Tullverkets logotyp. Till tullverkets startsida

Vägledning klassificering

Förklarande anmärkningar till den kombinerade nomenklaturen; Kapitel 25-27

AVDELNING V

KAPITEL 25, 26, 27

 MINERALISKA PRODUKTER

KAPITEL 25

SALT; SVAVEL; JORD OCH STEN; GIPS, KALK OCH CEMENT

Anmärkning 1

Avsikten med flotationen är att åtskilja ett mineralämnes värdefulla beståndsdel från gångarten genom att den samlas på ytan av det vatten i vilket det uppslammats, medan gångarten avsätts på botten.


2501 00

Salt (inbegripet bordsalt och denaturerat salt) och ren natriumklorid, även i vattenlösning och även med tillsats av klumpförebyggande medel eller flytmedel; havsvatten

2501 00 31

Avsedda för kemisk omvandling (separation av Na från Cl) för framställning av andra produkter

Förutsatt att de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna är uppfyllda omfattar detta undernummer salt, även denaturerat, som är avsett för framställning av saltsyra, klor, kalciumklorid, natriumnitrat, natriumhypoklorit, natriumsulfat, natriumkarbonat, natriumhydroxid, natriumklorat, natriumperklorat och metalliskt natrium.

2501 00 51

Denaturerat eller avsett för industriellt bruk (inbegripet raffinering) annat än konservering eller beredning av födoämnen för människor eller djur

Förutsatt att de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna är uppfyllda omfattar detta undernummer följande:

1.

Denaturerat salt, oavsett användningsområde, med undantag av denaturerat salt enligt undernr 2501 00 31.

2.

Salt för raffinering. Med raffinering i detta sammanhang avses endast de reningsprocesser genom vilka saltet upplöses.

3.

Salt för industriellt bruk annat än kemisk omvandling, konservering eller beredning av födoämnen för människor eller djur. Med ”salt för industriellt bruk” förstås salt som är avsett att användas i fabriker som råvara eller halvfabrikat i en industriell tillverkningsprocess (t.ex. inom metallurgi, vid färgning, inom läderindustrin, vid tvåltillverkning, vid kylning och inom den keramiska industrin).

Salt, med undantag av denaturerat salt, för saltning av vägar omfattas av undernr 2501 00 99.

2501 00 91

Salt lämpligt till människoföda

Salt lämpligt till människoföda är icke-denaturerat salt som är lämpligt att användas direkt i hushållen och industrin för smaksättning eller konservering av födoämnen. Det är i allmänhet mycket rent och helt vitt.

2501 00 99

Annat

Detta undernummer omfattar även icke-denaturerat salt som vintertid används för avisning och salt som används som djurfoder (t.ex. saltsten).

2503 00

Svavel av alla slag, annat än sublimerat svavel, fällt svavel och kolloidalt svavel

2503 00 10

Råsvavel och oraffinerat svavel

Detta undernummer omfattar de olika svavelarter som nämns i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2503, första stycket, 1 till 4. Dessa produkter föreligger i allmänhet i form av block, oregelbundna klumpar eller som fint pulver.

2503 00 90

Annat

Detta undernummer omfattar de olika svavelarter som nämns i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2503, första stycket, 5 till 7. Dessa produkter föreligger i allmänhet i form av stänger eller kakor (raffinerat svavel) eller i form av pulver (”siktat svavel”, ”vindsiktat svavel”, ”ytterst finmalet svavel”).

2508

Annan lera (med undantag av expanderade leror enligt nr 6806), andalusit, cyanit och sillimanit, även brända; mullit; chamotte och dinas

2508 10 00

Bentonit

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2508, tredje stycket, 1.

Naturlig bentonit har i allmänhet ett pH-värde mellan 6 och 9,5 (för en 5 %-suspension i vatten och efter en timmes stillastående) och natriumkarbonathalten är mindre än 2 %. Den sammanlagda halten av utbytbart natrium och kalcium överstiger inte 80 mekv/100 g. Två sorter finns: svagt svällande kalcium och starkt svällande natrium (svällningsgrad mindre än 7 ml/g eller mer än 12 ml/g).

Vissa naturliga bentoniter kan ha egenskaper som avviker från dessa värden. Om flera egenskaper avviker anses bentoniten i allmänhet som aktiverad.

Aktiverad bentonit omfattas i allmänhet av undernr 3802 90 00.

2511

Naturligt bariumsulfat (tungspat); naturligt bariumkarbonat (witherit), även bränt, dock inte bariumoxid enligt nr 2816

2511 10 00

Naturligt bariumsulfat (tungspat)

Tungspat innehåller varierande mängder av järnoxid, aluminium, natriumkarbonat och kisel. Eftersom vit tungspat är mest eftertraktat framställs detta genom att tungspat krossas och siktas för att avlägsna färgade beståndsdelar (som oftast är gulaktiga), pulveriseras och renas genom utfällning.

2511 20 00

Naturligt bariumkarbonat (witherit)

Witherit föreligger som rombiska kristaller eller en gul massa som inte kan lösas i vatten.

2513

Pimsten; smärgel; naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel, även värmebehandlade

2513 20 00

Smärgel, naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel

Med andra naturliga slipmedel i detta undernummer förstås bl.a. den trippel som går under benämningen ”rotten-stone”, en askgrå produkt som används som ett mjukt slipmedel och för polering.

2516

Granit, porfyr, basalt, sandsten och annan monument- eller byggnadssten, även grovhuggna eller enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form

Om tillformad sten inte är av enhetlig tjocklek bestäms klassificeringen efter den största tjockleken.

2516 11 00

Obearbetad eller grovhuggen

De förklarande anmärkningarna till HS, undernr 2515 11 gäller i tillämpliga delar.

2516 12 00

Enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form

De förklarande anmärkningarna till HS, undernr 2515 12 gäller i tillämpliga delar.

2516 90 00

Annan monument- eller byggnadssten

Detta undernummer omfattar bl.a.:

1.

Hård sten, t.ex. porfyr, syenit, lava, basalt, gnejs, trakyt, diabas, diorit, fonolit, liparit, gabbro, labradorit och peridotit.

2.

Monument- och byggnadskalksten som inte omfattas av nr 2515, dvs. kalksten med en avläst densitet på mindre än 2,5, obearbetad, grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form av valfri tjocklek.

3.

Serpentin, obearbetad, grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form av valfri tjocklek.

2518

Dolomit, även bränd eller sintrad, inbegripet dolomit som är grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form; stampmassa av dolomit

2518 10 00

Obränd eller icke sintrad dolomit

Dolomit är ett naturligt dubbelkarbonat av kalcium och magnesium. Det klassificeras enligt detta undernummer även om det genomgått en lätt värmebehandling som inte ändrar dess kemiska sammansättning.

Detta undernummer omfattar obränd eller icke sintrad dolomit, obearbetad, grovhuggen eller enkelt sönderdelad eller tillformad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form

2518 20 00

Bränd eller sintrad dolomit

Bränd eller sintrad dolomit är dolomit som till följd av värmebehandling vid hög temperatur (för dödbränd (sintrad) dolomit ca 1 500 °C och för bränd dolomit ca 800 °C) har ändrat kemisk sammansättning genom avskiljning av koldioxid.

2519

Naturligt magnesiumkarbonat (magnesit); smält magnesia; dödbränd (sintrad) magnesia, även innehållande små mängder av andra oxider, tillsatta före sintringen; annan magnesiumoxid, även ren

2519 90 10

Magnesiumoxid, annan än bränt naturligt magnesiumkarbonat

Detta undernummer omfattar bl.a.:

1.

Magnesia (magnesiumoxid) som framställts genom kalcinering antingen av magnesiumhydroxid eller utfällt magnesiumkarbonat och främst används inom läkemedelsindustrin. Detta ämne är ett vitt pulver med en renhetsgrad av minst 98 %.

2.

Magnesiumoxid som erhållits genom smältning av tidigare bränd magnesit, magnesit bränns vid en temperatur av 1 400 till 1 800 °C; den magnesia som därvid erhålls smälts i en ljusbåge vid en temperatur av 2 800 till 3 000 °C, när den svalnar uppstår en kristallin produkt bestående nästan uteslutande av magnesiumoxid (smält magnesia), med en ytterst hög renhetsgrad (minst 95 %) och bestående av glasaktiga kristaller.

3.

Magnesia som utvinns ur havsvatten är en produkt som erhålls genom kalcinering av magnesiumhydroxid som utfälls ur havsvattnet. Produkten har vanligtvis en renhetsgrad mellan 91 och 98 % och innehåller som typisk orenhet bor i större mängder än dödbränd (sintrad) magnesia (ca 100 ppm mot ca 40 ppm).

2520

Gipssten; anhydrit; bränd gips, även färgad eller innehållande små mängder acceleratorer eller fördröjningsmedel

2520 20 00

Bränd gips

Detta undernummer omfattar bl.a. byggnadsgips.

