hålla fast lemmarna, allt monterat på ett underlag. Apparaterna är handmanövrerade;
  4. apparater för samtidig böjning och tänjning av knä och höft;
  5. apparater för bålgymnastik;
  6. apparater (s.k. gångstolar) för gångövningar. Dessa består av en hjulförsedd ram med stödkryckor och handtag;
  7. apparater för förbättring av blodcirkulationen, stärkande av hjärtmusklerna och rehabilitering av de lägre extremiteterna. Dessa apparater består av ett slags hjullös cykel som är fästad på en ram och som patienten kan trampa sittande eller liggande;
  8. motordrivna universalapparater, vilka med hjälp av utbytbara tillbehör kan användas för många mekanoterapeutiska ändamål (t.ex. för behandling av sjukdomar i leder och muskler i hals, skuldror, armbåge, handled, fingrar, höft, knä etc.).

II. Massageapparater

Apparater för massage av kroppsdelar (buk, fötter, ben, rygg, armar, händer, ansikte etc.) arbetar vanligen genom gnidning, vibration etc. De kan vara hand- eller motordrivna eller elektromekaniska med inbyggd motor i den arbetande delen (vibrationsmassageapparater). Särskilt den senare typen kan vara försedd med utbytbara tillsatser (vanligen av gummi) för olika slag av massage (borstar, svampar, släta eller tandade skivor, etc.).

Denna grupp omfattar enkla gummirullar och liknande anordningar för massage. Den omfattar också hjälpmedel för vattenmassage av hela eller delar av kroppen, som använder sig av vattnets påverkan eller en blandning av luft och vatten under tryck. Exempel på dessa hjälpmedel är kompletta badanläggningar (spa), med pumpar, turbiner eller kompressorer, rörledningar, reglage och alla kopplingar, bystmassageapparater som arbetar med vattenstrålar som sprutas ut genom en serie av små munstycken vilka är monterade i en kupa som placeras över bröstet och fås att rotera av en vattenstråle som tillförs genom en böjlig slang.

Som massageapparater anses också sådana madrasser som är avsedda att motverka eller behandla liggsår genom att oavbrutet variera de ställen på vilken patientens vikt vilar och även genom att ge en ytlig massageeffekt på de vävnader som löper fara att drabbas av nekros.

III. Apparater för psykotekniska undersökningar

Dessa apparater används av läkare etc. för att pröva reflexhastigheten och samordningen av rörelser eller andra fysiska eller psykiska reaktioner. De används särskilt för testning av personer vilkas yrken fordrar speciella anlag (flygförare, bilförare etc.) eller för testning av barns fallenhet för intellektuell eller praktisk utbildning.

Numret omfattar olika slag av sådana apparater (t.ex. apparater för testning av mekanisk fallenhet eller manuell händighet samt roterande stolar med variabel hastighet, vilka kan tvärstoppas för provning av reaktionerna hos flygförare).

Det bör emellertid observeras att numret inte omfattar apparater av sådana slag som normalt används för medicinsk undersökning av syn, hörsel, hjärta etc. (nr 9018). Artiklar som har karaktär av bygglådor eller byggsatser och är lika lämpliga för lek som för anlagstestning klassificeras som spel eller leksaker (95 kap.).

IV. Apparater för ozonterapi

Dessa apparater används för behandling av infektioner i andningsorganen med hjälp av terapeutiska egenskaper hos ozon (kemisk formel O3), genom inhalering.

V. Apparater för syreterapi eller konstgjord andning samt andra andningsapparater för terapeutiskt bruk

Dessa används vid drunkningsfall, vid medvetslöshet genom beröring med elektrisk ström, vid akut förgiftning (t.ex. av kolmonoxid), för svaga nyfödda barn, vid postoperativ chock, vid polio, akut astma, otillräcklig lungkapacitet etc.

Hit hör bl.a.:

A.

apparater som används i stället för manuella metoder för konstgjord andning, t.ex. mekaniska anordningar som pressar samman patientens bröstkorg eller åstadkommer en vippande rörelse eller blåser in luft, etc.;

B.

egentliga syreterapiapparater. Med dessa kan syre eller en blandning av syre och koldioxid inhaleras genom en mask eller också kan syre tillföras patienten i en andningskammare (syretält) av genomskinlig plast som anbringas över patientens säng

C.

s.k. järnlungor o.d. Dessa består i huvudsak av:

1.

en kammare av metall, trä eller glasfiber, som innesluter den sjukes kropp med undantag av huvudet eller en mindre kammare av genomskinlig plast, som endast omsluter bröstkorgen;

2.

en fristående anordning, varmed lufttrycket i kammaren rytmiskt ökas och minskas av en motor- eller handdriven pump;

3.

en tjock, lufttät slang, som förenar pumpen med kammaren.

 

Vissa av ovan beskrivna syreterapiapparater (i synnerhet syretält) kan också användas för att tillföra vätskor i finfördelad form, varvid patienten samtidigt inandas syre och ett finfördelat medikament (se avsnitt VI nedan).

Numret omfattar inte övertryckskammare eller tryckkammare (nr 9018).

VI. Apparater för aerosolterapi

Dessa apparater används för att vid behandling av lung-, hud-, öron-, näs-, hals- och kvinnosjukdomar tillföra olika lösningar av medicinskt verksamma ämnen (hormoner, vitaminer, antibiotika, luftrörsutvidgande preparat, eteriska oljor etc.) i finfördelad form.

Vissa av dessa apparater är avsedda att anslutas till syrgas- eller tryckluftscylindrar eller till de syretält som är beskrivna i avsnitt V ovan. Andra, som används i läkarmottagningar och på sjukhus, består av ett skåp som innehåller en motordriven kompressor, mätinstrument, själva finfördelaren samt olika anslutningstillbehör (masker, munstycken för näs- och munbehandling, gynekologiskt bruk etc.). Numret omfattar handsprutor av aerosoltyp för att spraya tänder eller gommar och som arbetar med komprimerad gas innesluten i en patron som skruvas fast. Den medicinska substans som används rengör munnen och behandlar sjukdomar som periodontit (tandlossning).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till apparater enligt detta nummer, t.ex. syretält och fästanordningar för sådana.

9020 Andra andningsapparater, inbegripet gasmasker men inte sådana enkla skyddsmasker som varken har mekaniska delar eller utbytbart filter

I. Andningsapparater

Numret omfattar sådana andningsapparater som används t.ex. av flygare, dykare, bergsbestigare och brandmän. De kan utgöra självständiga apparater (i vilka syre tillförs från en i apparaten ingående syrgas- eller tryckluftcylinder) eller anslutna med en slang till en kompressor, en tryckluftledning, fristående gascylindrar eller (beträffande vissa kortdistansapparater) till den yttre luften.

Detta nummer omfattar också dykarhjälmar som måste anslutas till dykardräkten innan de blir lufttäta samt sådana skyddsdräkter mot radioaktiv strålning eller nedsmutsning som är försedda med andningsapparat.

II. Gasmasker

Dessa apparater möjliggör inandning av luft som är förorenad av damm, giftiga ångor, rök etc. De används därför inom vissa industrier eller under krig (mot stridsgaser).

I dessa apparater kommer den luft som skall inandas direkt från den omgivande luften och får passera genom en filtreringsanordning som absorberar giftiga gaser eller håller kvar damm. De består därför i huvudsak av en mask med en anordning som gör det möjligt för bäraren att se, en metallskiva med utandnings- och inandningsventiler samt ett munstycke vid vilket är anbringat antingen ett filter eller en böjlig slang, som står i förbindelse med ett filtersystem som bärs på ryggen eller på bröstet. En enklare typ skyddar endast mun och näsa. Den består av en mask som hålls fast med ett eller flera elastiska band och innehåller ett filtrerande eller absorberande material (asbest, poröst gummi, bomullsvadd etc., även med impregnering) som lätt kan bytas ut efter användningen.

Följande artiklar anses inte som andningsapparater eller gasmasker enligt detta nummer:

a)

skyddsmasker mot damm, dålig lukt etc. som inte är utrustade med utbytbart filter utan består av flera lager bondad duk, även behandlade med aktivt kol eller innehållande ett lager syntetfibrer, samt masker av textilvara, vilka används av kirurger, sjuksköterskor etc. vid operationer eller vård av patienter (nr 6307);

b)

masker för skydd mot damm eller splitter, vilka består av ett enkelt skyddshölje av metalltrådsnät utan andra filteranordningar än ett inlägg av gasvävnad (femtonde avd.);

c)

narkosmasker (nr 9018);

d)

dykarmasker av sådana slag som används utan syrgastuber eller tuber med komprimerad luft samt andningsrör (s.k. snorklar) som används av simmare och dykare vid simning under vattnet (nr 9506).

 

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till apparater enligt detta nummer.


9021 Ortopediska artiklar, inbegripet kryckor, medicinsk-kirurgiska gördlar och bråckband; spjälor och andra artiklar för behandling av frakturer; konstgjorda kroppsdelar; hörapparater för hörselskadade och andra artiklar som är avsedda att bäras av användaren, att hållas i handen eller att implanteras i kroppen för att kompensera en defekt eller ett handikapp


9021.10

- Ortopediska artiklar samt artiklar för behandling av frakturer

 

- Konstgjorda tänder och andra tandprotesartiklar:

9021.21 

- - Konstgjorda tänder 

9021.29

- - Andra

 

- Andra konstgjorda kroppsdelar:

9021.31

- - Konstgjorda leder

9021.39

- - Andra slag

9021.40

- Hörapparater för hörselskadade, dock inte delar och tillbehör till sådana

9021.50

- Hjärtstimulatorer (pacemakers), dock inte delar och tillbehör till sådana

9021.90

- Andra slag


I. Ortopediska artiklar

Ortopediska artiklar är definierade i anm. 6 till detta kapitel. Dessa artiklar används:

-

för att förebygga eller rätta till kroppsdeformiteter; eller

-

för att stödja eller fixera delar av kroppen till följd av sjukdom, operation eller skada.


Bland sådana artiklar märks:

  1. artiklar för höftsjukdomar (koxalgi etc.);
  2. skulderskenor (för att möjliggöra bruket av en arm efter resektion), (uttänjningsskenor);
  3. artiklar för behandling av käken;
  4. skenor för uträtning av fingrar;
  5. artiklar för behandling av Potts sjukdom (för uppriktning av huvudet och ryggraden);
  6. ortopediska skodon och hålfotsinlägg som utformats för att kompensera för ortopediska förhållanden förutsatt att de är antingen 1) måttillverkade eller 2) massproducerade, föreligger separat och inte i par och är utformade för att passa bägge fötterna;
  7. artiklar för riktning av felaktiga tandställningar (klammer, ringar etc.);
  8. ortopediska artiklar för fötterna (artiklar för klumpfot, benbandage med eller utan fjädrande stöd för foten, artiklar för låghalta etc.);
  9. bråckband (för ljumsk-, lår- eller navelbråck etc.);
  10. artiklar för riktning av sneda eller krumma ryggar samt alla slags medicinska eller kirurgiska korsetter och bälten (inbegripet vissa stödgördlar, vilka karakteriseras av:
    a) speciella dynor, fjädrar etc., vilka kan regleras för att passa patienten;
    b) de material av vilka de är tillverkade (läder, metall, plast etc.); eller
    c) förekomsten av förstärkta delar, styv vävnad eller styva band av olika bredder.
    Den speciella utformningen av dessa artiklar för ett visst ortopediskt ändamål skiljer dem från vanliga korsetter och bälten, oavsett om de senare är avsedda att stödja eller fixera eller inte.
  11. ortopediska suspensoarer (andra än enkla suspensoarer av trikåväv etc.).

Denna grupp omfattar också kryckor och kryckkäppar. Det bör emellertid observeras att vanliga promenadkäppar, även sådana som är specialgjorda för rörelsehindrade, inte omfattas av detta nummer (nr 6602).

Gruppen omfattar också gånghjälpmedel, så kallade ”rullatorer”, som ger stöd till användarna när de skjuter dem framför sig. De består vanligtvis av en ram av metallrör på tre eller fyra hjul (ett eller flera av dessa kan vara svängbara), handtag och handbromsar (nr 9021). Rullatorer kan ha justerbar höjd, en sittbräda mellan handtagen och en trådkorg där man kan förvara personliga tillhörigheter. Sittbrädan gör att användaren kan ta en kort vilopaus vid behov.

Numret omfattar inte:

a)

åderbråcksstrumpor (nr 6115);

b)

enkla skydds- eller andra anordningar som skall minska trycket på vissa delar av foten (nr 3926, om tillverkade av plast, eller nr 4014 om av poröst gummi som är fästat på gasvävnad med häftplåster);

c)

bälten och andra stödartiklar av det slag som anges i anm. 1 b till detta kapitel, t.ex. grossessgördlar och eftergördlar (vanligen nr 6212 eller 6307);

d)

massproducerade skodon med välvda innersulor som är avsedda att motverka plattfothet (64 kap.).


Denna grupp omfattar också ortopediska artiklar för djur, t.ex. bråckband och bråckgördlar; anordningar för att hålla ben eller fötter i stillhet; specialremmar och specialrör för att hindra djur från krubbitning etc.; bandage mot framfall (för att hålla tillbaka ett organ, såsom ändtarm eller livmoder); hornskydd etc. Numret omfattar dock inte skyddsartiklar som har karaktär av vanliga sadelmakeriarbeten eller seldon (t.ex. skenbensskydd för hästar) (nr 4201).


II. Spjälor och andra artiklar för behandling av frakturer

Artiklar för behandling av frakturer används antingen för fixering av skadade kroppsdelar (för sträckning eller skydd), eller för spjälning av frakturer. De används också vid behandling av urledvridning (luxation) och andra ledskador.
Vissa av dessa artiklar är gjorda för att sättas direkt på patienten (t.ex. skenor av metalltråd, zink eller trä som används för att fixera lemmar, gipsspjälor, revbensstöd etc.). Andra är gjorda för att fästas på en säng, ett bord eller något annat underlag (skyddsbågar, sträckapparater av rör som är avsedda att användas i stället för spjälor eller skenor för behandling av benfrakturer etc.). När anordningar av det sistnämnda slaget är en oskiljaktigt del av sängen, bordet eller det andra underlaget omfattas de emellertid inte av detta nummer.

Om inte annat följer av anm. 1 f till detta kapitel omfattar detta nummer också plåtar, spikar etc. som av kirurgen anbringas inne i kroppen för att hålla samman delarna i ett brutet ben eller för liknande behandling av frakturer.


III. Konstgjorda lemmar, ögon, tänder och andra konstgjorda kroppsdelar


Dessa artiklar är avsedda att helt eller delvis ersätta förlorade kroppsdelar, vilka de vanligen efterliknar till utseendet.

A.

Konstgjorda ögon och ögondelar:

1.

konstgjorda ögon. Dessa är vanligen tillverkade av plast eller glas, som har försatts med små mängder metalloxider för att efterlikna utseendet och färgen i olika delar av det mänskliga ögat (hornhinna, regnbågshinna, pupill). De kan bestå av enkel eller dubbel skål;

2.

konstgjorda ögonlinser.
Numret omfattar inte konstgjorda ögon för skyltdockor, pälsvaror etc. (i allmänhet nr 3926 eller 7018). Konstgjorda ögon som är igenkännliga som delar till dockor eller leksaksdjur förs till nr 9503 eller till nr 7018 om de är av glas.

B.

Konstgjorda tänder och andra tandprotesartiklar, t.ex.:

1.

massiva konstgjorda tänder, vilka vanligen är tillverkade av porslin eller plast (i synnerhet akrylpolymerer). Dessa kan vara försedda med ett mindre antal hål, i vilka fästmaterialet tränger in (denna typ ersätter i allmänhet kindtänder), med två metallstift för fastsättning (denna typ ersätter i allmänhet framtänder och hörntänder) eller med en ränna så att de kan skjutas på en metallplatta som är fäst vid lösgommen (även dessa ersätter vanligen framtänder eller hörntänder);

2.

ihåliga konstgjorda tänder, vilka också är tillverkade av porslin eller plast och till det yttre har formen av tänder (framtänder, hörntänder eller kindtänder). Beroende på fastsättningsmetoden kallas de stifttänder (fästs i den behandlade roten med ett litet metallstift) eller kronor (fästs med hjälp av konstharts på en i förväg nedslipad tand);

3.

lösgommar (helproteser eller partiella proteser), vilka består av en platta av vulkat gummi, plast eller metall, på vilken de konstgjorda tänderna är fästade;

4.

andra artiklar, såsom färdiga metallkronor (av guld, rostfritt stål etc.) som används för att skydda naturliga tänder; gjutna tenndelar ("heavy bars"), som är avsedda att öka tyngden och stabiliteten hos lösgommar; stavar av rostfritt stål för förstärkning av lösgommar av vulkat gummi; diverse andra tydligt igenkännliga dentaltillbehör för tillverkning av metallkronor eller lösgommar (hylsor, ringar, stift, krokar, öglor etc.).
Det bör observeras att tandcement och andra tandfyllningsmedel klassificeras enligt nr 3006 samt att s.k. dentalvax och avtrycksmassor för dentalt bruk, som föreligger i satser, i detaljhandelsförpackningar eller i form av plattor, hästskoformade stycken, stänger e.d., ävensom andra preparat för dentalt bruk, på basis av gips, förs till nr 3407.

C.

Andra konstgjorda kroppsdelar, t.ex. armar, underarmar, händer, ben, fötter, näsor, konstgjorda leder (t.ex. för höfter eller knän) samt slangar av syntetvävnad för ersättande av blodkärl och hjärtklaffar.
Numret omfattar inte ben- och hudstycken för transplantation i sterila behållare (nr 3001) samt bencement (nr 3006).


IV. Hörapparater för hörselskadade

Dessa utgör i allmänhet elektriska apparater i vilkas strömkrets ingår en eller flera mikrofoner (med eller utan förstärkare), en mottagare och ett batteri. Mottagaren kan bäras inuti eller bakom örat eller vara avsedd att hållas i handen mot örat.

Detta nummer omfattar endast sådana apparater som är avsedda att avhjälpa hörselskada. Det omfattar därför inte hörlurar, förstärkare o.d. som används i konferensrum eller av telefonister för att förstärka tal.


V. Andra artiklar som är avsedda att bäras av användaren, att hållas i handen eller att implanteras i kroppen för att kompensera en defekt eller ett handikapp

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. talhjälpapparater för personer som på grund av olyckshändelse eller operation har förlorat stämbanden eller förmågan att använda dessa. Sådana apparater består huvudsakligen av en elektronisk impulsgenerator. När apparaterna pressas mot halsen alstrar de svängningar i halsens håligheter. Dessa svängningar moduleras av användaren varigenom hörbart tal frambringas;
  2. s.k. pacemakers för stimulering av defekta hjärtmuskler. Dessa apparater är ungefär av samma storlek och vikt som ett fickur och implanteras under huden på patientens bröst. De innehåller ett elektriskt batteri och förbinds med elektroder i hjärtat, till vilket de avger de impulser som är nödvändiga för dettas funktion. Andra typer av pacemakers används för att stimulera andra organ (t.ex. lungorna, ändtarmen eller urinblåsan);
  3. elektroniska hjälpapparater för synskadade. Dessa apparater består huvudsakligen av en kombinerad sändare-mottagare för ultraljud, vilken drivs av ett elektriskt batteri. Den varierande tid det tar för ultraljudvågen att nå ett hinder, reflekteras av detta och återvända till apparaten ger upphov till frekvensvariationer. Detta gör det möjligt för användaren att med hjälp av en lämplig anordning (t.ex. en öronpropp) upptäcka hindret och bedöma avståndet till detta;
  4. anordningar som implanteras i kroppen och används för att ersätta den kemiska funktionen hos vissa organ (t.ex. insöndring av insulin).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till apparater och andra artiklar enligt detta nummer.


9022 Apparater baserade på utnyttjandet av röntgen-, alfa-, beta- eller gammastrålar, även för annat än medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk, inbegripet radiografi- och radioterapiapparater, röntgenrör och andra röntgengeneratorer, högspänningsgeneratorer, manöverpaneler och manöverpulpeter, skärmar samt bord, stolar o.d. för röntgenundersökning eller röntgenbehandling (+)


 

- Apparater baserade på utnyttjandet av röntgenstrålar, även för annat än medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk, inbegripet radiografi- och radioterapiapparater: 

9022.12 

- - Apparater för datortomografi

9022.13

- - Andra, för dentalt bruk

9022.14

- - Andra, för medicinskt, kirurgiskt eller veterinärt bruk

9022.19 

- - För annat bruk

 

- Apparater baserade på utnyttjandet av alfa- , beta- eller gammastrålar, även för annat än medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk, inbegripet radiografi- och radioterapiapparater:

9022.21

- - För medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk

9022.29 

- - För annat bruk

9022.30 

- Röntgenrör 

9022.90 

- Andra slag, inbegripet delar och tillbehör 


I. Apparater baserade på utnyttjandet av röntgen-strålar


Huvudbeståndsdelen i dessa apparater är den kåpa som innehåller ett eller flera röntgenrör. Denna kåpa, som vanligen är upphängd eller monterad på ett stativ eller annat underlag med vrid- eller lyftanordning, matas med ström av lämplig spänning från en högspänningsgenerator som består av transformatorer, likriktare etc. I övrigt varierar röntgenapparaternas konstruktion efter den tillämnade användningen.

A.

Röntgenapparater för diagnostik. Dessa bygger på det förhållandet att röntgenstrålar kan tränga igenom kroppar som är ogenomträngliga för vanligt ljus och att strålarna absorberas olika alltefter kropparnas täthet. Hit hör bl.a.:

1.

apparater för röntgengenomlysning. Röntgenstrålar som har trängt igenom det organ som undersöks fås att kasta en skugga på en skärm, varvid olika täthet i skuggbilden anger organets tillstånd;

2.

apparater för radiografi (röntgenfotografering). Efter att ha lämnat den kroppsdel som undersöks träffar röntgenstrålarna en fotografisk plåt eller film och registreras på denna. En del apparater kan användas för både genomlysning och fotografering;

3.

apparater som består av en röntgenapparat som är kombinerad med en specialkamera. Dessa apparater fotograferar den bild som erhålls på en i själva kameran anbringad röntgenskärm. Under förutsättning att röntgenapparaten och kameran föreligger samtidigt skall de klassificeras tillsammans enligt detta nummer, även om de av transporttekniska skäl är förpackade var för sig. Särskilt föreliggande kameror klassificeras emellertid enligt nr 9006.

B.

Apparater för radioterapi (röntgenterapi). Röntgenstrålarnas genomträngande förmåga och deras nedbrytande verkan på vissa vävnader i organismen utnyttjas samtidigt vid behandling av många sjukdomar, t.ex. vissa hudsjukdomar och vissa tumörer. Behandlingen benämns ytbestrålning eller djupbestrålning beroende på till vilket djup strålarna tränger ned.

C.

Röntgenapparater för industriellt bruk. Röntgenstrålar används inom industrin för många ändamål, t.ex. inom den metallurgiska industrin för att lokalisera blåsor eller kontrollera homogeniteten i legeringar; inom verkstadsindustrin för att kontrollera noggrannheten i monteringar; inom den elektriska industrin för att kontrollera grova kablar och opalglaslampor; inom gummiindustrin för att kontrollera innerdelarna av däck (t.ex. elasticiteten hos kordväven); inom olika industrier för att kontrollera eller mäta tjockleken av material. Apparaterna för dessa olika ändamål liknar i allmänhet ovan beskrivna röntgenapparater för diagnostik, men de kan vara försedda med särskild tillsatsutrustning för sina speciella användningsområden.


Numret omfattar också:

  1. specialapparater (röntgendiffraktionskameror och röntgenspektrometrar) för undersökning av kristallstrukturen hos och den kemiska sammansättningen av olika ämnen. Röntgenstrålarna undergår diffraktion i kristallerna och får sedan falla på en fotografisk film eller en elektronisk räknare;
  2. apparater för röntgenundersökning av sedlar eller andra dokument.


II. Apparater baserade på utnyttjandet av alfa-, beta- eller gammastrålar

Alfa-, beta- eller gammastrålar emanerar från radioaktiva ämnen som har egenskapen att genom spontan omvandling av sina atomer utsända strålar. Det radioaktiva ämnet är placerat i en behållare som vanligen består av blyklätt stål och som är försedd med en öppning som är så beskaffad att strålningen kan passera i endast en riktning. Gammastrålar kan i stort sett användas för samma ändamål som röntgenstrålar.

Alltefter strålningens art och den avsedda användningen kan följande typer särskiljas:

  1. terapiapparater, i vilka strålningskällan utgörs av en laddning av radium, radioaktiv kobolt eller någon annan radioaktiv isotop;
  2. apparater för radiologiska undersökningar, vilka huvudsakligen används inom industrin för kontroll av metalldelar etc. utan att skada dessa;
  3. mätapparater, t.ex. tjockleksmätare som arbetar med beta- och gammstrålning för bestämning av tjockleken hos material (folier, överdrag o.d.), apparater för kontroll av förpackningar som innehåller olika slags varor (farmaceutiska produkter, livsmedel, gevärspatroner, parfymer etc.) samt jonisationsanemometrar. I dessa apparater erhålls den sökta informationen i allmänhet genom att mäta förändringen i den strålningskvantitet som provstycket ger upphov till;
  4. brandalarmsapparater med inbyggd rökdetektor som innehåller ett radioaktivt ämne.

Numret omfattar inte instrument och apparater som inte är avsedda att innesluta en radioaktiv strålningskälla och som endast mäter eller påvisar strålning, även om instrumenten har arbiträr skala (nr 9030).


III. Röntgenrör och andra röntgengeneratorer, högspänningsgeneratorer, manöverpaneler och manöverpulpeter, skärmar samt bord, stolar o.d. för röntgenundersökning eller röntgenbehandling

A.

Röntgenrör. I dessa omvandlas elektrisk energi till röntgenstrålar. De utmärkande kännetecknen hos dessa rör varierar efter den tillämnade användningen. Rören består i huvudsak av en katod som sänder ut elektroner och en antikatod eller anod på vilken elektronstrålen faller, varvid röntgenstrålar alstras. I vissa fall är rören försedda med ett antal mellanelektroder för att öka elektronernas hastighet. Elektroderna är inbyggda i ett rör eller en behållare (vanligen av glas) med lämpliga anslutningskontakter. Röret är ofta inneslutet i en elektriskt isolerad metallbehållare som är fylld med olja. Röret är ibland gasfyllt men vanligen arbetar det under högt vakuum.
Numret omfattar inte glashöljen till röntgenrör (nr 7011).

B.

Andra apparater för alstring av röntgenstrålar, t.ex. apparater i vilka ingår en betatron som accelererar elektronstrålen till hög hastighet, varigenom strålning med mycket stor genomträngningsförmåga alstras. Numret omfattar inte betatroner och andra elektronacceleratorer som inte är specialkonstruerade för alstring av röntgenstrålar och inte heller ingår i röntgenapparater (nr 8543).

C.

Röntgenskärmar. Dessa har fluorescerande ytor på vilka strålningen faller. Deras aktiva skikt består vanligen av bariumcyanoplatinat, kadmiumsulfid eller kadmium-volframat. De är ofta även överdragna med blyglas. Vissa skärmar, s.k. förstärkningsskärmar, framhäver bildernas ljustäthet och förbättrar därigenom kvaliteten hos röntgenfotografier.

D.

Högspänningsgeneratorer för röntgen. I dessa ingår en transformator och likriktarrör (ventilrör) som är monterade på insidan av en isolerande skärm. De har också löstagbara högspänningskontakter för anslutning till röntgenröret. Det bör observeras att detta nummer endast omfattar sådana generatorer som är specialkonstruerade för användning tillsammans med röntgenapparater.

E.

Manöverpaneler och manöverpulpeter för röntgenapparater. I dessa ingår anordningar för inställning av exponeringstid och strömspänning samt ofta även en dosmätare som bildar en integrerande del av manöverpanelerna eller manöverpulpeterna. Det bör observeras att detta nummer endast omfattar sådana manöverpaneler etc. som är specialkonstruerade för användning tillsammans med röntgenapparatur.

F.

Bord, stolar o.d. som är specialkonstruerade för röntgenundersökning eller röntgenbehandling. Dessa artiklar förs hit oavsett om de skall byggas ihop med röntgenapparaturen eller utgöra självständiga artiklar. Under förutsättning att de uteslutande eller huvudsakligen är avsedda att användas tillsammans med röntgenapparatur klassificeras sådana bord, stolar etc. enligt detta nummer, även om de föreligger särskilt. Numret omfattar dock inte bord, stolar etc. som inte är specialtillverkade för röntgenundersökning eller röntgenbehandling (vanligen nr 9402).

