A. Etrar

Etrar kan betraktas som alkoholer eller fenoler i vilka väteatomen i hydroxylgruppen har bytts ut mot en kolväteradikal (alkyl eller aryl). De har samma allmänna formel, R-O-R', vari R och R' kan vara lika eller olika.

Etrarna är mycket stabila, neutrala föreningar.

Om radikalerna tillhör den acykliska serien, blir etern också acyklisk, medan cykliska radikaler ger cykliska etrar.

Den första av etrarna i den acykliska serien är gasformig, medan andra är flyktiga vätskor med karakterisk lukt av eter. De högre homologerna i serien är vätskor eller ibland fasta ämnen.

I. Symmetriska acykliska etrar.

1. Dietyleter (etyleter, eter) C₂H₅ . OC₂H₅, är en färglös, ljusbrytande vätska med karakteristisk lukt. Den är mycket flyktig och mycket eldfarlig. Dietyleter används som bedövningsmedel och vid organiska synteser.
2. Bis(kloretyl)eter eller diklordietyleter.
3. Diisopropyleter.
4. Dibutyleter.
5. Dipentyleter (diamyleter).

II. Osymmetriska acykliska etrar.

1. Metyletyleter.
2. Etylisopropyleter.
3. Etylbutyleter.
4. Etylpentyleter.

III. Cyklanetrar, cyklenetrar och cykloterpenetrar.

IV. Aromatiska etrar.

1. Anisol (metylfenyleter, metoxibensen) C6H5 . OCH3 är en färglös vätska med behaglig lukt. Anisol används vid organiska synteser (t.ex. för framställning av syntetiska luktämnen) samt som lösningsmedel och som medel mot inälvsmask.
2. Fenetol (fenyletyleter, etoxibensen) C6H5 . OC2H5.
3. Difenyleter C6H5 . OC6H5, bildar färglösa kristallnålar och har lukt av pelargon. Den används inom parfymindustrin.
4. 1,2-Difenoxietan (etylenglykoldifenyleter).
5. Anetol ingår i anisolja. Under +20 °C förekommer den som små kristaller, vid temperaturer däröver är den en lättflytande vätska med stark lukt av anisolja.
6. Dibensyleter.
7. Nitrofenetoler utgör nitroderivat av fenetol. o-Nitrofenetol är en gul olja, medan p-nitrofenetol bildar kristaller.
8. Nitroanisoler utgör nitroderivat av anisol. o-Nitroanisol är en vätska, medan m- och p-nitroanisol bildar kristaller i form av små blad. Trinitroanisol är ett mycket kraftigt sprängämne.
9. 2,6-Dinitro-3-metoxi-4-(tert-butyl)toluen (2-tert-butyl-5-metyl-4,6-dinitroanisol, ambrett-mysk) bildar gulaktiga kristaller. Den förenar i sig lukten av abelmoschuskärnolja och naturlig mysk.
10. 2-Naftylmetyleter och 2-naftyletyleter (konstgjord neroliolja, metoxi- resp. etoxinaftalen) förekommer som färglösa, kristalliniska pulver med en lukt som påminner om pomeransblomolja.
11. Metyletrar av m-kresol och butyl-m-kresoler.
12. Fenyltolyleter.
13. Ditolyleter.
14. Bensyletyleter.

B. Eteralkoholer

Dessa föreningar är derivat av polyalkoholer eller av fenolalkoholer. De erhålls av fenolalkoholer genom utbyte av väte i fenolhydroxylgruppen mot en alkyl- eller arylradikal eller av polyalkoholer genom utbyte av väte i en av alkoholhydroxylgrupperna mot en alkyl- eller arylradikal.

1. Dietylenglykol (2,2'-dihydroxidietyleter) är en färglös vätska och används vid organiska synteser, som lösningsmedel för gummiarter och hartser samt för framställning av sprängämnen och plaster.
2. Monometyl-, monoetyl-, monobutyl- och andra monoalkyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol.
3. Monofenyletrar av etylenglykol eller av dietylenglykol.
4. Anisalkohol (metoxibensylalkohol).
5. Guaietolin (INN) [glycerolmono(2-etoxifenyl)eter]; guaifenesin (INN) [glycerolmono(2-metoxifenyl)eter].

C. Eterfenoler och eteralkoholfenoler

Dessa föreningar är derivat av tvåvärda fenoler eller av fenolalkoholer. De erhålls av fenolalkoholer genom utbyte av alkoholhydroxylgruppens väte mot en alkyl- eller arylradikal eller av tvåvärda fenoler genom utbyte av en av fenolhydroxylgruppernas väte mot en alkyl- eller arylradikal.

1. Guajakol (o-metoxifenol) förekommer i björktjära och utgör huvudbeståndsdelen i trätjärkreosot. Den bildar färglösa kristaller med karakteristisk, aromatisk lukt. Om kristallerna smälts förblir guajakol i flytande form. Guajakol används inom medicinen och vid organiska synteser.
2. Sulfogajakol (INN) (kaliumguajakolsulfonat) är ett fint pulver, som har vidsträckt användning inom medicinen.
3. Eugenol (2-metoxi-4-allylfenol) erhålls ur kryddnejlikor och är en färglös vätska med nejliklukt.
4. Isoeugenol (2-metoxi-4-propenylfenol) framställs på syntetisk väg av eugenol och utgör en beståndsdel i muskotolja.
5. 2-Etoxifenol (2-hydroxifenetol, pyrokatekolmonoetyleter) är frätande och bildar färglösa kristaller med aromatisk lukt.

D. Alkoholperoxider, eterperoxider, acetalperoxider och hemiacetalperoxider och ketonperoxider.

Detta är föreningar vars sammansättning representeras av formlerna ROOH och ROOR¹, där R och R¹ är organiska radikaler.

Som exempel på sådana föreningar kan nämnas etylväteperoxid och dietylperoxid.

Detta nummer omfattar också acetalperoxider och hemiacetalperoxider (inbegripet peroxiketaler), t.ex. 1,1-di(tert-butylperoxi)cyklohexan*, liksom ketonperoxider (även inte kemiskt definierade); t.ex. cyklohexanonperoxid (1-hydroperoxicyklohexyl 1-hydroxicyklohexylperoxid)*.

*
* *

Detta nummer omfattar också halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av etrar, eteralkoholer, eterfenoler, eteralkoholfenoler, alkoholperoxider, eterperoxider, acetal- eller hemiacetalperoxider och ketonperoxider samt alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrosulfo-, sulfohalogen-, nitrohalogen- och nitrosulfohalogenderivat.

Om en molekyl vatten avspaltas från organiska föreningar (dioler, glykoler) som innehåller två hydroxylgrupper i molekylen bildas stabila inre etrar.

Så t.ex. erhåller man av etylenglykol genom avspaltning av en molekyl vatten oxiran (etylenoxid, 1,2-epoxietan):

Den epoxid som erhålls av propylenglykol (dvs. etylenglykol vari en av väteatomerna har bytts ut mot en metylradikal (–CH3) kallas metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan):

Den epoxid som erhålls av etylenglykol vari en väteatom har bytts ut mot en fenylgrupp (–C6H5) benämns styrenoxid (1,2-epoxietylbensen):

Detta nummer omfattar endast föreningar med tre atomer i ringen, t.ex.:

1. oxiran (etylenoxid, 1,2-epoxietan), som utgör en färglös gas vid rumstemperatur och en vätska vid lägre temperatur än 12 °C. Oxiran framställs genom katalytisk oxidation av eten som erhålls ur krackgaser. Den utgör ett insekts- och svampbekämpningsmedel och används i stor utsträckning för konservering av frukt och andra livsmedel. Den används också vid organiska synteser samt för framställning av mjukningsmedel och ytaktiva ämnen;
2. metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan), som är en färglös vätska med eterliknande lukt. Den används som lösningsmedel för cellulosanitrat, cellulosaacetat, gummiarter och hartser, som insektsbekämpningsmedel och vid organiska synteser (framställning av mjukningsmedel, ytaktiva ämnen etc.);
3. styrenoxid (1,2-epoxietylbensen).

Detta nummer omfattar också:

Detta nummer omfattar inte epoxider med fyra atomer i ringen (nr 2932).

A. Acetaler och hemiacetaler

Acetaler kan uppfattas som dietrar av (vanligen hypotetiska) hydrat av aldehyder och ketoner.

Hemiacetaler är monoetrar i vilka kolatomen som ligger intill eter-syreatomen även binder en hydroxylgrupp.

"Acetaler och hemiacetaler med annan syrefunktion" är acetaler och hemiacetaler som innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktion (t.ex. alkoholgrupper) av de slag som är nämnda i de föregående numren i detta kapitel.

1. Metylal (dimetoximetan) CH₂(OCH₃)₂ är dimetyletern av det hypotetiska hydratet av formaldehyd. Den är en färglös vätska med eterliknande lukt och används som lösningsmedel, som bedövningsmedel och vid organiska synteser.
2. Dimetylacetal (1,1-dimetoxietan) CH₃ . CH(OCH₃)₂ är dimetyletern av det hypotetiska hydratet av acetaldehyd och används som bedövningsmedel.
3. Dietylacetal (1,1,-dietoxietan) CH₃ . CH . (OC₂H₅)₂ är också ett derivat av det hypotetiska hydratet av acetaldehyd och utgör en färglös vätska med behaglig, eterliknande lukt. Den används som lösningsmedel och som bedövningsmedel.
   

Detta nummer omfattar inte polyvinylacetaler (nr 3905).

Dessa föreningar erhålls genom att helt eller delvis byta ut väteatomerna i en acetal eller hemiacetal mot halogenatomer (t.ex. kloralalkoholat, klorpropylacetal), sulfonsyragrupper (-SO₃H), nitrogrupper (-NO₂) eller nitrosogrupper (-NO).

Detta nummer omfattar också alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrohalogen-, nitrosulfo-, sulfohalogen- och nitrosulfohalogenföreningar.

UNDERAVDELNING V

Föreningar med aldehydfunktion

Dessa föreningar bildas genom oxidation av primära alkoholer och innehåller som karakteristisk grupp:

De är i allmänhet färglösa vätskor med stark, genomträngande lukt. Många aromatiska aldehyder oxideras lätt vid kontakt med luft, varvid de omvandlas till syror.

Med "aldehyder, även med annan syrefunktion" förstås aldehyder som även innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, fenol-, etergrupper etc.).

A. Aldehyder

I. Mättade acykliska aldehyder.

1. Metanal (formaldehyd) H . CHO framställs genom katalytisk oxidation av metanol. Den är en färglös gas med stickande lukt och är lättlöslig i vatten. Den ca 40 %-iga vattenlösningen benämns formalin eller formol och utgör en färglös vätska med stickande och kvävande lukt. Lösningen kan innehålla metanol som stabiliseringsmedel. Metanal har vidsträckt användning, t.ex. vid organiska synteser (för framställning av färgämnen, sprängämnen, farmaceutiska produkter, syntetiska garvämnen, plaster etc.), som antiseptiskt medel, som desodoriseringsmedel och som reduktionsmedel.
2. Etanal (acetaldehyd) CH₃ . CHO framställs genom oxidation av etanol eller av acetylen. Den är en lättflytande, färglös vätska med stickande, fruktartad lukt och är mycket flyktig. Etanal är lättantändlig och frätande samt blandbar med vatten, alkohol eller eter. Den används vid organiska synteser för framställning av plaster och lacker samt inom medicinen som antiseptiskt medel.
   