Byggnadsgips framställs av rågips (gipssten eller andra gipsbärande material, t.ex. biprodukter från den kemiska industrin) genom en särskild berednings- och kalcineringsprocess. Gipsen kan ges särskilda egenskaper genom olika tillsatser vid tillverkningen. Dessa tillsatser består av ämnen som ändrar gipsens egenskaper, t.ex. konsistensen eller vidhäftningsförmågan, på önskat sätt samt fördröjningsmedel eller acceleratorer.

Byggnadsgips används t.ex. som stuck, för putsning av väggar och tak, vid tillverkning av byggskivor och andra byggelement eller för sammanfogning av kakelplattor.

2523

Portlandcement, aluminatcement, slaggcement och liknande hydraulisk cement, även färgade eller i form av klinker

2523 90 00

Annan hydraulisk cement

Detta undernummer omfattar bl.a.:

1. Slaggcement består av minst 20 viktprocent portlandcementklinker, 36 till 80 viktprocent granulerad masugnsslagg och högst 5 viktprocent andra cementbeståndsdelar.

2. Puzzolancement består av minst 60 viktprocent portlandcementklinker, högst 40 viktprocent naturlig puzzolan eller flygaska och högst 5 viktprocent andra cementbeståndsdelar.

Beträffande begreppet ”puzzolan” hänvisas till de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2530, D 7.

Flygaska är ett fint, lätt pulver som erhålls genom avskiljning av pulveriserade partiklar ur förbränningsgaserna från ugnar i vilka kolstoft används som bränsle. Flygaskans färg varierar från grå till svart.

2524

Asbest

2524 10 00

Krokidolit

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2524, andra stycket.

2526

Talk (inbegripet naturlig steatit), även grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form

2526 20 00

Krossad eller pulveriserad

Detta undernummer omfattar inte talkpuder i detaljhandelsförpackningar för kosmetiskt bruk (nr 3304).

2528 00 00

Naturliga borater och koncentrat av sådana borater (även brända), med undantag av borater utvunna ur naturliga saltlösningar; naturlig borsyra innehållande högst 85 viktprocent H3BO3, beräknat på torrsubstansen

Detta undernummer omfattar bl.a.:

1.

Kernit och tinkal, som också går under benämning naturlig borax.

2.

Pandermit och priceit, som är kalciumborater.

3.

 

4.

Boracit, som är magnesiumkloroborat

Naturlig borsyra som har erhållits genom indunstning av den vätska som uppstår genom kondensering av de naturliga ångor (de italienska ”soffioni”) som inom vissa områden stiger upp ur jorden, eller genom indunstning av vatten som härrör från underjordiska källor i dessa områden, förutsatt att den innehåller högst 85 viktprocent H3BO3, beräknat på torrsubstansen. Borsyra som innehåller mer än 85 viktprocent H3BO3 klassificeras däremot enligt nr 2810 00.


Numret omfattar inte natriumborat (raffinerad borax) som har erhållits genom kemisk behandling av kernit eller tinkal eller natriumborater som har erhållits genom indunstning av saltlösningar från vissa naturliga saltsjöar (nr 2840).

2530

Mineraliska ämnen, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

2530 10 00

Vermikulit, perlit och klorit, oexpanderade

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2530, D 3.

2530 90 00

Andra

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2530, A, B, C och D (med undantag av punkt 3).


KAPITEL 26

 MALM, SLAGG OCH ASKA

2620

Slagg, aska och återstoder (andra än från järn- och ståltillverkning) innehållande metaller, arsenik eller deras föreningar

2620 11 00

Hårdzink

Hårdzink är en återstod från galvaniseringsbad och benämns ofta galvaniseringsskärsten. Man skiljer mellan två typer:

1.

Skärsten från tung galvanisering, som är metallprodukter av mycket varierande och icke-homogen sammansättning, som har svårare att smälta och högre täthet än zink och som avsätts i botten av zinkbadet vid varmgalvanisering av t.ex. stålplåt, ståltråd och stålrör.

Denna skärsten uppsamlas från badet som en tjock deg och gjuts till plattor som kan vara skrovliga men även svampiga på ytan.

De innehåller 2 till 5 viktprocent järn. Zinkhalten varierar mellan 92 och 94 viktprocent. Aluminiumhalten, som i allmänhet är låg, överstiger inte 0,2 till 0,3 viktprocent.

2.

Skärsten från lätt galvanisering, som är metallprodukter från fortlöpande skumning av galvaniseringsbaden genom Senzimirprocessen och inte innehåller något flussmedel.

Denna skärsten, som har mindre täthet än zink, flyter på ytan av badet. Den uppsamlas från badet som en tjock deg och gjuts till plattor som är mindre skrovliga än ovannämnda plattor.

Järnhalten är mycket låg, vanligtvis mindre än 0,5 viktprocent. Aluminiumhalten, som är mycket högre, utgör 1 till 2 viktprocent. Zinkhalten är av storleksordningen 98 viktprocent.

Denna typ av skärsten skall inte förväxlas med zinklegeringar (nr 7901), som i allmänhet innehåller 3 till 5 viktprocent aluminium och kan innehålla upp till 3 viktprocent koppar, men som uppfyller särskilda tekniska krav, medan zinkskärstens sammansättning är sådan att varan endast kan användas för metallurgisk eller kemisk omvandling.

2620 19 00

Andra

Detta undernummer omfattar bl.a.:

1.

Skärsten från raffinering, som vid raffinering av råzink uppsamlas från botten av badet och innehåller 4 till 8 viktprocent bly och upp till 6 viktprocent järn.

2.

Zinkslagg och zinkaska, bestående av zink (65 till 70 viktprocent) och zinkoxid tillsammans med kol och andra orenheter.

3.

Zinkskum, som består av metallisk zink, zinkklorid och ammoniumklorid, zinkoxid och järnoxid som uppsamlats från ytan av galvaniseringsbaden eller från karen vid omsmältning av gammal zink.

4.

Zinkslam, som är en restprodukt från vissa industrier som använder zink som reduktionsmedel.

5.

Zinkslagg, som är en restprodukt från framställningen av zinkoxid ur hårdzink. Produkten innehåller ca 60 viktprocent zink medan resten utgörs av järn och andra orenheter.

6.

Zinkoxidrester, som extraheras från rökgaser vid återvinning av olika metaller eller legeringar, t.ex. mässing. Dessa restoxider skall inte förväxlas med följande:

Zinkgrått (undernr 3206 49 70), som är mycket oren zinkoxid som föreligger i form av pulver med homogen färg och finhet och används som pigment.

Zinkpulver, som utvinns genom atomisering av smält zink (undernr 7903 90 00) eller zinkstoft, som innehåller 80 till 94 viktprocent metallisk zink som återvinns från en bädd av zinkoxid (undernr 7903 10 00).

2620 21 00

Blyat bensinslam och blyat slam av antiknackningsmedel

Se anmärkning 1 till undernummer i detta kapitel.

Se även de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2620, andra stycket, 10.

2620 60 00

Innehållande arsenik, kvicksilver, tallium eller blandningar därav, av sådana slag som används för utvinning av arsenik eller av dessa metaller eller för tillverkning av deras kemiska föreningar

Se anmärkning 2 till undernummer i detta kapitel.

2620 91 00

Innehållande antimon, beryllium, kadmium, krom eller blandningar därav

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2620, andra stycket, 13.

2621

Annan slagg och annan aska, inbegripet aska av havstång; aska och återstoder från förbränning av kommunalt avfall

2621 10 00

Aska och återstoder från förbränning av kommunalt avfall

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2621, andra stycket, 5.

2621 90 00

Andra

Detta undernummer omfattar inte cenosfärer, ihåliga sfärer som huvudsakligen består av aluminiumsilikat, vilka är en specifik lättviktskomponent isolerad från flygaska som (i allmänhet) erhålls genom förbränning av kol i värmekraftverk (nr 6806 ).


KAPITEL 27

 MINERALISKA BRÄNSLEN, MINERALOLJOR OCH DESTILLATIONSPRODUKTER AV DESSA; BITUMINÖSA ÄMNEN; MINERALVAXER

Allmänna anmärkningar
Med ASTM avses, om inte annat anges, de provningsmetoder  som fastställts av American Society for Testing and Materials.

 

Anmärkning 2




1.

Vid bestämning av innehållet av aromatiska beståndsdelar skall följande metoder användas:

För produkter med en destillationsslutpunkt som inte överstiger 315 °C: EN 15553.

För produkter med en destillationsslutpunkt som överstiger 315 °C: Se de förklarande anmärkningarna till detta kapitel, bilaga A.

2.

Uttrycket ”liknande oljor” omfattar bland annat följande blandningar av kolväten:


Syntetiska paraffiniska dieselbränslen, särskilt ”hydrerade vegetabiliska oljor” (HVO) och GTL-bränslen (Gas to Liquid Fuels).

Produkter från förnybara energikällor som härrör från följande processer: ”biomassa till flytande bränslen” eller ”biogas till flytande bränslen”.

Produkter från samtidig bearbetning av förnybara råmaterial och råoljor i raffinaderier med råoljesatsning.


