Tullverkets logotyp. Till tullverkets startsida

Vägledning klassificering

UNDERAVDELNING I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII

29 kap. Organiska kemikalier

Allmänna anvisningar

Detta kapitel omfattar i regel endast isolerade kemiskt definierade föreningar, om inte annat följer av bestämmelserna i anm. 1 till kapitlet.

A. Isolerade kemiskt definierade föreningar

(Anm. 1 till 29 kap.)

En isolerad kemiskt definierad förening är ett ämne som består av en molekyl (med t.ex. kovalent eller jonisk bindning) vars sammansättning definieras av ett konstant förhållande mellan grundämnena och som motsvarar en bestämd strukturformel. I ett kristallgitter motsvarar molekylen den återkommande enheten. Isolerade kemiskt definierade föreningar som innehåller andra ämnen, som avsiktligt har tillsatts under eller efter framställningen (inbegripet rening), omfattas inte av detta nummer. Följaktligen omfattas t.ex. en produkt som består av sackarin som är blandat med laktos för att göra produkten särskilt lämplig att användas som sötningsmedel inte av detta kapitel (se anv. till nr 2925).

De isolerade kemiskt definierade föreningarna enligt detta kapitel får innehålla föroreningar (anm. 1 a). Ett undantag från denna regel stadgas i rubriktexten till nr 2940, vilken i fråga om sockerarter inskränker numret till att omfatta enbart kemiskt rena sådana.

Ordet "föroreningar" avser uteslutande ämnen vilkas förekomst tillsammans med den separata kemiska föreningen enbart och direkt är en följd av framställningsprocessen (inbegripet rening). Sådana ämnen, vilka kan härröra från vilken som helst av de produkter som används i processen utgörs huvudsakligen av följande:

a)

inte omvandlade utgångsmaterial;

b)

föroreningar i utgångsmaterialen;

c)

reaktionsmedel som har använts i framställningsprocessen (inbegripet rening);

d)

biprodukter.


Det bör emellertid observeras att sådana ämnen inte alltid betraktas som "föroreningar" som är tillåtna enligt anm. 1 a. Då man med avsikt underlåter att avlägsna sådana ämnen ur en produkt för att göra denna mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk betraktas ämnena inte som tillåtna föroreningar. Kapitlet omfattar t.ex. inte en produkt som består av metylacetat samt metanol, vilken man med avsikt har underlåtit att avlägsna för att förbättra produktens lämplighet som lösningsmedel (nr 3814). För vissa föreningar (t.ex. etan, bensen, fenol och pyridin) finns speciella renhetskriterier angivna i anv. till nr 2901, 2902, 2907 och 2933.

Isolerade kemiskt definierade föreningar enligt detta kapitel får vara lösta i vatten. Under samma förutsättninar som är angivna i allm. anv. till 28 kap. omfattar 29 kap. också lösningar i annat lösningsmedel än vatten, ävensom föreningar (eller lösningar av föreningar) som är försatta med stabiliseringsmedel, damningshindrande medel eller färgämnen. Sålunda förs t.ex. styren som i stabiliserande syfte har försatts med tert-butylkatekol till nr 2902. Bestämmelserna i allm. anv. till 28 kap. angående tillsats av stabiliseringsmedel, damningshindrande medel eller färgämnen gäller i tillämpliga delar också för kemiska föreningar enligt 29 kap. Under samma förutsättningar som de som gäller i fråga om färgämnen får dessa föreningar också vara försatta med luktämnen (t.ex. brommetan enligt nr 2903 som har försatts med liten mängd klorpikrin).

Detta kapitel omfattar vidare blandningar av isomerer av en och samma organiska förening (även innehållande föroreningar). Denna bestämmelse är tillämplig enbart på blandningar av föreningar som har samma kemiska funktion (eller funktioner) och som antingen förekommer tillsammans i sitt naturliga tillstånd eller samtidigt har erhållits under loppet av en och samma syntes. Detta kapitel omfattar emellertid inte blandningar av isomerer (andra än stereoisomerer) av mättade eller omättade acykliska kolväten (27 kap.).

B. Skillnaden mellan föreningar enligt 28 kap. och föreningar enligt 29 kap.

Organiska föreningar av ädelmetall, radioaktiva element, isotoper, sällsynta jordartsmetaller, yttrium och skandium, och andra föreningar som innehåller kol och är upptagna under avsnitt B till allm. anv. till 28 kap., är undantagna från 29 kap. (se anm. 1 till avd. VI och anm. 2 till 28 kap.).

Organiska-oorganiska föreningar som inte nämns i anm. 2 till 28 kap. förs till 29 kap.


C. Produkter som klassificeras enligt 29 kap. även om de inte utgör isolerade kemiskt definierade föreningar

Från huvudregeln, att 29 kap. omfattar endast isolerade kemiskt definierade föreningar, finns vissa undantag. Dessa undantag gäller följande produkter:

Nr 2909

Ketonperoxider

Nr 2912

Cykliska polymerer av aldehyder; paraformaldehyd

Nr 2919

Laktofosfater

Nr 2923

Lecitiner och andra fosfoaminolipider

Nr 2934

Nukleinsyror och salter av nukleinsyror

Nr 2936

Provitaminer och vitaminer (inbegripet koncentrat och blandningar av dessa ämnen med varandra), även i lösning 

Nr 2937

Hormoner

Nr 2938

Glykosider och derivat av glykosider

Nr 2939

Växtalkaloider och derivat av växtalkaloider

Nr 2940

Sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sådana föreningar

Nr 2941

Antibiotika


Detta kapitel omfattar också diazoniumsalter (se avsnitt A i anv. till nr 2927), kopplingskomponenter för sådana salter samt diazoterbara aminer och salter av sådana aminer, utspädda med exempelvis neutralsalter till standardstyrka. Dessa produkter är avsedda för framställning av azofärgämnen. De kan vara fasta eller flytande.

Kapitlet omfattar också pegylerade derivat (polymerer av polytelylenglykol (eller PEG)) av varor enligt nummer 2936–2939 och 2941. När det gäller dessa varor ska ett pegylerat derivat klassificeras enligt samma nummer som dess icke-pegylerade form. Kapitlet omfattar däremot inte pegylerade derivat av varor enligt något annat nummer i kapitel 29 (i allmänhet nummer 3907).


D. Produkter som inte omfattas av 29 kap. även om de utgör isolerade kemiskt definierade organiska föreningar

(Anm. 2 till 29 kap.)

  1. Vissa isolerade kemiskt definierade organiska föreningar omfattas inte av 29 kap. även om de är rena. Förutom dem som skall klassificeras enligt 28 kap. (se avsnitt B i allm. anv. till 28 kap.) kan som exempel på sådana föreningar nämnas:
    a) sackaros (nr 1701); laktos, maltos, glukos och fruktos (nr 1702);
    b) etanol (etylalkolhol) (nr 2207 eller 2208);
    c) metan och propan (nr 2711);
    d) immunologiska produkter (nr 3002);
    e) karbamid (urinämne) (nr 3102 eller 3105);
    f) färgämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (t.ex. klorofyll) (nr 3203);
    g) syntetiska organiska färgämnen (inbegripet pigment) samt syntetiska organiska produkter av sådana slag som används som optiska vitmedel (t.ex. vissa stilbenderivat) (nr 3204).
  2. Vissa isolerade kemiskt definierade organiska produkter som annars skulle klassificeras enligt 29 kap. kan omfattas av andra kapitel om de föreligger i vissa former eller förpackningar eller om de har undergått vissa behandlingar, även om den kemiska sammansättningen därigenom inte har förändrats. Som exempel kan nämnas:
    a) produkter för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk, föreliggande i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3004);
    b) produkter av sådana slag som används som luminoforer (t.ex. salicylaldazin), vilka har undergått behandling i syfte att ge dem luminiscensverkan (nr 3204);
    c) färgämnen i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3212);
    d) parfymeringsmedel, kosmetiska preparat och toalettmedel (t.ex. aceton), i förpackningar för försäljning i detaljhandeln för sådant bruk (nr 3303 – 3307);
    e) produkter lämpliga för användning som lim eller klister, förpackade för försäljning i detaljhandeln som lim eller klister i förpackningar med en nettovikt av högst 1 kg (nr 3506);
    f) fasta bränslen (t.ex. metaldehyd och hexametylentetramin) som föreligger i former för användning som bränsle samt flytande eller till vätska förtätade gasformiga bränslen (t.ex. flytande butan) i behållare av sådana slag som används för fyllning av cigarettändare eller liknande tändare och som har en rymd av högst 300 cm3 (nr 3606);
    g) hydrokinon och andra oblandade produkter för fotografiskt bruk, föreliggande i avdelade doser eller i bruksfärdigt skick i sådan form som säljs i detaljhandeln (nr 3707);
    h) desinfektionsmedel, insektsbekämpningsmedel etc. som föreligger i sådana former eller förpackningar som anges i nr 3808;
    ij) produkter (t.ex. koltetraklorid) som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber (nr 3813);
    k) bläckborttagningsmedel (t.ex. kloraminer enligt nr 2935, lösta i vatten) i detaljhandelsförpackningar (nr 3824);
    l) optiska element (t.ex. etylendiamintartrat) (nr 9001).



E. Produkter som skulle kunna inbegripas i två eller flera tulltaxenummer i 29 kap

(Anm. 3 till 29 kap.)

Sådana produkter skall klassificeras enligt det sista av de nummer som kan komma i fråga. Sålunda kan exempelvis askorbinsyra betraktas som en lakton (nr 2932) eller som ett vitamin (nr 2936); den skall därför klassificeras enligt nr 2936. Av samma skäl skall allylöstrenol, som är en cyklisk alkohol (nr 2906) men också en steroid som har oförändrad gonanstruktur och används främst som hormon (nr 2937) klassificeras enligt nr 2937.

Det bör dock observeras att produkter enligt nr 2937, 2938 och 2939 är uteslutna ur nr 2940 på grund av lydelsen av detta tulltaxenummer.

F. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat samt kombinationer av sådana derivat

(Anm. 4 till 29 kap.)

Vissa nummer inom 29 kap. upptar halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat. Till sådana derivat räknas också kombinationer av sådana derivat, t.ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat.

Nitro- och nitrosogrupper skall inte anses som kvävefunktioner enligt nr 2929.

Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivaten erhålls genom att en eller flera väteatomer i den ursprungliga föreningen utbyts mot en eller flera halogen-, sulfo- (–SO3H), nitro- (–NO2) eller nitrosogrupper (NO–) eller genom utbyte med vilken som helst kombination av dessa grupper. Alla funktionella grupper (t.ex. aldehyd, karboxylsyra, amin) som tas i beaktande vid klassificeringen förblir intakta i sådana derivat.

G. Klassificeringen av estrar, salter, koordinationsföreningar och vissa halogenider

(Anm. 5 till 29 kap.)

1. Estrar

Estrar som är bildade av organiska föreningar med syrafunktion enligt underavdelning I – VII till detta kapitel och organiska föreningar enligt dessa underavdelningar skall klassificeras enligt samma nummer som den förening, vilken är placerad sist i dessa underavdelningar.

Exempel:

a)

dietylenglykolacetat (ester som är bildad av ättiksyra enligt nr 2915 och dietylenglykol enligt nr 2909) . . . . . . . . . . . . . . . . . .

nr 2915

b)

metylbensensulfonat (ester som är bildad av bensensulfonsyra enligt nr 2904 och metylalkohol enligt nr 2905) . . . . . . . . . . . 

nr 2905

c)

butylväteftalat (ester som är bildad av en polykarboxylsyra hos vilken väteatomen hos endast en av COOH-grupperna har substituerats) . . . . . . . . 

nr 2917

d)

butylftalylbutylglykolat (ester som är bildad av dels ftalsyra enligt nr 2917 och Glykolsyra enligt nr 2918, dels butylalkohol enligt nr 2905) . . . . . . . . . . . . . .

nr 2918


Denna regel kan inte tillämpas på estrar som är bildade av ifrågavarande föreningar med syrafunktion och etanol eftersom denna förening inte klassificeras enligt 29 kap. Sådana estrar klassificeras enligt numret för den förening med syrafunktion från vilken de härrör.

Exempel:

etylacetat (ester som är bildad av ättiksyra enligt nr 2915 och etylalkohol (etanol) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2915

Det bör vidare observeras, att sockerestrar och salter av sockerestrar klassificeras enligt nr 2940.

2. Salter

Om inte annat följer av anm. 1 till sjätte avd. eller av anm. 2 till 28 kap. gäller att:

a)

oorganiska salter av organiska föreningar, såsom föreningar med syra-, fenol- eller enolfunktion och organiska baser, enligt underavdelning I – X till detta kapitel eller enligt nr 2942, skall klassificeras enligt samma nummer som den organiska föreningen.
Dessa salter kan vara bildade:

av organiska föreningar med syra-, fenol- eller enolfunktion och oorganiska baser.
Exempel:


natriummetoxibensoat (salt som är bildat av metoxibensoesyra enligt nr 2918 och natriumhydroxid) . . . . . . . . . . . . . . . . .nr 2918


Salter av denna kategori kan också vara bildade av sura estrar (se exempel ovan) och oorganiska baser.
Exempel:


n-butylkopparftalat (salt som är bildat av butylväteftalat enligt nr 2917 och kopparhydroxid) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  nr 2917
eller

av organiska baser och oorganiska syror.
Exempel:


dietylammoniumklorid (salt som är bildat av dietylamin enligt nr 2921 och saltsyra enligt nr 2806) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2921

b)

salter som är bildade av organiska föreningar enligt underavdelning I – X eller enligt nr 2942 skall klassificeras enligt det nummer som står sist i kapitlet av dem som omfattar den bas eller den syra (inbegripet föreningar med fenol- eller enolfunktion) varav salterna är bildade.
Exempel:

anilinacetat (salt som är bildat av ättiksyra enligt nr 2915 och anilin enligt nr 2921). . . . nr 2921

metylaminfenoxiacetat (salt som är bildat av metylamin enligt nr 2921och fenoxiättiksyra enligt nr 2918). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2921


3. Koordinationsföreningar

Koordinationsföreningar av metall omfattar i allmänhet alla typer, även laddade, i vilka en metall är bunden till flera atomer (vanligen 2 till 9 atomer) som en eller flera ligander ställt till förfogande. Geometrin hos den molekyl som bildas av metallen och de atomer som är bundna till den är, liksom antalet metallbindningar, i allmänhet karakteristiska för en given metall. Koordinationsföreningar, andra än produkter som kan klassificeras enligt underavdelning XI i detta kapitel eller enligt nr 2941, skall betraktas som om de hade sönderdelats i fragment genom klyvning av alla metallbindningar med undantag av metallkolbindningar. De skall klassificeras som det fragment enligt 29 kap. (vilket vid klassificeringen ska betraktas som en riktig förening) som klassificeras enligt det nummer som står sist av de nummer som svarar mot de olika fragmenten.

I anm. 5 c 3 till detta kapitel förstås med ”fragment” dels de ligander, dels den eller de delar innehållande en metallkolbindning som skulle ha bildats vid en klyvning.

Några exempel på detta följer nedan:

Kaliumtrioxalatoferrat (III) klassificeras enligt samma nummer som oxalsyra (nr 2917), som motsvarar det fragment som erhålls vid brytning av metallbindningarna.

Ferrokolinat (INN) klassificeras enligt samma nummer som kolin (nr 2923), vilket klassificeras enligt det nummer som kommer sist, och inte enligt samma nummer som citronssyra, som motsvarar det andra fragment som skulle kunna övervägas vid klassificeringen.


Budotitan (INN): Efter brytningen av metallbindningarna erhålls två fragment, det första motsvarar etanol (kap 22), och det andra bensoylaceton (och dess enolfunktion), vilket klassificeras enligt nr 2914. Budotitan (INN) ska därför klassificeras enligt nr 2914.

4. Halogenider av karboxylsyror

Sådana halogenider klassificeras enligt samma nummer som motsvarande syror. Sålunda klassificeras t.ex. isobutyrylklorid (i likhet med isosmörsyra som den motsvarar) enligt nr 2915.

H. Klassificering enligt nr 2932, 2933 och 2934

(Anmärkning 7 till kapitel 29)

Nr 2932, 2933 och 2934 omfattar inte epoxider med tre atomer i ringen, ketonperoxider, cykliska polymerer av aldehyder eller av tioaldehyder, anhydrider av polykarboxylsyror, cykliska estrar av polyalkoholer eller polyfenoler med flerbasiska syror samt imider av flerbasiska syror, om den heterocykliska strukturen uppkommit som ett resultat enbart av de ovan uppräknade ringbildande funktionerna.

Om det, förutom de funktioner som räknas upp i den första meningen i anmärkning 7 till kapitel 29, även finns andra heteroatomer i den heterocykliska strukturen, skall klassificeringen ske med hänsyn tagen till samtliga ringbildande funktioner. Därför skall till exempel anaxiron (INN) och pradefovir (INN) klassificeras enligt nummer 2934 som heterocykliska föreningar med minst två olika heteroatomer, och inte enligt nummer 2933 som heterocykliska föreningar med enbart kväve som heteroatom(er).

IJ. Klassificering av derivat

Klassificering av derivat av kemiska föreningar på tulltaxenivå bestäms genom att tillämpa de allmänna tolkningsreglerna. Anm. 3 till detta kapitel tillämpas när ett derivat eventuellt kan klassificeras enligt två eller flera tulltaxenummer.

Inom varje tulltaxenummer till detta kapitel, klassificeras derivat med tillämpning av anmärkning till undernummer 1.

K. Kondenserade ringsystem

I ett kondenserat ringsystem ingår minst två ringar vilka har en bindning och två atomer gemensamt.

Kondenserade ringsystem förekommer i polycykliska föreningars molekyler (t.ex. polycykliska kolväten, hetereocykliska föreningar) i vilka två cykliska föreningar är sammanbundna av en gemensam sida med två angränsande atomer. Exempel härpå visas nedan:

I komplexa ringsystem kan kondensering (fusion) förekomma på flera sidor av varje enskild. Polycykliska föreningar i vilka två ringar har endast två atomer gemensamt sägs vara "ortokondenserade".

Däremot sägs polycykliska föreningar vara "orto- och perikondenserade" om en ring har endast två atomer gemensamt med var och en av minst två ringar i en intilliggande serie av ringar. Dessa två olika typer av kondenserade ringsystem illustreras av följande exempel.


     Ortokondenserade                 Orto- och perikondenserade system
    system                           

Däremot är följande exempel bryggad kinolin (inte kondenserad):

UNDERAVDELNING I

Kolväten samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av kolväten

2901 Acykliska kolväten

2901.10

- Mättade


- Omättade:

2901.21

- - Eten

2901.22

- - Propen

2901.23

- - Buten och butenisomerer

2901.24

- - Butadien-(1,3) och isopren

2901.29

- - Andra



Acykliska kolväten är föreningar som endast innehåller kol och väte och som inte har någon ring i sin struktur. De kan indelas i två grupper:

A. Mättade acykliska kolväten.
B. Omättade acykliska kolväten.

A. Mättade acykliska kolväten (paraffinkolväten)

Dessa kolväten, alkaner, bildar en homolog serie med den allmänna formeln CnH2n+2. De förekommer rikligt i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i petroleumoljor.

Grundkolvätet i serien är metan CH4 med en kolatom. Metan och även propan C3H8 med tre kolatomer klassificeras emellertid enligt nr 2711 även om de är rena.

Bland mättade acykliska kolväten enligt detta nummer märks:

  1. etan C2H6 med två kolatomer.
    För att klassificeras enligt detta nummer måste etan ha en renhetsgrad av minst 95 volymprocent. Numret omfattar inte etan med lägre renhetsgrad (nr 2711);
  2. butaner C4H10 med fyra kolatomer;
  3. pentaner med fem kolatomer;
  4. hexaner med sex kolatomer;
  5. heptaner med sju kolatomer;
  6. oktaner med åtta kolatomer;
  7. nonaner med nio kolatomer;
  8. dekaner med tio kolatomer;
  9. pentadekaner med femton kolatomer;
  10. triakontaner med trettio kolatomer;
  11. hexakontaner med sextio kolatomer.

Dessa mättade kolväten är alla olösliga i vatten. Vid normal temperatur och normalt tryck är sådana kolväten som innehåller högst fyra kolatomer gasformiga; kolväten som innehåller fem till femton kolatomer är flytande; kolväten med mer än femton kolatomer är vanligtvis fasta ämnen.

En eller flera av väteatomerna i kolvätemolekylerna kan vara utbytta mot alkylradikaler (t.ex. metyl, etyl eller propyl). Sålunda har isobutan (2-metylpropan, trimetylmetan) samma kemiska formel som normal butan.

Inom industri och handel är etan och butan de mest betydelsefulla av kolvätena enligt detta nummer. Dessa gaser erhålls ur petroleum och naturgas.

Mättade acykliska kolväten förs till detta nummer endast då de förekommer som isolerade kemiskt definierade föreningar, erhållna genom raffinering av petroleum och naturgas eller på syntetisk väg (ang. renhetskriterium för etan, se punkt 1 ovan). Numret omfattar dock inte rått butan, råa petroleumgaser och liknande råa gasformiga kolväten (nr 2711).

B. Omättade acykliska kolväten

Dessa omättade kolväten innehåller två, fyra, sex etc. väteatomer mindre än mättade acykliska kolväten med samma antal kolatomer. Detta beror på förekomst av dubbel- eller trippelbindningar i molekylen.

1.

Kolväten med en dubbelbindning (monoolefiner).
Dessa kolväten, alkener, bildar en homolog serie med den allmänna formeln CnH2n. De förekommer i produkter som erhålls vid termisk sönderdelning av en mängd organiska ämnen (lysgas, produkter från krackning av petroleumoljor etc.) men kan också framställas på syntetisk väg.

a)

De första föreningarna i serien är gasformiga. Dessa är:
– eten (etylen) C2H4 som är en färglös gas med en svag lukt som erinrar om eter och med starkt bedövande egenskaper. Eten används för framställning av många organiska föreningar (t.ex. etylenoxid, etylbensen, syntetisk etanol och polyeten).
För att klassificeras enligt detta nummer måste eten ha en renhetsgrad av minst 95 volymprocent. Numret omfattar inte eten med lägre renhetsgrad (nr 2711);
– propen (propylen) C3H6 som är en färglös och mycket lättantändlig samt kvävande gas.
För att klassificeras enligt detta nummer måste propen ha en renhetsgrad av minst 90 volymprocent. Numret omfattar inte propen med lägre renhetsgrad (nr 2711);
– buten (butylener) C4H8.
Dessa omättade kolväten klassificeras enligt detta nummer endast då de förekommer som isolerade kemiskt definierade föreningar.
Numret omfattar dock inte råa gasformiga kolväten enligt nr 2711.
Inom handeln förekommer alla dessa produkter normalt i flytande form under tryck.

b)

Alkener som innehåller 5 – 15 kolatomer är flytande. De viktigaste av dessa är:
– pentener;
– hexener;
– heptener;
– oktener.

c)

Alkener som innehåller mer än femton kolatomer är fasta ämnen.

2.

Kolväten med flera dubbelbindningar (diolefiner och polyolefiner).
Dessa kolväten bildar serier som innehåller två eller flera dubbelbindningar. Av dessa kan nämnas:

a)

propadien (allen) C3H4;

b)

butadien-(1,2) (1,2-butadien, metylallen) C4H6;

c)

butadien-(1,3) (1,3-butadien) C4H6, som är en färglös, mycket lättantändlig gas;

d)

2-metylbutadien-(1,3) (isopren) C5H8, som är en färglös, mycket lättantändlig vätska.

3.

Kolväten med trippelbindningar (acetylener).
Dessa omättade kolväten, alkyner, innehåller antingen en (monoacetylener med den allmänna formeln CnH2n-2) eller flera (polyacetylener) trippelbindningar.
Den viktigaste föreningen är acetylen (etyn) C2H2, som är en färglös gas med karakteristisk lukt. Av acetylen kan en mångfald olika ämnen framställas (t.ex. ättiksyra, aceton, isopren, klorättiksyra och etanol).
Acetylen försänds på stålcylindrar i form av en i kiselgur under starkt tryck absorberad lösning av gasen i aceton (dissousgas). Med tillämpning av anm. 1 e till detta kapitel klassificeras acetylen i denna form enligt detta nummer.
Bland andra föreningar i denna serie märks:

a)

propyn (allylen, metylacetylen);

b)

butyn (etylacetylen).

4.

Kolväten med såväl dubbel- som trippelbindningar.
Dessa kolväten innehåller både dubbel- och trippelbindningar i molekylen. Den viktigaste av dessa är vinylacetylen (acetylen vari en väteatom har bytts ut mot en vinylgrupp) och metylvinylacetylen (acetylen vari den ena väteatomen har bytts ut mot en vinylgrupp och den andra mot en metylgrupp).


2902 Cykliska kolväten


 

- Cyklaner, cyklener och cykloterpener:

2902.11

- - Cyklohexan

2902.19

- - Andra

2902.20

- Bensen (bensol)

2902.30

- Toluen (toluol) 

 

- Xylener (xyloler):

2902.41

- - o-Xylen

2902.42

- - m-Xylen

2902.43

- - p-Xylen

2902.44

- - Blandade xylenisomerer

2902.50

- Styren (styrol)

2902.60

- Etylbensen

2902.70

- Kumen

2902.90

- Andra slag


Cykliska kolväten är föreningar som endast innehåller kol och väte och vilka har minst en ring i sin struktur. De kan indelas i tre grupper:

A. Cyklaner och cyklener.
B. Cykloterpener.
C. Aromatiska kolväten.

 

A. Cyklaner och cyklener

Dessa utgör cykliska kolväten, av vilka de mättade kallas cyklaner och de omättade cyklener. Monocykliska cyklaner motsvarar den allmänna formeln CnH2n, medan polycykliska cyklaner och alla cyklener motsvarar den allmänna formeln CnH2n-x, där x kan vara 2, 4, 6 etc.

1.

Bland de monocykliska cyklanerna märks bl.a. polymetylen- och naftenkolväten, vilka förekommer i vissa petroleumoljor, t.ex.:

a)

cyklopropan C3H6 (gas);

b)

cyklobutan C4H8 (gas);

c)

cyklopentan C5H10(vätska);

d)

cyklohexan C6H12 (vätska).

2.

Bland de polycykliska cyklanerna märks:

a)

dekahydronaftalen (dekalin) C10H18, en färglös vätska med användning som lösningsmedel i målningsfärger, lacker, polermedel etc.;

b)

föreningar med bryggbindningar, såsom 1, 4, 4a, 5, 6, 7, 8, 8a – oktahydroexo-1,4-endo-5,8-dimetanonaftalen C12H16, varav insektsbekämpningsmedlet HEOD är ett derivat;

c)

föreningar med "bur"-struktur, såsom pentacyklo/5.2.1.02,6.03,9.05,8/dekan C10H12, varav föreningen dodekakloropenta-cyklo/5.2.1.02,6.03,9.05,8/dekan är ett derivat;

3.

Bland cyklenerna märks bl.a.:

a)

cyklobuten C4H6 (gas);

b)

cyklopenten C5H8 (vätska);

c)

cyklohexen C6H10(vätska);

d)

cyklooktatetraen C8H8 (vätska);

e)

azulen C10H8 (fast ämne).


Numret omfattar emellertid inte syntetiska karotiner, vilka klassificeras enligt nr 3204.

B. Cykloterpener

Dessa kolväten avviker i sin allmänna kemiska struktur inte från cyklenerna och de har den allmänna formeln (C5H8)n, i vilken n är minst 2. I naturen förekommer de i växtriket som flyktiga vätskor med karakteristisk lukt, t.ex.:

  1. pinen, som ingår i balsamterpentin, kolugnsterpentin, kanelolja etc. Den utgör en färglös vätska;
  2. kamfen, som ingår i muskot- och petitgrainolja etc.;
  3. limonen, som ingår i skaloljor från citrusfrukter, och dipenten, en blandning av optiska isomerer av limonen. Numret omfattar inte rå dipenten (nr 3805).

Numret omfattar inte heller eteriska oljor (nr 3301) samt balsam-, kolugns- och sulfatterpentin och andra terpentinoljor som är framställda genom destillation eller annan behandling av barrträ (nr 3805).

C. Aromatiska kolväten

Dessa föreningar innehåller en eller flera kondenserade eller icke kondenserade bensenringar. Bensen utgör ett kolväte som består av 6 kolatomer och 6 väteatomer som är ordnade i sex CH-grupper till en sluten ring i form av en sexhörning.

I.

Kolväten som innehåller endast en bensenring. Dessa omfattar bensen och dess homologer:

a)

bensen (bensol) C6H6 förekommer i lysgas, i vissa petroleumoljor och i flytande produkter som har erhållits genom torrdestillation av många kolrika organiska produkter (stenkol, brunkol etc.). Den erhålls också på syntetisk väg. I rent tillstånd är bensen en färglös, lättflytande, flyktig vätska, som är lättantändlig och starkt ljusbrytande. Bensen har aromatisk lukt och är ett utmärkt lösningsmedel för hartser, fetter, eteriska oljor, gummi etc. Genom syntes kan en mängd ämnen framställas av bensen.
För att klassificeras enligt detta nummer måste bensen ha en renhetsgrad av minst 95 viktprocent. Numret omfattar inte bensen med lägre renhetsgrad (nr 2707);

b)

toluen (toluol, metylbensen) C6H5CH3 utgör ett bensenderivat i vilket en väteatom har bytts ut mot en metylgrupp. Den framställs genom destillation ur lätt stenkolstjärolja eller genom cyklisering av acykliska kolväten. Toluen utgör en färglös, lättflytande, lättantändlig, starkt ljusbrytande vätska med aromatisk lukt som erinrar om bensen.
För att klassificeras enligt detta nummer måste toluen ha en renhetsgrad av minst 95 viktprocent. Numret omfattar inte toluen med lägre renhetsgrad (nr 2707);

c)

xylen (xylol, dimetylbensen) C6H4(CH3)2 utgör ett bensenderivat i vilket två väteatomer har bytts ut mot två metylgrupper. Det finns tre isomerer: orto-, meta- och paraxylen. Xylen är en klar lättantändlig vätska som förekommer i lätt stenkolstjärolja.
För att klassificeras enligt detta nummer måste xylen innehålla minst 95 viktprocent xylenisomerer, alla isomerer inräknade. Numret omfattar inte xylen med lägre renhetsgrad (nr 2707);

d)

andra aromatiska kolväten som är bildade av en bensenring och en eller flera sidokedjor, öppna eller slutna, bland vilka märks:

1.

styren (styrol) C6H5 . CH = CH2, en färglös, oljig vätska som huvudsakligen används för framställning av plast (polystyren) och syntetiskt gummi;

2.

etylbensen C6H5 . C2H5, en färglös, lättantändlig och lättflytande vätska som förekommer i stenkolstjära men som vanligen framställs av bensen och eten;

3.

kumen (propylbensen) C6H5 . CH(CH3)2, en färglös vätska som förekommer i vissa petroleumoljor och som används huvudsakligen för framställning av fenol, aceton, α-metylstyren samt som lösningsmedel;

4.

p-cymen (p-metylisopropylbensen) CH3.C6H4 . CH(CH3)2, som förekommer i riklig mängd i många eteriska oljor. Den utgör en färglös vätska med angenäm lukt. Numret omfattar inte rå p-cymen (nr 3805);

5.

tetrahydronaftalen (tetralin) C10H12, som framställs genom katalytisk hydrering av naftalen. Den utgör en färglös vätska med terpenartad lukt och används som lösningsmedel etc.

II.

Kolväten med två eller flera icke kondenserade bensenringar, t.ex.:

1.

difenyl C6H5 . C6H5, som bildar glänsande, vita kristaller med angenäm lukt. Den används särskilt för framställning av klorerade derivat (mjukningsmedel), som kylmedel (enbart eller blandad med difenyleter) och som moderator i kärnreaktorer;

2.

difenylmetan C6H5 . CH2 . C6H5, som utgör ett kolväte med två bensenringar som är sammanbundna med en metylengrupp CH2. Den kristalliserar i färglösa nålar och har stark, pelargonliknande lukt. Difenylmetan används vid organiska synteser;

3.

trifenylmetan CH(C6H5)3, som utgör metan med tre väteatomer utbytta mot tre bensenringar.

III.

Kolväten med två eller flera kondenserade bensenringar, t.ex.:

1.

naftalen (naftalin) C10H8, som erhålls genom kondensation av två bensenringar. Den förekommer i stenkolstjära, petroleumoljor, lysgas, brunkolstjära etc. Den har karakteristisk lukt och kristalliserar i fina, vita fjäll.
För att klassificeras enligt detta nummer måste naftalen ha en kristallisationspunkt av 79,4 °C eller högre. Numret omfattar inte naftalen med lägre renhetsgrad (nr 2707);

2.

fenantren C14H10, som erhålls genom kondensation av tre bensenringar och utgör en produkt från destillation av stenkolstjära. Den bildar små färglösa, fluorescerande kristaller.
Fenantren klassificeras enligt detta nummer endast om den utgör en isolerad kemiskt definierad förening, ren eller tekniskt ren. Numret omfattar inte rå fenantren (nr 2707);

3.

antracen C14H10, som också erhålls genom kondensation av tre bensenringar och förekommer i stenkolstjära. Den förekommer som färglösa kristaller eller som ett gulaktigt pulver och ger blåviolett fluorescens.
För att klassificeras enligt detta nummer måste antracen ha en renhetsgrad av minst 90 viktprocent. Numret omfattar inte antracen med lägre renhetsgrad (nr 2707).

 

Denna grupp omfattar också följande kolväten:

a)

acenaften;

b)

metylantracener;

c)

fluoren;

d)

fluoranten;

e)

pyren.


Detta nummer omfattar inte sådana dodecylbensener och nonylnaftalener som utgör blandningar av alkylarener (nr 3817).


2903 Halogenderivat av kolväten


 

- Mättade klorderivat av acykliska kolväten:

2903.11

- - Monoklormetan (metylklorid) och monokloretan (etylklorid)

2903.12

- - Diklormetan (metylenklorid)

2903.13

- - Triklormetan (kloroform)

2903.14

- - Tetraklormetan (koltetraklorid)

2903.15

- - Etylendiklorid (ISO) (1,2-dikloretan)

2903.19

- - Andra

 

- Omättade klorderivat av acykliska kolväten:

2903.21

- - Vinylklorid (monokloreten)

2903.22

- - Trikloreten

2903.23

- - Tetrakloreten (perkloretylen) 

2903.29

- - Andra

 

- Fluor- , brom- eller jodderivat av acykliska kolväten: 

2903.31

- - Etylendibromid (ISO) (1,2-dibrometan)

2903.39

- - Andra


- Halogenderivat av acykliska kolväten innehållande två eller flera olika halogener:

2903.71

-- Klordifluormetan

2903.72

-- Diklortrifluoretaner

2903.73

-- Diklorfluoretaner

2903.74

-- Klordifluoretaner

2903.75

-- Diklorpentafluorpropaner

2903.76

-- Bromklordifluormetan, bromtrifluormetan och dibromtetrafluoretaner

2903.77

-- Andra, fullständigt halogenerade enbart med fluor och klor

2903.78

-- Andra fullständigt halogenerade derivat

2903.79

-- Andra


- Halogenderivat av cyklaner, cyklener eller cykloterpener

2903.81

-- 1,2,3,4,5,6-Hexaklorcyklohexan (HCH (ISO)), inbegripet lindan (ISO, INN)

2903.82

-- Aldrin (ISO), klordan (ISO) och heptaklor (ISO)

2903.83

-- Mirex (ISO)

2903.89

-- Andra


- Halogenderivat av aromatiska kolväten:

2903.91

-- Klorbensen, o-diklorbensen och p-diklorbensen

2903.92

-- Hexaklorbensen (ISO) och DDT (ISO) [klofenotan (INN), 1,1,1-triklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etan]

2903.93

-- Pentaklorbensen (ISO)

2903.94

-- Hexabromobifenyler

2903.99

-- Andra


Dessa föreningar erhålls genom att i strukturformeln för ett kolväte byta ut en eller flera väteatomer mot samma antal halogenatomer (fluor, klor, brom eller jod).

A. Mättade klorderivat av acykliska kolväten

  1. Klormetan (metylklorid) är en färglös gas som vanligen förekommer förtätad till vätska på stålcylindrar. Den används inom kyltekniken, som bedövningsmedel och vid organiska synteser.
  2. Diklormetan (metylenklorid) är en giftig, färglös, flyktig vätska som används vid organiska synteser.
  3. Kloroform (triklormetan) är en färglös, flyktig vätska med karakteristisk lukt. Den används som bedövningsmedel, som lösningsmedel samt vid organiska synteser.
  4. Koltetraklorid (tetraklormetan) är en färglös vätska som används i brandsläckningsapparater, som lösningsmedel för svavel, oljor, fetter, lacker, petroleum, hartser etc.
  5. Kloretan (etylklorid) utgör en gas som förekommer förtätad till vätska i specialbehållare. Den används som bedövningsmedel.
  6. Etylendiklorid (ISO) (1,2-dikloretan) är en giftig, färglös vätska som används som lösningsmedel.
  7. 1,2-Diklorpropan (propylendiklorid) är en färglös, stabil vätska. Den har kloroformliknande lukt och används vid organiska synteser samt som lösningsmedel för fetter, oljor, vaxer, naturliga gummiarter och hartser.
  8. Diklorbutaner.

Detta nummer omfattar inte:

a)

klorparaffiner som utgör blandningar av klorderivat. Klorparaffiner i fast form och med vaxkaraktär klassificeras enligt nr 3404, medan de flytande produkterna klassificeras enligt nr 3824;

b)

produkter som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber (nr 3813).



B. Omättade klorderivat av acykliska kolväten

  1. Vinylklorid (kloreten) är en gas med en lukt som erinrar om kloroform. Den förekommer förtätad till vätska i stålcylindrar och används för framställning av poly(vinylklorid) enligt nr 3904.
  2. Trikloreten (trikloretylen) är en färglös vätska med en lukt som erinrar om kloroform. Den används vid organiska synteser samt som lösningsmedel för lacker, oljor och fetter.
  3. Tetrakloreten (perkloretylen) är en färglös vätska som används som tvättvätska vid kemisk tvätt.
  4. Vinylidenklorid.


C. Fluor-, brom- eller jodderivat av acykliska kolväten

  1. Brommetan (metylbromid) utgör en gas som förekommer förtätad till vätska i specialbehållare. Den används i brandsläckningsapparater och inom kyltekniken.
  2. Brometan (etylbromid) är en färglös vätska med kloroformliknande lukt. Den används vid organiska synteser.
  3. Bromoform (tribrommetan) är en färglös vätska med karakteristisk lukt och används som lugnande medel.
  4. Allylbromid.
  5. Jodmetan (metyljodid) och jodetan (etyljodid) utgör vätskor som används vid organiska synteser.
  6. Dijodmetan (metylenjodid).
  7. Jodoform (trijodmetan) förekommer som ett gult pulver eller som gula kristaller och har karakteristisk lukt. Den används som antiseptiskt medel inom medicinen.
  8. Allyljodid (3-jodpropen).

Detta nummer omfattar inte produkter som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber, enligt nr 3813.


D. Halogenderivat av acykliska kolväten som innehåller två eller flera olika halogener

Handeln med klordifluormetan, diklortrifluoretaner, diklorfluoretaner, klordifluoretaner, diklorpentafluorpropaner, bromklordifluormetan, bromtrifluormetan, dibromtetrafluoretaner, triklorfluormetan, diklordifluormetan, triklortrifluoretaner, diklortetrafluoretaner och klorpentafluoretan kontrolleras genom Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Detta nummer omfattar inte produkter som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber, enligt nr 3813.


E. Halogenderivat av cyklaner, cyklener och cykloterpener

1,2,3,4,5,6-Hexaklorcyklohexan (HCH (ISO)), inbegripet lindan (ISO, INN) förekommer som ett vitt eller gulaktigt pulver eller i form av flingor. Det är ett starkt verkande insektsbekämpningsmedel.

Halogenderivat av cyklopropan och cyklobutan.

Oktaklortetrahydro-4,7-endometylenindan utgör också ett starkt verkande insektsbekämpningsmedel.

Halogenderivat av kolväten med "bur"-struktur, t.ex. dodekakloropenta-cyklo[5.2.1.02,6.O3,9.O5,8]dekan.

Halogenderivat av cykloterpener, t.ex klorkamfen och bornylklorid.

F. Halogenderivat av aromatiska kolväten

  1. Klorbensen är en lättantändlig vätska med svagt aromatisk lukt. Den används vid organiska synteser och som lösningsmedel för lacker, hartser och bituminösa produkter.
  2. o-Diklorbensen utgör en färglös vätska.
  3. m-Diklorbensen utgör också en färglös vätska.
  4. p-Diklorbensen förekommer som vita kristaller och används huvudsakligen som insektsbekämpningsmedel, som luftrenare eller som mellanprodukt vid framställning av färgämnen.
  5. Hexaklorbensen (ISO) och pentaklorbensen (ISO) förekommer som vita nålar som är olösliga i vatten.
  6. DDT (ISO) (klofenotan (INN), 1,1,1-triklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etan eller diklordi-fenyltrikloretan förekommer som färglösa kristaller eller som ett vitt till gråvitt pulver. Det används som insektsbekämpningsmedel.
  7. Bensylklorid är en färglös vätska med angenäm lukt. Den är starkt tårretande och används vid organiska synteser.
  8. 1- och 2-klornaftalener, som utgör en lättflytande vätska (1-) resp. flyktiga kristaller (2-) med naftalenartad lukt. De används vid organiska synteser, som mjukningsmedel etc.
  9. 1,4-Diklornaftalen bildar glänsande, färglösa och oktaklornaf­talen glänsande, gulaktiga kristaller. De används som insektsbekämpningsmed­el.
    Flytande polyklornaftalener klassificeras enligt detta nummer om de inte utgör blandningar, men numret omfattar inte polyklornaftalener i fast form som utgör blandningar med vaxkaraktär (nr 3404).
  10. Bromstyren.
  11. Hexabromobifenyler*. Typiska exempel på dessa är: 2.2'.4.4'.5.5'-hexabromobifenyl* och 3.3'.4.4'.5.5'-hexabromobifenyl. Detta är färglösa till gulvita fasta ämnen.

Detta nummer omfattar inte blandningar av isomerer av hexabromobifenyler (nr 3824). Numret omfattar inte heller polyklordifenyler, vilka utgör blandningar av klorderivat; de som är i fast form har vaxkaraktär och klassificeras enligt nr 3404 och de som är flytande förs till nr 3824.


2904 Sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av kolväten, även halogenerade


2904.10

- Derivat med enbart sulfonsyragrupper, samt salter och etylestrar av sådana derivat

2904.20

- Derivat med enbart nitrogrupper eller enbart nitrosogrupper


- Perfluoroktansulfonsyra, salter av perfluoroktansulfonsyra och perfluoroktansulfonylfluorid:

2904.31

- - Perfluoroktansulfonsyra

2904.32

- - Ammoniumperfluoroktansulfonat

2904.33

- - Litiumperfluoroktansulfonat

2904.34

- - Kaliumperfluoroktansulfonat

2904.35

- - Andra salter av perfluoroktansulfonsyra

2904.36

- - Perfluoroktansulfonylfluorid


- Andra slag:

2904.91

- - Triklornitrometan (klorpikrin)

2904.99

- - Andra



A. Sulfoderivat

Dessa föreningar utgör kolväten i vilka en eller flera väteatomer har ersatts med samma antal sulfonsyragrupper (-SO3H). De kallas vanligen sulfonsyror. Numret omfattar också salter samt etylestrar av sulfonsyror (se anm. 5 B till 29 kap.).

  1. Sulfonsyror av acykliska kolväten:
    a) etensulfonsyror;
    b) etansulfonsyror.
  2. Sulfonsyror av aromatiska kolväten:
    a) bensensulfonsyror;
    b) toluensulfonsyror (ibland felaktigt benämnda bensylsulfonsyror);
    c) xylensulfonsyror;
    d) bensendisulfonsyror;
    e) naftalensulfonsyror.

B. Nitroderivat

Dessa föreningar utgör kolväten i vilka en eller flera väteatomer har ersatts med samma antal nitrogrupper (-NO2).

  1. Nitroderivat av acykliska kolväten:
    a) nitrometan;
    b) nitroetan;
    c) nitropropan;
    d) trinitrometan (nitroform) etc.
  2. Nitroderivat av cykliska kolväten, t.ex.:
    a) nitrobensen (mirbanolja), vilken förekommer som glänsande, gulaktiga kristaller eller som en oljeartad, gulaktig väska. Den har lukt av bittermandel och används inom parfymindustrin, vid tvåltillverkning, vid organiska synteser, som denatureringsmedel etc.;
    b) m-dinitrobensen, som bildar färglösa nålar eller fjäll och används för framställning av sprängämnen;
    c) nitrotoluen (orto-, meta- och para-);
    d) 2,4-dinitrotoluen, som bildar kristaller och används för framställning av sprängämnen;
    e) 2,4,6-trinitrotoluen, som har kraftig explosiv verkan. Numret omfattar inte beredda sprängämnen av dessa föreningar (nr 3602);
    f) 2,4,6-trinitro-5-tert-butyl-m-xylen (xylenmysk), som används inom parfymindustrin;
    g) nitroxylen, 3-tert-butyl-2,6-dinitro-p-cymen (cymenmysk), nitronaftalen etc.

C. Nitrosoderivat

Dessa föreningar utgör kolväten i vilka en eller flera väteatomer har ersatts med samma antal nitrosogrupper (-NO).