 

Detta nummer omfattar också överspänningsavledare i vilka radioaktivitet utnyttjas.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till apparater etc. enligt detta nummer. Bland sådana delar och tillbehör märks:

  1. tubbländare, vanligen invändigt blyklädda, för anslutning till röntgenrörets öppning eller till behållare för radioaktiva strålkällor;
  2. bländare med optisk fältmarkering, vilka framför allt används inom radioterapin för att kontrollera den bestrålade ytan genom direkt inriktning ("centrering") av strålknippet mot huden. Liksom tubbländarna anbringas de vid röntgenrörets eller strålningsbehållarens öppning;
  3. skyddskåpor av blyglas eller av andra material, som är baserade på vissa salter som inte släpper igenom röntgenstrålar. Dessa kåpor placeras runt röntgenrören för att skydda röntgenpersonalen mot skadlig strålning;
  4. skyddsskärmar och skyddssköldar som är klädda med bly eller tillverkade av blyglas. Dessa placeras mellan personalen och röntgenrören.

Numret omfattar emellertid inte sådan skyddsutrustning som är avsedd att bäras av personalen, t.ex. överdragskläder och handskar av gummi med blyinlägg (nr 4015) och skyddsglasögon med blyglas (nr 9004).

Numret omfattar inte heller:

a)

radiumnålar samt tuber, nålar o.d. som innehåller andra radioaktiva ämnen (28 kap.);

b)

fotografiska plåtar och fotografisk film (37 kap.);

c)

kenotroner och andra likriktarrör för strömförsörjningsaggregat till röntgenapparater (nr 8540);

d)

apparater för granskning av röntgenfotografier (inbegripet projektorer) (nr 9008 eller 9010) samt apparater för framkallning av röntgen- och skärmbildsfotografier (nr 9010);

e)

medicinska apparater för behandling med ultravioletta eller infraröda strålar (aktinoterapi) (nr 9018);

f)

instrument för mätning eller påvisande av alfa-, beta-, gamma- eller röntgenstrålning. Dessa klassificeras enligt nr 9030, om de inte är inbyggda i röntgenapparater eller andra apparater enligt nr 9022;

 

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 9022.12

Detta HS-nummer omfattar så kallade datortomografer för helkroppsundersökning. Dessa är radiodiagnossystem för helkroppsundersökning med elektronisk kroppsdelsröntgen (tomografi). Kroppens delar avsöks med en röntgenstråle i individuella steg och lager, de varierande dämpningarna av röntgenstrålarna i kroppen mäts av hundratals detektorer som arrangerats i ringar runt den tunnel vari patienten ligger på ett bord.

Systemets egen dator omvandlar datan från avkännarna till en bild som visas på systemets monitor. De tomografiska bilderna fotograferas vanligtvis av en speciell kamera i systemet och lagras elektromagnetiskt, om det anses nödvändigt.

9023 Instrument, apparater och modeller avsedda för demonstrationsändamål (t.ex. vid undervisning eller på utställningar), olämpliga för annan användning

Detta nummer omfattar ett stort antal olika instrument, apparater och modeller som är avsedda för demonstrationsändamål (t.ex. i skolor och föreläsningssalar eller på utställningar) och som är olämpliga för annan användning.

Under dessa förutsättningar omfattar detta nummer bl.a.:

  1. specialmaskiner och specialapparater, såsom Grammes ring (för experiment med elektricitet), Atwoods apparat (för demonstration av tyngdlagen), magdeburgska halvkloten (för demonstration av lufttryckets verkan), s'Gravesandes ring (för demonstration av värmeutvidgningen) och Newtons färgringar (för demonstration av färgsammansättningen hos vitt ljus);
  2. anatomiska modeller av människor eller djur (även med rörliga leder eller elektrisk belysning); modeller av stereometriska kroppar, kristaller etc. Modeller av detta slag är i allmänhet tillverkade av plast eller av massor på basis av gips;
  3. övningsdockor i form av en uppblåsbar modell i naturlig storlek av människokroppen med konstgjord andningsapparat som efterliknar den mänskliga. Dessa dockor används för övning av konstgjord andning enligt mun-mot-mun-metoden;
  4. snittmodeller av fartyg, lok, motorer etc., som visar arbetssättet i det inre av fartyget etc. eller funktionen hos en viktig del; relieftavlor, även med elektrisk belysning, vilka visar t.ex. uppbyggnaden av en radio (för utbildning av radiotelegrafister) eller oljecirkulationen i en motor;
  5. montrar, tavlor etc. med råvaruprover (textilfibrer, olika träslag etc.) eller med prover som visar olika stadier i tillverkningen av en vara (för undervisning i tekniska skolor);
  6. modeller av artilleripjäser för krigsspel;
  7. mikroskopiska preparat;
  8. modeller av städer, monument, byggnader etc. (av gips, papp, trä etc.);
  9. demonstrationsmodeller i förminskad skala (av flygplan, fartyg, maskiner etc.), i allmänhet av metall eller trä (t.ex. för reklamändamål). Det bör emellertid observeras att modeller som uteslutande är lämpliga för prydnadsändamål klassificeras efter sin beskaffenhet;
  10. reliefkartor (över landskap, städer, bergskedjor etc.), stadsplaner i relief samt jordglober och himmelsglober i relief, även tryckta;
  11. stridsvagnssimulatorer vilka används för utbildning (även avancerad sådan) av stridsvagnsförare. Dessa simulatorer består av följande huvuddelar:
    – en förarhytt som är monterad på en rörlig plattform;
    – ett bildsystem som består av en skalmodell av en terräng samt en televisionskamera som är monterad på en travers;
    – en manöverpulpet för instruktören;
    – en automatisk databehandlingsmaskin;
    – en hydraulisk kraftenhet; och
    – ett strömförsörjningsskåp.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till artiklar enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

a)

tryckta kartor, diagram, bilder etc., även om de är avsedda för undervisning, reklam etc. (49 kap.);

b)

markträningsapparater för flygutbildning, enligt nr 8805;

c)

artiklar som är avsedda såväl till förströelse som för demonstrationsändamål (t.ex. vissa modellsatser som består av mekaniska detaljer, samt mekaniska eller elektriska leksaker i form av lok, ångmaskiner, kranar, flygplan etc.) (95 kap.);

d)

provdockor, skyltdockor o.d., enligt nr 9618;

e)

föremål för samlingar, enligt nr 9705;

f)

antikviteter (t.ex. reliefkartor och reliefglober) med en ålder av över 100 år (nr 9706).

 

9024 Maskiner och apparater för provning av hårdhet, hållfasthet, sammanpressbarhet, elasticitet eller andra mekaniska egenskaper hos material (t.ex. metaller, trä, textilvaror, papper eller plast)


9024.10

- Maskiner och apparater för provning av metaller

9024.80

- Andra maskiner och apparater

9024.90

- Delar och tillbehör


Detta nummer omfattar ett stort antal olika maskiner och apparater för provning av hårdhet, elasticitet, draghållfasthet, sammanpressbarhet eller andra mekaniska egenskaper hos olika material (t.ex. metaller, trä, betong, textilgarn och andra textilvaror, papper och papp, gummi, plast eller läder).

Numret omfattar dock inte:

a)

instrument och apparater för undersökning av den mikroskopiska strukturen hos material (t.ex. metallmikroskop och andra mikroskop – nr 9011 eller 9012) eller för analys av material eller för mätning av sådana egenskaper som porositet, värmeutvidgning etc. (nr 9027);

b)

instrument och apparater som endast är avsedda för vanlig mätning eller kontroll av bredd, tjocklek etc. (t.ex. hos maskintillverkade delar, metalltråd eller andra metallvaror) (nr 9017 eller 9031);

c)

instrument för påvisande av sprickor och andra defekter hos material (nr 9031).

 

Maskiner och apparater enligt detta nummer används i allmänhet i industri- eller forskningslaboratorier för provning av framställda artiklar (vanligen omsorgsfullt utvalda prov eller normalprov). De kan också användas under tillverkningsprocesser, vid konstruktionsarbeten (på verkstäder, byggarbetsplatser etc.) eller för kontroll av varor vid leverans från lager, etc.

De kan vara av varierande beskaffenhet, från stora, mekaniskt, elektriskt eller hydrauliskt drivna maskiner med avsevärd vikt (flera ton) till små bärbara instrument, t.o.m. av fickformat. Vissa universalapparater (t.ex. för metallprovning) kan med hjälp av utbytbara anordningar användas för provning av hårdhet, draghållfasthet, böjhållfasthet etc. De arbetar vanligen periodiskt, men det finns även hel- eller halvautomatiska apparater (t.ex. för provning av serietillverkningar).

Provningsresultaten kan erhållas antingen genom direkt avläsning (ibland med hjälp av en enkel optisk anordning, t.ex. ett förstoringsglas, eller i vissa fall med ett inbyggt mikroskop eller en inbyggd profilprojektor) eller genom särskild mikroskopisk undersökning av provstycket (t.ex. undersökning av märkena efter kulorna vid kultryck på metall). Vissa maskiner har dessutom anordningar för registrering av de tryckspänningar etc. för vilka provstycket utsätts.


I. Maskiner och apparater för provning av metaller

Denna grupp omfattar maskiner och apparater för:

A.

draghållfasthetsprov på provstycken, stänger, tråd, kablar, fjädrar etc. Genom draghållfasthetsprov fastställs elasticitet, brottgräns och många andra betydelsefulla egenskaper hos en metall. Maskiner för draghållfasthetsprov är av olika slag (de kan t.ex. utöva ett vertikalt eller horisontalt tryck eller vara försedda med en ändlös skruv (snäcka) eller en hydraulisk draganordning), men de är alltid försedda med backar eller krampor för fasthållande av provet;

B.

hårdhetsprov på provstycken, stänger, maskintillverkade delar etc. Hårdheten hos en metall mäts med hänsyn till det motstånd som metallen gör vid en annan kropps inträngande. Dessa prov omfattar bl.a.:

1.

kultryckprovet (kula av härdat stål eller hårdmetall) eller brinellprovet. Intrycket åstadkoms genom att ett kontinuerligt tryck (inte genom stöt eller upprepade slag) med hjälp av en hävstång, fjäder eller kolv anbringas på kulan. Intryckets diameter mäts sedan med ett mikroskop;

2.

tryckprov med diamantkon. Detta prov kan göras enligt rockwellmetoden (varvid intryckets djup mäts med en längdindikator) eller enligt vickersmetoden (mikroskopisk mätning av intryckets yta). Även andra former av dessa prov förekommer (enligt Monotron, Shore, Knoop m.fl.), och det finns även instrument för provning av mjuka metaller med intryckskroppar av stål (t.ex. enligt rockwellmetoden). Ovannämnda tre prov (brinell-, rockwell- och vickersproven) kan utföras i samma maskin;

3.

studsprovet, som utförs med hjälp av skleroskop eller sklerografer. En liten fallvikt (vanligen försedd med diamantspets) faller fritt från en given höjd mot provstyckets yta. Ju hårdare metallen är, desto högre blir fallviktens studs;

4.

pendelprovet, vid vilket svängningarna hos en på provstycket vilande pendel avläses. Pendeln utgörs av en bygelformad gjutjärnskropp som i mitten är försedd med en stålkula;

C.

böjhållfasthetsprov:

1.

slagprov utförs på stänger (även med skåror). Stången vilar på två stöd och utsätts för upprepade slag av en slaghammare, tills den brister. Slagsegheten kan härigenom bestämmas;

2.

tryckprov (huvudsakligen på stänger) och böjprov (på fjädrar);

D.

töjhållfasthetsprov utförs huvudsakligen på plåt. En intryckningsdorn, vanligen försedd med en stålkula i spetsen, pressas gradvis mot plåten, tills denna genomträngs. Man iakttar den första synbara formförändringen och mäter belastningen och nedbockningen av plåten;

E.

knäckspänningsprov (på plåt, stång och tråd), tryckprov och skjutprov (vanligen på gjutjärn);

F.

utmattningsprov. Provstyckena utsätts inte bara för ovan angivna enstaka påfrestningar utan även för kombinerade och växlande belastningar. Detta prov utförs med hjälp av roterande böjutmattningsmaskiner (i vilka provstycket roterar med hög hastighet), maskiner för vridningsprov eller s.k. torsionsprov (i vilka påkänningarna omväxlande ändrar riktning) elektro-magnetiska utmattningsprovningsmaskiner etc.

 

II. Maskiner och apparater för textilprovning


De viktigaste prov som utförs med maskiner som omfattas av denna grupp är:

  1. tänjbarhetsprov, brottöjningsprov, elasticitetsprov, draghållfasthetsprov o.d. (samt kombinationer av sådana prov). Provmaterialet kan utgöras av oberedda textilfibrer eller av garn, tågvirke, vanliga vävnader, drivremmar etc.
    Dessa prov utförs med hjälp av olika slags hållfasthetsprovare, ofta benämnda efter den princip enligt vilken de arbetar (t.ex. hållfasthetsprovare med pendel, vågbalk etc.) eller efter de material för vilka de oftast används (t.ex. hållfasthetsprovare för enkelt garn, tvinnat garn, tågvirke, glasfibrer, härvor, pasmor, vävnader etc.). Dessa prov kan även göras med draghållfasthetsmätare. En del hållfasthetsmätare är försedda med en kulanordning för perforeringsprov på vävnader;
  2. prov för mätning av storleksförändringar hos textilvävnader o.d. Töjningen eller krympningen hos ett vävnadsprov mäts sedan detta har sträckts i torrt och i vått tillstånd;
  3. nötningsprov. Dessa prov utförs på textilvaror som utsätts för nötning (lakan, dukar, servetter etc.) och ibland på själva garnet.
    Proven utförs med hjälp av nötningsprovare etc. En tygremsa som hålls sträckt slits ned så småningom av en friktionsapparat (en slipskiva, en roterande cylinder försedd med metallflänsar, en stålfräs etc.). Nötningshållfastheten bestäms av det antal varv som friktionsapparaten behöver göra innan vävnaden brister.

Numret omfattar inte instrument som används för kontroll av textilmaterial, t.ex. provare av jämnheten hos garn; spänningsprovare för fastställande av den spänning som garnet utsätts för på varpbommar, i spolmaskiner etc.; snoddmätningsapparater (även registrerande) för mätning av garnsnodden (nr 9031).


III. Maskiner och apparater för provning av papper, papp, linoleum, mjuk plast eller mjukt gummi


Dessa prov avser huvudsakligen draghållfasthetsprov (avseende tänjbarhet, brottlast etc.) och motståndskraft mot perforering. De utförs med hjälp av hållfasthetsprovare som i huvudsak liknar de provare som används för textilvaror.

Denna grupp omfattar provningsapparater för bestämning av avslitningshållfasthet, vikningsprovare etc. (t.ex. för papper), elasticitetsmätare, studsmätare, draghållfasthets-provare, nötningsapparater och plasticitetsmätare (t.ex. för gummi eller plast)).


IV. Maskiner och apparater för provning av andra material


De flesta av dessa material (t.ex. trä, betong och hårdplast) underkastas dragprov, böjprov, tryckprov, skjutprov, nötningsprov etc. med apparater som i princip liknar de apparater som används för metallprovning (genom kultryckprov, slagprov etc.).

Detta nummer omfattar också ett stort antal instrument, vanligen av ringa storlek, som är avsedda för bestämning av draghållfasthet, böjhållfasthet, tryckhållfasthet etc. hos provstycken av formsand. Hit förs också instrument som är avsedda för mätning av ythårdheten hos färdiga gjutformar och gjutkärnor.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till maskiner och apparater enligt detta nummer. 
 

9025 Areometrar och liknande instrument, termometrar, pyrometrar, barometrar, hygrometrar och psykrometrar, även registrerande, samt alla slags kombinationer av dessa instrument


 

- Termometrar och pyrometrar, inte kombinerade med andra instrument:

9025.11

- - Vätskefyllda, för direkt avläsning

9025.19

- - Andra 

9025.80 

- Andra instrument 

9025.90

- Delar och tillbehör 



A. Areometrar och liknande flytinstrument

Med dessa instrument bestäms, i allmänhet genom direkt avläsning på ett graderat cylindriskt rör, densiteten hos fasta eller flytande ämnen eller ett arbiträrt värde som är beroende av densiteten (t.ex. styrkan hos alkoholhaltiga vätskor etc.). Avläsningarna kan ibland med hjälp av tabeller räknas om till andra värden.

Instrumenten består vanligen av glas (vissa kan dock vara av metall, t.ex. nysilver, silver etc.). Den ena änden, som oftast är utbuktad, innehåller kvicksilver eller små blyhagel. Vikten av denna belastning är i regel konstant, men instrument för bestämmande av densiteten hos vätskor av olika täthet är ibland så konstruerade, att vikten kan ökas eller minskas. Vissa areometrar (t.ex. de som används för bestämning av syrahalten i ackumulatorer) är inneslutna i en glasbehållare som tjänstgör som sughävert. Andra typer är kombinerade med en termometer.

De flesta av dessa instrument benämns efter användningen, t.ex. alkoholometrar, sackarometrar (används i bryggerier och sockerfabriker), salinometrar, laktodensimetrar eller laktometrar, syraprovare (för bestämning av densiteten hos ackumulatorsyra eller andra syror), urinprovare etc. Andra benämns efter konstruktören (t.ex. Baumé, Brix, Balling, Bates, Gay-Lussac, Richter, Tralle, Sikes, Stoppani etc.). Den nicholsonska viktareometern används för fasta kroppar.

Detta nummer omfattar inte:

a)

instrument för bestämning av densitet enligt andra metoder, t.ex. pyknometrar (glaskolvar för bestämning av densitet) (nr 7017) och hydrostatiska vågar (nr 9016);

b)

vissa analysapparater av glas, vilka inte utgör flytinstrument, t.ex. butyrometrar (för bestämning av fetthalten i smör) och urinämnesmätare (för bestämning av halten urinämne i urin). Dessa apparater klassificeras enligt nr 7017.

B. Termometrar, termografer och pyrometrar


Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. vätsketermometrar med glasrör. Bland dessa märks termometrar för hushållsbruk (t.ex. rums- och fönstertermometrar), flyttermometrar (badtermometrar etc.), febertermometrar, termometrar för tekniskt ändamål (för ångpannor, ugnar, autoklaver etc.), termometrar för laboratoriebruk (kalorimetertermometrar etc.), specialtermometrar för meteorologiskt bruk (t.ex. för mätning av sol- eller jordstrålning), termometrar för hydrografiskt bruk (t.ex. omvändningstermometrar för djuphavsforskning). Detta nummer omfattar också s.k. maximi- och minimitermometrar av glas, vilka anger den högsta och den lägsta temperatur för vilka de har blivit utsatta;
  2. metalltermometrar (särskilt bimetalltermometrar, vilkas funktion grundar sig på de olika utvidgningskoefficienterna hos två sammanlödda metallremsor). De används huvuddakligen för meteorologiskt bruk, i luftkonditioneringsanläggningar och för andra vetenskapliga eller tekniska ändamål. Termometrar som används i motorfordon för att ange kylarvattnets temperatur är vanligen av detta slag;
  3. expansions- eller trycktermometrar med metallelement. I dessa termometrar utövar expansionsmediet (vätska, ånga, gas) ett tryck och påverkar ett bourdonrör eller en liknande anordning, som står i förbindelse med visaren på en visartavla. De flesta av dessa termometrar används för industriellt bruk;
  4. termometrar med flytande kristaller. Dessa innehåller flytande kristaller som ändrar sina fysikaliska egenskaper (t.ex. färg) som en följd av förändringar i temperaturen;
  5. elektriska termometrar och pyrometrar, såsom:
    a) motståndstermometrar och motståndspyrometrar, vilkas funktion grundar sig på ändringar i det elektriska motståndet i en metall (t.ex. platina) eller i en halvledare;
    b) termometrar och pyrometrar med termoelement, vilkas funktion är baserad på det förhållandet, att en uppvärmning av lödstället mellan två olika elektriska ledare alstrar en elektromotorisk kraft som är proportionell mot temperaturen. De metallkombinationer som vanligen används är platina och rodiumplatina, koppar och konstantan (en kopparnickellegering), järn och konstantan samt nickelkrom och nickelaluminium;
    c) strålningspyrometrar (inbegripet optiska pyrometrar).
    Dessa är av olika slag, t.ex.:
    a) pyrometrar, i vilka en konkav spegel koncentrerar strålningen från en glödande kropp mot lödstället i ett termoelement som är placerat i spegelns brännpunkt;
    b)pyrometrar med "försvinnande" glödtråd. Med dessa mäter man temperaturen genom att med hjälp av en reostat variera ljuset från glödtråden i en glödlampa tills detta ljus överensstämmer med ljuset hos en bild av den värmekälla vars temperatur skall bestämmas. Elektriska termometrar och pyrometrar är ibland kombinerade med automatiska regleringsanordningar för övervakning av eldstäder, ugnar, jäskar etc. Sådana kombinationer klassificeras enligt nr 9032.;
  6. optiska strålningspyrometrar med fotometrisk tärning. Ett prisma bildar ett synfält, vars centrala del belyses av en glödlampa med känd ljusstyrka och det omgivande synfältet av ljus från värmekoppen. En rund glasskiva, som är täckt med en emulsion av varierande täthet, vrids så att ljusintensiteten från värmekroppen ändras. Det antal grader som skivan måste vridas för att ljusstyrkan skall bli densamma i de centrala och i de yttre delarna av synfältet utgör ett mått på temperaturen;
  7. optiska glödtrådspyrometrar. Intensiteten hos det från ugnen kommande ljuset jämförs med intensiteten hos glödtråden i en glödlampa med känd ljusstyrka, genom att man skjuter in ett antal rökglas som motsvarar vissa temperaturer eller vrider ett graderat prisma av absorberande glas;
  8. kikarpyrometrar som är baserade på roterande polarisation. Dessa består av två Nicols prismor (nicoler), mellan vilka en kalibrerad kvartskristall är placerad. Temperaturen kan beräknas ur den vinkel i vilken en av nicolerna måste vridas för att man skall erhålla en bestämd färgning;
  9. pyrometrar som är baserade på ett fast ämnes sammandragning (t.ex. lera). Dessa består av en hävstång vars ena arm rör sig framför en visartavla, medan den andra armen står i förbindelse med den stav av vars sammandragning temperaturen kan uppskattas.

Detta nummer omfattar också kontakttermometrar som anger temperaturen men som dessutom är försedda med en hjälpanordning som kan påverka en elektrisk signallampa, en alarmanordning, ett relä eller en strömställare.

Numret omfattar vidare metalltermometrar och ångtryckstermometrar, ibland benämnda pyrometrar, som tillåter mätning av temperaturer upp till 500 – 600 °C.

Även termografer förs till detta nummer. De består av en termometer i förening med en indikator som registrerar temperaturförändringarna på en vals. De drivs med ett mekaniskt eller elektriskt urverk eller med en synkronmotor.

Numret omfattar inte instrument av typen skjutmått, vilka används för kontroll av krympningen av provstycken av lera etc. som under bränningen tas ut ur en keramisk ugn (nr 9017 eller 9031).


C. Barometrar och barografer


Dessa utgör instrument för bestämning av lufttrycket. Liknande instrument (manometrar) för mätning av vätske- eller gastryck omfattas inte av detta nummer (nr 9026).

Det finns två typer av barometrar som fått allmän användning, nämligen kvicksilverbarometern och aneroidbarometern.

Den vanliga kvicksilverbarometern består av ett i övre änden tillslutet glasrör som innehåller kvicksilver. I en typ är rörets nedre ände nedsänkt i en behållare med kvicksilver; i en annan typ är rörets nedre del U-formigt böjd och lufttrycket påverkar kvicksilvret i rörets korta öppna del. I båda fallen balanserar lufttrycket kvicksilverpelaren, vars stigande eller fallande (som avläses på en skala eller en visarförsedd tavla) utgör ett mått på lufttrycket. Bland kvicksilverbarometrar märks fortinbarometern (med inställbar botten i kvicksilverbehållaren), U-rörsbarometern (med ställbar skala) och skeppsbarometern (med kardansk upphängning).

I aneroidbarometern påverkar lufttrycket en eller flera lufttomma, vågiga metalldosor eller ett tunnväggigt, böjt metallrör. Formförändringen hos dosan eller röret förstärks och överförs till en visare som anger lufttrycket på en skala eller omvandlas till en elektrisk signal.

Detta nummer omfattar också:

  1. höjdbarometrar, som anger inte bara lufttrycket utan också höjden. Det bör emellertid observeras att höjdmätare (särskilt för flygnavigering) som endast anger höjden inte omfattas av detta nummer (nr 9014);
  2. sympiesometrar. I dessa är kvicksilvret ersatt med en vätska, t.ex. olja, som trycker samman en i röret innesluten gas.

Barografer utgör instrument som registrerar lufttryck på likartat sätt som termografer registrerar temperatur (se avsnitt B ovan).


D. Hygrometrar och hygrografer

Dessa används för att bestämma fukthalten i luft eller andra gaser.

De vanligaste slagen är:

  1. kemiska hygrometrar, som är baserade på fuktabsorption i kemiska ämnen som sedan vägs;
  2. kondensationshygrometrar, som använder den s.k. daggpunktsmetoden (daggpunkten är den temperatur vid vilken vattenånga börjar kondenseras);
  3. hårhygrometrar, som är baserade på de längdförändringar hos ett eller flera hårstrån eller plastremsor som uppstår när dessa blir fuktiga. Håren eller plastremsorna spänns över en ram, belastas med en motvikt och får löpa över en trissa vars axel är försedd med en visare som rör sig över en tavla. I vissa instrument omvandlas rörelsen till en elektrisk signal;
  4. hygrometrar som består av ett ringformat glasrör som delvis är fyllt med kvicksilver och i ena änden tillslutet med ett för luftens vattenånga halvgenomträngligt membran. Vattenångans tryck påverkar kvicksilvret och vrider röret kring en axel som står i förbindelse med en visare på visartavlan. I vissa instrument omvandlas rörets vridning till en elektrisk signal;
  5. hygrometrar med metallremsor som är lindade i spiral och belagda med ett ämne som påverkas av fukt. Den hygroskopiska reaktionen påverkar metallremsornas längd. Denna rörelse överförs till en axel som är fästad i änden av metallremsorna och som är försedd med en nål som rör sig över en visartavla. I vissa instrument omvandlas rörelsen till en elektrisk signal;
  6. elektriska hygrometrar. Elektriska hygrometrars arbetssätt baserar sig normalt på variationer i ledningsförmågan hos vissa absorberande salter (t.ex. litiumklorid) eller på kapacitetsvariationer hos ett elektriskt element i förhållande till fuktigheten. (Dessa instrument är ibland så graderade att de anger daggpunkten för det undersökta ämnet.)

Hit förs också prydnadshygroskop (s.k. väderhus) som i huvudsak består av mer eller mindre dekorativa föremål (hus, torn etc.) med små figurer som kommer fram eller drar sig tillbaka, beroende på om vädret väntas bli vackert eller dåligt. Numret omfattar däremot inte papper som är impregnerat med kemikalier, vilkas färg varierar med luftens fuktighetshalt (nr 3822).

Hygrografer, vilka också omfattas av detta nummer, liknar hårhygrometrar men registrerar förändringar i den relativa fuktigheten på liknande sätt som termografer registrerar temperatur (se avsnitt B ovan).

Numret omfattar inte instrument som bestämmer fuktkvoten i fasta ämnen (nr 9027).


E. Psykrometrar


Dessa utgör en specialtyp av hygrometrar. De fastställer fuktighetshalten genom bestämning av skillnaden mellan de temperaturer som visas av en torr termometer, som anger lufttemperaturen, och en våt termometer, vars kula ständigt hålls fuktig med ett vattenindränkt material. Vid vattnets avdunstning absorberar detta värme.

I elektriska psykrometrar ingår vanligen motståndstermometrar eller halvledare i stället för de icke elektriska termometrar som används i vanliga psykrometrar.

Hygrometrar och psykrometrar används för en mängd olika ändamål, t.ex. för meteorologiska bestämningar (på väderstationer, i bostäder etc.), i laboratorier, i kylrum, i äggkläckningsmaskiner och vid luftkonditionering (särskilt i textilfabriker).

