Allmänna anvisningar

A. Kapitlets omfattning och uppbyggnad

Detta kapitel omfattar alla elektriska maskiner och apparater samt elektrisk materiel, med undantag av:

I motsats till vad som gäller enligt bestämmelserna i 84 kap. omfattar 85 kap. också varor som består av keramiskt material eller glas, dock med undantag av öppna glashöljen (inbegripet kolvar och rör) till elektriska lampor etc., enligt nr 7011.

Detta kapitel omfattar:

1. maskiner och apparater för framställning, omformning eller lagring av elektricitet, t.ex. generatorer, transformatorer etc. (nr 8501 – 8504), galvaniska element och batterier (nr 8506) och ackumulatorer (nr 8507);
2. vissa hushållsapparater (nr 8509) samt rakapparater, hårklippningsmaskiner och hårborttagningsapparater (nr 8510);
3. vissa maskiner och apparater som för sin funktion är beroende av elektricitetens egenskaper eller verkningar, såsom dess elektromagnetiska verkningar, uppvärmningsegenskaper etc. (nr 8505, 8511 – 8518, 8525 – 8531 och 8543);
4. apparater för inspelning eller återgivning av ljud; apparater för inspelning eller återgivning av videosignaler; delar och tillbehör till sådana apparater (nr 8519 – 8522);
5. media för inspelning av ljud eller för liknande inspelning av andra fenomen (inbegripet media för inspelning av videosignaler men inte fotografisk film enligt 37 kap.) (nr 8523);
6. platta bildskärmsmoduler (nr 8524);
7. viss elektrisk materiel som i allmänhet inte används självständigt utan har en speciell funktion när den ingår i elektrisk utrustning, t.ex. kondensatorer (nr 8532), strömställare, säkerhetsapparater, kopplingsdosor etc. (nr 8535 eller 8536), lampor (nr 8539), elektronrör etc. (nr 8540), dioder, transistorer och liknande halvledarkomponenter eller halvledarelement (nr 8541) samt artiklar av kol för elektriskt ändamål (nr 8545);
8. vissa artiklar och viss materiel som används i elektriska apparater och elektrisk utrustning på grund av sina ledande eller isolerande egenskaper, såsom isolerad elektrisk tråd och andra isolerade elektriska ledare (nr 8544); elektriska isolatorer (nr 8546); isolerdetaljer samt isolerrör som är invändigt belagda med isolermaterial (nr 8547).

Utöver ovannämnda elektriska artiklar omfattar kapitlet också permanentmagneter, även ännu inte magnetiserade, och permanentmagnetiska uppspänningsanordningar för arbetsstycken (nr 8505).

Det bör emellertid observeras att detta kapitel endast omfattar vissa typer av elektrotermiska apparater, t.ex. ugnar etc. (nr 8514) samt elektriska apparater för rumsuppvärmning, elektriska värmeapparater för hushållsbruk etc. (nr 8516).

Det bör vidare observeras att vissa elektroniska minnen [t.ex. SIMM ((Single In-line Memory Modules) och DIMM (Dual In-line Memory Modules)] som inte kan anses som produkter enligt nr 8523 eller som integrerade multikomponentkretsar enligt nr 8542 (se anmärkning 12 b 4 till detta kapitel) och som inte har någon annan specifik funktion ska klassificeras med tillämpning av anmärkning 2 till avdelning XVI enligt följande:

I allmänhet omfattas emellertid elektrotermiska apparater av andra kapitel (huvudsakligen 84 kap.), t.ex.: ångpannor och hetvattenpannor (nr 8402), luftkonditioneringsapparater (nr 8415), maskiner och apparater för rostning, destillering etc., enligt nr 8419, kalandrar och andra valsmaskiner samt valsar till sådana maskiner (nr 8420), äggkläckningsapparater och kycklingmödrar (nr 8436), brännstämpelapparater med allmän användning för trä, kork, läder etc. (nr 8479) samt medicinska apparater (nr 9018).

B. Delar

Vad beträffar delar i allmänhet, se allm. anv. till sextonde avd.

Icke elektriska delar till maskiner och apparater enligt detta kapitel klassificeras på följande sätt:

I. Elektriska motorer

Elektriska motorer är maskiner för omvandling av elektrisk energi till mekanisk energi. Denna varugrupp omfattar roterande motorer och linjära motorer.

Denna grupp omfattar också:

1. servomotorer, särskilt föreliggande, vilka i huvudsak består av en elektrisk motor med reduktionsväxel och är försedda med en kraftöverföringsanordning (t.ex. hävarm eller remskiva) som används för att ställa in ändrat läge på manöverorganet i en ångpanna, ugn e.d. (och möjligen försedda med en ratt för användning i nödsituationer);
2. självsynkroniserande enheter, vilka är försedda med en stator med tre lindningar i 120 graders vinkel och en rotor med en enda lindning, vilken är kopplad till två släpringar. Enheterna används parvis (sändare och mottagare), t.ex. i system för telemetrering eller fjärrstyrning;
3. elektriska manöverdon för ventiler, vilka består av en elektrisk motor med reduktionsväxel och drivaxel och i vissa fall med andra anordningar (t.ex. elektrisk startanordning, transformator, ratt etc.) för att manövrera ventilkäglan.

II. Elektriska generatorer

Maskiner som producerar elektrisk energi ur olika energikällor (mekanisk energi, solenergi etc.) förs hit under förutsättning att de inte omfattas av något annat tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning.

Elektriska generatorer kan delas upp i två huvudgrupper, likströmsgeneratorer och växelströmsgeneratorer. I allmänhet består båda typerna i huvudsak av en i ett hölje monterad stator och inuti denna en rotor, som är monterad på en kraftmaskindriven axel. I likströmsgeneratorer är en kommutator med lameller monterad på rotoraxeln. Den alstrade strömmen samlas upp av ett system av kolborstar, som ligger an mot kommutatorlamellerna, och överförs till den yttre strömkretsen. Växelströmsgeneratorer saknar i de flesta fall borstar och den ström de alstrar avleds direkt till den yttre strömkretsen. I andra växelströmsgeneratorer samlas strömmen upp av släpringar som är monterade på rotoraxeln och förs vidare av ett system av kolborstar som ligger an mot släpringarna.

Statorn består vanligen av ett system av elektromagneter, men i vissa likströmsmaskiner används ett system av permanentmagneter. Rotorn består vanligen av ett system av härvor som är monterade på en lamellerad järnkärna. Rotorn benämns även ankare. I vissa växelströmsmaskiner utgör den roterande delen det magnetiska fältsystemet.

Elektriska generatorer kan vara hand- eller pedaldrivna, men de drivs vanligen av kraftmaskiner (t.ex. vattenturbiner, ångturbiner, vindmotorer, ångmaskiner eller förbränningsmotorer). Detta nummer omfattar emellertid endast generatorer som föreligger utan kraftmaskiner.

Numret omfattar också fotoelektromotoriska generatorer som består av fotocellpaneler i kombination med andra apparater, t.ex. ackumulatorer och elektroniska styranordningar (spänningsregulator, växelriktare etc.) samt paneler eller moduler (även försedda med enkla anordningar, t.ex. dioder för styrning av strömriktningen) som direkt förser exempelvis en motor eller elektrolysapparat med elektrisk energi.

I dessa apparater produceras elektricitet med hjälp av fotoelektromotoriska celler (solceller) vilka omvandlar solenergi direkt till elektricitet (fotoelektromotorisk omvandling).

Numret omfattar alla elektriska generatorer, t.ex.: stora generatorer för kraftstationer; små hjälpgeneratorer för magnetisering av lindningarna i andra generatorer; generatorer av varierande storlekar och typer, som är avsedda att alstra ström för olika ändamål (t.ex. på fartyg, på lantgårdar, i kemiska industrier för elektrolys och på dieselelektriska lok).

Numret omfattar inte heller:

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till varor enligt detta nummer enligt nr 8503. 

I. Elektriska generatoraggregat

Med "elektriska generatoraggregat" förstås kombinationer av en elektrisk generator och en kraftmaskin av något slag, dock inte en elmotor (t.ex. vattenturbiner, ångturbiner, vindmotorer, ångmaskiner och förbränningsmotorer). Generatoraggregat som består av en generator och en kraftmaskin, vilka är hopmonterade (eller avsedda att hopmonteras) till en enhet eller på en gemensam bottenplatta (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras enligt detta nummer, under förutsättning att de föreligger tillsammans (även om de är förpackade separat av transporttekniska skäl).

Elektriska generatoraggregat till svetsapparater klassificeras enligt detta nummer när de föreligger särskilt, dvs. inte tillsammans med tillhörande svetshuvud eller annan svetsutrustning. De omfattas emellertid inte av detta nummer när de föreligger tillsammans med tillhörande svetshuvud eller annan svetsutrustning (nr 8515).

II. Roterande omformare

Dessa omformare består i huvudsak av en elektrisk generator och en elmotor, vilka är permanent monterade på en gemensam bottenplatta. I vissa fall är dock generatorn och elmotorn kombinerade till en enhet med vissa gemensamma lindningar. Omformare används för att omvandla växelström till likström eller likström till växelström eller för att ändra på vissa karakteristika, såsom spänning, frekvens eller fas hos växelström (t.ex. för att omvandla 50-periodig växelström till 200-periodig eller enfasström till trefasström). En annan typ av roterande omformare används för omformning av likström till likström av annan spänning.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till varor enligt detta nummer enligt nr 8503.

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer delar till maskiner enligt de två föregående numren. Bland de olika delar som förs hit märks:

1. kåpor och höljen, statorer, rotorer, kollektorringar, kommutatorer, borsthållare och excitationsspolar;
2. elplåt av annan form än kvadratisk eller rektangulär.
   