Följande definitioner för produktion av ”liknande oljor” gäller:


”vätgasbehandling”: termokemisk omvandling av triglycerider med vätgas för att producera alkaner; begreppet avser bearbetning av bränslen. Källor för triglycerider är i allmänhet fetter och oljor, lämpligt avfall, rester av fettfraktioner och fett från alger.

”GTL-bränslen” (Gas to Liquid Fuels), ”BTL-bränslen” (Biomass to liquid Fuels, Biogas to Liquid Fuels): omvandling av gas till flytande bränslen genom Fischer-Tropsch-processen eller motsvarande processer. När det gäller BTL-bränslen baserade på biomassa (Biomass to Liquid Fuels) finns ett föregående steg, nämligen omvandling av biomassa till gas.”

Kompletterande anmärkning 5




1.




Om inte annat fastställs i kompletterande anmärkning 5 n gäller befrielsen för alla de produkter som används i den särskilda processen.

Om en petroleumprodukt genomgår t.ex. alkylering eller polymerisation omfattas följaktligen den del av produkten som faktiskt inte alkyleras eller polymeriseras också av undantaget.

2.




Om det före en ”särskild process” är nödvändigt med förbehandling (se kompletterande anmärkning 5, sista stycket) måste följande två villkor uppfyllas för att produkten skall kunna undantas från tull:

a)




Den importerade produkten skall faktiskt genomgå en särskild process, t.ex. krackning.

b)




Förbehandlingen skall vara nödvändig för den ”särskilda processen”.

Som förbehandlingar som är nödvändiga för produkter som skall genomgå en ”särskild process” betraktas bl.a.:

a)




Avgasning.

b)




Dehydratisering.

c)




Avlägsnande av vissa lätta eller tunga produkter som skulle kunna störa processen.

d)




Avlägsnande eller omvandling av merkaptaner (mjukgöring eller sötning), andra svavelblandningar eller andra blandningar som kan störa processen.

e)




Neutralisering.

f)




Dekantering.

g)




Avsaltning.

De produkter som eventuellt erhålls under förbehandlingen men som inte genomgår någon särskild process ska beläggas med tull efter beskaffenhet och värde av de importerade produkterna och efter nettovikt av de erhållna produkterna enligt vad som är föreskrivet för ”annan/andra”.

Kompletterande     anmärkning 5 a) 




Med vakuumdestillation förstås destillation under ett tryck av högst 400 mbar, mätt vid kolonnens huvud.

Kompletterande anmärkning 5 b)




Med omfattande fraktionerad omdestillation förstås destillation (med undantag av toppning) i industrianläggningar med kontinuerlig drift eller seriedrift där destillat enligt undernr 2710 12 11 till 2710 19 48, 2711 11 00, 2711 12 91 till 2711 19 00, 2711 21 00 och 2711 29 00 (med undantag av propan med en renhetsgrad av 99 % och däröver) används för att utvinna följande produkter:

1.




Isolerade kolväten med hög renhet (90 % eller mer för olefiner och 95 % eller mer för andra kolväten). Blandningar av isomerer med samma organiska sammansättning betraktas som isolerade kolväten.

Endast processer i vilka det utvinns minst tre olika produkter är tillåtna, men denna begränsning gäller inte när separation av isomerer ingår i processen. I detta sammanhang anses etylbensen som en xylenisomer.

2.




Produkter enligt undernr 2707 10 00 till 2707 30 00, 2707 50 00, och 2710 12 11 till 2710 19 48:

a)




utan överlappning av slutkokpunkten för en fraktion och begynnelsekokpunkten för följande fraktion och med en skillnad av högst 60 °C mellan de temperaturer vid vilka 5 respektive 90 volymprocent (inklusive destillationsförluster) destilleras enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86;

b)




med överlappning av slutkokpunkten för en fraktion och begynnelsekokpunkten för följande fraktion och med en skillnad av högst 30 °C mellan de temperaturer vid vilka 5 respektive 90 volymprocent (inklusive destillationsförluster) destilleras enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86.

Kompletterande anmärkning 5 c)




Med krackning förstås en industriprocess för förändring av petroleumprodukters kemiska struktur genom nedbrytning av molekylerna till följd av uppvärmning, med eller utan tryck och med eller utan användning av en katalysator, varvid det utvinns särskilt blandningar av lättare kolväten som är flytande eller gasformiga vid normal temperatur och normalt tryck.

De viktigaste formerna av krackning är följande:

1.




Termisk krackning.

2.




Katalytisk krackning.

3.




Ångkrackning för utvinning av gasformiga kolväten.

4.




Hydrogenkrackning (krackning med hydrering).

5.




Dehydrering.

6.




Dealkylering.

7.




Virvelbäddsmetoden (coking).

8.




Viskositetsreduktion (visbreaking).

Kompletterande anmärkning 5 d)




Med reformering förstås termisk eller katalytisk behandling av lätt- eller mellanoljor för att öka deras halt av aromatiska beståndsdelar. Katalytisk reformering används t.ex. för att omvandla lättoljor från den första destillationen till lättoljor med högre oktantal (med högre halt av aromatiska kolväten) eller till en blandning av kolväten som innehåller bensen, toluen, xylen, etylbensen, osv.

De viktigaste katalytiska reformeringsprocesserna är de processer i vilka platina ingår som katalysator.

Kompletterande anmärkning 5 e)




Med extraktion med selektiva lösningsmedel förstås processer där grupper av produkter med olika molekylstrukturer skiljs från varandra med hjälp av selektivt verkande lösningsmedel (t.ex. furfural, fenol, dikloretyleter, svaveltrioxid, nitrobensen, karbamid och vissa karbamidderivat, aceton, propan, etylmetylketon, metylisobutylketon, glykol, N-metylmorfolin).

Kompletterande anmärkning 5 g)




Med polymerisation förstås den industriprocess genom vilken omättade kolväten, med eller utan värmepåverkan eller användning av en katalysator, genom sammanslagning bildar sina polymerer eller sampolymerer.

Kompletterande anmärkning 5 h)




Med alkylering förstås varje termisk eller katalytisk reaktion genom vilken omättade kolväten förenas med andra kolväten, särskilt isoparaffiner och aromatiska föreningar.

Kompletterande anmärkning 5 ij)




Med isomerisering förstås reformering av strukturen hos petroleumprodukters beståndsdelar utan att deras empiriska formel ändras.

Kompletterande anmärkning 5 l)




Med avvaxning förstås i denna kompletterande anmärkning bl.a.:

1.




Avvaxning genom kylning (med eller utan lösningsmedel).

2.




Mikrobiologisk behandling.

3.




Avvaxning med hjälp av karbamid.

4.




Molekylsiktbehandling.

Kompletterande anmärkning 5 n)




Med atmosfärisk destillation förstås destillation som sker vid ett tryck på ca 1 013 mbar, mätt vid kolonnens huvud.

Kompletterande anmärkning 6




1.




Med ”kemisk omvandling” förstås varje behandling som syftar till att ändra den molekylära sammansättningen i en eller flera beståndsdelar hos en petroleumprodukt som behandlas.

Som ”kemisk omvandling” anses inte en enkel blandning av en petroleumprodukt med en annan produkt, oavsett om det är en petroleumprodukt eller ej. Att blanda ned t.ex. petroleumnafta i målarfärg eller olja i trycksvärta motsvarar inte definitionen av ”kemisk omvandling”.

Detsamma gäller också då petroleumprodukter används som lösningsmedel eller bränsle.

2.




Följande är exempel på ”kemisk omvandling”:

a)




Behandling med halogener eller halogenföreningar:

i)




Reaktion med den propylen som finns i en gasformig fraktion av petroleum för att utvinna organiska derivat (t.ex. propylenoxid).

ii)




Behandling av petroleumfraktioner (motorbensin, fotogen, dieselbrännolja), paraffin, petroleumvax eller paraffinhaltiga restprodukter med klor eller klorföreningar för att utvinna klorparaffin.

b)




Behandling med baser (t.ex. natrium, kalium, ammoniumhydroxid) för att utvinna naftensyra.

c)




Behandling med svavelsyra eller svaveltrioxid med sikte på följande:

i)




Utvinning av sulfonat.

ii)




Extraktion eller utvinning av isobuten.

iii)




Sulfonering av dieselbrännoljor och smörjoljor.