  1. Nitrosobensen.
  2. Nitrosotoluen (orto-, meta- och para-).


D. Sulfohalogenderivat

Dessa föreningar är kolvätederivat vilkas molekyler innehåller en eller flera sulfonsyragrupper (-SO3H) och en eller flera halogenatomer eller också en sulfohalogengrupp. Numret omfattar också salter samt etylestrar av sådana föreningar.

  1. Klor-, brom- och jodbensensulfonsyror (orto-, meta- och para-).
  2. Klor-, brom- och jodbensendisulfonsyror.
  3. Klornaftalensulfonsyror.
  4. Toluen-p-sulfonylklorid.
  5. Perfluoroktansulfonsyra (PFOS)*. Tillverkningen och användningen av PFOS, dess salter och perfluoroktansulfonylfluorid (PFOSF) styrs av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föreningar och av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (se även nr 2922, 2923, 2935, 3808 och 3824).

E. Nitrohalogenderivat

Dessa föreningar är kolvätederivat vilkas molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2) och en eller flera halogenatomer.

  1. Triklornitrometan (klorpikrin).
  2. Jodtrinitrometan (jodpikrin).
  3. Klornitrometan.
  4. Bromnitrometan.
  5. Jodnitrometan.
  6. Klornitrobensen.
  7. Klornitrotoluen.

F. Nitrosulfoderivat

Dessa utgör derivat av kolväten, vilkas molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2) och en eller flera sulfonsyragrupper (-SO3H). Numret omfattar också salter samt etylestrar av sådana derivat.

  1. Nitrobensensulfonsyror samt di- och trinitrobensen-sulfonsyror.
  2. Nitrotoluensulfonsyror samt di- och trinitrotoluen-sulfonsyror.
  3. Nitronaftalensulfonsyror.
  4. Dinitrostilbendisulfonsyror.

G. Nitrosulfohalogenderivat och andra sammansatta derivat

Denna grupp omfattar föreningar av sådana slag som inte har räknats upp ovan, t.ex. sådana vilkas molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2), en eller flera sulfonsyragrupper (-SO3H) samt en eller flera sulfoderivat kan nämnas sulfoderivat av klornitrobensen, klornitrotoluen etc. Gruppen omfattar också salter samt etylestrar av sådana föreningar.

UNDERAVDELNING II

Alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av alkoholer

2905 Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer 


 

- Mättade monoalkoholer:

2905.11

- - Metanol (metylalkohol)

2905.12

- - Propanol-(1) (propylalkohol) och propanol-(2) (isopropylalkohol)

2905.13

- - Butanol-(1) (n-butylalkohol)

2905.14

- - Andra butanoler

2905.16

- - Oktanol (oktylalkohol) och oktanolisomerer

2905.17

- - Dodekanol-(1) (laurylalkohol), hexadekanol-(1) (cetylalkohol) och oktadekanol-(1) (stearylalkohol) 

2905.19

- - Andra

 

- Omättade monoalkoholer:

2905.22

- - Acykliska terpenalkoholer

2905.29

- - Andra

 

- Dioler:

2905.31

- - Etylenglykol (etandiol)

2905.32

- - Propylenglykol (propandiol- (1,2))

2905.39

- - Andra

 

- Andra polyoler:

2905.41

- - 2-Etyl-2-(hydroximetyl)propandiol-(1,3) (trimetylolpropan)

2905.42 

- - Pentaerytritol

2905.43

- - Mannitol

2905.44

- - D-glucitol (sorbitol)

2905.45

- - Glycerol 

2905.49 

- - Andra

 

- Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acykliska alkoholer:

2905.51

- - Etklorvynol (INN)

2905.59

- - Andra


Acykliska alkoholer är derivat av acykliska kolväten i vilka en eller flera väteatomer är ersatta av hydroxylgrupper. De innehåller syre och ger med syror föreningar som kallas estrar.

Alkoholer kan vara primära (karakteriserade av gruppen —CH2 . OH), sekundära (karakteriserade av gruppen >CH . OH) eller tertiära (karakteriserade av gruppen —>C . OH).

Detta nummer omfattar nedan beskrivna acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro-, nitroso-, sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat samt andra sammansatta derivat av sådana alkoholer (t.ex. monoklorhydriner av glycerol och av etylenglykol). Aldehydvätesulfit- och ketonvätesulfitföreningar anses utgöra sulfoderivat av alkoholer, t.ex. acetaldehyd-natriumvätesulfit, formaldehyd-natriumvätesulfit, valeraldehyd-natriumväte-sulfit och aceton-natriumvätesulfit. Numret omfattar också metallalkoholater av alkoholer enligt detta nummer samt av etanol.

Numret omfattar inte etanol (etylalkohol), även ren (se anv. till nr 2207 och 2208).

A. Mättade monoalkoholer

  1. Metanol (metylalkohol) framställs genom torrdestillation av trä eller på syntetisk väg. Ren metanol är en lättflytande, färglös, lättantändlig vätska med karakteristisk lukt. Den används vid organiska synteser, som lösningsmedel, inom färgämnesindustrin samt för framställning av sprängämnen, farmaceutiska produkter etc. Numret omfattar inte rå metanol som erhålls vid torrdestillation av trä (nr 3807).
  2. Propanol-1 (propylalkohol) och propanol-2 (isopropylalkohol) utgör färglösa vätskor. Propanol-2 framställs på syntetisk väg av propylen och används för framställning av aceton och metakrylater samt som lösningsmedel etc.
  3. Butanol-1 (n-butylalkohol) och andra butanoler (4 isomerer) är färglösa vätskor som används vid organiska synteser och som lösningsmedel.
  4. Pentanol (amylalkohol) och isomerer av pentanol. Det finns åtta möjliga isomerer. Jäsningspentanol utvinns företrädesvis ur finkelolja (nr 3824), som erhålls vid rening av etanol (från jäsning av spannmål, melass, potatis etc.). Pentanoler kan också framställas på syntetisk väg av gasformiga kolväten som har erhållits vid krackning av petroleum.
  5. Hexanoler och heptanoler (hexyl- och heptylalkohol).
  6. Oktanol (oktylalkohol) och isomerer av oktanol.
  7. Dodekanol-1 (laurylalkohol), hexadekanol-1 (cetanol, cetylalkohol) och oktadekanol-1 (stearol, stearylalkohol).

Detta nummer omfattar inte fettalkoholer med en renhetsgrad av mindre än 90 %, beräknat på torrsubstansen (nr 3823).

B. Omättade monoalkoholer

  1. Allylalkohol.
  2. Etylpropylallylalkohol (2-etyl-2-hexen-1-ol).
  3. Oleylalkohol.
  4. Acykliska terpenalkoholer, t.ex. fytol. Terpenalkoholer har benägenhet att omvandlas till hydroaromatiska föreningar och förekommer i vissa eteriska oljor. Som exempel kan nämnas geraniol, citronellol, linalool, rodinol och nerol, vilka används inom luktämnesindustrin.

C. Dioler och andra polyoler

I. Dioler

  1. Etylenglykol (etandiol, glykol) är en färglös, sirapsartad vätska med svagt stickande lukt. Den används för framställning av sprängämnet dinitroglykol, som lösningsmedel i lacker, som frysskyddsmedel och vid organiska synteser.
  2. Propylenglykol (1,2-propandiol) är en färglös, viskös och hygroskopisk vätska.

II. Andra polyoler

  1. Glycerol (propan-1, 2, 3-triol). Glycerol (också känt som glycerin) kan framställas antingen genom renande av rå glycerol (t.ex. genom destillation eller rening med hjälp av jonbytare) eller syntetiskt från propylen.
    Glycerol har en söt smak. Den är vanligtvis färg- och luktlös, men kan ibland ha en lätt dragning åt gult.
    För att omfattas av detta nummer måste glycerolen ha en renhet av minst 95 % (beräknat på torrsubstansen). Glycerol med lägre renhet omfattas inte (rå glycerol enligt nr 1520).
  2. 2-Etyl-2-(hydroximetyl) propandiol-(1,3) (trimetylol-propan) används vid framställning av lacker och alkydhartser, syntetiska torkande oljor samt polyuretanskum och ytbeläggningsmaterial av polyuretan.
  3. Pentaerytritol förekommer som ett vitt, kristallint pulver och används vid framställning av sprängämnen och plaster.
  4. Mannitol förekommer som ett vitt, kristallint pulver eller som granulat. Den finns i växtriket (i växtsaften från Fraxinus ornus). Den framställs på syntetisk väg. Mannitol används som ett milt laxativ och för framställning av sprängämnen (mannitolhexanitrat).
  5. Sorbitol (D-glucitol) utgör ett vitt, kristallint, hygroskopiskt pulver och används inom luktämnesindustrin, vid framställning av askorbinsyra (med medicinsk användning) och ytaktiva ämnen, som ersättningsmedel för glycerol och som fuktighetsbevarande medel.
  6. Pentantriol, hexantriol etc.

Detta nummer omfattar inte sorbitol enligt nr 3824.

D. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acykliska alkoholer

  1. Kloralhydrat [2,2,2-trikloretandiol-(1,1)]CCl3CH(OH)2 förekommer som färglösa, giftiga kristaller och används som sömnmedel samt vid organiska synteser.
  2. Triklorbutanol används inom medicinen.
  3. Etklorvynol utgör ett psykotropt ämne – se listan i slutet av 29 kap.


2906 Cykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer



- Cyklan- , cyklen- och cykloterpenalkoholer:

2906.11

- - Mentol 

2906.12

- - Cyklohexanol, metylcyklohexanoler och dimetylcyklohexanoler

2906.13 

- - Steroler och inositoler

2906.19

- - Andra

 

- Aromatiska alkoholer:

2906.21

- - Bensylalkohol

2906.29

- - Andra 


A. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenalkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer


  1. Mentol är en sekundär alkohol som utgör huvudbeståndsdelen i pepparmyntolja. Den bildar kristaller och används som antiseptiskt medel, för lokalbedövning och som lindrande medel vid näskatarrer.
  2. Cyklohexanol, metylcyklohexanol och dimetylcyklo-hexanol. Dessa ämnen har en karakteristisk, kamferartad lukt och används som lösningsmedel för lacker. Dimetylcyklohexanol används inom tvålindustrin.
  3. Steroler utgör alicykliska alkoholer, mättade eller omättade, vilkas struktur kan härledas ur kolvätet perhydro-1,2-cyklopentanfenantren, med hydroxylgruppen bunden vid kolatom nr 3, med en metylgrupp på kolatom nr 10 och 13 samt med en sidokedja med 8 – 10 kolatomer som är bunden vid kolatom nr 17. De förekommer rikligt både i djur- (zoosteroler) och växtriket (fytosteroler). Den viktigaste av dessa föreningar är kolesterol, som huvudsakligen erhålls ur ryggmärg från boskap och ur ullfett. Den kan också erhållas ur galla och som biprodukt vid utvinning av lecitin ur äggula. Kolesterol förekommer i form av små glänsande, färglösa blad och är olöslig i vatten.
    Detta nummer omfattar inte ergosterol som förekommer i svampar och i mjöldryga och som utgör ett provitamin av vilket vitamin D2 erhålls genom bestrålning med ultraviolett ljus. Både ergosterol och vitamin D2 klassificeras enligt nr 2936.
  4. Inositoler ingår i kroppsvävnader. Det finns nio isomerer av inositol. De bildar vita kristaller och är vanligt förekommande i växter och djur.
  5. Terpineoler är mycket betydelsefulla alkoholer som används för framställning av parfymer, t.ex. med syrenlukt. De förekommer i naturen, fria eller förestrade, i många eteriska oljor (t.ex. i kardemumma-, apelsinskal-, pomeransblom-, petitgrain-, mejram-, muskot-, lagerkörs- och kamferolja samt i terpentin).
    Handelsvaran terpineol utgör vanligen en blandning av olika isomerer, men den klassificeras ändå enligt detta nummer (se anm. 1 b till 29 kap.). Den är en färglös, oljeartad vätska som ibland används som bakteriedödande medel. En terpineolisomer i fast form används inom medicinen samt som bakteriedödande medel.
  6. Terpin framställs på syntetisk väg och bildar vita kristaller. Terpinhydrat erhålls ur terpentin och bildar färglösa, aromatiskt luktande kristaller. Det används inom medicinen och för framställning av terpineol.
  7. Borneol (borneokamfer) utgör den alkohol som svarar mot ketonen kamfer. Den liknar naturlig kamfer ifråga om lukt och utseende och förekommer som en vit eller ibland brunaktig, kristallinisk massa. Borneol är flyktig vid rumstemperatur.
  8. Isoborneol bildar bladformiga kristaller och utgör en mellanprodukt vid omvandling av 1-pinen till kamfer.
  9. Santalol är huvudbeståndsdelen i sandelträolja.


B. Aromatiska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer

I aromatiska alkoholer är hydroxylgruppen (-OH) inte bunden till bensenringen utan till sidokedjorna.

  1. Bensylalkohol (fenylmetanol, fenylkarbinol) förekommer i fri eller förestrad form i jasmin- och tuberosolja samt förestrad i styrax och tolubalsam. Den utgör en färglös vätska med behaglig, aromatisk lukt. Bensylalkohol används vid organiska synteser samt vid framställning av lacker, färgämnen, konstgjorda luktämnen etc.
  2. 2-Fenyletanol (fenyletylalkohol) är en vätska som utgör huvudbeståndsdelen av luktämnet i rosor.
  3. 3-Fenylpropanol (fenylpropylalkohol) förekommer i styrax, sumatrabensoeharts, kassiaolja och kinesisk kanelolja. Den är en tung, färglös vätska med svag hyacintlukt.
  4. Kanelalkohol förekommer i flytande styrax och i perubalsam. Den kristalliserar i nålar och har hyacintlukt.
  5. Difenylmetanol (difenylkarbinol, benshydrol) kristalliserar i nålar.
  6. Trifenylmetanol (trifenylkarbinol) bildar kristaller och utgör modersubstansen för en viktig grupp färgämnen, som omfattar bl.a. aurin och rosanilin.

Aldehydvätesulfit- och ketonvätesulfitföreningar klassificeras enligt detta nummer i egenskap av sulfoderivat av alkoholer. Numret omfattar också metallalkoholater av cykliska alkoholer.


UNDERAVDELNING III

Fenoler och fenolalkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

2907 Fenoler; fenolalkoholer


 

- Monofenoler:

2907.11

- - Fenol (hydroxibensen) och salter av fenol

2907.12

- - Kresoler och salter av kresoler

2907.13

- - Oktylfenol, nonylfenol och deras isomerer; salter av dessa föreningar

2907.15

- - Naftoler och salter av naftoler

2907.19

- - Andra

 

- Polyfenoler; fenolalkoholer:

2907.21

- - Resorcinol och salter av resorcinol

2907.22

- - Hydrokinon (kinol) och salter av hydrokinon

2907.23

- - 4,4'-Isopropylidendifenol (bisfenol A, difenylolpropan) och salter av denna förening 

2907.29

- - Andra


Fenoler erhålls genom att byta ut en eller flera väteatomer i bensenringen mot hydroxylgrupper (-OH).

Ett utbyte av en väteatom ger envärda fenoler (monofenoler). Om två eller flera väteatomer byts ut erhålls flervärda fenoler (polyfenoler).

Detta utbyte kan beröra en eller flera bensenringar. I det första fallet talar man om enkärniga fenoler, i det senare fallet om flerkärniga.

Hydroxylgrupper kan också förekomma i bensenhomologer. Av toluen erhålls t.ex. en fenolhomolog som kallas kresol och av xylen erhålls på samma sätt xylenol.

Detta nummer omfattar också salter och metallalkoholater av fenoler eller fenolalkoholer.


A. Enkärniga monofenoler

  1. Fenol (karbolsyra) C6H5 . OH framställs genom fraktionerad destillation ur stenkolstjära eller på syntetisk väg. Den bildar vita kristaller som har karakterisk lukt och blir rödaktiga under inverkan av ljus. Fenol förekommer också som lösning. Den är ett antiseptiskt medel med medicinsk användning och används vidare för framställning av sprängämnen, konsthartser, plaster, mjukningsmedel och färgämnen.
    För att klassificeras enligt detta nummer måste fenol ha en renhetsgrad av minst 90 viktprocent. Numret omfattar inte fenol med lägre renhetsgrad (nr 2707).
  2. Kresoler CH3 . C6H4 . OH är derivat av toluen och förekommer i växlande mängdförhållanden i stenkolstjäroljor.
    o-Kresol är ett vitt kristalliniskt pulver med karakteristisk lukt av fenol. Den är delikvescent och brunfärgas med tiden. m-Kresol är en färglös eller gulaktig, starkt ljusbrytande, oljig vätska med lukt av kreosot. p-Kreosol förekommer som en färglös, kristallinisk massa med lukt av fenol och blir under inverkan av ljus först rödaktig och senare brunaktig.
    För att klassificeras enligt detta nummer måste enstaka eller blandningar av kresoler innehålla minst 95 viktprocent kresol, alla kresolisomerer inräknade. Numret omfattar inte kresoler med lägre renhetsgrad (nr 2707).
  3. Oktylfenol, nonylfenol samt isomerer av dessa föreningar.
  4. Xylenoler (CH3)2 . C6H3 . OH är fenolderivat av xylen. Sex isomerer förekommer och de erhålls ur stenkolstjäroljor.
    För att klassificeras enligt detta nummer måste enstaka xylenoler eller blandningar av xylenoler innehålla minst 95 viktprocent xylenol, alla xylenolisomerer inräknade. Numret omfattar inte xylenoler med lägre renhetsgrad (nr 2707).
  5. Tymol (5-metyl-2-isopropylfenol) förekommer i timjanolja. Den bildar färglösa kristaller med timjanlukt och används inom medicinen och inom parfymindustrin etc.
  6. Karvakrol (2-metyl-5-isopropylfenol) är en isomer till tymol och framställs ur origanumolja. Den är en viskös vätska med genomträngande lukt.

B. Flerkärniga monofenoler

  1. Naftoler C10H7.OH utgör fenoler som är härledda från naftalen. Två isomerer existerar:
    a) 1-naftol (α-naftol), vilken förekommer som glänsande, färglösa, kristalliniska nålar, som gråa klumpar eller som ett vitt pulver och har en obehaglig, om fenol svagt erinrande lukt. Den är giftig och används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.);
    b) 2-naftol (β-naftol), vilken förekommer som färglösa, sidenglänsande fjäll eller som ett vitt eller svagt rosafärgat, kristalliniskt pulver. Den har en mycket svag lukt som erinrar om fenol. 2-Naftol har liknande användning som 1-naftol samt används dessutom inom medicinen, som antioxidant för gummi etc.
  2. o-Fenylfenol.

C. Polyfenoler

  1. Resorcinol (resorcin, m-dihydroxibensen) är en tvåvärd fenol som kristalliserar i form av nålar eller små tavlor. Den är färglös men brunfärgas vid kontakt med luft. Resorcinol har en svag lukt av fenol och används för framställning av syntetiska färgämnen och sprängämnen samt inom medicinen och för fotobruk.
  2. Hydrokinon (p-dihydroxibensen) kristalliserar i form av små, glänsande fjäll. Den används för framställning av organiska färgämnen, inom medicinen och för fotobruk samt som antioxidant, särskilt inom gummiindustrin.
  3. 4,4’-isopropylidendifenol (bisfenol A, difenylolpropan) förekommer som vita fjäll.
  4. Pyrokatekol (o-dihydroxibensen) förekommer som färglösa, glänsande, små nål- eller tavelformade kristaller och har svag lukt av fenol. Den används för framställning av produkter för farmaceutiskt och fotografiskt ändamål etc.
  5. Hexylresorcinol.
  6. Heptylresorcinol.
  7. 2,5-Dimetylhydrokinon.
  8. Pyrogallol (pyrogallussyra, 1,2,3-trihydroxibensen) förekommer som små fjäll eller som ett glänsande, lätt, vitt, kristalliniskt pulver. Den är luktlös och giftig samt brunfärgas lätt i luften och under inverkan av ljus. Pyrogallol används för framställning av färgämnen, som betmedel, för fotobruk etc.
  9. Floroglucinol (1,3,5-trihydroxibensen) bildar stora, färglösa kristaller. Vattenlösningen fluorescerar. Floroglucinol används som reagens vid kemisk analys samt inom medicinen och för fotobruk.
  10. Hydroxihydrokinon (1,2,4-trihydroxibensen) bildar färglösa, mikroskopiskt små kristaller eller ett pulver och mörkfärgas då den utsätts för ljus.
  11. Dihydroxinaftalener C10H6(OH)2. Tio olika isomera föreningar kan erhållas om i naftalenmolekylen två väteatomer byts ut mot två hydroxylgrupper. Vissa av dessa isomerer används för framställning av färgämnen.

D. Fenolalkoholer

Fenolalkoholer är föreningar i vilka en väteatom i bensenringen har ersatts med en hydroxylgrupp (fenolfunktion) och en annan väteatom med en sidokedja som innehåller en hydroxylgrupp (alkoholfunktion).

Den viktigaste föreningen är salicylalkohol (saligenin) OH . C6H4 . CH2 . OH, som bildar vita kristaller och används inom medicinen som ett smärtstillande och febernedsättande medel.


2908 Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av fenoler eller fenolalkoholer


 

- Derivat innehållande enbart halogensubstituenter samt salter av sådana derivat:

2908.11 

- - Pentaklorfenol (ISO)

2908.19

- - Andra

 

- Andra slag:

2908.91

- - Dinoseb (ISO) och salter av dinoseb

2908.92

- - 4,6-Dinitro-o-kresoler (DNOC (ISO)) och salter av 4,6-Dinitro-o-kresoler

2908.99

- - Andra 


Dessa föreningar erhålls genom utbyte av en eller flera väteatomer i fenoler och fenolalkoholer mot en halogenatom, en sulfonsyragrupp (-SO3H), en nitrogrupp (-NO2) eller en nitrosogrupp (-NO) eller mot någon kombination av dessa.


A. Halogenderivat

  1. o-Klorfenol utgör en vätska med stark lukt.
  2. m-Klorfenol bildar färglösa kristaller.
  3. p-Klorfenol förekommer som en kristallinisk massa med obehaglig lukt.
  4. Ovannämnda tre föreningar används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.).
  5. p-Klor-m-kresol (4-klor-3-metylfenol) är ett luktlöst ämne med desinficerande verkningar. Den är obetydligt löslig i vatten men emulgeras lätt av tvål.
  6. Klorhydrokinon.


B. Sulfoderivat

  1. Fenolsulfonsyror HO . C6H4 . SO3H framställs genom sulfonering av fenol.
  2. Naftolsulfonsyror framställs genom direkt sulfonering av naftoler eller genom andra syntesmetoder. De utgör en stor grupp av föreningar, vilka används för framställning av färgämnen. Gruppen omfattar bl.a.:
    a) 1-naftol-4-sulfonsyra (Neville-Winthers syra), som förekommer i form av glänsande, genomskinliga fjäll eller som ett gulaktigt vitt pulver;
    b) 2-naftol-6-sulfonsyra (Schäffers syra), ett rosavitt pulver;
    c) 2-naftol-7-sulfonsyra (F-syra), ett vitt pulver;
    d) 1-naftol-5-sulfonsyra, som bildar delikvescenta kristaller;
    e) 2-naftol-8-sulfonsyra (krokeinsyra), som utgör ett gulaktigt vitt pulver.

C. Nitroderivat

  1. o-, m- och p-Nitrofenoler HO . C6H4 . NO2 bildar gulaktiga kristaller och används för framställning av organiska färgämnen och farmaceutiska produkter.
  2. Dinitrofenoler HO . C6H3 . (NO2)2 utgör kristalliniska pulver och används för framställning av sprängämnen, svavelfärgämnen etc.
  3. Trinitrofenol (pikrinsyra) HO . C6H2 . (NO2)3 bildar glänsande, gula, luktlösa kristaller. Den är giftig och används för behandling av brännskador och som sprängämne. Dess salter kallas pikrater.
  4. Dinitro-o-kresoler.
  5. Trinitroxylenoler.


D. Nitrosoderivat

  1. o-, m- och p-Nitrosofenoler. Det förhållandet att nitrosofenoler i tautomer form kan uppfattas som kinonoximer inverkar inte på nitrosofenolernas klassificering enligt detta nummer.
  2. Nitrosonaftoler.


UNDERAVDELNING IV

Etrar, alkoholperoxider, eterperoxider, ketonperoxider, epoxider med tre atomer i ringen, acetaler och hemiacetaler samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

2909 Etrar, eteralkoholer, eterfenoler, eteralkoholfenoler, alkoholperoxider, eterperoxider, ketonperoxider (även inte kemiskt definierade) samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Acykliska etrar samt halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat av sådana etrar:

2909.11

- - Dietyleter

2909.19

- - Andra 

2909.20 

- Cyklan-, cyklen- och cykloterpenetrar samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana etrar 

2909.30

 Aromatiska etrar samt halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat av sådana etrar 

 

- Eteralkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av eteralkoholer:

2909.41

- - 2,2'-Oxidietanol (dietylenglykol, digol)

2909.43

- - Monobutyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol

2909.44

- - Andra monoalkyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol

2909.49

- - Andra

2909.50 

- Eterfenoler, eteralkoholfenoler samt halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

2909.60

- Alkoholperoxider, eterperoxider, ketonperoxider samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 


A. Etrar

Etrar kan betraktas som alkoholer eller fenoler i vilka väteatomen i hydroxylgruppen har bytts ut mot en kolväteradikal (alkyl eller aryl). De har samma allmänna formel, R-O-R', vari R och R' kan vara lika eller olika.

Etrarna är mycket stabila, neutrala föreningar.

Om radikalerna tillhör den acykliska serien, blir etern också acyklisk, medan cykliska radikaler ger cykliska etrar.

Den första av etrarna i den acykliska serien är gasformig, medan andra är flyktiga vätskor med karakterisk lukt av eter. De högre homologerna i serien är vätskor eller ibland fasta ämnen.

I. Symmetriska acykliska etrar.

  1. Dietyleter (etyleter, eter) C2H5 . OC2H5, är en färglös, ljusbrytande vätska med karakteristisk lukt. Den är mycket flyktig och mycket eldfarlig. Dietyleter används som bedövningsmedel och vid organiska synteser.
  2. Bis(kloretyl)eter eller diklordietyleter.
  3. Diisopropyleter.
  4. Dibutyleter.
  5. Dipentyleter (diamyleter).


II. Osymmetriska acykliska etrar.

  1. Metyletyleter.
  2. Etylisopropyleter.
  3. Etylbutyleter.
  4. Etylpentyleter.

III. Cyklanetrar, cyklenetrar och cykloterpenetrar.

IV. Aromatiska etrar.

  1. Anisol (metylfenyleter, metoxibensen) C6H5 . OCH3 är en färglös vätska med behaglig lukt. Anisol används vid organiska synteser (t.ex. för framställning av syntetiska luktämnen) samt som lösningsmedel och som medel mot inälvsmask.
  2. Fenetol (fenyletyleter, etoxibensen) C6H5 . OC2H5.
  3. Difenyleter C6H5 . OC6H5, bildar färglösa kristallnålar och har lukt av pelargon. Den används inom parfymindustrin.
  4. 1,2-Difenoxietan (etylenglykoldifenyleter).
  5. Anetol ingår i anisolja. Under +20 °C förekommer den som små kristaller, vid temperaturer däröver är den en lättflytande vätska med stark lukt av anisolja.
  6. Dibensyleter.
  7. Nitrofenetoler utgör nitroderivat av fenetol. o-Nitrofenetol är en gul olja, medan p-nitrofenetol bildar kristaller.
  8. Nitroanisoler utgör nitroderivat av anisol. o-Nitroanisol är en vätska, medan m- och p-nitroanisol bildar kristaller i form av små blad. Trinitroanisol är ett mycket kraftigt sprängämne.
  9. 2,6-Dinitro-3-metoxi-4-(tert-butyl)toluen (2-tert-butyl-5-metyl-4,6-dinitroanisol, ambrett-mysk) bildar gulaktiga kristaller. Den förenar i sig lukten av abelmoschuskärnolja och naturlig mysk.
  10. 2-Naftylmetyleter och 2-naftyletyleter (konstgjord neroliolja, metoxi- resp. etoxinaftalen) förekommer som färglösa, kristalliniska pulver med en lukt som påminner om pomeransblomolja.
  11. Metyletrar av m-kresol och butyl-m-kresoler.
  12. Fenyltolyleter.
  13. Ditolyleter.
  14. Bensyletyleter.


B. Eteralkoholer

Dessa föreningar är derivat av polyalkoholer eller av fenolalkoholer. De erhålls av fenolalkoholer genom utbyte av väte i fenolhydroxylgruppen mot en alkyl- eller arylradikal eller av polyalkoholer genom utbyte av väte i en av alkoholhydroxylgrupperna mot en alkyl- eller arylradikal.

  1. Dietylenglykol (2,2'-dihydroxidietyleter) är en färglös vätska och används vid organiska synteser, som lösningsmedel för gummiarter och hartser samt för framställning av sprängämnen och plaster.
  2. Monometyl-, monoetyl-, monobutyl- och andra monoalkyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol.
  3. Monofenyletrar av etylenglykol eller av dietylenglykol.
  4. Anisalkohol (metoxibensylalkohol).
  5. Guaietolin (INN) [glycerolmono(2-etoxifenyl)eter]; guaifenesin (INN) [glycerolmono(2-metoxifenyl)eter].


C. Eterfenoler och eteralkoholfenoler

Dessa föreningar är derivat av tvåvärda fenoler eller av fenolalkoholer. De erhålls av fenolalkoholer genom utbyte av alkoholhydroxylgruppens väte mot en alkyl- eller arylradikal eller av tvåvärda fenoler genom utbyte av en av fenolhydroxylgruppernas väte mot en alkyl- eller arylradikal.

  1. Guajakol (o-metoxifenol) förekommer i björktjära och utgör huvudbeståndsdelen i trätjärkreosot. Den bildar färglösa kristaller med karakteristisk, aromatisk lukt. Om kristallerna smälts förblir guajakol i flytande form. Guajakol används inom medicinen och vid organiska synteser.
  2. Sulfogajakol (INN) (kaliumguajakolsulfonat) är ett fint pulver, som har vidsträckt användning inom medicinen.
  3. Eugenol (2-metoxi-4-allylfenol) erhålls ur kryddnejlikor och är en färglös vätska med nejliklukt.
  4. Isoeugenol (2-metoxi-4-propenylfenol) framställs på syntetisk väg av eugenol och utgör en beståndsdel i muskotolja.
  5. 2-Etoxifenol (2-hydroxifenetol, pyrokatekolmonoetyleter) är frätande och bildar färglösa kristaller med aromatisk lukt.


D. Alkoholperoxider, eterperoxider och ketonperoxider.

Detta är föreningar vars sammansättning representeras av formlerna ROOH, ROOR1 och ROOR2OOR1, där R, R1 och R2 är organiska radikaler och där R och R1 kan, men inte behöver, vara lika.

Som exempel på sådana föreningar kan nämnas etylväteperoxid, dietylperoxid och 1,1-di-(tert-butylperoxi)cyklohexan.*

  *
* *

Detta nummer omfattar också ketonperoxider (även inte kemiskt definierade); t.ex. cyklohexanonperoxid (1-hydroxi-1'-hydroxicyklohexylperoxid).

Detta nummer omfattar också halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av etrar, eteralkoholer, eterfenoler, eteralkoholfenoler, alkoholperoxider, eterperoxider och ketonperoxider samt alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrosulfo-, sulfohalogen-, nitrohalogen- och nitrosulfohalogenderivat.

Detta nummer omfattar inte peroxiketaler (nr 2911).


2910 Epoxider, epoxialkoholer, epoxifenoler och epoxietrar med tre atomer i ringen samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


2910.10

- Oxiran (etylenoxid)

2910.20

- Metyloxiran (propylenoxid)

2910.30

- 1-Klor-2,3-epoxipropan (epiklorhydrin)

2910.40

- Dieldrin (ISO, INN)

2910.50

- Endrin (ISO)

2910.90

- Andra slag


Om en molekyl vatten avspaltas från organiska föreningar (dioler, glykoler) som innehåller två hydroxylgrupper i molekylen bildas stabila inre etrar.

Så t.ex. erhåller man av etylenglykol genom avspaltning av en molekyl vatten oxiran (etylenoxid, 1,2-epoxietan):

 

Den epoxid som erhålls av propylenglykol (dvs. etylenglykol vari en av väteatomerna har bytts ut mot en metylradikal (–CH3) kallas metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan):

Den epoxid som erhålls av etylenglykol vari en väteatom har bytts ut mot en fenylgrupp (–C6H5) benämns styrenoxid (1,2-epoxietylbensen):

Detta nummer omfattar endast föreningar med tre atomer i ringen, t.ex.:

  1. oxiran (etylenoxid, 1,2-epoxietan), som utgör en färglös gas vid rumstemperatur och en vätska vid lägre temperatur än 12 °C. Oxiran framställs genom katalytisk oxidation av eten som erhålls ur krackgaser. Den utgör ett insekts- och svampbekämpningsmedel och används i stor utsträckning för konservering av frukt och andra livsmedel. Den används också vid organiska synteser samt för framställning av mjukningsmedel och ytaktiva ämnen;
  2. metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan), som är en färglös vätska med eterliknande lukt. Den används som lösningsmedel för cellulosanitrat, cellulosaacetat, gummiarter och hartser, som insektsbekämpningsmedel och vid organiska synteser (framställning av mjukningsmedel, ytaktiva ämnen etc.);
  3. styrenoxid (1,2-epoxietylbensen).

Detta nummer omfattar också:

A.

epoxialkoholer, epoxifenoler och epoxietrar. Dessa föreningar innehåller förutom epoxigruppen grupper med resp. alkohol-, fenol- eller eterfunktion;

B.

halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av epoxider samt alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrohalogen-, nitrosulfo-, sulfohalogen- och nitrosulfohalogen-derivat.
Bland dessa halogenderivat märks 1-klor-2,3-epoxipropan (epiklor-hydrin), som är en mycket lättflyktig, instabil vätska.


Detta nummer omfattar inte epoxider med fyra atomer i ringen (nr 2932).


2911 Acetaler och hemiacetaler, även med annan syrefunktion, samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


A. Acetaler och hemiacetaler

Acetaler kan uppfattas som dietrar av (vanligen hypotetiska) hydrat av aldehyder och ketoner.

Hemiacetaler är monoetrar i vilka kolatomen som ligger intill eter-syreatomen även binder en hydroxylgrupp.

"Acetaler och hemiacetaler med annan syrefunktion" är acetaler och hemiacetaler som innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktion (t.ex. alkoholgrupper) av de slag som är nämnda i de föregående numren i detta kapitel.

Detta nummer omfattar också peroxiketaler.

  1. Metylal (dimetoximetan) CH2(OCH3)2 är dimetyletern av det hypotetiska hydratet av formaldehyd. Den är en färglös vätska med eterliknande lukt och används som lösningsmedel, som bedövningsmedel och vid organiska synteser.
  2. Dimetylacetal (1,1-dimetoxietan) CH3 . CH(OCH3)2 är dimetyletern av det hypotetiska hydratet av acetaldehyd och används som bedövningsmedel.
  3. Dietylacetal (1,1,-dietoxietan) CH3 . CH . (OC2H5)2 är också ett derivat av det hypotetiska hydratet av acetaldehyd och utgör en färglös vätska med behaglig, eterliknande lukt. Den används som lösningsmedel och som bedövningsmedel.
  4. 1,1-di(tert-butylperoxi)cyklohexan (C14H28O4).*

Detta nummer omfattar inte polyvinylacetaler (nr 3905).


B. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acetaler och hemiacetaler


Dessa föreningar erhålls genom att helt eller delvis byta ut väteatomerna i en acetal eller hemiacetal mot halogenatomer (t.ex. kloralalkoholat, klorpropylacetal), sulfonsyragrupper (-SO3H), nitrogrupper (-NO2) eller nitrosogrupper (-NO).

Detta nummer omfattar också alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrohalogen-, nitrosulfo-, sulfohalogen- och nitrosulfohalogenföreningar.


UNDERAVDELNING V

Föreningar med aldehydfunktion


2912 Aldehyder, även med annan syrefunktion; cykliska polymerer av aldehyder; paraformaldehyd


 

- Acykliska aldehyder utan annan syrefunktion:

2912.11

- - Metanal (formaldehyd)

2912.12

- - Etanal (acetaldehyd)

2912.19

- - Andra slag 

 

- Cykliska aldehyder utan annan syrefunktion:

2912.21

- - Bensaldehyd 

2912.29

- - Andra 

 

- Aldehydalkoholer, aldehydetrar, aldehydfenoler och aldehyder med annan syrefunktion: 

2912.41 

- - Vanillin (4- hydroxi- 3- metoxibensaldehyd)

2912.42

- - Etylvanillin (3- etoxi- 4- hydroxibensaldehyd)

2912.49

- - Andra 

2912.50 

- Cykliska polymerer av aldehyder 

2912.60 

- Paraformaldehyd 


Dessa föreningar bildas genom oxidation av primära alkoholer och innehåller som karakteristisk grupp:


De är i allmänhet färglösa vätskor med stark, genomträngande lukt. Många aromatiska aldehyder oxideras lätt vid kontakt med luft, varvid de omvandlas till syror.

Med "aldehyder, även med annan syrefunktion" förstås aldehyder som även innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, fenol-, etergrupper etc.).


A. Aldehyder

I. Mättade acykliska aldehyder.

  1. Metanal (formaldehyd) H . CHO framställs genom katalytisk oxidation av metanol. Den är en färglös gas med stickande lukt och är lättlöslig i vatten. Den ca 40 %-iga vattenlösningen benämns formalin eller formol och utgör en färglös vätska med stickande och kvävande lukt. Lösningen kan innehålla metanol som stabiliseringsmedel. Metanal har vidsträckt användning, t.ex. vid organiska synteser (för framställning av färgämnen, sprängämnen, farmaceutiska produkter, syntetiska garvämnen, plaster etc.), som antiseptiskt medel, som desodoriseringsmedel och som reduktionsmedel.
  2. Etanal (acetaldehyd) CH3 . CHO framställs genom oxidation av etanol eller av acetylen. Den är en lättflytande, färglös vätska med stickande, fruktartad lukt och är mycket flyktig. Etanal är lättantändlig och frätande samt blandbar med vatten, alkohol eller eter. Den används vid organiska synteser för framställning av plaster och lacker samt inom medicinen som antiseptiskt medel.
  3. Butanal (n-butyraldehyd) CH3 . CH2 . CH2 . CHO är en färglös vätska som är blandbar med vatten, alkohol eller eter. Den används för framställning av plaster, parfymer och vulkningsacceleratorer för gummi.
  4. Heptanal (heptaldehyd, önantol) (CH3CH2)5 . CHO erhålls vid destillation av ricinolja och utgör en färglös vätska med genomträngande lukt.
  5. Oktanal (kaprylaldehyd) C8H16O, nonanal (pelargonaldehyd) C9H18O, dekanal (kaprinaldehyd) C10H20O, undekanal (undecylaldehyd) C11H22O, dodekanal (laurylaldehyd) C12H24O, etc. används som råmaterial inom parfymindustrin.


II. Omättade acykliska aldehyder.

  1. Propenal (akrolein, akrylaldehyd) CH2=CH . CHO bildas vid bränning av fetter och är en vätska med karakteristisk skarp och retande lukt. Den används vid organiska synteser.
  2. 2-Butenal (krotonaldehyd) CH3 . CH=CH . CHO förekommer i fördropparna vid destillation av rå etanol och är en färglös vätska med genomträngande lukt.
  3. Citral är en vätska med angenäm lukt och förekommer i eterisk olja från mandariner och citroner och speciellt i lemongrasolja.
  4. Citronellaldehyd förekommer i citronolja.


III. Cyklanaldehyder, cyklenaldehyder och cykloterpenaldehyder.

  1. Fellandral eller tetrahydropropylbensaldehyd förekommer i fänkåls- och eukalyptusolja.
  2. Cyklocitraler erhålls ur citral.
  3. Perillaldehyd förekommer i eterisk olja från Perilla mankinensis.
  4. Safranal.


IV. Aromatiska aldehyder.

  1. Bensaldehyd C6H5 . CHO är en starkt ljusbrytande färglös vätska med karakteristisk bittermandellukt. Den används vid organiska synteser, inom medicinen etc.
  2. Kanelaldehyd C6H5 . CH=CH . CHO är en oljig, gulaktig vätska med stark kanellukt. Den används inom parfymindustrin.
  3. Amylkanelaldehyd.
  4. 3-p-Kumenyl-2-metylpropionaldehyd.
  5. Fenylacetaldehyd C6H5 . CH2 . CHO är en vätska med utpräglad hyacintlukt. Den används inom parfymindustrin.

 

B. Aldehydalkoholer, aldehydetrar, aldehydfenoler och aldehyder med annan syrefunktion

Aldehydalkoholer är föreningar som innehåller både aldehyd- och alkoholgrupper.

Aldehydetrar är etrar som också innehåller aldehydgruppen -CHO.

Aldehydfenoler är föreningar som innehåller både fenylhydroxylgruppen C6H5·OH och aldehydgruppen -CHO.

De viktigaste aldehydalkoholerna, aldehydfenolerna och aldehydetrarna är:

  1. acetaldol (aldol) CH3·CH(OH)·CH2·CHO som framställs av acetaldehyd genom aldolkondensation. Den är en färglös vätska som om den får stå orörd polymeriserar till en kristallinisk massa (paraaldol). Acetaldol används vid organiska synteser, för framställning av plaster och vid malmflotation;
  2. hydroxicitronellaldehyd C10H20O2 som är en färglös något sirapsartad vätska med mycket utpräglad lukt av liljekonvalj. Den används som fixativ inom parfymindustrin;
  3. glycollaldehyde CH2(OH)·CHO som kristalliserar i färglösa kristaller;
  4. vanillin (4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd), som utgör metyletern av 3,4-dihydroxibensaldehyd (protocatekualdehyd) och som ingår i vanilj. Den förekommer som glänsande nålar eller som ett kristallinskt, vitt pulver;
  5. etylvanillin (3-etoxi-4-hydroxibensaldehyd) som bildar små, vita kristaller;
  6. salicylaldehyd (o-hydroxibensaldehyd) HO·C6H4·CHO som är en färglös, oljig vätska med karakteristisk bittermandellukt. Den används för framställning av syntetiska luktämnen;
  7. 3,4-dihydroxibensaldehyd (protokatekualdehyd) (HO)2·C6H3·CHO som bildar glänsande, färglösa kristaller;
  8. anisaldehyd CH3O·C6H4·CHO (p-metoxibensaldehyd) som förkommer i anis- och fänkålsolja och är en färglös vätska. Inom parfymindustrin är den bekant under namnet ”hawthorn essence” (aubépine).

C. Cykliska polymerer av aldehyder

  1. Trioxan (trioximetylen) är en fast polymer av formaldehyd och utgör ett vitt, kristalliniskt ämne som är lösligt i vatten, alkohol eller eter.
  2. Paraldehyd är en polymer av etanal och utgör en färglös, mycket lättantändlig vätska med angenäm, eterliknande lukt. Den används vid organiska synteser samt som sömnmedel och desinfektionsmedel inom medicinen, etc.
  3. Metaldehyd är likaledes en polymer av etanal och utgör ett vitt kristalliniskt pulver som är olösligt i vatten. Detta nummer omfattar endast metaldehyd i form av kristaller eller pulver.

Numret omfattar inte metaldehyd i tillformat skick (t.ex. tabletter, stavar eller liknande former) för användning som bränsle (nr 3606) (se anm. 2 a till 36 kap.).


D. Paraformaldehyd

Denna polymer [HO . (CH2O)n . H] erhålls genom indunstning av vattenlösningar av formaldehyd. Den är ett fast vitt ämne som förekommer i form av flingor eller pulver och har tydlig lukt av formaldehyd. Paraformaldehyd används till beredning av plaster, vattenfasta lim, farmaceutiska produkter och även som desinfektions- och konserveringsmedel.

Detta nummer omfattar inte aldehyd-vätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).

 

2913 Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av produkter enligt nr 2912

Dessa föreningar erhålls av aldehyder genom att byta ut en eller flera väteatomer (andra än vätet i aldehydgruppen) mot en eller flera halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SO3H), nitrogrupper (-NO2) eller nitrosogrupper (-NO) eller mot någon kombination av dessa.

Den viktigaste föreningen är kloral (trikloracetaldehyd) CCl3 . CHO som är en vattenfri, lättflytande, färglös vätska med genomträngande lukt. Den används som sömnmedel.

Detta nummer omfattar inte kloralhydrat (2,2,2-trikloretan-1,1-diol) CCl3 . CH(OH)2 som klassificeras enligt nr 2905.

Detta nummer omfattar inte heller aldehydvätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).

UNDERAVDELNING VI

Föreningar med keton- eller kinonfunktion


2914 Ketoner och kinoner, även med annan syrefunktion, samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Acykliska ketoner utan annan syrefunktion: 

2914.11

- - Aceton

2914.12

- - Butanon (etylmetylketon)

2914.13

- - 4- Metylpentan- 2- on (metylisobutylketon)

2914.19

- - Andra

 

- Cyklan- , cyklen- och cykloterpenketoner utan annan syrefunktion:

2914.22

- - Cyklohexanon och metylcyklohexanoner

2914.23

- - Jononer och metyljononer

2914.29

- - Andra

 

- Aromatiska ketoner utan annan syrefunktion:

2914.31

- - Fenylaceton (fenylpropan- 2- on)

2914.39

- - Andra

2914.40

- Ketonalkoholer och ketonaldehyder

2914.50

- Ketonfenoler och ketoner med annan syrefunktion

 

- Kinoner:

2914.61

- - Antrakinon

2914.62

- - Koenzym Q10 (ubidekarenon [INN])

2914.69

- - Andra


- Halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat:

2914.71

- - Klordekon (ISO)

2914.79

- - Andra


Med "ketoner och kinoner med annan syrefunktion" förstås ketoner eller kinoner som innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktion av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehydgrupper etc.).