3. Butanal (n-butyraldehyd) CH₃ . CH₂ . CH₂ . CHO är en färglös vätska som är blandbar med vatten, alkohol eller eter. Den används för framställning av plaster, parfymer och vulkningsacceleratorer för gummi.
4. Heptanal (heptaldehyd, önantol) (CH₃CH₂)₅ . CHO erhålls vid destillation av ricinolja och utgör en färglös vätska med genomträngande lukt.
5. Oktanal (kaprylaldehyd) C₈H₁₆O, nonanal (pelargonaldehyd) C₉H₁₈O, dekanal (kaprinaldehyd) C₁₀H₂₀O, undekanal (undecylaldehyd) C₁₁H₂₂O, dodekanal (laurylaldehyd) C₁₂H₂₄O, etc. används som råmaterial inom parfymindustrin.

II. Omättade acykliska aldehyder.

1. Propenal (akrolein, akrylaldehyd) CH₂=CH . CHO bildas vid bränning av fetter och är en vätska med karakteristisk skarp och retande lukt. Den används vid organiska synteser.
2. 2-Butenal (krotonaldehyd) CH₃ . CH=CH . CHO förekommer i fördropparna vid destillation av rå etanol och är en färglös vätska med genomträngande lukt.
3. Citral är en vätska med angenäm lukt och förekommer i eterisk olja från mandariner och citroner och speciellt i lemongrasolja.
4. Citronellaldehyd förekommer i citronolja.

III. Cyklanaldehyder, cyklenaldehyder och cykloterpenaldehyder.

1. Fellandral eller tetrahydropropylbensaldehyd förekommer i fänkåls- och eukalyptusolja.
2. Cyklocitraler erhålls ur citral.
3. Perillaldehyd förekommer i eterisk olja från Perilla mankinensis.
4. Safranal.

IV. Aromatiska aldehyder.

1. Bensaldehyd C₆H₅ . CHO är en starkt ljusbrytande färglös vätska med karakteristisk bittermandellukt. Den används vid organiska synteser, inom medicinen etc.
2. Kanelaldehyd C₆H₅ . CH=CH . CHO är en oljig, gulaktig vätska med stark kanellukt. Den används inom parfymindustrin.
3. Amylkanelaldehyd.
4. 3-p-Kumenyl-2-metylpropionaldehyd.
5. Fenylacetaldehyd C₆H₅ . CH₂ . CHO är en vätska med utpräglad hyacintlukt. Den används inom parfymindustrin.

Aldehydalkoholer är föreningar som innehåller både aldehyd- och alkoholgrupper.

Aldehydetrar är etrar som också innehåller aldehydgruppen -CHO.

Aldehydfenoler är föreningar som innehåller både fenylhydroxylgruppen C₆H₅·OH och aldehydgruppen -CHO.

De viktigaste aldehydalkoholerna, aldehydfenolerna och aldehydetrarna är:

1. acetaldol (aldol) CH₃·CH(OH)·CH₂·CHO som framställs av acetaldehyd genom aldolkondensation. Den är en färglös vätska som om den får stå orörd polymeriserar till en kristallinisk massa (paraaldol). Acetaldol används vid organiska synteser, för framställning av plaster och vid malmflotation;
2. hydroxicitronellaldehyd C₁₀H₂₀O₂ som är en färglös något sirapsartad vätska med mycket utpräglad lukt av liljekonvalj. Den används som fixativ inom parfymindustrin;
3. glykolaldehyd CH₂(OH)·CHO som kristalliserar i färglösa kristaller;
4. vanillin (4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd), som utgör metyletern av 3,4-dihydroxibensaldehyd (protocatekualdehyd) och som ingår i vanilj. Den förekommer som glänsande nålar eller som ett kristallinskt, vitt pulver;
5. etylvanillin (3-etoxi-4-hydroxibensaldehyd) som bildar små, vita kristaller;
6. salicylaldehyd (o-hydroxibensaldehyd) HO·C₆H₄·CHO som är en färglös, oljig vätska med karakteristisk bittermandellukt. Den används för framställning av syntetiska luktämnen;
7. 3,4-dihydroxibensaldehyd (protokatekualdehyd) (HO)₂·C₆H₃·CHO som bildar glänsande, färglösa kristaller;
8. anisaldehyd CH₃O·C₆H₄·CHO (p-metoxibensaldehyd) som förkommer i anis- och fänkålsolja och är en färglös vätska. Inom parfymindustrin är den bekant under namnet ”hawthorn essence” (aubépine).

C. Cykliska polymerer av aldehyder

1. Trioxan (trioximetylen) är en fast polymer av formaldehyd och utgör ett vitt, kristalliniskt ämne som är lösligt i vatten, alkohol eller eter.
2. Paraldehyd är en polymer av etanal och utgör en färglös, mycket lättantändlig vätska med angenäm, eterliknande lukt. Den används vid organiska synteser samt som sömnmedel och desinfektionsmedel inom medicinen, etc.
3. Metaldehyd är likaledes en polymer av etanal och utgör ett vitt kristalliniskt pulver som är olösligt i vatten. Detta nummer omfattar endast metaldehyd i form av kristaller eller pulver.

Numret omfattar inte metaldehyd i tillformat skick (t.ex. tabletter, stavar eller liknande former) för användning som bränsle (nr 3606) (se anm. 2 a till 36 kap.).

D. Paraformaldehyd

Denna polymer [HO . (CH₂O)n . H] erhålls genom indunstning av vattenlösningar av formaldehyd. Den är ett fast vitt ämne som förekommer i form av flingor eller pulver och har tydlig lukt av formaldehyd. Paraformaldehyd används till beredning av plaster, vattenfasta lim, farmaceutiska produkter och även som desinfektions- och konserveringsmedel.

Detta nummer omfattar inte aldehyd-vätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).

Dessa föreningar erhålls av aldehyder genom att byta ut en eller flera väteatomer (andra än vätet i aldehydgruppen) mot en eller flera halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SO3H), nitrogrupper (-NO2) eller nitrosogrupper (-NO) eller mot någon kombination av dessa.

Den viktigaste föreningen är kloral (trikloracetaldehyd) CCl3 . CHO som är en vattenfri, lättflytande, färglös vätska med genomträngande lukt. Den används som sömnmedel.

Detta nummer omfattar inte kloralhydrat (2,2,2-trikloretan-1,1-diol) CCl3 . CH(OH)2 som klassificeras enligt nr 2905.

Detta nummer omfattar inte heller aldehydvätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).

UNDERAVDELNING VI

Föreningar med keton- eller kinonfunktion

Med "ketoner och kinoner med annan syrefunktion" förstås ketoner eller kinoner som innehåller en eller flera andra grupper med syrefunktion av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehydgrupper etc.).

A. Ketoner

Dessa föreningar innehåller den s.k. karbonylgruppen C= O och representeras av den allmänna formeln R - CO - R' vari R och R' är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, propyl, fenyl etc.).

Ketoner kan förekomma i två tautomera former, ketoformen (-CO-) och enolformen (=C(OH)-), vilka båda omfattas av detta nummer.

I. Acykliska ketoner

1. Aceton (propanon) CH₃ . CO . CH₃ förekommer i torrdestillationsprodukter från trä (i rå metanol och träättiksyra) men framställs huvudsakligen på syntetisk väg. Den är en färglös vätska med angenäm, eterartad lukt. Aceton har vidsträckt användning vid organiska synteser och används vidare vid framställning av plaster samt som lösningsmedel för acetylen, cellulosaacetat, hartser etc.
2. Butanon (etylmetylketon, metyletylketon) CH₃ . CO . C₂H₅ är en färglös vätska som förekommer i biprodukter från alkoholdestillation ur betmelass. Den framställs också genom oxidation av sekundär butanol.
3. 4-Metylpentanon-(2) (metylisobutylketon) (CH₃)₂ . CH . CH₂ . CO . CH₃ är en vätska med angenäm lukt och används som lösningsmedel för cellulosanitrat, gummiarter och hartser.
4. Mesityloxid är en färglös vätska som bildas genom kondensation av två acetonmolekyler.
5. Foroner är föreningar som bildas genom kondensation av tre acetonmolekyler.
6. Pseudojononer är ketoner med komplicerad sammansättning. De är gulaktiga vätskor med violdoft och används för framställning av jonon (konstgjord viololja).
7. Pseudometyljononer är vätskor med liknande egenskaper som pseudojononer och med violdoft. De används inom parfymindustrin.
8. Diacetyl (butandion) CH₃ . CO . CO . CH₃ är en grönaktigt gul vätska med genomträngande, kinonliknande lukt. Diacetyl används som aromämne för smör och margarin.
9. 2,4-Pentandion (acetylaceton) CH₃ . CO . CH₂ . CO . CH₃ är en färglös vätska med angenäm lukt och används vid organiska synteser.
10. 2,5-Hexandion (acetonylaceton) CH₃ . CO . CH₂ . CH₂ . CO . CH₃ är en färglös vätska med angenäm lukt och används vid organiska synteser.

II. Cyklanketoner, cyklenketoner och cykloterpenketoner

1. Kamfer C₁₀H₁₆O. Detta nummer omfattar både naturlig och syntetisk kamfer. Naturlig kamfer erhålls från kamferträdet, Laurus camphora, som är inhemskt i Kina och Japan. Syntetisk kamfer framställs av pinen, som erhålls ur terpentinolja. Båda sorterna bildar färglösa, kristalliniska, halvgenomskinliga massor som har karakteristisk lukt och känns mjuka samt används som antiseptiska medel inom medicinen, i malkulor och vid framställning av celluloid.
   Numret omfattar inte s.k. borneokamfer eller borneol som är en alkohol och inte en keton och som framställs genom reduktion av kamfer (nr 2906).
2. Cyklohexanon C₆H₁₀O framställs på syntetisk väg och är en vätska med en lukt som påminner om aceton. Den är ett utmärkt lösningsmedel för cellulosaacetat samt natur- och konsthartser.
3. Metylcyklohexanoner är vattenolösliga vätskor.
4. Jononer C₁₃H₂₀O bildas genom kondensation av citral med aceton. De omfattar bl.a.:
   a) α-jonon, som är en färglös vätska med viollukt;
   b) β-jonon, som likaledes är en färglös vätska med viollukt, dock inte så behaglig som hos α-jonon. Båda dessa föreningar används inom parfymindustrin.
5. Metyljononer är färglösa till gula vätskor.
6. Fenchon C₁₀H₁₆O förekommer i fänkåls- och tujaolja. Den är en klar, färglös vätska med kamferliknande lukt och används som ersättningsmedel för kamfer.
7. Iron förekommer i den eteriska olja som erhålls från rötterna av vissa irisarter och är en färglös, oljig vätska med irisartad lukt. Iron har i stark utspädning en behaglig violdoft och används inom parfymindustrin.
8. Jasmon C₁₁H₁₆O framställs av jasminblommor och är en ljusgul olja med stark jasminlukt samt används inom parfymindustrin.
9. Karvon C₁₀H₁₄O förekommer i kummin-, anis- och pepparmyntolja. Den är en färglös vätska med stark, aromatisk lukt.
10. Cyklopentanon (adipoketon) C₄H₈CO förekommer i torrdestillationsprodukter från trä. Den är en vätska med en lukt som påminner om pepparmynta.
11. Menton C₁₀H₁₈O förekommer i pepparmyntolja och i andra eteriska oljor. Den framställs på syntetisk väg genom oxidation av mentol och är en instabil, färglös, ljusbrytande vätska med pepparmyntlukt.
    