   

I. Elektriska transformatorer

Elektriska transformatorer är apparater som saknar rörliga delar och som genom induktion och med hjälp av ett förinställt eller reglerbart system omvandlar en växelström till en annan växelström med annorlunda spänning, impedans etc. De består vanligen av två eller flera lindningar av isolerad tråd som i olika konfigurationer lindats runt lamellerade järnkärnor. Vissa transformatorer (t.ex. högfrekvens-transformatorer) saknar magnetisk kärna eller har en kärna av agglomererat järnstoft, ferrit etc. En växelström i den ena lindningen (primärlindningen) inducerar en växelström, vanligen med annan strömstyrka och spänning, i den andra (sekundärlindningen). I vissa transformatorer (sparkopplade transformatorer) finns endast en lindning, av vilken en del är gemensam för primär- och sekundärkretsarna. I manteltransformatorer är lindningarna omgivna av en mantel av lamellerat järn.

Vissa transformatorer är avsedda för speciella ändamål, t.ex. anpassningstransformatorer för utjämning av impedansen hos två strömkretsar och mättransformatorer (av vilka några kallas spänningstransformatorer eller strömtransformatorer) för ned- eller upptransformering av spänning eller strömstyrka till värden som är lämpliga t.ex. för mätinstrument, elektricitetsmätare eller skyddsreläer.

Detta nummer omfattar alla transformatorer. Dessa varierar från ballaster för kontroll av den mängd ström som flyter genom urladdningslampor eller rör, små typer som används i radioapparater, instrument, leksaker etc., till stora typer, som är inneslutna i oljebehållare eller försedda med fläktar eller andra anordningar för kylning. De stora typerna används i elektricitetsverk och i transformatorstationer mellan kraftverk och förbrukare. Frekvenserna kan variera från vanliga nätfrekvenser till mycket höga radiofrekvenser. Numret omfattar symmetreringstransformatorer, som minskar elektromagnetisk störning genom att balansera impedansen i ledningspar.

Normaleffekten hos en transformator utgörs av den utgående effekten i sekundärlindningen, uttryckt i kilovoltampere (kVA) vid kontinuerlig drift vid den nominella sekundära spänningen (eller eventuellt strömstyrkan) och frekvensen utan att vissa temperaturgränser överskrids.

Transformatorer för elektrisk svetsutrustning, som föreligger särskilt, dvs. utan tillhörande svetshuvud eller annan svetsutrustning, klassificeras enligt detta nummer. De omfattas emellertid inte av detta nummer när de föreligger tillsammans med tillhörande svetshuvud eller annan svetsutrustning (nr 8515).

Numret omfattar också induktionsapparater, ett slags transformatorer i vilka en intermittent eller pulserande likström i primärlindningen inducerar en induktionsström i sekundärlindningen. Induktionsapparater kan användas antingen för att transformera upp spänningen till ett högre värde eller, i fråga om telefoni, för att i sekundärlindningarna alstra en svag, pulserande ström, som motsvarar de variationer en stationär likström utsätts för i primärlindningen. Numret omfattar alla slags induktionsapparater med undantag av tändningsutrustning för förbränningsmotorer (nr 8511).

II. Statiska omformare

De apparater som tillhör denna grupp används för att omvandla elektrisk energi för att anpassa den för vidare användning. I dessa apparater ingår omformarelement av olika slag, t.ex. likriktarrör. De kan också innehålla olika hjälpanordningar (t.ex. transformatorer, induktions-apparater, motstånd, styranordningar etc.). De arbetar i princip på så sätt att omformarelementen fungerar växelvis som ledare och icke-ledare.

Det förhållandet att det i dessa apparater ofta ingår hjälpkretsar för att reglera spänningen hos den utgående strömmen medför inte att de förlorar sin karaktär av statiska omformare, trots att de ibland kallas spännings- eller strömregulatorer.

Denna grupp omfattar bl.a.:

Statiska omformare kan indelas i följande huvudgrupper, beroende på vilken typ av omformarelement som de är utrustade med:

Statiska omformare kan användas för olika ändamål, t.ex.:

1. omformare som används för att förse stationära maskiner eller elektriska dragfordon (t.ex. lok) med elektricitet;
2. strömförsörjningsomformare, såsom ackumulatorladdare (vilka i huvudsak består av likriktare med tillhörande transformator och strömkontrollapparat), omformare för elmetallisering och elektrolys, strömförsörjningsaggregat för nödsituationer, omformare för installationer som ger högspänd likström samt omformare för uppvärmningsändamål och för strömförsörjning av elektromagneter.

Enligt detta nummer klassificeras också omformare som kallas högspänningsgeneratorer, vilka används till radioapparater, katodstrålerör, mikrovågsrör, jonrör etc. och vilka med hjälp av likriktare, transformatorer etc. omvandlar strömmen från olika strömkällor, vanligen elnätet, till sådan högspänd likström som behöver tillföras utrustningen i fråga.

Detta nummer omfattar också stabiliserade strömförsörjningsaggregat (likriktare kombinerade med en regulator), t.ex. aggregat som ger oavbruten strömförsörjning till en mängd elektronisk utrustning.

Högspänningsgeneratorer som är specialkonstruerade för röntgenapparater förs emellertid till nr 9022. Automatiska spänningsregulatorer klassificeras enligt nr 9032.

III. Induktansspolar

Dessa består i huvudsak av en enda lindning, som då den inkopplas i en växelströmskrets genom självinduktion begränsar eller hindrar strömflödet. Det finns olika typer, från små drosselspolar för radioapparater, instrument etc. till stora, ofta i betong ingjutna lindningar, vilka används i högspänningsnät (t.ex. för begränsning av strömstyrkan vid eventuell kortslutning).

Även induktansspolar eller induktanser, som har erhållits i form av enskilda komponenter genom ett tryckningsförfarande, klassificeras enligt detta nummer.

Avböjningsenheter (avböjningsspolar) för katodstrålerör klassificeras enligt nr 8540.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer. Det bör särskilt observeras att kvicksilverströmriktare med metallbehållare, med eller utan pump, alltid klassificeras som delar.

De flesta elektriska komponenter till varor enligt detta nummer klassificeras emellertid enligt andra nummer i kapitlet, t.ex.:

Detta nummer omfattar elektromagneter, sådana elektromagnetiska apparater som är särskilt uppräknade i numret samt permanentmagneter och permanentmagnetiska uppspänningsanordningar för arbetsstycken.

1. Elektromagneter.
   Dessa är av olika storlekar och former, beroende på deras tillämnade användning. De består i huvudsak av en lindning kring en kärna av mjukjärn. Kärnan är antingen i ett stycke eller lamellerad. Då ström leds genom lindningen, får kärnan magnetiska egenskaper, som sedan kan utnyttjas antingen för attraktion eller repulsion.
2. Permanentmagneter samt varor som är avsedda att tjänstgöra som permanentmagneter efter magnetisering.
   Permanentmagneter består av stycken av stål, speciallegeringar eller andra ämnen (t.ex. bariumferrit som är agglomererad med plast eller syntetgummi) som har gjorts permanentmagnetiska. Formen varierar efter den tillämnade användningen. För att förhindra att de förlorar sin magnetism förses hästskomagneter ofta med ett järnstycke (ankare), som hänger fast vid de båda polerna. Permanentmagneter förs hit oavsett användningen. Hit förs t.ex. små magneter som bl.a. används som leksaker.
   Artiklar som är avsedda att tjänstgöra som permanentmagneter efter magnetisering är igenkännliga på sin form och sammansättning. De förekommer i allmänhet i form av kuber eller skivor (tags) av metall eller agglomererad ferrit (t.ex. bariumferrit).
3. Magnetchuckar och andra elektromagnetiska eller permanentmagnetiska uppspänningsanordningar.
   Dessa artiklar utgör huvudsakligen anordningar av olika slag, i vilka magneter används för att hålla fast arbetsstycken under bearbetningen. Denna grupp omfattar också uppspänningsanordningar för andra maskiner än verktygsmaskiner (t.ex. magnetiska anordningar för att hålla fast tryckplåtarna i tryckpressar).
4. Elektromagnetiska kopplingar.
   Dessa kan vara av olika typer. Vissa typer består av en fast spole, i vars magnetiska fält rör sig ett ankare, som dras in i spolen när ström passerar och skjuts ut igen av en fjäder när strömmen bryts. Numret omfattar också elektromagnetiska växlar, av vilka några är baserade på asynkronmotorns princip.
5. Elektromagnetiska bromsar.
   Dessa består i allmänhet av bromsbackar, som under inverkan av elektromagneter pressas mot en hjulring eller mot en räl. Andra bromsar är baserade på principen för elektromagnetisk induktion. En skiva av mjukt stål, vilken är anbragt på en hjulaxel och roterar mellan elektromagneter, bromsas därvid genom inverkan av virvelströmmar som induceras i stålskivan av elektromagneterna. Hydrauliska eller pneumatiska bromsar som styrs av elektromagnetiska anordningar omfattas dock inte av detta nummer.
6. Elektromagnetiska lyftdon.
   Dessa består i huvudsak av elektromagneter (i allmänhet runda sådana) och används vanligen i kranar (t.ex. för lyftning av järnskrot). Vissa typer är konstruerade för speciella ändamål (t.ex. för att på bärgningsfartyg lyfta metallföremål från vrak).

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte:

Galvaniska element och batterier alstrar elektrisk energi genom kemiska reaktioner.