A. Ketoner

Dessa föreningar innehåller den s.k. karbonylgruppen C= O och representeras av den allmänna formeln R - CO - R' vari R och R' är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, propyl, fenyl etc.).

Ketoner kan förekomma i två tautomera former, ketoformen (-CO-) och enolformen (=C(OH)-), vilka båda omfattas av detta nummer.

I. Acykliska ketoner

  1. Aceton (propanon) CH3 . CO . CH3 förekommer i torrdestillationsprodukter från trä (i rå metanol och träättiksyra) men framställs huvudsakligen på syntetisk väg. Den är en färglös vätska med angenäm, eterartad lukt. Aceton har vidsträckt användning vid organiska synteser och används vidare vid framställning av plaster samt som lösningsmedel för acetylen, cellulosaacetat, hartser etc.
  2. Butanon (etylmetylketon, metyletylketon) CH3 . CO . C2H5 är en färglös vätska som förekommer i biprodukter från alkoholdestillation ur betmelass. Den framställs också genom oxidation av sekundär butanol.
  3. 4-Metylpentanon-(2) (metylisobutylketon) (CH3)2 . CH . CH2 . CO . CH3 är en vätska med angenäm lukt och används som lösningsmedel för cellulosanitrat, gummiarter och hartser.
  4. Mesityloxid är en färglös vätska som bildas genom kondensation av två acetonmolekyler.
  5. Foroner är föreningar som bildas genom kondensation av tre acetonmolekyler.
  6. Pseudojononer är ketoner med komplicerad sammansättning. De är gulaktiga vätskor med violdoft och används för framställning av jonon (konstgjord viololja).
  7. Pseudometyljononer är vätskor med liknande egenskaper som pseudojononer och med violdoft. De används inom parfymindustrin.
  8. Diacetyl (butandion) CH3 . CO . CO . CH3 är en grönaktigt gul vätska med genomträngande, kinonliknande lukt. Diacetyl används som aromämne för smör och margarin.
  9. 2,4-Pentandion (acetylaceton) CH3 . CO . CH2 . CO . CH3 är en färglös vätska med angenäm lukt och används vid organiska synteser.
  10. 2,5-Hexandion (acetonylaceton) CH3 . CO . CH2 . CH2 . CO . CH3 är en färglös vätska med angenäm lukt och används vid organiska synteser.


II. Cyklanketoner, cyklenketoner och cykloterpenketoner

  1. Kamfer C10H16O. Detta nummer omfattar både naturlig och syntetisk kamfer. Naturlig kamfer erhålls från kamferträdet, Laurus camphora, som är inhemskt i Kina och Japan. Syntetisk kamfer framställs av pinen, som erhålls ur terpentinolja. Båda sorterna bildar färglösa, kristalliniska, halvgenomskinliga massor som har karakteristisk lukt och känns mjuka samt används som antiseptiska medel inom medicinen, i malkulor och vid framställning av celluloid.
    Numret omfattar inte s.k. borneokamfer eller borneol som är en alkohol och inte en keton och som framställs genom reduktion av kamfer (nr 2906).
  2. Cyklohexanon C6H10O framställs på syntetisk väg och är en vätska med en lukt som påminner om aceton. Den är ett utmärkt lösningsmedel för cellulosaacetat samt natur- och konsthartser.
  3. Metylcyklohexanoner är vattenolösliga vätskor.
  4. Jononer C13H20O bildas genom kondensation av citral med aceton. De omfattar bl.a.:
    a) α-jonon, som är en färglös vätska med viollukt;
    b) β-jonon, som likaledes är en färglös vätska med viollukt, dock inte så behaglig som hos α-jonon. Båda dessa föreningar används inom parfymindustrin.
  5. Metyljononer är färglösa till gula vätskor.
  6. Fenchon C10H16O förekommer i fänkåls- och tujaolja. Den är en klar, färglös vätska med kamferliknande lukt och används som ersättningsmedel för kamfer.
  7. Iron förekommer i den eteriska olja som erhålls från rötterna av vissa irisarter och är en färglös, oljig vätska med irisartad lukt. Iron har i stark utspädning en behaglig violdoft och används inom parfymindustrin.
  8. Jasmon C11H16O framställs av jasminblommor och är en ljusgul olja med stark jasminlukt samt används inom parfymindustrin.
  9. Karvon C10H14O förekommer i kummin-, anis- och pepparmyntolja. Den är en färglös vätska med stark, aromatisk lukt.
  10. Cyklopentanon (adipoketon) C4H8CO förekommer i torrdestillationsprodukter från trä. Den är en vätska med en lukt som påminner om pepparmynta.
  11. Menton C10H18O förekommer i pepparmyntolja och i andra eteriska oljor. Den framställs på syntetisk väg genom oxidation av mentol och är en instabil, färglös, ljusbrytande vätska med pepparmyntlukt.

 

III. Aromatiska ketoner

  1. Naftylmetylketon.
  2. Bensylidenaceton C6H5 . CH=CH . CO . CH3 bildar färglösa kristaller med lukt av luktärter.
  3. Acetofenon (fenylmetylketon) CH3 . CO . C6H5 är en oljig, färglös eller gul vätska med angenäm aromatisk lukt. Den används inom parfymindustrin och vid organiska synteser.
  4. Fenyletylketon (propiofenon).
  5. Tolylmetylketon (metylacetofenon) CH3 . C6H4 . CO . CH3 är en färglös eller gulaktig vätska med angenäm lukt.
  6. Butylxylylmetylketon (butyldimetylacetofenon).
  7. Bensofenon C6H5 . CO . C6H5 bildar färglösa eller svagt gula kristaller med angenäm, eterartad lukt. Den används för framställning av syntetiska luktämnen och vid organiska synteser.
  8. Bensantron bildar gulaktiga nålar.
  9. Fenylaceton (fenylpropanon-2) är en färglös eller ljust gul vätska. Den används huvudsakligen i organiska synteser och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av amfetaminer (se listan i slutet av 29 kap).


B. Ketonalkoholer

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och alkoholgrupper.

  1. 4-Hydroxi-4-metylpentanon-(2) (diacetonalkohol) är en färglös vätska.
  2. Acetol (acetylkarbinol) CH3 . CO . CH2OH är en färglös vätska med genomträngande lukt. Den används som lösningsmedel för cellulosalacker och hartser.


C. Ketonaldehyder

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och aldehydgrupper.

D. Ketonfenoler

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och fenolgrupper.

E. Kinoner

Dessa föreningar är diketoner som erhålls av aromatiska föreningar genom omvandling av två C – H – grupper till två > C = O – grupper med lämplig omflyttning av dubbelbindningarna.

  1. Antrakinon C6H4 . (CO)2 . C6H4, gula nålar som vid krossning ger ett vitt pulver. Den används för framställning av färgämnen.
  2. p-Bensokinon (kinon) C6H4O2, gula kristaller med genomträngande lukt.
  3. 1,4-Naftokinon C10H6O2, gula nålar.
  4. 2-Metylantrakinon, vita nålar.
  5. Acenaftenkinon, gula nålar.
  6. Fenantrakinon, gula nålar.


F. Kinonalkoholer, kinonfenoler och kinonaldehyder samt kinoner med annan syrefunktion


Kinonalkoholer, kinonfenoler och kinonaldehyder är föreningar vilkas molekyler förutom kinongruppen också innehåller alkohol-, fenol- resp. aldehydgrupper.

  1. 1-Hydroxiantrakinon.
  2. 1,4-Dihydroxiantrakinon (kinizarin).
  3. 1,8-Dihydroxiantrakinon (dantron, krysazin).
  4. Koenzym Q10* (ubidekarenon (INN)).


 

G. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av ketoner, kinoner, ketonalkoholer, kinonalkoholer etc.


  1. Bromkamfer C10H15OBr, nålar med stark, kamferliknande lukt. Den används som lugnande medel.
  2. 4-tert-Butyl-2,6-dimetyl-3,5-dinitroacetofenon (ketonmysk).
  3. Kamfersulfonsyra.
  4. Klordekon (ISO).

Detta nummer omfattar också kombinationer av halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (t.ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat).

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.). Det omfattar inte heller ketonvätesulfitföreningar, vilka klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).
 

UNDERAVDELNING VII

Karboxylsyror och deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

Allmänna anvisningar

Denna underavdelning omfattar karboxylsyror, vilka innehåller den karakteristiska gruppen -COOH, benämnd karboxylgrupp. Teoretiskt omfattar rubriken också ortosyror R . C(OH)3, eftersom dessa kan uppfattas som hydratiserade karboxylsyror R . COOH + H2O = R . C(OH)3. I praktiken finns dessa dock inte i fritt tillstånd, men däremot finns motsvarande stabila estrar (ortoestrar, som betraktas som estrar av hydratiserade karboxylsyror).

Karboxylsyror kan innehålla en eller flera karboxylgrupper (–COOH) (monokarboxylsyror resp. polykarboxylsyror).

Om hydroxylgruppen -OH avlägsnas erhålls en acylradikal, som har den allmänna formeln R . CO-, där R är en alkyl- eller arylradikal (metyl, etyl, fenyl etc.). Acylradikaler ingår i anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter.

Sulfonsyrorna, som innehåller gruppen -SO3H, skiljer sig helt från karboxylsyrorna; de klassificeras som sulfoderivat som är upptagna i olika underavdelningar. Underavdelning VII omfattar endast sådana sulfonsyror som är sulfoderivat av kemikalier enligt denna underavdelning.

A. Syraanhydrider

Syraanhydrider erhålls genom avspaltning av en molekyl vatten antingen från två molekyler av en monokarboxylsyra eller från en molekyl av en dikarboxylsyra. De karakteriseras av gruppen -CO . O . CO-.

B. Syrahalogenider

Syrahalogenider (t.ex. syraklorider och syrabromider) har den allmänna formeln R . CO . X, där X är en halogen, dvs. de består av acylradikaler i förening med klor, brom eller andra halogener.

C. Syraperoxider

Syraperoxider, vilka också kallas diacylperoxider, är föreningar i vilka två acylradikaler är sammanbundna med två syreatomer; deras allmänna formel är RC-O-OOC-O-R1, där R och R1 kan, men inte behöver, vara lika.

D. Peroxisyror

Peroxisyror har den allmänna formeln R . CO . O . OH.

E. Estrar av syror

Estrar av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en alkyl- eller arylradikal. De representeras av den allmänna formeln R . CO . O . R1, där R och R1 är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, fenyl etc.).

F. Peroxiestrar

Peroxiestrar har den allmänna formeln RC-O-OOR1, där R och R1 är organiska radikaler som kan, men inte behöver, vara lika.

G. Salter av syror

Salter av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en oorganisk katjon, t.ex. natrium, kalium eller ammonium. De representeras av formeln R . CO . OM, där R är en alkyl-, aryl- eller alkarylradikal, och M är en metall eller annan oorganisk katjon.

H. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av syror

I halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av de föreningar som är beskrivna under punkterna A – F ovan är grupperna med syrafunktion bibehållna, medan en eller flera väteatomer i radikalerna R eller R1 har ersatts av halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SOH), nitrogrupper (-NO2) resp. nitrosogrupper (-NO) eller av någon kombination av dessa.

2915 Mättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Myrsyra samt salter och estrar av myrsyra:

2915.11

- - Myrsyra

2915.12

- - Salter av myrsyra

2915.13

- - Estrar av myrsyra

 

- Ättiksyra och salter av ättiksyra; ättiksyraanhydrid:

2915.21

- - Ättiksyra

2915.24

- - Ättiksyraanhydrid

2915.29

- - Andra

 

- Estrar av ättiksyra:

2915.31

- - Etylacetat

2915.32

- - Vinylacetat

2915.33

- - n-Butylacetat

2915.36

- - Acetat av dinoseb (ISO)

2915.39

- - Andra

2915.40

- Mono-, di- och triklorättiksyra samt salter och estrar av dessa syror

2915.50

- Propionsyra samt salter och estrar av propionsyra

2915.60

- Butansyror och pentansyror samt salter och estrar av dessa syror

2915.70

- Palmitinsyra och stearinsyra samt salter och estrar av dessa syror

2915.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar mättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

I.

Myrsyra H . COOH samt salter och estrar av myrsyra.

a)

Myrsyra H . COOH förekommer i naturen och framställs också på syntetisk väg. Den är en lättflytande, färglös vätska, som ryker svagt i Myrsyra har stickande lukt och är frätande. Den används vid färgning och garvning, för koagulering av latex, som antiseptiskt medel inom medicinen samt vid organiska synteser.

b)

Myrsyrans viktigaste salter är:

1.

natriumformiat H . COONa, vilket förekommer som ett delikvescent, vitt pulver och används inom medicinen, vid garvning och vid organiska synteser;

2.

kalciumformiat (H . COO)2Ca, som bildar kristaller;

3.

aluminiumformiat (H . COO)3Al, som är ett vitt pulver och används inom textilindustrin som betmedel och för vattentäthetsimpregnering. Även ett basiskt formiat förekommer, vanligen som vattenlösning;

4.

nickel(II)formiat (H . COO)2Ni, vilket används som katalysator vid hydrering av oljor.

c)

De viktigaste estrarna av myrsyra är:

1.

metylformiat H . COO . CH3, som är en färglös vätska med angenäm lukt;

2.

etylformiat H . COO . C2H5, som är en färglös, lättflytande, flyktig och lättantändlig vätska med lukt av rom;

3.

bensyl-, bornyl-, citronellyl-, geranyl-, isobornyl-, linalyl-, mentyl-, fenyletyl-, rodinyl- och terpenylformiat, vilka alla används huvudsakligen inom parfymindustrin.

II.

Ättiksyra CH3 . COOH samt salter och estrar av ättiksyra.

a)

Ättiksyra framställs genom torrdestillation av trä eller på syntetisk väg. Den är en starkt sur, frätande vätska med karakteristisk, genomträngande lukt. Vid avkylning stelnar den till färglösa kristaller (isättika). Ättiksyra är ett lösningsmedel för fosfor, svavel och många organiska ämnen.

Teknisk ättiksyra har svagt gul färg och har ofta en svagt vidbränd lukt. Den används inom textilindustrin, vid garvning, som koaguleringsmedel för latex och för framställning av acetater, syntetiska mjukningsmedel, farmaceutiska produkter etc.

b)

Ättiksyrans viktigaste salter är:

1.

natriumacetat CH3 . COONa, som bildar färg- och luktlösa kristaller eller förekommer som ett vattenfritt, vitt eller svagt gulfärgat pulver. Saltet används som betmedel och vid framställning av ett flertal kemiska produkter;

2.

kobolt(II)acetat (CH3 . COO)2Co, som bildar delikvescenta, violettröda kristaller och har lukt av ättiksyra;

3.

kalciumacetat (CH3 . COO)2Ca som i ren form bildar färglösa kristaller;

4.

koppar(II)hydroxidacetat (basiskt kopparacetat) CH3COO . Cu . OH, vilket förekommer i form av nålar eller små kristalliniska fjäll. Det är till färgen blått men sönderdelas i luft och blir då grönaktigt;

5.

koppar(II)acetat (neutralt kopparacetat) (CH3 . COO)2Cu, vilket förekommer som pulver eller små kristaller. Saltet är till färgen grönaktigt blått och sönderdelas i luft, varvid det omvandlas till ett vitt pulver

6.

bly(II)acetat (neutralt blyacetat) (CH3 . COO)2Pb, och bly(II)oxidacetat (basiskt blyacetat) (CH3 . COO)2Pb . 3PbO . H2O.Bly(II)acetat förekommer som färglösa eller svagt gula eller blå, giftiga kristaller. Bly(II)oxidacetat är ett tungt vitt pulver som används inom medicinen och som reagens vid kemiska analyser;

7.

litium- och kaliumacetat, vilka används inom medicinen, samt krom-, aluminium- och järnacetat, vilka används som betmedel.

c)

De viktigaste estrarna av ättiksyra är:

1.

metylacetat CH3 . COO . CH3, vilket förekommer i torrdestillationsprodukter ur trä. Det är en vätska med fruktartad lukt och används för framställning av fruktessenser samt som lösningsmedel för fetter, hartser, cellulosanitrat etc.;

2.

etylacetat CH3 . COO . C2H5, som är en färglös, mycket lättflytande vätska med fruktartad lukt. Det är mycket lättantändligt och innehåller ibland etanol som förorening. Etylacetat används som lösningsmedel för cellulosanitrat, lacker etc. samt inom medicinen såsom kramplösande och smärtstillande medel;

3.

vinylacetat CH3 . COO . CH=CH2 som är en färglös vätska med karakteristisk lukt. Det är en monomer som används för framställning av poly(vinylacetat) (en polymer enligt nr 3905);

4.

propyl- och isopropylacetat, vilka används för framställning av fruktessenser;

5.

n-butylacetat, som är en färglös vätska som används för tillverkning av fruktessenser och som lösningsmedel;

6.

isobutylacetat, som är en färglös vätska som används för tillverkning av fruktessenser och som lösningsmedel;

7.

n-pentylacetat (n-amylacetat) och 3-metylbutylacetat (isoamylacetat), vilka används för tillverkning av fruktessenser;

8.

2-etoxietylacetat;

9.

bensyl-, terpenyl-, linalyl-, geranyl-, citronellyl-, anisyl-, p-tolyl-, cinnamyl-, fenyletyl-, bornyl- och isobor-nylacetat, vilka alla används inom parfymindustrin;

10.

glycerolacetat (mono-, di- och triacetin).


Detta nummer omfattar också ättiksyraanhydrid (CH3 . CO)2 . O som är en frätande, färglös vätska med stark, stickande lukt och används vid kemiska synteser.

III.

Mono-, di- och triklorättiksyra samt salter och estrar av dessa syror.

a)

Monoklorättiksyra CH2 . Cl . COOH bildar färglösa kristaller.

b)

Diklorättiksyra CH . Cl2 . COOH är en färglös vätska.

c)

Triklorättiksyra CCl3 . COOH bildar färglösa kristaller med genomträngande lukt och används vid organiska synteser och inom medicinen.

IV.

Propionsyra CH3 . CH2 . COOH samt salter och estrar av propionsyra. Propionsyra är en vätska med en lukt som påminner om ättiksyra.

V.

Butansyror samt salter och estrar av dessa syror.

a)

Smörsyra (butansyra) är en tung, färglös, oljeartad vätska med obehaglig, härsken lukt och används för avkalkning av hudar.

b)

Isosmörsyra (2-metylpropansyra).

VI.

Pentansyror samt salter och estrar av dessa syror.

a)

Valeriansyra (pentansyra) är en färglös, genomskinlig, oljeartad vätska med mycket obehaglig, härsken lukt.

b)

Isovaleriansyra (3-metylbutansyra).

c)

Pivalinsyra (2,2-dimetylpropansyra).

d)

2-metylbutansyra

VII.

Palmitinsyra CH3 . (CH2)14 . COOH samt salter och estrar av palmitinsyra.

a)

Palmitinsyra ingår i fetter, bunden som glycerid. Syran förekommer som ett vitt pulver, som glänsande kristaller och som färglösa flingor.

b)

Dess viktigaste salter är:

1.

kalciumpalmitat, som används inom parfymindustrin;

2.

aluminiumpalmitat, som används för vattentäthetsimpregnering av textilvaror och för att göra smörjoljor mera tjockflytande.

Vattenlösliga salter av kemiskt definierad palmitinsyra (t.ex. natrium-, kalium- och ammmoniumpalmitat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt detta nummer.

VIII.

Stearinsyra CH3 . (CH2)16 . COOH samt salter och estrar av stearinsyra.

a)

Stearinsyra ingår i fetter, bunden som glycerid. Den är ett amorft, vitt, vaxliknande ämne.

b)

Dess viktigaste salter är:

1.

kalciumstearat, som används för vattentäthetsimpregnering av textilvaror;

2.

magnesiumstearat, vilket används vid framställning av lacker;

3.

zinkstearat, som används inom medicinen, inom gummi- och plastindustrierna samt vid framställning av vaxduk;

4.

aluminiumstearat, vilket används för samma ändamål som aluminiumpalmitat;

5.

koppar(II)stearat, som används för bronsering av gips och i skeppsbottenfärger;

6.

bly(II)stearat, vilket används som sickativ.
Vattenlösliga salter av kemiskt definierad stearinsyra (t. ex. natrium-, kalium- och ammoniumstearat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt detta nummer.

c)

Bland estrar av stearinsyra kan nämnas etyl- och butylstearat (används som mjukningsmedel) och glykolstearat (används som ersättningsmedel för naturliga vaxer).

IX.

Av övriga varor enligt detta nummer kan nämnas:

a)

etylklorformiat (etylklorkarbonat), som är en färglös, tårretande vätska med kvävande lukt. Den är lättantändlig och används vid organiska synteser;

b)

acetylklorid CH3 . CO . Cl, vilken är en färglös vätska som ryker i luft och avger ögonretande ångor. Den har stark lukt;

c)

acetylbromid CH3 . CO . Br, vilken har samma egenskaper som acetylklorid och används vid organiska synteser;

d)

mono-, di- och tribromättiksyra samt salter och estrar av dessa syror;

e)

kapronsyra och 2-etylbutansyra samt salter och estrar av dessa syror;

f)

kaprylsyra och 2-etylkapronsyra samt salter och estrar av dessa syror.

 

Detta nummer omfattar inte:

a)

vattenlösningar av ättiksyra som innehåller högst 10 viktprocent ättiksyra (nr 2209);

b)

salter och estrar av teknisk stearinsyra (i allmänhet nr 3401, 3404 eller 3824);

c)

blandningar av mono-, di- och tristearater av glycerol; dessa klassificeras enligt nr 3404 om de har karaktär av konstgjorda vaxer och annars enligt nr 3824;

d)

fettsyror med en renhetsgrad av mindre än 90 %, beräknat på torrsubstansen (nr 3823).



2916 Omättade acykliska monokarboxylsyror, cykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Omättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

2916.11

- - Akrylsyra och salter av akrylsyra

2916.12 

- - Estrar av akrylsyra

2916.13

- - Metakrylsyra och salter av metakrylsyra

2916.14

- - Estrar av metakrylsyra

2916.15

- - Oljesyra, linolsyra och linolensyra samt salter och estrar av dessa syror

2916.16

- - Binapakryl (ISO)

2916.19

- - Andra

2916.20

- Cyklan-, cyklen- och cykloterpenmonokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar

 

- Aromatiska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

2916.31

- - Bensoesyra samt salter och estrar av bensoesyra

2916.32

- - Bensoylperoxid och bensoylklorid

2916.34

- - Fenylättiksyra och salter av fenylättiksyra

2916.39

- - Andra 


Detta nummer omfattar omättade acykliska monokarboxylsyror och cykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter samt även halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.


A. Omättade acykliska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat

  1. Akrylsyra CH2=CH . COOH är en färglös vätska med frän lukt, som lätt polymeriserar. Den utgör en monomer för framställning av polyakrylsyra och andra akrylpolymerer.
  2. Metakrylsyra. Polymera estrar av denna syra utgör plaster (39 kap).
  3. Oljesyra C18H34O2 ingår i fetter och oljor, bunden som glycerid. Den är en färg- och luktlös vätska. Vid en temperatur av omkring +4 °C kristalliserar oljesyra i form av nålar.
    Vattenlösliga salter av kemiskt definierad oljesyra (t. ex. natrium-, kalium- och ammoniumoleat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt nr 2916.
  4. Linolsyra C18H32O2 är en torkande syra och ingår i linolja, bunden som glycerid.
  5. Linolensyra C18H30O2.
  6. Heptyn- och oktynkarboxylsyror.


B. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenmonokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat

  1. Cyklohexankarboxylsyra.
  2. Cyklopentenylättiksyra.

C. Mättade aromatiska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat

  1. Bensoesyra C6H5 . COOH förekommer i vissa hartser och balsamer. Den framställs på syntetisk väg och kristalliserar i form av vita nålar eller glänsande, vita fjäll samt är i rent tillstånd luktlös. Bensoesyra används som antiseptiskt medel och för att förhindra förruttnelse. De viktigaste salterna av syran är ammonium-, natrium-, kalium- och kalciumbensoat. De viktigaste estrarna av syran är bensyl-, naftyl-, metyl-, etyl-, geranyl-, citronellyl-, linalyl- och rodinylbensoat. Detta nummer omfattar också bl. a. följande derivat av bensoesyra:
    a) bensoylperoxid, vilken förekommer som vita kristalliniska granuler och används inom medicinen, inom gummi- och plastindustrierna samt för blekning av oljor, fetter, mjöl etc.;
    b) bensoylklorid C6H5 . CO . Cl, som är en färglös, tårretande vätska med karakteristisk lukt. Den ryker i luft;
    c) nitrobensoesyror (o-, m- och p-) NO2 . C6H4 . COOH;
    d) nitrobensoylklorider (o-, m- och p-) NO2 . C6H4 . COCl;
    e) klorbensoesyror Cl . C6H4 . COOH;
    f) diklorbensoesyror Cl2 . C6H3 .
  2. Fenylättiksyra C6H5 . CH2 . COOH bildar glänsande, vita kristallflingor med blomdoft. Den används i parfymer och som smaksättning, vid framställning av penicillin G och svampbekämpningsmedel, i organiska synteser och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av amfetaminer (se listan i slutet av 29 kap).
    De viktigaste estrarna av syran är etyl-fenylacetat, metylfenylacetat och o-metoxifenylacetat (guajacylacetat).
  3. Fenylpropionsyror och naftoesyror.


D. Omättade aromatiska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat

Kanelsyra C6H5 . CH = CH . COOH förekommer i kanelolja och i tolu- och perubalsam samt bildar färglösa kristaller.

De viktigaste salterna av syran är natrium- och kaliumcinnamat.

De viktigaste estrarna av syran är metyl-, etyl-, bensyl- och propylcinnamat, vilka används inom parfymindustrin.

Detta nummer omfattar inte oljesyra med en renhetsgrad av mindre än 85 % (beräknat på torrsubstansen) och inte heller andra fettsyror med en renhetsgrad av mindre än 90 % (beräknat på torrsubstansen) (nr 3823).


2917 Polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Acykliska polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

2917.11

- - Oxalsyra samt salter och estrar av oxalsyra

2917.12

- - Adipinsyra samt salter och estrar av adipinsyra

2917.13

- - Azelainsyra och sebacinsyra samt salter och estrar av dessa syror

2917.14

- - Maleinsyraanhydrid 

2917.19

- - Andra 

2917.20

- Cyklan- , cyklen- och cykloterpenpolykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

 

- Aromatiska polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

2917.32

- - Dioktylortoftalater

2917.33 

- - Dinonylortoftalater och didecylortoftalater

2917.34

- - Andra estrar av ortoftalsyra

2917.35

- - Ftalsyraanhydrid

2917.36 

- - Tereftalsyra och salter av tereftalsyra 

2917.37 

- - Dimetyltereftalat

2917.39

- - Andra


Detta nummer omfattar polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.


A. Acykliska polykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra derivat


  1. Oxalsyra HOOC . COOH bildar små färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller. Den är giftig och används vid organiska synteser, som blekmedel för textilvaror och hudar samt som betmedel inom textilindustrin.
    De viktigaste salterna av oxalsyra är ammonium-, kalium-, natrium-, kalcium-, järn-och ammoniumjärnoxalat. De viktigaste estrarna är dimetyl- och dietyloxalat.
  2. Adipinsyra HOOC . (CH2)4 . COOH kristalliserar i färglösa nålar och används bl.a. för framställning av vissa plaster, t.ex. polyamider.
  3. Azelainsyra utgör ett gulaktigt till vitt, kristalliniskt pulver som bl.a. används för tillverkning av vissa plaster (alkydhartser, polyamider och polyuretaner) och vid andra organiska synteser.
  4. Sebacinsyra förekommer som vita flingor och används bl.a. som stabiliseringsmedel i plaster (i alkydhartser, polyestrar av maleinsyra och andra polyestrar samt i polyuretaner) samt för framställning av plaster.
  5. Maleinsyraanhydrid är en färglös, kristallinisk massa och används för framställning av plaster (polyestrar) och vid andra organiska synteser.
  6. Maleinsyra HOOC . CH = CH . COOH förekommer som stora färglösa kristaller eller i gjutna block. Den används bl.a. för framställning av vissa plaster (t.ex. polyestrar).
  7. Malonsyra HOOC . CH2 . COOH kristalliserar i stora färglösa flingor. Bland de viktigaste estrarna märks dietylmalonat, som används vid organiska synteser (t.ex. av medikamenter såsom barbiturater).
  8. Bärnstenssyra HOOC . (CH2)2 . COOH bildar färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller.
    Den används vid organiska synteser.


B. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenpolykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra derivat

C. Aromatiska polykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra derivat

  1. Ftalsyraanhydrid C6H4 . (CO)2 . O förekommer i form av halvgenomskinliga, vita, nålformiga kristaller, som kristallinisk massa eller som vita, mycket lätta och voluminösa flingor. Den har karakteristisk lukt och används vid organiska synteser, t.ex. vid framställning av plaster (alkydhartser) och mjukningsmedel.
  2. Bensendikarboxylsyror (o-, m- och p-) C6H4(COOH)2.
    o-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen ftalsyra. m-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen isoftalsyra och p-bensendikarboxylsyra tereftalsyra. De bildar kristaller och används för tillverkning av syntetiska färgämnen, plaster (alkydhartser) och mjukningsmedel.
    Bland estrar av ftalsyra kan nämnas dimetyl-, dietyl-, dibutyl- (di-n-butyl, diisobutyl etc.), dioktyl (di-n-oktyl, diisooktyl, bis(2-etylhexyl), etc.), dinonyl- (di-n-nonyl, diisononyl, etc.), didecyl- (di-n-decyl, etc.) och dicyklohexylortoftalat samt andra ortoftalsyraestrar, t.ex. ftalater av etylenglykolestrar, ävensom dimetylestrar och andra estrar av tereftalsyra.
  3. Diklor- och tetraklorftalsyror samt deras anhydrider.


2918 Karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Karboxylsyror med alkoholfunktion men utan annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar:

2918.11

- - Mjölksyra samt salter och estrar av mjölksyra

2918.12

- - Vinsyra

2918.13

- - Salter och estrar av vinsyra

2918.14

- - Citronsyra

2918.15

- - Salter och estrar av citronsyra

2918.16 

- - Glukonsyra samt salter och estrar av glukonsyra

2918.17

- - 2,2-difenyl-2-hydroxiättiksyra (bensilsyra)

2918.18

- - Klorbensilat (ISO)

2918.19

- - Andra slag 

 

- Karboxylsyror med fenolfunktion men utan annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

2918.21

- - Salicylsyra och salter av salicylsyra

2918.22

- - o-Acetylsalicylsyra samt salter och estrar av o-acetylsalicylsyra

2918.23

- - Andra estrar av salicylsyra samt salter av sådana estrar 

2918.29

- - Andra slag

2918.30 

- Karboxylsyror med aldehyd- eller ketonfunktion men utan annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar

 

- Andra slag:

2918.91 

- - 2,4,5-T (ISO) (2,4,5-triklorfenoxiättiksyra) samt salter och estrar av denna förening

2918.99

- - Andra


Detta nummer omfattar karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

Med "karboxylsyror med annan syrefunktion” förstås karboxylsyror som jämte en eller flera karboxylgrupper innehåller en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehyd-, ketongrupper etc).

A. Karboxylsyror med alkoholfunktion samt deras estrar, salter och andra derivat

I dessa föreningar ingår både alkoholgruppen (-CH2OH, >CHOH eller à COH) och karboxylgruppen (-COOH). Dessa båda grupper kan reagera allt efter sin natur. Då de reagerar som alkoholer kan de bilda etrar, estrar och andra derivat och när de reagerar som syror kan de bilda salter, estrar etc. De viktigaste alkoholsyrorna är följande:

  1. Mjölksyra CH3 . CHOH . COOH framställs ur glykos eller inverterat rörsocker genom jäsning under inverkan av mjölksyraferment. Syran förekommer som en starkt hygroskopisk, kristallinisk massa eller som en tung, sirapsartad vätska som är färglös eller gulaktig. Den används inom medicinen, vid färgning och för avkalkning av hudar. Detta nummer omfattar både teknisk mjölksyra, mjölksyra av handelskvalitet samt mjölksyra av farmakopékvalitet. Den tekniska syrans färg varierar från gul till brun och den har en obehaglig, starkt sur lukt. Handelskvaliteten och farmakopékvaliteten innehåller vanligen minst 75 % mjölksyra.
    De viktigaste salterna är kalcium- (används inom medicinen), strontium-, magnesium-, zink-, antimon-, järn- och vismutlaktat.
    Bland mjölksyrans estrar märks etyl- och butyllaktat, vilka används som lösningsmedel för lacker.
    Numret omfattas inte av kvicksilverlaktat (nr 2852).
  2. Vinsyra HOOC . CHOH . CHOH . COOH bildar färglösa, genomskinliga kristaller. Den används vid färgning, för fotobruk, för framställning av bakpulver, vid vinframställning och inom medicinen. Bland vinsyrans salter märks:
    a) natriumtartrat;
    b) kaliumtartrat;
    c) rent kaliumvätetartrat (vinsten, cremor tartari). Numret omfattar inte rå vinsten (nr 2307);
    d) kalciumtartrat, som bildar små kristaller. Numret omfattar inte rått kalciumtartrat (nr 3824);
    e) antimonkalium(III)tartrat (kräkvinsten), kaliumnatriumtartrat (seignettesalt) och järnkaliumtartrat.
    Bland vinsyrans estrar märks:
    a) etyltartrater;
    b) butyltartrater;
    c) pentyltartrater.
  3. Citronsyra förekommer i fri form i saft från citrusfrukter. Den framställs också ur glykos eller rörsocker genom jäsning under inverkan av mögelsvampar (Citromyces). Citronsyra kristalliserar i stora, färglösa, genomskinliga prismor eller förekommer som ett kristalliniskt, luktlöst, vitt pulver. Den används för beredning av drycker, inom textilindustrin, vid vinberedning, inom medicinen, för framställning av citrater etc. Bland citronsyrans salter märks:
    a) litiumcitrat;
    b) Numret omfattar inte rått kalciumcitrat (nr 3824);
    c) aluminiumcitrat, som används som betmedel inom textilindustrin;
    d) järncitrat, som används för fotobruk.
    De viktigaste estrarna av citroncyra är:
    a) trietylcitrat;
    b) tributylcitrat. 
  4. Glukonsyra och salter av glukonsyra. Glukonsyra föreligger normalt i vattenlösning. Dess kalciumsalt används bl.a. inom medicinen och som tillsatsmedel för betong.
  5. Glukosmonokarboxylsyra samt dess salter, t.ex kalciumglukoheptonat.
  6. Fenylglykolsyra (mandelsyra).
  7. Äppelsyra HOOC . CHOH . CH2 . COOH bildar en delikvescent, färglös, kristallinisk massa och används inom medicinen, vid organiska synteser etc.
  8. 2,2-Difenyl-2-hydroxiättiksyra (bensilsyra)* är en vit kristallin aromatisk syra som är löslig i många primära alkoholer. Den används vid organisk syntes, inom medicinen och vid tillverkning av kemiska stridsmedel.

 

B. Karboxylsyror med fenolfunktion samt deras estrar, salter och andra derivat

Fenolsyror är cykliska (aromatiska) syror som både innehåller karboxylgruppen -COOH och en eller flera -OH-grupper i kärnan. Den enklaste fenolsyran har formeln OH . C6H4 . COOH.

I.

Salicylsyra (o-hydroxibensoesyra) OH . C6H4 . COOH kristalliserar i vita, voluminösa flingor eller som ett vitt, lätt, luktlöst pulver. Syran har vidsträckt användning inom medicinen och används dessutom för framställning av azofärgämnen etc.
De viktigaste salterna av salicylsyra är:

a)

natriumsalicylat, vilket förekommer som ett kristalliniskt pulver eller som vita, luktlösa flingor. Det används inom medicinen;

b)

vismut(III)salicylat, vilket är ett luktlöst, vitt pulver som används inom medicinen.


De viktigaste estrarna av salicylsyra är:

a)

metylsalicylat, som ingår i vintergrönolja. Det utgör en färglös, oljig vätska med stark, varaktig, aromatisk lukt. Metylsalicylat används inom medicinen;

b)

fenylsalicylat (salol), vilket kristalliserar i form av färglösa flingor och har en svag, angenäm, aromatisk lukt. Det används inom medicinen och som antiseptiskt medel;

c)

etyl-, naftyl-, butyl-, amyl-, bensyl-, bornyl-, citronellyl-, geranyl-, mentyl- och rodinylsalicylat.

II.

o-Acetylsalicylsyra CH3 . COO . C6H4 . COOH är ett vitt, luktlöst, kristalliniskt pulver som används inom medicinen.

III.

Sulfosalicylsyra (salicylsulfosyra).

IV.

p-Hydroxibensoesyra bildar kristaller.
De viktigaste estrarna av denna syra är:

1.

metyl-p-hydroxibensoat;

2.

etyl-p-hydroxibensoat;

3.

propyl-p-hydroxibensoat.


Dessa estrar används som konserveringsmedel.

V.

Hydroximetylbensoesyra (kresotinsyra).

VI.

2-Acetoxi-3-metylbensoesyra (acetyl-o-kresotinsyra).

VII.

Gallussyra (OH)3 . C6H2 . COOH erhålls ur galläpplen. Den bildar små sidenglänsande, luktlösa kristaller, färglösa eller svagt gula. Gallussyra används för framställning av färgämnen och bläck, för fotobruk, som betmedel vid garvning etc.
De viktigaste salterna och estrarna av gallussyra är:

1.

vismut(III)hydroxidgallat, som utgör ett citrongult, amorft, luktlöst pulver. Det är ett sammandragande och absorberande medel som används inom medicinen;

2.

metylgallat, som bildar kristaller och används som desinficerande och sammandragande medel samt för ögonbehandling;

3.

propylgallat.

VIII.

Hydroxinaftoesyror

IX.

Hydroxiantracenkarboxylsyror.



C. Karboxylsyror med aldehyd- eller ketonfunktion samt deras estrar, salter och andra derivat
 

  1. Aldehydsyror innehåller både aldehydgruppen —CHO och karboxylgruppen —COOH.
  2. Ketonsyror innehåller både ketongruppen >C=O och karboxylgruppen —COOH.

Den viktigaste estern av dessa syror är etylacetoacetat (acetättikester) och dess natriumderivat.

D. Övriga karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras estrar, salter och andra derivat

Anissyra CH3O . C6H4 . COOH framställs genom oxidation av anisaldehyd, av anetol och av anisolja. Syran bildar färglösa kristaller med svag lukt av anetol och används som antiseptiskt medel, inom medicinen och för framställning av färgämnen.



UNDERAVDELNING VIII

Estrar av oorganiska syror av icke-metaller och deras salter samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

Allmänna anvisningar

A. Estrar av oorganiska syror av icke-metaller

Dessa föreningar bildas vanligen genom att en alkohol eller en fenol får reagera med oorganiska syror av icke-metaller. De har den allmänna formeln R . O . X, där R är en alkohol- eller fenolradikal och X är den återstod av den oorganiska syramolekylen som benämns syraradikal.

Syraradikalen för salpetersyra är -NO2, för svavelsyra =SO2, för fosforsyra =PO och för kolsyra

Denna underavdelning omfattar inte estrar enligt nummer i senare underavdelningar i detta kapitel.

B. Salter av estrar av oorganiska syror av icke-metaller

Dessa salter kan endast erhållas från estrar av flerbasiska syror av icke-metaller (svavelsyra, fosforsyra, kiselsyra etc.). Flerbasiska syror innehåller mer än en syraradikal och om inte samtliga förestras erhålls en estersyra.

Genom lämplig behandling av dessa estersyror erhålls ett salt av en ester av en oorganisk syra av en icke-metall.

Salpetersyra och salpetersyrlighet kan i egenskap av enbasiska syror endast ge neutrala estrar.

2919 Estrar av fosforsyra och deras salter, inbegripet laktofosfater; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


2919.10

- Tris(2,3-dibrompropyl)fosfat

2919.90

- Andra


Fosforsyra är en trebasisk syra och ger tre olika slag av estrar beroende på om en, två eller alla sura grupper är förestrade. Av dessa estrar kan nämnas:

  1. glycerofosforsyror, som framställs genom att förestra en av alkoholgrupperna i glycerol med fosforsyra.
    De viktigaste salterna av dessa estrar används inom medicinen som stärkande medel, t.ex.:
    a) kalciumglycerofosfat;
    b) järnglycerofosfat;
    c) natriumglycerofosfat;
  2. inositolhexafosforsyra och inositolhexafosfater;
  3. tributylfosfat, som är en färg- och luktlös vätska med användning som mjukningsmedel;
  4. trifenylfosfat, som bildar färg- och luktlösa kristaller. Det används vid framställning av plaster (t.ex. celluloid), för att göra papper vattentätt etc.;
  5. tritolylfosfat (trikresylfosfat), som är en färglös eller gulaktig vätska och används som mjukningsmedel för cellulosaderivat och konsthartser, för malmflotation etc.;
  6. trixylylfosfat;
  7. triguajacylfosfat;
  8. laktofosfater (t. ex. kalciumlaktofosfat), även inte kemiskt definierade.


2920 Estrar av andra oorganiska syror av icke-metaller (med undantag av estrar av hydrogenhalogenider) och deras salter; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar


 

- Estrar av tiofosforsyra (fosfortioater) och deras salter; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar:

2920.11

- - Paration (ISO) och parationmetyl (ISO) (metylparation)

2920.19 

- - Andra


- Fosfitestrar och deras salter; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar:

2920.21

- - Dimetylfosfit

2920.22

- - Dietylfosfit

2920.23

- - Trimetylfosfit

2920.24

- - Trietylfosfit

2920.29

- - Andra

2920.30

- Endosulfan (ISO)

2920.90

- Andra slag 


Detta nummer omfattar estrar av andra oorganiska syror av icke-metaller dvs. syror i vilka anjonen består endast av icke-metalliska grundämnen. Numret omfattar inte:

a)

"estrar" av vätehalogenider (i allmänhet nr 2903);

b)

vissa estrar som omfattas av senare nummer i detta kapitel, t. ex. "estrar" av isocyansyra (isocyanater) (nr 2929) och "estrar" av vätesulfid (i allmänhet nr 2930).


Bland estrar enligt detta nummer märks:

A.

Estrar av tiofosforsyra samt deras salter, inbegripet natrium -0,0-dibutyl- och -0,0-ditolylditiofosfat

 

B. Fosfitestrar och deras salter

Fosfitestrar eller organofosfiter har den allmänna strukturen P(OR)3 och kan betraktas som estrar av fosforsyra, H3PO3. Metyl- och etylestrar av fosforsyra* kan med hjälp av kemisk syntes omvandlas till nervgaser.

C. Estrar av svavelsyra och deras salter

Estrar av svavelsyra kan vara neutrala (diestrar) eller sura (monoestrar).

Bland dessa märks:

  1. metylvätesulfat (monometylsulfat), CH3 . O . SO2 . OH, som utgör en oljig vätska;
  2. dimetylsulfat (CH3 . O)2 . SO2, som är en färglös eller svagt gul vätska med svag pepparmyntlukt. Dimetylsulfat är giftigt, frätande och tårretande samt angriper andningsvägarna. Det används vid organiska synteser;
  3. etylvätesulfat (monoetylsulfat) C2H5 . O . SO2 . OH, som är en sirapsartad vätska;
  4. dietylsulfat (C2H5 . O)2 . SO2, som är en vätska med pepparmyntlukt.


D. Estrar av salpetersyrlighet eller salpetersyra

Estrar av salpetersyrlighet är vätskor med aromatisk lukt, t.ex. metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och amylnitriter.

Estrar av salpetersyra är lättflytande vätskor med angenäm lukt. Vid upphettning sönderdelas de under häftig reaktion. Bland dessa estrar märks metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och amylnitrater.

Glyceroltrinitrat (nitroglycerin), pentaerytritoltetranitrat (pentyl) och etylenglykoldinitrat (dinitroglykol) klassificeras enligt detta nummer om de är oblandade. När de föreligger i form av beredda sprängämnen omfattas de inte av detta nummer (nr 3602).

E. Estrar av kolsyra eller peroxidikolsyra samt deras salter

Bland estrar av kolsyra, vilka kan vara sura eller neutrala, märks:

  1. diguajacylkarbonat, som utgör ett lätt, kristalliniskt, vitt pulver med svag lukt av guajakol. Estern användes inom medicinen och som mellanprodukt vid framställning av luktämnen;
  2. tetraetylortokarbonat (tetraetoximetan) C(OC2H5)4;
  3. dietylkarbonat CO(OC2H5)2;
  4. bis-(4-tert-butylcyklohexyl)peroxidikarbonat;
  5. tert-butylperoxi 2-etylhexylkarbonat.

Numret omfattar inte etylklorkarbonat (etylklorformiat) (nr 2915).