III. Aromatiska ketoner

1. Naftylmetylketon.
2. Bensylidenaceton C₆H₅ . CH=CH . CO . CH₃ bildar färglösa kristaller med lukt av luktärter.
3. Acetofenon (fenylmetylketon) CH₃ . CO . C₆H₅ är en oljig, färglös eller gul vätska med angenäm aromatisk lukt. Den används inom parfymindustrin och vid organiska synteser.
4. Fenyletylketon (propiofenon).
5. Tolylmetylketon (metylacetofenon) CH₃ . C₆H₄ . CO . CH₃ är en färglös eller gulaktig vätska med angenäm lukt.
6. Butylxylylmetylketon (butyldimetylacetofenon).
7. Bensofenon C₆H₅ . CO . C₆H₅ bildar färglösa eller svagt gula kristaller med angenäm, eterartad lukt. Den används för framställning av syntetiska luktämnen och vid organiska synteser.
8. Bensantron bildar gulaktiga nålar.
9. Fenylaceton (fenylpropanon-2) är en färglös eller ljust gul vätska. Den används huvudsakligen i organiska synteser och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av amfetaminer (se listan i slutet av 29 kap).

B. Ketonalkoholer

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och alkoholgrupper.

1. 4-Hydroxi-4-metylpentanon-(2) (diacetonalkohol) är en färglös vätska.
2. Acetol (acetylkarbinol) CH₃ . CO . CH₂OH är en färglös vätska med genomträngande lukt. Den används som lösningsmedel för cellulosalacker och hartser.

C. Ketonaldehyder

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och aldehydgrupper.

D. Ketonfenoler

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och fenolgrupper.

E. Kinoner

Dessa föreningar är diketoner som erhålls av aromatiska föreningar genom omvandling av två C – H – grupper till två > C = O – grupper med lämplig omflyttning av dubbelbindningarna.

1. Antrakinon C₆H₄ . (CO)₂ . C₆H₄, gula nålar som vid krossning ger ett vitt pulver. Den används för framställning av färgämnen.
2. p-Bensokinon (kinon) C₆H₄O₂, gula kristaller med genomträngande lukt.
3. 1,4-Naftokinon C₁₀H₆O₂, gula nålar.
4. 2-Metylantrakinon, vita nålar.
5. Acenaftenkinon, gula nålar.
6. Fenantrakinon, gula nålar.

Kinonalkoholer, kinonfenoler och kinonaldehyder är föreningar vilkas molekyler förutom kinongruppen också innehåller alkohol-, fenol- resp. aldehydgrupper.

1. 1-Hydroxiantrakinon.
2. 1,4-Dihydroxiantrakinon (kinizarin).
3. 1,8-Dihydroxiantrakinon (dantron, krysazin).
4. Koenzym Q10* (ubidekarenon (INN)).

1. Bromkamfer C₁₀H₁₅OBr, nålar med stark, kamferliknande lukt. Den används som lugnande medel.
2. 4-tert-Butyl-2,6-dimetyl-3,5-dinitroacetofenon (ketonmysk).
3. Kamfersulfonsyra.
   
4. Klordekon (ISO).
   

Detta nummer omfattar också kombinationer av halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (t.ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat).

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.). Det omfattar inte heller ketonvätesulfitföreningar, vilka klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911).
 

UNDERAVDELNING VII

Karboxylsyror och deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar

Allmänna anvisningar

Denna underavdelning omfattar karboxylsyror, vilka innehåller den karakteristiska gruppen -COOH, benämnd karboxylgrupp. Teoretiskt omfattar rubriken också ortosyror R . C(OH)₃, eftersom dessa kan uppfattas som hydratiserade karboxylsyror R . COOH + H₂O = R . C(OH)₃. I praktiken finns dessa dock inte i fritt tillstånd, men däremot finns motsvarande stabila estrar (ortoestrar, som betraktas som estrar av hydratiserade karboxylsyror).

Karboxylsyror kan innehålla en eller flera karboxylgrupper (–COOH) (monokarboxylsyror resp. polykarboxylsyror).

Om hydroxylgruppen -OH avlägsnas erhålls en acylradikal, som har den allmänna formeln R . CO-, där R är en alkyl- eller arylradikal (metyl, etyl, fenyl etc.). Acylradikaler ingår i anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter.

Sulfonsyrorna, som innehåller gruppen -SO3H, skiljer sig helt från karboxylsyrorna; de klassificeras som sulfoderivat som är upptagna i olika underavdelningar. Underavdelning VII omfattar endast sådana sulfonsyror som är sulfoderivat av kemikalier enligt denna underavdelning.

A. Syraanhydrider

Syraanhydrider erhålls genom avspaltning av en molekyl vatten antingen från två molekyler av en monokarboxylsyra eller från en molekyl av en dikarboxylsyra. De karakteriseras av gruppen -CO . O . CO-.

B. Syrahalogenider

Syrahalogenider (t.ex. syraklorider och syrabromider) har den allmänna formeln R . CO . X, där X är en halogen, dvs. de består av acylradikaler i förening med klor, brom eller andra halogener.

C. Syraperoxider

Syraperoxider, vilka också kallas diacylperoxider, är föreningar i vilka två acylradikaler är sammanbundna med två syreatomer; deras allmänna formel är RC-O-OOC-O-R1, där R och R1 kan, men inte behöver, vara lika.

D. Peroxisyror

Peroxisyror har den allmänna formeln R . CO . O . OH.

E. Estrar av syror

Estrar av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en alkyl- eller arylradikal. De representeras av den allmänna formeln R . CO . O . R1, där R och R1 är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, fenyl etc.).

F. Peroxiestrar

Peroxiestrar har den allmänna formeln RC-O-OOR1, där R och R1 är organiska radikaler som kan, men inte behöver, vara lika.

G. Salter av syror

Salter av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en oorganisk katjon, t.ex. natrium, kalium eller ammonium. De representeras av formeln R . CO . OM, där R är en alkyl-, aryl- eller alkarylradikal, och M är en metall eller annan oorganisk katjon.

H. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av syror

I halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av de föreningar som är beskrivna under punkterna A – F ovan är grupperna med syrafunktion bibehållna, medan en eller flera väteatomer i radikalerna R eller R1 har ersatts av halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SOH), nitrogrupper (-NO₂) resp. nitrosogrupper (-NO) eller av någon kombination av dessa.

Detta nummer omfattar mättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar omättade acykliska monokarboxylsyror och cykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter samt även halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

1. Akrylsyra CH₂=CH . COOH är en färglös vätska med frän lukt, som lätt polymeriserar. Den utgör en monomer för framställning av polyakrylsyra och andra akrylpolymerer.
2. Metakrylsyra. Polymera estrar av denna syra utgör plaster (39 kap).
3. Oljesyra C₁₈H₃₄O₂ ingår i fetter och oljor, bunden som glycerid. Den är en färg- och luktlös vätska. Vid en temperatur av omkring +4 °C kristalliserar oljesyra i form av nålar.
   Vattenlösliga salter av kemiskt definierad oljesyra (t. ex. natrium-, kalium- och ammoniumoleat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt nr 2916.
4. Linolsyra C₁₈H₃₂O₂ är en torkande syra och ingår i linolja, bunden som glycerid.
5. Linolensyra C₁₈H₃0O₂.
6. Heptyn- och oktynkarboxylsyror.

1. Cyklohexankarboxylsyra.
2. Cyklopentenylättiksyra.
   
   

1. Bensoesyra C₆H₅ . COOH förekommer i vissa hartser och balsamer. Den framställs på syntetisk väg och kristalliserar i form av vita nålar eller glänsande, vita fjäll samt är i rent tillstånd luktlös. Bensoesyra används som antiseptiskt medel och för att förhindra förruttnelse. De viktigaste salterna av syran är ammonium-, natrium-, kalium- och kalciumbensoat. De viktigaste estrarna av syran är bensyl-, naftyl-, metyl-, etyl-, geranyl-, citronellyl-, linalyl- och rodinylbensoat. Detta nummer omfattar också bl. a. följande derivat av bensoesyra:
   a) bensoylperoxid, vilken förekommer som vita kristalliniska granuler och används inom medicinen, inom gummi- och plastindustrierna samt för blekning av oljor, fetter, mjöl etc.;
   b) bensoylklorid C₆H₅ . CO . Cl, som är en färglös, tårretande vätska med karakteristisk lukt. Den ryker i luft;
   c) nitrobensoesyror (o-, m- och p-) NO₂ . C₆H₄ . COOH;
   d) nitrobensoylklorider (o-, m- och p-) NO₂ . C₆H₄ . COCl;
   e) klorbensoesyror Cl . C₆H₄ . COOH;
   f) diklorbensoesyror Cl₂ . C₆H₃ .
2. Fenylättiksyra C₆H₅ . CH₂ . COOH bildar glänsande, vita kristallflingor med blomdoft. Den används i parfymer och som smaksättning, vid framställning av penicillin G och svampbekämpningsmedel, i organiska synteser och som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av amfetaminer (se listan i slutet av 29 kap).
   De viktigaste estrarna av syran är etyl-fenylacetat, metylfenylacetat och o-metoxifenylacetat (guajacylacetat).
3. Fenylpropionsyror och naftoesyror.

Kanelsyra C₆H₅ . CH = CH . COOH förekommer i kanelolja och i tolu- och perubalsam samt bildar färglösa kristaller.

De viktigaste salterna av syran är natrium- och kaliumcinnamat.

De viktigaste estrarna av syran är metyl-, etyl-, bensyl- och propylcinnamat, vilka används inom parfymindustrin.

Detta nummer omfattar inte oljesyra med en renhetsgrad av mindre än 85 % (beräknat på torrsubstansen) och inte heller andra fettsyror med en renhetsgrad av mindre än 90 % (beräknat på torrsubstansen) (nr 3823).