Instrumentkombinationer

Detta nummer omfattar också kombinationer av ovan omnämnda instrument (t.ex. kombinationer av areometrar, termometrar, barometrar, hygrometrar och psykrometrar), såvida inte förekomsten av en eller flera extra anordningar ger kombinationerna karaktär av instrument eller apparater som omfattas av tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning (t.ex. nr 9015 – meteorologiska instrument).

Bland instrumentkombinationer enligt detta nummer märks:

  1. termo-hygrografer och baro-termo-hygrografer samt aktinometrar (instrument som helt enkelt består av en kombination av två specialtermometrar);
  2. pagoskop, dvs. instrument som varnar för frost och som därför framför allt används inom trädgårdsodling. Även dessa består huvudsakligen av en kombinaton av två termometrar.

Numret omfattar däremot inte radiosonder för atmosfäriska undersökningar (se anv. till nr 9015).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till maskiner och apparater enligt detta nummer (t.ex. visartavlor, visare, väskor och graderade skalor).

9026 Instrument och apparater för mätning eller kontroll av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck e.d. (t.ex. genomströmningsmätare, nivåmätare, manometrar och värmeförbrukningsmätare), med undantag av instrument och apparater enligt nr 9014, 9015, 9028 och 9032


9026.10

- För mätning eller kontroll av vätskors strömning eller nivå

9026.20

- För mätning eller kontroll av tryck

9026.80

- Andra instrument och apparater 

9026.90

- Delar och tillbehör 


Med undantag av instrument och apparater som omfattas av tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning, såsom:

a)

reducerventiler och termostatreglerade ventiler (nr 8481);

b)

anemometrar (vindmätare) och hydrologiska nivåmätare (nr 9015);

c)

termometrar, pyrometrar, barometrar, hygrometrar och psykrometrar (nr 9025);

d)

instrument och apparater för fysikalisk eller kemisk analys etc. (nr 9027), omfattar detta nummer instrument och apparater för mätning eller kontroll av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck, rörelseenergi eller andra variabla storheter hos vätskor eller gaser.

 

Instrument och apparater enligt detta nummer kan vara försedda med registreringsanordningar, signalanordningar eller optiska avläsningsanordningar. De kan också vara försedda med en elektrisk, pneumatisk eller hydraulisk anordning som vidarebefordrar den inhämtade informationen.

Mät- eller kontrollapparater innehåller i allmänhet en komponent (t.ex. bourdonrör, membran, bälg eller halvledarkomponent) som är känslig för variationer i den storhet som skall mätas och som påverkar en visare (nål e.d.). I vissa apparater omvandlas variationerna till elektriska signaler.

Kombinationer av instrument eller apparater för mätning eller kontroll enligt detta nummer med kranar, ventiler etc. skall klassificeras på det sätt som är angivet i anv. till nr 8481.


I. Instrument och apparater för mätning eller kontroll av genomströmning eller strömningshastighet hos vätskor eller gaser


A.

Genomströmningsmätare. Dessa anger genomströmningshastigheten (i volym eller vikt per tidsenhet) och används för mätning av flödet såväl i öppna vattendrag (floder, kanaler etc.) som i slutna system (rörledningar etc.).

Vissa genomströmningsmätare arbetar enligt principen för vätskemätare enligt nr 9028 (med turbin, kolv etc.), men de flesta är baserade på principen för differentialtryck. Bland de senare märks:

1.

genomströmningsmätare med fast öppning. Dessa består i huvudsak av:

a)

en anordning (t.ex. ett pitotrör eller ett venturirör, ett enkelt membran, mynningsplåtar eller ett tillformat munstycke) som är avsedd att åstadkomma ett differentialtryck; och

b)

en differentialmanometer (med flottör, av ringvågstyp, med membran etc.);

2.

genomströmningsmätare med variabel öppning (rotametrar). Dessa består vanligen av ett graderat, koniskt rör som innehåller en tung flottör. Denna lyfts av vätskeströmmen tills vätskeflödet mellan flottören och rörväggen uppnår ett jämviktsläge. För vätskor under högt tryck använder man sig antingen av magnetiska rotametrar (en järnflottörs läge i ett omagnetiskt rör kan bestämmas utvändigt med hjälp av en magnet) eller av ventilrotametrar (ett membran av irisbländartyp som monteras i röret är parallellkopplat med en liten rotameter).

3.

genomströmningsmätare som arbetar med magnetiska fält, ultraljud eller värme.



Detta nummer omfattar inte:

a)

hydrometriska skovelhjul för mätning av strömhastigheten i floder, kanaler etc. Dessa förs till nr 9015 som hydrologiska instrument;

b)

apparater som endast anger den totala vätskemängd som har passerat under en viss tid. Dessa förs till nr 9028 som förbrukningsmätare.

B.

Specialanemometrar. Dessa är avsedda att registrera hastigheten hos luftströmmar i gruvor, tunnlar, skorstenar och ugnar samt i rörledningar i allmänhet. De består i huvudsak av en fläkt med vingar och en graderad visartavla. I vissa sådana anemometrar omvandlas mätvärdena till elektriska signaler.

 

II. Instrument och apparater för mätning eller kontroll av vätskors eller gasers nivå

Nivåmätare för vätskor samt mätare för gasklockor o.d.

De viktigaste typerna av nivåmätare för vätskor är:

  1. flottörtypen. Dessa instrument kan avläsas direkt på en graderad stav som är fäst vid flottören eller på en visartavla till vilken mätresultatet överförs med en kabel och en trumma. Mätresultatet kan också omvandlas till en elektrisk signal;
  2. pneumatiska och hydrostatiska typerna. Dessa används för mätning av nivån i trycktankar med hjälp av en differentialmanometer;
  3. nivåinstrument med tvåfärgad belysning, för ångpannor. Dessa instrument är baserade på skillnaden i brytningsindex för vatten och ånga. De består av en sats lampor, färgade skivor, ett optiskt system och en nivåmätare som i skilda färger anger höjden av vattnet och ångan;
  4. elektriska nivåinstrument, vilka är baserade t.ex. på variationer i resistans, kapacitans, ultraljud etc.

Detta nummer omfattar inte bara nivåmätare för slutna cisterner och tankar utan också sådana för bassänger och kanaler (i vattenkraftverk, bevattningsanläggningar etc.).

För att fastställa innehållet i en gasklocka avläser man gasens nivå i klockan antingen direkt eller på en tavla, vars visare med en kabel och en trumma står i förbindelse med klockan.

Numret omfattar inte instrument för mätning eller kontroll av fasta ämnens nivå (nr 9022 eller 9031, alltefter beskaffenheten).


III. Instrument och apparater för mätning eller kontroll av vätskors eller gasers tryck


Manometrar (tryckmätare) utgör apparater för mätning av trycket hos en vätska eller gas. De skiljer sig från barometrar genom att de senare mäter lufttrycket, under det att manometrar anger trycket hos en vätska eller gas i ett slutet ruum. De viktigaste manometertyperna är:

  1. vätskemanometrar (innehållande kvicksilver, vatten eller andra vätskor eller två inte blandbara vätskor). Vätskan är innesluten i ett glas- eller metallrör. Dessa mätare kan vara av pelartyp, U-rörsformade eller ha lutande rör eller flera rör. De kan också utgöras av en s.k. ringvåg;
  2. metallmanometrar. Liksom aneroidbarometrar är dessa försedda med ett eller flera membran, en dosa, ett bourdonrör, ett spiralformat metallrör eller någon annan tryckkänslig komponent som direkt påverkar en visare eller åstadkommer variationer i en elektrisk signal;
  3. kolvmanometrar. I dessa påverkar trycket antingen direkt eller via ett membran en kolv som är belastad med vikter eller hålls tillbaka av en fjäder;
  4. elektriska manometrar, vilka är baserade på variationer i ett elektriskt fenomen (t.ex. resistans eller kapacitans) eller som arbetar med ultraljud.

Vakuummetrar används för mätning av mycket låga tryck. En typ av sådana mätare arbetar med jonisationsrör (trioder). I dessa rör attraheras de positiva joner som bildas då elektronerna stöter emot de kvarvarande gasmolekylerna av en negativ platta. Numret omfattar inte särskilt föreliggande jonisationsrör (trioder) (nr 8540).

Numret omfattar också maximi- och minimimanometrar samt differentialmanometrar, vilka används för mätning av tryckskillnader. Bland de sistnämnda märks manometrar med två vätskor, med flottör, av ringvågstyp, med membran, med dosa, med kula (utan vätska), etc. 

IV. Värmeförbrukningsmätare


Värmeförbrukningsmätare mäter de värmemängder som förbrukas i en installation (t.ex. en varmvattenanläggning). De består i huvudsak av en vätskemätare av vanlig typ, två termometrar, varav den ena är placerad vid inloppet och den andra vid utloppet av en rörledning, samt ett räkne- och additionsverk. Denna grupp omfattar också värmemätare med termoelement.

Sådana smärre värmeförbrukningsmätare, som monteras på radiatorerna i hyreshus för att kostnaderna för centraluppvärmning skall kunna fördelas rättvist, liknar termometrar och innehåller en vätska som avdunstar genom inverkan av värmen.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också särskilt föreliggande delar och tillbehör till instrument och apparater enligt detta nummer. Som exempel kan nämnas separata registreringsanordningar (inbegripet sådana i vilka mätvärden från flera mät- eller kontrollinstrument registreras), även om de är försedda med signal-, inställnings- eller regleringsanordningar.

9027 Instrument och apparater för fysikalisk eller kemisk analys (t.ex. polarimetrar, refraktometrar, spektrometrar samt gas- eller rökanalysapparater); instrument och apparater för mätning eller kontroll av viskositet, porositet, dilatation, ytspänning e.d.; instrument och apparater för mätning eller kontroll av värmemängd, ljudnivå eller ljusintensitet (inbegripet exponeringsmätare); mikrotomer


9027.10

- Gas- eller rökanalysapparater

9027.20

- Kromatografer och elektroforesinstrument

9027.30 

- Spektrometrar, spektrofotometrar och spektrografer som arbetar med optisk strålning (ultraviolett, synlig eller infraröd)

9027.50

- Andra instrument och apparater som arbetar med optisk strålning (ultraviolett, synlig eller infraröd)

9027.80

- Andra instrument och apparater

9027.90

- Mikrotomer; delar och tillbehör


Detta nummer omfattar bl.a.:

  1. polarimetrar. Dessa utgör instrument för mätning av vridningen av polarisationsplanet för en ljusstråle som passerar genom ett optiskt aktivt ämne. De består i huvudsak av en ljuskälla, ett optiskt system med polarisations- och analysprismor, en rörformad hållare för det ämne som skall undersökas, ett okular och en mätskala. En elektronisk polarimeter är, utöver de nödvändiga optiska elementen i en konventionell polarimeter också utrustad med en fotoelektrisk cell;
  2. halvskuggpolarimetrar för undersökning av rätlinjigt eller elliptiskt polariserat ljus;
  3. optiska sackarimetrar. Dessa utgör specialpolarimetrar för bestämning av sockerhalten i sockerlösningar;
  4. refraktometrar. Dessa utgör instrument för bestämning av brytningsindex hos vätskor eller fasta ämnen (brytningsindex är en konstant som är av största vikt vid fastställandet av ett ämnes renhet). De består i huvudsak av ett system av prismor, okular för observation och avläsning samt en anordning för temperaturreglering (eftersom temperaturen i hög grad påverkar brytningsindex). De har vidsträckt användning, särskilt inom livsmedelsindustrin (för undersökning av oljor, smör och andra fetter, sylter, fruktsafter etc.), inom glasindustrin, i oljeraffinaderier och för biologiskt bruk (för mätning av halten äggviteämnen i blodplasma, utgjutningar etc.).
    Flertalet refraktometrar är monterade på en sockel eller ett stativ, men en del utgör handinstrument och andra är avsedda att fästas på sidan av de behållare i vilka varor tillverkas;
  5. spektrometrar. Dessa instrument används för mätning av våglängden hos emissions- och absorptionsspektra. De består i huvudsak av en kollimator med inställbar spalt (genom vilken det strålknippe som skall analyseras faller), ett eller flera inställbara prismor, en kikare och en platta. Vissa spektrometrar (framför allt de som används för infrarött eller ultraviolett ljus) är försedda med prismor eller med diffraktionsgitter.
    Denna grupp omfattar också spektroskop för undersökning av spektra; spektrografer för registrering av spektra på en fotografisk plåt eller film (spektrogram) samt monokromatorer, vilka utgör instrument för isolering av en viss spektrallinje.
    Numret omfattar däremot inte spektroheliografer och spektrohelioskop för solundersökningar (nr 9005), spektroprojektorer ör undersökning av spektrogram i förstorad projektion (nr 9008), mikrometermikroskop och spektrokomparatorer med inbyggt mikroskop (för jämförande undersökning av spektrogram genom optisk observation) (nr 9011) samt spektrumanalysapparater för mätning eller kontroll av elektriska storheter (nr 9030);
  6. mass-spektrografer och liknande apparater för undersökning av isotopsammansättningen etc. hos olika ämnen. Numret omfattar emellertid inte calutroner för isotopseparation (nr 8401);
  7. kolorimetrar. Benämningen kolorimeter används för två skilda grupper av instrument. Det ena slaget används för bestämning av färgen hos ett ämne (flytande eller fast) genom att dess färg jämförs med den färg som erhålls genom blandning av de tre grundfärgerna (rött, grönt och blått) i varierande men mätbara proportioner. Det andra slaget av kolorimetrar används vid kemisk och biokemisk analys för att fastställa ett i en lösning förekommande ämnes koncentration genom att ämnets färg (eller färgen hos ämnet efter behandling med ett reagens) jämförs med färgen hos normalplattor eller normallösningar. I en typ av kolorimetrar av det senare slaget förvaras provlösningen och normallösningen i två glasrör, som med hjälp av två prismor kan betraktas genom ett okular. Vissa av dessa instrument arbetar med en fotocell. I en del instrument av denna typ används en pappersremsa som är indränkt med ett reagens som ändrar färg genom reaktion med en gas. I sistnämnda slag av instrument används två fotoceller, vilka mäter färgen före och efter reaktionen med gasen.
    Denna grupp omfattar också andra optiska analysapparater, såsom nefelometrar och turbidimetrar (för bestämning av grumligheten hos lösningar), absorptionsmätare, fluorimetrar (för bestämning av fluorescens särskilt vid kvantitativa analyser av vitaminer, alkaloider etc.), ljushetsmätare och opacitetsmätare (används i synnerhet för bestämning av ljushetsgraden (vitheten), opaciteten eller glansen hos pappersmassa, papper etc.);
  8. apparater för gas- eller rökanalys. Dessa används för analys av brännbara gaser eller biprodukter från förbränning (förbrända gaser) i koksugnar, gasverk, masugnar etc. (framför allt för bestämning av halten koldioxid, kolmonoxid, syre, väte, kväve eller kolväten). Elektriska gas- eller rökanalysapparater används huvudsakligen för påvisande och mätning av halten av följande gaser: koldioxid, kolmonoxid och väte, syre, väte, svaveldioxid och ammoniak.
    En del av dessa instrument och apparater används för volumetrisk bestämning av gaser som har absorberats i lämpliga kemikalier eller förbränts. Bland dessa märks:
    a) orsatapparater, som huvudsakligen består av ett gasinsugningskärl, ett eller flera absorptionskärl och ett graderat mätrör;
    b) förbrännings- eller explosionsapparater. Dessa är dessutom försedda med ett förbrännings- eller explosionsrör (kapillärrör av platina, rör med platina- eller palladiumtråd, anordning för avgivande av en tändgnista, etc.). Dessa apparattyper kan också vara kombinerade med varandra.
    Andra typer arbetar på basis av densitet eller genom fraktionerad kondensation och destillation (krackning) eller på basis av:
    a) gasers värmeledningsförmåga;
    b) brännbara gasers uppvärmningseffekt på en elektrod (t.ex. kolmonoxid och väte i rökgaser);
    c) gasers selektiva absorption av ultraviolett, synlig eller infraröd strålning eller av mikrovågor;
    d) skillnader i magnetisk permeabilitet hos gaser;
    e) kemiluminiscens som uppstår när den undersökta gasen får reagera med en annan gas;
    f) flamjonisering av kolväten i en vätgaslåga;
    g) skillnad i konduktivitet hos en lämplig vätska före och efter reaktion med gasen;
    h) elektrokemisk reaktion i celler med fasta (särskilt zirkoniumdioxid för syreanalys) eller flytande elektrolyter.
    Det bör observeras att numret också omfattar gas- eller rökanalysapparater för industriellt bruk (dvs. direkt anslutna till ugnar, gasgeneratorer etc.). Apparater som enbart utgör laboratorieartiklar av glas förs dock till nr 7017;
  9. elektroniska rökdetektorer för eldstäder, ugnar etc., t.ex. sådana i vilka ett knippe ljusstrålar (eller infraröda strålar) riktas mot en fotocell. Allt efter röktätheten förorsakar knippets passage genom röken förändringar i fotocellens strömkrets, vilket ger utslag på en graderad visartavla eller i en registreringsapparat och i vissa fall påverkar en reglerventil.
    Dessa apparater kan vara försedda med en larmanordning. Elektroniska rökdetektorer i vilka endast ingår en larmanordning klassificeras enligt nr 8531;
  10. gruvgasdetektorer och andra gasdetektorer (t.ex. för koldioxid). Bland dessa märks bärbara apparater för upptäckande av gas i gruvor eller tunnlar, för upptäckande av läckor i rörledningar etc.;
  11. apparater för bestämning av dammängden i gaser. Dessa arbetar genom att en bestämd gasmängd får passera genom en filterskiva, varvid filtret vägs före och efter provet. Till denna grupp hör också tyndallometrar, som används för bestämning av mängden damm i luften eller för provning av skyddsmasker, filter etc. De består av en stoftkammare som är täckt med svart glas, en ljuskälla, ett fotometriskt huvud med prismamät-anordning och en graderad rund skala för mätning av vridningsvinkeln;
  12. syrgasmätare för bestämning av mängden i vätskor löst syre med hjälp av en polarimetercell eller genom att utnyttja den kemiska reaktionen mellan tallium och det lösta syret (mätning av förändringar av den elektrolytiska ledningsförmågan);
  13. polarografiska analysinstrument för bestämning av beståndsdelar i vätskor, t.ex. spår av metaller som är lösta i vatten, genom att mäta och beräkna förhållandet mellan ström och resistans hos elektroder som är nedsänkta i lösningen;
  14. apparater för kemisk analys på våta vägen, vilka används för bestämning av oorganiska eller organiska beståndsdelar hos vätskor, t.ex. spår av metaller, fosfater, nitrater, klorider, eller sådana parametrar som "kemiskt oxygenbehov" (COD) eller "totalt innehåll av organiskt bundet kol" (TOC). Analysapparaten består av en provberedningsanordning, en analysenhet med exempelvis jonkänsliga elektroder, fotometrar eller polarografer samt, i automatiska apparater, en styrenhet;
  15. viskosimetrar o.d., som används för bestämning av viskositet (dvs. en vätskas inre friktion).
    De kan vara baserade på:
    a) kapillärrörets princip, dvs. mätning av den tid det tar för en vätska att under konstant tryck flyta igenom röret (t.ex. viskosimetrar enligt Ostwald, Engler etc.);
    b) verkan av friktionen mellan en fast kropp och en vätska; eller
    c) falltiden för en kula genom en vätska;
  16. polariskop. Dessa mäter inre spänningar i glas (t.ex. spänningar som härrör från härdning, glödgning, hopsmältning etc., vilka kan förorsaka att glaset lätt brister). De består i huvudsak av en kammare som innehåller en elektrisk lampa, en ljusspridare, en polarisator och en polarisationskikare. Spänningar i glaset framträder som glänsande iriseringar;
  17. dilatometrar (utvidgningsmätare). Dessa används för att mäta utvidgningen eller sammandragningen i stål, metallegeringar, koks etc. vid temperaturväxlingar. De flesta av dessa instrument är registrerande (mekanisk registrering på ett diagram eller fotografisk registrering);
  18. apparater för bestämning av porositet eller genomtränglighet (för vatten eller luft eller andra gaser etc.). De benämns porositetsmetrar eller permeametrar (inte att förväxla med permeametrar för mätning av ämnens magnetiska permeabilitet) och används för undersökning av papper, textilfibrer, vävnader, plaster, läder, sand etc.;
  19. instrument (t.ex. vissa torsionsvågar) för mätning av ytspänningen hos vätskor. Ytspänningen hos vätskor bestäms vanligen ur ett av följande tre värden: vikten av en droppe som faller från ett kapillärrör med bestämd diameter (eller det antal droppar som erfordras för att uppnå en viss volym) (droppviktmetoden), den fria stighöjden för en vätska i ett kapillärrör med känd diameter (kapillärstigningsmetoden) eller den kraft som behövs för att lösgöra en ring från en vätskeyta;
  20. apparater (osmometrar) för mätning av osmotiskt tryck, dvs. det tryck som uppstår då två blandbara vätskor skiljs åt av ett membran, som är delvis men olika genomträngligt för de två vätskorna;
  21. apparater för provning av mineraloljor eller mineraloljederivat (ävensom tjära, bitumen och asfalt). Bland dessa märks apparater för bestämning av flampunkt, stelningspunkt, flytgräns, droppunkt etc. hos mineraloljor; smältpunkt hos paraffin; vattenhalt, föroreningshalt, svavelhalt samt konsistens hos smörjfett och tjära; grumlingspunkt, fryspunkt etc.;
  22. pH-mätare och rH-mätare. pH-mätare används för att mäta den faktor som uttrycker surheten eller alkaliteten hos en lösning eller blandning (med rent vatten som neutral standard). rH-mätare används för att mäta oxidations- eller reduktionsförmågan hos en lösning. Dessa instrument arbetar efter flera olika principer. I de vanligaste typerna åstadkommer elektroder en potentialskillnad som är proportionell mot lösningens pH- eller rH-värde. Förutom för mätning kan dessa instrument även användas för automatisk reglering;
  23. elektroforesinstrument. Dessa är baserade på den koncentrationsförändring som uppstår när likström leds genom en lösning. De elektriskt laddade partiklarna vandrar med olika hastigheter beroende på ämnets beskaffenhet.
    I dessa instrument ingår vanligen en fotometrisk anordning som består av en fotocell och en milliamperemeter som är direkt graderad i optisk täthet. De används för analys av olika slags lösningar (äggviteämnen, aminosyror etc.), för undersökning av sådana ämnen som plasma, hormoner, enzymer, virus etc. och för studier av polymerisationsfenomen;
  24. kromatografer (gas-, vätske-, jon- eller tunnskiktskromatografer). Den gas eller vätska som skall analyseras får passera genom kolonner eller tunna skikt av något absorberande material och mäts sedan med hjälp av en detektor. De analyserade gaserna och vätskorna kan identifieras genom den tid det tar för dem att passera genom det absorberande materialet i kolonnerna eller de tunna skikten, medan mängden av de olika beståndsdelar som ingår i det analyserade provet framgår av styrkan av signalen från detektorn;
  25. elektroniska titrerapparater med mätelektroder för titrering av vatten, silversalter, halogenider etc.;
  26. analysinstrument – ibland kallade ”fuktkvotsmätare för fasta material” (moisture meters for solids) – som är baserade på dielektrocitetskonstanten, den elektriska konduktiviteten, absorptionen av elektromagnetisk energi eller den infraröda strålningen hos olika ämnen;
  27. konduktivitetsmätare, vilka används för bestämning av den elektrolytiska ledningsförmågan eller koncentrationen hos salter, syror eller baser som är lösta i en vätska;
  28. densitometrar och mikrodensitometrar med fotocell, vilka används för mätning av tätheten i spektrogram och för analys av företeelser som har registrerats på ett ljuskänsligt skikt;
  29. fotometrar. Dessa används för mätning av ljusintensitet. Det ljus som skall mätas och den normalljuskälla som tjänar som jämförelse placeras så, att de belyser en given yta med samma intensitet. Om man i stället för att jämföra ljusstyrkan hos två ljuskällor vill jämföra dessas spektra, använder man en spektrofotometer.
    Fotometrar har vidsträckt användning för olika optiska förlopp och analyser för bestämning av t.ex. koncentrationsgrad och genomskinlighetsgrad hos fasta ämnen, exponeringsgrad hos fotografiska plåtar och filmer (densografer), färgningsgrad hos genomskinliga eller ogenomskinliga fasta ämnen eller lösningar.
    Vissa fotometrar som används för fotografiskt eller kinematografiskt bruk benämns exponeringsmätare och används för bestämning av exponeringstid eller bländaröppning;
  30. luxmetrar (används för bestämning av en ljuskällas styrka i luxenheter);
  31. kalorimetrar. Dessa mäter den värmemängd som har upptagits eller avgivits av en fast kropp, en vätska eller en gas. De viktigaste typerna är:
    1. iskalorimetrar (enligt Bunsen), vilka är baserade på de volymförändringar som uppstår vid smältning av is. De består av ett provrör som är omgivet av is och nedsänkt i en behållare med vatten samt ett graderat rör som innehåller kvicksilver;
    2. uppvärmningskalorimetrar (enligt Berthelot), vilka är baserade på principen för överförande av värmemängder. De består i huvudsak av ett vattenfyllt kalorimetriskt kärl som är placerat inuti en behållare som också innehåller vatten. De är försedda med omrörare och termometrar.
    Två gängse kalorimetertyper är baserade på denna princip nämligen:
    a) kalorimetrar för bestämning av det specifika värmet hos gaser och flytande bränslen. I dessa apparater får vatten cirkulera genom en sluten behållare i vilken en bestämd mängd gas eller vätska förbränns. Skillnaden i vattnets temperatur vid inloppet och utloppet mäts;
    b) kalorimetriska bomber. Dessa används för bestämning av förbränningsvärmet hos ämnen. I huvudsak består de av ett stålkärl (en bomb) som förutom en känd mängd av det fasta eller flytande ämne som skall undersökas även innehåller syre under tryck. Med en lämplig anordning antänds ämnet i syrgasen och den alstrade värmemängden bestäms genom att bomben placeras i en vattenkalorimeter.
    Detta nummer omfattar också kalorimetrar för industriellt bruk. Dessa monteras på gasgeneratorer, hos vilka gasens värmevärde skall bestämmas. Om de är anslutna till regleringsapparater med uppgift att hålla gasblandningens värmevärde vid en önskad nivå, omfattas de dock inte av detta nummer (nr 9032);
  32. kryoskop och ebullioskop, andra än de som har karaktär av laboratorieartiklar av glas (nr 7017).

Detta nummer omfattar också mikrotomer, vilka utgör instrument som används vid mikroskopering för att skära de ämnen som skall undersökas i mycket tunna skivor med bestämd tjocklek. Mikrotomer kan vara av olika slag, t.ex. handmikrotomer (ett slags rakknivar som är raka), roterande mikrotomer eller städmikrotomer (med horisontellt eller lutande plan).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till instrument och apparater enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

a)

laboratorieartiklar av eldfast material (retorter, burkar, deglar, bägare, bad e.d. (nr 6903) samt liknande artiklar av annat keramiskt material (nr 6909);

b)

laboratorieartiklar av glas (nr 7017 – se vidare nedan);

c)

mikroskop (nr 9011 eller 9012);

d)

precisionsvågar (nr 9016);

e)

röntgenapparater etc. (nr 9022);

f)

apparater för demonstrationsändamål enligt nr 9023;

g)

maskiner och apparater för provning av mekaniska egenskaper hos material (nr 9024);

h)

areometrar, termometrar, hygrometrar och andra instrument enligt nr 9025, även för laboratoriebruk;

ij)

apparater enligt nr 9026.

Klassificeringen av varor för vilka både detta nummer och nr 7017 (laboratorieartiklar av glas) kan komma i fråga

I sådana fall skall följande regler tillämpas:

  1. Om en vara har huvudsaklig karaktär av glasvara (även om den är graderad eller kalibrerad eller försedd med tillbehör såsom proppar, anslutningar o.d. av gummi, etc.), förs den inte till detta nummer.
    Detta gäller även om varan benämns instrument eller apparat.
  2. I allmänhet anses instrument inte ha huvudsaklig karaktär av glasvara, när de består delvis av glas men huvudsakligen av andra ämnen eller när de består av glasdelar som ingår i eller har permanent monterats i ramar, stativ, lådor etc.
  3. Kombinationer av glasdelar med mätinstrument (t.ex. manometrar eller termometrar) är i praktiken ofta att anse som instrument enligt detta nummer.