Ett galvaniskt element består i princip av ett kärl som innehåller en alkalisk eller icke alkalisk elektrolyt (t.ex. kalium- eller natriumhydroxid, ammoniumklorid eller en blandning av litiumklorid, ammoniumklorid, zinkklorid och vatten) i vilken två elektroder är nedsänkta. Anoden är i allmänhet av zink, magnesium eller litium och katoden (den depolariserande elektroden) är t.ex. av mangandioxid (blandad med kolpulver) eller av kvicksilver- eller silveroxid. I galvaniska element av litium är anoden av litium och katoden av, exempelvis, tionylklorid, svaveldioxid, mangandioxid eller järnsulfid. En icke vattenhaltig elektrolyt användes på grund av litiums löslighet och reaktivitet i vattenlösningar. I galvaniska element av luft/zink används vanligen en alkalisk eller neutral elektrolyt. Zink används som anod medan syre som leds in i cellen används som katod. Varje elektrod är försedd med kontakt eller annan anordning för anslutning till en yttre strömkrets. Det utmärkande för ett galvaniskt element är att det inte kan laddas om på ett lätt och effektivt sätt.

Galvaniska element används för att leverera ström för olika ändamål (för ringklockor, telefoner, hörapparater, kameror, klockor, miniräknare, pacemakers, radioapparater, leksaker, bärbara lampor, elektriska kreatursstängsel etc.). Galvaniska element kan sättas ihop till batterier genom seriekoppling eller parallellkoppling eller genom en kombination av båda. Galvaniska element och batterier förs hit oavsett användningen (t.ex. för laboratoriebruk avsedda normalelement, vilkas elektromotoriska kraft är beständig och har ett känt volttal).

Bland de olika typerna märks:

1. våtelement, i vilka elektrolyten är en vätska som utan hinder kan flyta omkring. Våtelement är därför känsliga för hur de placeras;
2. torrelement, i vilka elektrolyten gjorts orörlig i absorberande material eller gel. (t.ex. blandats med ett förtjockningsmedel såsom agar-agar eller sågspån så att den övergått till pastaform). Den elektrolyt som används kan vara flytande men den hindras från att flyta omkring. Torrelement används huvudsakligen för bärbara utrustningar;
3. påfyllningselement, eller reservceller eller batterier i vilka vatten eller elektrolyt, helt eller delvis, måste tillsättas innan de kan användas eller i vilka elektrolyten måste hettas upp för att bli jonledande;
4. koncentrationselement, i vilka elektrolyten är av olika koncentration vid de båda elektroderna.
   

Primärelement och batterier kan tillverkas i olika former och storlekar. Vanliga typer är sådana med form av en cylinder eller knapp.

Vissa element (t.ex. våtelement och en del påfyllningselement) föreligger vanligen utan elektrolyt men förs likväl hit.

Detta nummer omfattar inte uppladdningsbara element och batterier; dessa klassificeras enligt nr 8507 som elektriska ackumulatorer.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar numret också delar till galvaniska element och batterier, inbegripet behållare (bägare).

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 8506.10, 8506.30 och 8506.40

Klassificeringen enligt dessa nummer bestäms av katodens (den depolariserande elektrodens) sammansättning. Dock klassificeras galvaniska element med katod av mangandioxid och anod av litium enligt HS-nr 8506.50 såsom galvaniska element av litium (se anvisning till detta nummer nedan).

HS-nr 8506.50

Klassificering enligt detta nummer bestäms av anodens sammansättning.

Elektriska ackumulatorer (startbatterier eller sekundärbatterier) karakteriseras av den omständigheten att den elektrokemiska funktionen är reversibel så att ackumulatorn kan laddas upp igen. De används för att lagra elektrisk energi och avge denna vid behov. En likström sänds igenom ackumulatorn vilket medför kemiska förändringar (laddning); när ackumulatorns polklämmor sedan ansluts till en yttre strömkrets vänds dessa kemiska processer, varigenom likström alstras i den yttre strömkretsen (urladdning).Kretsloppet laddning-urladdning kan upprepas under ackumulatorns hela livslängd.

Ackumulatorer består i huvudsak av ett kärl som innehåller elektrolyten, i vilken två elektroder är nedsänkta. Dessa är försedda med kontakter för anslutning till en yttre strömkrets. I många fall är kärlet uppdelat, varvid varje avdelning utgör en ackumulatorcell (ett element). Dessa celler seriekopplas vanligen för att alstra högre spänning. En sammanställning av ett antal celler kallas ett batteri. Ett antal ackumulatorer kan även vara sammansatta inom ett större hölje. Ackumulatorer kan vara av våt- eller torrcellstyp.
De viktigaste ackumulatortyperna är:

1. blyackumulatorer, i vilka elektrolyten är svavelsyra och elektroderna består av blyplattor eller blygaller som uppbär aktivt material;
2. alkaliska ackumulatorer, i vilka elektrolyten vanligen är kalium- eller litiumhydroxid eller tionylklorid och elektroderna utgörs av t.ex.:
   

Elektroderna kan bestå av enkla plattor, galler, stavar etc. eller av galler eller rör som är täckta eller fyllda med en speciell massa av aktivt material. Kärlen för blyackumulatorer är vanligen av glas eller, i fråga om bilbatterier, av plast, hårdgummi eller pressmassa. I stora stationära ackumulatorer används kärl av glas eller blyfodrade lådor av plast eller trä, medan kärlen för alkaliska ackumulatorer vanligen är av stål eller plast. Alkaliska ackumulatorer kan ha speciell storlek och form, konstruerade för att passa i den anordning där de utgör strömkällan. De kan vara inneslutna i vattentäta höljen. Många alkaliska ackumulatorer kan till det yttre likna primärelement eller batterier enligt nr 8506.

Ackumulatorer används som strömkälla i en mängd sammanhang, t.ex. motorfordon, golfbilar, gaffeltruckar, eldrivna handverktyg, mobiltelefoner, bärbara automatiska databehandlingsmaskiner, bärbara lampor.

Vissa blyackumulatorer är försedda med en syraprovare, som mäter elektrolytens densitet och på så sätt ungefärligt anger ackumulatorns laddningsgrad.

Elektriska ackumulatorer förs hit även om de föreligger utan elektrolyt.

Ackumulatorer som innehåller en eller flera celler samt ledningar för att koppla ihop cellerna med varandra, ofta kallade ”batteripack”, omfattas av detta nummer även om de innehåller hjälpkomponenter som bidrar till ackumulatorns uppgift att lagra och leverera energi eller som skyddar den från skador, såsom elektriska anslutningar, temperaturregleringsanordningar (t.ex. termistorer), skyddsanordningar för strömkretsar och skyddskåpor. Sådana ackumulatorer klassificaras enligt detta nummer även om de är utformade för att användas med en specifik produkt.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till ackumulatorer, t.ex. kärl och lock; blyplattor och blygaller, även täckta med massa; separatorer, oavsett materialet (med undantag av mjukgummi och textilmaterial), inbegripet sådana i form av plattor som endast är tillskurna till kvadratisk eller rektangulär form men som uppfyller exakta tekniska specifikationer (beträffande porositet, dimensioner etc.) och därför är färdiga för användning.

Numret omfattar inte:

8508 Dammsugare

Om inte annat följer av anm. 1 d till 85 kap. omfattar detta nummer dammsugare av alla slag (även handdammsugare), vilket inbegriper torr- och våtdammsugare, även med tillbehör som t.ex. roterande borstar, anordningar för piskning av mattor, munstycken med mer än en funktion etc.

Dammsugare har två funktioner: sugning av damm och andra ämnen samt filtrering av luftströmmen. Sugningen utförs med hjälp av en turbin som sitter direkt på motoraxeln och som roterar med hög hastighet. Dammet och det andra materialet samlas i en inre eller yttre dammpåse eller i en annan behållare, medan den insugna och filtrerade luften också används för att kyla motorn.

Numret omfattar bland annat ryktapparater av dammsugartyp för hästar och nötkreatur.

Detta nummer omfattar inte apparater för rengöring av mattor på plats där rengöringen sker genom att ett rengöringsmedel sprutas in i mattan och sedan sugs ut, om dessa apparater inte är kombinerade torr- och våtdammsugare (nr 8451 eller 8509).

Detta kapitel omfattar inte vacuumapparater av sådana slag som används för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt bruk (nr 9018).

Utrustning som föreligger tillsammans med ovannämnda maskiner och apparater

Dammsugare enligt detta nummer kan föreligga med tillbehör (för borstning, boning, utsprutning av insektsbekämpningsmedel etc.) eller utbytbara delar (mattmunstycken, roterande borstar, munstycken med mer än en funktion etc.). Sådana tillbehör och utbytbara delar klassificeras tillsammans med samtidigt föreliggande dammsugare under förutsättning att de till beskaffenhet och antal motsvarar en normal uppsättning. När de föreligger separat klassificeras de efter sin beskaffenhet.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till dammsugare enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar ett antal hushållsapparater i vilka en elektrisk motor är inbyggd. Med "hushållsapparater" avses i detta nummer apparater som vanligen används i hushåll. Dessa apparater kännetecknas av ett eller flera särdrag i fråga om storlek, utförande, kapacitet och volym. Avgörande vid bedömningen av dessa egenskaper är att apparaterna i fråga inte är tillverkade för annat än hushållsbehov.

Om inte annat följer av undantagen och i förekommande fall den angivna viktgränsen i anmärkning 4 till detta kapitel, omfattar detta nummer apparater som uppfyller ovannämnda kriterier. Numret omfattar inte apparater som drivs av en separat elektrisk motor (med hjälp av en böjlig axel, en drivrem eller någon annan transmissionsanordning) och inte heller apparater som till konstruktion och användningssätt liknar hushållsapparater men som är tydligt avsedda uteslutande för yrkesmässigt bruk (t.ex. inom livsmedelsindustrin, för sotning eller för rengöring av maskiner eller vägar). Dessa apparater klassificeras i allmänhet enligt nr 8210 eller 84 kap.