Detta nummer omfattar polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

1. Oxalsyra HOOC . COOH bildar små färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller. Den är giftig och används vid organiska synteser, som blekmedel för textilvaror och hudar samt som betmedel inom textilindustrin.
   De viktigaste salterna av oxalsyra är ammonium-, kalium-, natrium-, kalcium-, järn-och ammoniumjärnoxalat. De viktigaste estrarna är dimetyl- och dietyloxalat.
2. Adipinsyra HOOC . (CH₂)₄ . COOH kristalliserar i färglösa nålar och används bl.a. för framställning av vissa plaster, t.ex. polyamider.
3. Azelainsyra utgör ett gulaktigt till vitt, kristalliniskt pulver som bl.a. används för tillverkning av vissa plaster (alkydhartser, polyamider och polyuretaner) och vid andra organiska synteser.
4. Sebacinsyra förekommer som vita flingor och används bl.a. som stabiliseringsmedel i plaster (i alkydhartser, polyestrar av maleinsyra och andra polyestrar samt i polyuretaner) samt för framställning av plaster.
5. Maleinsyraanhydrid är en färglös, kristallinisk massa och används för framställning av plaster (polyestrar) och vid andra organiska synteser.
6. Maleinsyra HOOC . CH = CH . COOH förekommer som stora färglösa kristaller eller i gjutna block. Den används bl.a. för framställning av vissa plaster (t.ex. polyestrar).
7. Malonsyra HOOC . CH₂ . COOH kristalliserar i stora färglösa flingor. Bland de viktigaste estrarna märks dietylmalonat, som används vid organiska synteser (t.ex. av medikamenter såsom barbiturater).
8. Bärnstenssyra HOOC . (CH₂)₂ . COOH bildar färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller.
   Den används vid organiska synteser.

1. Ftalsyraanhydrid C₆H₄ . (CO)₂ . O förekommer i form av halvgenomskinliga, vita, nålformiga kristaller, som kristallinisk massa eller som vita, mycket lätta och voluminösa flingor. Den har karakteristisk lukt och används vid organiska synteser, t.ex. vid framställning av plaster (alkydhartser) och mjukningsmedel.
2. Bensendikarboxylsyror (o-, m- och p-) C₆H₄(COOH)₂.
   o-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen ftalsyra. m-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen isoftalsyra och p-bensendikarboxylsyra tereftalsyra. De bildar kristaller och används för tillverkning av syntetiska färgämnen, plaster (alkydhartser) och mjukningsmedel.
   Bland estrar av ftalsyra kan nämnas dimetyl-, dietyl-, dibutyl- (di-n-butyl, diisobutyl etc.), dioktyl (di-n-oktyl, diisooktyl, bis(2-etylhexyl), etc.), dinonyl- (di-n-nonyl, diisononyl, etc.), didecyl- (di-n-decyl, etc.) och dicyklohexylortoftalat samt andra ortoftalsyraestrar, t.ex. ftalater av etylenglykolestrar, ävensom dimetylestrar och andra estrar av tereftalsyra.
3. Diklor- och tetraklorftalsyror samt deras anhydrider.

Detta nummer omfattar karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar.

Med "karboxylsyror med annan syrefunktion” förstås karboxylsyror som jämte en eller flera karboxylgrupper innehåller en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats i de föregående underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehyd-, ketongrupper etc).

I dessa föreningar ingår både alkoholgruppen (-CH2OH, >CHOH eller à COH) och karboxylgruppen (-COOH). Dessa båda grupper kan reagera allt efter sin natur. Då de reagerar som alkoholer kan de bilda etrar, estrar och andra derivat och när de reagerar som syror kan de bilda salter, estrar etc. De viktigaste alkoholsyrorna är följande:

1. Mjölksyra CH₃ . CHOH . COOH framställs ur glykos eller inverterat rörsocker genom jäsning under inverkan av mjölksyraferment. Syran förekommer som en starkt hygroskopisk, kristallinisk massa eller som en tung, sirapsartad vätska som är färglös eller gulaktig. Den används inom medicinen, vid färgning och för avkalkning av hudar. Detta nummer omfattar både teknisk mjölksyra, mjölksyra av handelskvalitet samt mjölksyra av farmakopékvalitet. Den tekniska syrans färg varierar från gul till brun och den har en obehaglig, starkt sur lukt. Handelskvaliteten och farmakopékvaliteten innehåller vanligen minst 75 % mjölksyra.
   De viktigaste salterna är kalcium- (används inom medicinen), strontium-, magnesium-, zink-, antimon-, järn- och vismutlaktat.
   Bland mjölksyrans estrar märks etyl- och butyllaktat, vilka används som lösningsmedel för lacker.
   Numret omfattas inte av kvicksilverlaktat (nr 2852).
2. Vinsyra HOOC . CHOH . CHOH . COOH bildar färglösa, genomskinliga kristaller. Den används vid färgning, för fotobruk, för framställning av bakpulver, vid vinframställning och inom medicinen. Bland vinsyrans salter märks:
   a) natriumtartrat;
   b) kaliumtartrat;
   c) rent kaliumvätetartrat (vinsten, cremor tartari). Numret omfattar inte rå vinsten (nr 2307);
   d) kalciumtartrat, som bildar små kristaller. Numret omfattar inte rått kalciumtartrat (nr 3824);
   e) antimonkalium(III)tartrat (kräkvinsten), kaliumnatriumtartrat (seignettesalt) och järnkaliumtartrat.
   Bland vinsyrans estrar märks:
   a) etyltartrater;
   b) butyltartrater;
   c) pentyltartrater.
3. Citronsyra förekommer i fri form i saft från citrusfrukter. Den framställs också ur glykos eller rörsocker genom jäsning under inverkan av mögelsvampar (Citromyces). Citronsyra kristalliserar i stora, färglösa, genomskinliga prismor eller förekommer som ett kristalliniskt, luktlöst, vitt pulver. Den används för beredning av drycker, inom textilindustrin, vid vinberedning, inom medicinen, för framställning av citrater etc. Bland citronsyrans salter märks:
   a) litiumcitrat;
   b) kalciumcitrat. Numret omfattar inte rå kalciumcitrat (nr 3824);
   c) aluminiumcitrat, som används som betmedel inom textilindustrin;
   d) järncitrat, som används för fotobruk.
   De viktigaste estrarna av citroncyra är:
   a) trietylcitrat;
   b) tributylcitrat. 
4. Glukonsyra och salter av glukonsyra. Glukonsyra föreligger normalt i vattenlösning. Dess kalciumsalt används bl.a. inom medicinen och som tillsatsmedel för betong.
5. Glukosmonokarboxylsyra samt dess salter, t.ex kalciumglukoheptonat.
6. Fenylglykolsyra (mandelsyra).
7. Äppelsyra HOOC . CHOH . CH₂ . COOH bildar en delikvescent, färglös, kristallinisk massa och används inom medicinen, vid organiska synteser etc.
8. 2,2-Difenyl-2-hydroxiättiksyra (bensilsyra)* är en vit kristallin aromatisk syra som är löslig i många primära alkoholer. Den används vid organisk syntes, inom medicinen och vid tillverkning av kemiska stridsmedel.

Fenolsyror är cykliska (aromatiska) syror som både innehåller karboxylgruppen -COOH och en eller flera -OH-grupper i kärnan. Den enklaste fenolsyran har formeln OH . C6H4 . COOH.

1. Aldehydsyror innehåller både aldehydgruppen —CHO och karboxylgruppen —COOH.
2. Ketonsyror innehåller både ketongruppen >C=O och karboxylgruppen —COOH.

Den viktigaste estern av dessa syror är etylacetoacetat (acetättikester) och dess natriumderivat.

Anissyra CH₃O . C₆H₄ . COOH framställs genom oxidation av anisaldehyd, av anetol och av anisolja. Syran bildar färglösa kristaller med svag lukt av anetol och används som antiseptiskt medel, inom medicinen och för framställning av färgämnen.

Allmänna anvisningar

A. Estrar av oorganiska syror av icke-metaller

Dessa föreningar bildas vanligen genom att en alkohol eller en fenol får reagera med oorganiska syror av icke-metaller. De har den allmänna formeln R . O . X, där R är en alkohol- eller fenolradikal och X är den återstod av den oorganiska syramolekylen som benämns syraradikal.

Syraradikalen för salpetersyra är -NO2, för svavelsyra =SO2, för fosforsyra =PO och för kolsyra

Denna underavdelning omfattar inte estrar enligt nummer i senare underavdelningar i detta kapitel.

B. Salter av estrar av oorganiska syror av icke-metaller

Dessa salter kan endast erhållas från estrar av flerbasiska syror av icke-metaller (svavelsyra, fosforsyra, kiselsyra etc.). Flerbasiska syror innehåller mer än en syraradikal och om inte samtliga förestras erhålls en estersyra.

Genom lämplig behandling av dessa estersyror erhålls ett salt av en ester av en oorganisk syra av en icke-metall.

Salpetersyra och salpetersyrlighet kan i egenskap av enbasiska syror endast ge neutrala estrar.

Fosforsyra är en trebasisk syra och ger tre olika slag av estrar beroende på om en, två eller alla sura grupper är förestrade. Av dessa estrar kan nämnas:

1. glycerofosforsyror, som framställs genom att förestra en av alkoholgrupperna i glycerol med fosforsyra.
   De viktigaste salterna av dessa estrar används inom medicinen som stärkande medel, t.ex.:
   a) kalciumglycerofosfat;
   b) järnglycerofosfat;
   c) natriumglycerofosfat;
   
2. inositolhexafosforsyra och inositolhexafosfater;
3. tributylfosfat, som är en färg- och luktlös vätska med användning som mjukningsmedel;
4. trifenylfosfat, som bildar färg- och luktlösa kristaller. Det används vid framställning av plaster (t.ex. celluloid), för att göra papper vattentätt etc.;
5. tritolylfosfat (trikresylfosfat), som är en färglös eller gulaktig vätska och används som mjukningsmedel för cellulosaderivat och konsthartser, för malmflotation etc.;
6. trixylylfosfat;
7. triguajacylfosfat;
8. laktofosfater (t. ex. kalciumlaktofosfat), även inte kemiskt definierade.

Detta nummer omfattar estrar av andra oorganiska syror av icke-metaller dvs. syror i vilka anjonen består endast av icke-metalliska grundämnen. Numret omfattar inte:

Bland estrar enligt detta nummer märks:

B. Fosfitestrar och deras salter

Fosfitestrar eller organofosfiter har den allmänna strukturen P(OR)3 och kan betraktas som estrar av fosforsyra, H3PO3. Metyl- och etylestrar av fosforsyra* kan med hjälp av kemisk syntes omvandlas till nervgaser.

C. Estrar av svavelsyra och deras salter

Estrar av svavelsyra kan vara neutrala (diestrar) eller sura (monoestrar).

Bland dessa märks:

1. metylvätesulfat (monometylsulfat), CH₃ . O . SO₂ . OH, som utgör en oljig vätska;
2. dimetylsulfat (CH₃ . O)₂ . SO₂, som är en färglös eller svagt gul vätska med svag pepparmyntlukt. Dimetylsulfat är giftigt, frätande och tårretande samt angriper andningsvägarna. Det används vid organiska synteser;
3. etylvätesulfat (monoetylsulfat) C₂H₅ . O . SO₂ . OH, som är en sirapsartad vätska;
4. dietylsulfat (C₂H₅ . O)₂ . SO₂, som är en vätska med pepparmyntlukt.