F. Kiselsyraestrar och salter av sådana estrar, t.ex. tetraetoxisilan (tetraetylsilikat).


Detta nummer omfattar inte alkoholater eller estrar av metallhydroxider med syrafunktion t.ex. titantetra-n-butoxid (även benämnd tetrabutyltitanat) (nr 2905).


UNDERAVDELNING IX

Föreningar med kvävefunktion

Allmänna anvisningar

Denna underavdelning omfattar föreningar med kvävefunktion, t.ex. aminer, amider och imider, men inte föreningar som innehåller nitro- eller nitrosogrupper som enda kvävefunktion.

2921 Föreningar med aminofunktion (+)


 

- Acykliska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar:

2921.11

- - Mono-, di- och trimetylamin samt salter av dessa aminer

2921.12

- - 2-(N,N-dimetylamino)etylkloridhydroklorid

2921.13

- - 2-(N,N-dietylamino)etylkloridhydroklorid

2921.14

- - 2-(N,N-diisopropylamino)etylkloridhydroklorid

2921.19 

- - Andra 

 

- Acykliska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar: 

2921.21 

- - Etylendiamin och salter av etylendiamin 

2921.22 

- - Hexametylendiamin och salter av hexametylendiamin

2921.29

- - Andra 

2921.30

- Mono- och polyaminer av cyklaner, cyklener och cykloterpener samt derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar

 

- Aromatiska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar: 

2921.41 

- - Anilin och salter av anilin

2921.42

- - Anilinderivat och salter av anilinderivat

2921.43 

- - Toluidiner och derivat av toluidiner; salter av dessa föreningar 

2921.44 

- - Difenylamin och derivat av difenylamin; salter av dessa föreningar 

2921.45

- - 1-Naftylamin (α-naftylamin), 2-naftylamin (β-naftylamin) och derivat av dessa aminer; salter av dessa föreningar

2921.46 

- - Amfetamin (INN), bensfetamin (INN), dexamfetamin (INN), etilamfetamin (INN), fenkamfamin (INN), lefetamin (INN), levamfetamin (INN), mefenorex (INN) och fentermin (INN); salter av sådana föreningar 

2921.49

- - Andra slag

 

- Aromatiska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar: 

2921.51

- - o-, m- och p-Fenylendiamin, tolylendiaminer samt derivat av dessa aminer; salter av dessa föreningar 

2921.59

- - Andra slag


Aminer är organiska kväveföreningar med aminofunktion, dvs. föreningar som innehåller grupper som är härledda ur ammoniak genom utbyte av en, två eller tre väteatomer mot samma antal alkyl- eller arylradikaler R (metyl, etyl, fenyl etc.).

Om endast en väteatom i ammoniak byts ut erhålls en primär amin R . NH2, utbyte av två väteatomer ger sekundära aminer R . NH . R och utbyte av alla tre väteatomerna tertiära aminer

Nitrosoaminer omfattas av detta nummer, trots att de i tautomer form kan uppfattas som kinoniminoximer.

Detta nummer omfattar även salter (t.ex. nitrater, acetater och citrater) och substitutionsderivat av aminer (t.ex. halogen-, sulfo-, nitro- eller nitrosoderivat). Det omfattar däremot inte föreningar med syrefunktion enligt nr 2905 – 2920 och salter av sådana föreningar (nr 2922). Detta nummer omfattar inte substituerade derivat, varav en eller flera väteatomer ur aminofunktionen har ersatts av en eller flera halogen-, sulfo- (SO3H–), nitro- (NO2) eller nitroso- (NO)-grupper eller av vilken som helst kombination av grupperna.

Diazoterbara aminer, vilka är utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen omfattas också av detta nummer.


A. Acykliska monoaminer samt derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar

  1. Metylamin CH3 . NH2 är en färglös, brännbar gas med stark ammoniaklukt. Den används för framställning av organiska färgämnen samt vid garvning etc.
  2. Dimetylamin (CH3)2 . NH liknar metylamin och används vid organiska synteser samt som accelerator vid vulkning.
  3. Trimetylamin (CH3)3 . N liknar metylamin och används vid organiska synteser.
  4. Etylamin.
  5. Dietylamin.
  6. Allylisopropylamin.
  7. 2-(N,N-dimetylamino)etylkloridhydroklorid, 2-(N,N-dietylamino)etylkloridhydroklorid och 2-(N,N-diisopropylamino)etylkloridhydroklorid.


B. Acykliska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar


  1. Etylendiamin NH2 . CH2 . CH2 . NH2 och salter av etylendiamin. Aminen är en frätande, färglös vätska med svag ammoniaklukt.
  2. Hexametylendiamin NH2 . (CH2)6 . NH2 och salter av denna amin. Den förekommer i kristaller eller i form av nålar eller i små långsträckta plattor och har karakteristisk lukt. Den har giftverkningar på huden och förorsakar allvarliga sår. Den används för framställning av konstfibrer (polyamidfibrer).

 

C. Mono- och polyaminer av cyklaner, cyklener och cykloterpener samt derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar

Bland dessa märks cyklohexylamin, di(metylcyklohexyl)amin etc.


D. Aromatiska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar

  1. Anilin (fenylamin) C6H5 . NH2 och salter av anilin. Anilin är en färglös, oljeartad vätska med svagt aromatisk lukt och har vidsträckt användning för framställning av färgämnen, farmaceutiska produkter etc. Anilinderivat används huvudsakligen som mellanprodukter för framställning av färgämnen. Av dessa derivat kan nämnas:
    a) halogenderivat, t.ex. kloraniliner;
    b) sulfoderivat, t.ex. m- och p-aminobensensulfonsyra (bl.a sulfanilsyra);
    c) nitroderivat, såsom nitroaniliner;
    d) nitrosoderivat, i vilket en eller flera väteatomer (andra än de som har aminofunktion) har ersatts av en eller flera nitrosogrupper (t.ex. nitrosoanilin, metylnitrosoanilin);
    e) sulfohalogen-, nitrohalogen- och nitrosulfoderivat;
    f) alkylderivat, t.ex. N-metylanilin, N,N-dimetylanilin, N-etylanilin och N,N-dietylanilin.
  2. Toluidiner.
  3. Difenylamin (C6H5)2 . NH är en sekundär amin och kristalliserar i små färglösa blad. Den används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.).
  4. 1-Naftylamin (α-naftylamin) C10H7 . NH2 kristalliserar i vita nålar men kan också förekomma som en massa eller som kristalliniska fjäll. Den är till färgen vit eller brunaktig och har en angenäm, genomträngande lukt. 1-Naftylamin blir ljust violett under inverkan av ljus samt används vid organiska synteser och vid flotation av kopparmalmer, etc.
  5. 2-Naftylamin (β-naftylamin) C10H7 . NH2 förekommer som ett vitt pulver eller som pärlemorskimrande fjäll. Den är luktlös och används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.). 2-Naftylamin kan ge upphov till cancer och bör därför handhas med försiktighet.
  6. Xylidiner.
  7. Amfetamin.

 

E. Aromatiska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar

  1. o-, m- och p-Fenylendiamin C6H4 . (NH2)2, dvs.:
    a) o-Fenylendiamin, som bildar färglösa, monoklina kristaller som mörknar i luft;
    b) m-Fenylendiamin, som bildar färglösa nålar vilka blir röda vid kontakt med luft;
    c) p-Fenylendiamin, som bildar vita till svagt purpurfärgade kristaller.
  2. Tolylendiaminer CH3 . C6H3 . (NH2)2.
  3. N-Alkylfenylendiaminer, t.ex. N,N-dimetyl-p-fenylendiamin.
  4. N-Alkyltolylendiaminer, t.ex. N,N-dietyl-3,4-tolylendiamin.
  5. Bensidin NH2 . C6H4 . C6H4 . NH2 bildar glänsande, vita, kristalliniska fjäll med angenäm lukt. Den används för framställning av färgämnen och inom den analytiska kemin.
  6. Polyaminer är derivat av di- och trifenylmetan och deras homologer. Numret omfattar också derivat av polyaminer, t.ex. tetrametyl- och tetraetyldiamino-difenylmetan.
  7. Amino- och diaminodifenylaminer.
  8. Diaminostilben.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 2921.42 – 2921.49

Kolvätederivat av en aromatisk monoamin är derivat erhållna genom utbyte av en eller bägge väteatomerna ur nitroaminen endast genom en alkyl- eller cykloalkylgrupp. Substitut med en eller flera aromatiska nukleider, sammanlänkade eller inte med nitroamin genom en alkylkedja är således undantagna.

Exempelvis borde xylidin klassificeras enligt nr 2921.49 som "andra" aromatiska monoaminer och inte som ett derivat av anilin (nr 2921.42) eller av toluidin (nr 2921.43).

2922 Aminoföreningar med syrefunktion (+)


 

- Aminoalkoholer, andra än sådana som har mer än ett slags syrefunktion, samt deras etrar och estrar; salter av sådana föreningar:

2922.11 

- - Monoetanolamin och salter av monoetanolamin

2922.12

- - Dietanolamin och salter av dietanolamin

2922.14

- - Dextropropoxyfen (INN) och salter av dextropropoxyfen

2922.15

- - Trietanolamin

2922.16

- - Dietanolammoniumperfluoroktansulfonat

2922.17

- - Metyldietanolamin och etyldietanolamin

2922.18

- - 2-(N,N-diisopropylamino)etanol

2922.19

- - Andra

 

- Aminonaftoler och andra aminofenoler, andra än sådana som har mer än ett slags syrefunktion, samt deras etrar och estrar; salter av sådana föreningar: 

2922.21

- - Aminohydroxinaftalensulfonsyror och salter av dessa syror

2922.29

- - Andra

 

- Aminoaldehyder, aminoketoner och aminokinoner, andra än sådana som har mer än ett slags syrefunktion; salter av sådana föreningar: 

2922.31

- - Amfepramon (INN), metadon (INN) och normetadon (INN); salter av sådana föreningar 

2922.39

- - Andra

 

- Aminosyror, andra än sådana som har mer än ett slags syrefunktion och deras estrar; salter av sådana föreningar: 

2922.41

- - Lysin och estrar av lysin; salter av dessa föreningar

2922.42

- - Glutaminsyra och salter av glutaminsyra

2922.43

- - Antranilsyra och salter av antranilsyra

2922.44

- - Tilidin (INN) och salter av tilidin

2922.49

- - Andra

2922.50

- Aminoalkoholfenoler, aminosyrafenoler och andra aminoföreningar med syrefunktion


Med "aminoföreningar med syrefunktion" förstås aminoföreningar som innehåller, förutom en aminfunktion, en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som definieras i anm. 4 till 29 kap. (alkohol-, eter-, fenol, acetal-, aldehyd-, ketongrupper etc.), såväl som deras organiska som oorganiska syraestrar. Detta nummer omfattar således aminoföreningar som utgör sådana substitutionsderivat av aminer som innehåller syrefunktioner, ävensom estrar och salter av sådana aminoföreningar.

Diazoterbara aminer enligt nr 2922 och salter av sådana aminer, vilka är utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, omfattas också av detta nummer.

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.).


A. Aminoalkoholer samt deras etrar och estrar; salter av sådana föreningar

Dessa föreningar innehåller en eller flera alkoholiska hydroxylgrupper och en eller flera aminogrupper bundna till kolatomer. Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast alkoholer, etrar eller estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminoalkohol som sådan, utan i påkopplade segment.

  1. Monoetanolamin NH2 . CH2 . CH2OH är en tämligen viskös, färglös vätska och används för framställning av farmaceutiska produkter, tvål etc.
  2. Dietanolamin NH . (CH2 . CH2OH)2 förekommer som färglösa kristaller eller som en ljus vätska. Den används för absorption av sura gaser, som mjukningsmedel för läder vid garvning och vid organiska synteser.
  3. Trietanolamin N . (CH2 . CH2OH)3 är en viskös vätska och utgör en bas som används för framställning av tvål och emulgatorer samt vid appretering av vävnader.
  4. Dietanolammoniumperfluoroktansulfonat är ett ammoniumsalt av perfluoroktansulfonat (PFOS) (se nr 2904, 2923, 2935, 3808 och 3824).
  5. Metyldietanolamin och etyldietanolamin.
  6. 2-(N,N-Diisopropylamino)etanol eller N,N-diisopropyletanolamin (((CH3)2CH)2NCH2CH2OH) är en färglös till lätt gul vätska.
  7. 2-bensoyloxi-2-metylbutyl-dimetylammoniumklorid är ett kristalliniskt, vitt pulver och används som lokalbedövningsmedel.
  8. Meklofenoxat.
  9. Arnolol.
  10. Sarpogrelat.
  11. Aryletanolaminer. 
  12. Tetrametyl- och tetraetyldiaminobenshydrol.
  13. Aminoetylnitrat.

 

B. Aminonaftoler och andra aminofenoler samt deras etrar och estrar; salter av sådana föreningar

Dessa utgör föreningar med fenolfunktion hos vilka en eller flera väteatomer har ersatts med en aminogrupp (–NH2). Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast fenolfunktioner, etrar och estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminonaftol eller annan aminofenol som sådana, utan i påkopplade segment.

  1. Aminohydroxinaftalensulfonsyror, t.ex.
    a) 7-amino-1-naftol-3-sulfonsyra (gammasyra);
    b) 8-amino-1-naftol-3,6-disulfonsyra (H-syra).
  2. o-, m- och p-Aminofenol.
  3. Amino-o-, amino-m- och amino-p-kresoler.
  4. Diaminofenoler.

Bland etrar av aminofenoler märks:

a)

anisidiner;

b)

dianisidiner;

c)

fenetidiner;

d)

kresidiner (metoxitoluidiner);

e)

5-nitro-2-propoxianilin (2-amino-4-nitrofenol-n-propyl-eter).

 

Hydroxiderivat av difenylamin och salter av dessa ämnen omfattas också av detta nummer.


C. Aminoaldehyder, aminoketoner och aminokinoner samt deras salter

Dessa föreningar innehåller aminogruppen jämte aldehydgruppen –CHO, ketongruppen =CO eller kinongruppen (se anv. till nr 2914).

  1. aminobensaldehyder;
  2. tetrametyl- och tetraetyldiaminobensofenon;
  3. amino- och diaminoantrakinoner;
  4. antrimider.


D. Aminosyror och deras estrar; salter av sådana föreningar

Dessa föreningar innehåller en eller flera karboxylsyrafunktioner och en eller flera aminfunktioner. Anhydrider, halider, peroxider och peroxisyror av karboxylsyror räknas som syrafunktioner.

Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast syror, estrar eller anhydrider därav, halider, peroxider och peroxisyror eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminosyra som sådan, utan i påkopplade segment.

Bland de aminosyror och estrar, salter och substitutionsderivat av aminosyror som klassificeras enligt detta nummer märks:

  1. lysin (diamino-n-kapronsyra), som bildar färglösa kristaller och är en spaltningsprodukt av silkelim (sericin) och av många proteiner;
  2. glutaminsyra (1-amino-1,3-propandikarboxylsyra), som är en spaltningsprodukt av proteiner. Den erhålls ur gluten och bildar kristaller samt används inom medicinen och livsmedelsindustrin;
  3. aminoättiksyra (glycin, glykokoll) NH2 . CH2 . COOH, som bildar färglösa, stora, regelbundet formade kristaller och används vid organiska synteser etc.;
  4. sarkosin CH3 . NH . CH2 . COOH, som är ett metylderivat av aminoättiksyra och kristalliserar i prismor;
  5. alanin (2-aminopropionsyra), som bildar hårda nålar;
  6. β-alanin (3-aminopropionsyra), som bildar kristaller;
  7. fenylalanin;
  8. valin (α-aminoisovaleriansyra), som bildar kristaller;
  9. leucin (α-aminoisokapronsyra) erhålls genom hydrolys av proteiner och bildar vita, opaliserande kristaller; isoleucin;
  10. asparaginsyra, som bildar kristaller;
  11. antranilsyra (o-aminobensoesyra), som erhålls på syntetisk väg och används för framställning av syntetisk indigo. Till syrans derivat räknas metylantranilat.
  12. m-aminobensoesyra;
  13. p-aminobensoesyra, som används för framställning av färgämnen, konstgjorda luktämnen och bedövningsmedel. Den har vitaminverkan och finner därför användning inom medicinen. Bland syrans derivat kan nämnas etyl- och butyl-p-aminobensoat. Prokainhydroklorid (hydroklorid av dietylaminoetyl-4-aminobensoat) bildar små färg- och luktlösa kristaller samt används som lokalbedövningsmedel av ögon- och tandläkare;
  14. fenylglycin (fenylaminoättiksyra);
  15. lisadimat.


E. Aminoalkoholfenoler, aminosyrafenoler och andra aminoföreningar med syrefunktion

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. tyrosin (p-hydroxifenylalanin);
  2. serin (α-amino-β-hydroxipropionsyra), som är en spaltningsprodukt av silkelim (sericin) och andra proteiner;
  3. aminosalicylsyror, inbegripet 5-aminosalicylsyra och 4-aminosalicylsyra, som är kristalliniska pulver. 5-Aminosalicylsyran används vid organiska synteser, bl.a. för framställning av azo- och svavelfärgämnen. Natriumsaltet av 4-aminosalicylsyran används inom medicinen för behandling av lungtuberkulos.
  4. medifoxamin (N,N-dimetyl-2,2-difenoxietylamin) en aminförening med cetalfunktion;
  5. propixikain.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2922.11 till 2922.50

Vid klassificering enligt HS-undernummer betraktas eter- eller organiska eller oorganiska syraesterfunktioner antingen som alkohol-, fenol-, eller syrafunktioner beroende på syrefunktionens position i förhållande till amingruppen. I dessa fall ska enbart de syrefunktioner som finns i den del av molekylen som befinner sig mellan aminfunktionen och syreatomen i antingen eter- eller esterfunktionen beaktas. Ett segment som innehåller en aminfunktion kallas ”huvudsegment”. I föreningen 3-(2-aminoetoxi)-propionsyra är t.ex. huvudsegmentet aminoetanol, och därmed bortser man från karboxylsyragruppen vid klassificeringen; denna förening klassificeras som en eter i en aminoalkohol enligt HS-nr 2922.19.

Om föreningen innehåller två eller flera eter- eller esterfunktioner delas molekylen vid klassificeringen upp vid syreatomen i varje eter- eller esterfunktion, och de enda syrefunktioner som vägs in i bedömningen är de som befinner sig i samma segment som en aminfunktion.

Om föreningen har två eller flera aminfunktioner bundna till samma eter- eller esterfunktion klassificeras föreningen enligt det sista av de HS-nummer som kan komma i fråga. Detta nummer bestäms genom att betrakta eter- eller esterfunktionen som antingen en alkohol-, fenol- eller syrafunktion i förhållande till varje aminfunktion.


2923 Kvaternära ammoniumsalter och ammonium- hydroxider; lecitiner och andra fosfoaminolipider, även inte kemiskt definierade


2923.10

- Kolin och salter av kolin

2923.20

- Lecitiner och andra fosfoaminolipider

2923.30

- Tetraetylammoniumperfluoroktansulfonat

2923.40

- Didecyldimetylammoniumperfluoroktansulfonat

2923.90

- Andra slag


Kvaternära organiska ammoniumsalter innehåller en fyrvärd kvävehaltig katjon R1R2R3R4N+, där R1, R2, R3 och R4 kan vara lika eller olika alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, tolyl etc.).

Denna katjon kan anlagra hydroxidjonen OH- och bilda kvaternär ammoniumhydroxid, som har den allmänna formeln R4N+OH-. Dess oorganiska motsvarighet är ammoniumhydroxid NH4OH.

Restvalensen kan emellertid även bindas till andra anjoner (klorid, bromid, jodid etc.), varvid kvaternära ammoniumsalter bildas.

De viktigaste salterna och substitutionsderivaten av kvaternära ammoniumbaser är:

  1. kolin (2-hydroxietyltrimetylammoniumhydroxid) samt salter och derivat av kolin. Kolin förekommer i galla, hjärna, äggula och alla färska fröer. Från kolin härleds många biologiskt viktiga ämnen, t.ex. acetylkolin och metylkolin;
  2. lecitiner och andra fosfoaminolipider. Dessa föreningar är estrar (fosfatider) som erhålls genom förestring av olje-, palmitin- och andra fettsyror med glycerofosforsyra och någon organisk kvävehaltig bas, såsom kolin. De är vanligen gulbruna, vaxliknande massor som är lösliga i etanol. Lecitiner förekommer i äggula (ovolecitin) samt i djur- och växtvävnader.
    Handelslecitin, vilket också omfattas av detta nummer, utgörs till övervägande del av lecitin från sojabönor och består av en blandning av i aceton olösliga fosfatider (vanligen 60 – 70 viktprocent), sojabönolja, fettsyror och kolhydrater. Handelns sojabönlecitin är brunaktigt eller ljusare färgat och förekommer i mer eller mindre viskös form eller, om sojabönoljan har extraherats med aceton, som gulaktiga korn. Ovolecitin används inom medicinen. Sojabönlecitin av handelskvalitet används som emulgerings- och dispergeringsmedel etc. inom livsmedels- och fodermedelsindustrierna, vid framställning av målningsfärger, inom petroleumindustrin etc.;
  3. tetraetylammoniumperfluoroktansulfonat och didecyldimetylammoniumperfluoroktansulfonat är kvaternära ammoniumsalter av perfluoroktansulfonat (PFOS) (se nr 2904, 2922, 2935, 3808 och 3824);
  4. tetrametylammoniumjodid (CH3)4NI;
  5. tetrametylammoniumhydroxid (CH3)4NOH;
  6. tetrametylammoniumformiat H . COO . N(CH3)4, som används inom medicinen;
  7. betain, ett kvaternärt intramolekylärt salt, och betainhydroklorid, som används inom medicinen, i kosmetiska preparat och vid utfodring av djur.


2924 Föreningar med karboxamidfunktion; föreningar av kolsyra med amidfunktion


 

- Acykliska amider (inbegripet acykliska karbamater) och derivat av dessa amider; salter av sådana föreningar: 

2924.11

- - Meprobamat (INN)

2924.12

- - Fluoracetamid (ISO), monokrotofos (ISO) och fosfamidon (ISO)

2924.19

- - Andra

 

- Cykliska amider (inbegripet cykliska karbamater) och derivat av dessa amider; salter av sådana föreningar: 

2924.21

- - Ureiner och derivat av ureiner; salter av sådana föreningar

2924.23

- - 2-Acetamidobensoesyra (N-acetylantranilsyra) och salter av 2-acetamidobensoesyra 

2924.24

- - Etinamat (INN)

2924.25

- - Alaklor (ISO)

2924.29

- - Andra


Detta nummer omfattar amidderivat av karboxylsyror och av kolsyra (men däremot inte amidderivat av andra oorganiska syror – nr 2929).

Amider är föreningar som innehåller följande karakteristiska grupper:

(-CO . NH2)

((-CO)2 . NH)

((-CO)3 . N)

primär amid

sekundär amid

tertiär amid

 

I -NH2- och =NH-grupperna kan väte ersättas av alkyl- eller arylradikaler, varvid N-substituerade amider erhålls.

Vissa amider enligt detta nummer innehåller också en diazoterbar aminogrupp. Sådana amider och deras salter, utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, omfattas också av detta nummer.

Ureiner erhålls av karbamid genom utbyte av väteatomerna i -NH2-gruppen mot alicykliska radikaler eller arylradikaler.

Ureider erhålls ur karbamid genom utbyte av en eller flera av väteatomerna i -NH2-gruppen mot sura radikaler.

Detta nummer omfattar dock inte karbamid (urinämne) NH2 . CO . NH2, diamiden av kolsyra, vilken används huvudsakligen som gödselmedel och också i rent tillstånd förs till nr 3102 eller 3105.


A. Acykliska amider

  1. Acetamid.
  2. Asparagin är asparaginsyrans monoamid. Det utvinns ur vissa växter och bildar kristaller.
  3. Ureider med öppen kedja, t.ex. 2-brom-2-etylbutyrylkarbamid (bromdietylacetylkarbamid) och 2-brom-3-metylbutyrylkarbamid (bromisovalerylkarbamid).
  4. Etylkarbamat (uretan).
  5. Glutamin.

Detta nummer omfattar inte 1-cyanoguanidin (dicyandiamid) (nr 2926).

B. Cykliska amider

  1. Ureiner och ureider. Av de viktigaste ureinerna kan nämnas:
    a) p-fenetylkarbamid (p-etoxifenylkarbamid, dulcin);
    b) dietyldifenylkarbamid (centralit).
  2. Acetanilid, metyl- och etylacetanilid, acet-p-fenetidid (fenacetin), p-acetamidofenol och p-acetamidosalol, vilka används inom medicinen.
  3. Fenylacetamid (toluamid).
  4. N-acetoacetylderivat av cykliska aminer, t.ex. acetoacetanilid; amider av hydroxinaftoesyra, t.ex. 3-hydroxi-2-naftanilid; diatrisoinsyra och dess salter, vilka används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Vissa av dessa föreningar förekommer i handeln under benämningen "arylider."
  5. 2-Acetamidobenzoesyra utgöres av färglösa till gulaktiga kristaller i form av nålar, plattor eller romber. Syran används också som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metakvalon (INN) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap)
  6. Alaklor (ISO) 2-Klor-N-(2,6-dietyl)fenyl-N-metoximetylacetamid (C14H20ClNO2).
Detta nummer omfattar dock inte heterocykliska ureider, t.ex. malonylkarbamid (barbitursyra) och hydantoin (nr 2933).

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.


2925 Föreningar med karboximidfunktion (inbegripet sackarin och dess salter) och föreningar med iminofunktion


 

- Imider och imidderivat; salter av dessa föreningar:

2925.11

- - Sackarin och salter av sackarin

2925.12

- - Glutetimid (INN)

2925.19

- - Andra

 

- Iminer och iminderivat; salter av dessa föreningar:

2925.21

- - Klordimeform (ISO) 

2925.29

- - Andra


A.Imider

Imider har den allmänna formeln R=NH, där R är en tvåvärd acylradikal.

  1. Sackarin eller 1,2-bensisotiazolin-3-on-1,1-dioxid och dess salter. Sackarin är ett luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med mycket söt smak. Dess natrium- och ammoniumsalter har lägre sötningsförmåga men är mera lösliga. Tabletter som består av enbart en av dessa produkter förs också till detta nummer.
    Beredningar som konsumeras av människor och som består av en blandning av sackarin eller dess salter och ett födoämne, såsom laktos, klassificeras inte enligt detta nummer utan förs till nr 2106 (se anm. 1 b till 38 kap.). Sådana beredningar som består av sackarin eller dess salter samt andra substanser än födoämnen, såsom natriumbikarbonat (natriumvätekarbonat) och vinsyra, klassificeras enligt nr 3824.
  2. Succinimid används vid kemiska synteser.
  3. Ftalimid används vid kemiska synteser.
  4. Glutetimid är ett psykotropt ämne – se listan i slutet av 29 kap.

Organiska imidderivat av oorganiska syror klassificeras enligt nr 2929.

B. Iminer

Iminer karakteriseras liksom imiderna av gruppen =NH, men denna är bunden till en icke sur organisk radikal: R2C=NH.

1.

Guanidiner. Cyanamid ger med ammoniak en iminokarbamid som kallas guanidin. Detta kan uppfattas som ett derivat av karbamid, vari syret i >C=O-gruppen har bytts ut mot en iminogrupp =NH.

NH2 . CO . NH2 ...........

NH2 . C=NH . NH2

karbamid

     guanidin


Guanidin bildas också genom oxidation av proteiner och kan även framställas på syntetisk väg. Det är ett färglöst, delikvescent, kristalliniskt ämne.
Bland derivat av guanidin märks:

a)

difenylguanidin, accelerator för gummi;

b)

di-o-tolylguanidin, accelerator för gummi;

c)

o-tolyldiguanid, accelerator för gummi.

2.

Aldiminer har den allmänna formeln R . CH=N . R1, vari R och R1 är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, fenyl etc.) eller ibland väte.
De bildar produkter som är kända som Schiffska baser, bland vilka de viktigaste är:

a)

etylidenanilin;

b)

butylidenanilin;

c)

aldol-ά-naftylamin och aldol-β-naftylamin;

d)

etyliden-p-toluidin.

3.

Iminoetrar.

4.

Amidiner.

5.

2,6-Diklorfenolindofenol.


Detta nummer omfattar dock inte cykliska polymerer av aldiminer (nr 2933).


2926 Föreningar med nitrilfunktion


2926.10

- Akrylnitril

2926.20 

- 1-Cyanoguanidin (dicyandiamid)

2926.30

- Fenproporex (INN) och salter av fenproporex; metadon (INN) intermediärt (4- cyan- 2- dimetylamin- 4,4- difenylbutan) 

2926.40

- alfa-fenylacetoacetonitril

2926.90

- Andra slag 


Nitrilernas allmänna formel är R . C=N, där R är en alkyl- eller arylradikal eller ibland kväve. Mono-, di- och trinitriler innehåller resp. en, två eller tre cyanradikaler –CN i molekylen.

Numret omfattar bl.a.:

  1. akrylnitril, som är en färglös, lättflytande vätska.
    Numret omfattar inte polymerer och sampolymerer av akrylnitril; dessa utgör plaster (39 kap.) eller syntetiskt gummi (40 kap.);
  2. 1-cyanoguanidin (dicyandiamid), som bildar vita kristaller;
  3. laktonitril (acetaldehydcyanhydrin);
  4. acetonitril;
  5. adiponitril;
  6. aminofenylacetonitril;
  7. bensonitril;
  8. metyllaktonitril (acetoncyanhydrin);
  9. cyanacetamid;
  10. 2-acetyl-2-metylbutyronitril (cyanopinakolin);
  11. hydroxifenylacetonitril;
  12. iminodiacetonitril;
  13. nitrobensonitril;
  14. naftonitril;
  15. nitrofenylacetonitril;
  16. fenylcyanamid;
  17. tricyantrimetylamin;
  18. metadonintermediat (INN) – se listan i slutet av 29 kap.
  19. alfa-fenylacetoacetonitril (APAAN)* 3-Oxo-2-fenylbutannitril – se listorna i slutet av kapitel 29, lista I del III (Prekursorer)


2927 Diazo-, azo- och azoxiföreningar


Dessa föreningar, av vilka de viktigaste är aromatiska, kännetecknas av två kväveatomer som är sammanbundna med en dubbelbindning.

A. Diazoföreningar

Denna grupp av föreningar omfattar:

1.

Diazoniumsalter. Dessa föreningar representeras av den allmänna formeln R . N2+X-, där R är en organisk radikal och X- en anjon. Som exempel kan nämnas:

a)

bensendiazoniumklorid;

b)

bensendiazoniumtetrafluoroborat.


Detta nummer omfattar diazoniumsalter, oavsett om dessa är stabiliserade eller inte.
Diazoniumsalter som är utspädda till standardstyrka (t.ex. diazoniumsalter som har försatts med neutralsalter såsom natriumsulfat) och är avsedda för framställning av azofärgämnen klassificeras också enligt detta nummer.

2.

Föreningar med den allmänna formeln RN2, där R är en organisk radikal.
Som exempel kan nämnas:

a)

diazometan;

b)

etyldiazoacetat.

3.

Föreningar med den allmänna formeln

 

  

 

 

 

där R1 och R2 är organiska radikaler och R3 antingen en organisk radikal eller väte.
Som exempel kan nämnas:

a)

diazoaminobensen;

b)

N-metyldiazoaminobensen;

c)

3,3-difenyl-1-p-tolyltriazen.

(I dessa är R1 = R2)

 

B. Azoföreningar

Dessa är föreningar som innehåller gruppen R1–N=N-R2, där R1 och R2 är organiska radikaler med en av sina kolatomer kopplade direkt till en av kväveatomerna. Som exempel kan nämnas:

1.

azobensen;

2.

azotoluener;

3.

azonaftalener;

4.

2,2'-dimetyl-2,2'-azodipropionitril;

5.

aminoazobensensulfonsyror;

6.

p-aminoazobensen.


(I de fyra första är R1 = R2)

Radikalerna R1 och R2 kan själva innehålla ytterligare -N=N- grupper (bisazo-, trisazo- etc. föreningar).

 

C. Azoxiföreningar

Dessa föreningar har den allmänna formeln R1-N2O-R2, där en syreatom är kopplad till en av de två kväveatomerna och där R1 och R2 i allmänhet är arylradikaler.

Azoxiföreningar är i allmänhet blekgula, kristalliniska ämnen. Av dessa kan nämnas:

  1. azoxibensen;
  2. azoxitoluen;
  3. p-azoxianisol;
  4. p-azoxifenetol;
  5. azoxibensoesyra;
  6. azoxikanelsyra;
  7. azoxitoluidin.

Diazo- och azoföreningar är utgångsmaterial för framställning av azofärgämnen. De ger substitutionsderivat som också omfattas av detta nummer.

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen utan dessa klassificeras enligt 32 kap.

 

2928 Organiska derivat av hydrazin eller hydroxylamin


Detta nummer omfattar endast organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin. Hydrazin och hydroxylamin samt oorganiska salter av dessa ämnen klassificeras däremot enligt nr 2825.

Hydrazin H2N . NH2 kan genom utbyte av en eller flera väteatomer ge derivat som t.ex. R . HN . NH2 och R . HN . NH . R1, där R och R1 är organiska radikaler.

Hydroxylamin NH2 . OH kan också ge många derivat genom att en eller flera väteatomer byts ut.

Detta nummer omfattar inte nitrosofenoler, som är tautomera former av kinonoximer, och nitrosoaminer, som är tautomera former av kinoniminoximer (se anv. till nr 2908 och 2921).

Bland organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin märks:

  1. fenylhydrazin;
  2. tolylhydrazin;
  3. metylfenylhydrazin;
  4. bromfenylhydrazin;
  5. bensylfenylhydrazin;
  6. naftylhydrazin;
  7. fenylhydroxylamin;
  8. nitrosofenylhydroxylamin;
  9. dimetylglyoxim;
  10. fenylglykosazon;
  11. fenylglyoxim;
  12. acetaldehydfenylhydrazon;
  13. acetaldoxim;
  14. acetfenoxim;
  15. acetoxim;
  16. bensaldehydsemikarbazon;
  17. bensaldoxim;
  18. bensylidenacetoxim;
  19. hydroxamsyror;
  20. difenylkarbazid;
  21. semikarbazid (karbamylhydrazin);
  22. fenylsemikarbazid (1-karbamyl-2-fenylhydrazin);
  23. kvaternära salter och baser av hydrazin;
  24. hydrazider av karboxylsyror;
  25. hydrazidiner.

 

2929 Föreningar med annan kvävefunktion


2929.10

- Isocyanater

2929.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar bl.a.:

  1. isocyanater.
    Den här gruppen av kemikalier omfattar isocyanater med en eller flera funktionella grupper. Isocyanater med två eller flera funktionella grupper, såsom metylendifenylisocyanat (MDI), hexametylendiisocyanat (HDI), toluendiisocyanat (TDI) och toluendiisocyanat-dimer, används i stor utsträckning i tillverkning av polyuretaner. Detta nummer omfattar inte poly(metylenfenylisocyanat) (rå MDI eller polymerisk MDI) (nr 3909);
  2. isocyanider (karbylaminer);
  3. azider av karboxylsyror;
  4. organiska amidderivat av oorganiska syror (andra än kolsyra) och organiska imidderivat av oorganiska syror;
  5. kalciumcyklamat;
  6. oktametylpyrofosforamid (OMPA);
  7. dimetylnitrosoamin;
  8. metyltrinitrofenylnitroamin (tetryl) etc., använd som sprängämne;
  9. nitroguanidin. Sprängämne.


UNDERAVDELNING X

Metallorganiska föreningar och organiska föreningar av ickemetaller, heterocykliska föreningar, nukleinsyror och salter av nukleinsyror samt sulfonamider

Allmänna anvisningar

De metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar som omfattas av nr 2930 och 2931 är sådana organiska föreningar vilkas molekyler, utom väte-, syre- eller kväveatomer, innehåller atomer av andra ickemetaller eller av metaller (såsom svavel, arsenik, bly eller järn) direkt bundna vid kolatomer.

Nr 2930 (svavelorganiska föreningar) och nr 2931 (andra organiska-oorganiska föreningar) omfattar inte sulfo- och halogenderivat (inbegripet kombinerade derivat), vilka, bortsett från väte, syre och kväve, endast innehåller sådana vid kol direkt bundna svavel- eller halogenatomer som ger dem karaktär av sulfo- eller halogenderivat (eller kombinerade derivat).

Nr 2932 – 2934 omfattar heterocykliska föreningar.

Med heterocykliska föreningar förstås organiska föreningar som innehåller en eller flera ringar och i ringen eller ringarna utom kol innehåller andra grundämnen (heteroatomer) såsom syre, kväve eller svavel. På detta sätt härleds nedstående heterocykliska grupper:

A. Femringar

1.

Innehållande en heteroatom:

a)

syre: furangruppen (nr 2932)

b)

svavel: tiofengruppen (nr 2934)

c)

kväve: pyrrolgruppen (nr 2933)

2.

Innehållande två heteroatomer:

a)

en syre, en kväve: oxazol- och isoxazolgrupperna (nr 2934)

b)

en svavel, en kväve: tiazolgruppen (nr 2934)

c)

två kväve: imidazol- och pyrazolgrupperna (nr 2933)

3.

Innehållande tre eller flera heteroatomer:

a)

en syre, två kväve: furazangruppen (nr 2934)

b)

tre kväve: triazolgruppen (nr 2933)

c)

fyra kväve: tetrazolgruppen (nr 2933)

 

B. Sexringar

1.

Innehållande en heteroatom:

a)

syre: pyrangruppen (nr 2932)

b)

svavel: tiopyrangruppen (nr 2934)

c)

kväve: pyridingruppen (nr 2933)

2.

Innehållande två heteroatomer:

a)

en syre, en kväve: oxazingruppen (nr 2934)

b)

en svavel, en kväve: tiazingruppen (nr 2934)

c)

två kväve: pyridazin-, pyrimidin-, pyrazin- och piperazingrupperna (nr 2933)

 

C. Andra, sammansatta heterocykliska föreningar

Dessa föreningar uppkommer genom kondensation av ovannämnda fem- och sexringar med andra karbocykliska ringar.

Som exempel kan nedanstående nämnas:

a)

kumaron (nr 2932);

b)

bensopyran (nr 2932);

c)

xanten (nr 2932);

d)

indol (nr 2933);

e)

kinolin och isokinolin (nr 2933);

f)

akridin (nr 2933);

g)

bensotiofen (tionaften) (nr 2934);

h)

indazol (nr 2933);

ij)

bensimidazol (nr 2933);

k)

fenazin (nr 2933);

l)

fenoxazin (nr 2934);

m)

bensoxazol (nr 2934);

n)

karbazol (nr 2933);

o)

kinazolin (nr 2933);

p)

bensotiazol (nr 2934).

 

För föreningar enligt nr 2932 till 2934 som innehåller mer än en heterocylisk ring gäller att om endast en av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnd i ett HS-undernummer inom numren 2932 till 2934 skall produkten klassificeras enligt detta HS-undernummer. Om däremot två eller flera av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnda på undernummernivå, skall föreningen klassificeras enligt det HS-undernummer som står sist i nummerordningen.


2930 Svavelorganiska föreningar


2930.20

- Tiokarbamater och ditiokarbamater

2930.30

- Mono-, di- och tetrasulfider av tiuram

2930.40

- Metionin

2930.60

- 2-(N,N-dietylamino)etantiol

2930.70

- Bis(2-hydroxietyl)sulfid(tiodiglykol [INN])

2930.80

- Aldikarb (ISO), kaptafol (ISO) och metamidofos (ISO)

2930.90

- Andra slag


Detta nummer omfattar svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret omfattar föreningar, vars molekyler, förutom svavelatomer innehåller atomer av andra icke-metaller eller metaller direkt bundna vid en eller flera kolatomer.

A. Xantater (ditiokarbonater)

Dessa föreningar utgör diestrar eller salter av monoestrar av ditiokolsyra och har den allmänna formeln (ROC(S)SR1), där R är en organisk radikal och R1 är en metall (natrium, kalium etc.) eller en organisk radikal.

De viktigaste föreningarna är:

  1. natriumetylxantat, som är amorft och används för framställning av syntetisk indigo och vid malmflotation;
  2. kaliumetylxantat, som bildar feta, gulaktiga kristaller. Det används som flotationsmedel för bly- och zinkmalmer och för bekämpning av parasiter och kryptogamer;
  3. metyl-, butyl, amyl- och bensylxantat.

B. Tiokarbamater, ditiokarbamater och tiuramsulfider

  1. Tiokarbamater inkluderar salter och estrar av tiokarbaminsyra NH2 . CO . SH eller NH2 . CS . OH (vilken inte existerar i fri form) antingen väteatomerna ur NH2-gruppen är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte.
  2. Ditiokarbamater inkluderar salter och estrar av ditiokarbaminsyra antingen väteatomerna i NH2-gruppen är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte. Metallsalter av substituerade ditiokarbaminsyror (t.ex. zinkdibutylditiokarbamat) som används som acceleratorer vid vulkning av gummi.
  3. Mono-, di- och tetrasulfider av tiuram är alkylsubstituerade derivat (t.ex. tetraetyltiuramdisulfid) och används som vulkningsacceleratorer.

C. Sulfider (tioetrar)

Dessa föreningar kan uppfattas som etrar i vilka syreatomen har bytts ut mot en svavelatom.

R . O . R'.......

R . S . R'

eter

sulfid

 

  1. Metionin förekommer som vita fjäll eller vitt pulver och är en aminosyra. Det utgör en essentiell komponent i födoämnen, emedan det inte kan bildas av människokroppen.
  2. Dimetylsulfid och difenylsulfid är färglösa vätskor med mycket obehaglig lukt.
  3. Bis(2-hydroxietyl)sulfid (tiodiglykol (INN)) är en vätska som används som lösningsmedel för färgämnen vid textiltryck.
  4. 4,4'-Diaminodifenylsulfid (tioanilin).


D. Tioamider

  1. Tiokarbamid (tiourinämne) NH2 . CS . NH2 är diamiden av tiokolsyra. Dess sammansättning motsvarar karbamid, i vilken syre har bytts ut mot svavel. Den bildar glänsande, vita kristaller. Tiokarbamid används för fotobruk, som hjälpmedel vid färgning och för framställning av mellanprodukter inom färgämnesindustrin och den farmaceutiska industrin.
  2. Tiokarbanilid (difenyltiokarbamid) förekommer i form av små färglösa, kristalliniska tavlor eller som ett amorft vitt pulver. Den används för framställning av mellanprodukter inom färgämnesindustrin (svavelfärger, indigo) och av syntetiska farmaceutiska produkter samt dessutom vid malmflotation och som accelerator vid vulkning av gummi.
  3. Di-o-tolyltiokarbamid är ett vitt, vattenolösligt pulver och används som accelerator vid vulkning av gummi.

E. Tioler (merkaptaner)

Dessa svavelföreningar motsvarar alkoholer eller fenoler, där syreatomerna har bytts ut mot svavelatomer.

R . OH................

R . SH

alkohol eller fenol

  tiol


1.

Tioalkoholer kan liksom alkoholerna vara primära, sekundära eller tertiära och innehålla grupperna -CH2 . SH, > CHSH resp.à CSH.
De är i allmänhet färglösa eller gulaktiga vätskor med obehaglig lukt och omfattar bl.a.:

a)

metantiol (metylmerkaptan);

b)

etantiol (etylmerkaptan);

c)

butantiol (butylmerkaptan);

d)

pentantiol (amylmerkaptan).

2.

Tiofenoler.

a)

bensentiol (benstiofenon) C6H5 . SH;

b)

o-merkaptobensoesyra, ibland benämnd tiosalicylsyra.


F. Tioaldehyder

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . H.

G. Tioketoner

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . R'.

H. Tiosyror

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CO . SH eller R . CS . OH samt även R . CS . SH.

Som exempel kan nämnas ditiosalicylsyra C6H4 . OH . CS . SH. Detta namn används dock också ofta om föreningen di(o-karboxifenyl)-disulfid.

IJ. Sulfinsyror, sulfoxider och sulfoner

Dessa föreningar har de allmänna formlerna R . SO2 . H, R . SO . R' resp. R . SO2 . R'.

Som exempel kan kämnas sulfonal, som bildar färglösa kristaller och används inom medicinen.
 

K. Isotiocyanater

Dessa föreningar har den allmänna formeln RN=CS.


De kan uppfattas som estrar av isotiocyansyra. Som exempel kan nämnas isotiocyanat, fenylisotiocyanat och allylisotiocyanat (konstgjord senapsolja).