Tullbefrielsen gäller inte för olja som tillsatts efter sulfonering.

d)




Sulfoklorering.

e)




Hydratisering, särskilt för utvinning av alkohol genom modifiering av de omättade kolväten som finns i gasformiga petroleumfraktioner.

f)




Behandling med maleinsyraanhydrid, särskilt av butadien som blandats med en gasformig petroleumfraktion innehållande fyra kolatomer för utvinning av tetrahydroftalsyra.

g)




Behandling med fenol, t.ex. reaktion mellan petroleumolefiner och fenoler med användning av en katalysator för utvinning av alkylfenoler.

h)




Oxidation:

i)




Oxidation av tungoljor för utvinning av bitumen enligt undernr 2713 20 00.

ii)




Oxidation av alla slags petroleumprodukter för utvinning av mera komplexa kemiska produkter som syror, aldehyder, ketoner, alkoholer, t.ex. oxidation av lätta fraktioner under värme och tryck för utvinning av ättiksyra, myrsyra, propionsyra och bärnstenssyra.

ij)




Dehydrering, t.ex. av

i)




naftenhaltiga kolväten för utvinning av aromatiska kolväten (t.ex. bensen),

ii)




paraffinhaltiga kolväten för utvinning av flytande olefiner, som t.ex. används vid framställning av biologiskt nedbrytbar alkylbensen.

k)




Oxoprocess.

l)




Irreversibel upptagning av tungoljor i högpolymerer (t.ex. latex från naturligt eller syntetiskt gummi, butylgummi, polystyren).

m)




Framställning av produkter enligt nr 2803.

n)




Nitrering för utvinning av nitroderivat.

o)




Biologisk behandling av vissa petroleumfraktioner som innehåller n-paraffin för utvinning av proteiner eller andra komplexa organiska produkter.


2701

Stenkol; briketter och liknande fasta bränslen framställda av stenkol

Som stenkol enligt detta nummer anses det bränsle som i Spanien går under beteckningen ”svart lignit” och kommer från Teruel-, Mequinenza-, Pirenaica- och Balearesfälten.

2701 12 10

Kokskol

Kokskol innehåller 19 till 41 volymprocent flyktiga beståndsdelar.

2702

Brunkol, även agglomererad, dock inte gagat (jet)

Brunkol brinner med en lång men inte särskilt varm låga och avger en stickande, svart rök. Man skiljer i allmänhet mellan fiberhaltigt brunkol, vars brott till utseendet påminner om det ursprungliga träet och som har en hög fukthalt (upp till 50 %), vanligt eller jordfärgat brunkol (brunt eller svart), som innehåller mindre vatten än den fiberhaltiga typen (ca 15 %) och har jordaktigt brott, bituminöst och fett brunkol, som mjuknar vid värmepåverkan och därför är lämpligt för framställning av briketter och vaxartat brunkol, som har vaxartat brott och hög vaxhalt.

Detta nummer omfattar inte det bränsle som i Spanien går under beteckningen ”svart lignit” och kommer från Teruel-, Mequinenza-, Pirenaica- och Balearesfälten (nr 2701).

2704 00

Koks (inbegripet lågtemperaturkoks) av stenkol, brunkol eller torv, även agglomererad; retortkol

2704 00 10

Koks (inbegripet lågtemperaturkoks) av stenkol

Koks av stenkol skiljer sig från stenkol genom att det brinner nästan utan låga och behåller sin porositet och gasgenomtränglighet efter förbränningen. Det är osmältbart, hårdare, mindre svavelhaltigt och mera kolhaltigt än stenkol. I motsats till koks, som framställs genom förkoksning av stenkol vid hög temperatur (1 000 till 1 200 °C) utan lufttillförsel, framställs lågtemperaturkoks genom förkoksning av stenkol (med mindre lufttillförsel) vid en temperatur på 450 till 700 °C.

Detta undernummer omfattar koks och lågtemperaturkoks som används vid tillverkning av elektroder som vanligtvis är avsedda för framställning av ferrolegeringar. Det koks och lågtemperaturkoks som klassificeras enligt detta undernummer är särskilt rent (mycket låg askhalt) och föreligger i allmänhet i form av små klumpar.

Detta undernummer omfattar gaskoks (en biprodukt från framställningen av gas) samt gjuterikoks och lågtemperaturkoks som är särskilt beredd för användning i metallindustrin (masugnskoks) som, i motsats till koks, är en hård och seg produkt i form av stora silverglänsande klumpar.

2704 00 30

Koks (inbegripet lågtemperaturkoks) av brunkol

Brunkol är inte lämpligt för framställning av koks vid hög temperatur. Vid lågtemperaturförkoksning däremot utvinns lågtemperaturkoks som är porös, glansig, ren att hantera, lätt att antända och brinner bra utan rök.

2704 00 90

Andra slag

Detta undernummer omfattar följande:

1.

Produkter som utvinns vid förkoksning av torv. De avger en stark, stickande lukt vid förbränning och används huvudsakligen i industriugnar.

2.

Retortkol (se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2704, fjärde och femte stycket).

2707

Oljor och andra produkter erhållna genom destillation av högtemperaturtjära från stenkol; liknande produkter i vilka vikten av de aromatiska beståndsdelarna överstiger vikten av de ickearomatiska beståndsdelarna

Beträffande bestämning av innehållet av aromatiska beståndsdelar hänvisas till de förklarande anmärkningarna till anmärkning 2 till detta kapitel.

2707 10 00

Bensen (bensol)

Se anmärkning 3 till undernummer i detta kapitel.

Dessa undernummer omfattar endast bensen (bensol) med en renhetsgrad av mindre än 95 viktprocent. Bensen (bensol) med en renhetsgrad av minst 95 viktprocent omfattas av undernr 2902 20 00.

2707 20 00

Toluen (toluol)

Se anmärkning 3 till undernummer i detta kapitel.

Dessa undernummer omfattar endast toluen (toluol) med en renhetsgrad av mindre än 95 viktprocent. Toluen (toluol) med en renhetsgrad av minst 95 viktprocent omfattas av undernr 2902 30 00.

2707 30 00

Xylener (xylol)

Se anmärkning 3 till undernummer i detta kapitel.

Dessa undernummer omfattar endast xylener (xylol) med en renhetsgrad av mindre än 95 viktprocent (rena eller blandade orto-, meta- eller paraisomerer av xylener (xylol)), bestämd genom gaskromatografi. Xylener (xylol) med en renhetsgrad av minst 95 viktprocent eller mer omfattas av undernr 2902 41 00 till 2902 44 00.

2707 40 00

Naftalen (naftalin)

Se anmärkning 3 till undernummer i detta kapitel.

Detta undernummer omfattar endast naftalen med en stelningspunkt under 79,4 °C, bestämd genom den metod som beskrivs i bilaga B till de förklarande anmärkningarna till detta kapitel. Om produkten har en stelningspunkt av lägst 79,4 °C omfattas den av undernr 2902 90 00.

Undernumret omfattar inte naftalenhomologer (undernr 2707 50 00, 2707 91 00 till 2707 99 99, 2902 90 00 eller 3817 00 80).

2707 50 00

Andra blandningar av aromatiska kolväten som ger minst 65 volymprocent destillat (inklusive destillationsförluster) vid 250 °C enligt ISO 3405 (likvärdig med ASTM D 86)

Dessa undernummer omfattar blandningar i vilka andra aromatiska kolväten än bensen, toluen, xylen eller naftalen överväger och som vid 250 °C ger minst 65 volymprocent destillat (inklusive förluster) vid bestämning med metoden enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86.

2707 99 11 och 2707 99 19

Råoljor

Dessa undernummer omfattar endast de produkter i vilka de aromatiska beståndsdelarna viktmässigt överstiger de icke-aromatiska beståndsdelarna. Bland annat följande produkter omfattas av dessa undernummer:

1.

Produkter som utvunnits vid den första destillationen av högtemperaturtjära från stenkol. Högtemperaturtjäror från stenkol framställs i allmänhet i koksverk som framställer masugnskoks vid temperaturer över 900 °C. Destillationsprodukterna från dessa tjäror innehåller inte endast kolväten i vilka aromatiska kolväten överväger viktmässigt utan också kväve-, syre- och svavelföreningar och mycket ofta orenheter. Dessa produkter kräver vanligtvis vidare bearbetning innan de kan användas.

2.

Produkter som framställts genom att avlägsna bensen vid tvättning av den gas som uppkommer vid förkoksning av stenkol.

3.

Produkter som framställts genom pyrolys av skrotdäck eller annat gummi- och plastavfall utan vidare bearbetning.

Produkter i vilka de aromatiska beståndsdelarna viktmässigt överstiger de icke-aromatiska beståndsdelarna omfattas inte av dessa undernummer om de är återstoder från atmosfärisk destillation eller vakuumdestillation av råpetroleum eller marina eldningsoljor. Dessa produkter klassificeras enligt undernummer 2707 99 99.

Med ”liknande produkter” enligt nummer 2707 förstås produkter vilkas sammansättning motsvarar sammansättningen för de produkter som beskrivs i punkt 1.

De kan dock ha en högre andel alifatiska kolväten och naftenkolväten samt fenolhaltiga produkter och en lägre andel polyaromatiska kolväten än de produkter som beskrivs i punkt 1.

2707 99 20

Svavelhaltiga toppfraktioner; antracen

Med ”svavelhaltiga toppfraktioner” i detta undernummer förstås endast de lätta produkter som utvinns vid den första destillationen av råa tjäroljor och innehåller svavelföreningar (t.ex. koldisulfid, merkaptan, tiofen) och kolväten med en övervägande halt av icke-aromatiska kolväten som ger minst 90 volymprocent destillat vid temperaturer under 80 °C.