I enlighet härmed förs följande instrument i form av enkla graderade eller kalibrerade glasartiklar till nr 7017:

butyrometrar, laktobutyrometrar och liknande instrument för provning av mejeriprodukter; albuminometrar och urinämnesmätare, eudiometrar, volumenometrar, nitrometrar, Kipp- och Kjeldahl-apparater o.d.; kalcimetrar; kryoskop och ebullioskop för bestämning av molekylvikt; etc.

Detta nummer omfattar inte heller maskiner eller apparater (elektriska eller inte) av de slag som klassificeras enligt sextonde avd., även om de på grund av sin obetydliga kapacitet, ringa storlek och allmänna konstruktion tydligt är avsedda för laboratoriebruk (t.ex. för beredning eller behandling av prover). Numret omfattar därför inte ugnar, autoklaver, torkskåp, ångskåp, torkapparater, kvarnar och blandningsapparater, centrifuger, destillationsapparater, pressar, filter och filtrerpressar, omrörare etc.

Likaså klassificeras uppvärmningsanordningar (bunsenbrännare, vattenbad etc.), verktyg, laboratoriemöbler (t.ex. laboratoriebänkar, mikroskopbord och dragskåp) och borstar enligt sina respektive nummer (femtonde avd., 94 eller 96 kap.).

9028 Förbruknings- och produktionsmätare för gaser, vätskor eller elektricitet, inbegripet kalibreringsmätare för sådana instrument


9028.10

- Gasmätare

9028.20

- Vätskemätare

9028.30

- Elektricitetsmätare

9028.90

- Delar och tillbehör


Mätare enligt detta nummer är i allmänhet försedda med en anordning vilken drivs med en hastighet som är proportionell mot det gas- eller vätskeflöde eller den elektricitetsmängd som skall mätas. De är ofta insatta i ett grenrör eller en shunt av huvudledningen eller kopplade till mättransformatorer, så att endast en del av flödet passerar genom dem, men är så graderade att de utvisar den totala kvantitet som passerar genom servisledningarna eller huvudledningen.

Mätare för gaser, vätskor eller elektricitet förs till detta nummer även om de är försedda med en urverksdriven registreringsanordning eller med en enkel mekanisk eller elektrisk anordning för utlösning av regleringsapparater, signalapparater etc.

I. Mätare för gaser eller vätskor


Dessa mätare används för att i volymenheter fastställa den gas- eller vätskemängd som passerar genom en rörledning. Numret omfattar inte mätare som fastställer genomströmningshastigheten (nr 9026).

Nr 9028 omfattar förbrukningsmätare för hushåll, produktions- och leveransmätare för gas- och vattenverk samt normalmätare (för kontroll av andra mätares riktighet). Förutom enkla mätare omfattar detta nummer också maximimätare, gasautomater, mätare som beräknar avgiften, etc.

Mätarna består i huvudsak av en mätanordning (turbin, kolv, membran etc.), en mekanism (vanligen ett spjäll) för reglering av gas- eller vätskeflödet, en transmissionsanordning (ändlös skruv, kamaxel, kugghjul e.d.) samt en registrerings- och/eller avläsningsanordning (visare eller vals).

A.

Gasmätare.

1.

Våta typen
Mätanordningen består i allmänhet av en trumma som är indelad i fack. Denna roterar i ett cylindriskt hus som till något mer än hälften är fyllt med en vätska (vatten, olja etc.). När gasen kommer in i mätaren, fyller den de nedsänkta facken ett i sänder och lyfter dem därigenom över vätskeytan. Trumman bringas därvid i rotation. Antalet varv anges på ett räkneverk.
Ett annat slags gasmätare av den våta typen består av en klocka med en rad kammare som successivt fylls med gas och sedan töms. Klockan, som är centrumstyrd, bringas därigenom att vrida sig kring en lutande axel, vilken påverkar en vevarm som är fäst vid axeltappen på ett räkneverk.

2.

Torra typen.
Dessa är av flera slag. Mätanordningen kan bestå av kolvar, membran eller skovelhjul, vilka drivs av gastrycket och står i förbindelse med ett räkneverk. Den vanliga mätaren består av en låda, som genom en skiljevägg är delad i två avdelningar. Var och en av dessa avdelningar är i mitten delad av ett membran, och gasen passerar successivt ut och in genom dessa fyra avdelningar. Membranets fram- och återgående rörelser överförs till räkneverket.

B.

Vätskemätare (för kall- eller varmvatten, mineralolja, alkohol, öl, vin, mjölk etc.) men däremot inte vätskepumpar enligt nr 8413 (även om de är försedda med mätanordningar).
De viktigaste av dessa mätare är följande.

1.

Vinghjulsmätare.
I dessa erhålls vätskevolymen ur strömningshastigheten. Mätanordningen består av ett ving- eller skovelhjul som roterar med en hastighet som är proportionell mot vätskeflödet. Det roterande hjulet driver ett räkneverk.

2.

Membranmätare.
Dessa liknar ovan beskrivna gasmätare av den torra typen. En cylinder av gjutjärn är delad i två kammare genom ett böjligt membran, som buktar ut och drar sig tillbaka när kamrarna omväxlande fylls och töms. Denna rörelse påverkar räkneverket.

3.

Kolvmätare.
Dessa mätare kan bestå av en eller flera kolvar, som utför en fram- och återgående rörelse i cylindrarna. Liksom i en ångmaskin finns ett system av slidventiler, som omväxlande leder den vätska som skall mätas mot kolvens över- och undersida och som öppnar eller stänger tilloppen. Kolvarnas rörelser överförs till räkneverket.

4.

Skivmätare.
I dessa mätare är kolven ersatt av en roterande skiva, som delar en sfärisk kammare i två lika delar som omväxlande fylls och töms. Den därigenom uppkommande pendlande rörelsen hos skivan överförs till räkneverket.

5.

Mätare med roterande kolvar.
En typ av dessa mätare består av en cylindrisk kammare som är försedd med en radiell skiljevägg som delvis skjuter ut i kammaren. Mätanordningen är en cylindrisk kolv, vars vägg har skåror som passar in i skiljeväggen. Fyllningen och tömningen av kammaren åstadkommer en fram- och återgående (halvroterande) rörelse hos cylindern, och denna rörelse överförs till räkneverket.

I en annan mätartyp finns ingen skiljevägg i kammaren, och en elliptisk kolv utför en fullständig rotation. I vissa fall består mätaren av en kon, som vrider sig i en med skiljevägg delad, sfärisk kammare.


Mätarna enligt punkterna 2-5 ovan är av den så kallade deplacementtypen.


II. Förbruknings- och produktionsmätare för elektricitet


Dessa mätare mäter den förbrukade elektricitetsmängden (i amperetimmar eller multiplar av sådana) (amperetimmätare) eller den förbrukade energimängden (i wattimmar eller multiplar av wattimmar) (wattimmätare). När spänningen är konstant, kan amperetimmätare vara graderade i wattimmar (eller i multiplar av wattimmar). Vissa mätare är konstruerade för likström, andra för växelström.

Numret omfattar inte sådana instrument som volt-, ampere- och wattmetrar etc., som endast mäter elektriska storheter och inte är avsedda för registrering av den totala mängden förbrukad elektricitet eller energi (nr 9030).

Bland förbrukningsmätare för elektricitet märks följande huvudtyper:

A. Motormätare

Dessa mätare består i huvudsak av en eller flera induktansspolar, en roterande kropp (ankaret) vars rotationshastighet är proportionell mot den förbrukade elektricitets- eller energimängden, ett räkneverk samt en visare och/eller en avläsningstrumma.

Motormätare är vanligen försedda med en virvelströmsbroms, dvs. en bromsskiva av metall, i vilken virvelströmmar alstras när skivan roterar mellan polerna på en eller flera permanenta magneter.

B. Statiska mätare

Dessa mätare består i huvudsak av elektroniska statiska komponenter, såsom multiplikatorer eller kvantifikatorer som är försedda med en avläsningsanordning. De alstrar en elektrisk ström eller resistans som är direkt proportionell mot den förbrukade elektriska energin. Avläsningsanordningen kan vara mekanisk (med visare eller trumma) eller elektronisk.

Bland sådana statiska mätare märks:

  1. myntmätare;
  2. flertariffmätare (beräknar den elektriska energi som har levererats efter två eller flera olika tariffer);
  3. maximalmätare (anger den maximala medeleffekten under en viss tidsperiod);
  4. spetsmätare (anger förbrukningen över ett visst toppvärde);
  5. subtraktionsmätare (liknar spetsmätare men anger också den totala förbrukade energin);
  6. impulsmätare (försedda med en impulssändare);
  7. reaktionsmätare;
  8. demonstrationsmätare;
  9. likströmsmätare (volttimmätare, amperetimmätare och wattimmätare);
  10. mätare med impulsmottagare för anslutning till impulsmätare och försedda med en avläsningsanordning för förbrukningen och ett räkneverk eller en anordning för avläsning eller registrering av den maximala medeleffekten eller en anordning för angivande av förbrukningen över ett visst toppvärde, etc.;
  11. normalmätare för kontroll och kalibrering av andra mätare.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också särskilt föreliggande delar och tillbehör till mätare enligt detta nummer.


9029 Varvräknare, produktionsräknare, taxametrar, vägmätare, stegräknare o.d.; hastighetsmätare och takometrar, andra än artiklar enligt nr 9014 eller 9015; stroboskop


9029.10

- Varvräknare, produktionsräknare, taxametrar, vägmätare, stegräknare o.d.

9029.20

- Hastighetsmätare och takometrar; stroboskop

9029.90

- Delar och tillbehör


Detta nummer omfattar bl.a.:

A.

räknare som anger det totala antalet enheter av vilket slag som helst (varv, stycketal, längd etc.) eller ett belopp som skall betalas. Detta nummer omfattar dock inte räkneverk av sådana slag som omfattas av nr 8473, förbruknings- och produktionsmätare för gaser, vätskor eller elektricitet, enligt nr 9028, samt planimetrar och kartmätare enligt nr 9017 eller 9031;

B.

apparater som anger rotationshastighet eller lineär hastighet i förhållande till en tidsfaktor (takometrar och hastighetsmätare), andra än de som klassificeras enligt nr 9014 eller 9015;

C.

stroboskop av alla slag.


Sådana apparater och instrument förs hit även om de har en urverksdriven registreringsanordning eller är försedda med enkla mekaniska eller elektriska anordningar för utlösning av signalapparater, maskinreglage, bromsar etc.

A. Räknare

  1. Varvräknare.
    Dessa instrument räknar antalet varv hos en mekanisk del (t.ex. en maskinaxel). De består huvudsakligen av en drivaxel, som genom kugghjul är ansluten till en visare eller en avläsningstrumma. De har vanligen en anordning för återställning av räknaren till noll. Varvräknare kan antingen anslutas direkt till den mekaniska delen (i vissa fall driver denna själv kugghjulen) eller vara fjärrstyrda. Instrumentets drivaxel kan påverkas genom en rotationsrörelse, genom en fram- och återgående rörelse eller genom stötar.
    Det bör emellertid observeras att numret inte omfattar garnhasplar för bestämning av garnnummer, snoddmätningsapparater och liknande provnings- och kontrollapparater (nr 9031);
  2. Produktionsräknare.
    Dessa liknar till sin konstruktion varvräknarna. De används t.ex. för längdmätning (t.ex. i spinn- och tvinnmaskiner), för räkning av rörelserna hos en maskin (en automatvåg, en pump, skotten i en vävstol, etc.) eller av stycketal (tryckark från en rotationspress, artiklar som matas fram av ett transportband, sedlar etc.). I praktiken utgör ifrågavarande anordningar vanligen varvräknare som anger längd eller stycketal som en funktion av drivaxelns varvtal.
    I elektroniska produktionsräknare avbryter de artiklar som skall räknas en ljusstråle som faller på en fotocell. En registreringsapparat beräknar sedan det antal som har passerat genom ljusstrålen.
    Detta nummer omfattar också multipelräknare (t.ex. sådana som används för att kontrollera det arbete som utförs av flera arbetare som är sysselsatta vid samma maskin). Till denna grupp hör också elektromagnetiska räknare, som används i automatiska telefonväxlar för att räkna antalet telefonsamtal som kopplas från en abonnent. I dessa instrument ingår vanligen en elektromagnet som påverkar räknemekanismen (valsar av cyklometertyp etc.) varje gång en strömimpuls passerar genom dess lindning.
  3. Arbetstimmätare, som anger hur lång tid maskiner, motorer etc. har varit i gång.
    Dessa utgör i allmänhet varvräknare som är graderade i arbetstimmar.
  4. Entréräknare.
    Dessa räknare påverkas av vändkors eller andra anordningar som är placerade vid ingångarna till museer, parker, idrottsplatser etc., där de registrerar antalet besökare eller åskådare.
  5. Poängberäknare för biljarder.
    Dessa utgör mekaniska räknare (med valsar e.d.), vanligen handmanövrerade, för registrering av poängställningen. Numret omfattar inte mätare med urverk för fastställande av speltid eller avgift som är baserad på speltiden (nr 9106). Biljardmarkörer med kulor eller glidskivor förs till nr 9504.
  6. Instrument och apparater för mätning av korta tidsintervall genom räkning, vilka i motsats till artiklar enligt 91 kap. varken har urverk eller synkronmotor. Numret omfattar också elektroniska impulsräknare (scalers), t.ex. passagerarräknare på turistbussar, tåg etc.
  7. Taxametrar.
    Dessa är vanligen försedda med ett urverk. De anger färdkostnaden i förhållande till såväl tid som tillryggalagd vägsträcka.
  8. Vägmätare.
    Dessa utgör varvräknare för fordon och är vanligen graderade i längdmått (engelska mil, kilometer etc.). De flesta vägmätare är kombinerade med hastighetsmätare.
  9. Stegräknare.
    Dessa instrument är försedda med en mekanism som liknar den som förekommer i ur och används för ungefärlig mätning av avstånd. De innehåller en pendel, som för varje steg matar fram en serie kugghjul en enhet. Ur antalet steg och steglängden beräknas den tillryggalagda sträckan.
  10. Räknare som hålls i handen.
    Dessa räknare anger vanligen högst fyra olika antal, som vart och ett representerar ett visst slag av enheter. Användaren trycker på den knapp som motsvarar det slags enhet det gäller i det enskilda fallet, varvid ett räkneverk aktiveras.

 

B. Hastighetsmätare och takometrar

Dessa instrument skiljer sig från varvräknare och produktionsräknare enligt avsnitt A ovan genom att de utvisar varvtal, hastighet, produktionstal etc. per tidsenhet (t.ex. varv per minut, kilometer per timme eller meter per minut). De monteras vanligen på fordon (bilar, motorcyklar, cyklar, lok etc.) eller på maskiner (motorer, turbiner, pappersmaskiner, tryckmaskiner, textilmaskiner etc.). 

Hastighetsmätare och takometrar enligt detta nummer arbetar efter något av följande system:

  1. Kronometersystemet.
    Mätorganet är kombinerat med ett urverk. Ibland mäts tiden med en separat kronograf. I sådant fall klassificeras de båda instrumenten var för sig efter beskaffenheten.
  2. Centrifugalsystemet.
    En lodrät, av en fjäder fasthållen regulatorarm roterar med drivaxeln. Ett par tyngder som är anbragta vid regulatorarmen slungas av centrifugalkraften utåt, varigenom en mot hastigheten proportionell förflyttning av regulatorarmen sker. Denna förflyttning överförs till instrumentets visare.
  3. Vibrationssystemet.
    Denna typ används för maskiner med hög hastighet, såsom ångturbiner, pumpar, kompressorer, elektriska motorer etc. Vibrationerna i maskinens stativ eller lager framkallar genom mekanisk resonans svängningar hos lamellerna på en kam. Antalet svängningar motsvarar maskinens varvtal.
  4. Magnet-(virvelströms-)systemet.
    Ett system av permanenta magneter som roterar med drivaxeln alstrar virvelströmmar i en koppar- eller aluminiumskiva, som är placerad i det magnetiska fältet. Dessa strömmar är proportionella mot magneternas rotationshastighet. Skivan drivs härigenom runt, men dess rotation bromsas av en återhållande fjäder. Skivan är förenad med en visare som anger hastigheten.
  5. Elektriska system.
    Dessa är antingen försedda med en fotocell eller drivs av en impulsgenerator som är monterad på maskinen.

Hastighetsmätare och takometrar enligt detta nummer kan vara fasta eller portabla och kan ha en eller flera funktioner (t.ex. att ange maximi-eller minimihastighet). De kan också utgöra differentialinstrument (anger då i procent skillnaden mellan två hastigheter) eller vara kombinerade med ett siffer- eller tidräkneverk, en registreringsanordning etc. Detta nummer omfattar även vissa instrument som samtidigt registrerar hastighet, tillryggalagd sträcka, gång- och väntetid etc.

C. Stroboskop

Stroboskop är apparater med vilka maskiner i rörelse kan iakttas som om de rörde sig långsamt eller vore stillastående. De kan också användas för mätning av hastigheten hos en roterande eller fram- och återgående rörelse. I sistnämnda fall benämns de även stroboskopiska takometrar. Stroboskopet arbetar enligt följande princip: skenbar vila eller skenbart fördröjd rörelse hos det föremål som skall undersökas framkallas genom successiva ljusglimtar med bestämda tidsintervaller. Föremålet kan vara konstant belyst och iakttas genom ett optiskt instrument (en skiva med en eller flera radiella öppningar) som bryter synlinjen. Det kan även vara placerat i mörker och belysas glimtvis. Hastigheten hos det roterande eller fram- och återgående föremålet kan fastställas genom att skivans hastighet eller glimtfrekvensen ändras, tills föremålet synes vara orörligt.

Stroboskop som arbetar med konstant belysning består i huvudsak av en urverksdriven skiva med en eller flera öppningar, en hastighetsregulator, ett okular och en graderad trumma (vanligen graderad i varv per minut).

Stroboskop som arbetar med periodisk belysning skiljer sig med avseende på den anordning som åstadkommer ljusglimtarna avsevärt från varandra. De enklaste typerna består av en vanlig lampa, en motor med hastighetsregulator för reglering av glimtfrekvensen och en graderad skala. Glimtarna kan även åstadkommas av en gasurladdningslampa. Dessa gasurladdningsstroboskop är mer komplicerade till sin konstruktion och kan användas för fotografiska eller kinematografiska upptagningar. De är ibland monterade på länkrullar. De ljusblixtar som behövs för att iaktta en roterande eller fram- och återgående mekanism kan regleras av föremålet självt. Synkronisering uppnås med hjälp av en avbrytare av fjädertyp, en fotocell, ett elektromagnetiskt relä etc.

Om de inte är permanent inbyggda i stroboskop, klassificeras stillbilds- och kinokameror enligt sina respektive nummer.

Stroboskop används särskilt för att iaktta eller mäta hastigheten hos motorer, transmissionsväxlar, textilmaskiner (delar eller tillbehör, såsom spindlar, garnvindor, kardor eller skyttlar), pappersmaskiner, tryckmaskiner och verktygsmaskiner. De används också inom medicinen för undersökning av stämbandens vibrationer.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till instrument och apparater enligt detta nummer.


9030 Oscilloskop, spektrumanalysapparater samt andra instrument och apparater för mätning eller kontroll av elektriska storheter, med undantag av mätare enligt nr 9028; instrument och apparater för mätning eller påvisande av alfa-, beta-, gamma- eller röntgenstrålning, kosmisk strålning eller annan joniserande strålning


9030.10

- Instrument och apparater för mätning eller påvisande av joniserande strålning

9030.20

- Oscilloskop och oscillografer 

 

- Andra instrument och apparater för mätning eller kontroll av spänning, strömstyrka, resistans eller effekt: 

9030.31

- - Universalinstrument, utan registreringsanordning

9030.32 

- - Universalinstrument, med registreringsanordning 

9030.33 

- - Andra, utan registreringsanordning

9030.39

- - Andra, med registreringsanordning 

9030.40

- Andra instrument och apparater, speciellt konstruerade för telekommunikation (t.ex. överhöringsmätare, förstärkningsmätare, distorsionsfaktormätare och psofometrar)

 

- Andra instrument och apparater:

9030.82

- - För mätning och kontroll av halvledarplattor (wafers) eller halvledarkomponenter

9030.84

- - Andra, med registreringsanordning

9030.89

- Andra

9030.90

- Delar och tillbehör


A. Instrument och apparater för mätning eller påvisande av alfa-, beta-, gamma- eller röntgenstrålning, kosmisk strålning eller annan joniserande strålning


Dessa instrument och apparater används för vetenskaplig forskning, för industriella ändamål (metallurgi, oljeletning etc.) och även för biologiska och medicinska ändamål (i samband med radioaktiva spårämnen). Bland dessa märks bl.a.:

  1. detektorinstrument med jonkammare. En potentialskillnad åstadkoms mellan två i jonkammaren befintliga elektroder. De joner som bildas när en strålning kommer in i kammaren attraheras av elektroderna, och de därigenom uppstående förändringarna i potentialskillnaden kan förstärkas och mätas;
  2. GM-räknare. En hög potentialskillnad åstadkoms mellan räknarens elektroder. De joner som bildas när en strålning kommer in accelereras starkt och joniserar i sin tur den gas som finns i röret. De impulser som därigenom uppstår kan räknas.

Instrument och apparater med jonkammare samt GM-räknare, enligt detta nummer, består vanligen av ett flertal enheter, såsom en kammare eller ett räknerör, en förstärkare, en enhet som lämnar den för kammaren eller räkneröret erforderliga strömspänningen och en räkneströmkrets eller ett visarinstrument. Alla dessa enheter har ofta gemensamt hölje. Ibland är alla enheterna utom kammaren eller räkneröret i samma hölje. Även apparater av detta slag (som måste förses med en kammare eller ett räknerör innan de blir kompletta) förs hit (såsom väsentligen kompletta apparater). När de enskilda delarna föreligger särskilt, klassificeras de i enlighet med bestämmelserna i de allm. anv. till detta kapitel.

Till vissa jonkammare, som används för att mäta den totala strålningsmängden under en tämligen lång tid (t.ex. 24 timmar), behövs inga hjälpförstärkare etc. De har i stället en mycket lätt, rörlig visare, som kan avläsas under ett mikroskop och då utvisar den totala strålningsmängd som har passerat genom kammaren. Dessa kammare (som ofta liknar reservoarpennor) utgör i sig själva kompletta mätinstrument och klassificeras, i motsats till vanliga jonkammare, enligt detta nummer.

Numret omfattar också scintillationsräknare. Dessa består av en anordning (fotomultiplikator), vars viktigaste delar är en fotocell och en elektronmultiplikator. Deras funktion är baserad på det förhållandet, att strålning kan påvisas och mätas genom sin förmåga att åstadkomma fluorescens hos vissa kristaller (zinksulfid, talliumaktiverad natriumjodid, antracen, plastmaterial som är impregnerade med tetrafenylbutadien, etc.). Kristallerna placeras mellan strålningskällan och en av scintillationsräknarens elektroder.

Denna grupp omfattar också:

  1. dosimetrar och liknande apparater som används inom radiologin för mätning och kontroll av intensiteten och genomträngningsförmågan hos röntgenstrålar;
  2. apparater för mätning av kosmisk och liknande strålning;
  3. neutrondetektorer med "termostapel" samt mät- och kontrollinstrument med neutrondetektorrör (av bor-, bortrifluorid- eller vätetyp eller arbetande med radioaktiva, klyvbara grundämnen);
  4. instrument för mätning eller påvisande av strålning i vilka ingår flytande eller fasta scintillatorer.

Numret omfattar inte:

a)

apparater med inbyggd scintillationsräknare vars data omvandlas till analoga signaler i syfte att ställa medicinska diagnoser (t.ex. gammakameror och scintillationsavsökare) (nr 9018);

b)

mät- och kontrollapparater som är avsedda att innesluta en radioaktiv strålningskälla (särskilt konstgjorda isotoper), t.ex. för mätning av tjockleken hos material (folier, beläggningar o.d.), för kontroll av innehållet i förpackningar, för mätning av luftströmmar med låg hastighet (jonisationsanemometrar) etc. (nr 9022).



B. Oscilloskop, spektrumanalysapparater och andra instrument för mätning eller kontroll av elektriska storheter


Oscilloskop och oscillografer, används för observation eller registrering av snabba variationer i en elektrisk storhet (spänning, strömstyrka etc.). Dessa instrument kan uppdelas i tre huvudgrupper:

a)

duddel-oscillografer, i vilka en spole, som vanligen består av en slinga av styv metalltråd med därpå anbragta speglar, rör sig i en elektromagnets fält. De periodiska fenomen som skall studeras kan betraktas direkt på en mattglasskiva eller registreras på en ljuskänslig remsa;

b)

mjukjärnoscillografer med ritsnål, i vilka en spole påverkar ett mjukjärnsband som är placerat i ett konstant fält. Ett lätt, i ena änden spetsat stift är fäst vid bandet och gör en uppteckning av förloppet (t.ex. genom ritsning i lacket på en cellulosaacetatremsa);

c)

katodstråleoscilloskop och katodstråleoscillografer. Dessa registrerar hur ett katodstråleknippe avböjs genom elektrostatiska eller elektromagnetiska krafter. Dessa instrument, som kan vara i en eller flera delar, består huvudsakligen av katodstrålerör, strömtillförselaggregat och transformatorer, förstärkare, en avsökningsanordning och andra hjälpanordningar samt ibland en elektronisk omkopplare. Oscilloskop med minne, vilka används för undersökning av enstaka, snabbt övergående förlopp, är utrustade antingen med ett katodstrålerör med minne eller med ett numeriskt minne i förening med ett katodstrålerör. I den första typen fasthålls signalbilden på katodstråleröret. I den andra typen registreras signalen i minnet och kan när man så vill betraktas på bildskärmen.


Spektrumanalysapparater är instrument som identifierar de olika frekvenskomponenterna i en elektrisk signal. De används huvudsakligen för analys av elektriska storheter. De kan också analysera joniserande strålning, ljudvågor eller andra icke-elektriska storheter när de används i anslutning till strålningsdetektorer eller andra apparater som kan påvisa icke-elektriska storheter och omvandla dessa till elektriska signaler.

Numret omfattar också apparater för registrering av snabbt övergående förlopp, vilka uppfångar en signal och registrerar denna för att senare på lämpligt sätt överföra den till en bildapparat (t.ex. en TV-monitor). Till detta nummer förs också "logiska analysapparater", vilka används för undersökning av elektriska strömkretsar som huvudsakligen består av halvledarkomponenter.

Instrument och apparater för mätning eller kontroll av elektriska storheter kan vara av avläsningstyp eller registrerande.

Efter arbetssättet kan de delas upp i ett flertal grupper, såsom:

  1. vridspoleinstrument, i vilka den ström som skall mätas passerar genom en spole som är fritt rörlig i ett av en permanent magnet alstrat magnetfält. Visaren är fäst vid spolen;
  2. vridjärnsinstrument, i vilka visaren gör utslag genom att en solenoid påverkar ett vid visaraxeln fäst mjukjärnsstycke;
  3. elektrodynamiska instrument, i vilka den ström som skall mätas passerar genom fasta spolar och vridspolar. Vridspolarna rör sig i de fasta spolarnas magnetfält. Visaren är fäst vid vridspolarna;
  4. induktionsinstrument, vilka består av en visaraxel på vilken är fäst en skiva eller cylinder som rör sig i luftgapet på en elektromagnet med en eller flera spolar;
  5. termoelementinstrument, i vilka den ström som skall mätas får passera och uppvärma en värmekropp som är anbragt vid lödstället i ett bimetalliskt termoelement vars elektromotoriska kraft sedan mäts;
  6. elektroniska instrument, som är baserade på halvledarteknik och försedda med en visare eller en optoelektronisk avläsningsanordning (analog eller digital).

Förutom ovannämnda slag av instrument och apparater, som vanligen utför direkta mätningar, omfattar detta nummer också instrument och apparater som anger vissa data, varur den storhet som skall mätas kan beräknas (jämförande mätningar). Denna grupp omfattar framför allt mätbryggor och potentiometrar. Dessa är vanligen inbyggda i lådor eller fodral som innehåller en eller flera galvanometrar, normalmotstånd, normalkondensatorer, normalinduktansspolar, normalelement, transformatorer, omformare, strömställare etc. Mätbryggor benämns ofta efter konstruktören (Wheatstone, Thomson, Anderson, Maxwell, Sauty, Schering, Kohlrausch, Wien etc.), andra har namn som anger hur jämförelseenheterna är grupperade (dekadbryggor, dubbelbryggor, T-bryggor etc.) eller bryggornas speciella ändamål (impedans-, resistans-, kapacitans- eller kopplingsbryggor, universalbryggor etc.).