2931 Andra organiska-oorganiska föreningar


2931.10

- Tetrametylbly och tetraetylbly

2931.20

- Tributyltennföreningar


- Andra organiska fosforderivat:

2931.31

- - Dimetylmetylfosfonat

2931.32

- - Dimetylpropylfosfonat

2931.33

- - Dietyletylfosfonat

2931.34

- - Natrium-3-(trihydroxisilyl)propylmetylfosfonat 

2931.35

- - 2,4,6-tripropyl -1,3,5,2,4,6-trioxatrifosfinan-2,4,6-trioxid

2931.36

- - (5-etyl-2-metyl-2-oxido-1,3,2-dioxafosfinan-5-yl)metyl-metyl-metylfosfonat

2931.37 

- - Bis[(5-etyl-2-metyl-2-oxido-1,3,2-dioxafosfinan-5-yl)metyl]-metylfosfonat

2931.38

- - Salter av metylfosfonsyra och (aminoiminometyl)urea (1: 1

2931.39

- - Andra

 

Detta nummer omfattar:

  1. Tetrametylbly Pb(CH3)4 och tetraetylbly Pb(C2H5)4 är flyktiga, giftiga vätskor. I rent tillstånd är de färglösa, medan de tekniska produkterna är gula. Tetrametylbly och tetraetylbly är mycket effektiva medel för motverkande av knackning.
  2. Tributyltennföreningar.
  3. Fosfororganiska föreningar. Dessa är organiska föreningar som innehåller minst en fosforatom som är direkt bunden till en kolatom Denna grupp omfattar:
    a) Dimetylmetylfosfonat*, dimetylpropylfosfonat och dietyletylfosfonat;
     b) Natrium-3-(trihydroxisilyl)propylmetylfosfonat;
    c) 2,4,6-Tripropyl-1,3,5,2,4,6-trioxatrifosfinan-2,4,6-trioxid;
    d) Salter av metylfosfonsyra och (aminoiminometyl)urea (1 : 1);
     e) O-Isopropylmetylfluorfosfonat (sarin);
     f) O-Pinakolylmetylfluorfosfonat (soman)
  4. Kiselorganiska föreningar. Dessa är isolerade kemiskt definierade föreningar i vilka kiselatomen är direkt bunden till minst en kolatom i en organisk radikal. Bland sådana föreningar kan nämnas organiska silaner och siloxaner. I vissa fall polymeriseras dessa produkter för framställning av silikon. Silaner inbegriper klorsilaner (t.ex. diklordimetylsilan), alkoxisilaner (t.ex. trimetoximetylsilan), alkyl- eller arylsilaner (t.ex. difenylsilandiol, tetrametylsilan) och andra multifunktionella (amino-, nitrilo-, oxiranyl-, oximo- och acetoxi- etc.) silaner. Som exempel på siloxaner kan nämnas hexametyldisiloxan, oktametyltrisiloxan, dekametylcyklopentasiloxan och dodekametylcyklohexasiloxan. Numret omfattar även hexametyldisilazan och organiska disilaner.
    Detta nummer omfattar inte oorganiska kiselföreningar, vilka i allmänhet klassificeras enligt 28 kap. (såsom kiseltetraklorid SiCl4 (nr 2812) och triklorsilan SiHCl3 (nr 2853)). Estrar av kiselsyra och deras salter klassificeras enligt nr 2920. Avsiktliga blandningar av kiselorganiska föreningar som var för sig utgör isolerade kemiskt definierade föreningar klassificeras enligt andra nummer i tulltaxan, i allmänhet enligt nr 3824. Numret omfattar inte heller sådana icke kemiskt definierade produkter som innehåller mer än en kisel-syre-kiselbindning i molekylen och som dessutom innehåller organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkt kiselkolbindning. Dessa produkter utgör silikoner enligt nr 3910.
  5. Järnkarbonyl, nickelkarbonyl etc.
  6. Arsenikorganiska föreningar:
    a) metylarsonsyra CH3 . AsO(OH)2 och dess salter. Syran kristalliserar i flingor och bildar kristalliniska salter, t.ex. natriummetylarsonat (färglöst; används inom medicinen);
    b) dimetylarsonsyra (kakodylsyra) och dess salter. Dessa innehåller gruppen -As(CH3)2, känd som kakodyl, och används inom medicinen. Dimetylarsonsyra förekommer i form av färg- och luktlösa kristaller. Det viktigaste saltet är natriumdimetylarsonat (natriumkakodylat), som är ett kristalliniskt, vitt pulver;
    c) p-aminofenylarsonsyra NH2 . C6H4 . AsO(OH)2 och dess salter. Syran kristalliserar i glänsande, vita nålar. Det viktigaste saltet är natrium-p-aminofenylarsonat, som är ett luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med medicinisk användning, särskilt för behandling av sömnsjuka;
    d) aminohydroxifenylarsonsyror, formyl- och acetylderivat av dessa syror samt salter av dessa föreningar;
    e) arsenobensen (C6H5 . As = As . C6H5) och dess derivat, som är föreningar som är analoga med azoföreningarna men innehåller arsenogruppen -As=As- i stället för azogruppen -N=N-.
  7. o-Jodbensoesyra.
  8. Metallalkyler, metallfullerener och metallocener.

Detta nummer omfattar inte svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret omfattar inte föreningar vars molekyler, förutom svavelatomer som är direkt bundna vid en eller flera kolatomer, innehåller atomer av andra icke-metaller eller metaller direkt bundna vid en eller flera kolatomer (t.ex. fonofos (ISO)) (nr 2930).

Numret omfattar inte heller kvicksilverorganiska föreningar, vilka innehåller en eller flera kvicksilveratomer och särskilt i gruppen -HG.X, där X är en oorganisk eller organisk syraåterstod (nr 2852).


2932 Heterocykliska föreningar med enbart syre som heteroatom(er) (+)


 

- Föreningar med en icke kondenserad furanring (även hydrogenerad) i sin struktur:

2932.11

- - Tetrahydrofuran

2932.12

- - 2- Furaldehyd (furfuraldehyd)

2932.13

- - Furfurylalkohol och tetrahydrofurfurylalkohol

2932.14

- - Sukralos

2932.19

- - Andra

2932.20

- Laktoner: 

 

- Andra slag:

2932.91

- - Isosafrol

2932.92 

- - 1-(1,3-Bensodioxol-5-yl)propan-2-on

2932.93

- - Piperonal

2932.94

- - Safrol

2932.95

- - Tetrahydrocannabinoler (alla isomerer)

2932.99

- - Andra


De heterocykliska föreningar som omfattas av detta nummer är:


A. Föreningar med en icke kondenserad furanring (även hydrogenerad) i sin struktur


Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. tetrahydrofuran, som är en färglös vätska;
  2. 2-furaldehyd (furfural), som framställs genom att destillera spannmålskli med svavelsyra. Den är en färglös vätska med karakteristisk, aromatisk lukt. I luften blir den först gul och sedan brun. 2-furaldehyd används vid raffinering av mineraloljor, för framställning av konsthartser, som lösningsmedel för cellulosanitrat och lacker, som insektsbekämpningsmedel etc.;
  3. furfurylalkohol, vilken är en färglös vätska som mörkfärgas i luften. Den reagerar häftigt med koncentrerade oorganiska syror. Furfurylalkohol används som lösningsmedel för cellulosanitrat samt för framställning av lacker och vattenavstötande ytbehandlingsmedel;
  4. tetrahydrofurfurylalkohol, som är en färglös vätska;
  5. Sukralos* (1,6-diklor-1,6-dideoxi-β-D-fruktofuranosyl-4-klor-4-deoxi-α-D-galaktopyranosid), som är ett vitt eller nästan vitt kristallint pulver utan lukt. Det är ett konstgjort sötningsmedel som i första hand används i läkemedel och livsmedel, särskilt vid behandling av patienter med diabetes.
  6. furan.

B. Laktoner

Dessa kan anses utgöra inre estrar av karboxylsyror med alkohol- eller fenolfunktion, erhållna genom avspaltning av vatten. Molekylerna kan innehålla en eller flera esterfunktioner i ring. De kallas mono-, di-, trilaktoner osv., beroende på antal esterfunktioner. Cykliska estrar av polyalkoholer med flerbasiska syror omfattas dock inte av detta nummer (se anm. 7 till detta kapitel).

Laktoner är ganska stabila men kännetecknas av den lätthet varmed ringen kan öppnas med hjälp av alkali.

Denna grupp omfattar, bl.a.:

a)

kumarin (1,2-bensopyron), som är o-kumarinsyrans lakton. Det kristalliserar i vita flingor och används inom parfymindustrin, inom medicinen samt för smaksättning av smör, ricinolja, medikamenter etc. Det används även som groningshindrande medel;

b)

metylkumariner, som har samma utseende som kumarin och likaledes används inom parfymindustrin;

c)

etylkumariner;

d)

dikumarol (dikumarin), som förekommer som kristaller och används inom kirurgin som koaguleringsförhindrande medel;

e)

-hydroxikumarin (umbelliferon), som bildar vita kristaller. Det absorberar ultravioletta strålar och används därför i sololjor och solkrämer;

f)

dihydroxikumariner (aesculetin och dafnetin), som bildar i hett vatten lösliga kristaller. Glykosider av dihydroxikumariner (aesculin och dafnin) förs till nr 2938;

g)

nonalakton, som utgör en färglös eller gulaktig vätska med användning inom parfymindustrin;

h)

undekalakton, som har samma utseende och användning som nonalakton;

ij)

butyrolakton (hydroxismörsyralakton), som är en färglös, med vatten blandbar vätska med angenäm lukt. Den är mellanprodukt vid framställning av konsthartser och ett lösningsmedel för sådana hartser samt används i preparat för borttagning av färgfläckar och inom petroleumindustrin;

k)

propiolakton som är en vattenlöslig vätska med användning som desinfektions-, steriliserings- och insektsbekämpningsmedel;

l)

glukuronolakton (glukuronsyralakton), som utgör ett vitt, i vatten lättlösligt pulver, som används inom medicinen och som tillväxtbefrämjande medel;

m)

D-glukonolakton (glukonsyra δ-lakton), som bildar lösliga kristaller och används i livsmedel för att ge syrlighet;

n)

pantolakton, som bildar lösliga kristaller och används för utvinning av pantotensyra;

o)

santonin, som är den inre estern av santoninsyra och utvinns ur maskfrö, dvs. de torkade, outvecklade blomkorgarna av Artemisia cina. Santonin bildar färg- och luktlösa kristaller och är ett tämligen effektivt medel mot inälvsmask;

p)

fenolftalein, som erhålls genom kondensation av ftalsyraanhydrid med fenol. Det är ett vitt eller gulvitt, luktlöst, kristalliniskt pulver, som är lösligt i etanol. Föreningen reagerar med alkalier och antar då en körsbärsröd färg, vilken försvinner då lösningen surgörs. Den används som kemiskt reagens och som laxermedel. Hit förs bl. a. också jodfenolftalein, ett gult pulver som likaledes används som laxermedel. Detta nummer omfattar emellertid inte:

a)

natriumderivat av ftaleintetrahalider (nr 2918);

b)

flourescein (resorcinolftalein) (nr 3204);

q)

tymolftalein, som bildar vita kristaller. Det används som reagens vid analys samt inom medicinen;

r)

 isoaskorbinsyra, som bildar korniga kristaller. Det bör emellertid observeras att detta nummer inte omfattar askorbinsyra (nr 2936);

s)

dehydroättiksyra, som bildar färglösa, i vatten olösliga kristaller;

t)

ambrettolid, som är en färglös vätska med lukt av mysk och med användning inom parfymindustrin;

u)

diketen, som är en färglös, icke hygroskopisk vätska;

v)

3,6-dimetyl-1,4-dioxan-2,5-dion.

 

C. Andra heterocykliska föreningar med enbart syre som heteroatom(er)

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. bensofuran (kumaron), som förekommer i lättoljor från stenkolstjärdestillation. Den är en färglös vätska som används för framställning av plaster (kumaronhartser) etc.;
  2. 1,3-dioxolan;
  3. 1,4-dioxan, vilket används som lösningsmedel;
  4. 1,3-dioxan;
  5. safrol, vilken erhålls ur sassafrasolja och är en färglös, gulnande olja med användning inom parfymindustrin samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
  6. isosafrol, som erhålls ur safrol och används inom parfymindustrin samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
  7. tetrahydrocannabinoler;
  8. piperonal (heliotropin) CH2O2 . C6H3 . CHO, som bildar vita kristaller eller flingor med heliotroplukt. Den används inom parfymindustrin och för smaksättning av likörer samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
  9. piperonylsyra;
  10. 1-(1,3-Bensoedioxol-5-yl)propan-2-on (3,4-metylendioxi-fenylaceton) som bildar vita till gulaktiga kristaller. Det används som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap).

Hydrokvicksilverdibromfluorescein ska klassificeras enligt nr 2852.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Detta nummer omfattar inte:

a)

ketonperoxider (nr 2909);

b)

epoxider med tre atomer i ringen (nr 2910);

c)

cykliska polymerer av aldehyder (nr 2912) eller av tioaldehyder (nr 2930);

d)

anhydrider av polykarboxylsyror samt cykliska estrar av polyalkoholer eller polyfenoler med flerbasiska syror (nr 2917).


Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2932.20

Laktoner som innehåller en ytterligare heteroatom, annan än syreatomen i en laktongrupp (t.ex. dilakton), i samma ring skall inte klassificeras enligt de statistiska numren för laktoner. I sådana fall skall vid klassificeringen hänsyn tas till den ytterligare heteroatomen. Följaktligen skall exempelvis anhydrometylen-citronsyra klassificeras enligt HS nr 2932.99 och inte enligt HS nr 2932.20.

Om esterfunktionen är en del av två eller flera ringar och om en av dessa ringar inte innehåller någon ytterligare heteroatom (annan än syreatomen i en laktongrupp), skall molekylen anses vara en lakton.

För att klassificeras enligt HS nr 2932.20, måste laktonerna ha de olika laktongrupperna skilda åt av åtminstone en kolatom i varje ända. Detta HS nummer omfattar dock inte de produkter i vilka kolatomerna avskiljer en närgränsande laktongrupp och samtidigt bildar en form av oxogrupp (>C=O), imingrupp (>C=NH) eller en tioxogrupp (>C=S).


2933 Heterocykliska föreningar med enbart kväve som heteroatom(er) (+)


 

- Föreningar med en icke kondenserad pyrazolring (även hydrogenerad) i sin struktur: 

2933.11

- - Fenazon (antipyrin) och derivat av fenazon

2933.19

- - Andra 

 

- Föreningar med en icke kondenserad imidazolring (även hydrogenerad) i sin struktur:

2933.21

- - Hydantoin och derivat av hydantoin 

2933.29

- - Andra

 

- Föreningar med en icke kondenserad pyridinring (även hydrogenerad) i sin struktur: 

2933.31

- - Pyridin och salter av pyridin 

2933.32 

- - Piperidin och salter av piperidin 

2933.33 

- - Alfentanil (INN), anileridin (INN), besitramid (INN), bromazepam (INN), difenoxin (INN), difenoxylat (INN), dipipanon (INN), fentanyl (INN), ketobemidon (INN), metylfenidat (INN), pentazocin (INN), petidin (INN), petidin (INN) intermediärt A, fencyclidin (INN)(PCP), fenoperidin (INN), pipradol (INN), piritramid (INN), propiram (INN) och trimepiridin (INN); salter av sådana föreningar 

2933.39

- - Andra

 

- Föreningar med ett kinolinringsystem eller ett isokinolinringsystem (även hydrogenerade) i sin struktur, inte vidare kondenserade:

2933.41

- - Levorfanol (INN) och salter av levorfanol

2933.49

- - Andra 

 

- Föreningar med en pyrimidinring (även hydrogenerad) eller en piperazinring i sin struktur: 

2933.52

- - Malonylkarbamid (barbitursyra) och salter av malonylkarbamid;

2933.53

- - Allobarbital (INN), amobarbital (INN), barbital (INN), butalbital (INN), butobarbital, cyklobarbital (INN), metylfenobarbital (INN), pentobarbital (INN), fenobarbital (INN), sekbutabarbital (INN), sekobarbital (INN) och vinylbital (INN); salter av dessa föreningar 

2933.54

- - Andra derivat av malonylkarbamid (barbitursyra); salter av dessa föreningar 

2933.55

- - Loprazolam (INN), meklokvalon (INN), metakvalon (INN) och zipeprol (INN); salter av dessa föreningar 

2933.59

- - Andra

2933.61

- Föreningar med en icke kondenserad triazinring (även hydrogenerad) i sin struktur: 

2933.61

- - Melamin

2933.69

- - Andra

 

- Laktamer:

2933.71

- - 6- Hexanlaktam (epsilon-kaprolaktam) 

2933.72

- - Klobazam (INN) och metyprylon (INN)

2933.79

- - Andra

 

- Andra slag: 

2933.91

- - Alprazolam (INN), kamazepam (INN), klordiazepoxid (INN), klonazepam (INN), klorazepat, delorazepam (INN), diazepam (INN), estazolam (INN), etylloflazepat (INN), fludiazepam (INN), flunitrazepam (INN), flurazepam (INN), halazepam (INN), lorazepam (INN), lormetazepam (INN), mazindol (INN), medazepam (INN), midazolam (INN), nimetazepam (INN), nitrazepam (INN), nordazepam (INN), oxazepam (INN), pinazepam (INN), prazepam (INN), pyrovaleron (INN), temazepam (INN), tetrazepam (INN) och triazolam (INN); salter av dessa föreningar 

2933.92

- - Azinfosmetyl (ISO)

2933.99

- - Andra slag


De heterocykliska föreningar som omfattas av detta nummer är:


A. Föreningar med en icke kondenserad pyrazolring (även hydrogenerad) i sin struktur

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. fenazon (1-fenyl-2,3-dimetyl-3-pyrazolinon-/5/, antipyrin) som förekommer i form av ett kristalliniskt pulver eller flingor och är färg- och luktlös. Föreningen används inom medicinen som febernedsättande medel och som medel mot nervsmärtor;
  2. aminofenazon (4-dimetylamino-1-fenyl-2,3-dimetyl-3-pyrazolinon-/5/, amidopyrin) och dess salter. Aminofenazon förekommer som färglösa, bladformiga kristaller och är ett medel mot feber och nervsmärtor med starkare verkan än fenazon;
  3. 1-fenylpyrazolidon-(3).


B. Föreningar med en icke kondenserad imidazolring (även hydrogenerad) i sin struktur

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. hydantoin och substitutionsderivat av hydantoin (t.ex. nitrohydantoin, metylhydantoin och fenylhydantoin). Hydantoin framställs genom kondensation av glykolsyra med karbamid;
  2. lysidin (metylglyoxalidin), som bildar hygroskopiska, vita kristaller och används inom medicinen som lösningsmedel för urinsyra.


C. Föreningar med en icke kondenserad pyridinring (även hydrogenerad) i sin struktur

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. pyridin, som förekommer i stenkolstjära, i hjorthornsolja etc. och är en färglös eller svagt gul vätska med stark, obehaglig lukt. Pyridin används vid organiska synteser; inom gummiindustrin; vid färgning och tryckning av textilvaror; som denatureringsmedel för alkohol; inom medicinen etc.
    För att klassificeras enligt detta nummer måste pyridin ha en renhetsgrad av minst 95 viktprocent. Pyridin med lägre renhetsgrad förs till nr 2707;
  2. pyridinderivat, bland vilka kan nämnas:
    a) metylpyridin (pikolin), 5-etyl-2-metylpyridin (5-etyl-2-pikolin) och 2-vinylpyridin. För att klassificeras enligt detta nummer måste dessa derivat ha en renhetsgrad av minst 90 viktprocent (beträffande metylpyridin måste alla isomerer räknas in). Derivat med lägre renhetsgrad förs till nr 2707;
    b) pyridinkarboxylsyror.
    Bland dessa märks 4-pyridinkarboxylsyra (isonikotin-syra), som bildar färglösa kristaller och framställs genom oxidation av 4-pikolin eller på syntetisk väg. Hydraziden av syran används för behandling av tuberkulos.
    Numret omfattar däremot inte pyridin-3-karboxylsyra (nikotinsyra) (nr 2936);
    c) pyridin-3-karboxylsyra-N,N-dietylamid (coramin), som är en nästan färglös, oljig vätska. Den används inom medicinen för att stimulera cirkulationen och andningen;
    d) mesoinositolhexanikotinat.
  3. Piperidinderivat, bland vilka kan nämnas:
    a) 1-metyl-4-fenylpiperidinkarboxylsyra;
    b) etylestern av 1-metyl-3-fenylpiperidin-3-karboxylsyra;
    c) etylestern av 1-metyl-4-fenylpiperidin-4-karboxylsyra (petidin);
    d) ketobemidon (INN) (1-/4-(m-hydroxifenyl)-1-metyl-4-piperidyl/propanon/1/).


D. Föreningar med ett kinolinringsystem eller ett isokinolinringsystem (även hydrogenerade), inte vidare kondenserade

Kinolin, isokinolin och deras derivat utgör system av två ringar, nämligen en bensenring som är kondenserad med en pyridinring. Kinolin och isokinolin förekommer i stenkolstjära men kan också framställas på syntetisk väg. De utgör starkt ljusbrytande färglösa vätskor med karakteristisk, obehaglig och genomträngande lukt och används vid organiska synteser (t.ex. vid framställning av färgämnen och medikamenter).

Bland dessa derivat kan nämnas:

  1. metylkinolin;
  2. isobutylkinolin;
  3. isopropylkinolin;
  4. tetrahydrometylkinolin;
  5. 3-, 4-, 5-, 6-, 7- och 8-hydroxikinoliner och salter av dessa. De framställs genom att införa en hydroxylgrupp i någon av ringarna i kinolinmolekylen.
    Till denna grupp hör också komplexa metallföreningar av 8-hydroxikinolin;
  6. fenylcinkoninsyra (fenylkinolinkarboxylsyra), vilken förekommer i form av färglösa nålar eller som ett gulvitt pulver och används som medel mot gikt och reumatism;
  7. oktaverin (INN) (6,7-dimetoxi-1-/3,4,5-trietoxifenyl/isokinolin);
  8. N-metylmorfinan;
  9. 3-hydroxi-N-metylmorfinan.


E. Föreningar med en pyrimidinring (även hydrogenerad) eller en piperazinring i sin struktur

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. malonylkarbamid (barbitursyra) samt derivat av malonylkarbamid (barbitursyraderivat).
    Detta är en viktig grupp av pyrimidinföreningar. De bildar vattenlösliga natriumsalter. Både de alkylsubstituerade barbitursyraderivaten och deras salter används inom medicinen som sömnmedel och lugnande medel. Till de föreningar som räknas till denna grupp hör också barbital (INN) (dietylmalonylkarbamid), fenobarbital (INN) (etylfenylmalonylkarbamid), amobarbital (INN) (etylisoamylmalonylkarbamid), sekobarbital (INN) (allyl-1-metylbutylmalonylkarbamid) och cyklobarbital (INN) (5-cyklohex-1-enyl-5-etylbarbitursyra);
  2. tiopentonnatrium (pentiobarbitalnatrium), som är en cyklisk tioureid och förekommer som ett gulvitt, vattenlösligt, hygroskopiskt pulver med obehaglig lukt. Det används inom medicinen som bedövningsmedel;
  3. piperazin (dietylendiamin) som bildar en hygroskopisk, kristallinisk, vit massa med säregen lukt och används inom medicinen som medel mot gikt;
  4. 2,5-dimetylpiperazin som är en färglös, oljig vätska eller pasta och används som lösningsmedel för urinsyra.


F. Föreningar med en icke kondenserad triazinring (ävenhydrogenerad) i sin struktur


Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. melamin (triaminotriazin), som bildar vita, glänsande kristaller och används för framställning av plaster;
  2. trimetylentrinitramin (hexogen), som är ett stötkänsligt, kristalliniskt, vitt sprängämne;
  3. cyanursyra (enol- och ketoform);
  4. metenamin (INN) (hexametylentetramin) samt salter och derivat av denna förening. Hexametylentetramin bildar vita, regelbundet formade kristaller och är mycket lättlöslig i vatten. Den används inom medicinen som lösningsmedel för urinsyra (antiseptiskt medel för urinvägarna); för framställning av konsthartser; som accelerator vid vulkning av gummi; som jäsningsförhindrande medel etc.

Detta nummer omfattar inte tabletter och pastiller av metenamin för medicinsk användning (nr 3004) och metenamin som föreligger i former (t.ex. tabletter, stavar eller liknande former) för användning som bränsle (nr 3606).


G. Laktamer

Dessa föreningar kan anses utgöra inre amider, analoga med laktoner. De erhålls ur aminosyror genom avspaltning av vatten. Molekylerna kan innehålla en eller flera amidfunktioner i ring. De kallas mono-, di-, trilaktamer osv., beroende på antalet närvarande amidfunktioner.

Till detta nummer förs även laktimer, vilka är de enoliska tautomererna av laktamer (dessa senare är de ketoniska isomererna.

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. 6-hexanlaktam (ε-kaprolaktam), som bildar vita kristaller. Föreningen, som är löslig i vatten, avger stickande ångor. Den används vid framställning av plaster och syntetiska textilfibrer;
  2. isatin (laktam av isatinsyra), som bildar glänsande, gulbruna kristaller. Föreningen används för beredning av färgämnen samt inom medicinen;
  3. 2-hydroxikinolin (karbostyril), som är en laktam av o-aminokanelsyra;
  4. 3,3-bis-(p-acetoxifenyl)oxindol (diacetylbishydroxifenylisatin), som utgör ett vitt, kristalliniskt, i vatten olösligt pulver, vilket används som laxermedel;
  5. 1-vinyl-2-pyrrolidon, som är ett gulaktigt, kristalliniskt pulver med angenäm lukt. Det används för framställning av poly(vinylpyrrolidon) (klassificeras enligt 39 kap.) samt inom medicinen;
  6. primidon (INN) (5-etyl-5-fenylperhydropyrimidin-4,6-dion) som bildar vita kristaller. Föreningen är löslig i vatten;
  7. 1,5,9-triazacyklododekan-2,6,10-trion.

Numret omfattar inte betain (trimetylglycin, trimetylglykokoll), ett intramolekylärt kvaternärt ammoniumsalt (nr 2923).


H. Andra heterocykliska föreningar med enbart kväve som heteroatom(er)

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. karbazol och derivat av karbazol. Karbazol erhålls genom kondensation av två bensenringar med en pyrrolkärna. Den förekommer i högre fraktioner av stenkolstjära men framställs även på syntetisk väg. Karbazol bildar glittrande, kristalliniska fjäll och används för framställning av färgämnen och plaster;
  2. akridin och derivat av akridin. Akridin bildas genom kondensation av två bensenringar och en pyridinring och förekommer i ringa mängd i stenkolstjära men kan också framställas på syntetisk väg. Akridin används för framställning av färgämnen och vissa medikamenter.
    Detta nummer omfattar följande akridinderivat (som inte utgör färgämnen):
    a) proflavin (3,6-diaminoakridinvätesulfat), som är ett kristalliniskt, rödbrunt pulver;
    b) 2,5-diamino-7-etoxiakridinlaktat (rivanol), som är ett gult pulver. Båda dessa derivat har antiseptiska och spordödande verkningar;
  3. indol, som förekommer i stenkolstjära men vanligen framställs på syntetisk väg. Den kristalliserar i färglösa eller svagt gula, små blad och rödfärgas under inverkan av ljus eller luft. I orent tillstånd har indol en utpräglad fekallukt men i rent tillstånd stark blomdoft. Indol används inom medicinen och för framställning av syntetiska luktämnen;
  4. 3-metylindol (skatol), som kristalliserar i färglösa flingor. I orent tillstånd har den fekallukt;
  5. merkaptobensimidazol;
  6. ftalhydrazid;
  7. etylenimin (aziridin) samt N-substituerade derivat av etylenimin;
  8. porfyriner (derivat av porfin).
    Alkaloiden porfyrin klassificeras emellertid enligt nr 2939.
  9. azinfosmetyl (ISO) (O,O-Dimetyl S-[(4-oxo-1,2,3-benzotriazin-3(4H)-yl)metyl]ditiofosfat) (C10H12N3O3PS2)

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Detta nummer omfattar inte imider av flerbasiska syror.

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 2933.11, 2933.21 och 2933.54

Fenazon (HS-nr 2933.11), hydantoin (HS-nr 2933.21) och barbitursyra (HS-nr 2933.52) är produkter som karaktäriseras av sin heterocykliska struktur. Derivat av dessa produkter som klassificeras enligt sina respektive nummer bibehåller även samma struktur som grundföreningen. Vid jämförelse av dessa derivat med grundföreningen gäller att de vanligen

a)

har de funktionella grupperna (t.ex. oxo-grupp) oförändrade;

b)

har kvar samma antal dubbelbindningar och på samma ställen;

c)

har kvar substituten (t.ex. fenylgrupp och de två metylgrupperna från fenazon); och

d)

har ytterligare substitut för enbart väteatomer (t.ex. en väteatom ersatt av en alkylgrupp i barbitursyrans pyrimidinring).


Dock anses salter som erhållits från en grundförenings enolform som derivat av ketoformen.

HS-nr 2933.79

Laktamer som innehåller en ytterligare heteroatom, annan än kväveatomen i en laktamgrupp (t.ex. dilaktan), i samma ring skall inte klassificeras enligt HS-numren för laktamer. I sådana fall skall vid klassificeringen hänsyn tas till den ytterligare heteroatomen. Följaktligen skall exempelvis oxazepam (INN) klassificeras enligr HS-nr 2933.91 och inte enligt HS-nr 2933.79.

Om amidfunktionen är en del av två eller flera ringar och om en av dessa ringar inte innehåller någon ytterligare heteroatom (annat än kvävet i laktamgruppen), skall molekylen anses vara en laktam.

För att klassificeras enligt HS-nr 2933.79, måste laktamerna ha de olika laktamgruppern skilda åt av åtminstone en kolatom i varje ända. Detta HS-nummer omfattar dock inte de produkter i vilka kolatomerna avskiljer en närgränsande laktamgrupp och samtidigt bildar en form av oxogrupp (>C=O), imingrupp (>C=NH) eller en tioxogrupp (>C=S). Följaktligen omfattas exempelvis barbitursyra inte av HS-nr 2933.79 (istället HS-nr 2933.52).

2934 Nukleinsyror och salter av nukleinsyror, även inte kemiskt definierade; andra heterocykliska föreningar


2934.10

- Föreningar med en icke kondenserad tiazolring (även hydrogenerad) i sin struktur

2934.20

- Föreningar med ett bensotiazolringsystem (även hydrogenerat) i sin struktur, inte vidare kondenserade

2934.30

- Föreningar med ett fentiazinringsystem (även hydrogenerat) i sin struktur, inte vidare kondenserade 

 

- Andra slag:

2934.91

- - Aminorex (INN), brotizolam (INN), klotiazepam (INN), kloxazolam (INN), dextromoramid (INN), haloxazolam (INN), ketazolam (INN), mesokarb (INN), oxazolam (INN), pemolin (INN), fendimetrazin (INN), fenmetrazin (INN) och sufentanil (INN); salter av dessa föreningar 

2934.99

- - Andra


Detta nummer omfattar nukleinsyror och salter av nukleinsyror. Dessa är högmolekylära föreningar som i förening med proteiner bildar nukleoproteider, vilka förekommer i animaliska och vegetabiliska cellkärnor. De är uppbyggda av fosforsyror, sockerarter och pyrimidin- eller purinföreningar. I allmänhet utgör de vita, vattenlösliga pulver.

Syrorna eller oftare deras salter (t.ex. natrium- och kopparnukleater), används som stärkande och stimulerande medel för nervsystemet och som lösningsmedel för urinsyra.

De heterocykliska föreningar som omfattas av detta nummer är:


A. Föreningar med en icke kondenserad tiazolring (även hydrogenerad) i sin struktur

Uttrycket "tiazol" omfattar både 1,3-tiazol och 1,2-tiazol (isotiazol).


B. Föreningar med ett bensotiazolringsystem (även hydrogenerat), inte vidare kondenserade

Uttrycket "bensotiazol" omfattar både 1,3-bensotiazol och 1,2-bensotiazol (bensisotiazol).

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. merkaptobensotiazol, som är ett gulvitt, fint pulver med användning som vulkningsaccelerator inom gummiindustrin;
  2. dibensotiazolyldisulfid, vilken används som vulknings-accelerator inom gummiindustrin.
  3. ipsapiron (INN) (2-[4-(4-pyrimidin-2-ylpiperazin-1-yl)butyl]-1,2-bensotiazol-3(2H)-on 1,1-dioxid). Föreningen används som ångestdämpande medel.
  4. dehydrotio-p-toluidin (4-(6-metyl-1,3-bensotiazol-2-yl)anilin).


C. Föreningar med ett fentiazinringsystem (även hydrogenerat), inte vidare kondenserade

Denna grupp omfattar bl.a.:

fentiazin (tiodifenylamin), vilket förekommer i form av glittrande, gulaktiga flingor eller som ett grågrönt pulver. Fentiazin används för framställning av färgämnen etc.


D. Andra heterocykliska föreningar

Denna grupp omfattar bl.a.:

  1. sultoner, vilka kan anses utgöra inre estrar av hydroxisulfonsyror. De omfattar bl.a. sulfonftaleiner, t.ex.:
    a) fenolrött (fenolsulfonftalein), som används inom medicinen och som indikator vid analys;
    b) tymolblått (tymolsulfonftalein), som används som reagens;
    c) 1,3-propansulton;
  2. sultamer, vilka kan anses utgöra inre amider av aminosulfonsyror. Som exempel kan nämnas naftosultam-2,4-disulfonsyra, som erhålls ur perisyra och används för tillverkning av FF-syra (8-amino-1-naftol-5,7-disulfonsyra);
  3. tiofen, som förekommer i stenkols- och brunkolstjäror men också framställs på syntetisk väg. Den är en lättflytande, färglös vätska med en lukt som påminner om bensen;
  4. nifurazolidon (furazolidon) (3-(5-nitrofurfuryliden-amino)oxazolidin-2-on);
  5. adenosintrifosforsyra och adenosinpyrofosforsyra;
  6. 3-metyl-6,7-metylendioxi-1-(3,4-metylendioxibensyl)isokinolinhydroklorid;
  7. 3-metyl-6,7-metylendioxi-1-(3,4-metylendioxifenyl)isokinolin.

Detta nummer omfattar emellertid inte kvicksilvernukleater som motsvarar varubeskrivningen i nr 2852 och cykliska polymerer av tioaldehyder (nr 2930).

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.


2935 Sulfonamider

 


2935.10

-  N-metylperfluoroktansulfonamid

2935.20

-  N-etylperfluoroktansulfonamid

2935.30

- N-etyl-N-(2-hydroxietyl)perfluoroktansulfonamid

2935.40

- N-(2-hydroxietyl)-N-metylperfluoroktansulfonamid

2935.50

- Andra perfluoroktansulfonamider

2935.90

- Andra


Sulfonamider har den allmänna formeln (R1.SO2.N.R2.R3), där R1 är en organisk radikal av mer eller mindre sammansatt beskaffenhet som har en kolatom direkt bunden till SO2-gruppen och där R2 och R3 är antingen: väte, en annan atom eller en oorganisk eller organisk radikal av mer eller mindre sammansatt beskaffenhet (inklusive dubbelbindningar eller ringar). Många sulfonamider används inom medicinen eller som starka baktericider. De omfattar bl.a.:

  1. N-alkylperfluoroktansulfonamider.* Exempel på dessa är N-metylperfluoroktansulfonamid och N-etyl-N-(2-hydroxietyl)perfluoroktansulfonamid. När dessa kemikalier bryts ned bildas perfluoroktansulfonat (PFOS) (se även nr 2904, 2922, 2923, 3808 och 3824);
  2. o-toluensulfonamid;
  3. o-sulfamoylbensoesyra;
  4. p-sulfamoylbensylamin;
  5. p-sulfanilamid (4-aminobensensulfonamid) NH2 . C6H4 . SO2 . NH2;
  6. p-aminobensensulfonacetamid;
  7. Sildenafilcitrat;
  8. sulfapyridin (INN) (2-sulfanilamidopyridin);
  9. sulfadiazin (INN) (2-sulfanilamidopyrimidin);
  10. sulfamerazin (INN) (4-metyl-2-sulfanilamidopyrimidin);
  11. sulfatiokarbamid (INN) (1-sulfanilyltiokarbamid);
  12. sulfatiazol (INN) 2-sulfanilamidotiazol);
  13. klorerade sulfonamider, oavsett om kloratomen är direkt bunden vid kväve eller inte (t.ex. sulfonkloramider eller N-klorsulfonamider, vanligen benämnda kloraminer; klortiazid (6-klor-7-sulfamoyl-1,2,4-bensotiadiazin-1,1-dioxid); 6-klor-3,4-dihydro-7-sulfamoyl-1,2,4-bensotia-diazin-1,1-dioxid).

Detta nummer omfattar inte föreningar i vilka alla S-N-bindningar i sulfoamidgruppen(-erna) ingår i en ring. De utgör andra heterocykliska föreningar (sultamer) enligt nr 2934. 


UNDERAVDELNING XI

Provitaminer, vitaminer och hormoner

Allmänna anvisningar

Denna underavdelning omfattar ämnen med tämligen komplicerad kemisk sammansättning. De är nödvändiga för att levande organismer, både djur och växter, skall kunna utvecklas harmoniskt och fungera normalt.

Ämnena har huvudsakligen fysiologisk verkan och används inom medicinen och inom industrin.

Med uttrycket derivat i denna underavdelning förstås kemiska föreningar vilka skulle kunna erhållas ur en grundförening enligt numret i fråga och som har föreningens viktigaste kännetecken inklusive dess grundstruktur.


2936 Provitaminer och vitaminer, naturliga eller syntetiskt reproducerade (inbegripet naturliga koncentrat), sådana derivat av provitaminer eller vitaminer som används främst som vitaminer samt blandningar av dessa ämnen med varandra, även i lösning (+)


 

- Vitaminer och vitaminderivat, oblandade:

2936.21

- - Vitamin A och derivat av vitamin A

2936.22

- - Vitamin B1 och derivat av vitamin B1

2936.23 

- - Vitamin B2 och derivat av vitamin B2

2936.24

- - D- och DL-pantotensyra (vitamin B3 och vitamin B5) samt derivat av dessa vitaminer 

2936.25

- - Vitamin B6 och derivat av vitamin B6

2936.26

- - Vitamin B12 och derivat av vitamin B12

2936.27

- - Vitamin C och derivat av vitamin C

2936.28 

- - Vitamin E och derivat av vitamin E 

2936.29

- - Andra vitaminer och vitaminderivat

2936.90

- Andra slag, inbegripet naturliga koncentrat


Vitaminer är ämnen, vanligen med komplicerad kemisk sammansättning, som har sitt ursprung utanför organismen och är nödvändiga för människo- eller djurkroppens rätta funktion. Dessa ämnen kan inte syntetiseras av människokroppen och måste därför erhållas utifrån i färdig eller nästan färdig (provitaminer) form. De är verksamma i relativt små mängder och de kan betraktas såsom exogena biokatalysatorer. Om de saknas eller föreligger i otillräcklig mängd uppstår ämnesomsättningsrubbningar eller bristsjukdomer (avitaminoser).

Detta nummer omfattar:

a)

provitaminer och vitaminer, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt sådana derivat som används främst som vitaminer;

b)

koncentrat av naturliga vitaminer (t.ex. av vitamin A eller av vitamin D), vilka utgör på vitaminer anrikade produkter. Dessa koncentrat kan användas i befintligt skick (t.ex. som tillsats till fodermedel) eller kan bearbetas för utvinning av vitaminet;

c)

blandningar av vitaminer, av provitaminer eller av koncentrat eller blandningar av dessa ämnen med varandra, såsom exempelvis naturliga koncentrat med växlande proportioner av vitamin A och D, vilka koncentrat sedan har försatts med ytterligare A- eller D-vitamin;

d)

lösningar av ovanstående produkter, oavsett lösningsmedlets art (t.ex. etyloleat, propylenglykol, etylenglykol, vegetabiliska oljor).

 

Produkter enligt detta nummer får av konserverings- eller transporttekniska skäl stabiliseras genom:

tillsats av antioxidanter,

tillsats av klumpförebyggande medel (t.ex. kolhydrater),

beläggning med lämpliga ämnen (t.ex. gelatin, vaxer eller fetter), oavsett om de är mjukgjorda eller inte, eller

absorbering på lämpliga material (t.ex. kiselsyra),


under förutsättning att den kvantitet som har tillsatts eller den gjorda behandlingen inte i något fall överstiger vad som är nödvändigt för konserveringen eller transporten och att tillsatsen eller behandlingen inte förändrar karaktären hos basprodukten och gör denna mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk.


Förteckning över produkter som skall klassificeras som provitaminer eller vitaminer enligt nr 2936

Listorna över produkter i de grupper som följer är inte uttömmande utan skall ses som exempel.

A. Provitaminer

Provitaminer D

  1. Obestrålad ergosterol eller provitamin D2. Ergosterol förekommer i mjöldryga från råg, i bryggerijäst, i champinjoner samt i andra svampar. Den har ingen vitaminverkan. Ergosterol förekommer i form av vita fjäll, som gulnar i luft. Den är olöslig i vatten men löslig i etanol och bensen.
  2. Obestrålad 7-dehydrokolesterol eller provitamin D3. Detta ämne förekommer i hud från djur och utvinns ur ullfett eller ur biprodukter från lecitinframställning. 7-Dehydrokolesterol förekommer i form av små blad och är olöslig i vatten men löslig i organiska lösningsmedel.
  3. Obestrålad 22,23-dihydroergosterol eller provitamin D4.
  4. Obestrålad 7-dehydro-β-sitosterol eller provitamin D5.
  5. Obestrålat ergosterylacetat.
  6. Obestrålat 7-dehydrokolesterylacetat.
  7. Obestrålat 22,23-dihydroergosterylacetat.


B. Vitaminer A samt sådana derivat av vitamin A som används främst som vitaminer

Vitaminer A (befrämjar tillväxten och motverkar nattblindhet och ögonförtvining /xeroftalmi/) är nödvändiga för den normala kroppsutvecklingen, särskilt utvecklingen av hud, skelett och ögats näthinna. De bidrar till att bevara epitelvävnadens normala resistens mot infektioner och är nödvändiga för normal celldelning och mjölkavsöndring (laktation). De är fettlösliga men i regel olösliga i vatten.

  1. Vitamin A1-alkohol (axeroftol, retinol/INN/).
    Vitamin A1-aldehyd (retinen-1, retinal).
    Vitamin A1-syra (retinsyra, tretinoin /INN/).
    Vitamin A1 förekommer som alkohol eller i form av fettsyraestrar i animaliska produkter (saltvattensfisk, mejeriprodukter, ägg).
    Det utvinns huvudsakligen ur färsk fiskleverolja men kan också framställas på syntetisk väg. Det är ett gult, fast ämne som kan förbli i oljeform vid rumstemperatur. Vid avkylning bildar det dock gula kristaller. Eftersom vitamin A1 är instabilt i luft, stabiliseras det ofta genom tillsats av antioxidanter.
  2. Vitamin A2-alkohol (3-dehydroaxeroftol, 3-dehydroretinol).
    Vitamin A2-aldehyd (retinen-2,3-dehydroretinal).
    Vitamin A2 förekommer inte i lika stor utsträckning i naturen som vitamin A1.
    Det utvinns ur sötvattensfisk. Alkoholen kristalliserar inte, men aldehyden förekommer som orangefärgade kristaller.
  3. Vitamin A-acetat, vitamin A-palmitat och andra fettsyraestrar av vitamin A.
    Dessa produkter framställs av syntetiskt vitamin A. De är alla oxidationskänsliga. Acetatet är ett gult pulver och palmitatet en gul vätska, som i rent tillstånd kan fås att kristallisera.


C. Vitamin B1 samt sådana derivat av vitamin B1 som används främst som vitaminer

Vitamin B1 är det nervinflammationsförhindrande vitamin som är nödvändigt för att förhindra beri-beri. Det är av betydelse för kolhydratomsättningen. Vitamin B1 används för behandling av nervinflammationer (polyneuritis) och matsmältningsrubbningar samt för att bibehålla en god aptit. Detta vitamin är vattenlösligt. Det är inte särdeles värmestabilt.

  1. Vitamin B1 (tiamin /INN/, aneurin). Tiamin förekommer i de flesta animaliska eller vegetabiliska vävnader, t.ex. i agnar från spannmål, i bryggerijäst, fläsk, lever, mejeriprodukter, ägg etc. Det framställs vanligen på syntetisk väg och är ett vitt, kristalliniskt, luftbeständigt pulver.
  2. Tiaminhydroklorid. Den utgör ett vitt, kristalliniskt pulver och är hygroskopisk och tämligen instabil.
  3. Tiamin(mono)nitrat. Det utgör ett vitt, kristalliniskt pulver och är tämligen stabilt.
  4. Tiaminnaftalen-1,5-disulfonat (tiamin-1,5-salt, aneurin-1,5-salt).
  5. Tiaminsalicylathydroklorid (aneurinsalicylathydroklorid).
  6. Tiaminsalicylathydrobromid (aneurinsalicylathydrobromid).
  7. Jodtiamin.
  8. Jodtiaminhydroklorid.
  9. Jodtiaminhydrojodid.
  10. Tiaminortofosfat (ortofosforsyraester av vitamin B1) samt monohydroklorid, dihydroklorid och monofosfat av denna ester.
  11. Tiaminnikotinat (nikotinsyraester av vitamin B1).


D. Vitamin B2 samt sådana derivat av vitamin B2 som används främst som vitaminer

Vitamin B2 är tillväxtfrämjande och har betydelse för upptagande av näring, eftersom det är en biologiskt viktig faktor för utnyttjande av kolhydrater. Det är vattenlösligt och värmestabilt.

  1. Vitamin B2 (riboflavin /INN/, laktoflavin). Riboflavin förekommer tillsammans med vitamin B1 i många naturprodukter och födoämnen. Det kan utvinnas ur jäsningsåterstoder från brännerier och bryggerier samt ur lever från nötkreatur. Riboflavin framställs dock normalt på syntetisk väg. Det bildar orangegula, tämligen ljuskänsliga kristaller.
  2. Riboflavin(5')ortofosfat (ortofosforsyraester/5'/ av riboflavin) samt dess natrium- och dietanolaminsalter. Dessa föreningar är mer vattenlösliga än riboflavin.
  3. (Hydroximetyl)riboflavin eller metylolriboflavin.