Antracen enligt detta undernummer föreligger vanligen i form av slam eller pasta som i allmänhet innehåller fenantren, karbazol och andra aromatiska beståndsdelar. Undernumret omfattar endast antracen med en renhetsgrad av mindre än 90 viktprocent. Antracen med en renhetsgrad av 90 viktprocent och däröver omfattas av undernr 2902 90 00.

2707 99 50

Basiska produkter

Med ”basiska produkter” i detta undernummer förstås aromatiska eller heterocykliska produkter med basisk kvävefunktion.

Undernumret omfattar särskilt pyridin-, kinolin-, akridin- och anilinbaser (och blandningar av dessa). De utvinns huvudsakligen från pyridin, kinolin, akridin och deras homologer.

De basiska produkter som omfattas av detta undernummer är bl.a.:

1.

Pyridin med en renhet av mindre än 95 viktprocent. Pyridin med en renhet av 95 viktprocent och däröver omfattas av undernr 2933 31 00.

2.

Metylpyridin (pikolin), 5-etyl-2-metylpyridin (5-etyl-2-pikolin), 2-vinylpyridin med en renhetsgrad av mindre än 90 viktprocent (bestämd genom gaskromatografi). Om denna renhetsgrad är 90 viktprocent och däröver omfattas dessa produkter av undernr 2933 39.

3.

Kinolin med en renhetsgrad av mindre än 95 viktprocent beräknad på den vattenfria produkten (bestämd genom gaskromatografi). Om renhetsgraden är minst 95 viktprocent omfattas produkten av undernr 2933 49 90.

4.

Akridin med en renhetsgrad av mindre än 95 viktprocent beräknad på den vattenfria produkten (bestämd genom gaskromatografi). Om renhetsgraden är minst 95 viktprocent omfattas produkten av undernr 2933 99 80.

Undernumret omfattar inte salter av de basiska produkter som beskrivs (nr 2933 eller 3824).

2707 99 80

Fenoler

Se kompletterande anmärkning 1 till detta kapitel.

Detta undernummer omfattar följande:

1.

Fenoler som utvunnits vid destillation av högtemperaturtjära från stenkol samt andra liknande produkter i vilka vikten på de aromatiska beståndsdelarna överstiger vikten på de icke-aromatiska beståndsdelarna.

Fenolsalter omfattas däremot inte av detta undernummer (vanligtvis nr 2907 eller undernr 3824 99 93).

2.

Kresoler (rena eller blandade isomerer) med en samlad kresolhalt av mindre än 95 viktprocent (bestämd genom gaskromatografi). Om kresolhalten är 95 viktprocent eller mer omfattas dessa produkter av undernr 2907 12 00.

3.

Xylenoler (rena eller blandade isomerer) med en samlad xylenolhalt av mindre än 95 viktprocent (bestämd genom gaskromatografi). Om xylenolhalten är 95 viktprocent eller mer omfattas dessa produkter av undernr 2907 19 10.

4.

Andra fenoler innehållande en eller flera bensenringar med en eller flera hydroxylradikaler, förutsatt att de inte är kemiskt definierade fenoler enligt nr 2907. En produkt som särskilt skall nämnas är fenol (C6H5OH) med en renhet av mindre än 90 viktprocent.

2707 99 91 och 2707 99 99

Andra

Dessa undernummer omfattar huvudsakligen produkter som består av blandningar av kolväten.

Produkterna omfattar bl.a.:

1.

Tungoljor (med undantag av råoljor) som utvunnits vid destillation av högtemperaturtjära från stenkol eller liknande produkter, förutsatt

a)

att de vid 250 °C ger mindre än 65 volymprocent destillat vid bestämning enligt metod EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86,

b)

att de vid 25 °C har ett nålpenetrationsindex av minst 400 bestämt enligt metod EN 1426, och

c)

att de har andra egenskaper än produkterna enligt nr 2715 00 00.

 

Produkterna har vid 15 °C i allmänhet en densitet överstigande 1,000 g/cm3 bestämt enligt metod EN ISO 12185.

Produkter som inte uppfyller villkoren i punkt a till c ska klassificeras efter sina egenskaper, t.ex. enligt undernr 2707 10 00 till 2707 30 00, 2707 50 00, nr 2708, undernr 2713 20 00 eller 2715 00 00.

2.

Aromatiska extrakt som inte motsvarar de krav som fastställs för dessa produkter i de förklarande anmärkningarna till undernr 2713 90 10 och 2713 90 90.

3.

Vissa naftalen- och antracenhomologer, t.ex. etylnaftalen och metylantracen, förutsatt av de inte omfattas av nr 2902.

4.

Återstoder från destillation (både atmosfärisk destillation och vakuumdestillation) av råpetroleum och marina eldningsoljor, i vilka de aromatiska beståndsdelarna viktmässigt överstiger de icke-aromatiska beståndsdelarna (bestämt med den metod som beskrivs i bilaga A till detta kapitel) och som har följande fysikalisk-kemiska egenskaper:

a)

De ger mindre än 65 % volymprocent destillat (inklusive destillationsförluster) vid 250 °C enligt metod EN ISO 3405 (likvärdig med ASTM D 86).

b)

Destillationsslutpunkten överstiger 315 °C.

Densiteten hos dessa återstoder kan generellt sett vara lägre än 1 g/cm³ vid 15 °C, enligt metod EN ISO 12185.

Dessa återstoder kan vara avsedda för en särskild process.

2709 00

Råolja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral

Detta nummer omfattar endast produkter som har egenskaper som är typiska för råoljor av olika ursprung (t.ex. densitetstal, destillationskurva, svavelhalt, flyttemperatur, viskositet).

2709 00 10

Naturgaskondensat

Detta undernummer omfattar bl.a. råoljor som vid stabilisering av naturgas erhålls omedelbart efter utvinningen. Vid stabiliseringen utvinns de kondenserbara kolväten som finns i den våta naturgasen, huvudsakligen genom avkylning och tryckreduktion.

Se också de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2709, andra stycket.

2710

Oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, andra än råolja; produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, innehållande som karaktärsgivande beståndsdel minst 70 viktprocent oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral; avfallsoljor

Se anmärkningarna 2 och 3 till detta kapitel och motsvarande förklarande anmärkningar.

2710 12 11 till 2710 19 99

Oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral (andra än råolja) och produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, innehållande som karaktärsgivande beståndsdel minst 70 viktprocent oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, andra än sådana som innehåller biodiesel och andra än avfallsoljor

Beträffande definitionen av dessa produkter se anmärkning 2 till detta kapitel och de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2710, I.

Beträffande undernummer för produkter för

bearbetning i en särskild process

kemisk omvandling

hänvisas till kompletterande anmärkning 5 och 6 till detta kapitel och motsvarande förklarande anmärkningar.

I.

Oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral (andra än råolja)

Denna grupp omfattar blandningar av isomerer (med undantag av stereoisomerer) av mättade acykliska kolväten innehållande mindre än 95 viktprocent av en bestämd isomer eller av omättade acykliska kolväten innehållande mindre än 90 viktprocent av en bestämd isomer, beräknat i förhållande till den vattenfria produkten.

Denna grupp omfattar även isolerade isomerer av ovannämnda kolväten med en renhetsgrad av mindre än 95 respektive 90 viktprocent.

Denna grupp omfattar endast oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral

1.

med en stelningspunkt, bestämd enligt ASTM D 938 metod motsvarande ISO 2207, lägre än 30 °C, eller

2.

med en stelningspunkt av lägst 30 °C och

a)

en täthet av mindre än 0,942 g/cm3 vid 70 °C enligt EN ISO 12185 och en konpenetration vid 25 °C på bearbetat prov (”Worked cone penetration”) av minst 350, bestämd enligt metod ASTM D 217 motsvarande ISO 2137, eller

b)

en täthet av minst 0,942 g/cm3 vid 70 °C enligt EN ISO 12185 och ett nålpenetrationsindex vid 25 °C, bestämt enligt metod EN 1426, av minst 400.

Som oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral enligt punkt I anses också sådana oljor som tillsatts mycket små mängder av olika ämnen, t.ex. tillsatsmedel för att förbättra kvaliteten eller lukten, spårämnen och färgämnen.

Se även nedanstående diagram:

 

Särskiljande kännetecken för vissa petroleumprodukter enligt undernr 2710 12 11 till 2710 19 99 och av nr 2712 och 2713 (med undantag av beredningar enligt undernr 2710 12 11 till 2710 19 99)





II.

Produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, innehållande som karaktärsgivande beståndsdel minst 70 viktprocent oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, andra än sådana som innehåller biodiesel

För att klassificeras enligt dessa undernummer skall beredningarna uppfylla följande villkor:

1.

Halten av oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, enligt definitionen i punkt I, skall vara minst 70 viktprocent.

Denna halt fastställs inte på grundval av mängden använt utgångsmaterial utan genom analys.

2.

De skall inte vara nämnda eller inbegripna någon annanstans.

3.

Oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral som ingår i blandningar skall vara karaktärsgivande för beredningen, dvs. vara den viktigaste beståndsdelen med tanke på användningen.