Följande artiklar förs dock till 85 kap. när de föreligger särskilt: transformatorer, normalmotstånd, normalkondensatorer, normalinduktansspolar, normalelement etc., ävensom hörtelefoner (används i vissa slag av mätbryggor i stället för avläsbara anordningar för nollinställningen).

De viktigaste slagen av elektriska mätningar är följande:

  1. strömstyrkemätning. Denna utförs särskilt med hjälp av galvanometrar eller amperemetrar;
  2. spänningsmätning med voltmetrar, potentiometrar, elektrometrar etc. De elektrometrar som används för mätning av mycket höga spänningar är elektrostatiska. De skiljer sig från vanliga voltmetrar genom att de är försedda med klot eller plattor som uppbärs av isolerade pelare;
  3. resistans- och konduktansmätningar, oftast med ohmmetrar eller mätbryggor;
  4. effektmätning med wattmetrar;
  5. kapacitans- och induktansmätningar, som utförs med mätbryggor; värdena anges i farad eller henry;
  6. frekvensmätning med frekvensmetrar som är graderade i hertz (perioder per sekund);
  7. våglängds- och radiofrekvensmätningar med frekvensmetrar eller instrument med slitsantenner eller slitsvågledare;
  8. fasvinkel- och effektfaktormätningar med fasmetrar, vilka direkt anger effektfaktorn (cos φ);
  9. mätning av förhållandet mellan två elektriska storheter med kvotmetrar;
  10. mätningar av magnetfält och magnetiskt flöde med galvanometrar eller fluxmetrar;
  11. mätningar av elektriska eller magnetiska egenskaper hos material med hysteresmetrar, permeametrar eller liknande instrument;
  12. provning av synkronism med synkronoskop. Dessa anger fasförhållandet och frekvensskillnaden mellan två periodiska fenomen. Sådana instrument kan kännas igen på att visartavlorna är försedda med beteckningar såsom "fortare" och "långsammare" (med motsvarande pilar);
  13. mätning och registrering av snabba variationer hos elektriska storheter med hjälp av ovan beskrivna oscilloskop och oscillografer.


Vissa elektriska mätinstrument kan användas för flera ändamål, t.ex. sådana elektriska eller elektroniska instrument som kallas universalinstrument, med vilka mätning av spänning (hos lik- eller växelström), strömstyrka (hos lik- eller växelström), resistans och kapacitans snabbt kan företas.

Detta nummer omfattar också ett stort antal elektriska eller elektroniska instrument som används inom radio- och teleteknik. Förutom redan nämnda voltmetrar, potentiometrar, mätbryggor, amperemetrar, wattmetrar, fasmetrar och frekvensmetrar omfattar denna grupp:

  1. impedansprovare och impedansbryggor för bestämning av impedansen i en strömkrets och även för mätning av kapacitans och induktans;
  2. induktansbryggor och liknande instrument, för mätning av induktans enligt principen för Wheatstones brygga;
  3. nepermetrar och decibelmetrar. Dessa används för mätning av dämpningen i ledningar för lång-distanstelefonering. Instrument och apparater för ljudmätning klassificeras enligt nr 9027.
  4. fädningsmätare. I motsats till nepermetrar (i vilka mätningen är baserad på ett kompensationsförfarande) anger dessa direkt fädningen;
  5. överhöringsmätare för mätning av olika storheter i telefonledningar;
  6. transmissionsnivåmätare;
  7. brusnivåmätare för högfrekvensledningar;
  8. förstärkningsmätare för mätning av den förstärkning som erhålls med reläförstärkare i ledningar för långdistanstelefonering;
  9. instrument för mätning av interferens, t.ex. brusspänningar i anläggningar för långdistanstelefonering och interferens från angränsande högspänningsledningar;
  10. psofometrar, instrument för beräkning av linjebrus, dvs. den elektromotoriska kraften hos en strömkälla som skulle åstadkomma samma interferens om strömkällan ersatte de i telefonledningen inducerade spänningarna;
  11. toppvärdevisare för registrering av sådana kortvariga spänningstoppar som förekommer i överföringssystem (t.ex. i kablar för långdistanstelefonering, i överföringsledningar för radiosändningar eller i kortvågslänkar);
  12. ekomätare, som används för att fastställa utjämningsmöjligheten i ledningar genom direkt avläsning av den i neper eller decibel uttryckta ekodämpningen;
  13. distorsionsfaktormätare, för mätning av den harmoniska distorsion som uppkommer vid komplex överföring.

Vissa av ovannämnda instrument, särskilt de som används för elektroakustiska mätningar, är graderade i neper eller decibel.

Detta nummer omfattar också andra instrument och apparater som utför sådana uppgifter som anges i numret, inbegripet provnings- och mätinstrument för elektronrör, speciellt radiorör. Dessa instrument är ibland så konstruerade att de reproducerar elektronrörets karakteristiska kurva på en oscilloskopskärm.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också särskilt föreliggande delar och tillbehör till maskiner och apparater enligt detta nummer, t.ex.: elektroniska koincidensenheter för användning i GM-räknare eller proportionalräknare; fasta scintillatorer i form av kristaller eller plastelement, monterade eller med metallhölje, enbart avsedda att monteras i detektorer; neutrondetektorrör i vilka bor, bortrifluorid, väte eller klyvbara grundämnen används. 

 

9031 Instrument, apparater och maskiner för mätning eller kontroll, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; profilprojektorer (+)


9031.10

- Maskiner för balansering av mekaniska delar

9031.20

- Provbänkar

 

- Andra optiska instrument och apparater:

9031.41

- - För kontroll av halvledarplattor (wafers) eller halvledarkomponenter eller för kontroll av sådana fotomasker eller hårkors som används vid tillverkning av halvledarkomponenter

9031.49

- - Andra

9031.80

- Andra instrument, apparater och maskiner

9031.90

- Delar och tillbehör


Förutom profilprojektorer omfattar detta nummer instrument, apparater och maskiner för mätning eller kontroll, även optiska. Det bör emellertid observeras att numret inte omfattar något instrument, någon apparat etc. som omfattas av nr 9001 – 9012 eller 9015 – 9030, särskilt:

a)

astronomiska instrument enligt nr 9005;

b)

mikroskop (nr 9011 eller 9012);

c)

instrument och apparater för geodesi, lantmäteri etc. enligt nr 9015;

d)

instrument som hålls i handen för längdmätning (nr 9017);

e)

medicinska, kirurgiska etc. instrument och apparater enligt nr 9018;

f)

maskiner och apparater för provning av mekaniska egenskaper hos material (nr 9024);

g)

genomströmningsmätare etc. enligt nr 9026;

h)

instrument och apparater för mätning och kontroll av elektriska storheter samt instrument och apparater för mätning eller påvisande av joniserande strålning, enligt nr 9030;

ij)

instrument och apparater för automatisk reglering (nr 9032).


I. Instrument, apparater och maskiner för mätning eller kontroll


A.

Hit hör bl.a.:

  1. balanseringsapparater (dynamiska eller statiska eller med elektronisk balanseringsanordning) för balansering av ankaren, rotorer, vevaxlar, vevstakar, propelleraxlar, hjul, svänghjul etc.
    I dynamiska apparater får de delar som skall balanseras rotera mellan två lagerbockar eller mellan dubbar. Obalansen anges mekaniskt (i form av ett diagram på en registreringsplatta, enligt fjädervågsprincipen etc.).
    Hos statiska balanseringsapparater sker utbalanseringen av de mekaniska delarna genom att delarna utsätts för en vipprörelse. Obalansen avläses sedan på en skala eller en visartavla. De skiljer sig från dynamiska maskiner genom att den del som skall balanseras inte roterar.
    Obalansen kompenseras antingen med motvikter eller genom borttagande av material. I maskiner som är försedda med en elektronisk balanseringsanordning avkänns de vibrationer som beror på obalans av en speciell känselkropp och förstärks sedan.
    Detta nummer omfattar också balanseringsapparater som är försedda med en verktygsmaskin (t.ex. en borrmaskin) som uteslutande används för eliminering av obalansen;
  2. provbänkar för förbränningsmotorer, elektriska motorer och generatorer, pumpar, hastighetsmätare etc. De består av ett stativ och ett mekaniskt mät- eller kalibreringsinstrument;
  3. laboratorieapparater för provning av motorbränslen, framför allt för bestämning av oktantalet hos bensin eller cetantalet hos dieselolja. Dessa apparater består vanligen av en förbränningsmotor, en likströmsgenerator, en tändgenerator, värmemotstånd och mätinstrument (termometrar, manometrar, voltmetrar, amperemetrar etc.);
  4. apparater för provning och justering av fordonsmotorer, för kontroll av alla delar i tändsystemet (tändspolar, tändstift, kondensatorer, batterier etc.), för fastställande av bästa möjliga förgasarinställning (genom analys av avgaserna) eller för mätning av kompressionen i cylindrarna;
  5. planimetrar för mätning av plana ytor (t.ex. på ritningar, diagram, skinn eller hudar). Ett stift som är förenat med en mätanordning följer ytterkonturerna av den yta som skall mätas.
    Integratorer, harmoniska analysatorer och andra instrument som är baserade på planimetriska principer och som även kan mäta andra faktorer (t.ex. volym, tröghetsmoment etc.);
  6. s.k. konformatörer, som används av hattmakare för fastställande av huvudets kontur. Detta sker genom perforering av ett pappersark;
  7. komparatorer med visartavla, försedda med mikrometeranordningar, elektroniska, optoelektroniska, pneumatiska eller andra avkännare, även automatiska, ävensom alla instrument och apparater för mätning av längd, vinkel eller andra geometriska storheter som utnyttjar sådana avkännare. Numret omfattar också registrerande komparatorer samt komparatorer med en mekanisk anordning som matar fram massproducerade arbetsstycken till komparatorn och sorterar bort felaktiga sådana.
    Numret omfattar emellertid inte sådana komparatorer med visartavla som hålls i handen och som är beskrivna i punkt 4 i avsnitt D i anv. till nr 9017 (se uteslutning d ovan);
  8. mätapparater av pelartyp för kontroll av precisionsvinklar eller höjder eller för annan kontroll under en tillverkningsprocess;
  9. sinuslinjaler och justerbara sinushyllor för kontroll av vinklar;
  10. vattenpass, vilka används inom många yrken, inbegripet mikrometervattenpass (vattenpass med inbyggd mikrometer), specialvattenpass för maskinuppsättning (metallramar med två korsade vattenpass i samma plan) och vattenvågar, vilka är baserade på principen för kommunicerande kärl.
    Det bör observeras att numret inte omfattar specialvattenpass för lantmäteri (nr 9015);
  11. klinometrar (med visare eller trådkors, lutningsmätlinjaler, lutningsvinkelmätare) för kontroll av en yta i jämförelse med horisontalplanet eller för mätning av lutningen hos ytor.
    Numret omfattar emellertid inte de instrument som benämns klinoskop och används inom lantmäteri för bestämning av markhöjden (nr 9015);
  12. sänklod;
  13. sfärometrar för mätning av krökningen hos sfäriska ytor (linser, speglar, glasögonlinser etc.). Dessa består huvudsakligen av en bottenplatta med tre spetsar (som bildar hörnen på en liksidig triangel), en graderad linjal och en mikrometerskruv för avsökning. Andra typer (linsmätare för optiker) kan vara utrustade med en skala för direkt avläsning av krökningen;
  14. likare;
  15. flerdimensionell mätutrustning, inbegripet koordinatmätapparater, vilka används för att utföra dimensionskontroll, antingen för hand eller mekaniskt, på olika komponenter eller maskindelar;
  16. centreringsapparater för optiker för fastställande och utmärkande av axel och centrum hos linser;
  17. mikrometerbänkar som är baserade på mikrometerns princip. De består av en fast spindeldocka (med kontaktindikator) och en inställbar löpdocka med mikrometerskruv;
  18. apparater för mätning eller påvisande av vibrationer, expansion, stötar eller skakningar i maskiner, broar, dammar etc.;
  19. apparater för kontroll av textilmaterial, t.ex. garnhasplar, varmed en bestämd längd av garn eller förgarn uppmäts (med eller utan sträckregulator, räkneverk och ringklocka); snoddmätningsapparater (även registrerande) för bestämning av garnsnodden; tensometrar för mätning av garnspänning i textilmaskiner (vid varpning, spolning, spinning etc.) samt instrument för provning av jämnheten hos garn genom upplindning av garnet på en trumma eller skiva; sistnämnda instrument har vanligen en anordning för reglering av avståndet mellan varven;
  20. instrument och apparater för provning av ytbeskaffenhet.
    I mekaniska eller pneumatiska typer görs detta med hjälp av en hård kontaktspets eller en luftstråle.
    I elektriska typer rör sig en nålmikrofon med safir- eller diamantspets över den yta som skall provas och omvandlar varje oregelbundenhet på denna yta till en elektrisk spänning. Nålmikrofonens vertikala rörelser omvandlas till elektrisk spänning genom en piezoelektrisk kristall eller indirekt genom att de får påverka en kondensator eller induktansspole. Den elektriska spänningen förstärks sedan och mäts. Genom jämförelse av de erhållna mätresultaten med de avläsningar som erhålls vid undersökning av skrovliga ytor på standardbitar (små metallplattor) får man ett mått på beskaffenheten av den provade ytan;
  21. apparater för kugghjulsprovning för undersökning av kuggprofil, kuggflank, kuggavstånd, rullningspunkt etc. (hos cylindriska eller koniska kugghjul), stigning etc. (hos skruv- och snäckhjul);
  22. instrument som är avsedda att kontrollera krympningen av provstycken av lera etc. som under bränningen tas ur en keramisk ugn. Dessa instrument liknar ofta skjutmått men har arbiträr skala;
  23. instrument för mätning av oregelbundna ytor (t.ex. hudar och skinn) på fotoelektrisk väg. (Skillnaderna i elektrisk ström från en fotocell beror på i vilken utsträckning en likformigt belyst glasplatta täcks av den ogenomskinliga yta som skall mätas.);
  24. instrument för mätning av diametern hos garn enligt samma fotoelektriska metod som under p. 23;
  25. instrument för kontinuerlig mätning och kontroll av tjockleken hos plåtar och band i valsverk etc.;
  26. ultrasoniska instrument för tjockleksmätning, vilka möjliggör att tjockleken fastställs genom avläsningar endast från materialets ena sida;
  27. instrument för upptäckande av sprickor, brott eller andra felaktigheter i material (stång, rör, profiler, maskintillverkade artiklar såsom skruvar, nålar etc.), antingen genom iakttagande av en katodstrålebild som erhålls genom magnetiska variationer eller genom direkt avläsning av variationerna i magnetisk permeabilitet på en graderad skala eller genom användning av ultraljud. I den sistnämnda gruppen ingår ultrasoniska instrument för kontroll av löd- eller svetsskarvar. Dessa instruments funktion grundar sig på det förhållandet, att varje avbrott i ett medium genom vilket ultrasoniska vågor passerar förorsakar en avböjning av vågorna. Felaktigheter kan mätas antingen genom iakttagande av vågornas dämpning eller medelst ekometoder. Avläsningarna kan göras på en katodstråleskärm;
  28. specialinstrument för kontroll av ur eller urdelar. Hit hör bl.a.:
    a) instrument för kontroll av spiralfjädrar till balanser;
    b) amplitudmätare för kontroll av balansens svängningsamplitud. Ett ljusknippe som avbryts av balansens rörelse kastas mot en fotocell som därigenom ger ett mått på amplituden;
    c) oscillometrar för provning och kontroll av urverk. Urverket läggs på en mikrofon, och varje tickning hos uret åstadkommer en spänning som förstärks och överförs till två elektroder. En av elektroderna är försedd med spetsar som genom perforering åstadkommer en registrering på en pappersremsa;
    d) instrument för slutlig kontroll av ur. Dessa arbetar enligt samma princip som oscillometrarna (registrering av tickningarna hos ett ur som är placerat på en mikrofon) men kan även vara försedda med en katodstråleoscillograf;
  29. elektriska specialinstrument för mätning av spänningar, töjningar e.d. De är baserade på:
    a) ändringar i resistansen hos en metalltråd som utsätts för påkänningar. S.k. töjningsgivare, vilka utgör elektriska motstånd, klassificeras emellertid enligt nr 8533;
    b) variationer i elektrisk kapacitet mellan specialkonstruerade elektroder;
    c) elektrisk spänningar som alstras av kvartskristaller eller liknande kristaller som utsätts för tryck.
    Denna grupp omfattar också dynamometrar, vilka används för att mäta tryck- och dragkraften hos hydrauliska pressar, valsverk, materialprovningsmaskiner etc. och även för belastningsprov (för flygplan). De består vanligen av en metallkropp (cylinder, ring etc.) som utsätts för belastning och en i viktenheter graderad mätanordning som registrerar varje ändring i metallkroppens form.
    Numret omfattar emellertid inte dynamometrar som används för provning av egenskaper hos material (nr 9024);
  30. kraftdosor som proportionellt omvandlar variationer i de krafter som dosorna utsätts för (inbegripet krafter som mäts vid vägning) till elektriska spänningsvariationer. Dessa variationer påvisas i allmänhet av instrument för mätning, styrning, vägning etc. och anges av dessa i önskade enheter;
  31. elektroniska kronografer och kronoskop för mätning av varaktigheten av en elektrisk kontakt. Dessa består av en kondensator som laddas upp över ett starkt motstånd medan kontakten är sluten. Mätningen utförs på en i tidsenheter graderad rörvoltmeter.


B.

Detta nummer omfattar också optiska apparater för mätning och kontroll, t.ex.:

  1. optiska komparatorer med okular eller skala för jämförelse av ett mätobjekt med ett normalstycke. En mätkolvs rörelser förstoras genom en optisk anordning (den vridande spegelns princip);
  2. komparatorbänkar för kontroll av töjning, längd, ytor etc. I komparatorbänkar ingår bord och stativ, slid och två inbyggda mikrometermikroskop;
  3. mätbänkar för detaljer med stora dimensioner, gängtolkar, kuggfräsar, gängade svarvspindlar etc. I mätbänkar ingår stativ och bord, inställningsmikroskop, två mikrometermikroskop och en projektor;
  4. interferometrar för kontroll av plana ytor. Dessa är baserade på principen om ljusets interferens och består av ett optiskt normalplan samt kikare med mikrometer och hårkors för mätning av interferensbanden. Numret omfattar emellertid inte optiska normalplan (nr 9001) och interferometrar för mätning av brytningsindex (nr 9027);
  5. optiska ytprovningsapparater för undersökning av ytors beskaffenhet med en kombination av ett prisma och en lins;
  6. apparater som är försedda med differentialkänselkropp för snabba impulser och med kikare, för fotografisk registrering och mätning av profiler och av beskaffenheten hos ytor;
  7. sikt- och riktmätningsinstrument för kontroll av rakheten hos maskinbänkar och slider samt för mätning av metallkonstruktioner. De arbetar med kollimation eller autokollimation och är försedda med en kikare och en kollimator eller en spegel;
  8. optiska linjaler för mätning av avvikelser från ett plan. Dessa består av en ihålig linjal med ett prisma och en lins i vardera änden samt en okularmikrometer med känselkropp;
  9. avläsningsapparater med mikrometer för kontroll av rörelsen hos verktygsmaskinbord. Apparaterna är försedda med en mikrometer för avläsning av millimeterindelningen på särskilda skalor;
  10. optiska goniometrar eller vinkelmätare för kontroll av slipvinklar. De har antingen en optisk anordning med lins och speglar samt en visartavla för avläsning av infallsvinkeln eller ett ställbart okular och ett klaffsystem med spegel;
  11. brännpunktsmätare för mätning av glasögonlinser.

Ovannämnda apparater och instrument förs till detta nummer även om de är lämpliga för inmontering i maskiner.

De bör emellertid observeras att nr 8466 omfattar inställningsanordningar för arbetsstycken eller verktyg i verktygsmaskiner eller vattenskärmaskiner, även om dessa anordningar är försedda med optik för avläsning, inställning etc. (t.ex. "optiska" delningsdockor och "optiska" planskivor).


II. Profilprojektorer

Profilprojektorer används för kontroll av formen och dimensionerna hos en mängd olika föremål (formdetaljer, kugghjul och drev för finmekaniskt ändamål, skruvar, gängtappar, gängstål etc.) eller för undersökning av ytor. I de flesta av dessa instrument koncentreras ljuset från en lampa med en kondensor till ett strålknippe, innan det riktas mot provstycket, som placeras på ett objektbord. Provstycket avbildas i silhuett i strålknippet, vilket – efter att ha reflekterats upprepade gånger – slutligen projiceras med hjälp av prismor på en skärm som i allmänhet är sammanbyggd med projektorn. Vissa profilprojektorer är försedda med ett extra objektbord, på vilket ett normalstycke placeras.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till ovan beskrivna instrument och apparater, t.ex. armar till planimetrar samt stativ och kontrollbord till komparatorer med visartavla.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 9031.49

Detta nummer omfattar inte bara instrument och apparater, som ger en direkt hjälp eller förstärkning av den mänskliga synförmågan utan även instrument och apparater, som fungerar med hjälp av optiska element eller metoder.


9032 Instrument och apparater för automatisk reglering


9032.10

- Termostater

9032.20

- Tryckregulatorer (pressostater)

 

- Andra instrument och apparater:

9032.81

- - Hydrauliska eller pneumatiska

9032.89

- - Andra

9032.90

- Delar och tillbehör


Enligt bestämmelserna i anm. 7 till detta kapitel omfattar detta nummer:

A.

instrument och apparater för automatisk reglering av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck e.d. eller för automatisk temperaturreglering, oavsett om deras funktion är beroende av ett elektriskt fenomen som varierar med den faktor som skall regleras automatiskt eller inte och vilka är konstruerade att föra denna faktor till och bibehålla den på ett önskat värde som är stabiliserat mot störningar genom konstant eller periodisk mätning av det faktiska värdet; och

B.

instrument och apparater för automatisk reglering av elektriska storheter samt instrument och apparater för automatisk reglering av icke-elektriska storheter, vilkas funktion är beroende av ett elektriskt fenomen som varierar med den faktor som skall regleras och vilka är konstruerade att föra denna faktor till och bibehålla den på ett önskat värde som är stabiliserat mot störningar genom konstant eller periodisk mätning av det faktiska värdet.

 
 

I. Instrument och apparater för automatisk reglering av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck e.d. eller för automatisk temperaturreglering


Instrument och apparater för automatisk reglering av gaser eller vätskor eller av temperaturer används i automatiska reglersystem, av vilka de endast utgör en del. De består huvudsakligen av följande organ:

a)

ett organ för mätning av den storhet som skall regleras (trycket eller nivån i en behållare, temperaturen i ett rum etc.). I stället för ett mätorgan används i vissa fall en enklare anordning som påverkas av förändringar i den reglerade storheten (t.ex. en metall- eller bimetallstav, en kammare eller en bälg med en vätska som utvidgar sig, en flottör etc.);

b)

ett jämförelseorgan som jämför det uppmätta värdet med det önskade värdet och påverkar ställorganet (se punkt c nedan);

c)

ett ställorgan (för inkoppling, urkoppling eller manövrering).


Apparater för automatisk reglering av gaser, vätskor eller temperatur i den mening som avses i anm. 7 b till detta kapitel består av dessa tre organ i form av en funktionell enhet enligt anm. 3 till detta kapitel.

Vissa instrument och apparater saknar anordningar som jämför det uppmätta värdet med det önskade värdet. De påverkas direkt med hjälp av en strömställare, t.ex. när ett förutbestämt värde uppnås.

Instrument och apparater för automatisk reglering av vätskors eller gasers strömning, nivå, tryck e.d. eller för automatisk temperaturreglering är förbundna med något organ som verkställer order från dessa instrument och apparater (en pump, kompressor, ventil, brännare etc.). Detta organ återställer värdet av den storhet som skall regleras (t.ex. mängden vätska i en tank eller temperaturen i ett rum) till önskat värde eller, vilket är fallet i säkerhetssystem, exempelvis stoppar den maskin eller apparat som är föremål för regleringen. Detta organ, vilket i allmänhet är fjärrmanövrerat på mekanisk, hydraulisk, pneumatisk eller elektrisk väg, klassificeras efter sin beskaffenhet (pump eller kompressor – nr 8413 resp. 8414, ventil – nr 8481, etc.). Om instrumenten etc. för automatisk reglering är kombinerade med det organ som verkställer orderna, bestäms klassificeringen av det hela med tillämpning av allmän tolkningsregel 1 eller 3 b (se avsnitt III i allm. anv. till sextonde avd. och anv. till nr 8481).

Denna grupp omfattar bl.a.:

A.

tryckregulatorer, även kallade pressostater. Dessa består huvudsakligen av en tryckkänslig anordning, en kontrollanordning som jämför (t.ex. med hjälp av en reglerbar fjäder) trycket som skall regleras med det önskade trycket samt en elektrisk kontakt eller en liten ventil som påverkar ett servosystem.
Dessa apparater kan exempelvis användas för att reglera en med trycktank förbunden motorpump eller motorkompressor eller för att påverka pneumatiska ventilregulatorer eller för att arbeta tillsammans med en ventil för att reglera vätskors eller gasers strömning, tryck etc.
Tryckregulatorer får inte förväxlas med reducerventiler enligt nr 8481, vilka ibland kallas "tryckregulatorer";

B.

nivåregulatorer för automatisk reglering av nivåer.
I nivåregulatorer av flottörtyp påverkar flottören ett membran eller en magnetisk eller annan anordning, vilken i sin tur påverkar en strömställare. Denna kopplar in eller kopplar ur en pump, en ventil etc.
I nivåregulatorer med elektrodsystem är vätskan jordad och utgör en del av strömkretsen. Den ena polen av en transformator är också jordad. När vätskeytan kommer i kontakt med elektroden sluts strömkretsen och ett relä träder i funktion;

C.

fuktighetsregulatorer, ibland benämnda humidistater, är instrument för automatisk reglering av fuktighet i ångskåp, ugnar, verkstäder, lagerlokaler etc.
Deras verkan beror på förändringar i längden av ett hårknippe eller något annat fuktkänsligt organ. De påverkar i allmänhet en signalanordning eller reglerar en anordning som kan modifiera fuktighetsgraden (ångtillförselventil, fuktnings- eller avfuktningsanordning, fläkt etc.);

D.

termostater, vilka används för automatisk reglering av temperaturer. De viktigaste beståndsdelarna i en termostat är:

1.

en känselkropp som är känslig för temperatur-förändringar och vars verkan kan bero på:

a)

formförändringar i en bimetallremsa (rak, U-formad, spiralformad etc.);

b)

ångtrycket hos en vätska;

c)

utvidgningen av en vätska eller en metallstav;

d)

ett elektriskt motstånd eller ett termoelement.


I termostater med bimetallremsa är denna anbringad på insidan av ett dykrör eller i en dosa. I termostater med metallstav är denna inpassad i ett dykrör. I de typer som är baserade på ångtrycket hos eller utvidgningen av en vätska kan känselkroppen bestå av ett veckat membran, som innesluter vätskan, eller av ett system som består av ett membran, ett kapillärrör och en kula eller ett vinkelrör;

2.

en vals, skiva eller annan anordning för inställning av den önskade temperaturen;

3.

en igångsättnings- eller manöveranordning, vilken, beroende på det slag av överföring som används (mekanisk, vätskeöverföring eller elektrisk), består av ett hävarmssystem, fjädrar etc., av en ventil eller av en elektrisk strömställare. Denna anordning påverkar en signal eller en apparat (i allmänhet belägen på avstånd) för reglering av temperaturen, såsom en inloppsventil för ånga eller varmvatten, en pannbrännare, en luftkonditioneringsapparat eller en fläkt.
Termostater används särskilt för reglering av temperaturer i byggnader, ugnar, kokspisar, varmvattenberedare, kylanläggningar, skorstenar och rökkanaler, torkkammare och värmeskåp samt i annan industri- och laboratorieutrustning;

E.

temperaturregulatorer för att ställa in och bibehålla temperaturer vid en viss nivå i elektriska uppvärmningsanordningar (kokspisar, grillar, kaffebryggare etc.). Dessa regulatorer består i huvudsak av en bimetallremsa, vilken då den böjs på grund av värmen från ett motstånd i en biledning i strömkretsen påverkar en strömställare som sluter och bryter strömmen. Till- och frånperioderna (och temperaturen hos värmemotstånden) bestäms av inställningen av ett vred. Då vredet står på full värme kopplas bimetallremsan ur, varvid, särskilt vid den inledande uppvärmningen, värmemotstånden arbetar utan avbrott.
Detta nummer omfattar inte:

a)

"termostatiska" ångskåp o.d. i vilka temperaturen hålls konstant med hjälp av en termostat. Sådana apparater skall klassificeras enligt sina respektive nummer;

b)

termostatreglerade ventiler (nr 8481);

F.

dragregulatorer, vilka används exempelvis i centralvärme- eller luftkonditioneringsanläggningar för automatisk reglering av lufttillförseln med hänsyn till temperatur, tryck etc.