Apparater enligt detta nummer indelas i två grupper (se anmärkning 4 till detta kapitel):

Utrustning som föreligger tillsammans med ovannämnda maskiner och apparater

Många av ovan uppräknade maskiner och apparater kan föreligga med utbytbara delar eller tillbehör som är avsedda att göra dem lämpliga för olika ändamål. Detta är t.ex. fallet med livsmedelsblandare som också kan användas för skärning, malning, vispning etc.; skärmaskiner med slipanordningar; golvskurmaskiner med en uppsättning bonborstar; golvskurmaskiner med behållare för rengöringsmedlet och anordning för uppsugning av skurvattnet. Sådana delar och tillbehör klassificeras tillsammans med samtidigt föreliggande hushållsapparater, under förutsättning att de till beskaffenhet och antal motsvarar en normal uppsättning. Vid bestämmande av vikten enligt punkt B ovan skall inte fästas avseende vid vikten av extra utbytbara delar eller tillbehör.

Maskiner och apparater enligt detta nummer kan för underlättande av begagnandet vara monterade på medar, länkrullar e.d.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till maskiner och apparater enligt detta nummer.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar elektriska rakapparater och hårklippningsmaskiner med inbyggd elektrisk motor eller vibrator, för användning på människor men även för klippning av får, hästar, nötkreatur etc.

I elektriska rakapparater glider roterande eller fram- och återgående knivar på insidan av en med hål eller slitsar försedd platta, varvid de skär av de skäggstrån som tränger in genom hålen eller slitsarna. I hårklippningsmaskiner glider en kamliknande kniv fram och tillbaka över en fast metallkam och skär av de hårstrån, som fångas in mellan kamtänderna. Hårklippningsmaskiner för frisörer arbetar enligt samma principer som de som används för klippning av får, hästar etc., men skiljer sig från dessa i storlek.

Detta nummer omfattar också elektromekaniska hårborttagningsapparater med inbyggd elektrisk motor; dessa apparater, vilka tar tag i håret och rycker ut det vid roten, fungerar med antingen en mikrorulle, eller en metallspiral som roterar runt sin egen axel, eller ett skydd, ett hårborttagande huvud och en uppsättning hårborttagande trissor.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till elektriska rakapparater, hårklippningsmaskiner och hårborttagningsapparater, t.ex. skärhuvuden, knivblad och kamblad.

Hårklippningsmaskiner som via en böjlig axel kopplas till en elektrisk motor klassificeras enligt nr 8214 och den elektriska motorn (med eller utan böjlig axel) enligt nr 8501.

Detta nummer omfattar elektrisk start- och tändningsutrustning för alla slags förbränningsmotorer (kolvmotorer och andra motorer), oavsett om de används i bilar, luftfartyg, fartyg e.d. eller i stationära motorer. Det omfattar också generatorer och bakströmsreläer för användning tillsammans med sådana förbränningsmotorer.

Numret omfattar bl.a. följande utrustning.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar elektriska apparater och anordningar som är särskilt avsedda för cyklar eller motorfordon för belysning eller signalering. Det omfattar emellertid inte torrbatterier (nr 8506), elektriska ackumulatorer (nr 8507) och inte heller generatorer och tändgeneratorer enligt nr 8511. Numret omfattar också elektriska vindrutetorkare samt elektriska avfrostnings- och avimningsanordningar, för motorfordon.

Hit förs bl.a.:

1. generatorer för alstring av elektrisk ström med hjälp av ett friktionshjul som får löpa mot ett däck eller en fälg på en cykel eller, mera sällan, på en motorcykel;
2. batterihus som är försedda med strömbrytare, anslutningskontakter etc., för belysningsanordningar för motorcyklar och cyklar; batteridrivna lyktor som är avsedda att anbringas på cyklar;
3. strålkastare av alla slag, inbegripet strålkastare med avbländningsanordning eller ställbar reflektor; strålkastare med brett ljusknippe; dimstrålkastare; sökarljus, t.ex. sådana som används på polisbilar o.d. och sådana som är försedda med en kabel och kan användas som handlyktor;
4. sidolyktor; baklyktor; parkeringslyktor; nummerskyltsbelysningar;
5. stopplyktor, blinkrar, backlyktor o.d.;
6. kombinationer av ovanstående lyktor, monterade i ett och samma hölje;
7. lampor för innerbelysning, såsom taklampor, vägglampor, trappstegslampor, dörrlampor samt lampor för instrumenttavlor;
8. varningslampor, vilka automatiskt (ibland med hjälp av en fotocell) ger föraren en signal när ett fordon kör om;
9. andra visuella elektriska signalanordningar, t.ex. ljustrianglar för fordon med släpvagnar; ljusskyltar för taxibilar (av kupoltyp eller s.k. taxikåpor), polisbilar, brandbilar
10. anordningar för underlättande av parkering. Dessa arbetar med yttre känselorgan som vid beröring med trottoarkanten eller andra föremål ger en ljussignal eller annan signal till föraren;etc.;
11. stöldlarm, som avger synliga eller hörbara signaler för att varna för inbrottsförsök i fordon;
12. signalhorn, sirener och andra ljudsignalapparater;
13. elektriska apparater som avger hörbara signaler för att varna föraren för fordon eller andra föremål i närheten av fordonet vid backning. Dessa apparater innehåller oftast ultraljudssensorer, en elektrisk kontrollenhet, en summer eller tuta och tillhörande elektriska ledningar;
14. elektrisk apparat av det slag som används i motorfordon för att medelst visuella eller akustiska signaler varna chauffören att en apparat för hastighetskontroll såsom radar- eller laserpistol är verksam i omgivningen.
15. vindrutetorkare, även dubbla, drivna av en elektrisk motor;
16. avfrostnings- och avimningsanordningar. Dessa består av en motståndstråd som har monterats i en ram och är avsedda att anbringas på vindrutan.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

Detta nummer omfattar bärbara elektriska lampor som erhåller ström från egen strömkälla (t.ex. torrbatteri, ackumulator eller generator).

De består av två delar (dvs. själva lampan och strömkällan) vilka vanligen är hopmonterade och direkt hopkopplade med varandra, ofta i gemensamt hölje. I vissa typer är emellertid dessa delar åtskilda och förenade med kablar.

Med "bärbara lampor" förstås endast sådana lampor (dvs. både själva lampan och dess strömkälla) som är konstruerade för att användas då de bärs i handen eller är fästa på kroppen eller kläderna, eller som är konstruerade för att sättas fast på ett bärbart föremål. De har vanligen ett handtag eller en fastsättningsanordning och är igenkännliga på sin speciella utformning och sin låga vikt. Som bärbara lampor räknas således inte belysningsutrustning för motorfordon eller cyklar (nr 8512) och inte heller lampor som ansluts till en fast installation (nr 9405).

Bland lampor enligt detta nummer märks:

1. ficklampor. Vissa ficklampor arbetar med en generator som drivs för hand med hjälp av en fjäderbelastad hävstång;
2. andra handlampor (även sådana hos vilka ljusstrålen kan regleras). Handlampor är ofta försedda med en enkel anordning för tillfällig upphängning på en vägg etc., medan andra är så konstruerade att de kan ställas på marken;
3. lampor eller ficklampor utformade som pennor, ofta försedda med clips för att fästa lampan i användarens ficka när den inte används;
4. morselampor;
   
5. gruvlampor. Själva lampan är vanligen avsedd att fästas på gruvhjälmen, medan strömkällan (ackumulatorn) vanligen hakas på bältet;
6. pannlampor, vilka är fästade vid ett pannband (som vanligen består av en böjd metallskena). Sådana lampor förs hit, endast om de har egen strömkälla (t.ex. ett torrbatteri i bärarens ficka). Lampor enligt detta nummer används av läkare, urmakare, juvelerare etc. Numret omfattar inte specialkonstruerade undersökningslampor för medicinskt bruk (t.ex. för undersökning av hals eller öron) (nr 9018);
7. lampor i form av pistoler, läppstift etc. Sammansatta artiklar som består av dels en lampa, dels en penna, skruvmejsel, nyckelring etc. förs hit endast om de huvudsakligen används för belysningsändamål;
8. läslampor försedda med en klämma eller liknande för att kunna fästas vid en bok eller tidskrift.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till lampor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar ett antal elektrotermiska maskiner och apparater för industri- eller laboratoriebruk, i vilka värmen erhålls med hjälp av elektricitet (t.ex. genom värmeeffekten hos ett elektriskt motstånd eller genom en elektrisk ljusbåge). Numret omfattar ugnar som arbetar med induktion eller dielektrisk förlust och annan industri- eller laboratorieutrustning för värmebehandling av material medelst induktion eller dielektrisk förlust (t.ex. mikrovågsugnar för industriellt bruk). Numret omfattar inte elektriska värmeapparater av sådana slag som används för hushållsbruk (nr 8516).

Elektriska ugnar består huvudsakligen av ett mer eller mindre slutet rum, i vilket en relativt hög temperatur erhålls. De används för många ändamål (smältning, glödgning, härdning, emaljering, svetsning, värmebehandling av svetsfogar etc.). De huvudsakliga typerna omfattar retortugnar, klockugnar, trågugnar, degelugnar, tunnelugnar etc. Vissa av dessa ugnar kan ha särskilda tippanordningar eller vara försedda med en inre kammare för behandling av metaller i vissa gaser för att förhindra oxidation.

Hit hör bl.a. följande ugnar:

I vissa ugnar används mer än en metod för uppvärmning (t.ex. en kombination av hög- och lågfrekvent induktion eller motstånd för att smälta och hetta upp metaller osv.; bakugnar med infraröd strålning och högfrekvent induktion; ugnar med infraröd, motstånds- och dielektrisk kapacitans (mikrovåg) för att värma föremål).