E. D- och DL-pantotensyra (även kända som vitamin B3 resp. B5) samt sådana derivat av dessa som används främst som vitaminer


Dessa föreningar är av betydelse för att förhindra hårets grånande, för huden och för fett- och kolhydratomsättningen. De är nödvändiga för leverns och körtlarnas verksamhet samt för matsmältnings- och andningsorganen. De är vattenlösliga.

  1. D- och DL-pantotensyra, N-(α,γ-dihydroxi-β, β-dimetylbutyryl)-β-alanin. Detta vitamin, även känt som vitamin B3 resp. B5 förekommer i alla levande celler och vävnader, t.ex. i lever och njurar hos däggdjur, i fruktväggen (perikarpen) hos ris, i bryggerijäst, mjölk, råmelass etc. Vanligen framställs vitaminet på syntetisk väg. Det utgör en gul, viskös olja, som långsamt löser sig i vatten och de flesta organiska lösningsmedel.
  2. Natriumpantotenat (D- och DL-).
  3. Kalciumpantotenat (D- och DL-). Kalciumpantotenaterna är vita, vattenlösliga pulver och utgör de vanligaste formerna av vitamin B3.
  4. Pantotenylalkohol eller pantotenol (D- och DL-) (α,γ-dihydroxi-N-3-hydroxipropyl-β,β-dimetylbutyramid) utgör viskösa, vattenlösliga vätskor.
  5. D-pantotenoletyleter (D- α,γ -dihydroxi-N-3-etoxipropyl-β,β-metylbutyramid) utgör en viskös, med vatten blandbar vätska som är lättlöslig i organiska lösningsmedel.


F. Vitamin B6 samt sådana derivat av vitamin B6 som används främst som vitaminer

Vitamin B6 förhindrar hudinflammation (dermatit). Den har vidare betydelse för nervsystemet, matsmältningen och omsättningen av aminosyror, proteiner och fetter. Det används för att lindra sjukliga tillstånd som uppkommer under havandeskap eller efter operationer. Vitamin B6 är vattenlösligt och tämligen ljuskänsligt.

  1. Pyridoxin (INN) eller adermin (pyridoxol)
    (3-hydroxi-4,5-/bishydroximetyl/-2-metylpyridin).
    Pyridoxal (4-formyl-3-hydroxi-5- hydroximetyl-2-metylpyridin).
    Pyridoxamin (4-aminometyl-3-hydroxi-5-hydroximetyl-2- metylpyridin).
    Dessa tre former av vitamin B6 förekommer i bryggerijäst, sockerrör, ytterdelarna av spannmålskorn, riskli, vetegroddolja och linolja samt i lever, kött och fett från däggdjur och fiskar. Detta vitamin framställs nästan alltid på syntetisk väg.
  2. Pyridoxinhydroklorid.
    Pyridoxinortofosfat.
    Pyridoxintripalmitat.
    Pyridoxalhydroklorid.
    Pyridoxamindihydroklorid.
    Pyridoxaminfosfat.
    Dessa ämnen är vanliga former av vitamin B6 och förekommer som färglösa kristaller eller fjäll.
  3. Pyridoxinortofosforsyraester och dess natriumsalt.
    Pyridoxalortofosforsyraester och dess natriumsalt. Pyridoxaminortofosforsyraester och dess natriumsalt.


G. Vitamin B9 samt sådana derivat av vitamin B9 som används främst som vitaminer

Vitamin B9 är nödvändigt för utvecklingen av blodkropparna och är verksamt vid behandling av perniciös anemi. Det förekommer i spenat och gröna växter, i bryggerijäst och i levern hos djur. Vanligen framställs det dock på syntetisk väg.

  1. Vitamin B9 (folsyra /INN/ eller pteroylglutaminsyra) samt natrium- och kalciumsaltet av detta vitamin
  2. Folinsyra (INNM) (5-formyl-5,6,7,8-tetrahydropteroylglutaminsyra).


H. Vitamin B12 (cyanokobalamin /INN/) och andra kobalaminer (hydroxokobalamin /INN/, metylkobalamin, nitritokobalamin, sulfitokobalamin etc.) samt derivat av dessa

Vitamin B12 är ännu mera verksamt än vitamin B9 vid behandling av perniciös anemi. Vitamin B12 har hög molekylvikt och innehåller kobolt. Det förekommer i olika former i lever och kött från däggdjur och fiskar, i ägg och i mjölk. Det erhålls ur avfallsvätskor från framställning av antibiotika, ur sockerbetsmelass, ur vassle etc. Vitamin B12 bildar röda, vattenlösliga kristaller.

IJ. Vitamin C och sådana derivat av vitamin C som används främst som vitaminer

Vitamin C förhindrar skörbjugg och ökar motståndskraften mot infektioner. Det är vattenlösligt.

  1. Vitamin C (L- och DL-askorbinsyra /INN/). Askorbinsyra förekommer i många vegetabiliska (frukt, grönsaker, potatis etc.) och animaliska (lever, mjälte, binjurar, hjärna, mjölk etc.) produkter. Syran kan utvinnas ur citronsaft, grön och röd paprika samt anisblad, ävensom ur avfallsvätskor från behandling av agavefibrer. Numera framställs vitamin C nästan uteslutande på syntetisk väg. Det är ett vitt, kristalliniskt pulver, är tämligen stabilt i torr luft och verkar som ett starkt reduktionsmedel.
  2. Natriumaskorbat.
  3. Kalciumaskorbat och magnesiumaskorbat.
  4. Strontium(L)askorbocinkonat
    (strontium/L/askorbo-2-fenylkinolin-4-karboxylat).
  5. Sarkosinaskorbat.
  6. L-Argininaskorbat.
  7. Askorbylpalmitat. Askorbylpalmitatet är en oljelöslig form av vitamin C, som även används som emulgator och antioxidant för fetter och oljor.
  8. Kalciumhypofosfitoaskorbat.
  9. Natriumaskorboglutamat.
  10. Kalciumaskorboglutamat.


K. Vitaminer D samt sådana derivat av vitamin D som används främst som vitaminer

Vitaminer D motverkar uppkomsten av engelska sjukan (rakitis). De reglerar upptagandet av kalk och fosfor inom organismen och har betydelse för tändernas och benstommens utveckling. Vitaminer D är fettlösliga och erhålls genom aktivering eller bestrålning av olika provitaminer D. De sistnämnda utgör steroler eller sterolderivat som vanligen bildas eller omvandlas av organismen.

  1. Vitamin D2 och derivat av vitamin D2 med motsvarande aktivitet.
    a) Vitamin D2 (aktiverad eller bestrålad ergosterol, kalciferol, ergokalciferol). Vitamin D2 är ett vitt kristalliniskt pulver som gulfärgas under inverkan av luft, ljus eller värme. Det är olösligt i vatten men lösligt i fetter. Det förekommer i kakaobönor och i fisklever och framställs i allmänhet genom aktivering eller bestrålning av provitamin D2.
    b) Acetat och fettsyraestrar av vitamin D2.
  2. Vitamin D3 och derivat av vitamin D3 med motsvarande aktivitet.
    a) Vitamin D3 (aktiverad eller bestrålad 7-dehydrokolesterol, kolekalciferol). Vitamin D3 är ett vitt kristalliniskt pulver som långsamt förstörs under inverkan av luft. Det är olösligt i vatten men lösligt i fetter. Det kan utvinnas ur fiskolja och fiskleverolja men erhålls i allmänhet genom aktivering eller bestrålning av provitamin D3. Vitamin D3 har starkare verkan än vitamin D2.
    b) Aktiverat eller bestrålat 7-dehydrokolesterylacetat och fettsyraestrar av vitamin D3.
    c) Vitamin D 3-kolesterol i additionsförening.
  3. Vitamin D4 (aktiverad eller bestrålad 22,23-dihydroergosterol). Vitamin D4 bildar vita flingor. Det har lägre biologisk aktivitet än vitamin D2.
  4. Vitamin D5 (aktiverad eller bestrålad 7-dehydro-β-sitosterol).


L. Vitamin E samt sådana derivat av vitamin E som används främst som vitaminer

Vitamin E motverkar sterilitet och är viktigt för nerv- och muskelsystemen. Det är fettlösligt.

  1. Vitamin E (D- och DL-α-tokoferol; β- och γ-tokoferol). Tokoferol förekommer i olika vegetabiliska eller animaliska produkter, t.ex. kakao och bomullsfrö, vegetabiliska oljor, blad från ärtväxter, salladsblad, lusern och mejeriprodukter. Den utvinns huvudsakligen ur vetegroddolja. Vid syntes erhålls racemiska isomerer. Tokoferol är en färglös olja, som är olöslig i vatten men löslig i etanol, bensen och fetter. I frånvaro av syre och ljus är den värmebeständig. På grund av sina oxidationsförhindrande egenskaper är tokoferol också lämplig som stabilisator för fetter och födoämnen.
  2. α-Tokoferylacetat och α-tokoferylvätesuccinat; α-tokoferylpoly(oxyetylen)succinat (även känd som α-tokoferylpolyetylenglykolsuccinat).
  3. Dinatrium-α-tokoferylfosfat.
  4. Tokoferyldiaminoacetat.


M. Vitamin H samt sådana derivat av vitamin H som används främst som vitaminer

Vitamin H är nödvändigt för vissa mikrobers tillväxt. Det är nödvändigt för att behålla hud, muskler och nervsystem friska. Vitamin H är vattenlösligt och värmestabilt.

  1. Vitamin H (biotin). Biotin förekommer i äggula, i njurar och lever, i mjölk, bryggerijäst, melass etc. Det framställs på syntetisk väg.
  2. Biotinmetylester.


N. Vitaminer K samt sådana derivat av vitaminer K som används främst som vitaminer

Vitaminer K är blödningsförhindrande (antihemorragiska) faktorer. De påskyndar blodets koagulering genom att vidmakthålla protrombinhalten samt motverka kapillärskörhet.

  1. Vitamin K1.
    a) Fyllokinon (fytonadion, 3-fytylmenadion, 2-metyl-3-fytyl-1,4-naftokinon). Den utvinns ur torr lusern men förekommer även i hassel- och kastanjblad, i skott av korn och havre, i kål, blomkål, spenat, tomater, vegetabiliska oljor etc. Den framställs även på syntetisk väg. Fyllokinon utgör en ljusgul olja, vilken är löslig i fetter och värmestabil men instabil i solljus.
    b) Vitamin K1-oxid (epoxid) (2-metyl-3-fytyl-1,4-naftokinon-2,3-oxid eller 2-metyl-3-fytyl-2,3-epoxi-2,3-dihydro-1,4-naftokinon).
    c) Dihydrofyllokinon (3-dihydrofytyl-2-metyl-1,4-naftokinon).
  2. Vitamin K2 (farnokinon, 3-difarnesyl-2-metyl-1,4-naftokinon). Vitamin K2, som utvinns ur mjöl av förruttnade sardiner, bildar gula kristaller och är mycket instabilt i ljus. Det har svagare aktivitet än vitamin K1.

 

O. Vitamin PP samt sådana derivat av vitamin PP som används främst som vitaminer

Vitamin PP är ett pellagraförhindrande vitamin. Det är viktigt för tillväxten, cellandningen och andra oxidationsprocesser samt för protein- och kolhydratomsättningen.

  1. Nikotinsyra (INN) (pyridin-β-karboxylsyra, niacin). Den kan ha animaliskt (t.ex. lever, njurar, färskt kött av däggdjur och vissa fiskar) eller vegetabiliskt (bryggerijäst, groddar och perikarp från spannmål etc.) ursprung. Vanligen framställs den på syntetisk väg. Nikotinsyra bildar färglösa kristaller och är löslig i etanol samt i fetter. Den är tämligen värme- och oxidationsbeständig.
  2. Natriumnikotinat.
  3. Kalciumnikotinat.
  4. Nikotinamid (INN) (nikotinsyraamid, niacinamid) har liknande egenskaper, användning och framställningssätt som nikotinsyra. Vanligen framställs den på syntetisk väg. Den är löslig i vatten och värmestabil.
  5. Nikotinamidhydroklorid.
  6. Nikotinsyramorfolid (nikotinmorfolid).

Nr 2936 omfattar inte:

  1. nedan upptagna produkter. Dessa förekommer ibland med benämningar som syftar på deras vitaminverkan, men de har ingen sådan verkan eller också är denna verkan av sekundär betydelse i jämförelse med användningen för andra ändamål:
    a) mesoinositol, myoinositol, i-inositol eller mesoinosit (nr 2906), vilka används mot matsmältnings- och leverstörningar (särskilt i form av kalcium- och magnesiumhexafosfater);
    b) vitamin H1: p-aminobensoesyra (nr 2922), som är tillväxtbefrämjande och upphäver vissa sulfonamiders hämmande inverkan på mikrobers utveckling;
    c) kolin eller bilineurin (nr 2923), vilket har betydelse för fettomsättningen;
    d) vitamin B4: adenin eller 6-aminopurin (nr 2933), vilket används mot efter medicinska behandlingar tillstötande blödningar samt inom tumörterapi;
    e) vitamin C2 eller P: citrin, hesperidin, rutin, aeskulin (nr 2938), vilka används som blödningsförhindrande faktorer och för att minska kapillärskörhet;
    f) vitamin F: linolsyra (α- och β-), linolensyra, arachidonsyra (nr 3823), vilka används för att behandla hudinflammationer och leverstörningar;
  2. syntetiska substitut för vitaminer:
    a) vitaminer K3: menadion, menafton, metylnafton eller 2-metyl-1,4-naftokinon; natriumsalt av 2-metyl-1,4-naftokinonbisulfitderivat (nr 2914); menadiol eller 1,4-dihydroxi-2-metylnaftalen (nr 2907);
    b) vitamin K6: 1,4-diamino-2-metylnaftalen (nr 2921);
    c) vitamin K5: 4-amino-2-metyl-1-naftolhydroklorid (nr 2922);
    d) cystein, ett substitut för vitamin B (nr 2930);
    e) ftiokol: 2-hydroxi-3-metyl-1,4-naftokinon, ett substitut för vitamin K (nr 2941);
  3. steroler andra än ergosterol: kolesterol, sitosterol, stigmasterol och de steroler som erhålls vid framställning av vitamin D2 (takysterol, lumisterol, toxisterol, suprasterol) (nr 2906);
  4. medikamenter enligt nr 3003 eller 3004;
  5. xantofyll, en karotinoid av naturligt ursprung (nr 3203);
  6. provitaminer A (α-, β- och γ-karotiner samt kryptoxantin), vilka används som färgämnen (nr 3203 eller 3204).

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2936.90

Detta HS-nummer innefattar bl.a. blandningar av två eller flera derivat av vitaminer. Således kan en blandning av D-pantotenoletyleter och dexpantenol, erhållna på kemisk väg, exempelvis genom reaktion av D-pantolakton, amino-3-propanol-1 och 3-etoxypropylamin i en förbestämd proportion, klassificeras enligt nr 2936.90 såsom ”Andra” och inte som oblandade derivat av D- eller DL-pantotensyra (nr 2936.24).

2937 Hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener, naturliga eller syntetiskt reproducerade; derivat och strukturellt analoga ämnen därav, inbegripet kedjemodifierade polypeptider använda främst som hormoner (+)


 

- Polypeptidhormoner, proteinhormoner och glykoproteinhormoner, samt derivat och strukturella analoger av sådana hormoner:

2937.11

- - Somatotropin, samt derivat och strukturella analoger av somatotropin 

2937.12

- - Insulin och salter av insulin

2937.19

- - Andra

 

- Binjurebarkhormoner samt derivat och strukturella analoger av binjurebarkhormoner:

2937.21

- - Kortison, hydrokortison, prednison (dehydrokortison) och prednisolon (dehydrohydrokortison)

2937.22

- - Halogenerade derivat av binjurebarkhormoner

2937.23

- - Östrogener och progestogener

2937.29

- - Andra

2937.50

- Prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener samt derivat och strukturella analoger av sådana ämnen

2937.90

- Andra


Detta nummer inbegriper:

I.

Naturliga hormoner, vilka är aktiva ämnen som produceras i levande vävnader hos människa eller djur, kan i utomordentligt små mängder hämma eller stimulera funktionerna hos bestämda organ genom att påverka dem direkt eller genom att utlösa syntesen eller sekretionen i sekundära eller tertiära hormonella system. Ett karaktärsgivande drag hos en hormon är att den binder till en stereospecifik molekylär receptor för att aktivera en svarsreaktion. Utsöndringen av dessa ämnen, vanligtvis från de endokrina körtlarna, regleras av de sympatiska och parasympatiska nervsystemen. Hormonerna transporteras av blodet, lymfan eller andra kroppsvätskor. Hormonerna kan också bildas i körtlar, som är både endokrina och exokrina eller i olika cellvävnader. Transporten i blodet är inte ett nödvändigt villkor för en hormonell reaktion. Reaktioner kan uppstå efter frisättning av hormoner i den mellanliggande vätskan med bindning till receptorer i närliggande celler (parakrin kontroll) eller till receptorer på den cell som frigjorde hormonet (autokrin kontroll).

II.

Naturliga prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener, föreningar som utsöndras av kroppen och beter sig som lokalt verkande hormoner. Prostaglandiner är en grupp hormoner eller hormonliknande ämnen som syntetiseras av den vävnad som den verkar i (eller verkar i den lokala cellmiljön) genom att binda till specifika, cellreceptorer och fungera som viktiga cellaktivitetsmodulatorer i många vävnader. Dessa tre besläktade kemiska familjer (arakidonsyrederivat) sägs ha en ”hormonliknande effekt”.

III.

Naturliga hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener som reproduceras genom syntes (inklusive biotekniska processer), det vill säga har samma kemiska struktur som det naturliga ämnet.

IV.

Derivat av naturliga eller syntetiskt reproducerade hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener, som till exempel salter, halogenerade derivat, cykliska acetaler och estrar, inklusive blandderivat (t.ex. estrar av halogenerade derivat), förutsatt att de främst används som hormoner.

V.

Analoger till hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener. Termen ”analog” avser kemikalier som har ett nära strukturellt släktskap med den ursprungliga föreningen men som inte anses vara derivat. Det inkluderar föreningar som har en strukturell likhet med naturliga föreningar men som fått en eller fler atomer i strukturen ersatta med andra.

a)

Analoger av polypeptida hormoner bildas genom att vissa aminosyror läggs till, avskiljs, ersätts eller ändras i den naturliga polypeptidkedjan. Somatrem (INN), en analog till tillväxthormonet somatotropin, är resultatet av att en terminal aminosyra lagts till till den naturliga somatrotropinmolekylen. Ornipressin (INN), en analog till naturligt argipressin (INN) och lypressin (INN), är resultatet av att en intern aminosyra i argipressin- eller lypressinmolykylen ersatts. De syntetiska gonadolberinerna, buserelin (INN), nafarelin (INN), fertirelin (INN), leuprorelin (INN) och lutrelin (INN), analoger till gonadorelin (INN) är resultatet av att vissa aminosyror i det naturliga gonadorelinets polypeptidkedja ändrats och ersatts. Giractid (INN), en analog till kortikotropin (INN) har samma struktur som de första 18 aminosyrorna i det naturliga kortikotropinet, med den första aminosyran ersatt. Metreleptin (INN), en analog till leptin, är ett rekombinant metionylderivat av humant leptin. Saralasin (INN), som innehåller tre olika aminosyror jämfört med angiotensin II:s molekyl, bör betraktas som en strukturell analog till angiotensin II men med antagonisteffekter (den förra sänker blodtrycket och den senare höjer blodtrycket).

b)

Analoger till steroidhormoner måste ha gonanstrukturen, som kan ändras genom ringsammandragning eller -utvidgning eller genom att några atomer i ringen ersätts med andra (hetero-atomer). Domoprednat (INN) och oxandrolon (INN) utgör två exempel på denna typ av analoger. Analog- och derivatfamiljen, som bibehåller grundstrukturen hos den beskrivna gonan, innehåller ett stort antal ämnen som används som hormonhämmare och antagonister (antihormoner). Några exempel är cyproteron (INN), en antiandrogen, danazol (INN), en antigonadotropin, epostan (INN), som hämmar progesteronproduktionen.

c)

Analoger till prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener kan bildas genom att atomer i en kedja ersätts, eller att ringar bildas eller elimineras. Hos tilsuprost (INN), en prostaglandinanalog, ersätts syre- och kolatomer med kväve- och svavelatomer och en ring stängs.

VI.

Naturliga blandningar av hormoner eller deras derivat eller av steroider, som konstaterats ha en hormonell effekt (t.ex. en naturlig blandning av kortikosteroidhormoner eller av konjugerade östrogener. Avsiktliga blandningar eller beredningar undantas (allmänt nummer 3003 eller 3004).

VII.

Antagonister till tumörnekrosfaktor, såsom ataquimast (INN) (nr 2933).

VIII.

Immunologiska produkter enligt nr 3002.

IX.

Medikamenter enligt nr 3003 eller 3004, i synnerhet insulinpreparat med depåverkan (zinkinsulin, zinkprotamininsulin, globininsulin, zinkglobininsulin, histoninsulin).


Detta nummer omfattar också hormonfrisättande faktorer (hormonstimulerande faktorer), hormonhämmare och hormonantagonister (antihormoner) (se anm. 8 till det här kapitlet). Numret inkluderar också derivat och strukturanaloger till hormoner, förutsatt att de bygger på naturliga hormoner eller på dem som reproduceras genom syntes och att de fungerar med hjälp av mekanismer som liknar hormonernas.

En lista över produkterna enligt detta nummer, uppställda efter kemisk struktur, följer nedan. Listan är inte uttömmande.

Lista över produkter som ska klassificeras som produkter enligt nummer 29371

1)  Om ett namn används i International Nonproprietary Names eller International Nonproprieraty Names for pharmaceutical substances, publicerade av Världshälsoorganisationen, nämns detta namn först och anges med (INN) respektive (INNM).

 A. POLYPEPTIDHORMONER, PROTEINHORMONER OCH GLYKOPROTEINHORMONER, DERAS DERIVAT OCH STRUKTURANALOGER

Denna del inkluderar, bland annat:

  1. Somatotropin, dess derivat och strukturanaloger. Somatotropin (tillväxthormon, GH, STH (somatotropt hormon) är ett vattenlösligt protein som främjar vävnadstillväxt och medverkar till regleringen av andra faser i proteinmetabolismen. Det utsöndras av de somatotropa cellerna i hypofysens främre lob. Utsöndringen regleras av en frisättningsfaktor (tillväxthormon-frisättande hormon) och en hämmande faktor, somatostatin. Humant tillväxthormon (hGH) är en enda polypeptidkedja med 191 aminosyror, som är tillverkade nästan uteslutande genom rekombinant-DNA-teknik. Denna del inkluderar också derivat och analoger som somatrem (INN), (metionyl hGH), acetylerad hGH, desamido hGH och somenopor (INN) och antagonister såsom pegvisomant (INN).
  2. Insulin och dess salter. Insulin är en polypeptid innehållande 51 aminosyragrupper och det produceras i de s.k. langerhanska cellöarna i bukspottkörteln hos många djur. Humant insulin kan fås genom extrahering ur bukspottkörteln, genom modifiering av kreaturs- eller grisinsulin eller genom biotekniska processer som involverar bakterier eller jäst för att producera rekombinant humant insulin. Insulin spelar en viktig roll vid det cellulära upptaget av cirkulerande glukos och andra näringsämnen liksom vid deras lagring i form av glykogen och fett. Rent insulin är ett vitt, icke hygroskopiskt amorft pulver eller glänsande kristaller som är lösliga i vatten. Kliniskt används det vid behandling av diabetes. Insulinsalter inbegriper insulinhydroklorid.
  3. Kortikotropin (INN) (ACTH (adrenokortikotropt hormon) är en vattenlöslig polypeptid. Den stimulerar ökad produktion av binjurebarkssteroider. Giraktid (INN) är en analog till kortikotropin.
  4. Laktogent hormon (LTH, galaktin, galaktogent hormon, luteotropin, mammotropin, prolaktin) är en polypeptid som kan kristalliseras. Aktiverar mjölkavsöndringen och påverkar aktiviteten hos gulkroppen.
  5. Tyreotropin (INN) (tyreotropt hormon, TSH /thyroid-stimulating hormone /sköldkörtelstimulerande hormon/) är ett glykoprotein som ingriper i sköldkörtelns verkan på blodet och vid avlägsnandet av jod. Det påverkar tillväxt och utsöndring.
  6. Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett vattenlösligt glykoprotein. Det aktiverar sexualfunktionerna.
  7. Luteiniserande hormon (LH, ICSH /interstitial-cell-stimulating hormone/, luteinostimulin) är ett vattenlösligt glykoprotein. Det stimulerar sexalfunktionerna genom att stimulera steroidutsöndring, ovulation och interstitial cellutveckling.
  8. Koriongonadotropin (INN) (hCG /human chorionic gonadotrophin/). Hormonet är ett glykoprotein som bildas i placenta och som utvinns ur gravida kvinnors urin. Vita kristaller, relativt instabila i vattenlösning. Stimulerar follikelmognad.
  9. Serumgonadotropin (INN) (equint koriongonadotropin /eCG/) är ett könskörtelstimulerande glykoprotein som produceras i placenta och livmoderslemhinnan hos dräktiga ston. Kallades ursprungligen pregnant-mare-serum gonadotropin.
  10. Oxytocin (INN) (a-hypofamin) är en vattenlöslig polypeptid. Dess huvudfunktion är sammandragning av livmodern och mjölktömning av bröstkörtlarna. Analogerna carbetocin (INN), demoxytocin (INN) etc. inbegrips också.
  11. Vasopressiner: argipressin (INN) och lypressin (INN), deras derivat och strukturella analoger. Vasopressiner är polypeptider som höjer blodtrycket och ökar vattenretentionen hos njurarna. Analoger som terlipressin (INN) desmopressin (INN) etc. inbegrips också här.
  12. Kalcitonin (INN). (TCA – tyrokalcitonin) är en hypokalcemisk och hypofosfatemisk polypeptid.
  13. Glukagon (INN) (HGF /hyperglykemisk glykogenolytisk faktor/) är en polypeptid som har förmågan att öka glukoskoncentrationen i blodet.
  14. Tyroliberin (TRF; TRH). Denna polypeptid stimulerar utsöndringen av tyrotropin.
  15. Gonadorelin (INN) (gonadoliberin, gonadotropin-frisättande hormon, LRF, GnRH). Denna polypeptid främjar utsöndringen av follikelstimulerande och luteinstimulerande hormoner i hypofysen. Polypeptidanalogerna buserilin (INN), goserilin (INN), fertirelin (INN), sermorelin (INN) etc. är också inbegripna.
  16. Somatostatin (INN) (SS, SRIH, SRIF). Denna polypeptid hämmar frisättningen av tillväxthormon och TSH från hypofysen och har en neurotrop verkan.
  17. Förmaksnatriuretiskt hormon (ANH; ANF) är en polypeptid som utsöndras från hjärtats förmak. När hjärtförmaket är uttänjt på grund av ökad blodvolym, stimuleras utsöndring av ANH. ANH i sin tur ökar salt- och vattenutsöndringen och sänker blodtrycket.
  18. Endotelin är en polypeptid som utsöndras av endotelceller i blodkärlen. Även om endotelin utsöndras i blodcirkulationen, verkar den lokalt på ett parakrint sätt sammandragande på närliggande glatta kärlmuskulaturen och ökar blodtrycket.
  19. Inhibin och aktivin är hormoner som finns i könskörtelvävnad.
  20. Leptin, en polypeptidhormon producerad i fettvävnad och som anses verka på receptorer i hjärnan för att reglera kroppsvikt och fettomsättning. Här inkluderas också metreleptin (INN), ett rekombinant metionylderivat av leptin som har en liknande aktivitet och anses utgöra en analog av leptin.


B.  STEROIDHORMONER, DERAS DERIVAT OCH STRUKTURELLA ANALOGER


1.

Kortikosteroider utsöndras i binjurarnas kortikalzon och spelar en viktig roll i upprätthållandet av kroppens metabolism. De kallas också binjurebarkshormoner eller kortikoider och delas vanligtvis in i två grupper, beroende på sin fysiologiska verkan:
(i) glukokortikoider, som reglerar protein- och kolhydratmetabolism och
(ii) mineralkortikoider, som orsakar natrium- och vattenretention hos kroppen och påskyndar kaliumutsöndringen. Mineralkortikoidernas egenskaper utnyttjas vid behandling av njursjukdomar och vid Addisons sjukdom. Dessa inbegriper följande kortikosteroider, derivat och analoger:

a)

Kortison (INN). En glukokortikoid som reglerar protein- och kolhydratmetabolism och också har en lokal, antiinflammatorisk effekt.

b)

Hydrokortison (INN) (kortisol). En glukokortikoid med ungefär samma verkan som kortison.

c)

Prednison (INN). Glukokortikoid. Ett derivat av kortison.

d)

Prednisolon (INN) (dehydrohydrokortison). Glukokortikoid. Ett derivat av hydrokortison.

e)

Aldosteron (INN). En mineralkortikoid.

f)

Kortodoxon (INN).


Vissa derivat är modifierade i syfte att hämma den kortikala hormoneffekten till förmån för den antiinflammatoriska effekten, vilket betraktas som en hormonell effekt. Dessa är huvudsakligen derivat av kortison (INN), hydrokortison (INN), prednison (INN) och prednisolon (INN), vilka används som antiinflammatoriska och antireumatiska medel.

2.

Halogenerade derivat av kortikosteroider är steroider i vilka väteatomen vanligtvis vid position 6 eller 9 på gonanringen ersatts med en klor- eller fluoratom (t.ex. dexametason (INN) och vilka kraftigt förstärker den glukokortikoida och antiinflammatoriska effekten hos de kortikoider som de härrör från. Dessa derivat har ofta ytterligare modifierats och marknadsförts i form av estrar, acetonider (t.ex. fluocinolon acetonid (INN), etc.

3.

Östrogener och progestogener är två huvudgrupper av könshormoner som utsöndras av de manliga och kvinnliga könsorganen. De kan också framställas genom syntes. Dessa hormoner kallas också progestiner och gestagener.

Östrogener är kvinnliga könshormoner som bildas i äggstockar, testiklar, binjurar, placenta och andra steroidproducerande vävnader. De karakteriseras genom sin förmåga att bilda estrus hos hondäggdjuret. Östrogenet svarar för utvecklingen av kvinnliga könskarakteristika och används vid behandling av menopausen och för tillverkning av preventivmedel. De inbegriper följande östrogener, derivat och analoger:

a)

Östron (INN). Ett av de viktigaste östrogenerna hos människor.

b)

Estradiol (INN). Ett viktigt naturligt östrogen.

c)

Estriol (INN). Ett naturligt östrogen.

d)

Etinylöstradiol (INN). Ett viktigt, syntetiskt östrogen som verkar oralt och används som en östrogen huvudkomponent i kombination med orala preventivmedel.

e)

Mestranol (INN). Eterderivat av etinylöstradiol. Används som oralt preventivmedel.


Progestogener är en grupp steroider som uppkallats efter sin progestogena verkan, vilken är viktig för graviditetens igångsättning och fortsättning. Dessa kvinnliga könshormoner förbereder livmodern för graviditeten och för graviditetens bevarande. Eftersom de hämmar ägglossningen används många progestiner som komponenter i preventivmedel. De inbegriper:

a)

Progesteron (INN). Det viktigaste progestinet hos människor och en intermediär i östrogenernas, androgenernas och kortikosteroidernas biosyntetiska banor. Det framställs av corpus luteum efter frisättning av ett ägg i livmodern och i binjurarna, placenta och testiklarna.

b)

Pregnandiol. Naturligt förekommande progestin med en mycket svagare biologisk aktivitet än progesteronet.

4.

Övriga steroidhormoner

Androgener är en stor grupp av könshormoner som inte är inbegripna ovan. De framställs huvudsakligen i testiklarna och i mindre utsträckning i äggstockarna, binjurarna och placenta. Androgener svarar för utvecklingen av manliga könskarakteristika. Androgener påverkar metabolismen, d.v.s. de har en anabol effekt.
Testosteron (INN) är en av de viktigaste androgenerna.
Den här delen omfattar också de syntetiska steroider som används för att hämma eller motverka hormoneffekter, som till exempel anti-östrogener, antiandrogener och antirogestogener (anti-progestiner, antiestagener). Steroida antiprogestiner är progestinantagonister som använts vid behandling av vissa sjukdomar. Exempel i denna grupp inkluderar onapriston (INN) och aglepriston (INN).
De viktigaste av dessa steroider inom internationell handel är förtecknade nedan. Produkterna upptas i alfabetisk ordning med deras förkortade namn följt av en anvisning om deras huvudsakliga hormonfunktion. Om flera namn förekommer används det namn som har publicerats av Världshälsoorganisationen i "International Non-proprietary Names for pharmaceutical preparations" (INN) eller i "International Nonproprietary Names modified" (INNM). De kemiska namnen är i enlighet med reglerna för steroidnomenklatur i IUPAC 1957.

 

Lista över steroider använda främst på grund av sin hormonfunktion


Förkortat namn
Kemiskt namn

Huvudsaklig hormonfunktion

Adrenosteron

Androgen

androst-4-en-3,11,17-trion

 
  

Aldosteron (INN)

Kortikosteroid

11β,21-dihydroxi-3,20-dioxopregn-4-en-18-al

 
  

Allylöstrenol (INN)

Progestogen

17α-allylester-4-en-17β-ol

 
  

(Inget förkortat namn)

 

5α-androstan-3,17-dion

Androgen

  

Androstanolon (INN)

Androgen

17β-hydroxi-5α-androstan-3-on

 
  

Androstendioler 

Anaboliska

androst-5-en-3β,17β-diol

 

androst-5-en-3β,17α-diol

 
  

(Inget förkortat namn)

 

androst-4-en-3,17-dion

Androgen

  

Androsteron 

Androgen

3α-hydroxi-5α-androstan-17-on

 
  

Betametason (INN)

Kortikosteroid

9α-fluor-11β-17α,21-trihydroxi-16β-

 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Bolasteron (INN)

Anabolisk

17β-hydroxi-7α,17α-dimetylandrost-4-en-3-on

 
  

11-Dehydrokortikosteron

Kortikosteroid

21-hydroxipregn-4-en-3,11,20-trion

 
  

Deoxikortikosteron; se Desoxikorton

 
  

Desoxikorton (INN)

Kortikosteroid 

21-hydroxipregn-4-en-3,20-dion

 
  

Dexametason (INN)

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α- 

 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Dihydroandrosteron

Androgen

5α-androstan-3α,17β-diol

 
  

Dydrogesteron (INN)

Progestogen

9β,10α-pregna-4,6-dien-3,20-dion

 
  

Equilenin

Östrogen

3-hydroxiestra-1,3,5(10),6,8-pentaen-17-on

 
  

Equilin

Östrogen

3-hydroxiestra-1,3,5(10),7-tetraen-17-on

 
  

Etinylestradiol (INN) 

Östrogen

17α-etynylestra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol

 
  

Etisteron (INN)

Progestogen

17α-etynyl-17β-hydroxiandrost-4-en-3-on

 
  

Etylestrenol (INN)

Anabolisk

17α-etylestr-4-en-17β-ol

 
  

Etynodiol (INN)

Progestogen

17α-etynylestr-4-en-3β,17β-diol

 
  

Fludrokortison (INN)

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregn-4-en-

 

3,20-dion

 
  

Flumetason (INN)

Kortikosteroid

6α,9α-difluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α-

 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Fluocinolon (INNM)

Kortikosteroid

6α,9α-difluor-11β,16α,17α,21-tetra-

 

hydroxipregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Fluokortolon (INN)

Kortikosteroid

6α-fluor-11 β,21-dihydroxi-16 α -metyl-

 

pregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Fluormetolon (INN)

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,17α-dihydroxi-6α-metyl-

 

pregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

9α-Fluorprednisolon

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregna-

 

1,4-dien-3,20-dion

 
  

Fluoximesteron (INN)

Androgen

9α-fluor-11β,17β-dihydroxi-17α-metyl-

 

androst-4-en-3-on

 
  

Flupredniden (INN) 

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16-

 

metylenpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Fluprednisolon (INN)

Kortikosteroid

6α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregna-

 

1,4-dien-3,20-dion

 
  

Flurandrenolon

Kortikosteroid

6α-fluor-11β,16α,17α,21-tetrahydroxipregn-

 

4-en-3,20-dion

 
  

Formokortal (INN)

Kortikosteroid

3-(2-kloretoxi)-9α-fluor-6-formyl-11β,

 

21-dihydroxi-16α,17α-isopropylidendi-

 

oxipregna-3,5-dien-20-on-21-acetat

 
  

Gestonoron (INNM)

Progestogen

17β-etyl-17α-hydroxiestr-4-en-3,20-dion

 
  

Hydrokortison (INN)

Kortikosteroid

11β,17α,21-trihydroxipregn-4-en-3,20-dion

 
  

Hydroxiprogesteron (INN)

Progestogen

17α-hydroxipregn-4-en-3,20-dion

 
  

Klokortolon (INN)

Kortikosteroid 

9α-klor-6α-fluor-11β,21-dihydroxi-16α-

 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Klormadinon (INN)

Progestogen

6-klor-17α-hydroxipregna-4,6-dien-

 

3,20-dion

 
  

Klorprednison (INN)

Kortikosteroid 

6α-klor-17α,21-dihydroxipregna-1,4-

 

dien-3,11,20-trion

 
  

Klostebol (INN)

Anabolisk

4-klor-17β-hydroxiandrost-4-en-3-on

 
  

Kortikosteron

Kortikosteroid

11β,21-dihydroxipregn-4-en-3,20-dion

 
  

Kortisol; se Hydrokortison

 

Kortison (INN)

Kortikosteroid

17α,21-hydroxipregn-4-en-3,11,20-trion

 
  

Lynestrenol (INN)

Progestogen

17α-etynylestr-4-en-17β-ol

 
  

Medroxiprogesteron (INN)

Progestogen

17α-hydroxi-6α-metylpregn-4-en-3,20-dion

 
  

Megestrol (INN)

Progestogen

17α-hydroxi-6-metylpregna-4,6-dien-

 

3,20-dion

 
  

Mestanolon (INN)

Anabolisk

17β-hydroxi-17α-metyl-5α-androstan-3-on

 
  

Mesterolon (INN)

Androgen

17β-hydroxi-1α-metyl-5α-androstan-3-on 

 
  

Mestranol (INN)

Östrogen 

17α-etynyl-3-metoxiestra-1,3,5(10)-trien-

 

17β-ol

 
  

Metandienon (INN)

Anabolisk

17β-hydroxi-17α-metylandrosta-1,4-dien-

 

3-on 

 
  

Metandriol (INN)

Anabolisk 

17α-metylandrost-5-en-3β,17β-diol 

 
  

Metenolon (INN)

Anabolisk

17β-hydroxi-1-metyl-5α-androst-1-en-3-on

 
  

2-Metylhydrokortison

Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxi-2β-metylpregn-

 

4-en-3,20-dion

 
  

6α-Metylhydrokortison

Kortikosteroid

11β,17α,21-trihydroxi-6α-metylpregn-

 

4-en-3,20-dion

 
  

Metylnortestosteron

Progestogen

17β-hydroxi-17α-metylestr-4-en-3-on

 
  

Metylprednisolon (INN)

Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxi-6α-metylpregna-1,4-dien-3,20-dion 

 
  

Metyltestosteron (INN)

Androgen

17β-hydroxi-17α-metylandrost-4-en-3-on

 
  

α-Metylöstradiol

Östrogen

17α-metylestra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol

 
  

Nandrolon (INN)

Anabolisk

17β-hydroxiestr-4-en-3-on 

 
  

Noretandrolon (INN) 

Anabolisk

17α-etyl-17β-hydroxiestr-4-en-3-on

 
  

Noretisteron (INN)

Progestogen

17α-etynyl-17β-hydroxiestr-4-en-3-on

 
  

Noretynodrel (INN)

Progestogen

17α-etynyl-17β-hydroxiestr-5(10)-en-3-on

 
  

Norgestrel (INN)

Progestogen

13β-etyl-17α-etynyl-17β-hydroxigon-

 

4-en-3-on

 
  

Normetandron; se Metylnortestosteron

 
  

Nortestosteron; se Nandrolon

 
  

Oxabolon (INNM)

Anabolisk

4,17β-dihydroxiestr-4-en-3-on

 
  

Oximesteron (INN)

Anabolisk

4,17β-dihydroxi-17α-metylandrost-4-en-3-on

 
  

Oximetolon (INN)

Anabolisk

17β-hydroxi-2-hydroximetylen-17α-metyl-

 

5α-androstan-3-on

 
  

Parametason (INN)

Kortikosteroid

6α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α-

 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Prasteron (INN)

Androgen

3β-hydroxiandrost-5-en-17-on

 
  

Prednisolon (INN)

Kortikosteroid

11β,17α,21-trihydroxipregna-1,4-dien-

 

3,20-dion 

 
  

Prednison (INN)

Kortikosteroid 

17α,21-dihydroxipregna-1,4-dien-3,11,20-

 

trion

 
  

Prednyliden (INN)

Kortikosteroid

11β,17α,21-trihydroxi-16-metylenpregna-

 

1,4-dien-3,20-dion

 
  

Pregnenolon (INN)

Kortikosteroid

3β-hydroxipregn-5-en-20-on

 
  

Progesteron (INN)

Progestogen

pregn-4-en-3,20-dion

 
  

Stanolon; se Androstanolon

 
  

Testosteron (INN)

Androgen

17β-hydroxiandrost-4-en-3-on

 
  

Tiomesteron (INN)

Anabolisk 

1α,7α-di(acetyltio)-17β-hydroxi-17α-

 

metylandrost-4-en-3-on

 
  

Triamcinolon (INN)

Kortikosteroid

9α-fluor-11β,16α,17α,21-tetrahydroxi-

 

pregna-1,4-dien-3,20-dion

 
  

Östradiol (INN)

Östrogen

estra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol

 
  

Östriol (INNM)

Östrogen

estra-1,3,5(10)-trien-3,16α,17β-triol

 
  

Östron (INN)

Östrogen

3-hydroxiestra-1,3,5(10)-trien-17-on

 



C. PROSTAGLANDINER, TROMBOXANER OCH LEUKOTRIENER, DERAS DERIVAT OCH STRUKTURELLA ANALOGER


Dessa produkter är derivat av arakidonsyra.

  1. Prostaglandiner
    De viktigaste derivaten av arakidonsyra är prostaglandiner, kroppsegna ämnen som verkar i ytterst små mängder som hormoner och som innehåller prostanonsyrans grundstruktur. Prostaglandiner påverkar regleringen av blodcirkulationen, njurfunktionen och endokrina systemet (t.ex. genom att minska gulkroppens produktion av progesteron). De stimulerar också sammandragningen av den glatta kärlmuskulaturen eller utvidgningen av blodkärlen, förhindrar trombocytaggregation och reglerar magsaftsavsöndringen. Följande prostaglandiner, derivat och analoger inbegrips:
    a) Alprostadil (INN) (prostaglandin E1). En huvudprostaglandin som kristalliseras ur biologiska extrakt. Det används som kärldilaterare. Dess funktion är att stimulera frisättandet av erytropoietin från njurbarken och det hämmar trombocytaggregationen.
    b) Alfaprostol (INN). En syntetisk prostaglandinanalog som används vid behandling av infertilitet hos ston.
    c) Tilsuprost (INN). En prostaglandinanalog som fått en syre- och en kolatom ersatta med en kväve-och en svavelatom med ringförslutning. Den här gruppen inbegriper också syntetiska produkter som prostalen (INN), dinoprost (INN) etc., vilka bibehåller de naturliga produkternas grundstruktur och har liknande fysiologisk aktivitet.

  2. Tromboxaner och leukotriener
    Tromboxaner och leukotriener, liksom prostaglandiner, syntetiseras i celler från arakidonsyra. Även om deras funktion är jämförbar med prostaglandinernas och deras struktur liknar varandra, innehåller de inte prostanonsyrans grundstruktur. Tromboxaner härrör sig biosyntetiskt från prostaglandiner. De får trombocyterna att klumpa ihop sig och artärerna att dras samman och är viktiga vid regleringen av de fleromättade fettsyrornas funktion. Leukotrienerna fick sitt namn på grund av att de härrör från leukocyterna och har en konjugerad trienstruktur. De är kraftiga bronkkonstriktorer och spelar en viktig roll vid allergireaktioner.
    a) Tromboxan B2 är en vasokonstriktor, bronkkonstriktor och framkallare av trombocytaggregation.
    b) Leukotrien C4 har befunnits vara 100 till 1 000 gånger mer effektivt än histamin eller prostaglandiner vad gäller påverkan på lungornas luftvägar.


D. ÖVRIGA HORMONER


Här klassificeras övriga hormoner vars struktur skiljer sig från ovan angivna hormoner. Ett exempel är melatonin, som finns i tallkottkörteln och kan anses vara ett derivat av indol. Andra hormoner som klassificeras enligt detta nummer är:

  1. Katekolaminhormoner, deras derivat och strukturella analoger

    Denna grupp av hormoner inbegriper de som finns i binjurarnas medullära zon.

    a) Epinefrin (INN) (adrenalin eller (-)-3,4-dihydroxi-α-(metylamino)metyl/bensylalkohol) och racepinefrin (INN) (±)-3,4-dihydroxi-α-/(metylamino)metyl/bensylalkohol). Dessa båda hormoners strukturer svarar mot det kemiska namnet 1-(3,4-dihydroxifenyl)-2- metylaminoetanol. Epinefrin är ett ljusbrunt eller nästan vitt kristallpulver som påverkas av ljuset. Det är obetydligt lösligt i vatten och organiska lösningsmedel. Det kan utvinnas ur binjurar på hästar men erhålls vanligen på syntetisk väg. Hormonet verkar blodtrycksstegrande, stimulerar det sympatiska nervsystemet, ökar antalet blodkroppar och blodsockerhalten samt har en starkt kärlsammandragande verkan.

    b) Norepinefrin (INN) (levarterenol), noradrenalin eller (-)-2-amino-1-(3,4-dihydroxifenyl)etanol. Norepinefrin bildar vita, vattenlösliga kristaller. Hormonets fysiologiska verkan är ett mellanting mellan adrenalinets och efedrinets.