 

II. Instrument och apparater för automatisk reglering av elektriska storheter samt instrument och apparater för automatisk reglering av icke-elektriska storheter, vilkas funktion är beroende av ett elektriskt fenomen som varierar med den faktor som skall regleras

Automatiska regulatorer enligt detta nummer används i kompletta automatiska reglersystem, vilka är avsedda att bringa en elektrisk eller icke-elektrisk storhet till ett önskat värde och att, oberoende av uppträdande störningar, bibehålla densamma vid detta värde genom konstant eller periodisk mätning av det faktiska värdet. Dessa system består i huvudsak av följande enheter:

a)

mätorgan (känselorgan, omvandlare, sond, termoelement etc.), vilket fastställer det faktiska värdet av den storhet som skall regleras och omvandlar detta proportionellt till en elektrisk signal;

b)

jämförelseorgan, vilket jämför det uppmätta värdet med det önskade och avger en signal (i allmänhet i form av en modulerad elektrisk ström);

c)

ställorgan (inkopplings- urkopplings- eller manöverorgan, i allmänhet i form av kontakter, strömställare, strömbrytare eller ibland reläer) som lämnar ström till ett verkställighetsorgan i enlighet med den signal som har erhållits från jämförelseorganet.


Ett instrument eller en apparat i den mening som avses i anm. 7 b till detta kapitel består av ovannämnda tre organ i form av en sammanbyggd enhet eller i form av en funktionell enhet enligt anm. 3 till detta kapitel.

Om nämnda tre enheter föreligger separat klassificeras de på följande sätt:

  1. Elektriska mätorgan förs i allmänhet till nr 9025, 9026 eller 9030.
  2. Elektriska jämförelseorgan klassificeras enligt nr 9032 som inkompletta instrument eller apparater för automatisk reglering.
  3. Ställorgan klassificeras i allmänhet enligt nr 8536 (strömställare, reläer etc.).

Instrument och apparater för automatisk reglering är förbundna med ett elektriskt, pneumatiskt eller hydrauliskt verkställighetsorgan som återställer värdet av den storhet som skall regleras till önskat värde. Detta verkställighetsorgan kan utgöras av regleringsanordningar för elektroder i ljusbågsugnar, motormanövrerade ventiler som styr tillflödet av vatten eller ånga i en ångpanna, en ugn, en massakokare etc.

Verkställighetsorganen skall klassificeras enligt sina respektive nummer (regleringsanordningar för elektroder – nr 8425, motor- eller solenoidmanövrerade ventiler – nr 8481, elektromagnetiska manövreringsapparater – nr 8505, etc.). Om instrumenten etc. för automatisk reglering är kombinerade med verkställighetsorganet bestäms klassificeringen av det hela med tillämpning av tolkningsregel 1 eller 3 b (se avnitt III i allm. anv. till sextonde avd. och anv. till nr 8481).

Elektroniska regulatorer arbetar rent elektriskt, inte elektromekaniskt. Typiska beståndsdelar hos sådana är halvledarkomponenter (transistorer) och integrerade kretsar.

Dessa regulatorer används för reglering inte bara av elektriska storheter, såsom spänning, strömstyrka, frekvens och effekt, utan också av andra storheter, såsom varvtal per minut, vridmoment, dragkraft, tryck, strömningshastighet eller temperatur.

Detta nummer omfattar inte heller:

a)

bakströmsreläer som är hopbyggda med en spänningsregulator eller strömregulator i gemensamt hölje och är avsedda att användas tillsammans med förbränningsmotorer (nr 8511);

b)

"programmerbara styrsystem" enligt nr 8537.

 

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 och 2 till detta kapitel (se allm. anv.) omfattar detta nummer också delar och tillbehör till instrument och apparater enligt detta nummer.


9033 Delar och tillbehör (inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel) till maskiner, instrument och apparater enligt 90 kap.

Detta nummer omfattar delar och tillbehör till maskiner, instrument och apparater enligt detta kapitel med undantag av:

1.

sådana som är nämnda i anm. 1 till detta kapitel, t.ex.:

a)

optiska element av glas, inte optiskt bearbetade (70 kap.);

b)

artiklar av sådana slag som används för tekniskt bruk, av mjukgummi (t.ex. gummipackningar o.d.) (nr 4016), av läder eller konstläder (t.ex. lädermembran för gasmätare) (nr 4205) eller av textilmaterial (nr 5911);

c)

delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (39 kap.);

2.

sådana som omfattas av anm. 2 a till detta kapitel och som i sig själva utgör maskiner, instrument eller apparater enligt något särskilt nummer i 90 kap. eller i 84, 85 eller 91 kap. (med undantag av slumpnumren 8487, 8548 och 9033). Särskilt föreliggande varor av detta slag skall således klassificeras enligt sina respektive nummer.
Bland sådana varor märks:

a)

vakuumpumpar (nr 8414), kranar och ventiler (nr 8481) samt kugghjul (nr 8483);

b)

elektriska motorer (nr 8501), transformatorer (nr 8504), permanentmagneter och elektromagneter (nr 8505), galvaniska element (nr 8506), ljudfrekvensförstärkare (nr 8518), kondensatorer enligt nr 8532, motstånd (nr 8533), reläer (nr 8536), elektronrör (nr 8540), fotoceller enligt nr 8541 samt hög- och mellanfrekvensförstärkare (nr 8543);

c)

optiska element enligt nr 9001 eller 9002;

d)

stillbildskameror (nr 9006) samt termometrar och hygrometrar (nr 9025);

e)

urverk (nr 9108 eller 9109);

3.

sådana som är igenkännliga som lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till en maskin eller apparat eller ett instrument av speciellt slag eller till flera maskiner, apparater eller instrument som omfattas av samma nummer i detta kapitel. Dessa skall med tillämpning av anm. 2 b till detta kapitel klassificeras enligt samma nummer som dessa maskiner, apparater eller instrument.

 

91 kap. Ur och delar till ur

Allmänna anvisningar

Detta kapitel omfattar vissa apparater som huvudsakligen är avsedda att mäta tid eller att fylla någon funktion som har samband med tid. Det omfattar ur som man bär på sig (fickur, armbandsur och stoppur), andra ur (vägg- och bordsur, även med fickursverk, väckarur, skeppskronometrar, ur för motorfordon, etc.), ävensom apparater för registrering av tid, instrument för mätning av tidsintervaller samt tidströmställare. Det omfattar i allmänhet också delar till dessa artiklar.

Varor enligt detta kapitel kan bestå av vilket material som helst (även av ädla metaller), och de kan vara utsmyckade eller besatta med naturpärlor eller odlade pärlor eller med naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar eller halvädelstenar (se anv. till nr 9111 och 9112).

Klassificeringen av ur i kombination med andra föremål (t.ex. möbler, lampor, bläckhorn, brevpressar, skrivunderlägg, tobaksburkar, cigarettändare, handväskor, puderdosor, cigarettetuier, stiftpennor, promenadkäppar etc.) regleras av tolkningsreglerna för tulltaxans tillämpning. Ur som är försedda enbart med invändig belysning klassificeras emellertid enligt detta kapitel.

Förutom de varor som enligt anvisningarna till varje nummer inte omfattas av detta kapitel omfattar kapitlet inte heller bl.a.:

a)

solur och timglas (klassificeras efter materialets beskaffenhet);

b)

musikautomater (mekaniska sångfåglar o.d.) och speldosor utan urtavla (nr 9208);

c)

leksaksur och julgransprydnader i form av ur, t.ex. sådana utan urverk (nr 9503 eller 9505);

d)

rörliga figurer och ställ av sådana slag som används i skyltfönster (nr 9618);

e)

konstverk, samlarobjekt samt antikviteter (97 kap.).


Ett ur består av två huvuddelar: verket och omhöljet för verket (boett, foder etc.).

Mekaniska urverk består av följande delar:

  1. stommen, som vanligen består av verkbotten och bryggor. Verkbottnen, med vilken bryggorna är sammanfogade med skruvar och pinnar, är det väsentliga underlaget för verket.
    Vissa stommar består, förutom av bryggorna och den vanliga verkbottnen, av en eller flera ytterligare bottnar (t.ex. visartavlebotten) som är avsedda att hålla vissa delar av verket på plats (visarmekanismen, ringningsmekanismen etc.);
  2. drivanordningen, som vanligen består av lod eller fjädrar. Energikällan kan också utgöras av elektricitet eller av förändringar i temperatur eller lufttryck;
  3. löpverket eller hjulverket, dvs. en serie kugghjul som förbinder drivmekanismen med gångsegmentet och möjliggör tidmätningen;
  4. visarmekanismen, dvs. en serie delar som förmedlar minutvisarens rörelse till timvisaren. I verk med visartavlebotten är visarmekanismen i allmänhet placerad mellan visartavlebottnen och den vanliga verkbottnen;
  5. gångsegmentet (échappementet). Detta förser pendeln eller den spiralfjäderförsedda balansen med erforderlig energi och säkerställer regleringen av löpverkets rörelse.
    De vanligaste typerna av gångsegment är ankargången, stiftgången, cylindergången och hakgången;
  6. regleringsanordningen. Denna reglerar den av drivmekanismen åstadkomna rörelsen. Den består av en pendel, ett balanshjul med spiralfjäder, en stämgaffel, en piezoelektrisk kvartskristall eller något annat system som kan fastställa tidsintervaller;
  7. uppdragnings- och inställningsmekanismen (påverkas genom tryckknapp, uppdragskrona, vipparm etc.).

Det sammansatta verket är tillsammans med urtavlan och visarna placerat i höljet.

Balanshjulet samt delarna i gångsegmentet och löpverket är noggrant lagrade. I billigare ur är de lagrade direkt i verkbottnen och bryggorna, medan lagren i bättre ur består av ädelstenar för att motstå nötning.

Ur kan vara utrustade med slagverk, väckarverk eller spelverk. Var och en av dessa anordningar fordrar ett särskilt verk.

Uppdragningen av mekaniska ur kan ske för hand, på elektrisk väg eller automatiskt.


Detta kapitel omfattar också elektriska (inbegripet elektroniska) ur, t.ex.:

A.

batteridrivna ur med liten gångreserv (några minuter). Dessa ur har ett vanligt balanshjul med spiralfjäder eller en pendel. Urfjädern dras periodiskt upp av en elektromagnet;

B.

ur som är avsedda för nätanslutning, med stor gångreserv (flera timmar). Även dessa ur har ett vanligt balanshjul med spiralfjäder eller en pendel. Drivfjädern eller lodet dras periodiskt upp av en elektrisk motor (synkronmotor, induktionsmotor etc.);

C.

pendelur som är batteridrivna eller avsedda för nätanslutning. Pendeln hålls igång med hjälp av en elektromagnetisk anordning;

D.

batteridrivna ur med en regleringsanordning (stämgaffel, piezoelektrisk kvartskristall etc.) som hålls i svängning av en elektronisk strömkrets;

E.

synkronur. Dessa matas med ström med konstant frekvens och består därför endast av en synkronmotor och ett löpverk. De saknar regleringsanordning.


Elektriska ursystem behandlas närmare i anv. till nr 9105.
Vissa elektriska ur har anordningar för inställning av rätt tid med fjärrstyrning.


Vid tillämpning av anm. 3 till detta kapitel, som beskriver fickursverk etc., gäller följande beträffande mätning av tjocklek, bredd, längd och diameter.

a)

Mätning av tjocklek. Urverkets tjocklek är avståndet mellan översidan på visartavlebottnen (eller den synliga delen av sifferfönstret, om detta ingår i urverket) och den längst bort liggande yttre ytan hos motstående verkbotten. Härvid skall inte fästas något avseende vid skruvar, muttrar eller andra delar som skjuter utanför denna yta.

b)

Mätning av bredd, längd eller diameter. Bredden, längden och diametern skall mätas med hänsyn till symmetriaxeln och i förekommande fall utan att ta med uppdragsaxeln eller -kronan.

 

9101 Armbandsur, fickur och liknande ur, inbegripet stoppur, med boett av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall


 

- Armbandsur, elektriskt drivna, även med stoppursfunktion:

9101.11

- - Med enbart mekanisk (analog) tidvisning

9101.19

- - Andra

 

- Andra armbandsur, även med stoppursfunktion:

9101.21

- - Med automatisk uppdragning

9101.29

- - Andra

 

- Andra slag:

9101.91 

- - Elektriskt drivna

9101.99

- - Andra


Anv. till nr 9102 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt detta nummer.

Enligt anm. 2 till detta kapitel måste ur enligt detta nummer ha boett som består helt av ädel metall eller metall med plätering av ädel metall. De kan vara utsmyckade med ädelstenar eller halvädelstenar eller med naturpärlor eller odlade pärlor. De kan också vara försedda med ett lock eller ett armband av ädel metall (även med infattade ädelstenar, halvädelstenar eller pärlor).

Med "metall med plätering av ädel metall", förstås enligt anm. 7 till 71 kap. metall som på en eller flera ytor har belagts med ädel metall genom lödning, svetsning, varmvalsning eller liknande mekaniskt förfarande.

Ur med boett av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall och med baksida av stål klassificeras emellertid enligt nr 9102. Detta nummer tillämpas också för ur med boett av oädel metall med inläggningar av ädel metall.

9102 Armbandsur, fickur och liknande ur, inbegripet stoppur, andra än sådana som omfattas av nr 9101


 

- Armbandsur, elektriskt drivna, även med stoppursfunktion:

9102.11

- - Med enbart mekanisk (analog) tidvisning

9102.12

- - Med enbart elektronoptisk (digital) tidvisning 

9102.19

- - Andra

 

- Andra armbandsur, även med stoppursfunktion:

9102.21

- - Med automatisk uppdragning

9102.29

- - Andra

 

- Andra slag:

9102.91

- - Elektriskt drivna

9102.99

- - Andra

Ur enligt detta nummer utgör mekaniska eller elektriska (mestadels elektroniska) tidvisande instrument med boett och urverk, av sådana slag som man kan bära på sig och som fungerar i alla lägen. De visar tiden på dygnet eller mäter tidsintervaller samt förs till detta nummer oavsett verkets tjocklek. Bland de olika typerna av sådana ur märks armbandsur, fickur, ur som är avsedda att bäras i handväskan, ur som är monterade i broscher och ringar, etc.

Ur som är försedda med en uppställningsanordning, även en mycket enkel sådan, så att de kan ställas på ett bord anses emellertid inte som ur enligt detta nummer.

Numret omfattar inte bara fickur, armbandsur etc. med enkla urverk utan också sådana med mera komplicerade system (dvs. ur med extra anordningar utöver vad som behövs för att enbart visa timmar, minuter och sekunder), t.ex. kronografer, väckarur, repeterur och andra ur med slagverk, automatiska ur, kalenderur och ur med indikering av gångreserven.

Numret omfattar också fickur, armbandsur etc. med prydnadskaraktär eller med speciella egenskaper, såsom: vattentäta, stötsäkra och antimagnetiska ur; åttadagarsur; ur med automatisk uppdragning; ur med självlysande urtavla och visare; ur med centrumsekundvisare eller speciella urtavlor; visarlösa ur; sportur (t.ex. ur för sportdykare med inbyggd djupmätare); s.k. Braille-ur (punktskriftsur).

Kronometrar är ur med hög precision, som har provats i olika lägen och vid olika temperaturer. Denna grupp omfattar också kronometrar som är avsedda att användas på fartyg, men inte skeppskronometrar o.d. (nr 9105).

Kronografer visar inte bara tiden på dygnet utan kan också användas för att mäta relativt korta tidsperioder. De som har visare har två speciella visare utöver de tre vanliga (för timmar, minuter och sekunder), nämligen en centrumsekundvisare, som gör ett varv per minut och som kan startas, stoppas och återföras till nolläge genom tryckning på en knapp, samt en visare som anger hur många minuter centrumvisaren har varit i gång. Vissa kronografer har ytterligare en sekundvisare.

Numret omfattar också stoppur. De som har visare skiljer sig från kronografer genom att de inte har de vanliga tim-, minut- och sekundvisarna utan endast en (eller två) centrumsekundvisare och en minuträknarvisare. Elektroniska stoppur visar emellertid ofta också tiden på dygnet.

Kronografer och stoppur kan ange femtedels, tiondels, hundradels eller tusendels sekunder. De är ibland försedda med specialanordningar, så att man direkt kan bestämma hastigheten hos en löpare, ett motorfordon, ljudet etc., pulsslag, effekten hos en maskin etc. utan räkneoperationer. De kan även ha anordningar för registrering av tiden.

Urarmband (även lösa) som föreligger tillsammans med tillhörande ur klassificeras enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte följande varor, när dessa föreligger särskilt: boetter och delar till boetter (nr 9111), verk till fick- eller armbandsur (nr 9108 eller 9110), urarmband (nr 9113) samt delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).

Numret omfattar inte heller:

a)

stegräknare (nr 9029);

b)

vägg- och bordsur med fickursverk (nr 9103);

c)

ur till instrumentbräden och liknande ur för fordon, luftfartyg, rymdfarkoster eller fartyg (nr 9104).

 

9103  Vägg- och bordsur med fickursverk, med undantag av ur enligt nr 9104


9103.10

- Elektriskt drivna

9103.90

- Andra


Detta nummer omfattar vägg- och bordsur (även väckarur men inte ur enligt nr 9104) under förutsättning att de är försedda med fickursverk och väsentligen är konstruerade för att ange tid på dygnet. Enligt anm. 3 till detta kapitel förstås med ordet "fickursverk" i detta nummer urverk som regleras av balans och spiralfjäder, av kvartskristall eller av något annat system som kan fastställa tidsintervaller och som visar tiden eller har ett mekaniskt system till vilket en anordning för tidvisning kan kopplas. Sådana verk får ha en tjocklek av högst 12 mm och en bredd, längd eller diameter av högst 50 mm.

Det bör emellertid observeras, att numret inte omfattar:

a)

ur till instrumentbräden och liknande ur för fordon, luftfartyg, rymdfarkoster eller fartyg; dessa ur klassificeras enligt nr 9104 oavsett urverkets typ eller tjocklek;

b)

ur (även väckarur) som inte uppfyller de villkor som anges i första stycket i denna anv., t.ex. pendelur, ur med något annat reglersystem som kan fastställa tidsintervaller och med en tjocklek som överstiger 12 mm eller en bredd, längd eller diameter som överstiger 50 mm samt ur med verk utan reglersystem (t.ex. ur som drivs av en synkronmotor). Dessa ur förs till nr 9105.
Väckarur är försedda med ett väckarverk (vanligen tjänstgör urfodret som klang) som utlöses vid en viss tidpunkt på dygnet och som är inställd i förväg med en särskild visare. Väckarverket är ibland ersatt av ett spelverk.

 

Detta nummer omfattar bl.a. följande slag av ur, under förutsättning att de har fickursverk:

a)

ur (även väckarur) på fötter, sockel etc. för hem och kontor;

b)

reseur med etui;

c)

kalenderur;

d)

"åttadagarsur";

e)

ur som slår timmarna;

f)

ur med självlysande urtavla och visare.


Numret omfattar inte följande varor, när dessa föreligger separat: urverk (nr 9108 eller 9110), urfoder (nr 9112) och delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).


9104  Ur till instrumentbräden och liknande ur för fordon, luftfartyg, rymdfarkoster eller fartyg

Detta nummer omfattar alla ur – oavsett verkets typ och tjocklek – som är kompletta med boett och urverk och som är specialkonstruerade för att monteras in i instrumentbräden, rattar, backspeglar etc. på fordon (bilar, motorcyklar, etc.), luftfartyg, rymdfarkoster eller fartyg. De är vanligen elektriska (oftast elektroniska) ur, självuppdragande ur eller mekaniska åttadagarsur.

Detta nummer omfattar också fordonskronografer, vilka utöver de vanliga visarna har en kronografvisare, en minutregistrerande visare och en anordning för att registrera körtiden.

Numret omfattar inte följande varor när dessa föreligger separat: urverk (nr 9108 – 9110), urfoder (nr 9112) och delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).


9105  Andra ur


 

- Väckarur:

9105.11

- - Elektriskt drivna

9105.19

- - Andra

 

- Väggur:

9105.21

- - Elektriskt drivna

9105.29

- - Andra

 

- Andra slag:

9105.91

- - Elektriskt drivna

9105.99

- - Andra


Detta nummer omfattar ur som inte klassificeras enligt något annat nummer i detta kapitel och som är huvudsakligen konstruerade för att ange tiden på dygnet. De måste därför ha urverk, andra än fickursverk. Ur (även väckarur) med fickursverk (enligt definition i anm. 3 till detta kapitel) omfattas inte av detta nummer (nr 9103).

Ur som omfattas av nr 9105 kan drivas med lod, med fjäder, med elektricitet eller elektroniskt. De regleras i allmänhet av en pendel, av balans och spiralfjäder, av en stämgaffel eller av en piezoelektrisk kvartskristall. De är ofta försedda med slagverk (för timmar, halvtimmar eller kvartar), som påverkar en klocka eller klang, eller ett klockspel med flera klanger.

Under ovanstående villkor omfattar numret bl.a. följande varor:

ur för offentliga byggnader, platser, etc.; ur för butiker, hem etc.; stilur; specialtyper från viss ort eller trakt (Neuchatelur, pariserpendyler, schwarzwaldergökur, ur med westminsterklockspel etc.);ur som sätts i funktion genom att lägga i ett mynt; astronomiska ur och observatorieur; självuppdragande ur (dessa dras upp t.ex. genom temperatur-eller lufttrycksvariationer); väckarur; ur med centrumsekundvisare; elektroniska ur; ur med piezoelektrisk kvartskristall.

Detta nummer omfattar också ur för elektriska ursystem för städer, fabriker, telefonstationer, järnvägsstationer, flygfält, banker, hotell, skolor, sjukhus etc. Dessa system består av ett precisionsreglerat huvudur och av sekundärur som drivs av huvuduret genom fjärrkontroll.

Huvuduret har vanligen ett mekaniskt eller elektriskt urverk och en kontaktanordning för överföring av drivimpulserna till sekundäruren. Sekundäruren, som utvisar timmar och minuter, får drivimpulser vid slutet av varje minut eller halva minut. De har en elektromagnet med roterande eller pendlande ankare, som sätter löpverket och visarmekanismen i rörelse. Varje impuls från huvuduret flyttar fram minutvisaren en hel eller halv minut. Löpverket kan också drivas av en fjäder, som är elektriskt uppdragen, eller direkt av en elektrisk motor. Sekundärur med sekundangivning har förutom tim- och minutvisare även centrumsekundvisare. I detta fall måste huvuduret utöver minutkontakten ha en särskild anordning för att sända ut impulser varje sekund. Det bör emellertid observeras att numret inte omfattar sekundärur med enbart minut-och sekundvisare eller med enbart sekundvisare (för justering av fickur etc.); dessa klassificeras enligt nr 9106.

Sekundärur kan användas inomhus eller utomhus. De kan ha två eller flera urtavlor och kan vara avsedda att placeras på en plan yta, t.ex. på ett bord.

Huvudur styr ibland andra elektriska apparater, såsom tidkontrollur, nattvaktsur, automatiska strömställare, registreringsanordningar, signaler (ringklockor, sirener, lampor), fyrar eller lysbojar.

Numret omfattar också grupper av synkronur som ansluts till ledningsnätet samt pneumatiska anläggningar som drivs av tryckluft och som används för att reläa och synkronisera tid.

Detta nummer omfattar också skeppskronometrar och liknande kronometrar, dvs. stationära ur med hög precision, som huvudsakligen är avsedda för fartyg, fastän vissa också används för vetenskapliga ändamål. Dessa instrument är i allmänhet större än kronometrar som omfattas av nr 9102 och är vanligen inbyggda i lådor, med eller utan kardansk upphängning. De har vanligen en gångtid av två eller åtta dagar med en enda uppdragning och har oftast hakgång, en snäcka för att reglera drivkraften hos fjädern och en indikator som utvisar gångreserven.

Detta nummer omfattar inte följande varor när dessa föreligger separat: urfoder (nr 9112), urverk (nr 9109 eller 9110) och delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).

Numret omfattar inte heller:

a)

kronometrar som omfattas av nr 9101 eller 9102, avsedda att användas på fartyg;

b)

ur till instrumentbräden och liknande ur för fordon, luftfartyg, rymdfarkoster eller fartyg (nr 9104).

 


9106  Apparater för registrering av tid på dygnet samt apparater för mätning, registrering eller annan indikering av tidsintervaller, försedda med urverk eller synkronmotor (t.ex. tidkontrollur och tidstämpelur)


9106.10

- Tidkontrollur; tidstämpelur

9106.90

- Andra slag


Under förutsättning att de drivs av ett urverk (även sekundärurverk eller synkronurverk) eller av en synkronmotor med eller utan reduktionsväxel, omfattar detta nummer:

a)

en mångfald apparater för att registrera den tid på dygnet då en viss handling utförs; och

b)

apparater, som inte är upptagna någon annanstans, för mätning, registrering eller annan indikering av tidsintervaller.

 

Sådana apparater kan ha urtavlor som utvisar timmar, minuter eller sekunder. Vissa instrument som omfattas av detta nummer, såsom tidkontrollur, nattvaktsur och brevduvekontrollur saknar emellertid ibland urtavla.