D. Estrar av salpetersyrlighet eller salpetersyra

Estrar av salpetersyrlighet är vätskor med aromatisk lukt, t.ex. metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och amylnitriter.

Estrar av salpetersyra är lättflytande vätskor med angenäm lukt. Vid upphettning sönderdelas de under häftig reaktion. Bland dessa estrar märks metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och amylnitrater.

Glyceroltrinitrat (nitroglycerin), pentaerytritoltetranitrat (pentyl) och etylenglykoldinitrat (dinitroglykol) klassificeras enligt detta nummer om de är oblandade. När de föreligger i form av beredda sprängämnen omfattas de inte av detta nummer (nr 3602).

Bland estrar av kolsyra, vilka kan vara sura eller neutrala, märks:

1. diguajacylkarbonat, som utgör ett lätt, kristalliniskt, vitt pulver med svag lukt av guajakol. Estern användes inom medicinen och som mellanprodukt vid framställning av luktämnen;
2. tetraetylortokarbonat (tetraetoximetan) C(OC₂H₅)₄;
3. dietylkarbonat CO(OC₂H₅)₂;
4. bis-(4-tert-butylcyklohexyl)peroxidikarbonat;
5. tert-butylperoxi 2-etylhexylkarbonat.

Numret omfattar inte etylklorkarbonat (etylklorformiat) (nr 2915).

Detta nummer omfattar inte alkoholater eller estrar av metallhydroxider med syrafunktion t.ex. titantetra-n-butoxid (även benämnd tetrabutyltitanat) (nr 2905).

UNDERAVDELNING IX

Föreningar med kvävefunktion

Allmänna anvisningar

Denna underavdelning omfattar föreningar med kvävefunktion, t.ex. aminer, amider och imider, men inte föreningar som innehåller nitro- eller nitrosogrupper som enda kvävefunktion.

2921 Föreningar med aminofunktion (+)

Aminer är organiska kväveföreningar med aminofunktion, dvs. föreningar som innehåller grupper som är härledda ur ammoniak genom utbyte av en, två eller tre väteatomer mot samma antal alkyl- eller arylradikaler R (metyl, etyl, fenyl etc.).

Om endast en väteatom i ammoniak byts ut erhålls en primär amin R . NH₂, utbyte av två väteatomer ger sekundära aminer R . NH . R och utbyte av alla tre väteatomerna tertiära aminer

Nitrosoaminer omfattas av detta nummer, trots att de i tautomer form kan uppfattas som kinoniminoximer.

Detta nummer omfattar även salter (t.ex. nitrater, acetater och citrater) och substitutionsderivat av aminer (t.ex. halogen-, sulfo-, nitro- eller nitrosoderivat). Det omfattar däremot inte föreningar med syrefunktion enligt nr 2905 – 2920 och salter av sådana föreningar (nr 2922). Detta nummer omfattar inte substituerade derivat, varav en eller flera väteatomer ur aminofunktionen har ersatts av en eller flera halogen-, sulfo- (SO₃H–), nitro- (NO₂) eller nitroso- (NO)-grupper eller av vilken som helst kombination av grupperna.

Diazoterbara aminer, vilka är utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen omfattas också av detta nummer.

1. Metylamin CH₃ . NH₂ är en färglös, brännbar gas med stark ammoniaklukt. Den används för framställning av organiska färgämnen samt vid garvning etc.
   
2. Dimetylamin (CH₃)₂ . NH liknar metylamin och används vid organiska synteser samt som accelerator vid vulkning.
3. Trimetylamin (CH₃)₃ . N liknar metylamin och används vid organiska synteser.
4. Etylamin.
5. Dietylamin.
6. Allylisopropylamin.
7. 2-(N,N-dimetylamino)etylkloridhydroklorid, 2-(N,N-dietylamino)etylkloridhydroklorid och 2-(N,N-diisopropylamino)etylkloridhydroklorid.

1. Etylendiamin NH₂ . CH₂ . CH₂ . NH₂ och salter av etylendiamin. Aminen är en frätande, färglös vätska med svag ammoniaklukt.
2. Hexametylendiamin NH₂ . (CH₂)₆ . NH₂ och salter av denna amin. Den förekommer i kristaller eller i form av nålar eller i små långsträckta plattor och har karakteristisk lukt. Den har giftverkningar på huden och förorsakar allvarliga sår. Den används för framställning av konstfibrer (polyamidfibrer).

Bland dessa märks cyklohexylamin, di(metylcyklohexyl)amin etc.

1. Anilin (fenylamin) C₆H₅ . NH₂ och salter av anilin. Anilin är en färglös, oljeartad vätska med svagt aromatisk lukt och har vidsträckt användning för framställning av färgämnen, farmaceutiska produkter etc. Anilinderivat används huvudsakligen som mellanprodukter för framställning av färgämnen. Av dessa derivat kan nämnas:
   a) halogenderivat, t.ex. kloraniliner;
   b) sulfoderivat, t.ex. m- och p-aminobensensulfonsyra (bl.a sulfanilsyra);
   c) nitroderivat, såsom nitroaniliner;
   d) nitrosoderivat, i vilket en eller flera väteatomer (andra än de som har aminofunktion) har ersatts av en eller flera nitrosogrupper (t.ex. nitrosoanilin, metylnitrosoanilin);
   e) sulfohalogen-, nitrohalogen- och nitrosulfoderivat;
   f) alkylderivat, t.ex. N-metylanilin, N,N-dimetylanilin, N-etylanilin och N,N-dietylanilin.
2. Toluidiner.
3. Difenylamin (C₆H₅)₂ . NH är en sekundär amin och kristalliserar i små färglösa blad. Den används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.).
4. 1-Naftylamin (α-naftylamin) C₁₀H₇ . NH₂ kristalliserar i vita nålar men kan också förekomma som en massa eller som kristalliniska fjäll. Den är till färgen vit eller brunaktig och har en angenäm, genomträngande lukt. 1-Naftylamin blir ljust violett under inverkan av ljus samt används vid organiska synteser och vid flotation av kopparmalmer, etc.
5. 2-Naftylamin (β-naftylamin) C₁₀H₇ . NH₂ förekommer som ett vitt pulver eller som pärlemorskimrande fjäll. Den är luktlös och används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.). 2-Naftylamin kan ge upphov till cancer och bör därför handhas med försiktighet.
6. Xylidiner.
7. Amfetamin.

1. o-, m- och p-Fenylendiamin C₆H₄ . (NH₂)₂, dvs.:
   a) o-Fenylendiamin, som bildar färglösa, monoklina kristaller som mörknar i luft;
   b) m-Fenylendiamin, som bildar färglösa nålar vilka blir röda vid kontakt med luft;
   c) p-Fenylendiamin, som bildar vita till svagt purpurfärgade kristaller.
2. Tolylendiaminer CH₃ . C₆H₃ . (NH₂)₂.
3. N-Alkylfenylendiaminer, t.ex. N,N-dimetyl-p-fenylendiamin.
4. N-Alkyltolylendiaminer, t.ex. N,N-dietyl-3,4-tolylendiamin.
5. Bensidin NH₂ . C₆H₄ . C₆H₄ . NH₂ bildar glänsande, vita, kristalliniska fjäll med angenäm lukt. Den används för framställning av färgämnen och inom den analytiska kemin.
6. Polyaminer är derivat av di- och trifenylmetan och deras homologer. Numret omfattar också derivat av polyaminer, t.ex. tetrametyl- och tetraetyldiamino-difenylmetan.
7. Amino- och diaminodifenylaminer.
8. Diaminostilben.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 2921.42 – 2921.49

Kolvätederivat av en aromatisk monoamin är derivat erhållna genom utbyte av en eller bägge väteatomerna ur nitroaminen endast genom en alkyl- eller cykloalkylgrupp. Substitut med en eller flera aromatiska nukleider, sammanlänkade eller inte med nitroamin genom en alkylkedja är således undantagna.

Exempelvis borde xylidin klassificeras enligt nr 2921.49 som "andra" aromatiska monoaminer och inte som ett derivat av anilin (nr 2921.42) eller av toluidin (nr 2921.43).

2922 Aminoföreningar med syrefunktion (+)

Med "aminoföreningar med syrefunktion" förstås aminoföreningar som innehåller, förutom en aminfunktion, en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som definieras i anm. 4 till 29 kap. (alkohol-, eter-, fenol, acetal-, aldehyd-, ketongrupper etc.), såväl som deras organiska som oorganiska syraestrar. Detta nummer omfattar således aminoföreningar som utgör sådana substitutionsderivat av aminer som innehåller syrefunktioner, ävensom estrar och salter av sådana aminoföreningar.

Diazoterbara aminer enligt nr 2922 och salter av sådana aminer, vilka är utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, omfattas också av detta nummer.

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.).

Dessa föreningar innehåller en eller flera alkoholiska hydroxylgrupper och en eller flera aminogrupper bundna till kolatomer. Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast alkoholer, etrar eller estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminoalkohol som sådan, utan i påkopplade segment.

1. Monoetanolamin NH₂ . CH₂ . CH₂OH är en tämligen viskös, färglös vätska och används för framställning av farmaceutiska produkter, tvål etc.
2. Dietanolamin NH . (CH₂ . CH₂OH)₂ förekommer som färglösa kristaller eller som en ljus vätska. Den används för absorption av sura gaser, som mjukningsmedel för läder vid garvning och vid organiska synteser.
3. Trietanolamin N . (CH₂ . CH₂OH)₃ är en viskös vätska och utgör en bas som används för framställning av tvål och emulgatorer samt vid appretering av vävnader.
4. Dietanolammoniumperfluoroktansulfonat är ett ammoniumsalt av perfluoroktansulfonat (PFOS) (se nr 2904, 2923, 2935, 3808 och 3824).
5. Metyldietanolamin och etyldietanolamin.
6. 2-(N,N-Diisopropylamino)etanol eller N,N-diisopropyletanolamin (((CH₃)₂CH)₂NCH₂CH₂OH) är en färglös till lätt gul vätska.
7. 2-bensoyloxi-2-metylbutyl-dimetylammoniumklorid är ett kristalliniskt, vitt pulver och används som lokalbedövningsmedel.
8. Meklofenoxat.
9. Arnolol.
10. Sarpogrelat.
11. Aryletanolaminer. 
12. Tetrametyl- och tetraetyldiaminobenshydrol.
13. Aminoetylnitrat.

Dessa utgör föreningar med fenolfunktion hos vilka en eller flera väteatomer har ersatts med en aminogrupp (–NH₂). Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast fenolfunktioner, etrar och estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminonaftol eller annan aminofenol som sådana, utan i påkopplade segment.

1. Aminohydroxinaftalensulfonsyror, t.ex.
   a) 7-amino-1-naftol-3-sulfonsyra (gammasyra);
   b) 8-amino-1-naftol-3,6-disulfonsyra (H-syra).
2. o-, m- och p-Aminofenol.
3. Amino-o-, amino-m- och amino-p-kresoler.
4. Diaminofenoler.

Bland etrar av aminofenoler märks:

Hydroxiderivat av difenylamin och salter av dessa ämnen omfattas också av detta nummer.