Bland de ugnar som omfattas av detta nummer märks:

1. bakugnar för bröd, kakor eller kex;
2. ugnar för dentalt bruk;
3. krematorieugnar;
4. sopförbränningsugnar;
5. ugnar för att glödga och härda glas.

Detta nummer omfattar inte elektriskt uppvärmda apparater för torkning, sterilisering eller liknande behandlingar (nr 8419).

Nr 8514 omfattar förutom egentliga ugnar även andra apparater för induktiv och dielektrisk uppvärmning (t.ex. mikrovågsutrustning). Dessa apparater (som mest används för värmebehandling av smärre artiklar) består i huvudsak av anordningar för alstring av högfrekventa svängningar. Dessa anordningar är försedda med plattor eller spolar, som ofta är särskilt avpassade för de olika artiklar som skall behandlas.

Bland dessa apparater märks bl.a.:

1. maskiner med induktionsspolar för induktiv uppvärmning av föremål som består av material som är goda ledare av låg-, mellan- eller högfrekvent ström (t.ex. maskiner för ythärdning av vevaxlar, cylindrar, kugghjul eller liknande delar av metall; maskiner för smältning, sintring, glödgning, härdning eller förvärmning av metalldelar);
2. maskiner, vilka har elektroder som fungerar som en kondensator (t.ex. i form av plattor eller stänger) och vilka används för dielektrisk (kapacitiv) uppvärmning av föremål som är tillverkade av material som är icke ledande eller dåliga ledare av elektricitet, genom användning av högfrekvent ström (t.ex. trätorkningsmaskiner; maskiner för förvärmning av värmehärdbara gjutmaterial i form av pelletar, pulver etc.).

Vissa specialapparater är avsedda för progressiv värmebehandling av en stång som får passera genom spolen eller för upprepad behandling av en serie artiklar.

Roterande omformare och högfrekvensgeneratorer som föreligger tillsammans med värmebehandlingsutrustning förs också till detta nummer. När de föreligger separat klassificeras de enligt nr 8502 resp. 8543.

Sådana maskiner för behandling genom induktiv uppvärmning, som används vid lödning eller hårdlödning av metaller och sådana maskiner för värmebehandling med hjälp av dielektriska förluster som används för svetsning av plast eller andra material (t.ex. högfrekvenspressmaskiner för svetsning) förs emellertid till nr 8515. Numret omfattar inte heller pressar med uppvärmningsanordningar (84 kap.).

Detta nummer omfattar också ugnar och annan utrustning som är specialkonstruerade för separation av bestrålade kärnbränslen genom pyrometallurgiska processer samt apparater för behandling av radioaktivt avfall (t.ex. för bränning av leror eller glas som innehåller radioaktiva återstoder eller för förbränning av grafit eller radioaktiva filter). Hit förs också utrustning för sintring eller värmebehandling av klyvbart material som har återvunnits för förnyad användning. Maskiner och apparater för isotopseparation förs emellertid till nr 8401.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer (t.ex. ugnsluckor, inspektionsluckor, ugnsväggar och ugnskåpor, elektrodhållare och metallelektroder).

Numret omfattar emellertid inte:

I. Maskiner och apparater för lödning eller svetsning

Denna grupp omfattar vissa maskiner och apparater för lödning eller svetsning, antingen bärbara eller stationära. Dessa maskiner och apparater hänförs hit även om de också kan användas för skärning.

Svetsningsarbeten kan utföras manuellt eller helt eller delvis automatiskt.

Denna grupp omfattar bl.a. följande varor.

A. Maskiner och apparater för lödning

Värmen alstras i allmänhet på induktiv väg eller av värmemotstånd med utnyttjande av elektriska energikällor.

Vid lödning åstadkoms en förbindning mellan metalldelar med hjälp av ett metalliskt bindemedel med lägre smältpunkt, som häftar vid grundmaterialet. Det sistnämnda, som inte smälter, bidrar inte till förbindningen. Lodet fördelas i regel mellan bindytorna med kapillärkraft. Hårdlödning kan skiljas från mjuklödning genom lodets arbetstemperatur eller smältpunkt. Vid hårdlödning är den i allmänhet över 450 oC, medan smältpunkten vid mjuklödning nås vid en lägre temperatur.

Endast maskiner och apparater som på grund av sin speciella utrustning (t.ex. ett system för inmatning av lödtråd) är igenkännliga som enbart eller huvudsakligen avsedda för lödning tillhör denna grupp. Andra apparater är att anse som ugnar eller uppvärmningsapparater i den mening som avses i nr 8514.

Nr 8515 omfattar också elektriskt uppvärmda handlödkolvar och lödpistoler.

B. Maskiner och apparater för motståndssvetsning av metall

Den värme som behövs för att bilda svetsfogar alstras genom det motstånd som uppstår då elektrisk ström får passera genom de delar som ska sammanfogas (joule-värme). Under svetsningen hålls delarna samman under tryck och flussmedel eller lodmetall används inte.

Bland dessa motståndssvetsmaskiner, som är av många varierande slag alltefter den produkt som skall svetsas, märks t.ex.: stuksvetsmaskiner och brännsvetsmaskiner; enkelpunktsvetsmaskiner, i vilka används punktsvetspistoler med eller utan inbyggda kraftkällor; flerpunktssvetsmaskiner med tillhörande utrustning; pressvetsmaskiner; sömsvets-maskiner; högfrekvenssvetsmaskiner.

1. Svetsning med elektrisk ljusbåge.
   Värmekällan är en elektrisk ljusbåge som kan bildas antingen mellan två elektroder eller mellan en elektrod och arbetsstycket.
   
   Det finns många typer av bågsvetsmaskiner, t.ex. för manuell metallbågsvetsning med belagda elektroder; för gasbågsvetsning; för svetsning eller skärning med smältande eller icke-smältande elektroder eller i skyddad ljusbåge (gasmetallbågsvetsning i inert skyddsgas /MIG = Metal Inert Gas/; gasmetallbågsvetsning i aktiv skyddsgas /MAG = Metal Active Gas/; gasvolframsvetsning i inert skyddsgas /TIG = Tungsten Inert Gas/; pulverbågsvetsning /SA = Submerged Arc/; elektroslagg- och elektrogassvetsning etc.);
   
   
2. Svetsning med plasmaljusbåge.
   Värmekällan är en koncentrerad ljusbåge, vilken genom jonisering och dissociering omvandlar en hjälpgas till en plasmakolonn. Gasen kan vara inert (argon, helium), fleratomig (hydrogen, nitrogen) eller utgöra en blandning av båda slagen.

D. Maskiner och apparater för induktionssvetsning av metaller

Värmen alstras genom att en ström får passera genom en eller flera induktionsspolar.

Värmen alstras i de stycken som skall svetsas eller skäras, då de träffas av elektronerna i en fokuserad, i vakuum genererad elektronstråle.

Värmen alstras i allmänhet genom induktion men kan alstras av elektronstråle eller motstånd.

Apparaterna består huvudsakligen av vakuumkammare, vakuumpump, pressanordning och uppvärmningsutrustning.

Svetsning med fotonstråle kan indelas i:

1. svetsning med laserstråle.
   Energin erhålls från en strålningskälla som utsänder huvudsakligen koherent, monokromatisk strålning, vilken kan fokuseras till en stråle med hög intensitet. Värme bildas då denna stråle träffar det arbetsstycke som skall svetsas eller skäras;
2. svetsning med ljusstråle.
   Värmen bildas då en stråle av icke koherent fokuserat ljus träffar arbetsstycket
   

H. Maskiner och apparater för svetsning av termoplastiska material

1. Varmgassvetsning.
   De ytor som skall förbindas uppvärms med elektriskt upphettad gas (i allmänhet luft) och förbinds under tryck med eller utan tillsats av andra ämnen.
2. Svetsning med värmeverktyg.
   De ytor som skall förbindas uppvärms med hjälp av elektriskt upphettade element och förbinds under tryck med eller utan tillsats av andra ämnen.
3. Högfrekvenssvetsning.
   Ytor av termoplastiska material (t.ex. akrylpolymerer, polyeten, poly(vinylklorid), polyamid (t.ex. nylon)) med tillräckligt höga dielektriska förluster upphettas i ett högfrekvent elektriskt fält och förbinds sedan under tryck. Tillsatser av andra ämnen kan komma till användning.
   
   

De delar som skall hopfogas hålls samman och underkastas ultraljudssvängningar. Denna process gör det möjligt att förena metaller eller metallegeringar som inte kan hopfogas med vanliga svetsmetoder samt möjliggör också sammansvetsning av metallfolier, av varor av två eller flera olika metaller och av plastfolier.

Elektriska svets- och lödmaskiner etc. matas vanligen med lågspänd likström från en likströmsgenerator eller med lågspänd växelström från en transformator. Strömförsörjningsaggregatet (transformatorn eller generatorn) är vanligen inbyggt i maskinen, men i vissa fall (t.ex. i vissa mobila maskiner) är svetshuvudet och övriga svetsorgan kopplade till nämnda aggregat med elektriska kablar. Även i sistnämnda fall förs hela maskinen till detta nummer, under förutsättning att transformatorn etc. föreligger tillsammans med tillhörande svetshuvud eller övriga svetsorgan. Särskilt föreliggande klassificeras transformatorn eller generatorn enligt sina respektive nummer (nr 8502 eller 8504).

Detta nummer omfattar också industrirobotar som är specialgjorda för svetsningsändamål.

Numret omfattar inte heller:

Dessa utgör elektriska apparater som arbetar med ljusbåge och som smälter ner metall eller kermeter och samtidigt sprutar ut dessa med hjälp av tryckluft.