Numret omfattar bl.a.:

  1. tidkontrollur för personalkontroll i fabriker, verkstäder etc. Dessa består av ett hölje som innehåller ett ur, en tidmarkeringsanordning som påverkas av urverket, en hammare och ett färgband. Den anställde sätter in sitt kort i maskinen och manövrerar hammaren, antingen på mekanisk eller på elektrisk väg, varvid kortet stämplas med den exakta dagen, timmen och minuten. Antalet närvarotimmar kan sedan räknas ut med ledning av kortet. Mekaniska åttadagarsur och elektriska ur används mest. De kan vara självständiga, anslutna till ett huvudur eller själva tjänstgöra som huvudur. I sistnämnda fall utlöser de ibland ett slagverk eller en siren (se anv. till nr 9105);
  2. tidstämpelur, som liknar de i punkt 1 ovan beskrivna tidkontrolluren men också registrerar månad, år, serienummer e.d. En del av dessa apparater är även försedda med anordningar för hopsummering av antalet arbetstimmar (t.ex. per dag eller per vecka). Dessa apparater används även för stämpling av post eller bokföringshandlingar, datering av kassakvitton etc.;
  3. nattvaktsur, som vanligen är bärbara. Dessa har ett urverk som driver en rondell av papper eller en tidmarkeringsanordning. Med en specialnyckel registrerar nattvakten sina regelbundet återkommande besök vid kontrollställena (timme, minut och kontrollställets nummer) genom perforering eller stämpling av den roterande rondellen eller genom tryckning på en pappersremsa med ett färgband;
  4. brevduvekontrollur för registrering av brevduvors ankomst vid tävlingar. Dessa kontrollur utgör bärbara lådor som innehåller ett ur, en trumma för ringar och en anordning som markerar dag, timme, minut och sekund för ankomsten. Detta sker antingen genom tryck på en remsa eller genom perforering av en skiva eller en pappersremsa;
  5. frekvenskontrollinstrument, som används i anläggningar med synkronursystem, tidströmställare etc. Dessa instrument har en urtavla som utvisar normaltid, synkronurets tid och tidsskillnaden mellan dessa. De består i huvudsak av en mekanism som utvisar tidsskillnaderna, ett sekundärurverk som styrs av ett huvudur och som utvisar normaltiden, ett synkronurverk samt olika kontakt-, -signal- och regleringsanordningar;
  6. "timers", dvs. apparater för mätning av längden av korta förlopp som begränsas av att elektriska kontakter sluts och bryts. Dessa apparater används för kontroll av elektricitetsmätare, för mätning av hastigheten av mänskliga reaktioner, etc. Deras huvudbeståndsdelar är en synkronmotor, en elektromagnetisk koppling och ett mätinstrument med en skala som utvisar sekunder och hundradelar av sekunder. Det hela är inneslutet i ett hölje. När instrumentet används, går synkronmotorn oavbrutet och kopplas till mätinstrumentet under den tid förloppet varar.
    Numret omfattar inte elektriska eller elektroniska "timers" utan urverk eller synkronmotor (nr 9031);
  7. ur, även bordsur, för idrottstävlingar, som utvisar ankomsttider eller speltid i minuter och sekunder.
    Numret omfattar emellertid inte s.k. stadionur med vanlig urtavla (nr 9105);
  8. stoppur som inte omfattas av nr 9101 eller 9102 och andra tidmätare för mätning av längden av ett förlopp. Dessa ur har en siffertavla för sekunder och en siffertavla som anger minuter samt en hävarm med vilken uret startas och stoppas;
  9. tidmätare för registrering av telefonsamtals längd. De arbetar på samma sätt som stoppur och kan ha slagverk;
  10. registrerande kronografer för idrottstävlingar, med synkronurverk och vanligen reglerade av en kvartskristalloscillator. De kan registrera tid korrekt med till hundradelar av sekunder och även ordningsföljden mellan de tävlande vid start och mål. De kan arbeta antingen fotografiskt eller genom tryck på eller perforering av en pappersremsa som rör sig med konstant hastighet. Hjälpapparater till tidtagaranläggningar för sportändamål (stativ och hållare för tidmätare, startgrindar, fotocellanordningar, akustiska eller elektriska instrument, radiotelegrafisändare etc.) klassificeras enligt sina respektive nummer.
  11. signalur för korta tidsperioder. Dessa avger en signal efter ett bestämt antal minuter (vanligen upp till 60). De är försedda med ett signalverk och en siffertavla, som vanligen är graderad 0 – 10, 0 – 30 eller 0 – 60. De används inom alla områden där längden av ett förlopp måste exakt kontrolleras.
    Numret omfattar emellertid inte tidströmställare (nr 9107). Dessa skiljer sig från signalur genom att de inte påverkar ett signalverk vid en given tidpunkt utan i stället sluter eller bryter en elektrisk ström;
  12. sekundärur (styrda av ett huvudur) med endast minut- eller sekundvisare eller med endast sekundvisare (för ruckning av fickur, armbandsur etc.);
  13. biljardur, vilka har ett urverk som anger speltiden eller den avgift som är beroende av denna;
  14. tidur för schackspelare, vilka består av två urverk med siffertavlor som anger tiden i timmar och minuter och två knappar eller spakar med vilka urverken kan startas eller stannas.

Detta nummer omfattar inte följande varor när dessa föreligger separat: höljen till ovan beskrivna varor (klassificeras antingen enligt nr 9112 eller efter sin beskaffenhet, se anv. till nr 9112), urverk (nr 9108 – 9110) samt delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).

Numret omfattar inte heller:

a)

instrument och apparater enligt 90 kap., även med urverk men inte försedda med urtavla, t.ex. registrerande tidvattenmätare och seismografer (nr 9015), barografer och termografer (nr 9025), manometrar (nr 9026), förbruknings- och produktionsmätare för gaser, vätskor eller elektricitet (nr 9028), varvräknare, produktionsräknare, hastighetsmätare, takometrar, taxametrar, stegräknare och instrument som mäter korttidsintervaller genom räkning (nr 9029) samt opisometrar (nr 9031);

b)

kronometrar, kronografer och stoppur (nr 9101 eller 9102);

c)

metronomer (nr 9209).

 

9107  Tidströmställare med urverk eller synkronmotor

Detta nummer omfattar anordningar som inte har karaktär av ur enligt nr 9105 utan som huvudsakligen är avsedda att automatiskt sluta eller bryta elektriska strömkretsar vid givna tidpunkter, vilka vanligen är bestämda efter ett i förväg upprättat dags- eller veckoprogram. För att omfattas av detta nummer måste dessa anordningar ha ett urverk (även sekundär- eller synkronurverk) eller en synkronmotor med eller utan reduktionsväxel.

Tidströmställare används för styrning av belysningsanläggningar (för offentliga platser, butiksfönster, trappuppgångar, ljusskyltar etc.), värmeanläggningar (varmvattenberedare etc.), kylanläggningar, pumpar, elektricitetsmätare med tariffomställare etc. De består i huvudsak av ett mekaniskt eller elektriskt urverk eller en synkronmotor, vanligen en siffertavla med eller utan visare, en anordning för inställning av önskade tider (hävarmar och stift) tillsammans med ett system av styrreläer, strömställare och omkastare. Det hela är inneslutet i ett hölje med anslutningskontakter. Siffertavlan är vanligen indelad i timmar och ibland också i dagar och månader. Hävarmar eller stift runt periferin utlöser kontaktanordningarna vid de önskade tidpunkterna.

Tidströmställare kan sättas i funktion av termostater, tryckregulatorer, vattennivåregulatorer etc.

Numret omfattar också sådana strömställare som sluter strömmen till elektriska apparater (televisionsmottagare, strykjärn, tvättmaskiner, biljardbordsbelysningar etc.) när ett mynt läggs i och bryter strömmen genom en synkronmotors försorg, varvid tidsintervallerna bestäms av det antal mynt som har lagts i.

Detta nummer omfattar inte följande varor när dessa föreligger separat: höljen till ovan beskrivna varor (klassificeras antingen enligt nr 9112 eller efter sin beskaffenhet, se anv. till nr 9112), urverk (nr 9108 – 9110) samt delar till urverk (i allmänhet nr 9110 eller 9114).


9108  Verk till fick- eller armbandsur, kompletta och sammansatta


 

- Elektriskt drivna:

9108.11

- - Med enbart mekanisk (analog) tidvisning eller apterade för sådan tidvisning

9108.12

- - Med enbart elektronoptisk (digital) tidvisning

9108.19

- - Andra

9108.20

- Med automatisk uppdragning

9108.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar sammansatta verk utan boetter till fick- eller armbandsur, dvs. verk som är kompletta och färdiga för användning. Dessa verk kan indelas i följande huvudtyper:

  1. mekaniska urverk;
  2. elektroniska urverk med balanshjul och spiralfjäder;
  3. elektroniska urverk med flexibel resonator (stämgaffel);
  4. kvartsurverk för analog tidvisning (med visare);
  5. kvartsurverk för elektronisk, digital tidvisning (med ljusdioder (LED) eller flytande kristaller (LCD).

Mekaniska eller elektroniska urverk för analog tidvisning förs till detta nummer även om de föreligger utan urtavla eller visare. Elektroniska urverk för digital tidvisning vilka saknar urtavla kan däremot inte klassificeras enligt nr 9108, eftersom urtavlan utgör en integrerande del av sådana urverk och verken inte kan fungera utan denna. Sådana verk utan urtavla kan därför inte anses vara kompletta och sammansatta i den mening som avses i detta nummer.

Enligt anm. 3 till detta kapitel förstås med "verk till fick- eller armbandsur" enligt detta nummer urverk som regleras av balans och spiralfjäder, av kvartskristall eller av något annat system som kan fastställa tidsintervaller och som visar tiden eller har ett mekaniskt system till vilket en anordning för tidvisning kan kopplas. Sådana urverk får ha en tjocklek av högst 12 mm och en bredd, längd eller diameter av högst 50 mm. Dessa urverk är därför huvudsakligen avsedda för ur enligt nr 9101 – 9103, men de klassificeras enligt nr 9108 även om de är avsedda att ingå i andra artiklar enligt detta kapitel eller i instrument eller apparater enligt andra kapitel (mät- och precisionsinstrument, stegräknare, anordningar för sprängning, etc.).

Numret omfattar inte verk som inte uppfyller ovanstående villkor (nr 9109 eller 9110) och inte heller fjäderdrivna motorer enligt nr 8412.

Urverk enligt detta nummer kan vara opolerade, polerade, förnicklade, rodinerade, försilvrade, förgyllda, lackerade etc.

Batteridrivna urverk till fick- eller armbandsur omfattas av detta nummer även om de saknar batteri.


9109  Andra urverk, kompletta och sammansatta


9109.10

- Elektriskt drivna

9109.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar sammansatta urverk, andra än sådana enligt nr 9108, dvs. urverk som är kompletta och färdiga för användning. De som är avsedda för analog tidvisning (visarur) kan sakna urtavla eller visare.

Urverk enligt detta nummer är huvudsakligen avsedda att ingå i artiklar enligt nr 9104 – 9107, men de klassificeras enligt detta nummer även om de är avsedda att ingå i instrument eller apparater enligt andra kapitel (mät- och precisionsinstrument, mätare, anordningar för sprängning etc.).

Numret omfattar inte:

a)

fjäder- eller loddrivna motorer som inte är försedda med eller apterade för att förses med gångsegment, enligt nr 8412 (t.ex. fjädermotorer till speldosor);

b)

verk till fick- eller armbandsur enligt definition i anm. 3 till detta kapitel (se anv. till nr 9108).


Detta nummer omfattar således bl.a.: urverk som regleras av balans och spiralfjäder eller av något annat reglersystem som kan fastställa tidsintervaller och som har en tjocklek av mer än 12 mm och en bredd, längd eller diameter av mer än 50 mm; pendelurverk; elektriska urverk, med eller utan regulatorer (sekundärurverk, synkronurverk etc.).

För att klassificeras enligt detta nummer måste synkron- och sekundärurverk utöver synkronmotor eller elektromagnet ha urlöpverk, dvs. ett löpverk som innehåller sådana delar som centrumhjul, mellanhjul, sekundhjul, minuthjul och timhjul. Särskilt föreliggande elektromagneter och synkronmotorer klassificeras efter sin beskaffenhet, oavsett om de är försedda med reduktionsväxel som reglerar axelns hastighet eller inte.

Urverk enligt detta nummer kan vara opolerade, polerade, förnicklade, rodinerade, försilvrade, förgyllda, lackerade etc.


9110  Kompletta urverk, inte sammansatta eller delvis sammansatta (urverkssatser); ofullständiga urverk, sammansatta; råurverk


 

- Till fick- eller armbandsur:

9110.11

- - Kompletta verk, inte sammansatta eller delvis sammansatta (urverkssatser)

9110.12

- - Ofullständiga verk, sammansatta

9110.19

- - Råurverk

9110.90

- Andra slag


Med en urverkssats förstås en komplett sats av komponenter till ett urverk, vilka inte är sammansatta eller är delvis sammansatta. Urverk för mekanisk tidvisning förekommer såväl med som utan urtavla och visare.

Ett ofullständigt mekaniskt urverk består av ett sammansatt urverk som saknar vissa delar förutom urtavla, visare eller uppdragsanordning (t.ex. gångsegment eller fjäderhusbrygga).

Ett ofullständigt, helt elektroniskt urverk består av ett sammansatt urverk som saknar vissa delar förutom batteri (t.ex. urtavla, ett parti av den elektroniska kretsen eller delar till denna).

Ett ofullständigt elektroniskt urverk med mekanisk tidvisning består av ett sammansatt urverk som saknar vissa delar förutom urtavla, visare, inställningsanordning eller batteri (t.ex. ett parti av den elektroniska kretsen, delar till denna eller motor).

Ett råurverk utgörs av en sats av icke sammansatta delar till ett urverk och består av verkbotten (och eventuellt ytterligare bottnar), bryggor, löpverk, visarmekanism, uppdragnings- och inställningsmekanism samt ytterligare mekanismer, såsom automatisk uppdragningsanordning, kalendermekanism, kronografmekanism, väckningsanordning etc. men saknar gångsegment, balans och spiralfjäder eller annan regleranordning, drivfjäder, urtavla eller visare. Dessa råurverk kan förekomma såväl med som utan fjäderhus.



9111  Boetter till ur enligt nr 9101 eller 9102 samt delar till sådana


9111.10

- Boetter av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall

9111.20

- Boetter av oädel metall, även förgyllda eller försilvrade

9111.80

- Andra boetter

9111.90

- Delar


Detta nummer omfattar:

A.

boetter till ur enligt nr 9101 eller 9102 (fickur, armbandsur, kronografer etc.), med eller utan glas men utan urverk;

B.

delar till sådana boetter, t.ex:

1.

boettringen, dvs. boettens stomme. Den kan ha gångjärn för bakbottnen, i fickur också för dammkapseln och glasringen;

2.

boetthalsen, vilken är fastlödd vid boettringen, med bygeln (för fickur) och fodringarna;

3.

dammkapseln, dvs. innerlocket som skyddar verket (förekommer inte i vanliga fickur eller armbandsur);

4.

glasringen, vilken är den del som håller glaset. Kanten som håller glaset på plats kallas glasranden;

5.

bakbottnen, som sluter till uret på baksidan. Vanliga ur har bara en sådan botten, medan savonettur har ytterligare en liknande del (kapseln), som skyddar glaset.

 

Boetter för armbandsur saknar boetthals och egentlig bygel men har byglar för att fästa armbandet vid. Dessa byglar består av flera delar, däribland bandstiftet, som kan vara fast eller fjädrande. Vissa damarmbandsur har specialbyglar som man kan fästa ett snöre i.

Boetter till armbandsur består ofta av endast två delar, därför att boettringen och bakbottnen är i ett stycke. Ibland uppbär bakbottnen och glasringen vardera en del av dammkapseln, eller också är glasringen och boettringen i ett stycke. I dyrbarare ur är verket inneslutet i en skyddshylsa.

Urboetter och delar till sådana förs hit oavsett materialet. De tillverkas huvudsakligen av oädel metall (stål, nickel etc., polerade, förkromade, försilvrade eller förgyllda), av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall eller ibland av plast, elfenben, agat, pärlemor eller sköldpadd. De kan var utsmyckade (graverade, ciselerade, besatta med naturpärlor eller odlade pärlor, naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar eller halvädelstenar etc.).

Numret omfattar inte:

a)

enkla skyddshöljen för fickur, armbandsur etc. och inte heller urglas; dessa klassificeras enligt sina respektive nummer;

b)

delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd. (inbegripet fjädrar till urboetter), av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (39 kap.);

c)

urfoder och andra höljen till varor enligt detta kapitel samt delar till sådana (nr 9112).



9112 Urfoder och andra höljen till varor enligt detta kapitel samt delar till sådana


9112.20

- Höljen

9112.90

- Delar


Detta nummer omfattar urfoder och, under förutsättning att de är av liknande typ som urfoder, höljen till andra varor enligt detta kapitel. Under denna förutsättning omfattar numret sålunda foder eller höljen till väckarur, skeppskronometrar, ur för motorfordon, tidkontrollur, tidstämpelur, tidmätare (minutmätare, sekundmätare etc.) eller till andra ur enligt detta kapitel. Sådana foder eller höljen klassificeras enligt detta nummer även om de saknar glas eller inte är färdigbearbetade. Höljen som inte liknar vanliga urfoder utan snarare är av den typ som används till vetenskapliga apparater, elektricitetsmätare etc. (höljen till "timers", tidstämpelur och tidströmställare är ibland av denna typ) klassificeras däremot enligt sina respektive nummer.

De urfoder som klassificeras enligt detta nummer har de mest olika former. De är vanligen av metall (även ädel metall), trä, plast, läder, sköldpadd, pärlemor, marmor, alabaster, keramiskt material, onyx, agat eller elfenben. De kan vara utsmyckade, besatta med naturpärlor eller odlade pärlor eller med naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar eller halvädelstenar eller i förening med ornament, skulpturer, statyetter, djurfigurer etc.

Numret omfattar också delar till urfoder etc., t.ex. glasringar, ramar, piedestaler, stativ och fötter.

Numret omfattar inte:

a)

särskilt föreliggande skyddskupor, vanligen av glas (nr 7020);

b)

delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd. (inbegripet fjädrar till urfoder), av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast, vilka klassificeras enligt 39 kap.;

c)

boetter till ur enligt nr 9101 eller 9102 (nr 9111).

 


9113  Urarmband och delar till urarmband


9113.10

- Av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall

9113.20

- Av oädel metall, även förgyllda eller försilvrade

9113.90

- Andra


Detta nummer omfattar alla slags urarmband, dvs. alla anordningar som används för att fästa ur vid handleden.

Urarmband kan vara gjorda av vilket material som helst, t.ex. oädel metall, ädel metall, läder, plast eller textilmaterial. De kan också ha en uppenbar prydnadskaraktär utan att detta påverkar klassificeringen.

Numret omfattar också delar till urarmband, som är klart igenkännliga som sådana. De kan bestå av vilket material som helst.

Numret omfattar inte:

a)

andra fästanordningar (halskedjor, urkedjor, ringar, broscher etc.), vilka klassificeras enligt sina respektive nummer;

b)

spännen med eller utan knäppen av ädel metall eller metall med plätering av ädel metall (nr 7115) eller av oädel metall (nr 8308);

c)

urarmband som föreligger tillsammans med uren men som inte är fastsatta vid dessa (nr 9101 eller 9102). 

 

9114  Andra urdelar


9114.10

- Fjädrar, inbegripet balansfjädrar

9114.30

- Urtavlor

9114.40

- Verkbottnar och bryggor

9114.90

- Andra


Detta nummer omfattar alla urdelar utom:

a)

delar som är uteslutna enligt anm. 1 till detta kapitel nämligen:

1.

lod, urglas, urkedjor, kullager och kullagerkulor (t.ex. för självuppdragande ur);

2.

delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., t.ex. skruvar (för bryggor, kronor, urtavlor, spärrhjul, spärrhakar, motstål, hävarmar, reglar etc.), koniska pinnar, kedjor till väggur, tornur etc. samt siffror för urtavlor, av oädel metall (femtonde avd.), ävensom motsvarande varor av plast (39 kap.) eller av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall (i allmänhet nr 7115).
Dessa delar klassificeras efter sin beskaffenhet. Urfjädrar (drivfjädrar, spiralfjädrar etc.) förs dock till detta nummer;

b)

delar som är inbegripna i andra nummer i detta kapitel (t.ex. kompletta och sammansatta urverk enligt nr 9108 eller 9109, urverkssatser, ofullständiga urverk, sammansatta, samt råurverk, enligt nr 9110, boetter och urfoder enligt nr 9111 resp. 9112 samt urarmband enligt nr 9113).


Delar (utom de som är nämnda här ovan i punkt a eller b) som är lämpliga att användas såväl i ur som i andra artiklar, t.ex. i leksaker eller i mät- eller precisionsinstrument (fjädrar, löpverk, lagerstenar, visare etc.) klassificeras enligt detta nummer (se anm. 4 till detta kapitel). Numret omfattar emellertid inte delar som inte är typiska urdelar (t.ex. skrivanordningar eller räkneverk för tidkontrollur och vissa andra delar som används i varor enligt nr 9106 eller 9107).

Detta nummer omfattar också igenkännliga ämnen till urdelar men däremot inte metallbitar som ännu inte har bearbetats så att de har blivit igenkännliga som urdelar (t.ex. verkbottnar, bryggor etc. i det skick de kommer från svarven eller endast grovt tillformade men inte borrade, urholkade etc.). Dessa klassificeras efter materialets beskaffenhet.

Urdelar enligt detta nummer kan vara opolerade, polerade, förnicklade, rodinerade, försilvrade, förgyllda, lackerade etc. eller vara försedda med ädelstenar.

Under ovanstående villkor klassificeras följande urdelar enligt detta nummer:

A.

Delar till verk till fick- eller armbandsur (även till mer komplicerade system)
Hit hör bl.a.:

1.

stomme: verkbotten (och eventuellt ytterligare bottnar), bryggor (för fjäderhuset, centrumhjulet, mellanhjulet, sekundhjulet, balansen, gångsegmentet, visarställhjulet etc.);

2.

drivmekanism: drivfjäder, fjäderhus, fjäderhuslock, fjäderhusaxel och fjäderhusspärrhjul samt spärrhake och fjäder till denna;

3.

löpverk: centrumhjul med driv, mellanhjul med driv och sekundhjul med driv;

4.

visarmekanism: minutdriv, centrumhjulsdriv och centrumhjul samt timhjul;

5.

gångsegment (ankargång, stiftgång, cylindergång, hakgång etc.): gånghjul med driv, ankare, hakaxel, gångrullar, hakstenar, liversten och cylinder;

6.

regleringsanordning: balans, balansaxel, spiralfjäder (plan, bréguetfjäder eller cylindrisk), stämgaffel, spiralstolpe, spiralrulle, ruckararm, spirallås, motlås, ruckararmsfjäder och nedre motstål samt specialdelar för stötsäkra ur;

7.

uppdragnings- och inställningsanordning: krona, uppdragsaxel och transmissionshjul, muffhjul, visarställhjul, kronhjul, kronhjulsbricka, vagga, regel och fjäder till regel eller vagga;

8.

delar till elektroniska urverk: kretsar för ur som består av exempelvis ett isolerande underlag på vilket har anbringats trycka ledningar och andra diskreta komponenter, som har utformats på annat sätt än genom tryckning (t.ex. spolar, kondensatorer, motstånd, dioder och transistorer) samt eventuellt en integrerad krets;

9.

gångpartier, vilka består av verkbotten, bryggor, gångsegment, balans och spiralfjäder samt ruckningsmekanism för verket, med eller utan löpverk. Dessa klassificeras enligt detta nummer oavsett om de är sammansatta i gångbart skick med reglerat gångsegment eller inte.
Sammansatta gångpartier kan vara avsedda att ingå i en mängd apparater i vilka urverk används (tidkontrollur, tidströmställare etc.) och ibland också i mindre vägg- eller bordsur eller i väckarur.

B.

Delar till andra urverk
Många delar till dessa urverk liknar i princip delar till fickur men de är större.
Bland speciella delar till dessa urverk märks lodhylsor, pendlar, även kompensationspendlar (med kvicksilver, invarstänger etc.), gafflar, spindlar, spindelhjul, tillbakagående gångar, s.k. grahamgångar etc. samt lösa nycklar för uppdragning. Bland delar till väckarur märks uppdragsnycklar för fast montering på uren samt ställknappar.

C.

Delar till väckar- och slagverk

1.

Delar till väckarverk: stoppfjädringsanordningar, avstängningshjul, utlösningshjul, gånghjul, visaraxel, hake, slaghammare etc.;

2.

delar till slagverk: (med låsplatta, kuggstång etc.): trumma eller fjäderhus och fjäderhushjul, staffelhjul, slagskiva, hävstiftshjul, snapparhjul, varningshjul, vindfång, spärrar, armar, trappa, snäcka, hammare, hänganordning, axel, balanshjul, slagarm, klang, klangstav och klockspel.

D.

Stenar
Denna grupp omfattar endast bearbetade stenar (ädelstenar), dvs. sådana som har svarvats, slipats, polerats, borrats, urholkats etc. eller monterats (i en infattning eller skruv). Obearbetade eller endast sågade stenar omfattas inte av detta nummer (71 kap.). Stenar som är avsedda för ur är vanligen mycket små. Deras diameter och tjocklek överstiger sällan 2 resp. 0,5 mm.

De viktigaste av de stenar som används i ur är naturliga eller syntetiska rubiner, safirer och granater och i vissa fall diamanter. I billigare ur används ibland glas eller också ersätts stenarna med små metallskålar.

Stenarna benämns efter de rörliga delar som lagras i dem, t.ex. centrumhjulsstenar, mellanhjulsstenar, sekundhjulsstenar, gånghjulsstenar, hakaxelstenar och balansstenar. Lagret till en cylindrisk tapp består av en borrad sten och lagret till en konisk tapp av en borrad sten och en massiv sten (motsten). Det finns också lager som består av koniska ihåliga stenar.

Ur med ankargång har vanligen utöver de runda stenar som tjänar som lager även tre speciella stenar: två hakstenar (avfasade stenar som har fästs vid vardera änden av haken) och en liversten (en sten, vanligen med halvrunt eller triangulärt tvärsnitt, som är avsedd för gångrullar).

Stenarna kan anbringas för hand, genom att använda infattade stenar, eller vanligen genom pressning.

E.

Urtavlor
Urtavlor har i allmänhet olika fält eller siffror som utvisar timmar, minuter och sekunder. De kan vara plana eller buktiga. De är vanligen av försilvrad, förgylld, målad, oxiderad eller med annan ytbetäckning försedd mässing, av emaljerad koppar, av guld eller silver eller ibland av papper, glas, plast eller keramiskt material. Siffrorna och inskriptionerna åstadkoms genom olika metoder (genom dekalkomanier eller genom målning, prägling etc.). Urtavlor kan ha självlysande siffror eller symboler.
Urtavlor fästs på verkbottnen eller på en särskild botten (dial plate) med skruvar, pinnar eller med en utvändig ring av metall.

F.

Visare
Dessa utvisar timmar, minuter och sekunder. Detta nummer omfattar också specialvisare för kronografer, visare för väckarur etc. Urvisare kan vara plana eller böjda och vara tillverkade av stål, mässing eller koppar, vanligen polerade, oxiderade, förnicklade, förkromade, försilvrade, förgyllda eller lackerade. Ibland består de av guld eller ben. Självlysande visare har "fönster" som är fyllda med en massa som är baserad på radioaktiva salter (av radiotorium, mesotorium etc.). Det finns otaliga typer av visare, vilka är anpassade för olika typer av urtavlor.

 

92 kap. Musikinstrument; delar och tillbehör till musikinstrument

Allmänna anvisningar

Detta kapitel omfattar:

A.

musikinstrument (nr 9201 – 9208);

B.

delar och tillbehör till dessa instrument (nr 9209).


Vissa musikinstrument (pianon, gitarrer etc.) kan ha en elektrisk mikrofon (pickup) och en förstärkaranordning. De klassificeras likväl enligt sina respektive nummer i detta kapitel, under förutsättning att de också utan den elektriska utrustningen kan användas på samma sätt som liknande instrument av konventionell typ. Numret omfattar emellertid inte denna elektriska utrustning (nr 8518), såvida den inte utgör en integrerande del av instrumentet eller är innesluten i samma hölje som detta.

Elektriska eller elektroniska instrument (andra än mekaniska pianon enligt nr 9201) som inte är lämpliga för spelning utan den elektriska eller elektroniska utrustningen klassificeras enligt nr 9207 (se anv. till detta nummer). Sistnämnda nummer omfattar därför bl.a. elektrostatiska eller elektroniska gitarrer, orglar, pianon, dragspel och klockspel.

Instrument, apparater etc. enligt detta kapitel kan bestå av vilket material som helst, inbegripet ädel metall och oädel metall med plätering av ädel metall samt naturliga, syntetiska eller rekonstruerade ädelstenar eller halvädelstenar.

I enlighet med bestämmelserna i anm. 2 till detta kapitel skall stråkar och plektra för stränginstrument enligt nr 9202 samt trumstockar o.d. (även med mjuka slaghuvuden) och hammare för slaginstrument enligt nr 9206 klassificeras tillsammans med dessa instrument och inte enligt nr 9209 när de till ett antal som är normalt för dessa föreligger tillsammans med instrumenten i fråga och klart är avsedda att användas tillsammans med dessa. Kort, rondeller och rullar enligt nr 9209 som föreligger tillsammans med det instrument för vilket de är avsedda skall emellertid klassificeras som särskilda artiklar och inte som delar till ifrågavarande instrument.

Utöver de varor som enligt nedanstående anvisningar inte omfattas av detta kapitel omfattar kapitlet inte heller:

a)

små elektroniska musikapparater (nr 8543);

b)

musikinstrument som på grund av materialets beskaffenhet, enkelt utförande, dåliga musikaliska egenskaper eller andra kännetecken är tydligt igenkännliga som leksaker, t.ex. vissa munspel, fioler, dragspel, trumpeter, trummor och speldosor (95 kap.);

c)

samlarobjekt, t.ex. instrument av historiskt eller etnografiskt intresse (nr 9705), samt antikviteter med en ålder av över 100 år (nr 9706).


9201 Pianon, inbegripet självspelande pianon; cembalor och andra stränginstrument med klaviatur (+)


9201.10

- Pianon (andra pianon än flyglar och tafflar)

9201.20

- Flyglar 

9201.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar:

1.

pianon (med klaviatur och strängar som anslås med hammare), även sådana som är försedda med elektrisk mikrofon och förstärkaranordning, nämligen:

a)

pianon (vanliga pianon), vilka har en resonansbotten på vilken strängarna är monterade vertikalt och – ifråga om korssträngade pianinon – med bassträngar som korsar de övriga;

b)

flyglar (konsert- och mignonflyglar), vilka har strängar som är monterade horisontellt i ett långsträckt hölje.