Beredningarna enligt dessa undernummer omfattar inte följande:

a)

Målningsfärger och lacker (nr 3208, 3209 och 3210 00).

b)

Preparat för skönhetsvård och kosmetiska preparat på basis av mineraloljor (i allmänhet nr 3304 eller 3307).

c)

Petroleumsulfonater (nr 3402 eller 3824).

Petroleumsulfonater föreligger vanligen som en suspension i olja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral. Halten av rent sulfonat är vanligtvis så hög att den utesluter att produkten används direkt som smörjmedel.

d)

Puts- och polermedel och beredningar för skydd och annan behandling av trä, lack, metall, glas och andra material (huvudsakligen nr 3405).

e)

Desinfektionsmedel, insektsbekämpningsmedel och liknande, i alla typer av förpackningar, bestående av en lösning eller spädning av en aktiv beståndsdel av olja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral (nr 3808).

f)

Appreturmedel av sådana slag som används inom textilindustrin (nr 3809).

g)

Beredda tillsatsmedel för mineraloljor (nr 3811).

h)

Sammansatta organiska lösnings- och spädningsmedel (t.ex. nr 3814 00).

ij)

Bindemedel för gjutkärnor (undernr 3824 10 00).

k)

Vissa rostskyddsmedel, särskilt

i)

beredningar av lanolin (ca 20 %) löst i petroleumnafta (undernr 3403 19 10)

ii)

rostskyddsmedel innehållande aminer som aktiv beståndsdel (undernr 3824 90 92).

  

2710 12 11 till 2710 12 90

Lättoljor och produkter

Se anmärkning 4 till undernummer i detta kapitel.

2710 12 21 och 2710 12 25

Specialdestillat

Se kompletterande anmärkning 2 a till detta kapitel.

2710 12 21

Petroleumnafta

Se kompletterande anmärkning 2 b till detta kapitel.

2710 19 11 till 2710 19 29

Mellanoljor

Se kompletterande anmärkning 2 c till detta kapitel.

Fotogen används för många olika ändamål, t.ex. som bränsle för flygplansmotorer eller för uppvärmning.

Fotogen är en mellanolja med ett ungefärligt destillationsintervall mellan 130 °C och 320 °C, enligt metoden EN ISO 3405 (som motsvarar metoden ASTM D 86).

De bilder som åtföljer denna förklarande anmärkning ger endast en indikation av kromatogram för en kategori av produkter som klassificeras enligt vart och ett av undernumren i fråga.

2710 19 21

Flygfotogen

Detta undernummer omfattar flygfotogen. Detta flygfotogen uppfyller kraven i kompletterande anmärkning 2 c till detta kapitel.

Gaskromatogrammet för flygfotogen, t.ex. den vanligast använda typen Jet Fuel A-1, är karaktäristiskt för en olja som erhålls genom destillation av en råolja och även genom andra petrokemiska processer. Kolkedjans längd för alkanerna är mellan ungefär 10 och 18 kolatomer. Halten aromatiska kolväten kan uppgå till 25 volymprocent. Dess flampunkt ligger i allmänhet över 38 °C enligt metoden ISO 13736. Fryspunkten ligger vanligen inte över – 40 °C.

Flygfotogen kan innehålla följande tillsatser: antioxidanter, korrosionsskyddsmedel, frysskyddsmedel, spårfärg.

  

2710 19 25

Annan

 

Detta undernummer omfattar annan fotogen än flygfotogen. Fotogenen enligt detta undernummer uppfyller kraven i kompletterande anmärkning 2 c till detta kapitel.

 

Gaskromatogrammet för ’annan’ fotogen är karaktäristiskt för en olja som erhålls genom destillation av en råolja.

 

Detta undernummer omfattar även följande:

-

Oljor som används i lampor och som har en låg halt av aromatiska kolväten och alkener för att undvika sotbildning vid förbränning.

-

Oljor med ett snävt destillationsintervall och en GC-profil som endast utgör en del av gaskromatogrammet nedan.


I vissa fall ingår kemiska markörer.

 

Detta undernummer omfattar inte blandningar av fotogen och andra mineraloljor eller organiska lösningsmedel.


2710 19 29

 

Andra

 

Detta undernummer omfattar andra mellanoljor än fotogen enligt undernummer 2710 19 21 och 2710 19 25. Oljorna enligt detta undernummer uppfyller kraven i kompletterande anmärkning 2 c till detta kapitel.

Produkter enligt detta undernummer erhålls vanligen genom en eller flera kemisk-fysikaliska processer som väsentligt kan förändra produkternas kemiska sammansättning så att de lämpar sig för vissa industriella användningsområden. I vissa fall kan den förändrade molekylsammansättningen hos dessa produkter påvisas med hjälp av gaskromatografi eller SimDis, medan noggrannare analysmetoder (t.ex. gaskromatografi-masspektrometri, GC-MS) är nödvändiga för andra produktslag.

Ett exempel på en SimDis-profil för sådana oljor, representerade av n-paraffin, visas nedan.

 



Andra exempel på produkter enligt detta undernummer är de som erhålls genom en flerstegsprocess som omfattar

extraktion av raka paraffiner;

hydrogenering av den avparaffinerade resten,

fraktionering genom destillation av den hydrogenerade och avparaffinerade resten i produkter med kortare kolkedjelängd.


Dessa produkter består av mättade kolväten, huvudsakligen grenade och cykliska, med en halt av aromatiska kolväten som är långt mindre än 1 %. Ett exempel på en SimDis-profil för detta slag av produkter visas nedan:



Användning av GC-MS kan ge en profil liknande den som visas nedan som ett exempel:

 

x-axel: tid (minuter)

 

y-axel: relativ förekomst


2710 19 31
till 2710 19 99


Tungoljor

Se kompletterande anmärkning 2 d till detta kapitel.

2710 19 31 till 2710 19 48

Gasoljor (dieselbrännoljor)

Se kompletterande anmärkning 2 e till detta kapitel.

2710 19 51 till 2710 19 68

Eldningsoljor

Se kompletterande anmärkning 2 f till detta kapitel och nedanstående schema över eldningsoljors särskilda kännetecken:

2710 19 71 till 2710 19 99

Smörjoljor; andra oljor

Dessa undernummer omfattar tungoljor enligt definitionen i kompletterande anmärkning 2 d till detta kapitel, förutsatt att oljorna inte uppfyller villkoren i kompletterande anmärkning 2 e (dieselbrännoljor) eller 2 f (eldningsoljor) till detta kapitel.

Undernumren omfattar tungoljor som ger mindre än 85 volymprocent destillat (inklusive destillationsförluster) vid 350 °C enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86

1.

om de för en viss ”utspädd” färg C har en viskositet V:

a)

som inte överstiger de värden som anges i rad I i sammanställningstabellen i kompletterande anmärkning 2 f till detta kapitel då innehållet av sulfataska är minst 1 % eller då förtvålningstalet är lägst 4, eller

b)

som överstiger de värden som anges i rad II i sammanställningstabellen då lägsta flyttemperaturen är lägre än 10 °C, eller

c)

som överstiger de värden som anges i rad I men inte överstiger de värden som anges i rad II då mindre än 25 volymprocent destillat erhålls vid 300 °C då lägsta flyttemperaturen inte överstiger –10 °C. Detta gäller endast oljor som har en ”utspädd” färg C lägre än 2.

2.

för vilka det inte är möjligt att bestämma:

a)

destillationsprocenten vid 250 °C enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86 (0 skall anses som en procentsats), eller

b)

den kinematiska viskositeten vid 50 °C enligt EN 3104,

c)

eller ”utspädd” färg C enligt ISO 2049 (motsvarande ASTM D 1500).

3.

som inte är av naturlig färg.

De analysmetoder som skall användas för punkt 1 är de metoder som anges för eldningsoljor (se kompletterande anmärkning 2 f till detta kapitel).

Se även nedanstående diagram:

 

2710 91 00 och 2710 99 00

Avfallsoljor

Se anmärkning 3 till detta kapitel och de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2710, II.

2711

Petroleumgaser och andra gasformiga kolväten

Beträffande definitionen av dessa produkter hänvisas till de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2711. Beträffande undernummer för produkter för

bearbetning i en särskild process

kemisk omvandling

hänvisas till kompletterande anmärkning 5 och 6 till detta kapitel och motsvarande förklarande anmärkningar.

2711 19 00

Andra

Detta undernummer omfattar gas förtätad till vätska erhållen från biomassa.

Den flytande gasen härrör från fermentering av den biologiskt nedbrytbara fraktionen av avfall och återstoder från industri, hushåll och kommuner, av slam från vattenreningsverk, av avfall och återstoder från jord- och skogsbruk och livsmedelsindustri och av andra likartade råmaterial från biomassa.

Gasen består huvudsakligen av metan och innehåller i allmänhet även koldioxid och i mindre utsträckning vätesulfid, väte, kväve och syre.

2711 29 00

Andra

Detta undernummer omfattar gas (i gasform) från biomassa.