Numret omfattar inte särskilt föreliggande metallsprutpistoler enligt nr 8424.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Bland sådana delar kan nämnas svetshuvuden och svetstänger, elektrodhållare, elektroder för punktsvetsning, sömsvetsning och pressvetsning, ävensom svetsmunstycken och munstyckssatser till handverktyg för svetsning med atomär vätgas.

Följande artiklar omfattas emellertid inte av detta nummer:

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. genomströmningsvarmvattenberedare, som värmer upp vattnet medan detta strömmar genom beredaren;
2. förrådsvarmvattenberedare (för vatten med eller utan tryck), dvs. värmeisolerade behållare med nedsänkta elektriska värmeelement. I dessa varmvattenberedare uppvärms vattnet successivt;
3. varmvattenberedare med två system, i vilka vattnet kan värmas upp antingen elektriskt eller genom anslutning till ett med bränsle uppvärmt varmvattensystem. Sådana beredare är ofta försedda med termostater som kopplar in den elektriska uppvärmningen endast då det andra uppvärmningssättet är otillräckligt;
4. varmvattenberedare av elektrodtyp, i vilka en växelström passerar genom vattnet mellan två elektroder;
5. doppvärmare med olika former beroende på deras användning används vanligen i tankar, kar, etc., för uppvärmning av vätskor, halvflytande (andra än fasta) ämnen eller gaser. De är också avsedda att användas i grytor, pannor, glas, koppar, vattenbad, bägare, etc.; dessa doppvärmare är vanligen försedda med värmeisolerat handtag och en krok för upphängning i kärlet.
   Doppvärmarna har en förstärkt skyddande mantel som är särskilt motståndskraftig mot mekanisk påfrestning och läckage från vätskor, halvflytande (andra än fasta) ämnen eller gaser. Ett pulver (vanligtvis magnesiumoxid) med bra dielektriska och termiska egenskaper håller trådmotståndet på plats i manteln och isolerar det elektriskt.
   Om doppvärmare är permanent inbyggda i en tank, ett kar eller något annat kärl, klassificeras det hela enligt nr 8419, såvida varan inte är avsedd för hushållsbruk eller för uppvärmning av endast vatten, i vilket fall den förs hit. Soldrivna vattenvärmare klassificeras också enligt nr 8419.
6. elektriska apparater för produktion av kokande vatten; Elektriska värmepannor för centraluppvärmning klassificeras enligt nr 8403.
   
   

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. elektriska apparater som kan lagra värme, i vilka elektriska element värmer upp ett fast material (t.ex. tegel) eller en vätska som magasinerar värmen och därefter vid behov avlämnar den till den omgivande luften;
2. elektriska värmeelement, även bärbara sådana med parabolisk reflektor och ibland med inbyggd fläkt. Många av dessa element är försedda med färgade lampor eller andra anordningar som ger intryck av en kol- eller vedbrasa;
3. elektriska vätskefyllda radiatorer. Dessa utgör apparater i vilka elektriska element värmer upp en vätska (t.ex. olja) som cirkulerar i radiatorn och som sedan avger värme till den omgivande luften;
4. konvektionsapparater, som åstadkommer en varmluftscirkulation, ibland förstärkt av en fläkt;
5. elektriska värmepaneler, som är avsedda att monteras i taket eller på en vägg, inbegripet sådana som sänder ut infraröda strålar och används för uppvärmning av kaféterrasser, gator etc.;
6. värmeapparater för bilar, järnvägsvagnar, flygplan etc., andra än avfrostnings- och avimningsanordningar;
7. uppvärmningsanordningar för gator och vägar, som används för att förhindra frostbildning, samt apparater för uppvärmning av marken, vilka används i synnerhet för att gynnsamt påverka växtodling och vilkas uppvärmningsanordningar vanligen är nergrävda i marken;
8. motorvärmare som är avsedda att placeras under en bil för att underlätta start;

Elektriska värmepannor för centraluppvärmning klassificeras enligt nr 8403.

Bland sådana apparater märks:

1. hårtorkar, inbegripet torkhuvar och hårtorkar med pistolliknande handtag och inbyggd fläkt;
2. onduleringsapparater;
3. hårtångsvärmare;
4. värmeapparater för torkning av händerna.

Denna grupp omfattar stryk- och pressjärn av alla slag, även utan sladd, för hushållsbruk eller för skräddare, sömmerskor etc. De sladdlösa järnen består av själva järnet med inbyggt värmeelement och ett ställ som kan anslutas till elnätet. Strykjärnet får kontakt med strömmen endast då det placeras på detta ställ. Denna grupp omfattar också elektriska ångstrykjärn, oavsett om dessa har egen vattenbehållare eller är avsedda att anslutas till en ångledning.

Denna grupp omfattar alla slags elektriska värmeapparater som normalt används för hushållsbruk. En del av dessa har förut omnämnts i denna anvisning (t.ex. elektriska värmeelement, varmvattenberedare, hårtorkar, strykjärn etc.). Bland de övriga märks:

1. mikrovågsugnar;
2. andra ugnar samt spisar, kokplattor, grillar och rostar (t.ex. av konvektions- eller motståndstyp och sådana som arbetar med infraröd strålning, induktiv uppvärmning eller med både gas och elektricitet;
3. kaffe- och tebryggare;
4. brödrostar, inbegripet rostningsugnar, som huvudsakligen används för att rosta bröd men som också kan användas för tillagning av smårätter, t.ex. bakning av potatis;
5. grytor, kastruller och tryckkokare; kärl med dubbla väggar för uppvärmning av mjölk, soppa o.d.;
6. laggar för att steka crèpes (tunna pannkakor);
7. våffeljärn;
8. tallriksvärmare och matvärmare;
9. stekpannor och friteringsgrytor (för pommes frites etc.);
10. kaffebrännare;
11. flaskvärmare;
12. apparater för beredning av yoghurt och ost;
13. steriliseringsapparater för konservering;
14. apparater för framställning av popcorn;
15. ansiktstorkare o.d.;
16. ansiktssauna som består av en ansiktsmask i vilken vatten förångas för behandling av ansiktshuden;
17. anordningar för torkning av handdukar samt uppvärmda ställ för handdukar;
18. sängvärmare;
19. apparater för uppvärmning av parfym eller rökelse samt värmeapparater för spridning av insektsbekämpningsmedel;
20. icke-mekaniska grytor för kokning av tvätt.

Denna grupp omfattar inte:

Med undantag av kolmotstånd (nr 8545) förs alla elektriska värmemotstånd hit, oberoende av klassificeringen av den apparat eller den utrustning i vilken de skall användas.

De kan erhållas i form av individuella komponenter genom ett tryckningsförfarande. De består av stavar, plattor etc. eller tråd (vanligen lindad till spolar) av något speciellt material, vilket värms upp till höga temperaturer då ström leds genom detsamma. Olika material används (speciallegeringar, blandningar på basis av kiselkarbid, etc.).

Trådmotstånd är vanligen monterade på stommar av hårt isolermaterial (t.ex. keramiskt material, steatit, glimmer eller plast) eller mjukt isolermaterial (t.ex. glasfiber eller asbest). Omonterad tråd av detta slag förs hit endast om den är skuren till avpassade längder och är spirallindad eller på annat sätt formad, så att den är igenkännlig som ett värmemotstånd. Detsamma gäller för stavar och plattor, vilka för att klassificeras enligt detta nummer måste vara avpassade till sin längd och storlek för direkt användning.

Motstånd förs hit även om de är specialtillverkade för en viss maskin eller apparat. Om de däremot är sammanbyggda med andra delar än en enkel isolerstomme och elektriska anslutningskontakter, klassificeras de som delar till maskinerna eller apparaterna i fråga.

Numret omfattar inte avfrostnings- och avimningsanordningar. De består av trådmotstånd som monterats i en ram avpassad för fordonsrutan (nr 8512).

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar apparater för sändning eller mottagning av tal eller andra ljud, av bilder eller av andra data mellan två punkter, antingen genom modulation av en elektrisk ström eller en ljusvåg som överförs i ett trådnät, eller genom elektromagnetiska vågor i ett trådlöst nät eller nätverk. Signalen kan vara analog eller digital. Bland sådana nät eller nätverk, vilka kan vara sammankopplade, kan nämnas telefoni, telegrafi, radiotelefoni, radiotelegrafi, LAN (lokala nätverk) och WAN (icke-lokala nätverk).

Denna grupp omfattar:

A. Apparater för trådtelefoni

Apparater för trådtelefoni är kommunikationsapparater som omvandlar tal till signaler för överföring till en annan apparat. Vid mottagning av en signal omvandlar telefonapparaten denna tillbaka till tal. En apparat för trådtelefoni består av:

1. sändaren, en mikrofon som omvandlar ljudvågor till en modulerad ström;
2. mottagaren, hörtelefon eller mikrofonlur (headset) som återomvandlar den modulerade strömmen till ljudvågor. I de flesta fall är sändaren och mottagaren sammansatta i ett gemensamt hölje till en hörlur. I andra fall utgör sändaren och mottagaren en hörlur kombinerad med mikrofon (mikrofonlur), som är avsedd att bäras på användarens huvud;
3. antiåterhöringskrets, som förhindrar att ljud som går in i sändaren återges i mottagaren i samma handmikrofon;
4. ringsignalen, som talar om att det kommer samtal. Dessa kan vara tonringare som alstrar ljudet elektroniskt eller mekaniska anordningar som ringklockor eller sumrar. Vissa telefonapparater har en ljussignal eller en lampa som fungerar tillsammans med ringsignalen för att avge en visuell signal som tecken på ett inkommande samtal;
5. kopplingsanordningen eller klykomkastaren, som avbryter eller tillåter flödet av ström från telenätet. Den sätts vanligen i funktion då hörluren lyfts från eller läggs tillbaka i klykan;
6. nummerväljaren, som gör det möjligt för den uppringande att erhålla en förbindelse. Nummerväljaren kan ha knappsats eller tangentbord (tonval) eller roterande fingerskiva (pulsval).