Dessa föreningar innehåller aminogruppen jämte aldehydgruppen –CHO, ketongruppen =CO eller kinongruppen (se anv. till nr 2914).

1. aminobensaldehyder;
2. tetrametyl- och tetraetyldiaminobensofenon;
3. amino- och diaminoantrakinoner;
4. antrimider.

Dessa föreningar innehåller en eller flera karboxylsyrafunktioner och en eller flera aminfunktioner. Anhydrider, halider, peroxider och peroxisyror av karboxylsyror räknas som syrafunktioner.

Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast syror, estrar eller anhydrider därav, halider, peroxider och peroxisyror eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminosyra som sådan, utan i påkopplade segment.

Bland de aminosyror och estrar, salter och substitutionsderivat av aminosyror som klassificeras enligt detta nummer märks:

1. lysin (diamino-n-kapronsyra), som bildar färglösa kristaller och är en spaltningsprodukt av silkelim (sericin) och av många proteiner;
2. glutaminsyra (1-amino-1,3-propandikarboxylsyra), som är en spaltningsprodukt av proteiner. Den erhålls ur gluten och bildar kristaller samt används inom medicinen och livsmedelsindustrin;
3. aminoättiksyra (glycin, glykokoll) NH₂ . CH₂ . COOH, som bildar färglösa, stora, regelbundet formade kristaller och används vid organiska synteser etc.;
4. sarkosin CH₃ . NH . CH₂ . COOH, som är ett metylderivat av aminoättiksyra och kristalliserar i prismor;
5. alanin (2-aminopropionsyra), som bildar hårda nålar;
6. β-alanin (3-aminopropionsyra), som bildar kristaller;
7. fenylalanin;
8. valin (α-aminoisovaleriansyra), som bildar kristaller;
9. leucin (α-aminoisokapronsyra) erhålls genom hydrolys av proteiner och bildar vita, opaliserande kristaller; isoleucin;
10. asparaginsyra, som bildar kristaller;
11. antranilsyra (o-aminobensoesyra), som erhålls på syntetisk väg och används för framställning av syntetisk indigo. Till syrans derivat räknas metylantranilat.
12. m-aminobensoesyra;
13. p-aminobensoesyra, som används för framställning av färgämnen, konstgjorda luktämnen och bedövningsmedel. Den har vitaminverkan och finner därför användning inom medicinen. Bland syrans derivat kan nämnas etyl- och butyl-p-aminobensoat. Prokainhydroklorid (hydroklorid av dietylaminoetyl-4-aminobensoat) bildar små färg- och luktlösa kristaller samt används som lokalbedövningsmedel av ögon- och tandläkare;
14. fenylglycin (fenylaminoättiksyra);
15. lisadimat.

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. tyrosin (p-hydroxifenylalanin);
2. serin (α-amino-β-hydroxipropionsyra), som är en spaltningsprodukt av silkelim (sericin) och andra proteiner;
3. aminosalicylsyror, inbegripet 5-aminosalicylsyra och 4-aminosalicylsyra, som är kristalliniska pulver. 5-Aminosalicylsyran används vid organiska synteser, bl.a. för framställning av azo- och svavelfärgämnen. Natriumsaltet av 4-aminosalicylsyran används inom medicinen för behandling av lungtuberkulos.
4. medifoxamin (N,N-dimetyl-2,2-difenoxietylamin) en aminförening med cetalfunktion;
5. propoxikain.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2922.11 till 2922.50

Vid klassificering enligt HS-undernummer betraktas eter- eller organiska eller oorganiska syraesterfunktioner antingen som alkohol-, fenol-, eller syrafunktioner beroende på syrefunktionens position i förhållande till amingruppen. I dessa fall ska enbart de syrefunktioner som finns i den del av molekylen som befinner sig mellan aminfunktionen och syreatomen i antingen eter- eller esterfunktionen beaktas. Ett segment som innehåller en aminfunktion kallas ”huvudsegment”. I föreningen 3-(2-aminoetoxi)-propionsyra är t.ex. huvudsegmentet aminoetanol, och därmed bortser man från karboxylsyragruppen vid klassificeringen; denna förening klassificeras som en eter i en aminoalkohol enligt HS-nr 2922.19.

Om föreningen innehåller två eller flera eter- eller esterfunktioner delas molekylen vid klassificeringen upp vid syreatomen i varje eter- eller esterfunktion, och de enda syrefunktioner som vägs in i bedömningen är de som befinner sig i samma segment som en aminfunktion.

Om föreningen har två eller flera aminfunktioner bundna till samma eter- eller esterfunktion klassificeras föreningen enligt det sista av de HS-nummer som kan komma i fråga. Detta nummer bestäms genom att betrakta eter- eller esterfunktionen som antingen en alkohol-, fenol- eller syrafunktion i förhållande till varje aminfunktion.

Kvaternära organiska ammoniumsalter innehåller en fyrvärd kvävehaltig katjon R¹R²R³R⁴N⁺, där R¹, R², R³ och R⁴ kan vara lika eller olika alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, tolyl etc.).

Denna katjon kan anlagra hydroxidjonen OH- och bilda kvaternär ammoniumhydroxid, som har den allmänna formeln R₄N⁺OH-. Dess oorganiska motsvarighet är ammoniumhydroxid NH₄OH.

Restvalensen kan emellertid även bindas till andra anjoner (klorid, bromid, jodid etc.), varvid kvaternära ammoniumsalter bildas.

De viktigaste salterna och substitutionsderivaten av kvaternära ammoniumbaser är:

1. kolin (2-hydroxietyltrimetylammoniumhydroxid) samt salter och derivat av kolin. Kolin förekommer i galla, hjärna, äggula och alla färska fröer. Från kolin härleds många biologiskt viktiga ämnen, t.ex. acetylkolin och metylkolin;
2. lecitiner och andra fosfoaminolipider. Dessa föreningar är estrar (fosfatider) som erhålls genom förestring av olje-, palmitin- och andra fettsyror med glycerofosforsyra och någon organisk kvävehaltig bas, såsom kolin. De är vanligen gulbruna, vaxliknande massor som är lösliga i etanol. Lecitiner förekommer i äggula (ovolecitin) samt i djur- och växtvävnader.
   Handelslecitin, vilket också omfattas av detta nummer, utgörs till övervägande del av lecitin från sojabönor och består av en blandning av i aceton olösliga fosfatider (vanligen 60 – 70 viktprocent), sojabönolja, fettsyror och kolhydrater. Handelns sojabönlecitin är brunaktigt eller ljusare färgat och förekommer i mer eller mindre viskös form eller, om sojabönoljan har extraherats med aceton, som gulaktiga korn. Ovolecitin används inom medicinen. Sojabönlecitin av handelskvalitet används som emulgerings- och dispergeringsmedel etc. inom livsmedels- och fodermedelsindustrierna, vid framställning av målningsfärger, inom petroleumindustrin etc.;
3. tetraetylammoniumperfluoroktansulfonat och didecyldimetylammoniumperfluoroktansulfonat är kvaternära ammoniumsalter av perfluoroktansulfonat (PFOS) (se nr 2904, 2922, 2935, 3808 och 3824);
   
4. tetrametylammoniumjodid (CH₃)₄NI;
   
5. tetrametylammoniumhydroxid (CH₃)₄NOH;
   
6. tetrametylammoniumformiat H . COO . N(CH₃)₄, som används inom medicinen;
   
7. betain, ett kvaternärt intramolekylärt salt, och betainhydroklorid, som används inom medicinen, i kosmetiska preparat och vid utfodring av djur.

Detta nummer omfattar amidderivat av karboxylsyror och av kolsyra (men däremot inte amidderivat av andra oorganiska syror – nr 2929).

Amider är föreningar som innehåller följande karakteristiska grupper:

I -NH₂- och =NH-grupperna kan väte ersättas av alkyl- eller arylradikaler, varvid N-substituerade amider erhålls.

Vissa amider enligt detta nummer innehåller också en diazoterbar aminogrupp. Sådana amider och deras salter, utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, omfattas också av detta nummer.

Ureiner erhålls av karbamid genom utbyte av väteatomerna i -NH₂-gruppen mot alicykliska radikaler eller arylradikaler.

Ureider erhålls ur karbamid genom utbyte av en eller flera av väteatomerna i -NH₂-gruppen mot sura radikaler.

Detta nummer omfattar dock inte karbamid (urinämne) NH₂ . CO . NH₂, diamiden av kolsyra, vilken används huvudsakligen som gödselmedel och också i rent tillstånd förs till nr 3102 eller 3105.

A. Acykliska amider

1. Acetamid.
2. Asparagin är asparaginsyrans monoamid. Det utvinns ur vissa växter och bildar kristaller.
3. Ureider med öppen kedja, t.ex. 2-brom-2-etylbutyrylkarbamid (bromdietylacetylkarbamid) och 2-brom-3-metylbutyrylkarbamid (bromisovalerylkarbamid).
4. Etylkarbamat (uretan).
5. Glutamin.

Detta nummer omfattar inte 1-cyanoguanidin (dicyandiamid) (nr 2926).

B. Cykliska amider

1. Ureiner och ureider. Av de viktigaste ureinerna kan nämnas:
   a) p-fenetylkarbamid (p-etoxifenylkarbamid, dulcin);
   b) dietyldifenylkarbamid (centralit).
2. Acetanilid, metyl- och etylacetanilid, acet-p-fenetidid (fenacetin), p-acetamidofenol och p-acetamidosalol, vilka används inom medicinen.
3. Fenylacetamid (toluamid).
4. N-acetoacetylderivat av cykliska aminer, t.ex. acetoacetanilid; amider av hydroxinaftoesyra, t.ex. 3-hydroxi-2-naftanilid; diatrisoinsyra och dess salter, vilka används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Vissa av dessa föreningar förekommer i handeln under benämningen "arylider."
5. 2-Acetamidobenzoesyra utgöres av färglösa till gulaktiga kristaller i form av nålar, plattor eller romber. Syran används också som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metakvalon (INN) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap)
   
6. Alaklor (ISO) 2-Klor-N-(2,6-dietyl)fenyl-N-metoximetylacetamid (C₁₄H₂₀ClNO₂).

Detta nummer omfattar dock inte heterocykliska ureider, t.ex. malonylkarbamid (barbitursyra) och hydantoin (nr 2933).

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

A.Imider

Imider har den allmänna formeln R=NH, där R är en tvåvärd acylradikal.

1. Sackarin eller 1,2-bensisotiazolin-3-on-1,1-dioxid och dess salter. Sackarin är ett luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med mycket söt smak. Dess natrium- och ammoniumsalter har lägre sötningsförmåga men är mera lösliga. Tabletter som består av enbart en av dessa produkter förs också till detta nummer.
   Beredningar som konsumeras av människor och som består av en blandning av sackarin eller dess salter och ett födoämne, såsom laktos, klassificeras inte enligt detta nummer utan förs till nr 2106 (se anm. 1 b till 38 kap.). Sådana beredningar som består av sackarin eller dess salter samt andra substanser än födoämnen, såsom natriumbikarbonat (natriumvätekarbonat) och vinsyra, klassificeras enligt nr 3824.
2. Succinimid används vid kemiska synteser.
3. Ftalimid används vid kemiska synteser.
4. Glutetimid är ett psykotropt ämne – se listan i slutet av 29 kap.
   