  2. Aminosyraderivat

    a) Levotyroxin (INNM) och DL-tyroxin (3-/4-(4-hydroxi-3,5-dilodofenoxi)-3,5-dijodfenyl/alanin eller 3,5,3',5'-tetrajodtyronin). Tyroxin utvinns ur sköldkörteln eller erhålls genom syntes. Det är en aromatisk aminosyra. Tyroxin förekommer som vita eller gulaktiga kristaller som är olösliga i vatten och i vanliga lösningsmedel. Det ökar ämnesomsättningen (grundomsättningen) och syreförbrukningen, påverkar det sympatiska nervsystemet, reglerar protein- och fettomsättningen samt kompenserar jodunderskott i organismen. Tyroxin används för behandling av struma och kretinism. L-isomeren är den mest aktiva formen. Natriumsaltet, som har liknande aktivitet, är ett vitt pulver som är obetydligt lösligt i vatten.

    b) Liotyronin (INN) och ratyronin (INN) (DL-3,5,3'-trijodtyronin) (3-/4-(4- hydroxi-3-jodfenoxi)- 3,5-dijodfenyl/alanin). Även trijodtyronin utvinns från sköldkörteln. Dess fysiologiska verkan är större än den hos tyroxin.


Detta nummer omfattar inte:

1.

produkter som inte har någon hormoneffekt men som har en hormonliknande struktur:

a)

androst-5-en-3α,17α-diol, androst-5-en-3α,17β-diol (nr 2906) och diacetater av dessa föreningar (nr 2915)

b)

adrenalon (INN) (3',4'-dihydroxi-2-metylaminoacetofenon) (nr 2922)

c)

följande produkter som klassificeras enligt nr 2922:

i)

2-amino-1-(3,4-dihydroxifenyl)butan-1-ol.

ii)

korbadrin (INN) (2-amino-1-/3,4- dihydroxifenyl/propan-1-ol, 3,4-dihydroxinorefedrin, homoarterenol)

iii)

deoxiepinefrin (deoxiadrenalin, 1-/3,4-dihydroxifenyl/-2-metylaminoetan, epinin)

iv)

3',4'-dihydroxi-2-etylaminoacetofenon (4-etylamino-acetylkatekol)

v)

1-(3,4-dihydroxifenyl)-2-metylaminopropan-1-ol (3,4-dihydroxiefedrin)

vi)

(±)-N-metylepinefrin ((±)-1-/3,4-dihydroxifenyl/-2-dimetylaminoetanol, metadren, (±)-N-metyladrenalin)

2.

produkter som har en hormoneffekt men som inte har en hormonliknande struktur:

a)

dienestrol (INN) (3,4-bis-/p-hydroxifenyl/hexa-2,4-dien) (nr 2907)

b)

hexestrol (INN) (3,4-bis-/p-hydroxifenyl/hexan) (nr 2907)

c)

dietylstilbestrol (INN) (trans-3,4-bis-/p-hydroxifenyl/hex-3-en) (nr 2907), dess dimetyleter (nr 2909), dipropionat (nr 2915) och furoat (nr 2932)

d)

klomifen (INN) (antiöstrogen) (nr 2922)

e)

tamoxifen (INN) (antiöstrogen) (nr 2922)

f)

flutamid (INN) (antiandrogen) (nr 2924)

g)

endotelinantagonister, såsom darusentan (INN) (nr 2933), atrasentan (INN) (nr 2934) och sitaxentan (INN) (nr 2935).

3.

naturliga ämnen med hormonella effekter men som inte utsöndras i människors och djurs kroppar:

a)

Zearalenon, ett anabolt medel (nr 2932).

b)

Asperlicin, en kolecistokininantagonist (nr 2933).

4.

följande produkter, vilka ibland anses som hormoner men som inte har någon egentlig hormonverkan:

a)

cystin, cystein och hydroklorider av dessa (nr 2930)

b)

metionin och dess kalciumsalter (nr 2930)

c)

neurotransmittorer och neuromodulatorer, såsom sepranolon (INN) (nr 2914), dopamin (nr 2922), acetylkolin (nr 2923), serotonin (5-hydroxitryptamin eller 5-hydro-3-(b-aminoetyl) indol) (nr 2933), histamin (2933) och liknande produkter, såsom deras receptoragonister och receptorantagonister

d)

emfilermin (INN), leukemihämmande faktor (human) och tillväxtfaktor (nr 2933) och repifermin (INN), fibroblasttillväxtfaktor (nr 2933).

e)

NMDA (N-metyl-D-asparaginsyra) receptorantagonister, såsom lanicemin (INN) (nr 2933) och nebostinel (INN) (nr 2924)

f)

heparin (nr 3001)

g)

modifierade immunologiska produkter (nr 3002).

5.

ämnen med tillväxtreglerande verkan på växter (t.ex. fytohormoner), naturliga eller syntetiska, vilka klassificeras på följande sätt:

A.

När de är oblandade och inte föreligger i detaljhandelsförpackningar klassificeras de efter sin kemiska sammansättning, t.ex.:

a)

α-naftylättiksyra och dess natriumsalt (nr 2916)

b)

2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D) 2,4,5-T (ISO) (2,4,5-tri-klorfenoxiättiksyra) och 4-klor-2-metyl-fenoxiättiksyra (MCPA) (nr 2918)

c)

β-indolylättiksyra och dess natriumsalt (nr 2933).

B.

När de föreligger som preparat eller i detaljhandelsförpackningar klassificeras de enligt nr 3808

6.

Antagonister till tromboxaner och leukotriener vilka klassficeras enligt sin struktur (t.ex. seratrodast (INN) (nr 2918) och montelukast (INN) (nr 2933)).

7.

Antagonister till tumör nekrosis faktor, såsom ataquimast (INN) (nr 2933).

8.

immunulogiska produkter enligt nr 3002.

9.

medikamenter enligt nr 3003 eller 3004, i synnerhet insulinpreparat med depåverkan (zinkinsulin, zinkprotamininsulin, globininsulin, zinkglobininsulin, histoninsulin).

  

 

UNDERAVDELNING XII

Glykosider och alkaloider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, etrar, estrar och andra derivat av sådana ämnen

Allmänna anvisningar

Med uttrycket derivat i denna underavdelning förstås kemiska föreningar vilka skulle kunna erhållas ur en grundförening enligt numret i fråga och som har föreningens viktigaste kännetecken inklusive dess grundstruktur.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2937.11 till 2937.19

Dessa undernummer omfattar peptidhormoner som innehåller två eller flera aminosyror.

 

2938 Glykosider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, etrar, estrar och andra derivat av glykosider


2938.10

- Rutin (rutosid) och rutinderivat

2938.90

- Andra slag


Glykosider förekommer huvudsakligen inom växtriket. Vanligtvis hydrolyseras de under inverkan av syror, baser eller enzymer till en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon). Dessa delar är bundna till varandra via sockrets anomeriska kolatom. Följaktligen anses inte sådana produkter som vaccinin och hamamelitannin enligt nr 2940 vara glukosider.

De vanligaste, naturligt förekommande, glykosiderna är O-glykosider, i vilka sockerdelen och aglykonen oftast är bundna genom en acetalfunktion. Det finns dock även naturligt förekommande N-glykosider, S-glykosider och C-glykosider, i vilka sockrets anomeriska kol är bundet till aglykonen via en kväveatom, svavelatom eller kolatom (t.ex. kasimiredin (N-glykosid), sinigrin (S-glykosid) och aloin (C-glykosid). Ibland är aglykonen bunden till sockret genom en estergrupp.

Glykosider är i allmänhet fasta, färglösa ämnen. De utgör reservnäringsämnen eller stimulerande ämnen för växterna. Många glykosider används för terapeutiskt ändamål.

  1. Rutin (rutosid) förekommer i många växter, särskilt i boveteväxten (Fagopyrum esculentum Moench., Polygonaceae) som innehåller cirka 3 % (baserat på torrvikten).
  2. Digitalisglykosider förekommer i växter av släktet Digitalis (t.ex. Digitalis lanata och Digitalis purpurea). Vissa är medicinskt viktiga som hjärtstimulerande medel. Gruppen omfattar bl.a. digitoxin, som är ett mycket giftigt, luktlöst, kristalliniskt, vitt pulver, digoxin samt digitonin, som utgör saponin från digitalis och används som kemiskt reagens.
  3. Glycyrrhizin och glycyrrhizater förekommer i lakritsrot och bildar färglösa kristaller. Ammoniumglycyrrhizat är en rödaktigt brun massa som används vid tillredning av drycker. Glycyrrhizater har även medicinsk användning.
  4. Strofantinglykosider förekommer i många arter av släktet Strophantus. De är hjärtstimulerande ämnen med mycket kraftig verkan. Åtskilliga strofantinglykosider är kända, bl.a. det mycket giftiga ouabain eller strofantin-G, som bildar färglösa kristaller.
  5. Saponiner är amorfa glykosider som förekommer tämligen rikligt inom växtriket. De retar till nysning och vattenlösningarna skummar starkt vid skakning. Saponiner används inom medicinen, för framställning av rengöringsmedel och som skumbildande medel i laddningar till brandsläckningsapparater.
  6. Aloin förekommer i bladen hos ett flertal arter av aloesläktet.
  7. Amygdalin förekommer i bittermandel och i åtskilliga fruktkärnor samt används som slemlösande medel.
  8. Arbutin förekommer i mjölonblad och används som urindrivande medel.
  9. Sinigrin förekommer i frön från svartsenap och i pepparrot och används inom medicinen.

Detta nummer omfattar också vissa tanninderivat av naturliga eller syntetiskt reproducerade glykosider.

Numret omfattar även naturliga blandningar av glykosider och av glykosidderivat (t.ex. en naturlig blandning av digitalisglykosider innehållande purpureaglykosider A och B, digitoxin, gitoxin, gitaloxin etc.), men avsiktliga blandningar samt beredningar förs inte hit.

Detta nummer omfattar inte heller:

  1. nukleosider och nukleotider (enligt nr 2934);
  2. alkaloider (t.ex. tomatin) (enligt nr 2939);
  3. icke-naturliga glykosider (andra än produkter enligt nr 2937 och 2939) i vilka glykosidbindningen är en acetalfunktion som erhållits genom företring vid dent anomeriska kolatomen (α-metylglykosid, tribensoid (INN)) (enligt nr 2940);
  4. antibiotika (t.ex. tyocamin) (enligt nr 2941).


2939 Alkaloider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, etrar, estrar och andra derivat av alkaloider


 

- Opiumalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen:

2939.11

- - Koncentrat av vallmohalm; buprenorfin (INN), kodein, dihydrokodein (INN), etylmorfin, etorfin (INN), heroin, hydrokodon (INN), hydromorfon (INN), morfin, nikomorfin (INN), oxykodon (INN), oxymorfon (INN, folkodin (INN), tebakon (INN) och tebain; salter av sådana ämnen 

2939.19

- - Andra

2939.20

- Kinabarkalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen

2939.30

- Koffein och salter av koffein 

 

- Efedriner och salter av efedriner: 

2939.41 

- - Efedrin och salter av efedrin 

2939.42

- - Pseudoefedrin (INN) och salter av pseudoefedrin

2939.43

- - Katin (INN) och salter av katin 

2939.44

- - Norefedrin och salter av norefedrin

2939.49

- - Andra 

 

- Teofyllin och aminofyllin (teofyllinetylendiamin) samt derivat av dessa alkaloider; salter av sådana ämnen:

2939.51

- - Fenetyllin (INN) och salter av fenetyllin

2939.59

- - Andra 

 

- Alkaloider ur rågmjöldryga och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen:

2939.61

- - Ergometrin (INN) och salter av ergometrin

2939.62

- - Ergotamin (INN) och salter av ergotamin

2939.63

- - Lysergsyra och salter av lysergsyra

2939.69

- - Andra

 

- Andra, av växtursprung

2939.71

- - Kokain, ekgonin, levometamfetamin, metamfetamin (INN), metamfetaminracemat; salter, estrar och andra derivat av sådana ämnen

2939.79

- - Andra

2939.80

- Andra


Dessa alkaloider utgör organiska baser med komplicerad sammansättning.De har starka fysiologiska verkningar och är alla mer eller mindre giftiga. Vissa alkaloider kan framställas på syntetisk väg.

Detta nummer omfattar oblandade alkaloider och naturliga alkaloidblandningar (t.ex. veratrin och totalalkaloider av opium), men avsiktliga blandningar samt beredningar förs inte hit. Numret omfattar inte heller växtsafter och växtextrakter, t.ex. torkad vallmosaft (opium) (nr 1302).

Detta nummer omfattar också hydro- och dehydroderivat samt oxi- och desoxiderivat av alkaloider och i allmänhet varje alkaloidderivat, vars struktur i huvudsak är densamma som strukturen hos den naturliga alkaloid från vilken det härrör.


A. Opiumalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen

  1. Morfin ingår i opium och bildar färglösa kristaller. Det är mycket giftigt och ett starkt narkotiskt medel.
  2. Dihydromorfin, desomorfin (INN) (dihydrodesoximorfin), hydromorfon (INN) (dihydromorfinon) och metopon (INN) 5-metyldihydromorfinon).
  3. Diacetylmorfin (heroin) är ett kristalliniskt, vitt pulver och används som lugnande medel i stället för kodein och morfin.
  4. Etylmorfin är ett luktlöst, kristalliniskt, vitt pulver. Det används invärtes som sömnmedel och som smärtstillande medel och utvärtes som lokalbedövningsmedel.
  5. Kodein (metylmorfin, monometyleter av morfin) förekommer tillsammans med morfin i opium. Det bildar kristaller och används som lugnande medel i stället för morfin.
  6. Dihydrokodein (INN), hydrokodon (INN) (dihydrokodeinon) och oxykodon (INN) (dihydrohydroxikodeinon).
  7. Narcein är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och används som sömnmedel och som smärtstillande medel.
  8. Noskapin (INN) (narkotin) är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och är mindre verksamt än morfin och endast svagt giftigt.
  9. Kotarnin och hydrokotarnin framställs ur noskapin (narkotin).
  10. Papaverin är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och har narkotiska och lugnande verkningar, dock mindre starka än morfinets.
  11. Etaverinhydroklorid (INNM) (1-[3,4-dietoxibensyl]-6,7- dietoxiisokinolinhydroklorid).
  12. Tebain är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller samt är luktlöst och giftigt.
  13. Vallmostråkoncentrat. En naturlig blandning av alkaloider erhållna från delar av vallmo (Papaver somniferum) genom extraktion åtföljt av rening och innehållande minst 50 viktprocent alkaloider (se anm. 1 f till detta kapitel).

Derivat av opiumalkaloider klassificeras enligt detta nummer under förutsättning att de bibehåller sin morfinstruktur med epoxibrygga, hydrogenerade eller inte.


B. Kinabarkalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen

  1. Kinin förekommer i kinabark, dvs. barken hos växter av släktet Cinchona, särskilt Cinchona officinalis, Cinchona calisaya och Cinchona succirubra. Det bildar ett vitt, kristalliniskt pulver. Kinin och dess salter har förlamande verkan på protoplasman hos i blodet förekommande protozoer och används därför som febernedsättande medel och mot malaria.
  2. Kinidin förekommer i kinabark. Det bildar kristaller och kan utvinnas ur moderlutar av kininsulfat.
  3. Cinkonin är den näst kinin betydelsefullaste av kinabarkalkaloiderna. Det bildar kristaller.
  4. Cinkonidin förekommer i kinabark och bildar kristaller.
  5. Kinintannat.


C. Koffein och salter av koffein

Koffein utvinns ur kaffebönor, te och kolanötter eller framställs på syntetisk väg. Det bildar sidenglänsande kristaller och används inom medicinen.


D. Efedriner och salter av efedriner


  1. Efedrin ingår i Ephedra vulgaris men framställs även på syntetisk väg. Det bildar färglösa kristaller och används inom medicinen.
  2. Metylefedrin.
  3. Etafedrin (INN).
  4. Norefedrin.
  5. Pseudoefedrin (INN).


E. Teofyllin och aminofyllin (teofyllinetylendiamin) samt derivat av dessa alkaloider; salter av sådana derivat

Teofyllin förekommer i te men framställs också på syntetisk väg. Det bildar kristaller och används ofta som urindrivande medel. Aminofyllin (teofyllinetylendiamin) används för samma ändamål.


F. Alkaloider ur rågmjöldryga samt derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen

  1. Ergometrin (INN) (9,10-didehydro-N-((S)-2-hydroxi-1-metyletyl)-6-metylergolin-8β-karboxamid) (ergonovin) utgöres av tetraedriska eller fint nålformade kristaller. Det används som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av lysergid (INN) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap). Ett viktigt derivat är ergometrinmaleat; också känd som ergonovinmaleat.
  2. Ergotamin (INN) (12-hydroxi-2-metyl-5α-(fenylmetyl)ergotaman-3, 6, 18-trion) används som vasokonstriktor och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av lysergid (INN) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap). Dess huvudsakliga derivat inkluderar ergotaminsuccinat och ergotamintartrat.
  3. Lyserginsyra (9, 10-didehydro-6-metylergolin-8-karboxylsyra) som framställs genom alkalisk hydrolys av alkaloider ur mjöldryga, men också från Claviceps paspali. Kristallerna formar sexkantiga plattor eller fjäll. Det används som hallucinogen och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av lysergid (INN) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap).
  4. Som exempel på andra alkaloider ur mjöldryga kan nämnas ergosin, ergokristin, ergokryptin, ergokornin och metylergometrin.


G. Nikotin och salter av nikotin

Nikotin är en alkaloid som förekommer i tobaksblad. Det kan även framställas på syntetisk väg. Nikotin är en färglös vätska som brunfärgas i luften. Det har en karakteristisk, genomträngande lukt och är en stark, giftigt verkande bas, som bildar kristalliniska salter. Nikotin används som svamp- och insektsbekämpningsmedel för växter.


H. Andra växtalkaloider samt derivat och salter av sådana alkaloider

  1. Arekolin är en alkaloid som förekommer i betelnötter (arekanötter).
  2. Akonitin är ett av de starkaste gifter man känner. Det utvinns från torkade rötter av Aconitus napellus och används inom medicinen som ett lugnande medel med stark verkan.
  3. Fysostigmin (eserin) förekommer i kalabarbönor och bildar färglösa kristaller, vilka i luften blir rödaktigt gula. Det har medicinsk användning.
  4. Pilokarpin är den viktigaste alkaloiden i Pilocarpus jaborandi och utgör en färglös massa, vilken brunfärgas i luft. Pilokarpin och dess salter används i medikamenter (svettdrivande medel) och av ögonläkare. Det används också för framställning av hårväxtbefrämjande medel.
  5. Spartein är en alkaloid som förekommer i ginst. Det är en färglös vätska. Sparteinsulfat används som hjärtstimulerande medel.
  6. Atropin erhålls huvudsakligen från Datura stramonium men framställs också på syntetisk väg. Det bildar kristaller och är ett kraftigt verkande gift, som utvidgar pupillerna.
  7. Homatropin bildar färglösa kristaller. Det har samma kemiska och fysiologiska verkningar som atropin.
  8. Hyoscyamin är den viktigaste alkaloiden i Atropa belladonna och förekommer i många växter av släktet Hyoscyamus. Det bildar färglösa kristaller och är mycket giftigt. Dess salter (t.ex. hydrobromiden och sulfatet) används inom medicinen.
  9. Skopolamin (hyoscin) förekommer i många växter av släktet Datura. Det utgör en färglös, sirapsartad vätska eller färglösa kristaller. Dess salter (t.ex. hydrobromiden och sulfatet) är kristalliniska och används inom medicinen.
  10. Kolchicin finns i Colchicum autumnale. Det förekommer som gummiartad massa, som pulver, kristaller eller flingor, gulaktiga till färgen. Kolchicin är mycket giftigt och används inom medicinen.
  11. Veratrin är en naturlig blandning av alkaloider från sabadillfrö. Det är ett hygroskopiskt, amorft, vitt pulver med starkt retande verkan och framkallar nysning. Veratrin är giftigt och används inom medicinen.
  12. Cevadin är kristalliserat veratrin.
  13. Kokain bildar kristaller. Det utvinns ur bladen från olika cocaarter, främst från Erythroxylum coca, men framställs även på syntetisk väg. Handelsvaran råkokain är aldrig ren utan innehåller 80 – 94 % kokain. Även råkokain klassificeras enligt detta nummer. Vattenlösningen av kokain reagerar alkaliskt. Kokain bildar ett flertal salter och är ett starkt verkande bedövningsmedel.
  14. Emetin förekommer i rötterna av Uragoga ipecacuanha. Det utgör ett amorft, vitt pulver, vilket under inverkan av ljus blir gult. Emetin används som slemlösande medel och som kräkmedel. Dess salter används som medel mot amöbadysenteri.
  15. Stryknin utvinns från olika växter av släktet Strychnos (nux vomica, St. Ignatiusbönor) och bildar sidenglänsande kristaller. Det är ett kraftigt verkande gift och ger kristalliniska salter. Stryknin används inom medicinen.
  16. Teobromin utvinns ur kakaobönor eller framställs på syntetisk väg. Det är att kristalliniskt, vitt pulver som används inom medicinen som urindrivande och hjärtstimulerande medel.
  17. Piperin utvinns ur Piper nigrum och bildar kristaller.
  18. Koniin förekommer i odört och framställs även på syntetisk väg. Det utgör en färglös, oljig vätska med genomträngande lukt. Koniin är ett starkt gift och har medicinsk användning.
  19. Kurarin utvinns från kurare och används inom medicinen.
  20. Porfyrin (alkaloid).
  21. Tomatin.
  22. Alkaloidtannater (chelidonintannat, kolchicintannat, pelletierintannat etc.)
  23. Hydrastin.
  24. Hydrastinin.
  25. Hydrohydrastinin.
  26. Oxohydrastinin.
  27. Tropin (tropanol-[3]).
  28. Tropinon.
  29. Cefaelin.
  30. Metamfetamin (INN) N-metylamfetamin, deoxiefedrin, 2-metylamino-1-fenylpropan 

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.
  

IJ. Andra alkaloider, av annat ursprung än växtursprung

Alkaloider av annat ursprung än växtursprung finns i vissa sorters svamp (t.ex. psilocybin som finns i svamp av släktet Psilocybe (slätskivlingar)) och i djur (t.ex. bufotenin som finns i huden hos vissa paddor). Många havsorganismer innehåller också alkaloider.

  1. Alkaloider från svamp: viridicatin* (Penicillium viridactum); rugulovasin A (penicillium-alkaloid), sporidesmin A (ett gift som orsakar pithomykotoxikos (eksem) hos djur); cytokalasin B; teleocidin B4 (indolalkaloid som fungerar som tumörpromotor); penitrem D (mykotoxin som orsakar tremor (skakningar)); roquefortin (blåmögelost).
  2. Alkaloider från djur: histrionikotoxin* (spiropiperidin från en sydamerikansk pilgiftsgroda); samandarin; epibatidin; castoramin och muscopyridin (utvinns från myskhjorten och den amerikanska bävern).
  3. Alkaloider från insekter: coccinellin* (skalbagge); pyrazin; danaidon (feromon från en afrikansk monarkfjäril); glomerin (europeisk dubbelfoting); epilachnen (aza-makrolid från Epilachna varivestis (på engelska Mexican bean beetle)); subcoccinella 24-punctata (tjugofyraprickig nyckelpiga).
  4. Alkaloider från havsorganismer: varacin* (sjöpungar); manzamin (havssvamp från Okinawa); convolutamin D (mossdjur); tetrodotoxin (japansk blåsfisk); eudistomin (utvinns huvudsakligen från manteldjur av släktet Eudistoma).
  5. Bakteriealkaloider, vilka är väldigt ovanliga i naturen: procyanin*.

*
* *

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.



UNDERAVDELNING XIII

Andra organiska föreningar


2940 Sockerarter, kemiskt rena, andra än sackaros, laktos, maltos, glukos och fruktos; sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, sockeracetaler eller sockerestrar, andra än produkter enligt nr 2937, 2938 och 2939


A. Sockerarter, kemiskt rena

Detta nummer omfattar endast kemiskt rena sockerarter. Uttrycket sockerarter omfattar monosackarider, disackarider och oligosackarider. Varje sackaridenhet måste innehålla minst fyra men inte mer än åtta kolatomer. Den måste som minimum innehålla en potentiellt reducerande karbonylgrupp (aldehyd eller keton) och minst en asymmetrisk kolatom med en till denna bunden hydroxylgrupp och en väteatom. Numret omfattar inte:

a)

sackaros, även kemiskt ren (nr 1701);

b)

glukos och laktos, även kemiskt rena (nr 1702);

c)

maltos, även kemiskt ren (nr 1702). Maltos är en isomer till sackaros. Den förekommer som en kristallinisk massa och används inom medicinen;

d)

fruktos (laevulos), även kemiskt ren (nr 1702). Fruktos är en isomer till glukos och förekommer i rent tillstånd som gulaktiga kristaller. Den används inom medicinen (för dietiskt ändamål vid sockersjuka);

e)

aldol (nr 2912) och acetoin (3-hydroxi-2-butanon) (nr 2914) vilka trots att de motsvarar kriterierna på sackaridenheter inte utgör sockerarter.

 

Bland kemiskt rena sockerarter som omfattas av nr 2940 kan nämnas:

  1. galaktos, en isomer till glukos som erhålls genom hydrolys av laktos. Den förekommer i pektinämnen och växtslem. I rent tillstånd är den kristallinisk;
  2. sorbos (sorbinos), likaledes en isomer till glukos. Den förekommer som ett vitt kristalliniskt pulver, är lättlöslig i vatten och används vid framställning på syntetisk väg av askorbinsyra (vitamin C) samt vid beredning av närsubstrat för odling av mikroorganismer;
  3. xylos (en i trä förekommande sockerart) C5H10O5, vilken bildar vita kristaller och används inom farmacin;
  4. trehalos, en isomer till sackaros; ribos och arabinos isomerer till xylos; raffinos C18H32O16; fukos, ramnos C6H12O5, digitoxos C6H12O4 samt andra dioxisockerarter. Samtliga dessa sockerarter används huvudsakligen på laboratorier.

Sockerarter enligt detta nummer kan föreligga i form av vattenlösningar.


B. Sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, sockeracetaler eller sockerestrar


Nr 2940 omfattar också sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar. Sockeracetaler kan bildas mellan vilka två hydroxigrupper som helst i sockret, eller vid det anomeriska kolet för att forma en glykosid. Naturlig glykosid omfattas dock inte av detta nummer (föres i stället till nr 2938). Sockeretrar, acetaler och estrar som är beståndsdelar i produkter enligt nr 2937, 2938, 2939 eller något nummer efter 2940 omfattas inte heller av nr 2940 (se allm.anv. till detta kapitel, avd. E).

Bland dessa produkter, vilka förs hit även om de inte utgör kemiskt definierade föreningar, märks:

  1. hydroxipropylsackaros, en sockereter;
  2. fosforsyraestrar av sockerarter (t.ex. glukos- och fruktosfosfater) och salter av sådana föreningar (t.ex. barium- och kaliumsalter). De utgör kristalliniska eller amorfa pulver och används vid organiska synteser;
  3. sackarosoktaacetat, ett vitt hygroskopiskt pulver som används för denaturering av alkohol; för framställning av bindemedel, mjukningsmedel och insektsbekämpningsmedel; inom pappersindustrin och för att göra textilvaror styva;
  4. sackarosmonoacetat, som har ytaktiva egenskaper;
  5. sackarosacetatisobutyrat, som används som modifieringsmedel i lacker.
  6. laktitol (INN) (4-O-β-D-galaktopyranosyl-D-glucitol) som används som sötningsmedel.
  7. icke naturliga glykosider (andra än produkter enligt nr 2937, 2938 eller 2939) i vilka glukosidbindningen utgör en acetal funktion som uppstått genom eterbildning vid den anomera kolatomen (t.ex. α-metylglukosid, tribenosid (INN)).

Detta nummer omfattar emellertid inte avsiktliga blandningar av sockeretrar, sockeracetaler eller sockerestrar eller salter av sockeretrar, sockeracetaler eller sockerestrar och inte heller produkter som har beretts eller tillverkats av råvaror i vilka de komponenter som inte utgör socker består av blandningar, t.ex. sockerestrar som är tillverkade av fettsyror enligt nr 3823.

Numret omfattar inte heller sockeranhydrider, tiosockerarter, aminosockerarter, uronsyra och andra sockerderivat som vanligen klassificeras efter sin kemiska struktur enligt kapitel 29.


2941 Antibiotika (+)


2941.10

- Penicilliner samt penicillinderivat med penicillinsyrastruktur; salter av dessa ämnen

2941.20

- Streptomyciner och streptomycinderivat; salter av dessa ämnen

2941.30

- Tetracykliner och tetracyklinderivat; salter av dessa ämnen

2941.40

- Kloramfenikol och kloramfenikolderivat; salter av dessa ämnen 

2941.50

- Erytromycin och erytromycinderivat; salter av dessa ämnen

2941.90

- Andra slag 


Antibiotika utgör ämnen som utsöndras av levande mikroorganismer och som kan döda andra mikroorganismer eller förhindra att dessa förökar sig. De används huvudsakligen på grund av sin starkt hämmande effekt på sjukdomsalstrande mikroorganismer, särskilt bakterier och svampar, eller i vissa fall på neoplasmer (ett slags tumörer). De kan vara verksamma vid en koncentration av några få mikrogram per ml i blodet.

Antibiotika kan bestå antingen av ett enstaka ämne eller av ett flertal besläktade ämnen. Deras kemiska struktur är i vissa fall känd och kemiskt definierad och i andra fall inte. De har varierande kemisk uppbyggnad och kan indelas i följande klasser:

  1. heterocykliska ämnen, t.ex. novobiocin, cefalosporiner, streptotricin, faropenem (INN), doripenem (INN), monobactamer (t.ex. aztreonam (INN)). De viktigaste i denna klass är penicillinerna som utsöndras av flera arter av svampen Penicillium. Denna klass omfattar även prokainpenicillin;
  2. sockerbesläktade ämnen, t.ex. streptomyciner;
  3. tetracykliner och derivat av dessa, t.ex. klortetracyklin (INN) och oxitetracyklin (INN);
  4. kloramfenikol och kloramfenikolderivat, t.ex. tiamfenikol och florfenikol;
  5. makrolider, t.ex. erytromycin, amfotericin B och tylosin;
  6. polypeptider, t.ex. aktinomyciner, bacitracin, gramicidiner och tyrocidin;
  7. andra antibiotika, t.ex. sarkomycin och vankomycin.

Numret omfattar också kemiskt modifierade antibiotika med antibiotikaanvändning. Dessa kan framställas genom att isolera ämnen som har bildats vid mikroorganismernas naturliga tillväxt och sedan modifiera strukturen hos dessa genom kemisk påverkan eller genom att ämnen som är avsedda att bilda sidokedjor i antibiotikamolekylerna tillsätts till odlingssubstratet, varigenom dessa grupper infogas i molekylerna genom processer i cellerna (halvsyntetiska penicilliner). De kan även framställas genom biosyntes (t.ex. penicilliner som är framställda av utvalda aminosyror).

Syntetiskt reproducerade naturliga antibiotika (t.ex. kloramfenikol) klassificeras enligt detta nummer, liksom också vissa syntetiska produkter som är nära besläktade med naturliga antibiotika och används på samma sätt som dessa (t.ex. tiamfenikol).

Med uttrycket ”derivat” förstås i detta nummer aktiva föreningar av antibiotika, som kan utvinnas från en annan förening enligt detta nummer och som bibehåller dedn väsentliga karaktären hos ursprunglig förening, inklusive dess kemiska struktur.

Detta nummer omfattar inte:

a)

beredningar av antibiotika av sådana slag som används i fodermedel (t.ex. torkat och standardiserat mycelium) (nr 2309);

b)

kemiskt definierade organiska föreningar med mycket låg antibiotisk verkan och med användning som mellanprodukter vid tillverkning av antibiotika (tidigare nummer i detta kapitel alltefter strukturen);

c)

 kinolinkarboxylsyraderivat, nitrofuraner, sulfonamider och andra kemiskt definierade organiska föreningar med antibakteriell verkan, enligt tidigare nummer i detta kapitel;

d)

avsiktliga blandningar av antibiotika med varandra (t.ex. en blandning av penicillin och streptomycin) för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk (nr 3003 eller 3004);

e)

mellanprodukter som har erhållits under tillverkningen av antibiotika genom filtrering och första fasen av extraktionen och med en antibiotikahalt som i allmänhet inte överstiger 70 % (nr 3824).


Kompletterande anvisningar

HS-nr 2941.10

Detta nummer inkluderar alla penicilliner, dvs. alla aktiva antibiotiska föreningar vars molekyler innehåller penin- eller 6-aminopenicillinsyrans uppbyggnad av en β-laktam av amino-4-karboxi-5,5-dimetyltiazolidin-2-yl)ättiksyra, i vilken aminogruppen i laktamringen är bunden till organiska syror genom en amidbindning. Varken dessa organiska syrors struktur, saltbildning eller andra substitut på tiazolinringens karboxylgrupp påverkar klassificeringen. Dock skall penins grundstruktur förbli omodifierad.

Detta nummer omfattar bl.a. ampicillin (INN), amoxicillin (INN) och tamampicillin (INN).

Numret omfattar emellertid inte andra antibiotika, som innehåller en beta-laktamring såsom cefalosporiner (t.ex. cefazolin (INN), cefaklor (INN), cefamyciner (t.ex. cefoxitin (INN)), oxacefemer, penemer, karbapenemer etc.

HS-nr 2941.20

Streptomycinderivat är aktiva antibiotika vars molekyler i sin struktur innehåller alla de tre följande beståndsdelar: streptidin och metylglykosamin kopplad till 5-deoxylyxos. Estrar i vilken position som helst och glykosider anses också som derivat.

Detta nummer omfattar, bl.a. dihydrostreptomycin (INN) och streptoniazid (INN). Emellertid anses dock varken bluensomycin (INN), som inte bevarar de två amidinogrupperna av streptidin, eller andra aminoglykosider innehållande derivat av streptoamin, såsom neomycin (INN) vara streptomycinderivat.

HS-nr 2941.30

Tetracyklinderivat är aktiva antibiotika vars molekyler innehåller delvis hydrerad 4-dimetylamino-naftacen-2-karboxamid av tetracyklin. Estrar anses också som derivat.

Detta nummer omfattar bl.a. klortetracyklin (INN), eravacyklin (INN) och rolietracyklin (INN). Emellertid anses dock inte antracykliner av ”rubicin”-typ (såsom aklarubicin (INN) och doxorubicin (INN)) vara tetracyklinderivat.

HS-nr 2941.40

Kloramfenikolderivat är aktiva antibiotika vars molekyler innehåller N-(2-hydroxi-1-metyl-2-fenetyl)acetamid av kloramfenikol.

Detta nummer omfattar bl.a. tiamfenicol (INN) och florfenikol (INN). Emellertid omfattar detta nummer inte cetofenicol (INN), då det inte är antibiotiskt aktivt.

HS-nr 2941.50

Eritromycinderivat är aktiva antibiotika, vars molekyler innehåller följande beståndsdelar av erytromycin: 13-etyl-13-tridekanolid med kopplad desosamin och mykaros (eller kladinos). Estrar anses också som derivat.

Detta nummer omfattar bl.a. klaritromycin (INN) och diritromycin (INN). Emellertid anses inte azitromycin (INN), som innehåller en 15-atoms centralring och picromycin som utan innehåll av kladinose eller mykaros, vara eritromycinderivat.


2942 Andra organiska föreningar

Detta nummer omfattar isolerade kemiskt definierade organiska föreningar som inte omfattas av något annat nummer. Bland dessa märks bl.a.:

  1. ketener. Liksom ketoner karakteriseras dessa av karbonylgruppen >C=O, men denna är bunden till den närliggande kolatomen med en dubbelbindning (t.ex. keten, difenylketen).
    Numret omfattar inte diketen, vilken är en lakton enligt nr 2932;
  2. komplexa föreningar av bortrifluorid med ättiksyra, dietyleter eller fenol;
  3. ditymoldijodid.


LISTA ÖVER NARKOTISKA PREPARAT OCH PSYKOTROPA ÄMNEN
I ALFABETISK ORDNING


I. Narkotiska preparat föremål för kontroll enligt ”the Single Convention on Narcotic Drugs, 1961”, ändrad genom Protokoll 1972 

 

Namn

HS-nr

CAS-nr

Convention
Schedule Nr

Acetorphine (INN)

2939.19

25333-77-1 

Acetorphine hydrochloride 

2939.19 

25333-78-2 

Acetyldihydrocodeine 

2939.19

3861-72-1 

2

Acetyldihydrocodeine

   

hydrochloride 

2939.19

 

2

Acetylmethadol (INN)

2922.19

509-74-0

1

Acetyl-α-methylfentanyl

2933.39

 

4

Acetylmorphine 

2939.19 

 

1

3-Acetylmorphine

2939.19

 

1

6-Acetylmorphine

2939.19

2784-73-8 

Alfentanil (INN) 

2933.33 

71195-58-9

Alfentanil hydrochloride

2933.33

69049-06-5

1

Allylprodine (INN) 

2933.39 

25384-17-2

Allylprodine hydrochloride

2933.39 


1

Alphacetylmethadol (INN)

2922.19 

17199-58-5

1

L-Alphacetylmethadol 

2922.19

  

Alphacetylmethadol

   

hydrochloride 

2922.19 

 

1

Alphameprodine (INN) 

2933.39 

468-51-9 

Alphamethadol (INN)

2922.19

17199-54-1 

1

Alphaprodine (INN)

2933.39

77-20-3

1

Alphaprodine hydrochloride

2933.39

561-78-4 

Anileridine (INN) 

2933.33 

144-14-9 

1

Anileridine dihydrochloride

2933.33

126-12-5

Anileridine phosphate

2933.39 

4268-37-5

1

Benzethidine (INN)

2933.39

3691-78-9 

1

Benzethidine hydrobromide 

2933.39


Benzethidine hydrochloride

2933.39

 

Benzoylmorphine 

2939.19 

 

1

Benzylmorphine

2939.19

14297-87-1

1

Benzylmorphine hydrochloride

2939.19

630-86-4

1

Benzylmorphine mesilate

2939.19

 

Betacetylmethadol (INN)

2922.19

17199-59-6

1

Betameprodine (INN)

2933.39

468-50-8 

1

Betamethadol (INN)

2922.19

17199-55-2

1

Betaprodine (INN)

2933.39

468-59-7

Betaprodine hydrochloride

2933.39


1

Bezitramide (INN)

2933.33

15301-48-1

1

Bezitramide hydrochloride 

2933.33 

 

1

Cannabis

1211.90


4

Cannabis extracts and tinctures

1302.19 

  

Cannabis oil

1302.19 

  

Cannabis resin 

1301.90 

  

Clonitazene (INN) 

2933.99 

3861-76-5 

1

Clonitazene hydrochloride

2933.99

 

1

Clonitazene mesilate

2933.99

 

Coca leaf

1211.30 

  

Coca paste

1302.19 

  

Cocaine

2939.71

50-36-2 

1

d-Cocaine 

2939.71

478-73-9

 

Cocaine benzoate

2939.71

 

1

Cocaine borate

2939.71

 

1

Cocaine citrate 

2939.71 

 

1

Cocaine formate

2939.71 

 

1

Cocaine hydriodide

2939.71

 

1

Cocaine hydrobromide

2939.71

 

1

Cocaine hydrochloride

2939.71

53-21-4 

Cocaine lactate

2939.71

 

1

Cocaine nitrate

2939.71 

5913-62-2

1

Cocaine salicylate

2939.71

5913-64-4

1

Cocaine sulfate

2939.71

 

1

Cocaine tartrate

2939.71

 

1

Codeine

2939.11

76-57-3

2

Codeine acetate

2939.11

 

Codeine allobarbiturate

2939.11

 

2

Codeine barbiturate

2939.11

 

2

Codeine camphosulfonate

2939.11

 

2

Codeine citrate

2939.11

5913-73-5

2

Codeine cyclobarbiturate

2939.11

 

2

Codeine cyclopentobariturate

2939.11

 

2

Codeine 6-glucuronide

2939.19

 

2

Codeine hydrobromide 

2939.11

125-25-7

2

Codeine hydrochloride

2939.11

1422-07-7

2

Codeine hydroiodide

2939.11

125-26-8

2

Codeine methylbromide

2939.19

125-27-9

2

Codeine phenobarbiturate 

2939.11

 

2

Codeine phosphate

2939.11

52-28-8 

2

Codeine resinate 

3003.49

 

2

Codeine salicylate

2939.11

 

2

Codeine sulfate

2939.11

1420-53-7

2

Codeine-N-oxide

2939.19

3688-65-1

 

Codeine-N-oxide hydrochloride

2939.19

  

Codoxime (INN)

2939.19

7125-76-0

1

Concentrate of poppy straw

1302.11
2939.11

 

1

 


Desomorphine (INN)

2939.19

427-00-9

4

Desomorphine hydrobromide

2939.19

 

4

Desomorphine hydrochloride

2939.19

 

4

Desomorphine sulfate

2939.19

 

4

Dextromoramide (INN)

2934.91

357-56-2

1

Dextromoramide dihydro-

   

chloride

2934.91

 

Dextromoramide hydro-

   

chloride

2934.91

 

1

Dextromoramide hydrogen

   

tartrate (bitartrate)

2934.99

2922-44-3 

1

Dextropropoxyphene (INN)

2922.14

469-62-5 

2

Dextropropoxyphene

   

hydrochloride 

2922.14

1639-60-7

2

Napsilate

2922.19

17140-78-2

2

Dextropropoxyphene resinate

3003.90

 

2

Diampromide (INN)

2924.29

552-25-0

1

Diampromide sulfate

2924.29

 

1

Diethylthiambutene (INN)

2934.99

86-14-6

1

Diethylthiambutene

   

hydrochloride

2934.99

132-19-4

1

Difenoxin (INN)

2933.33

28782-42-5

1

Difenoxin hydrochloride

2933.33

35607-36-4

1

Dihydrocodeine (INN)

2939.11

125-28-0

Dihydrocodeine hydrochloride

2939.11


2

Dihydrocodeine hydrogen

   

tartrate (bitartrate) 

2939.11

5965-13-9

2

Dihydrocodeine phosphate

2939.11

24204-13-5

2

Dihydrocodeine resinate

3003.49

 

2

Dihydrocodeine thiocyanate

2939.11

 

2

Dihydroisomorphin

2939.19

  

Dihydroisomorphin

   

6-glucuronide

2939.19

  

Dihydromorphine

2939.19

509-60-4

2

Dihydromorphine hydriodide

2939.19 

 

2

Dihydromorphine hydrochloride

2939.19

1421-28-9 

2

Dihydromorphine picrate

2939.19

 

2

Dimenoxadol (INN)

2922.19

509-78-4

1

Dimenoxadol hydrochloride

2922.19

242-75-1

1

Dimepheptanol (INN)

2922.19

545-90-4

1

Dimepheptanol hydrochloride

2922.19

 

Dimethylthiambutene (INN)

2934.99

524-84-5 

1

Dimethylthiambutene hydrochloride

2934.99


1

Dioxaphetyl butyrate (INN)

2934.99

467-86-7

1

Dioxaphetyl butyrate hydrochloride

2934.99

 

1

Diphenoxylate (INN)

2933.33

915-30-0

1

Diphenoxylate hydrochloride

2933.33

3810-80-8

1

Dipipanone (INN)

2933.33

467-83-4 

1

Dipipanone hydrobromide

2933.33


1

Dipipanone hydrochloride

2933.33

75783-06-1

Drotebanol (INN)

2933.49

3176-03-2

1

Ecgonine, its esters and derivatives which are convertible to ecgonine and cocaine

2939.71

481-37-8

1

Ecgonine benzoylethyl ester

2939.71

 

1

Ecgonine benzoylpropyl ester 

2939.71

 

1

Ecgonine cinnamoylmethyl ester

2939.71

 

1

Ecgonine 2,6-dimethyl-

   

benzoylmethyl ester

2939.71

 

1

Ecgonine hydrochloride

2939.71

 

1

Ecgonine methyl ester

2939.71

 

1

Ecgonine methyl ester

   

hydrochloride

2939.71

 

1

Ecgonine phenylacetylmethyl ester

2939.71 

 

1

Ethylmethylthiambutene (INN)

2934.99

441-61-2

1

Ethylmethylthiambutene hydrochloride

2934.99

 

Ethylmorphine

2939.11

76-58-4

2

Ethylmorphine camphosulfonate

2939.11

 

2

Ethylmorphine hydrobromide

2939.11

 

2

Ethylmorphine hydrochloride

2939.11

125-30-4

Ethylmorphine methyliodide

2939.19

 

2

Ethylmorphine phenobarbiturate

2939.11

 

2

Etonitazene (INN)

2933.99

911-65-9 

Etonitazene hydrochloride 

2933.99

 

1

Etorphine (INN)

2939.11

14521-96-1

Etorphine hydrochloride

2939.11

13764-49-3

4

Etorphine 3-methyl ether

2939.19

 

4

Etoxeridine (INN)

2933.39

469-82-9

1

Etoxeridine hydrochloride

2933.39

 

1

Fentanyl (INN)

2933.33

437-38-7 

1

Fentanyl citrate

2933.33

990-73-8

1

p-Fluorofentanyl 

2933.39

 

4

p-Fluorofentanyl hydrochloride

2933.39

 

4

Furethidine (INN)

2934.99

2385-81-1

1

Furethidine hydrobromide

2934.99

 

1

Furethidine methyliodide

2934.99

 

 


Furethidine picrate

2934.99


1

Heroin

2939.11

561-27-3

4

Heroin hydrochloride

2939.11

1502-95-0

Heroin methyliodide 

2939.19

 

4

Hydrocodone (INN) 

2939.11

125-29-1

1

Hydrocodone citrate

2939.11

 

1

Hydrocodone hydriodide

2939.11

 

1

Hydrocodone hydrochloride

2939.11

25968-91-6

1

Hydrocodone hydrogen tartrate (bitartrate)

2939.11

143-71-5

1

Hydrocodone methyliodide

2939.19

 

1

Hydrocodone phosphate

2939.11

34366-67-1

1

Hydrocodone resinate

3003.49


1

Hydrocodone terephthalate

2939.11

 

1

Hydromorphinol (INN)

2939.19

2183-56-4

1

Hydromorphinol hydrochloride

2939.19 

 

Hydromorphinol hydrogen tartrate (bitartrate)

2939.19

 

1

Hydromorphone (INN)

2939.11

466-99-9

Hydromorphone hydrochloride

2939.11 

71-68-1

1

Hydromorphone sulfate

2939.11

 

1

Hydromorphone terephthalate

2939.11

 

1

ß-Hydroxyfentanyl

2933.39 

 

4

ß-Hydroxyfentanyl hydrochloride

2933.39 

 

(+)-cis-ß-Hydroxy-3-m-methylfentanyl

2933.39 

  

ß-Hydroxy-3-methylfentanyl 

2933.39

 

4

ß-Hydroxy-3-methylfentanyl hydrochloride

2933.39

 

Hydroxypethidine (INN)

2933.39

468-56-4 

1

Hydroxypethidine hydrochloride

2933.39

 

1

Isomethadone (INN)

2922.39

466-40-0

d-Isomethadone

2922.39

  

l-Isomethadone

2922.39

  

Isomethadone hydrobromide

2922.39

 

1

Isomethadone hydrochloride

2922.39

 

1

Ketobemidone (INN)

2933.33

469-79-4

4

Ketobemidone hydrochloride

2933.33

5965-49-1 

4

Levacetylmethadol (INN)

2922.19

34433-66-4 

1

Levomethorphan (INN)*

2933.49

125-70-2

1

Levomethorphan hydrobromide

2933.49

 

1

Levomethorphan hydrogen tartrate (bitartrate)

2933.49

 

1

Levomoramide (INN)

2934.99

5666-11-5

1

Levomoramide dihydrochloride

2934.99

 

1

Levophenacylmorphan (INN)

2933.49

10061-32-2

1

Levophenacylmorphan hydrochloride

2933.49

 

1

Levophenacylmorphan methylsulfonate

2933.49

 

1

Levopropoxyphene (INN)

2922.19 

2338-37-6

 

Levorphanol (INN)**)

2933.41

77-07-6

1

Levorphanol hydrogen tartrate (bitartrate)

2933.41

125-72-4

1

Levorphanol hydrochloride

2933.41

 


*Dextromethorphan (INN) ((+).-3-methoxy-N-methylmorphinan) är utesluten från denna lista.