Gasen härrör från fermentering av den biologiskt nedbrytbara fraktionen av avfall och återstoder från industri, hushåll och kommuner, av slam från vattenreningsverk, av avfall och återstoder från jord- och skogsbruk och livsmedelsindustri och av andra likartade råmaterial från biomassa.

Gasen består huvudsakligen av metan och innehåller i allmänhet även koldioxid och i mindre utsträckning vätesulfid, väte, kväve och syre.

2712

Vaselin; paraffin, mikrovax, ”slack wax”, ozokerit, montanvax (lignitvax), torvvax, andra mineralvaxer och liknande produkter erhållna genom syntes eller genom andra processer, även färgade

2712 10 10 och 2712 10 90

Vaselin

Se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2712, A.

Se även det schema som återges i de förklarande anmärkningarna till undernr 2710 12 11 till 2710 19 99, I.

2712 10 10

Råvaselin

Se kompletterande anmärkning 3 till detta kapitel.

2712 20 10 och 2712 20 90

Paraffin, innehållande mindre än 0,75 viktprocent olja

Dessa undernummer omfattar paraffin som beskrivs i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2712, B, första och sjunde stycket.

2712 90 11 och 2712 90 19

Ozokerit, montanvax (lignitvax) och torvvax (naturliga produkter)

Dessa undernummer omfattar de produkter som beskrivs i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2712, B, tredje, fjärde och femte stycket.

Ozokerit (naturligt vax) förekommer sällan i handeln för närvarande (utvinningskällorna är uttömda och räntabiliteten är låg). Beteckningarna ozokerit och ceresin (raffinerad ozokerit) används i praktiken felaktigt för mikrovax enligt undernr 2712 90 31 till 2712 90 99.

2712 90 31 till 2712 90 99

Andra

Dessa undernummer omfattar de produkter som beskrivs i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2712, B andra, sjätte och sjunde stycket, med undantag av syntetiskt paraffin enligt undernr 2712 20 10 eller 2712 20 90.

Dessa produkter uppvisar följande kännetecken:

1.

Stelningspunkten, bestämd enligt metod ASTM D 938 motsvarande ISO 2207, är lägst 30 °C.

2.

Tätheten är mindre än 0,942 g/cm3 vid 70 °C enligt EN ISO 12185.

3.

Konpenetrationen vid 25 °C på bearbetat prov (”worked cone penetration”), bestämd enligt ASTM D 217 motsvarande ISO 2137, är mindre än 350.

4.

Konpenetrationen vid 25 °C på obearbetat prov (”cone penetration”), bestämd enligt ASTM D 937 motsvarande ISO 2137, är mindre än 80.

Se även det schema som återges i de förklarande anmärkningarna till undernr 2710 12 11 till 2710 19 99, I.

2712 90 31 till 2712 90 39

Råa

Se kompletterande anmärkning 4 till detta kapitel.Beträffande undernummer för produkter för

bearbetning i en särskild process

kemisk omvandling

hänvisas till kompletterande anmärkning 5 och 6 till detta kapitel och motsvarande förklarande anmärkningar.

2713

Petroleumkoks, petroleumbitumen, (asfalt) och andra återstoder från oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral

2713 11 00 och 2713 12 00

Petroleumkoks

Detta undernummer omfattar petroleumkoks enligt beskrivningen i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2713, A.

2713 20 00

Petroleumbitumen (asfalt)

Detta undernummer omfattar petroleumbitumen enligt beskrivningen i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2713, B.

Denna produkt uppvisar följande kännetecken:

1.

Stelningspunkten, bestämd enligt ASTM D 938 motsvarande ISO 2207, är lägst 30 °C.

2.

Densiteten är minst 0,942 g/cm3 vid 70 °C enligt EN ISO 12185.

3.

Nålpenetrationen vid 25 °C, bestämd enligt EN 1426, är mindre än 400.

Se även det schema som återges i de förklarande anmärkningarna till undernr 2710 12 11 till 2710 19 99, I.

2713 90 10 och 2713 90 90

Andra återstoder från oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral

Dessa undernummer omfattar de produkter som beskrivs i de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2713, C.

Aromatiska extrakt av dessa undernummer (se de förklarande anmärkningarna till HS, nr 2713, C 1) uppfyller i allmänhet följande krav:

1.

Halten av aromatiska beståndsdelar överstiger 80 viktprocent, bestämd enligt den metod som beskrivs i bilaga A till de förklarande anmärkningarna till detta kapitel.

2.

Densiteten vid 15 °C enligt EN ISO 12185 är större än 0,950 g/cm3.

3.

Högst 20 volymprocent destillat utvinns vid 300 °C enligt EN ISO 3405 motsvarande ASTM D 86.

Blandningar av alkylbensen och alkylnaftalen som också uppfyller ovanstående krav klassificeras däremot enligt nr 3817.

2715 00 00

Bituminösa blandningar baserade på naturasfalt, naturlig bitumen, petroleumbitumen, mineraltjära eller mineraltjärbeck (t.ex. asfaltmastix, ”cut backs”)

Sammansättningen av bituminösa blandningar enligt detta nummer varierar efter användningsområdet.

1.

Produkter för tätning och ytskyddsbehandling eller isolering

Dessa produkter, som används för korrosionsskyddande beläggning, för isolering av elektrisk utrustning, för vattentätning av ytor, utfyllnad av sprickor, osv., består vanligtvis av ett bindemedel (bitumen, asfalt eller tjära), fasta fyllnadsmedel, t.ex. mineralfiber (asbest, glas), träspån eller annat material som ger produkterna önskade egenskaper eller underlättar deras användning. Exempel på dessa produkter är följande:

a)

Bituminösa tätningsmedelsom innehåller mindre än 30 % lösningsmedel och möjliggör framställning av ytbeläggning på upp till 3 till 4 mm.

b)

Bituminös mastixsom innehåller högst 10 % lösningsmedel och möjliggör framställning av följande: antingen ytbeläggning med en tjocklek av 4 till 10 mm eller drivna fogar av stora dimensioner (2 till 8 cm).

c)

Andra bituminösa beredningarsom inte innehåller lösningsmedel men fyllnadsmedel och som måste värmebehandlas före användning. De används bl.a. för skydd av underjordiska rörledningar (pipelines) eller undervattensledningar.

2.

Produkter för vägbeläggning

Bituminösa produkter för vägbeläggning enligt detta undernummer uppdelas i två huvudkategorier:

a)

”Cut-backs” och ”road oils”

”Cut-backs” är bitumen upplöst i mer eller mindre tunga lösningsmedel i mängder som varierar efter önskad viskositet.

Produktbeskrivningen på dessa beredningar är olika beroende på om de använda lösningsmedlen är av petroleum eller annat ursprung. Produkter innehållande det förstnämnda är ”flytande bitumen” och de sistnämnda ”flussat bitumen”.

Även ”road-oils” är beredningar på basis av bitumen innehållande tunga lösningsmedel i mängder som varierar efter önskad viskositet.I vissa fall tillsätts bindemedel för att göra produkterna motståndskraftiga mot ytsplittring.

Alla dessa bituminösa beredningar har följande kännetecken:

En nålpenetration vid 25 °C, bestämd enligt EN 1426, av minst 400.

En destillationsåterstod vid reducerat tryck, enligt ASTM D 1189 ”(upphävd 1979, ingen EN/ISO-metod föreligger), av minst 60 viktprocent med en nålpenetration vid 25 °C, bestämd enligt EN 1426, av mindre än 400.

Följande schema visar hur

”flytande och flussat bitumen” åtskiljs från bitumen enligt undernr 2713 20 00

”flytande och flussat bitumen” åtskiljs från oljor erhållna ut petroleum enligt undernr 2710 12 11 till 2710 19 99.


b) Vattenhaltiga emulsioner

Dessa beredningar framställs genom emulgering av bitumen med vatten.

Det finns två kategorier:

1. Anjonaktiva (alkaliska) emulsioner baserade på vanlig såpa eller talloljesåpa.

2. Katjonaktiva (sura) emulsioner baserade på en alifatisk amin eller en kvartär ammoniumjon.

 

BILAGA A

  METOD FÖR BESTÄMNING AV HALTEN AV AROMATISKA BESTÅNDSDELAR I PRODUKTER MED EN DESTILLATIONSSLUTPUNKT ÖVERSTIGANDE 315 °C

1.   Tillämpningsområde         

Denna metod inbegriper bestämning av innehållet av aromatiska och icke-aromatiska beståndsdelar i mineraloljor.

2.   Definition         

2.1   Aromatiska beståndsdelar: Den del av provet som löst upp sig i lösningsmedlet och adsorberats på kiselgel. De aromatiska beståndsdelarna kan omfatta följande: Aromatiska kolväten, kondenserade naftenaromater, aromatiska olefiner, asfaltener, aromatiska föreningar innehållande svavel, kväve, syre och polära aromater.

2.2   Icke-aromatiska beståndsdelar: Den del av provet som inte adsorberas på kiselgel och som är eluerade med lösningsmedlet (t.ex. icke-aromatiska kolväten).