Separat föreliggande mikrofoner och mottagare (även kombinerade till en hörlur) och högtalare klassificeras enligt nr 8518, medan ringklockor och sumrar klassificeras enligt nr 8531.

Apparater för trådtelefoni kan innehålla eller vara utrustade med ett minne för lagring och återuppringning av telefonnummer; en nummerpresentatör som visar slaget nummer, nummer för inkommande samtal, datum, tid och samtalslängd; en extra högtalare och mikrofon som gör det möjligt att samtala utan att använda hörluren; anordningar (telefonsvarare) som besvarar samtal automatiskt, spelar upp ett inspelat svarsmeddelande, spelar in inkommande meddelanden och på begäran spelar upp dessa inspelade meddelanden; anordningar för att hålla en förbindelse öppen medan samtal förs med en annan person i en annan telefon. Telefonapparater som innehåller sådana anordningar kan även vara försedda med tangenter eller knappar som används för att styra dessa, t.ex. en omkopplingstangent som gör det möjligt att använda telefonen utan att lyfta hörluren från klykan. Många av dessa anordningar fungerar med hjälp av mikroprocessorer eller digitala integrerade kretsar.

Numret omfattar alla slags apparater för trådtelefoni, inklusive:

1. sladdlösa telefonapparater som består av en batteridriven handenhet (som innehåller en kombinerad sändare/mottagare för radiofrekvens och en nummerväljare), en kopplingsanordning och en basenhet (med kombinerad sändare/mottagare för radiofrekvens) som är ansluten med sladd till telenätet (andra sladdlösa telefonapparater kan vara utan handenhet men ha en kombinerad hörlur och mikrofon som är kopplad till en bärbar batteridriven kombinerad sändare/mottagare för radiofrekvens, nummerväljare och kopplingsanordning);
2. telefonapparater som består av en kombinerad nummerväljare och kopplingsanordning (som är ansluten med sladd till telenätet) och en kombinerad hörlur och mikrofon, som inkommer tillsammans.

Denna grupp omfattar telefoner som används i trådlösa nät av alla slag. Sådana telefoner tar emot och sänder ut radiovågor som tas emot och återutsänds av exempelvis basstationer eller satelliter.

Bland sådana telefoner märks:

1. mobiltelefoner;
2. satellittelefoner.

A. Basstationer
Den vanligaste typen av basstationer är sådana för cellulära nät, vilka tar emot och sänder ut radiovågor till och från mobiltelefoner eller till andra trådnät eller trådlösa nät. Varje basstation täcker ett geografiskt område (en cell). Om användaren förflyttar sig från en cell till en annan under pågående samtal överförs samtalet automatiskt från den första cellen till den andra utan avbrott.

B. Porttelefonsystem
Dessa system består i regel av en telefonlur och en knappsats eller en högtalare, en mikrofon och knappar. Systemen är oftast monterade vid ingången till byggnader där det bor ett antal hyresgäster. Med dessa system kan besökare, genom att trycka på de korrekta knapparna, ringa till en given hyresgäst och tala med denne.

C. Bildtelefoner
Bildtelefoner för byggnader, vilka utgör en kombination av en telefonapparat för trådtelefoni, en televisionskamera och en televisionsmottagare (överföring via ledning).

Dessa apparater är huvudsakligen avsedda för att omvandla bokstäver, grafik, bilder eller andra data till lämpliga elektriska impulser, att sända dessa impulser samt att på mottagarsidan ta emot dessa impulser och omvandla dem antingen till symboler för bokstäver, grafik, bilder eller andra data eller direkt till bokstäver, grafik, bilder eller andra data.

Som exemel på sådana apparater kan nämnas:

1. sändarapparater, såsom sändare med tangentbord och automatiska sändare (t.ex. teleprinter- och telexsändare);
2. mottagningsapparater (t.ex. telexmottagare). I vissa fall är mottagaren och sändaren sammanbyggda till en enhet;
3. bildtelegrafapparater. Den fotografiska hjälputrustningen till dessa apparater (t.ex. för framkallning) förs till 90 kap.

1. Automatiska telefonväxlar Dessa finns av många olika typer. Den viktigaste uppgiften för en telefonväxel är förmågan att som svar på kodade signaler åstadkomma en automatisk förbindelse mellan användare. Automatiska telefonväxlar kan arbeta med kretsomkoppling, meddelandeförmedling eller datapaketförmedling (circuit switching, message switching, packet swiching) vilka använder mikroprocessorer för att koppla samman användare med hjälp av elektronik. Många automatiska telefonväxlar innehåller analog/digitalomvandlare, digital/analogomvandlare, anordningar för datakomprimering och dekomprimering (kodekar), modem, multiplexorer, automatiska databehandlingsmaskiner och andra anordningar som möjliggör samtidig överföring av både analoga och digitala signaler över nätverket, så att integrerad överföring av tal, andra ljud, tecken, grafik, bilder eller andra data kan genomföras.
   Vissa typer av automatiska telefonväxlar består huvudsakligen av väljare som söker den linje som motsvarar de impulser som de tar emot från den uppringande abonnentapparaten och verkställer kopplingen. Dessa telefonväxlar styrs automatiskt, antingen direkt genom impulserna från den uppringande abonnentapparaten eller via hjälpapparater, såsom s.k. register.
   De olika typerna av väljare (förväljare, gruppväljare eller ledningsväljare), och i förekommande fall registren, är ofta sammanförda i serier och grupper på ramar som sedan byggs in i växeln på metallstativ. Särskilt i mindre anläggningar kan de emellertid alla vara monterade på ett enda stativ till en automatisk växel som är innesluten i ett skyddshölje. Automatiska telefonväxlar kan också erbjuda olika tjänster som t.ex. kortnummer, väntande samtal, vidarekoppling av samtal, konferenssamtal, röstbrevlåda o.s.v. Dessa tjänster kan nås från användarens telefon via telenätet.
   De används för det allmänna nätet eller för privata nät som använder en privat telefonväxel (PBX – ”private branch exchange”) som är ansluten till det allmänna nätet. Automatiska telefonväxlar kan också vara utrustade med manöverbord som liknar telefonapparater för de fall där åtgärder eller tjänster från en telefonist krävs.
   
2. Icke-automatiska telefonväxlar Dessa består av en ram på vilken de olika kopplingsanordningarna monteras. De kräver en telefonist som manuellt kopplar varje samtal som tas emot av växeln. De har indikeringsanordningar som visar ”samtal” eller ”klart” för att markera att ett samtal pågår eller att det är avslutat; talanordning för telefonist (ibland särskilt monterad); kopplingsanordningar (monterade jack och proppar som är anslutna till en sladd) och omkastare som är elektriskt anslutna till propparna med sladd och som gör det möjligt för telefonisten att svara den uppringande, följa samtalet och konstatera när det är slut.

Denna grupp omfattar:

1. fasta apparater för radiotelefoni och radiotelegrafi (sändare, mottagare och kombinerade sändare/mottagare). Vissa typer, som huvudsakligen används i större anläggningar, är försedda med specialanordningar, såsom talförvrängningssystem (t.ex. ”spectrum inverters”), multiplexanordningar (för sändning av mer än två meddelanden samtidigt) och anordningar som i vissa mottagare (s.k. flerantennmottagare) används för utjämning av fading;
2. sändare och mottagare för simultantolkning vid flerspråkiga konferenser;
3. automatiska sändare och specialmottagare för nödsignaler från fartyg, flygplan etc.;
4. sändare, mottagare eller kombinerade sändare/mottagare för telemetriska signaler;
5. radiotelefoniapparater, inbegripet radiotelefonimottagare, för motorfordon, fartyg, flygplan, tåg etc.;
6. bärbara, vanligen batteridrivna mottagare, t.ex. bärbara mottagare för anrop, larm eller sökning.

Denna grupp omfattar apparater för kommunikation i trådnät eller trådlösa nätverk (såsom LAN och WAN) eller för sändning eller mottagning av tal eller andra ljud, av bilder eller av andra data inom ett sådant nätverk.

Exempel på kommunikationsnät är bl.a. bärfrekvenssystem, digitala trådsystem och kombinationer av dessa. De kan t.ex. vara utformade som allmänna telefonnät (PSTN – ”Public Switched Telephone Networks”), LAN (lokala nätverk, ”Local Area Networks”), MAN (”Metropolitan Area Networks”) eller WAN (”Wide Area Networks”), och antingen ha en sluten eller en öppen arkitektur.

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. nätverkskort, t.ex. Ethernetkort;
2. modem (kombinerade modulatorer-demodulatorer);
3. routrar, bryggor, hubbar, repeatrar och kanalanslutningsenheter;
4. multiplexorer och besläktad ledningsutrustning (t.ex. sändare, mottagare och elektrooptiska omformare);
5. kodekar (datakomprimerare/dekomprimerare) som har förmåga att sända och ta emot digital information;
6. puls/tonvalsomvandlare som omvandlar pulsslagna signaler till tonsignaler.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till apparater enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte:

°
° °

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 8517.62

Detta nummer omfattar bl.a. trådlösa handenheter eller basenheter när dessa föreligger separat.
 

Detta nummer omfattar särskilt föreliggande mikrofoner, högtalare, hörlurar och andra hörtelefoner samt tonfrekvensförstärkare av alla slag, oavsett för vilket ändamål de är avsedda (t.ex. mikrofoner och hörtelefoner till telefonapparater samt högtalare för radiomottagare).

Numret omfattar också elektriska ljudförstärkningsanläggningar.