Denna grupp omfattar också självspelande pianon, med eller utan klaviatur. Dessa spelas med hjälp av perforerade rullar av papper eller papp och kan drivas mekaniskt, pneumatiskt eller elektriskt.

"Elektroniska pianon" och elektroniska musikinstrument som kan monteras på pianon för att vid spel på pianot frambringa ljudeffekter som imiterar andra instrument klassificeras emellertid enligt nr 9207 (se allm. anv. till detta kapitel);

2.

cembalor och andra stränginstrument med klaviatur, såsom spinetter och klavikord.


Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 9201.10 och 9201.20

Dessa nummer omfattar också självspelande pianon.


9202 Andra stränginstrument (t.ex. gitarrer, violiner och harpor)


9202.10

- Stråkinstrument

9202.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar bl.a. följande stränginstrument.

A. Instrument som spelas med stråke

De viktigaste exemplen på sådana instrument är violiner och altvioliner (violor) (de senare är något större än vanliga violiner), violonceller och kontrabasar.

B. Andra stränginstrument

Denna grupp omfattar bl.a.:

1.

knäppinstrument, i vilka toner framkallas genom att strängen momentant förs ur sitt raka läge, antingen med fingrarna eller med en liten spetsig platta (plektrum) av trä, elfenben, sköldpadd, plast etc.
Exempel på sådana instrument är:

a)

mandoliner (neopolitanska mandoliner med starkt välvd botten, flata mandoliner, mandolor etc.);

b)

gitarrer;

c)

lutor;

d)

banjoer (instrument med lång hals och rund, flat kropp med översida av trumskinn);

e)

ukuleler (små gitarrer med tjock hals);

f)

cittror med flat, ungefär trapetsformad resonanslåda och ett stort antal strängar, vanligen av metall;

g)

 balalajkor;

h)

harpor, vilka är stränginstrument som spelas med fingrarna. De har en trekantig ram och strängar av olika längd;

2.

andra instrument, t.ex.:

a)

eolsharpor, vilka används i trädgårdar etc. De består av ett antal strängar som är monterade på en resonanslåda. När de placeras i vinddrag, frambringar de ackord;

b)

 hackbräden. Dessa instrument består av en ram på vilken stålsträngar är monterade. De spelas genom slag med klubbor med mjuka slaghuvuden och används i zigenarorkestrar.


I vissa instrument, särskilt gitarrer, kan ljudet förstärkas på elektronisk väg, vilket emellertid inte påverkar klassificeringen enligt detta nummer. Elektroniska instrument, såsom gitarrer, som inte har någon resonanslåda förs emellertid till nr 9207 (se allm. anv. till detta kapitel).

[9203]


[9204]

 

9205 Blåsinstrument (t.ex. piporglar med klaviatur, dragspel, klarinetter, trumpeter och säckpipor), andra än orkestrion och positiv


9205.10

- Bleckblåsinstrument

9205.90

- Andra


Detta nummer omfattar sådana blåsinstrument som inte är nämnda i nr 9208 (orkestrion, positiv, ljudsignalredskap etc.), fastän de även i vissa avseenden kan anses utgöra blåsinstrument.

Numret omfattar bl.a. följande instrument.

 

A. Bleckblåsinstrument

Att dessa instrument kallas bleckblåsinstrument betyder inte att de måste vara tillverkade av metall, utan denna benämning talar om att de har en viss klang och används i en viss sektion i en orkester. Instrumenten i denna grupp är i allmänhet av metall (mässing, nysilver, silver etc.) i form av ett rör med gradvis ökande diameter, vilket slutar i en tratt. De kan vara mer eller mindre hopvridna och är försedda med ett skålformigt munstycke samt vanligen också med ventiler. Bland instrument i denna grupp märks kornetter, trumpeter, bygelhorn, flygelhorn (tenorhorn, althorn, bastubor, kontrabastubor, sousafoner etc.), ventil- och dragbasuner (tromboner), valthorn samt sådana horn utan ventiler som används i orkestrar (t.ex. jakthorn).

B. Andra blåsinstrument

Denna grupp omfattar:

  1. piporglar (av kyrkorgeltyp) med klaviatur, vilka är blåsinstrument i vilka klaviaturens rörelser överförs till piporna på elektrisk, elektropneumatisk eller mekanisk väg.
    Numret omfattar också sockeln och orgelhöljet (dvs. den vanligen dekorativt utformade träkonstruktion i vilken orgeln är innesluten) när de föreligger tillsammans med orgeln; om de föreligger separat klassificeras de enligt nr 9209.
    Detta nummer omfattar inte orkestrion, positiv och liknande instrument som är försedda med pipor men som saknar klaviatur och är självspelande eller drivs med handvev (nr 9208). Elektroniska orglar klassificeras enligt nr 9207;
  2. orgelharmonier och liknande klaviaturinstrument med metalltungor, vilka saknar pipor;
  3. dragspel och liknande instrument, concertinor, bandoneoner och dragspel med pedalbälg. Numret omfattar inte elektroniska dragspel (se anv. till nr 9207 och allm. anv. till detta kapitel);
  4. munspel;
  5. s.k. träblåsinstrument. Dessa instrument består i huvudsak av ett rör (av trä, vass, metall, plast, ebonit eller glas) med hål som vanligen är försedda med klaffar och ringar. Ljudet åstadkoms vanligen med rörblad. Denna grupp omfattar bl.a. tvärflöjter, blockflöjter, oboer, klarinetter, engelska horn, fagotter, saxofoner och sarrusofoner.
    Gruppen omfattar också okarinor (små, äggformade av metall eller lera tillverkade instrument med flöjtliknande ljud) och svanflöjter ("sliding whistles") av metall eller ebonit;
  6. andra blåsinstrument (t.ex. säckpipor och musetter, som består av en luftlåda eller en luftsäck av skinn eller av en djurblåsa och tre till fem pipor, av vilka en är melodipipa och de övriga är brumpipor).


9206 Slaginstrument (t.ex. trummor, xylofoner, cymbaler, kastanjetter och maracas)

Slaginstrument slås an med ett föremål av liknande slag som instrumentet självt, med en trumstock e.d. eller med händerna. Dessa instrument benämns sammanfattningsvis även slagverk.

De viktigaste instrumenten enligt detta nummer är:

A. instrument som är överspända med skinn, t.ex.:

  1. provensalska trummor (franska tamburiner);
  2. marsch-, bas- och konserttrummor etc. Dessa består av en trä- eller metallcylinder, vars båda öppningar är överklädda med pergament. De slås an med en eller två trumstockar av trä (även med läderklädda huvuden);
  3. pukor. Dessa består av en kittel av koppar (av varierande storlek och vanligen avsedd att placeras på golvet), vars öppning är överspänd med pergament. De är stämda i en viss ton och slås an med pukstockar;
  4. tamburiner. Dessa består av en med skinn överspänd ram, i vilken små metallskivor är fästade. Skivorna fås att ljuda genom att instrumentet skakas på olika sätt eller slås an med handflatan, fingertopparna etc.;
  5. tom-toms;

B. andra slaginstrument, såsom:

  1. cymbaler (bäcken), som består av två metalltallrikar, vilka slås eller gnids mot varandra. I vissa fall används en enda tallrik, som fås att ljuda genom att den slås an med en trumstock med läder- eller filtklätt huvud;
  2. gonggonger, vilka utgörs av metallplattor, som vanligen slås an med en klubba med skinn- eller filtklätt huvud;
  3. trianglar, vilka utgörs av stålstavar som är böjda till liksidiga trianglar och slås an med en järnstav;
  4. kinesiska klockspel, vilka är försedda med metallplattor och små klockor, som ljuder när den stav skakas på vilken instrumentet är monterat;
  5. kastanjetter, vilka utgörs av små konkava eller musselskalsformade instrument av trä, ben eller elfenben. De fästs antingen på fingrarna eller på ett handtag och fås att ljuda genom att slås mot varandra;
  6. xylofoner, vilka består av en rad små, olika långa trästavar som är monterade på två stöd och som slås an med klubbor;
  7. metallofoner, vilka liknar xylofoner men som har smala metallplattor (av stål eller duraluminium) i stället för trästavar (både xylofoner och metallofoner är ofta försedda med resonansrör av metall, som är anbragta under det bord som uppbär stavarna eller plattorna). Numret omfattar också liknande instrument med glasplattor;
  8. celestor o.d., vilka används i stället för vanliga klockspel. Till det yttre liknar de små pianon med pedal och dämmare. Ljudet frambringas genom att mekaniska hammare, som manövreras med en klaviatur, slår mot tjocka plattor av specialstål;
  9. klockor, klockspel och rörklockspel (en rad rör som är upphängda i en rad och som slås an antingen med handen eller med en hammare);
  10. maracas och liknande instrument som består av ihåliga klockor eller rör, som fås att ljuda genom att skaka dem;
  11. claves, vilka består av två stavar av hårt trä;
  12. flexatoner, vilka består av en metallplatta, som är monterad på ett handtag, och två träkulor, en på var sida om plattan. När man skakar på instrumentet slår kulorna mot plattan, så att denna vibrerar. Tonhöjden regleras genom att plattan böjs med tummen.

Vissa av ovannämnda instrument är ibland kombinerade, så att en enda person kan spela på flera instrument samtidigt. I dansorkestrar slås t.ex. bastrumman med en pedalmanövrerad trumstock med mjukt huvud, och dessutom är trumman utrustad med cymbaler, gonggonger, träblock (ett slags resonanslådor, vid vilka har anbragts klockor eller som tjänstgör som xylofon) etc.

Klockspel för offentliga byggnader, som kan spela melodier, klassificeras också enligt detta nummer.

Elektroniska klockspel klassificeras emellertid enligt nr 9207.

Numret omfattar inte heller:

a)

dörr- och bordsklockor, dörr- och bordsgonggonger, dörrklockspel etc., vilka inte utgör musikinstrument (nr 8306 eller 8531);

b)

klockspel och andra slagverk för ur (nr 9114).



9207 Musikinstrument hos vilka ljudet framställs eller måste förstärkas på elektrisk väg (t.ex. orglar, gitarrer och dragspel)


9207.10

- Instrument med klaviatur, andra än dragspel

9207.90

- Andra 


Detta nummer omfattar musikinstrument i vilka ljudet framställs eller förstärks på elektrisk (inbegripet elektronisk) väg, dvs. sådana som inte kan spelas för normal avlyssning utan de elektriska eller elektroniska beståndsdelarna, även om de vibrerande anordningar som de är försedda med kan frambringa svaga ljud. I detta avseende skiljer de sig från vissa andra instrument (t.ex. pianon, dragspel och gitarrer) vilka – även om de kan vara utrustade med elektrisk mikrofon (pickup) och förstärkaranordning – likväl är självständiga instrument som utan dessa anordningar kan användas på samma sätt som liknande instrument av konventionell typ. Numret omfattar inte elektriskt drivna självspelande pianon (nr 9201).

I instrument enligt detta nummer används vanligen följande slag av tongeneratorer.

A. Elektromagnetiska tongeneratorer.
I ett av de system som baseras på denna princip har tongeneratorn en drivaxel, vilken genom en elastisk koppling är ansluten till en synkronmotor som driver axeln med konstant hastighet. Kugghjul (drivhjul) av olika storlekar är parvis placerade längs axeln, och varje hjul driver andra kugghjul, s.k. tonhjul. När instrumentet ansluts till ledningsnätet, vrider synkronmotorn tonhjulen med olika hastigheter, som växlar alltefter drivhjulens diameter. En permanentmagnet, som uppbär en spole i ena änden, är anbragt i närheten av varje tonhjul och parallellt med detta. När hjulen roterar, löper kuggarna, som med jämna mellanrum är placerade runt hjulens periferi, under polen på motsvarande magnet. Detta förorsakar variationer i magnetfälten, varigenom svaga strömförändringar uppstår i spolarna. Dessa strömmar, vilka har på förhand bestämda frekvenser, förstärks på elektrisk väg och överförs till högtalare.

Särskilt instrument av orgeltyp är baserade på denna princip.

I ett annat system rör sig en fritt svängande tunga (av samma typ som tungorna i ett orgelharmonium) över ena polen på en permanentmagnet, varvid svängningarna alstrar variationer i det magnetfält som bildas i en runt magneten lindad spole. Den ström som därvid uppkommer förstärks på elektrisk väg och överförs till en högtalare.

B. Elektrostatiska tongeneratorer, varav det finns flera typer:

  1. tongeneratorer med spänd sträng. I dessa ger de svängningar som uppstår när en strömförande sträng slås an med en hammare upphov till kapacitansvariationer mellan strängen och de metalldelar (stift) som är fastsatta nära strängen. Kapacitansvariationerna motsvarar exakt strängens svängningar, så att de när de förstärks troget återger dessa;
  2. tongeneratorer med svängande tungor. I dessa instrument är strängarna ersatta med tungor, genom vilka ström leds;
  3. tongeneratorer med variabla kondensatorer, i vilka kondensatorerna vrids runt med konstant hastighet av en motor.

C. Tongeneratorer med oscillatorelektronrör eller med oscillatorgasurladdningsrör.

D. Tongeneratorer med fotoceller, i vilka en ljusstråle som passerar genom en perforerad skiva kastas mot en fotocell. Genom omsorgsfull avvägning av antalet öppningar i skivan erhålls ett motsvarande antal strömvariationer, som efter förstärkning framställer det önskade ljudet.

En del av dessa instrument kallas elektromagnetiska, elektrostatiska, elektroniska, radioelektriska eller fotoelektriska pianon, orglar, dragspel, klockspel etc., men de förekommer nästan alltid under inregistrerade handelsbeteckningar. De kan troget återge ljudet hos de flesta musikinstrument enbart genom utbyte av register. Sådana instrument kan kallas monofona, när de endast ger en följd av enstaka toner, och polyfona, när de alstrar flera toner samtidigt (t.ex. orglar).

Vissa av dessa instrument kan spelas självständigt. Andra kan kombineras med ett vanligt piano, varvid instrumentet spelas med den högra handen, medan pianoackompanjemanget spelas med den vänstra. Sådana instrument förs hit även när de föreligger tillsammans med pianot.

Elektriska eller elektroniska apparater (särskilt förstärkare och högtalare) som inte är hopbyggda med instrumenten omfattas inte av detta nummer utan klassificeras enligt sina respektive nummer i 85 kap., trots att de i allmänhet är nödvändiga för instrumentens normala funktion. Om de är hopbyggda med instrumentet eller är inneslutna i samma hölje som detta, klassificeras de emellertid tillsammans med instrumentet. Detta gäller även om de av transporttekniska skäl är förpackade för sig.

Detta nummer omfattar inte vanliga ur (med urtavla som utvisar timmar) som används i vissa elektroniska klockspel för att dessa automatiskt skall slå timmar, halvtimmar etc. (91 kap.).


9208 Speldosor, orkestrion, positiv, mekaniska sångfåglar, musiksågar och andra musikinstrument, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; lockpipor o.d. av alla slag för härmning av djurläten; visselpipor, signalhorn och andra ljudsignalredskap som blåses med munnen


9208.10

- Speldosor

9208.90

- Andra


A.

Musikinstrument, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel
Hit hör bl.a.:

1.

speldosor. Dessa består av små mekaniska anordningar som automatiskt spelar melodier och är inbyggda i skrin, dosor eller andra behållare. Huvudbeståndsdelen är en vals med stift som svarar mot tonerna i den melodi som skall spelas. Vid kringvridning kommer pinnarna i kontakt med metalltungor, vilka är ordnade som tänderna i en kam, och får dessa att vibrera, så att de alstrar de önskade tonerna. Delarna är monterade på en platta, och valsen fås att rotera, antingen med en fjädermotor som dras upp med en nyckel eller direkt med en vev. I vissa typer är valsen ersatt av en metallskiva med fördjupningar eller upphöjningar som motsvarar tonerna i det stycke som skall spelas.

Artiklar i vilka en speldosemekanism ingår men som huvudsakligen har nytto- eller prydnadsfunktion (t.ex. ur, miniatyrmöbler, glasvaser innehållande konstgjorda blommor samt statyetter av keramiskt material) anses inte utgöra speldosor enligt detta nummer. Dessa artiklar klassificeras enligt samma nummer som motsvarande artiklar utan speldosemekanism.

Inte heller artiklar, t.ex. armbandsur, tekoppar och vykort, som innehåller små elektroniska musikapparater anses utgöra varor enligt detta nummer. Sådana artiklar klassificeras enligt samma nummer som motsvarande artiklar utan sådana apparater.

2.

orkestrion och liknande instrument. En del av dessa är stora instrument som är försedda med två blindklaviaturer, av vilka den ena med hjälp av en pianomekanism får metallsträngar att ljuda, medan den andra påverkar orgelpipor. Dessutom förekommer tarmsträngar som spelas med mekaniska stråkar. I dessa instrument kan trummor, cymbaler (bäcken), dragspel etc. ingå, så att instrumentet låter som en orkester. Orkestrion och liknande instrument används huvudsakligen på nöjesfält etc. De kan vara hand- eller motordrivna och spelas med perforerade rullar eller kort;

3.

positiv. Ett positiv består av en låda i vilken en vals med kopparstift vrids runt med en vev och påverkar ventiler på trä- eller metallpipor;

4.

mekaniska sångfåglar. Dessa är små mekaniska anordningar som vanligen är placerade i en bur. En fjädermotor i burens botten påverkar en serie kolvar och bälgar och framkallar därigenom sångtoner samt får den mekaniska fågelns huvud och kropp att röra sig;

5.

musiksågar. Dessa har blad av specialstål och fås att vibrera antingen med en stråke eller med en filtklädd hammare;

6.

andra instrument, t.ex. skallror och sirener som blåses med munnen.


Kort, rondeller och rullar till mekaniska instrument klassificeras alltid enligt nr 9209, alltså även om de föreligger tillsammans med det instrument för vilket de är avsedda (se anm. 2 till detta kapitel).

B.

Lockpipor o.d. av alla slag för härmning av djurläten; ljudsignalredskap som blåses med munnen

1.

Lockpipor o.d. för härmning av djurläten är små instrument som antingen blåses med munnen eller som är handdrivna. De imiterar fågel- eller andra djurläten för att locka fram villebråd.

2.

Ljudsignalredskap som blåses med munnen, såsom:

a)

signalhorn av horn, ben, metall etc.;

b)

visselpipor (avsedda att blåsas med munnen) av metall, trä etc. för signalering m.m.


Numret omfattar inte heller:

a)

dörr-, bords- och cykelklockor etc. (nr 8306 eller 8531);

b)

signalhorn med gummiboll (t.ex. för fordon), fartygssirener och portabla eller fasta, handmanövrerade taksirener; dessa klassificeras efter materialets beskaffenhet eller enligt sextonde eller sjuttonde avd., alltefter beskaffenheten;

c)

elektrisk ljudsignalutrustning (nr 8512 eller 8531, alltefter beskaffenheten).

 

9209 Delar (t.ex. mekanismer till speldosor) och tillbehör (t.ex. kort, rondeller och rullar till mekaniska instrument) till musikinstrument; metronomer, stämgafflar och stämpipor av alla slag


9209.30

- Strängar till musikinstrument

 

- Andra slag:

9209.91

- - Delar och tillbehör till pianon

9209.92

- - Delar och tillbehör till musikinstrument enligt nr 9202 

9209.94

- - Delar och tillbehör till musikinstrument enligt nr 9207

9209.99 

- - Andra delar och tillbehör 


Detta nummer omfattar följande varor.

A. Metronomer, stämgafflar och stämpipor

Denna grupp omfattar metronomer, stämgafflar och stämpipor, oavsett om de är avsedda för musikaliskt eller annat ändamål.

Metronomer är små mekaniska apparater som är avsedda att ange det exakta tempo i vilket ett musikstycke skall spelas. De är vanligen inbyggda i en pyramidformig låda och kan vara försedda med en ringklocka. Den viktigaste delen är en pendel, vars hastighet kan ökas eller minskas enligt en skala som är placerad bakom pendelstången.

Gruppen omfattar också metronomer för industriella ändamål. Dessa är försedda med elektriska kontakter.

Stämgafflar är vanligen små U-formade metallstänger som ger en bestämd ton när de försätts i svängning. Gruppen omfattar också stora för konserthus avsedda stämgafflar, vilka består av en metallstav som är monterad på en resonanslåda och som slås an med en hammare.

Stämpipor blåses med munnen och har en eller flera tungor eller pipor. Stämpipor kan i allmänhet ge flera toner (4 eller 6).

Gruppen omfattar också stämgafflar för medicinskt bruk (särskilt för hörselprov, i vilket fall de är så konstruerade, att de kan alstra ett stort antal toner och är då ofta inbyggda i lådor som innehåller ett flertal instrument). Stämgafflar för stroboskopiska observationer förs också hit. Vissa stämgafflar är utrustade med elektriska anordningar för att vidmakthålla svängningarna.

B. Mekanismer för speldosor

Se anv. till nr 9208.

C. Strängar till musikinstrument

Denna grupp omfattar strängar till egentliga stränginstrument (pianon, harpor, violiner, violonceller, mandoliner etc.). De är vanligen tillverkade av:

  1. tarmar (i allmänhet fårtarmar). Tarmsträngar består, alltefter den önskade grovleken, av ett visst antal parter. Varje part består antingen av en remsa från en tarm som har skurits i längdriktningen eller av en hel tarm;
  2. natursilke. Strängar av natursilke, vilka vanligen består av 140 silkestrådar, har samma utseende som tarmsträngar. De är överdragna med ett tunt lager av gummi arabicum och polerade med vitt vax;
  3. monofilament av syntetiskt textilmaterial (vanligen nylon);
  4. tråd av stål (vanligen rostfritt), aluminium, silver, koppar etc. Metallsträngar består antingen av en enda part eller av en metallkärna som är omlindad med metalltråd. Strängar av sistnämnda slag kallas spunna metallsträngar;
  5. tarm, natursilke eller nylon som har omlindats med metalltråd (av aluminium eller annan oädel metall, även försilvrad, av silver etc.). Metalltråden är lindad kring kärnan, och strängar av detta slag kallas spunna tarm-, natursilke- eller nylonsträngar.

Strängar till musikinstrument kan kännas igen på det omsorgsfulla utförandet (stålsträngar är tillverkade av polerat stål, och diametern är noga kalibrerad). Tarmsträngar är alltigenom likartade, och diametern är konstant. Vissa tarmsträngar är vita och halvgenomskinliga, medan andra, t.ex. harpsträngar kan vara röd- eller blåfärgade etc.). Strängar kan också kännas igen på förpackningssättet (i små papperspåsar, kuvert o.d., ofta med tryckt bruksanvisning). Dessutom har vissa strängar (särskilt metallsträngar) öglor eller små metallkulor, så att de kan fästas i vederbörande instrument.

Numret omfattar inte metalltråd, tarm och monofilament av syntetiskt textilmaterial (som längdvaror eller avpassade), som inte är igenkännliga som strängar till musikinstrument (klassificeras efter beskaffenheten).

D. Andra delar och tillbehör

Denna grupp omfattar delar och tillbehör till musikinstrument (andra än sådana som är omnämnda i B och C ovan), men inte högtalare och tonfrekvensförstärkare (nr 8518) och i stort sett inte heller elektriska apparater (motorer, fotoceller etc.), som inte är försedda med delar eller tillbehör till musikinstrument.

Denna grupp omfattar:

  1. delar till pianon, orglar, orgelharmonier och liknande instrument, såsom: kompletta klaviaturer (dvs. kompletta satser av tangenter som är monterade på en ram); pianomekaniker (dvs. hammarsatsen med hammare och dämmare); höljen till pianon och orgelharmonier; resonansbottnar; trä- eller gjutjärnsramar; pedalmekanismer och pedaler; stämnaglar; metalltungor till orgelharmonier; lösa tangenter till klaviaturer; hammare, dämmare, skaft och gafflar för hammare etc.; orgelpipor, luftlådor, bälgar och andra delar till orglar (inbegripet höljen). Tangenter, knappar, klaffar, bälgar och klaviaturer till dragspel klassificeras också enligt nr 9209.
    Numret omfattar emellertid inte små plattor av elfenben, ben eller plast som endast har skurits till rektangulär form och som måste poleras, avrundas i hörnen eller ytterligare bearbetas innan de kan användas som tangentskivor till musikinstrument. Dessa plattor klassificeras efter beskaffenheten (nr 9601 eller 39 kap.);
  2. delar och tillbehör till instrument enligt nr 9202 (stränginstrument), såsom: kroppar till mandoliner, gitarrer eller liknande instrument; "mekanismer" till gitarrer och mandoliner (dvs. de skruvar, snäckhjul och kugghjul som monteras på snäckan vid halsen och som används för spänning av strängarna); delar till violiner, violonceller e.d., t.ex. bottnar, lock, halsar (även ämnen till sådana), greppbräden, stall, stränghållare och knappar till sådana, sargar (mellan locket och bottnen), strängskruvar (fästs vid snäckan för att variera strängarnas spänning), sadlar etc.; för violonceller och kontrabasar avsedda stacklar, med vilka instrumentet stöds mot golvet; stråkar och delar till sådana (stänger, froscher, skruvar för reglering av spänningen i stråken), inbegripet tagel i buntar för stråkar; plektrer, sordiner och hakstöd;
  3. delar och tillbehör till instrument enligt nr 9207, såsom: höljen (till elektroniska pianon, orglar och klockspel), pedalmekanismer och pedaler, klaviaturer, tonhjul (särskilt för orglar). Angående elektroniska delar och tillbehör, se anv. till nr 9207;
  4. delar och tillbehör till s.k. träblåsinstrument enligt nr 9205, såsom: svarvade trädelar till s.k. träblåsinstrument (klarinetter, flöjter o.d.); metallstommar till instrument; dragbyglar; ansatsstycken; munstycken av olika slag samt munstycksskydd; rörblad; ventiler och ventilknappar; klaffar, ringar, kapslar, klockstycken och sordiner; klaffskinn (för flöjter, klarinetter etc.).
  5. delar och tillbehör till slaginstrument, såsom: trumstockar, pukstockar o.d., även med mjuka huvuden; klubbor av olika slag; jazzvispar; trumpedaler; cymbalhållare; trumcylindrar, trumringar etc.; stavar, plattor, bord och stödramar till xylofoner och liknande instrument; trumskinn o.d. som är skurna till rund eller i det närmaste rund form och fullt igenkännliga som trumskinn; snören (vanligen av mjukhampa, jute eller sisal) som är avsedda att sträcka skinnen på vissa instrument (t.ex. trummor) och strängar (sejare) av tarmar eller metall som spänns över nedre skinnet på trummor, när de är igenkännliga som sådanna.                                        

 

*
* *


Numret omfattar också:

  1. nothållare som är avsedda att fästas på instrument samt stativ (andra än enbens-, tvåbens- eller trebensstativ och liknande artiklar enligt nr 9620) som är avsedda att bära upp instrument (t.ex. trummor eller saxofoner);
  2. mekaniska spelapparater, dvs. hjälpanordningar för självspelande klaviaturinstrument som styrs av kort, rondeller eller rullar. Dessa spelapparater kan drivas med handvevar, pedaler eller bälgar eller på mekanisk eller elektrisk väg. De kan anbringas utanpå eller inuti instrumenten (vanligen pianon eller orgelharmonier);
  3. kort, rondeller och rullar till automatiska musikinstrument. Dessa artiklar förs hit oavsett om de föreligger särskilt eller tillsammans med det instrument för vilket de är avsedda (se anm. 2 till detta kapitel.

Numret omfattar inte heller:

a)

artiklar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., såsom gångjärn, handtag, beslag (t.ex. för pianon), av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (39 kap.);

b)

verktyg för stämning (nr 8205);

c)

fjädermotorer som är avsedda för speldosor eller mekaniska sångfåglar men som inte är sammansatta med andra delar eller tillbehör till sådana (nr 8412);

d)

urverk som inte är sammansatta med delar eller tillbehör till musikinstrument (nr 9108 – 9110);

e)

pianostolar (nr 9401), notställ och notbord som är avsedda att placeras på golvet eller marken (nr 9403) samt ljushållare för pianon (nr 9405);

f)

stråkharts, formgjutet (nr 9602);

g)

borstar för rengöring av flöjter, oboer etc. (nr 9603).

Meny