Organiska imidderivat av oorganiska syror klassificeras enligt nr 2929.

B. Iminer

Iminer karakteriseras liksom imiderna av gruppen =NH, men denna är bunden till en icke sur organisk radikal: R2C=NH.

Detta nummer omfattar dock inte cykliska polymerer av aldiminer (nr 2933).

2926 Föreningar med nitrilfunktion

Nitrilernas allmänna formel är R . C=N, där R är en alkyl- eller arylradikal eller ibland kväve. Mono-, di- och trinitriler innehåller resp. en, två eller tre cyanradikaler –CN i molekylen.

Numret omfattar bl.a.:

1. akrylnitril, som är en färglös, lättflytande vätska.
   Numret omfattar inte polymerer och sampolymerer av akrylnitril; dessa utgör plaster (39 kap.) eller syntetiskt gummi (40 kap.);
2. 1-cyanoguanidin (dicyandiamid), som bildar vita kristaller;
3. laktonitril (acetaldehydcyanhydrin);
4. acetonitril;
5. adiponitril;
6. aminofenylacetonitril;
7. bensonitril;
8. metyllaktonitril (acetoncyanhydrin);
9. cyanacetamid;
10. 2-acetyl-2-metylbutyronitril (cyanopinakolin);
11. hydroxifenylacetonitril;
12. iminodiacetonitril;
13. nitrobensonitril;
14. naftonitril;
15. nitrofenylacetonitril;
16. fenylcyanamid;
17. tricyantrimetylamin;
18. metadonintermediat (INN) – se listan i slutet av 29 kap.
    
19. alfa-fenylacetoacetonitril (APAAN)* 3-Oxo-2-fenylbutannitril – se listorna i slutet av kapitel 29, lista I del III (Prekursorer)
    
    
    

2927 Diazo-, azo- och azoxiföreningar

Dessa föreningar, av vilka de viktigaste är aromatiska, kännetecknas av två kväveatomer som är sammanbundna med en dubbelbindning.

A. Diazoföreningar

Denna grupp av föreningar omfattar:

B. Azoföreningar

Dessa är föreningar som innehåller gruppen R¹–N=N-R², där R¹ och R² är organiska radikaler med en av sina kolatomer kopplade direkt till en av kväveatomerna. Som exempel kan nämnas:

(I de fyra första är R¹ = R²)

Radikalerna R¹ och R² kan själva innehålla ytterligare -N=N- grupper (bisazo-, trisazo- etc. föreningar).

C. Azoxiföreningar

Dessa föreningar har den allmänna formeln R¹-N₂O-R², där en syreatom är kopplad till en av de två kväveatomerna och där R¹ och R² i allmänhet är arylradikaler.

Azoxiföreningar är i allmänhet blekgula, kristalliniska ämnen. Av dessa kan nämnas:

1. azoxibensen;
2. azoxitoluen;
3. p-azoxianisol;
4. p-azoxifenetol;
5. azoxibensoesyra;
6. azoxikanelsyra;
7. azoxitoluidin.

Diazo- och azoföreningar är utgångsmaterial för framställning av azofärgämnen. De ger substitutionsderivat som också omfattas av detta nummer.

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen utan dessa klassificeras enligt 32 kap.

Detta nummer omfattar endast organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin. Hydrazin och hydroxylamin samt oorganiska salter av dessa ämnen klassificeras däremot enligt nr 2825.

Hydrazin H₂N . NH₂ kan genom utbyte av en eller flera väteatomer ge derivat som t.ex. R . HN . NH₂ och R . HN . NH . R¹, där R och R¹ är organiska radikaler.

Hydroxylamin NH2 . OH kan också ge många derivat genom att en eller flera väteatomer byts ut.

Detta nummer omfattar inte nitrosofenoler, som är tautomera former av kinonoximer, och nitrosoaminer, som är tautomera former av kinoniminoximer (se anv. till nr 2908 och 2921).

Bland organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin märks:

1. fenylhydrazin;
2. tolylhydrazin;
3. metylfenylhydrazin;
4. bromfenylhydrazin;
5. bensylfenylhydrazin;
6. naftylhydrazin;
7. fenylhydroxylamin;
8. nitrosofenylhydroxylamin;
9. dimetylglyoxim;
10. fenylglykosazon;
11. fenylglyoxim;
12. acetaldehydfenylhydrazon;
13. acetaldoxim;
14. acetfenoxim;
15. acetoxim;
16. bensaldehydsemikarbazon;
17. bensaldoxim;
18. bensylidenacetoxim;
19. hydroxamsyror;
20. difenylkarbazid;
21. semikarbazid (karbamylhydrazin);
22. fenylsemikarbazid (1-karbamyl-2-fenylhydrazin);
23. kvaternära salter och baser av hydrazin;
24. hydrazider av karboxylsyror;
25. hydrazidiner.

2929 Föreningar med annan kvävefunktion

Detta nummer omfattar bl.a.:

1. isocyanater.
   Den här gruppen av kemikalier omfattar isocyanater med en eller flera funktionella grupper. Isocyanater med två eller flera funktionella grupper, såsom metylendifenylisocyanat (MDI), hexametylendiisocyanat (HDI), toluendiisocyanat (TDI) och toluendiisocyanat-dimer, används i stor utsträckning i tillverkning av polyuretaner. Detta nummer omfattar inte poly(metylenfenylisocyanat) (rå MDI eller polymerisk MDI) (nr 3909);
2. isocyanider (karbylaminer);
3. azider av karboxylsyror;
4. organiska amidderivat av oorganiska syror (andra än kolsyra) och organiska imidderivat av oorganiska syror;
5. kalciumcyklamat;
6. oktametylpyrofosforamid (OMPA);
7. dimetylnitrosoamin;
8. metyltrinitrofenylnitroamin (tetryl) etc., använd som sprängämne;
9. nitroguanidin. Sprängämne.
   
   
   

Allmänna anvisningar

De metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar som omfattas av nr 2930 och 2931 är sådana organiska föreningar vilkas molekyler, utom väte-, syre- eller kväveatomer, innehåller atomer av andra ickemetaller eller av metaller (såsom svavel, arsenik, bly eller järn) direkt bundna vid kolatomer.

Nr 2930 (svavelorganiska föreningar) och nr 2931 (andra organiska-oorganiska föreningar) omfattar inte sulfo- och halogenderivat (inbegripet kombinerade derivat), vilka, bortsett från väte, syre och kväve, endast innehåller sådana vid kol direkt bundna svavel- eller halogenatomer som ger dem karaktär av sulfo- eller halogenderivat (eller kombinerade derivat).

Nr 2932 – 2934 omfattar heterocykliska föreningar.

Med heterocykliska föreningar förstås organiska föreningar som innehåller en eller flera ringar och i ringen eller ringarna utom kol innehåller andra grundämnen (heteroatomer) såsom syre, kväve eller svavel. På detta sätt härleds nedstående heterocykliska grupper:

A. Femringar

B. Sexringar

C. Andra, sammansatta heterocykliska föreningar

Dessa föreningar uppkommer genom kondensation av ovannämnda fem- och sexringar med andra karbocykliska ringar.

Som exempel kan nedanstående nämnas:

För föreningar enligt nr 2932 till 2934 som innehåller mer än en heterocylisk ring gäller att om endast en av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnd i ett HS-undernummer inom numren 2932 till 2934 skall produkten klassificeras enligt detta HS-undernummer. Om däremot två eller flera av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnda på undernummernivå, skall föreningen klassificeras enligt det HS-undernummer som står sist i nummerordningen.

2930 Svavelorganiska föreningar

Detta nummer omfattar svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret omfattar föreningar, vars molekyler, förutom svavelatomer innehåller atomer av andra icke-metaller eller metaller direkt bundna vid en eller flera kolatomer.

A. Xantater (ditiokarbonater)

Dessa föreningar utgör diestrar eller salter av monoestrar av ditiokolsyra och har den allmänna formeln (ROC(S)SR¹), där R är en organisk radikal och R¹ är en metall (natrium, kalium etc.) eller en organisk radikal.

De viktigaste föreningarna är:

1. natriumetylxantat, som är amorft och används för framställning av syntetisk indigo och vid malmflotation;
2. kaliumetylxantat, som bildar feta, gulaktiga kristaller. Det används som flotationsmedel för bly- och zinkmalmer och för bekämpning av parasiter och kryptogamer;
3. metyl-, butyl, amyl- och bensylxantat.

B. Tiokarbamater, ditiokarbamater och tiuramsulfider

1. Tiokarbamater inkluderar salter och estrar av tiokarbaminsyra NH₂ . CO . SH eller NH₂ . CS . OH (vilken inte existerar i fri form) antingen väteatomerna ur NH2-gruppen är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte.
2. Ditiokarbamater inkluderar salter och estrar av ditiokarbaminsyra antingen väteatomerna i NH2-gruppen är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte. Metallsalter av substituerade ditiokarbaminsyror (t.ex. zinkdibutylditiokarbamat) som används som acceleratorer vid vulkning av gummi.
3. Mono-, di- och tetrasulfider av tiuram är alkylsubstituerade derivat (t.ex. tetraetyltiuramdisulfid) och används som vulkningsacceleratorer.

C. Sulfider (tioetrar)

Dessa föreningar kan uppfattas som etrar i vilka syreatomen har bytts ut mot en svavelatom.

1. Metionin förekommer som vita fjäll eller vitt pulver och är en aminosyra. Det utgör en essentiell komponent i födoämnen, emedan det inte kan bildas av människokroppen.
2. Dimetylsulfid och difenylsulfid är färglösa vätskor med mycket obehaglig lukt.
3. Bis(2-hydroxietyl)sulfid (tiodiglykol (INN)) är en vätska som används som lösningsmedel för färgämnen vid textiltryck.
4. 4,4'-Diaminodifenylsulfid (tioanilin).

D. Tioamider

1. Tiokarbamid (tiourinämne) NH₂ . CS . NH₂ är diamiden av tiokolsyra. Dess sammansättning motsvarar karbamid, i vilken syre har bytts ut mot svavel. Den bildar glänsande, vita kristaller. Tiokarbamid används för fotobruk, som hjälpmedel vid färgning och för framställning av mellanprodukter inom färgämnesindustrin och den farmaceutiska industrin.
2. Tiokarbanilid (difenyltiokarbamid) förekommer i form av små färglösa, kristalliniska tavlor eller som ett amorft vitt pulver. Den används för framställning av mellanprodukter inom färgämnesindustrin (svavelfärger, indigo) och av syntetiska farmaceutiska produkter samt dessutom vid malmflotation och som accelerator vid vulkning av gummi.
3. Di-o-tolyltiokarbamid är ett vitt, vattenolösligt pulver och används som accelerator vid vulkning av gummi.

E. Tioler (merkaptaner)

Dessa svavelföreningar motsvarar alkoholer eller fenoler, där syreatomerna har bytts ut mot svavelatomer.