3.   Metodens princip         

Man låter provet, som först lösts upp i n-pentan, passera genom en speciell kromatografkolonn fylld med kiselgel. De icke-aromatiska beståndsdelarna som eluerats med lösningsmedel, uppsamlas därefter och bestäms genom vägning efter det att lösningsmedlet avdunstat.

Prover som inte är lösliga i n-pentan bör lösas upp i cyklohexan.

4.   Apparatur och reagens         

Kromatografkolonn: Denna består av ett glasrör med dimensioner och form enligt åtföljande bild. Den översta öppningen ska kunna förslutas med en glaskoppling vars planslipade anslutningsyta trycks mot kolonnens topp med hjälp av två gummiklädda fästanordningar av metall. Tillslutningen ska vara helt tät mot anbringat tryck av kväve eller luft.

Kiselgel: Finhet 200 eller däröver. Ska aktiveras sju timmar i torkugn vid 170 °C före användning och placeras i exsickator för avkylning. Efter aktivering måste kiselgelen användas inom ett par dagar.

Lösningsmedel I n-pentan: Renhetsgrad minst 95 %, utan aromatiska beståndsdelar.

Lösningsmedel II cyklohexan: Renhetsgrad minst 98 %, utan aromatiska beståndsdelar.

5.   Förfarande 1 (kromatografkolonn 1)         

Beredning av provlösningen: Lös upp ca 3,6 g (exakt vikt) av provet i 10 ml n-pentan (I). Om provet är olösligt i n-pentan ska det lösas i cyklohexan, och bestämningen görs med cyklohexan (II) i stället för n-pentan (I).

Kromatografkolonnen (kromatografkolonn 1) fylls med den förut aktiverade kiselgelen till ca 10 cm från den översta glaskulan genom att kolonnens innehåll packas noggrant med en vibrator så att inga tomrum uppstår. En propp av glasull placeras därefter i toppen av kiselkolonnen.

Kiselgelen fuktas med 180 ml av lösningsmedel (I) eller (II), och luft eller kväve anbringas ovanifrån under tryck till dess att vätskans yta når toppen av kiselgelen.

Trycket inuti kolonnen lättas försiktigt och ca 3,6 g (exakt vikt angivenmed två decimaler) av provet upplöst i 10 ml av lösningsmedel (I) eller (II) hälls över denna. Därefter sköljs bägaren ur med ytterligare 10 ml av lösningsmedel (I) eller (II) som även detta hälls över kolonnen.

Trycket ökas gradvis så att vätskan droppar ut från kapillärröret i botten av kolonnen med en hastighet av ca 1 ml/min. Vätskan samlas upp i en 500 ml kolv.

När nivån på den vätska som innehåller det ämne som ska avskiljas sjunker till samma nivå som ytan av kiselgelen lättas trycket försiktigt igen och 230 ml lösningsmedel (I) eller (II) tillsätts. Därefter ska trycket omedelbart ökas igen och vätskenivån bringas ned till kiselgelens yta samtidigt som eluatet samlas upp i samma kolv som förut.

Innan nivån på den vätska som innehåller det ämne som ska avskiljas sjunker till samma nivå som ytan av kiselgelen, kontrolleras eluatet med hjälp av FT-IR för att fastställa om aromater förekommer. Om eluatet endast innehåller alifatiska kolväten, tillsätt ytterligare 50 ml lösningsmedel (I) eller (II) efter att trycket lättats. Upprepa dessa steg vid behov.

Den uppsamlade fraktionen reduceras till en liten volym genom indunstning i vakuumugn vid 35 °C eller en vakuumrotationsindunstare eller liknande apparat, varefter den överförs utan spill till en tarerad bägare med hjälp av ytterligare lösningsmedel (I) eller (II).

Bägarens innehåll indunstas i en vakuumugn vid 35 °C till konstant vikt (W). Skillnaden mellan de båda sista vikterna får inte överstiga 0,01 g. Tidsskillnaden mellan de båda vägningarna ska vara minst 30 minuter.

Andelen icke-aromatiska beståndsdelar uttryckt i viktprocent (A) erhålls genom följande formel:

A = W/W1 X 100

där W1 är provets vikt.

Avvikelsen från 100 är andelen aromatiska beståndsdelar som absorberats av kiselgelen.

6.   Metodens noggrannhet     

Repeterbarhet: 5%
Reproducerbarhet: 10%

7.   Förfarande 2 (kromatografkolonn 2)         

Beredning av provlösningen: lös upp ca 0,9 g (exakt vikt) av provet i 2,5 ml n-pentan (I). Om provet är olösligt i n-pentan ska det lösas i cyklohexan, och bestämningen görs med cyklohexan (II) i stället för n-pentan (I).

Kromatografkolonnen (kromatografkolonn 2) fylls med den förut aktiverade kiselgelen till ca 2,5 cm från den översta glaskulan genom att kolonnens innehåll packas noggrant med en vibrator så att inga tomrum uppstår. En propp av glasull placeras därefter i toppen av kiselkolonnen.

Kiselgelen fuktas med 45 ml av lösningsmedel (I) eller (II), och luft eller kväve anbringas ovanifrån under tryck till dess att vätskans yta når toppen av kiselgelen.

Trycket inuti kolonnen lättas försiktigt och ca 0,9 g (exakt vikt angivenmed två decimaler) av provet upplöst i 2,5 ml av lösningsmedel (I) eller (II) hälls över denna. Därefter sköljs bägaren ur med ytterligare 2,5 ml av lösningsmedel (I) eller (II) som även detta hälls över kolonnen.

Trycket ökas gradvis så att vätskan droppar ut från kapillärröret i botten av kolonnen med en hastighet av ca 1 ml/min. Vätskan samlas upp i en 250 ml kolv.

När nivån på den vätska som innehåller det ämne som ska avskiljas sjunker till samma nivå som ytan av kiselgelen lättas trycket försiktigt igen och 57,5 ml lösningsmedel (I) eller (II) tillsätts. Därefter ska trycket omedelbart ökas igen och vätskenivån bringas ned till kiselgelens yta samtidigt som eluatet samlas upp i samma kolv som förut.

Innan nivån på den vätska som innehåller det ämne som ska avskiljas sjunker till samma nivå som ytan av kiselgelen, kontrollera eluatet med hjälp av FT-IR för att fastställa om aromater förekommer. Om eluatet endast innehåller alifatiska kolväten, tillsätt ytterligare 12,5 ml lösningsmedel (I) eller (II) efter att trycket lättats. Upprepa dessa steg vid behov.

Den uppsamlade fraktionen reduceras till en liten volym genom indunstning i vakuumugn vid 35 °C eller en vakuumrotationsindunstare eller liknande apparat, varefter den överförs utan spill till en tarerad bägare med hjälp av ytterligare lösningsmedel (I) eller (II).

Bägarens innehåll indunstas i en vakuumugn vid 35 °C till konstant vikt (W). Skillnaden mellan de båda sista vikterna får inte överstiga 0,01 g. Tidsskillnaden mellan de båda vägningarna ska vara minst 30 minuter.

Andelen icke-aromatiska beståndsdelar uttryckt i viktprocent (A) erhålls genom följande formel:

A = W/WX 100

där W1 är provets vikt.

Avvikelsen från 100 är andelen aromatiska beståndsdelar som absorberats av kiselgelen.

8.   Metodens noggrannhet      

Repeterbarhet: 5%
Reproducerbarhet: 10%


ta_vhb1_27_1
ta_vhb2_20160929_27_2


BILAGA B

METOD FÖR BESTÄMNING AV STELNINGSPUNKTEN FÖR NAFTALEN
 

Ca 100 g naftalen smälts under konstant omrörning ned i en porslinsdegel rymmande ca 100 cm³. Ca 40 cm³ av den smälta massan hälls i en förvärmd "Shukoff"-kolv så att den blir fylld till tre fjärdedelar. En termometer, graderad i tiondels grader, förs in genom en korkpropp så att kvicksilverkulan befinner sig mitt i den flytande massan. När temperaturen nästan har sjunkit till naftalenets stelningspunkt (ca 83 °C) framkallas stelning genom oavbruten omskakning. Så snart det börjar bildas kristaller stannar normalt kvicksilverpelaren och börjar sedan sjunka igen. Den temperatur vid vilken kvicksilvret stannar och blir stående en viss tid avläses. Denna temperatur anses som naftalenets stelningspunkt sedan korrigering skett med hänsyn till den del av kvicksilverpelaren som befinner sig utanför kolven.

Korrigeringen för en kvicksilvertermometer kan anses utgöra:

n (t-t')
 6 000


där "n" är antalet gradsteg på kvicksilverpelaren utanför kolven, "t" är avläst temperatur och "t'" medeltemperaturen hos den del av kvicksilverpelaren som är utanför kolven. "t'" kan bestämmas approximativt med en hjälptermometer vars kula placeras i höjd med mitten av den del av pelaren som är utanför kolven. En kapillärrörstermometer säkerställer mycket hög noggrannhet.

"Shukoff"-kolven, som är avbildad nedan, är en glasbehållare med dubbla väggar med lufttomt mellanrum:

Meny