**Dextrophan (INN) ((+)-3-hydroxy-N-methylmorphinan) är utesluten från denna lista. 

 


Metazocine (INN)

2933.39

3734-52-9

1

Metazocine hydrobromide

2933.39 

 

1

Metazocine hydrochloride

2933.39

 

1

l-Methadol

2922.19

  

Methadone (INN)

2922.31

76-99-3 

d-Methadone

2922.31 

  

l-Methadone

2922.31 

 

1

Methadone hydrobromide

2922.31 

 

Methadone hydrochloride 

2922.31 

1095-90-5 

Methadone hydrogen tartrate (bitartrate) 

2922.31 

 

1

d-Methadone hydrochloride

2922.31

  

l-Methadone hydrochloride

2922.31 

  

l-Methadone hydrogen tartrate

   

(bitartrate) 

2922.31 

 

1

Methadone (INN) intermediate 4-cyano-2-dimethylamino-4,4-diphenylbutane or 2-dimethylamino-4,4- diphenyl-4-cyanobutane

2926.30

 

1

Methyldesorphine (INN)

2939.19

16008-36-9

1

Methyldesorphine hydrochloride

2939.19

 

Methyldihydromorphine (INN)

2939.19

509-56-8

3-Methylfentanyl

2933.39

 

4

3-Methylfentanyl hydrochloride

2933.39

 

4

a-Methylfentanyl

2933.39

 

4

a-Methylfentanyl hydrochloride

2933.39

 

4

a-Methylthiofentanyl

2934.99

 

1

a-Methylthiofentanyl hydrochloride

2934.99

 

3-Methylthiofentanyl

2934.99

 

3-Methylthiofentanyl hydrochloride

2934.99 

 

4

(+)-cis-3-Methylthio-fentanyl

2934.99

 

4

(+)-cis-3-Methylthio- fentanyl hydrochloride

2934.99

  

Metopon (INN)

2939.19 

143-52-2

Metopon hydrochloride

2939.19

 

1

Moramide intermediate

2934.99

 

Morpheridine (INN)

2934.99

469-81-8

Morpheridine dihydrochloride

2934.99

 

1

Morpheridine picrate

2934.99

 

1

Morphine

2939.11

57-27-2

Morphine acetate

2939.11

596-15-6

Morphine citrate

2939.11 

 

1

Morphine 3,6-diglucuronide

2939.19

 

1

Morphine dimethyl ether

2939.19

  

Morphine gluconate

2939.19

 

1

Morphine 3-glucuronide

2939.19 

 

1

Morphine 6-glucuronide

2939.19

 

1

Morphine 3-B-D-glucuronide

2939.19

 

1

Morphine 6-B-D-glucuronide

2939.19

 

Morphine hydriodide 

2939.11

 

1

Morphine hydrobromide 

2939.11 

630-81-9

1

Morphine hydrochloride

2939.11 

52-26-6

1

Morphine hypophosphite

2939.11

 

1

Morphine isobutyrate

2939.11 

 

1

Morphine lactate 

2939.11

 

Morphine meconate 

2939.11 

 

Morphine methylbromide 

2939.19

 

1

Morphine methylchoride

2939.19 

 

Morphine methyliodide

2939.19

 

1

Morphine methylsulfonate

2939.11

 

1

Morphine mucate

2939.11

 

Morphine nitrate

2939.11

596-16-7

1

Morphine phenylpropionate

2939.11

 

Morphine phosphate 

2939.11

 

1

Morphine phthalate

2939.11

 

1

Morphine stearate 

2939.11 

 

1

Morphine sulfate

2939.11

64-31-3

1

Morphine tartrate

2939.11

302-31-8

Morphine valerate

2939.11

 

1

Morphine-N-oxide

2939.19

639-46-3

1

Morphine-N-oxide quinate

2939.19

 

1

MPPP

2933.39

 

4

MPPP hydrochloride

2933.39

 

4

Myrophine (INN)

2939.19

467-18-5

1

Myrophine hydrochloride

2939.19

 

1


Nicocodine (INN)

 

 

2939.19

 

 

3688-66-2

 

 

2

 

Nicocodine hydrochloride

2939.19

 

2

Nicodicodine (INN)

2939.19

808-24-2

2

Nicomorphine (INN)

2939.11 

639-48-5

Nicomorphine hydrochloride

2939.11

 

1

Noracymethadol (INN)

2922.19

1477-39-0

1

Noracymethadol gluconate

2922.19

 

Noracymethadol hydrochloride

2922.19

 

1

Norcodeine (INN)

2939.19

467-15-2

2

Norcodeine acetate

2939.19

 

2

Norcodeine hydriodide

2939.19

 

2

Norcodeine hydrochloride

2939.19

14648-14-7

2

Norcodeine nitrate

2939.19

 

2

Norcodeine platinichloride

2843.90

 

2

Norcodeine sulfate

2939.19

 

2

Norlevorphanol (INN)

2933.49

1531-12-0

1

Norlevorphanol hydrobromide

2933.49

 

1

Norlevorphanol hydrochloride

2933.49

 

1

Normethadone (INN)

2922.31

467-85-6

1

Normethadone 2,6-di-tert-

   

butylnaphthalenedisulfonate

2922.31 

 

1

Normethadone hydrobromide

2922.31

 

1

Normethadone hydrochloride

2922.31

847-84-7

1

Normethadone methyliodide

2922.39

 

1

Normethadone oxalate

2922.31

 

1

Normethadone picrate

2922.31

 

1

Normethadone (INN)

   

intermediate

2926.90

  

Normorphine (INN)

2939.19

466-97-7

1

Normorphine hydrochloride

2939.19

 

1

Norpipanone (INN)

2933.39

561-48-8

1

Norpipanone hydrobromide

2933.39

 

1

Norpipanone hydrochloride

2933.39 

 

Opium

1302.11

 

1

Opium, mixed alkaloids of

1302.11

  
 

2939.112

  

Opium, prepared

1302.19

  
 

2939.11

  

Oxycodone (INN)

2939.11

76-42-6

1

Oxycodone camphosulfonate

2939.11

 

1

Oxycodone hydrochloride

2939.11 

124-90-3

Oxycodone hydrogen tartrate

   

(bitartrate)

2939.11

 

Oxycodone pectinate

2939.11

 

1

Oxycodone phenylpropionate

2939.11

 

Oxycodone phosphate

2939.11

 

1

Oxycodone terephthalate

2939.11

 

1

Oxymorphone (INN)

2939.11

76-41-5

1

Oxymorphone hydrochloride

2939.11

357-07-3 

Papaver bracteatum

1211.90 

  

PEPAP 

2933.39

 

PEPAP hydrochloride

2933.39

 

4

Pethidine (INN)

2933.33

57-42-1

1

Pethidine hydrochloride

2933.33

50-13-5

1

Pethidine (INN) intermediate A

2933.33

 

1

Pethidine (INN)

   

intermediate B

2933.39

 

Pethidine intermediate B

   

hydrobromide

2933.39

 

1

Pethidine intermediate B

   

hydrochloride

2933.39

 

Pethidine (INN) intermediate C

2933.39

 

1

Phenadoxone (INN)

2934.99

467-84-5

Phenadoxone hydrochloride

2934.99

545-91-5

1

Phenampromide (INN)

2933.39

129-83-9 

1

Phenampromide hydrochloride

2933.39 

 

1

Phenazocine (INN)

2933.39

127-35-5

1

Phenazocine hydrobromide

2933.39

 

1

Phenazocine hydrochloride

2933.39

7303-75-5

1

Phenazocine mesilate

2933.39

 

1

Phenomorphan (INN)

2933.49

468-07-5 

1

Phenomorphan hydrobromide

2933.49

 

1

Phenomorphan hydrogen tartrate (bitartrate)

2933.49 

 

1

 

Phenomorphan methylbromide

2933.49

 

1

Phenoperidine (INN)

2933.33

562-26-5

1

Phenoperidine hydrochloride

2933.33

3627-49-4

1

Pholcodine (INN)

2939.11

509-67-1

2

Pholcodine hydrogen tartrate (bitartrate)

2939.11

 

Pholcodine citrate

2939.11

 

2

Pholcodine guaiacolsulfonate

2939.11

 

2

Pholcodine hydrochloride

2939.11

 

Pholcodine phenylacetate

2939.11

 

2

Pholcodine phosphate

2939.11

 

2

Pholcodine sulfonate

2939.11

 

2

Pholcodine tartrate

2939.11

7369-11-1

2

Piminodine (INN)

2933.39

13495-09-5

1

Piminodine dihydrochloride

2933.39

 

1

Piminodine esilate

2933.39 

7081-52-9

1

Piritramide (INN) 

2933.33

302-41-0 

1

Poppy straw

1211.40

  

Proheptazine (INN)

2933.99

77-14-5

1

Proheptazine citrate

2933.99


1

Proheptazine hydrobromide

2933.99

 

1

Proheptazine hydrochloride

2933.99

 

1

Properidine (INN)

2933.39

561-76-2

1

Properidine hydrochloride

2933.39 

 

Propiram (INN)

2933.33

15686-91-6

2

Propiram fumarate

2933.33

 

2

Racemethorphan (INN)

2933.49

510-53-2

1

Racemethorphan hydrobromide

2933.49

 

1

Racemethorphan hydrogen tartrate (bitartrate)

2933.49

 

1

Racemoramide (INN)

2934.99

545-59-5

1

Racemoramide dihydrochloride

2934.99

 

1

Racemoramide hydrogen tartrate (bitartrate)

2934.99

 

1

Racemoramide tartrate

2934.99

 

1

Racemorphan (INN)

2933.49

297-90-5

1

Racemorphan hydrobromide

2933.49

 

1

Racemorphan hydrochloride

2933.49

 

1

Racemorphan hydrogen tartrate (bitartrate)

2933.49

 

1

Sufentanil (INN) 

2934.91 

56030-54-7

1

Sufentanil citrate

2934.91

 

Thebacon (INN)

2939.11

466-90-0

1

Thebacon hydrochloride

2939.11

20236-82-2

1

Thebaine

2939.11

115-37-7

1

Thebaine hydrochloride

2939.11

 

1

Thebaine hydrogen tartrate(bitartrate)

2939.11 

 

1

Thebaine oxalate

2939.11

 

1

Thebaine salicylate

2939.11

 

1

Thiofentanyl

2934.99 

 

4

Thiofentanyl hydrochloride

2934.99 

 

4

Tilidine (INN) 

2922.44

20380-58-9 

1

Tilidine hydrochloride

2922.44

27107-79-5

1

Trimeperidine (INN)

2933.33

64-39-1

1

Trimeperidine hydrochloride

2933.33

125-80-4

1


1 Utan tillsats av andra ämnen.

2 Naturliga blandningar, beståndsdelar andra än alkaloider noggrant avlägsnade, utan tillsats av andra ämnen.


II. Psykotropa substanser föremål för kontroll enligt ”the 1971 Convention on Psychotropic Substances”


Namn

HS-nr

CAS-nr

Convention Schedule No.

Allobarbital (INN)

2933.53

52-43-7

4

Allobarbital aminophenazone 

2933.54 

 

4

Alprazolam (INN)

2933.91

28981-97-7

4

Amfepramone (INN)

2922.31

90-84-6

4

Amfepramone glutamate

2922.42

 

4

Amfepramone hydrochloride

2922.31

134-80-5

4

Amfepramone resinate

3003.90

 

4

Amfetamine (INN)

2921.46

300-62-9

2

Amfetamine acetylsalicylate

2922.46

 

2

Amfetamine adipate

2921.46

 

2

Amfetamine p-aminophenylacetate

2922.49

 

2

Amfetamine aspartate

2922.49 

 

Amfetamine p-chloro-phenoxyacetate

2921.46

 

Amfetamine hydrochloride

2921.46

 

2

Amfetamine hydrogen tartrate bitartrate)

2921.46

 

2

Amfetamine pentobarbiturate

2933.54

 

2

Amfetamine phosphate

2921.46

139-10-6

2

Amfetamine resinate

3003.90

 

2

Amfetamine sulphate

2921.46

60-13-9

Amfetamine tannate

3201.90

 

2

Amfetamine tartrate

2921.46

 

2

Aminorex (INN) 

2934.91 

2207-50-3

4

Amobarbital (INN)

2933.53

57-43-2 

Amobarbital resinate

3003.90 

 

Amobarbital sodium

2933.53 

64-43-7

Barbital (INN)

2933.53

57-44-3

4

Barbital calcium

2933.53

 

4

Barbital magnesium 

2933.53

 

4

Barbital sodium

2933.53

144-02-5

4

Benzfetamine (INN)

2921.46

156-08-1

4

Benzfetamine hydrochloride

2921.46 

5411-22-3

4

Brolamfetamine (INN) (DOB)

2922.29

64638-07-9

1

Brolamfetamine (DOB) hydrochloride

2922.29

 

1

Bromazepam (INN)

2933.33

1812-30-2

4

Brotizolam (INN) 

2934.91

57801-81-7

Buprenorphine (INN)

2939.11

52485-79-7

3

Buprenorphine hydrochloride

2939.11

53152-21-9

Buprenorphine hydrogen trartrate bitartrate) 

2939.11

 

3

Buprenorphine sulfate

2939.11

 

3

Butalbital (INN) 

2933.53

7-26-9 

3

Butobarbital

2933.53

77-28-1

4

Camazepam (INN)

2933.91

36104-80-0 

Cathine (INN)

2939.43

492-39-7 

3

Cathine hydrochloride

2939.43 

2153-98-2

3

Cathine phenobarbiturate

2939.43

 

3

Cathine resinate

3003.49

 

3

Cathine sulfate

2939.43

 

3

Cathinone (INN)

2939.79

71031-15-7

1

Chlordiazepoxide (INN)

2933.91

58-25-3

4

Chlordiazepoxide dibunate

2933.91

 

Chlordiazepoxide hydrochloride

2933.91

438-41-5

4

Clobazam (INN)

2933.72

22316-47-8

4

Clonazepam (INN)

2933.91 

1622-61-3

4

Clorazepate dipotassium

2933.91

57109-90-7

Clorazepate monopotassium

2933.91

5991-71-9

4

Clotiazepam (INN)

2934.91

33671-46-4

4

Cloxazolam (INN)

2934.91 

24166-13-0

4

Cyclobarbital (INN)

2933.53

52-31-3

3

Cyclobarbital calcium

2933.53

5897-20-1

3

Delorazepam (INN)

2933.91

2894-67-9

4

DET

2939.79

61-51-8

1

DET hydrochloride

2939.79

 

Dexamfetamine (INN)

2921.46

51-64-9

2

Dexamfetamine adipate

2921.46

 

2

Dexamfetamine carboxymethylcellulose

3912.31

 

Dexamfetamine hydrochloride

2921.46

405-41-4

2

Dexamfetamine hydrogen tartraate (bitartrate)

2921.46

 

Dexamfetamine pentobarbiturate 

2933.54 

 

2

Dexamfetamine phosphate

2921.46

7528-00-9

Dexamfetamine resinate

3003.90

 

Dexamfetamine saccharate

2921.49

 

2

Dexamfetamine sulfate

2921.46 

51-63-8

2

Dexamfetamine tannate 

3201.90

 

2

Diazepam (INN)

2933.91

439-14-5

4

DMA

2922.29

 

1

DMA hydrochloride

2922.29

 

1

DMHP

2932.99

 

1

DMT

2939.79

61-50-7

1

DMT hydrochloride

2939.79 

 

1

DMT methyliodide

2939.79

 

1

DOET

2922.29

 

1

DOET hydrochloride

2922.29

 

1

Estazolam (INN)

2933.91

29975-16-4

4

Ethchlorvynol (INN)

2905.51

113-18-8

4

Ethinamate (INN)

2924.24

126-52-3

4

Ethyl loflazepate (INN)

2933.91

29177-84-2

4

N-Ethyl MDA

2932.99

 

1

N-Ethyl MDA hydrochloride

2932.99

 

1

Eticyhclidine (PCE) (INN)

2921.49

2201-15-2

1

Eticyhclidine (PCE) hydrochloride

2921.49

 

1

Etilamfetamine (INN)

2921.46

457-87-4

Etilamfetamine hydrochloride

2921.46

 

4

Fencamfamin (INN)

2921.46

1209-98-9

4

Fencamfamin hydrochloride

2921.46

2240-14-4

4

Fenetylline (INN)

2939.51

3736-08-1

2

Fenetylline hydrochloride

2939.51

1892-80-4

2

Fenproporex (INN)

2926.30

15686-61-0

4

Fenproporex diphenylacetate

2926.30

 

4

Fenproporex hydrochloride

2926.30

18305-29-8

4

Fenproporex resinate

3003.90

 

4

Fludiazepam (INN)

2933.91

3900-31-0

4

Flunitrazepam (INN)

2933.91

1622-62-4

4

Flurazepam (INN)

2933.91 

17617-23-1 

4

Flurazepam dihydrochloride

2933.91

1172-18-5

4

Flurazepam hydrochloride

2933.91

36105-20-1

4

Glutethimide (INN)

2925.12

77-21-4

3

Halazepam (INN)

2933.91

3092-17-3

4

Haloxazolam (INN)

2934.91

59128-97-1

4

N-Hydroxy MDA

2932.99

 

1

N-Hydroxy MDA hydrochloride 

2932.99

 

1

Ketazolam (INN)

2934.91

27223-35-4

Lefetamine (INN)

2921.46

7262-75-1

4

Lefetamine hydrochloride

2921.46 

14148-99-3 

Levamfetamine (INN)

2921.46

156-34-3 

2

Levamfetamine alginate 

3913.10

 

2

Levamfetamine succinate

2921.49

5634-40-2

2

Levamfetamine sulfate

2921.49

 

2

Levometamfetamine

2939.71 

 

Levometamfetamine hydrochloride

2939.71 

 

Loprazolam (INN)

2933.55 

61197-73-7

4

Loprazolam mesilate

2933.55

 

4

Lorazepam (INN)

2933.91 

846-49-1

4

Lorazepam acetate

2933.91 

 

4

Lorazepam mesilate

2933.91

 

Lorazepam pivalate

2933.91

 

4

Lormetazepam (INN)

2933.91

848-75-9

4

Lysergide (INN), LSD, LSD-25

2939.69

50-37-3

1

(+)-Lysergide tartrate

2939.69

 

1

Mazindol (INN)

2933.91

22232-71-9

MDMA

2932.99

 

1

MDMA hydrochloride

2932.99

 

1

Mecloqualone (INN)

2933.55

340-57-8

2

Mecloqualone hydrochloride

2933.55

 

Medazepam (INN)

2933.91

2898-12-6

4

Medazepam dibunate

2933.91

 

4

Medazepam hydrochloride

2933.91

 

4

Mefenorex (INN)

2921.46

17243-57-1

4

Mefenorex hydrochloride

2921.46

 

4

Meprobamate (INN)

2924.11

57-53-4

4

Mescaline

2939.79

54-04-6

1

Mescaline aurichloride

2843.30

 

Mescaline hydrochloride

2939.79

832-92-8

Mescaline picrate

2939.79

 

1

Mescaline platinichloride

2843.90

 

Mescaline sulphate

2939.79

1152-76-7

1

Mesocarb (INN)

2934.91

34262-84-5

4

Metamfetamine (INN)

2939.71

537-46-2

2

Metamfetamine hydrochloride

2939.71

51-57-0

2

Metamfetamine hydrogen tartrate (bitartrate) 

2939.71

 

2

Metamfetamine racemate

2939.71 

4846-07-5

2

Metamfetamine sulphate

2939.71 

 

Methaqualone (INN)

2933.55

72-44-6

2

Methaqualone hydrochloride

2933.55

340-56-7

2

Methaqualone resinate

3003.90

 

2

Methylaminorex

2934.99

 

1

Methylaminorex hydrochloride

2934.99

 

1

Methylphenidate (INN)

2933.33

113-45-1

2

Methylphenidate hydrochloride

2933.33

298-59-9

2

Methylphenobarbital (INN)

2933.53

115-38-8

4

Methylphenobarbital sodium

2933.53

 

4

Methylprylon (INN)

2933.72

125-64-4

4

Midazolam (INN)

2933.91

59467-70-8 

Midazolam hydrochloride

2933.91 

 

4

Midazolam maleate

2933.91

 

4

MMDA

2932.99

 

1

MMDA hydrochloride

2932.99

 

1

Nimetazepam (INN) 

2933.91 

2011-67-8 

Nitrazepam (INN) 

2933.91 

146-22-5 

4

Nordazepam (INN)

2933.91

1088-11-5 

Oxazepam (INN)

2933.91 

604-75-1 

Oxazepam acetate 

2933.91

 

4

Oxazepam hemisuccinate

2933.91

 

Oxazepam succinate

2933.91

 

4

Oxazepam valproate

2933.91

 

4

Oxazolam (INN)

2934.91

4143-17-7

4

Parahexyl

2932.99

 

1

Pemoline (INN)

2934.91

2152-34-3

4

Pemoline copper

2934.91

 

4

Pemoline iron

2934.91

 

4

Pemoline magnesium

2934.91

 

4

Pemoline nickel

2934.91 

 

4

Pentazocine (INN)

2933.33

359-83-1

Pentazocine hydrochloride 

2933.33 

 

Pentazocine lactate

2933.33

17146-95-1

3

Pentobarbital (INN)

2933.53

76-74-4

3

Pentobarbital calcium

2933.53 

7563-42-0

3

Pentobarbital sodium

2933.53

57-33-0

3

Phencyclidine (INN) (PCP)

2933.33

77-10-1

2

Phencyclidine hydrobromide

2933.33

 

2

Phencyclidine hydrochloride

2933.33

956-90-1

2

Phendimetrazine (INN)

2934.91

634-03-7

4

Phendimetrazine hydrochloride

2934.91

 

4

Phendimetrazine hydrogen tartrate (bitartrate)

2934.91

50-58-8

4

Phendimetrazine pamoate

2934.91

 

4

Phenmetrazine (INN)

2934.91

134-49-6

2

Phenmetrazine hydrochloride

2934.91

1707-14-8

2

Phenmetrazine hydrogen tartrate (bitrartrate)

2934.91

 

Phenmetrazine sulphate

2934.91

 

2

Phenmetrazine teoclate

2939.59 

13931-75-4

2

Phenobarbital (INN)

2933.53

50-06-6

4

Phenobarbital ammonium

2933.53

 

4

Phenobarbital calcium

2933.53

58766-25-9 

Phenobarbital diethylamine

2933.53

 

Phenobarbital diethylaminoethanol

2933.53

 

4

Phenobarbital lysidine

2933.53

 

4

Phenobarbital magnesium

2933.53

 

Phenobarbital propyhexedrine

2933.53

 

4

Phenobarbital quinidine

2939.20

 

4

Phenobarbital sodium, magnesium

2933.53

 

4

Phenobarbital sodium (INN)

2933.53 

57-30-7 

Phenobarbital sparteine

2939.79

 

4

Phenobarbital tetramethylammonium

2933.53

 

4

Phenobarbital yohimbine

2939.79 

 

4

Phentermine (INN)

2921.46

122-09-8

Phentermine hydrochloride

2921.46 

1197-21-3

4

Phentermine resinate

3003.90

 

4

Pinazepam (INN)

2933.91

52463-83-9

4

Pipradrol (INN)

2933.33

467-60-7

4

Pipradrol hydrochloride

2933.33

71-78-3

4

PMA

2922.29

 

1

PMA hydrochloride

2922.29

 

1

Prazepam (INN)

2933.91

2955-38-6 

4

Psilocine, psilotsin

2939.79 

 

1

Psilocine, psilotsin hydrochloride 

2939.79 

 

1

Psilocybine (INN)

2939.79

520-52-5 

1

Psilocybine hydrochloride

2939.79

 

1

Pyrovalerone (INN) 

2933.91

3563-49-3

4

Pyrovalerone hydrochloride

2933.91

1147-62-2

4

Rolicyclidine (INN) (PHP, PCPY)

2933.99

2201-39-0

1

Secbutabarbital (INN)

2933.53

125-40-6

4

Secbutabarbital sodium

2933.53

 

4

Secobarbital (INN)

2933.53 

76-73-3 

Secobarbital calcium

2933.53

 

Secobarbital resinate

3003.90 

 

2

Secobarbital sodium

2933.53

309-43-3

2

STP, DOM

2922.29

15588-95-1

1

STP, DOM hydrochloride

2922.29

 

1

Temazepam (INN)

2933.91 

846-50-4

4

Tenamfetamine (INN) (MDA)

2932.99

51497-09-7

1

Tenamfetamine (MDA) hydrochloride

2932.99

 

1

Tenocyclidine (INN)

2934.99

21500-98-1

1

Tenocyclidine hydrochloride

2934.99

 

Tetrahydrocannabinols, all isomers

2932.95 

Various

2

d-9,Tetrahydrocannabinol

2932.99

1972-08-3 

Tetrazepam (INN)

2933.91

10379-14-3 

TMA

2922.29

 

TMA huydrochloride

2922.29

 

1

Triazolam (INN)

2933.91

28911-01-5

Vinylbital (INN)

2933.53

2430-49-1

4

Zipeprol (INN)

2933.55 

34758-83-3

2

 

 

 

III. Prekursorer


Namn

HS-nr

CAS-Nr

Acetic anhydride 

2915.24

108-24-7

Acetone 

2914.11 

67-64-1 

N-Acetylanthranilic acid 

2924.23 

89-52-1 

alpha-Phenylacetoacetonitrile (APAAN)

2926.40

4468-48-8

Anthranilic acid

2922.43 

118-92-3 

Butanone (ethyl methyl 

  

ketone) 

2914.12 

78-93-3 

Diethyl ether

2909.11 

60-29-7 

Ephedrine

2939.41 

299-42-3

Ephedrine hydrochloride

2939.41 

50-98-6 

Ephedrine nitrate 

2939.41

81012-98-8

Ephedrine sulfate

2939.41

134-72-5

Ergometrine (INN)

2939.61

60-79-7

Ergometrine hydrochloride

2939.61

74283-21-9

Ergometrine hydrogen maleate

2939.61

129-51-1

Ergometrine oxalate

2939.61

 

Ergometrine tartrate

2939.61

129-50-0

Ergotamine (INN)

2939.62

113-15-5 

Ergotamine hydrochloride

2939.62

 

Ergotamine succinate

2939.62

 

Ergotamine tartrate

2939.62 

379-79-3

Hydrogen chloride

  

(hydrochloric acid)

2806.10

7647-01-0

Isosafrole

2932.91

120-58-1

Lysergic acid

2939.63

82-58-6

3,4-(Methylenedioxy)phenyl-2-propanone 

2932.92

4676-39-5

Norephedrine

2939.44

14838-15-4

Norephedrine hydrochloride

2939.44 

154-41-6 

Phenylacetone (benzyl methyl ketone, phenylpropan-2-one)

2914.31

103-79-7

Phenylacetic acid

2916.34

103-82-2

Piperidine

2933.32

110-89-4

Piperidine aurichloride

2843.30

 

Piperidine hydrochloride

2933.32

6091-44-7 

Piperidine hydrogen 

  

tartrate (bitartrate)

2933.32 

6091-46-9 

Piperidine nitrate

2933.32

6091-45-8 

Piperidine phosphate

2933.32 

 

Piperidine picrate 

2933.32 

6091-49-2 

Piperidine platinichloride

2843.90 

 

Piperidine thiocyanate 

2933.32

22205-64-7

Piperonal

2932.93

120-57-0

Potassium permanganate

2841.61

7722-64-7 

Pseudoephedrine (INN)

2939.42

90-82-4

Pseudoephedrine hydrochloride

2939.42

345-78-8

Pseudoephedrine sulfate

2939.42

7460-12-0

Safrole 

2932.94

94-59-7

Sulphuric acid

2807.00

7664-93-9

Toluene

2902.30

108-88-3



LIST II

LIST OF PRECURSORS AND ESSENTIAL CHEMICALS WHICH ARE MOST COMMONLY USED IN THE ILLEGAL PRODUCTION OF CERTAIN CONTROLLED SUBSTANCES


Controlled
substances
(nr)

 

Precursor (P)
Essential
Chemical (E)
(nr)

 

Synonym

CAS-nr för (P) eller (E) eller deras salter (S)

Heroin eller
diacetylmorfin (2939.11)

 

(i) Kodein (P)
(2939.11)

 

Codicept
Coducept
7,8-Didehydro-4,5-epoxi-3-
metoxi-17-metylmorfinan-6-ol
Metylmorfin
3-O-Metyl-morfin
Morfinan-6-ol, 7-8-didehydro-4,5-epoxi-3-
metoxi-17-metyl
Morfin, 3-metyl-eter
Morfin mono-metyleter 

76-57-3
52-28-8 (S)

 

 

(ii) Morfin (P)
(2939.11)

 

7-8-Didehydro-4,5-epoxi-17-metylmorfinan-3,6-diol
Morfinan-3,6-diol, 7-8-didehydro-4,5-epoxi-17-metyl

57-27-2(anhydrous)6009-81-0(monohydrat)

 

(iii) Acetic
anhydride (E)
(2915.24)

 

Acetanhydrid
Acetic oxid
Acetyloxid
Etanonic anhydrid

108-24-7

 

(iv) Acetyl-
klorid (E)
(2915.90)

Etanoylklorid

75-36-5

 

(v)Etyliden-
diacetat (E)
(2915.39)

Acetic acid, etylidene ester 1,1-Diacetoxi-etan

 

542-10-9

Kokain eller
Methylbenzoylecgonine
2939.71)

 

(i) Aceton (E)
(2914.11)

 

2-Propanon
Dimethylketon
β-Ketopropane
Pyroacetic eter
Propan-2-one

67-64-1

 

(ii) Dietyleter (E) (2909.11)

 

Etyl eter
Eter
Etoxyethane
Ethyl oxide
Diethyl oxide
Anaesthetic eter

60-29-7

 

(iii) Metyletylketon (MEK) (E) (2914.12)

Butanone

78-93-3

Lysergide (INN) eller LSD eller N,N-Diethyllyserg-amide (2939.69)

 

(i) Ergotamine (INN) (P) (2939.62)

 

5'-Bensyl-12'-hydroxi-2'-metylergotaman-3',6',18-trion
Ergotaman-3',6',18-trion, 12'-hydroxi-2'-metyl-5'(fenyl-metyl)
12'-Hydroxi-2'-metyl-5'-(fenylmetyl)-ergotaman-3',6',18-trion
Indolo-/4,3-fg/quinoline,
ergotaman-3',6',18-trione derivative
8H-Oxazolo/3,2-a/-pyrrolo/2,1-c/pyrazine, ergotaman-3',6',18-trione derivative
N-(5-Benzyl-10b-hydroxy-2-methyl-3,6-dioxoperhydro-oxazolo-/3,2-a/pyrrolo/2,1-c/-pyrazin-2-yl)-
D-lysergamide
Ergam
Ergate
Ergomar
Ergostat
Ergotamine bitartrate
Ergotamine, tartrate (2:1) (S)
Ergotamini tartras
Ergotaman-3',6',18-trione, 12'-hydroxy-2'-methyl-5'-(fenylmetyl)-, 2,3-dihydro-xybutanedioate (2:1) (S)Ergotartrate
Etin
Exmigra
Femergin
Gotamine tartrate
Gynergene
Lingraine
Lingran
Medihaler Ergo-tamine
Neo-Ergotin
Rigetamin
Secagyn
Secupan

113-15-5
379-79-3 (S)

 

 

(ii) Lyserga-mide (P) (2939.69)

 

9,10-Didehydro-6-metylergoline-8-carboxamide
Ergine
Ergoline-8-carboxamide, 9-10-didehydro-6-metyl
Indolo /4,3-fg/quinoline, ergoline-8-carboxamide derivative

478-94-4

 

 

(iii) Lysergic acid (P) (2939.63)

 

Ergoline-8-carboxylic acid,
9,10-didehydro-6-metyl
Indolo /4,3-fg/quinoline, ergoline-8-carboxylic acid derivative
4,6,6a,7,8,9-Hexahydro-7-methylindolo-/4,3-fg/quino-line-9-carboxylic acid
9,10-Didehydro--6-methylergo-line-8-carboxylic acid

82-58-6

 

(iv) Methyl 6-methylnicotina-te (P) (2933.39)

Methyl 6-methylpyridine-3-carboxylate
6-Methylnico-tinic acid, methyl ester
Nicotinic acid, 6-methyl-, methyl ester
3-Pyridinecar-boxylic acid, 6-methyl-, methyl ester

5470-70-2

 

(v)Ergometri-ne
(INN) (P)
(2939.61)

 

Ergonovine
Ergobasine
Ergotocine
Ergostetrine
Ergotrate
Ergoklinine
Syntometrine
9,10-Didehydro-N-(2-hydroxy-1-methylethyl)-6-methylergoline-8-carboxamide
N-(2-Hydroxy-1-methylethyl)-lysergamide
Lysergic acid, 2-propanolamide
Lysergic acid, 2-hydroxy-1-methyletylamide
Hydroxypropyl-lysergamide
Basergin
Neofemergen
Cornocentin
Ermetrine

60-79-7

 

 

  

60-79-7

 

 

 

  

129-50-0 (S)

129-51-1 (S)

 

Amfetamine (INN) (Amphetamine) eller α-Metyl-phenetylamine (2921.46)

(i) Allylbensen
(P) (2902.90)

(ii)Fenylaceton (P) (2914.31)

 

3-Fenylprop-1-ene


P-2-P
Fenylpropan-2-one
1-Fenyl-2-oxopropan
Bensylmetyl-keton
BMK 

300-57-2



103-79-7

 

 

(iii)Cathine
(INN) (P)
(2939.43)

 

Norpseudoefed-rin
Adiposetten N
2-Amino-1-hydroxy-1-fenylpropane
2-Amino-2-metyl-1-fenyletanol
2-Amino-1-fenylpropan-1-ol
Benzenemetanol,
α-(1-aminoetyl)
E 50
Exponcit
Fugoa-Depot
Katine
Miniscap M.D.
Minusin(e)
Norisoefedrin
1-Fenyl-2-aminopropan-1-ol
Fenylpropanol-amine
Pseudonorefed-rin(e)
Reduform

37577-07-04

36393-56-3
492-39-7

 

 

 

(iv) Fenylacetic acid (P) (2916.34)

Benzeneacetic acid
α-Toluic acid 

103-82-2

 

(v) Formamide (P) (2924.19)

Methanamide
Carbamaldehyde
Formic acid amide

75-12-7

 

(vi) Bens-aldehyd (P) (2912.21)

Benzoic aldehyd
Benzenecarbonal

100-52-7

 

(vii) Ammo-nium formate (E) (2915.12)

-

540-69-2

 

(viii) Nitro-ethane (E) (2904.20)

-

79-24-3

 

(ix) Hydroxyl-ammonium chloride (E) (2825.10

Hydroxylamine hydrochloride
Oxammonium hydrochloride

5470-11-1

 

Trans-β-Methylstyrene (P) (2902.90

1-Fenylpropene
Prop-1-enylbensen

873-66-5

Metylendioxi-amfetamin eller
MDA eller α-metyl-3,4-metylendio-xifenetylamin (2932.99)

 

(i) Piperonal (P) (2932.93)

1,3-Benzo-dioxol-5-carbaldehyd
Protocatechu-aldehyde, methylene eter
1,3-Benzodio-xole-5-carboxyl-adehyd
3,4-(Metylen-dioxi)benzal-dehyd
Heliotropin
Piperonylalde-hyd
Dioximetylenprotocatechuic aldehyde

120-57-0

 

(ii) Safrole (P) (2932.94)

5-Allyl-1,3-benzodioxole
1,2-Metylene-dioxi-4-prop-2-enylbenzene
5-Prop-2-enyl-1,3-benzodioxole

94-59-7

 

(iii) Isosafrole (P) (2932.91)

5-Prop-1-enyl-1,3-benzodioxole

120-58-1

  

1,2-Metylen-dioxi-4-prop-1-enylbenzen

 
 

(iv) Nitroethane (E) (2904.20)

-

79-24-3

 

(v) 1-(1,3-Benzodioxol-5-yl) propan-2-one (P) (2932.92)

3,4-Metylen-dioxifenylaceton
3,4-Metylen-dioxifenylpropan-2-one

4676-39-5

 

(vi) Ammo-niumformat (E) (2915.12)

-

540-69-2

 

(vi) Hydroxyl-
ammoniumklo-rid (E)(2825.10)

Hydroxylamine hydrockloride
Oxammonium hydrochloride

5470-11-1

 

(viii) Form-amide (E) (2924.19)

Methanamide
Carbamaldehyde
Formic acid amide 

75-12-7

Metamfetamin (INN)(Methamphet-amine) eller 2-Metylamino-1-fenylpropan eller
Deoxyephedrine (2939.91) 

(i) Fenyl-acetone (P) 2914.31)

P-2-P
Fenylpropan-2-one
1-Fenyl-2-oxopropane
Benzylmetyl-keton
BMK

103-79-7

 

(ii) N-Methyl-form-amid (P) (2924.19)

Metylformamid

123-39-7

 

(iii) Benzyl-klorid (P) (2903.99)

(Chloromethyl)-benzene
α-Chlorotoluene

100-44-7

 

(iv) Efedrine (P) (2939.41)

1-Fenyl-1-hydroxy-2-methylamino-propane
2-Metylamino-1-fenylpropan-1-ol

299-42-3

 

(v) Metylamin
(P) (2921.11)

Aminometan
Monometyl-amin(e)
Metanamine

74-89-5

 

(vi) Fenylacetic acid (P) (2916.34)

Benzeneacetic acid
α-Toluic acid

103-82-2

 

(vii) Benzaldehyd (P) (2912.21)

Benzoic aldehyde
Benzenecarbonal

100-52-7

Metylendioxi-metamfetamin eller MDMA eller α-Metyl-3,4-Metylen-dioxifenetyl-(metyl)amin eller XTC (Ecstasy) (2932.99)

(i) Methylamin
(E) (2921.11)

(ii) Piperonal (P) (2932.93)

 

Aminometan
Monometylamin
Metanamine
1,3-Benzo-dioxol-5-carbaldehyd
Protocatechualdehyd, metyleneter
1,3-Benzo-dioxol-5-carboxaldehyd
3,4-(Metylen-dioxi)benzalde-hyd
Heliotropin
Piperonylalde-hyd
Dioximetylen-protocatechuic aldehyd

74-89-5


120-57-0

 

 

(iii) Safrole (P)
(2932.94)

5-Allyl-1,3-benzodioxole
1,2-Metylen-dioxi-4-prop-2-enylbenzen
5-Prop-2-enyl-1,3-benzodioxole

94-59-7

 

 

(iv) Isosafrole (P) (2932.91)

5-Prop-1-enyl-1,3-benzodioxole
1,2-Metylen-dioxi-4-prop-1-enylbenzen

120-58-1

 

(v) Nitroetan (E) (2904.20)

-

79-24-3

 

(vi) 1-(1,3-Benzodioxol-5-yl)-propan-2-one (P) (2932.92)

3,4-Metylen-dioxifenylaceton
3,4-Metylen-dioxifenyl-propan-2-one

4676-39-5

Metaqualon (INN) eller 2-Methyl-3-O-tolyl-4(3H)-quinazolinone (2933.55)

(i) Anthranilic
acid (P)
(2922.43)

o-Aminobenzoic acid
2-Aminobenzoic acid

 

118-92-3

 

(ii) o-Toluidine (P) (2921.43)

o-Aminotoluene
2-Aminotoluene

95-53-4

 

(iii) o-Nitro-toluene (P) (2904.20)

1-Metyl-2-nitro-benzen
2-Nitrotoluene

88-72-2

 

(iv) Acetic an-
hydrid (E)
(2915.24)

Acetanhydrid
Acetic oxid
Acetyl oxid
Ethanoic anhydride

108-24-7

 

(v) 2-Metyl-1,3-benzoxa-zole (P)
(2934.99)

-

95-21-6

 

(vi) 2-Acet-amidobenzoic acid (P) (2924.23)

2-Acetylamino-benzoic
o-Acetylamino-benzoic acid
N-Acetylanthra-nilic acid

89-52-1

Mescaline eller 3,4,5-Trimetytoxi-fenetylamin
(2939.79) 

(i) 3,4,5-
Tri-methoxi-benzaldehyd (P)(2912.49)

3,4,5-Trimethoxifor-mylbenzene

86-81-7

 

(ii) 3,4,5-
Trimethoxybenzoic acid (P)
(2918.99)

Gallic acid, trimethyl

118-41-2

 

(iii) 3,4,5-Trimeth-oxibenzoyl chloride (P) (2918.99)

-

4521-61-3

 

(iv) 3,4,5-Trimeth-oxibenzyl alcohol (P) (2909.49)

-

3840-31-1

 

(v) Nitrometan (E) (2904.20)

-

75-52-5

Phencyclidine (INN) eller PCP eller 1-(1-Fenylcyclohexyl) piperidine (2933.39)

(i) Piperidine (P) (2933.32)

Hexahydropyri-din
Pentametylen-imin

110-89-4

 

(ii) Cyclo-hexanon (P) (2914.22)

Pimelic ketone
Ketohexa- methylen
Hytrol o
Anone
Nadone

108-94-1

 

(iii) Bromo-benzen (P) (2903.99)

Monobromo-benzene
Phenyl bromide

108-86-1





 

 Bilaga

29_125
29_126
29_127
29_128
29_129
29_130
29_131
29_132
29_133
29_134
29_135
29_136
29_137
29_138
29_139
29_140
29_141
29_142
29_143
29_144
29_145
29_146
29_147
29_148
29_149
29_150
29_151
29_152
29_152
29_153
29_154
29_155
29_156
29_157
29_158
29_159
29_160
29_161
29_162
29_163
29_164
29_165
29_166
29_167
29_168
29_169
170
29_170
29_171
29_172
29_173
29_174
29_174
29_175
29_176
29_177
29_178
29_179
29_180
29_181
29_182
29_183
29_184
29_185
29_186
29_187
29_188
29_189
29_190
Meny