F. Tioaldehyder

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . H.

G. Tioketoner

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . R'.

H. Tiosyror

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CO . SH eller R . CS . OH samt även R . CS . SH.

Som exempel kan nämnas ditiosalicylsyra C6H4 . OH . CS . SH. Detta namn används dock också ofta om föreningen di(o-karboxifenyl)-disulfid.

IJ. Sulfinsyror, sulfoxider och sulfoner

Dessa föreningar har de allmänna formlerna R . SO2 . H, R . SO . R' resp. R . SO2 . R'.

Som exempel kan kämnas sulfonal, som bildar färglösa kristaller och används inom medicinen.
 

K. Isotiocyanater

Dessa föreningar har den allmänna formeln RN=CS.

De kan uppfattas som estrar av isotiocyansyra. Som exempel kan nämnas isotiocyanat, fenylisotiocyanat och allylisotiocyanat (konstgjord senapsolja).

2931 Andra organiska-oorganiska föreningar

Detta nummer omfattar:

1. Tetrametylbly Pb(CH₃)₄ och tetraetylbly Pb(C₂H₅)₄ är flyktiga, giftiga vätskor. I rent tillstånd är de färglösa, medan de tekniska produkterna är gula. Tetrametylbly och tetraetylbly är mycket effektiva medel för motverkande av knackning.
2. Tributyltennföreningar.
3. Fosfororganiska föreningar. Dessa är organiska föreningar som innehåller minst en fosforatom som är direkt bunden till en kolatom.
   Denna grupp omfattar:
   (I) Icke-halogenerade organiska fosforderivat som:
   a) Dimetylmetylfosfonat*, dimetylpropylfosfonat och dietyletylfosfonat;
   b) Salt av metylfosfonsyra och (aminoiminometyl)urea (1:1);
   c) 2,4,6-Tripropyl-1,3,5,2,4,6-trioxatrifosfinan-2,4,6-trioxid;
   d) (5-etyl-2-metyl-2-oxido-1,3,2-dioxafosfinan-5-yl)metyl-metyl-metylfosfonat;
   e) 3,9-dimetyl-2,4,8,10-tetraoxa-3,9-difosfaspiro[5.5]undekan-3,9-dioxid;
   f) Natrium-3-(trihydroxisilyl)propylmetylfosfonat;
   (II) Halogenerade organiska fosforderivat som:
   a) Metylfosfonsyradiklorid;
   b) Propylfosfonsyradiklorid;
   c) O-(3-klorpropyl) O-[4-nitro-3-(trifluorometyl)fenyl]metylfosfonotionat;
   d) Triklorfon (ISO);
   e) O-Isopropylmetylfluorfosfonat (sarin);
   f) O-Pinakolylmetylfluorfosfonat (soman).
   Handeln med kemikalierna som nämns som exempel i (I) och (II) ovan kontrolleras genom Konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (Konventionen mot kemiska vapen), utom triklorfon som kontrolleras genom Rotterdamkonventionen.
4. Kiselorganiska föreningar. Dessa är isolerade kemiskt definierade föreningar i vilka kiselatomen är direkt bunden till minst en kolatom i en organisk radikal. Bland sådana föreningar kan nämnas organiska silaner och siloxaner. I vissa fall polymeriseras dessa produkter för framställning av silikon. Silaner inbegriper klorsilaner (t.ex. diklordimetylsilan), alkoxisilaner (t.ex. trimetoximetylsilan), alkyl- eller arylsilaner (t.ex. difenylsilandiol, tetrametylsilan) och andra multifunktionella (amino-, nitrilo-, oxiranyl-, oximo- och acetoxi- etc.) silaner. Som exempel på siloxaner kan nämnas hexametyldisiloxan, oktametyltrisiloxan, dekametylcyklopentasiloxan och dodekametylcyklohexasiloxan. Numret omfattar även hexametyldisilazan och organiska disilaner.
   Detta nummer omfattar inte oorganiska kiselföreningar, vilka i allmänhet klassificeras enligt 28 kap. (såsom kiseltetraklorid SiCl4 (nr 2812) och triklorsilan SiHCl3 (nr 2853)). Estrar av kiselsyra och deras salter klassificeras enligt nr 2920. Avsiktliga blandningar av kiselorganiska föreningar som var för sig utgör isolerade kemiskt definierade föreningar klassificeras enligt andra nummer i tulltaxan, i allmänhet enligt nr 3824. Numret omfattar inte heller sådana icke kemiskt definierade produkter som innehåller mer än en kisel-syre-kiselbindning i molekylen och som dessutom innehåller organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkt kiselkolbindning. Dessa produkter utgör silikoner enligt nr 3910.
5. Järnkarbonyl, nickelkarbonyl etc.
6. Arsenikorganiska föreningar:
   a) metylarsonsyra CH₃ . AsO(OH)₂ och dess salter. Syran kristalliserar i flingor och bildar kristalliniska salter, t.ex. natriummetylarsonat (färglöst; används inom medicinen);
   b) dimetylarsonsyra (kakodylsyra) och dess salter. Dessa innehåller gruppen -As(CH₃)₂, känd som kakodyl, och används inom medicinen. Dimetylarsonsyra förekommer i form av färg- och luktlösa kristaller. Det viktigaste saltet är natriumdimetylarsonat (natriumkakodylat), som är ett kristalliniskt, vitt pulver;
   c) p-aminofenylarsonsyra NH₂ . C₆H₄ . AsO(OH)₂ och dess salter. Syran kristalliserar i glänsande, vita nålar. Det viktigaste saltet är natrium-p-aminofenylarsonat, som är ett luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med medicinisk användning, särskilt för behandling av sömnsjuka;
   d) aminohydroxifenylarsonsyror, formyl- och acetylderivat av dessa syror samt salter av dessa föreningar;
   e) arsenobensen (C₆H₅ . As = As . C₆H₅) och dess derivat, som är föreningar som är analoga med azoföreningarna men innehåller arsenogruppen -As=As- i stället för azogruppen -N=N-.
7. o-Jodbensoesyra.
8. Metallalkyler, metallfullerener och metallocener.
   
   

Detta nummer omfattar inte svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret omfattar inte föreningar vars molekyler, förutom svavelatomer som är direkt bundna vid en eller flera kolatomer, innehåller atomer av andra icke-metaller eller metaller direkt bundna vid en eller flera kolatomer (t.ex. fonofos (ISO)) (nr 2930).

Numret omfattar inte heller kvicksilverorganiska föreningar, vilka innehåller en eller flera kvicksilveratomer och särskilt i gruppen -HG.X, där X är en oorganisk eller organisk syraåterstod (nr 2852).

De heterocykliska föreningar som omfattas av detta nummer är:

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. tetrahydrofuran, som är en färglös vätska;
2. 2-furaldehyd (furfural), som framställs genom att destillera spannmålskli med svavelsyra. Den är en färglös vätska med karakteristisk, aromatisk lukt. I luften blir den först gul och sedan brun. 2-furaldehyd används vid raffinering av mineraloljor, för framställning av konsthartser, som lösningsmedel för cellulosanitrat och lacker, som insektsbekämpningsmedel etc.;
3. furfurylalkohol, vilken är en färglös vätska som mörkfärgas i luften. Den reagerar häftigt med koncentrerade oorganiska syror. Furfurylalkohol används som lösningsmedel för cellulosanitrat samt för framställning av lacker och vattenavstötande ytbehandlingsmedel;
4. tetrahydrofurfurylalkohol, som är en färglös vätska;
5. Sukralos* (1,6-diklor-1,6-dideoxi-β-D-fruktofuranosyl-4-klor-4-deoxi-α-D-galaktopyranosid), som är ett vitt eller nästan vitt kristallint pulver utan lukt. Det är ett konstgjort sötningsmedel som i första hand används i läkemedel och livsmedel, särskilt vid behandling av patienter med diabetes.
6. furan.

B. Laktoner

Dessa kan anses utgöra inre estrar av karboxylsyror med alkohol- eller fenolfunktion, erhållna genom avspaltning av vatten. Molekylerna kan innehålla en eller flera esterfunktioner i ring. De kallas mono-, di-, trilaktoner osv., beroende på antal esterfunktioner. Cykliska estrar av polyalkoholer med flerbasiska syror omfattas dock inte av detta nummer (se anm. 7 till detta kapitel).

Laktoner är ganska stabila men kännetecknas av den lätthet varmed ringen kan öppnas med hjälp av alkali.

Denna grupp omfattar, bl.a.:

C. Andra heterocykliska föreningar med enbart syre som heteroatom(er)

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. bensofuran (kumaron), som förekommer i lättoljor från stenkolstjärdestillation. Den är en färglös vätska som används för framställning av plaster (kumaronhartser) etc.;
2. 1,3-dioxolan;
3. 1,4-dioxan, vilket används som lösningsmedel;
4. 1,3-dioxan;
5. safrol, vilken erhålls ur sassafrasolja och är en färglös, gulnande olja med användning inom parfymindustrin samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
   
6. isosafrol, som erhålls ur safrol och används inom parfymindustrin samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
   
7. tetrahydrocannabinoler;
8. piperonal (heliotropin) CH₂O₂ . C₆H₃ . CHO, som bildar vita kristaller eller flingor med heliotroplukt. Den används inom parfymindustrin och för smaksättning av likörer samt som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap);
9. piperonylsyra;
10. 1-(1,3-Bensoedioxol-5-yl)propan-2-on (3,4-metylendioxi-fenylaceton) som bildar vita till gulaktiga kristaller. Det används som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA) (se listan över prekursorer i slutet av 29 kap).
    
11. karbofuran (ISO), som är ett av de mest giftiga karbamatbekämpningsmedlen mot insekter. Handeln kontrolleras genom Rotterdamkonventionen.

Hydrokvicksilverdibromfluorescein ska klassificeras enligt nr 2852.

Vissa föreningar enligt detta nummer, vilka anses utgöra narkotiska droger eller psykotropa ämnen under internationell lagstiftning, är medtagna i den lista som finns sist i kapitel 29.

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 2932.20

Laktoner som innehåller en ytterligare heteroatom, annan än syreatomen i en laktongrupp (t.ex. dilakton), i samma ring skall inte klassificeras enligt de statistiska numren för laktoner. I sådana fall skall vid klassificeringen hänsyn tas till den ytterligare heteroatomen. Följaktligen skall exempelvis anhydrometylen-citronsyra klassificeras enligt HS nr 2932.99 och inte enligt HS nr 2932.20.

Om esterfunktionen är en del av två eller flera ringar och om en av dessa ringar inte innehåller någon ytterligare heteroatom (annan än syreatomen i en laktongrupp), skall molekylen anses vara en lakton.

För att klassificeras enligt HS nr 2932.20, måste laktonerna ha de olika laktongrupperna skilda åt av åtminstone en kolatom i varje ända. Detta HS nummer omfattar dock inte de produkter i vilka kolatomerna avskiljer en närgränsande laktongrupp och samtidigt bildar en form av oxogrupp (>C=O), imingrupp (>C=NH) eller en tioxogrupp (>C=S).