A. Mikrofoner och mikrofonstativ

Dessa apparater omvandlar ljudvågor till motsvarande variationer eller svängningar hos en elektrisk ström, varigenom ljudvågorna kan sändas, rundradieras eller spelas in. Det finns olika typer av mikrofoner, vilka skiljer sig med hänsyn till arbetssättet, nämligen:

1. kolmikrofoner. Hos dessa ändras det elektriska motståndet hos kolkorn alltefter det tryck som utövas på kolkornen av ett för ljudvågor känsligt membran. Kolkornen befinner sig i en kapsel mellan två elektroder, av vilka den ena bildas av membranet eller är fast förbunden med detta;
2. kristallmikrofoner (piezoelektriska mikrofoner). Hos dessa åstadkommer trycket av ljudvågor, vilka överförs genom ett membran, spänningar hos ett på speciellt sätt skuret kristallstycke (t.ex. kvartskristall eller bergkristall). Dessa spänningar ger upphov till elektriska laddningar hos kristallen. Denna typ av element används ofta i den typ av ”kontakt”-mikrofoner som används i pickupen i akustiska musikinstrument såsom gitarrer, pianon, bleckblås- och stränginstrument för orkestrar etc.;
3. mikrofoner (även kallade dynamiska mikrofoner) eller bandmikrofoner, hos vilka ljudvågor påverkar en spole eller ett aluminiumband som är upphängt i ett magnetiskt fält, varvid elektriska impulser alstras genom induktion;
4. kapacitans- eller elektrostatiska (kondensator-)mikrofoner, som består av två belägg (eller elektroder), varav den ena är fast och den andra kan vibrera (membranet) med en luftspalt mellan de båda. Ljudvågorna orsakar skillnader i kapacitans mellan de två beläggen;
5. termiska mikrofoner eller varmtrådsmikrofoner, vari ingår en uppvärmd motståndstråd, vars temperatur och därmed dess resistans förändras genom inverkan av ljudvågorna.

Detta nummer omfattar också trådlösa mikrofonset där varje set består av en eller flera trådlösa mikrofoner och en trådlös mottagare. Med hjälp av ett kretssystem för radiosändning och en inbyggd eller fristående antenn sänder den trådlösa mikrofonen en signal som motsvarar de ljudvågor den tagit emot. Mottagaren har en eller flera antenner som tar emot de utsända radiovågorna och inre kretsar som omvandlar radiovågorna till en elektrisk ljudsignal. Den kan också ha en eller flera volymkontroller och ljudutgångar.

Mikrofoner har många användningsområden, t.ex. för högtalaranläggningar, telefoni, ljudinspelning, lyssnarapparater (för lokalisering av flygplan eller ubåtar eller för användning i skyttegravar) eller för hjärtundersökningar.

I allmänhet har den elektriska strömavgivningen från mikrofoner formen av en analog signal, även om vissa mikrofoner innehåller en analog/digital-omvandlare där avgivningen är i form av en digital signal. Mikrofoner görs ibland mera känsliga genom att de förses med förstärkare (ofta kallade för-förstärkare). Kondensatorer monteras ibland för tonkorrektion. Vissa mikrofoner kräver elektrisk strömförsörjning för att fungera. Denna strömförsörjning kan komma från ett mixerbord eller ljudinspelningsutrustningen eller som ett separat strömförsörjningsaggregat. Separat inkommande strömförsörjningsaggregat klassificeras inte enligt detta nummer (i allmänhet nr 8504).

Mikrofoner, särskilt sådana för högtalaranläggningar,  kan vara utrustade med anordningar för att koncentrera ljudvågorna. De kan även vara försedda med speciella stativ för placering på golvet, på ett bord, på en talarstol etc. eller med en upphängningsanordning. Sådana stativ, upphängningsanordningar o.d. förs hit även om de föreligger särskilt, under förutsättning att de är specialkonstruerade för att användas tillsammans med mikrofoner eller som utrustning till dessa.

Däremot ska enbens-, tvåbens- och trebensstativ och liknande artiklar inte klassificeras enligt detta nummer (nr 9620).

B. Högtalare, med eller utan hölje

Högtalare har en funktion som är motsatt den hos mikrofonen: de återger ljud genom att omvandla elektriska variationer eller svängningar från en förstärkare till mekaniska vibrationer som sedan skickas ut i etern. Bland olika typer av högtalare märks:

1. elektromagnetiska och elektrodynamiska högtalare. Hos de förstnämnda finns mellan polerna av en permanentmagnet ett ankare eller en lamell av mjukjärn, som påverkas av spolar genom vilka strömmen passerar. Magnetfältet varierar i takt med denna ström, och ett vid ankaret eller lamellen fästat membran försätter den omgivande luften i motsvarande svängningar. Elektrodynamiska högtalare består i huvudsak av en spole, vars lindning upptar elektriska impulser och som är rörlig i ett magnetfält som åstadkoms av en permanentmagnet eller elektromagnet. Spolen är fast förbunden med ett membran;
2. piezoelektriska högtalare, vilka är baserade på principen att vissa naturliga eller konstgjorda kristaller kommer att vibrera, när de utsätts för en elektrisk ström. Sådana högtalare kallas vanligen kristallhögtalare;
3. elektrostatiska högtalare (även kallade högtalare av kondensatortyp). Dessa bygger på den elektrostatiska reaktionen mellan två plattor (eller elektroder), där den ena plattan fungerar som ett membran.

Anpassningstransformatorer och förstärkare är ibland inbyggda i högtalare. I allmänhet är den elektriska signalen som tas emot av högtalare i analog form, men I vissa fall är den inkommande signalen i digital form. Sådana högtalare innehåller digital/analog-omvandlare och förstärkare från vilka de mekaniska vibrationerna överförs till etern.

Högtalare kan vara monterade i ramar, stativ eller höljen av olika slag (ofta utformade med hänsyn till akustiken) och ibland t.o.m. i möbler. Sådana kombinationer klassificeras enligt detta nummer, under förutsättning att deras huvuduppgift är att tjänstgöra som högtalare. Särskilt föreliggande ramar, stativ och höljen förs också hit, under förutsättning att de är igenkännliga som huvudsakligen avsedda för montering av högtalare. Möbler enligt 94 kap., som utöver sin normala användning även är avsedda att tjäna som hölje för högtalare, förs dock till 94 kap.

Numret omfattar även separat inkommande högtalare avsedda för automatiska databehandlingsmaskiner

Hörtelefoner är elektroakustiska mottagare som används för att frambringa ljudsignaler med låg ljudstyrka. I likhet med ovan beskrivna högtalare omvandlar de ett elektriskt fenomen till ett akustiskt fenomen. De medel som används för att åstadkomma detta är desamma i båda fallen. Den enda skillnaden ligger i de strömstyrkor som används.

Numret omfattar hörlurar och hörtelefoner, även kombinerade med mikrofon, för telefoni eller telegrafi; mikrotelefoner som består av en särskild strupmikrofon och en särskild hörtelefon (används t.ex. inom flyget); telefonlurar för trådtelefoni som är kombinerade mikrofon/högtalarset för telefoni och som i allmänhet används av telefonister; hörlurar och andra hörtelefoner som är avsedda att kopplas till radio- eller televisionsmottagare, ljudåtergivningsapparater eller automatiska databehandlingsmaskiner.

Numret omfattar även satser bestående av en mikrofon och en eller flera högtalare som kan vara förbundna med varandra. En hörlur eller hörtelefon för privat avlyssning kan ingå i satsen. Dessa satser är konstruerade för att sättas in i eller anslutas till ett centralt manöversystem som innehåller en förstärkare. Dessa enheter kan användas av deltagare i möten och konferenser.

Numret omfattar också fosterljudsapparater som i allmänhet består av en mikrofon, hörlurar, högtalare, en "lyssnarstrut" på/av/volymkontroll och batterifack. Denna apparat gör det möjligt att höra ljudet från såväl fostrets som moderns hjärtslag. I detta ingår inte en ljudupptagningsapparat. Apparaten är avsedd för icke-medicinsk användning.

Elektro-diagnostiska apparater för professionell medicinsk användning, kirurgisk eller veterinär vetenskap klassificeras enligt nr 9018.

D. Tonfrekvensförstärkare

Tonfrekvensförstärkare används för förstärkning av elektriska signaler med sådana frekvenser som kan uppfattas av det mänskliga örat. De flesta är baserade på transistorer eller integrerade kretsar, men vissa är fortfarande baserade på glödkatodrör. Strömmen levereras vanligen av ett inbyggt strömförsörjningsaggregat, vilket är anslutet till ledningsnätet eller, särskilt i fråga om bärbara förstärkare, till elektriska ackumulatorer eller batterier.

Ingångssignalerna till tonfrekvensförstärkare kan härröra från en mikrofon, laseravläsare, en pickup, avspelningshuvudet på en bandspelare, en radioapparat, en tontillsats för ljudfilm eller någon annan källa för tonfrekventa elektriska signaler. I allmänhet leds utgångssignalerna till en högtalare men detta är dock inte alltid fallet (en förförstärkare kan vara ansluten till en efterföljande förstärkare eller vara inbyggd i en förstärkare).

Tonfrekvensförstärkare kan vara försedda med volymkontroll för reglering av ljudstyrkan och vanligen även med kontroller (baskontroller, diskantkontroller etc.) för variering av frekvenskurvan.

Detta nummer omfattar också tonfrekvensförstärkare som används inom telefontekniken eller som mätförstärkare.

Hög- och mellanfrekvensförstärkare klassificeras enligt nr 8543 i egenskap av elektriska apparater med självständiga arbetsuppgifter. Mixers och utjämnare (equalisers) hänförs också till nr 8543.

E. Elektriska ljudförstärkningsanläggningar

Detta nummer omfattar förstärkarsatser som består av mikrofoner, tonfrekvensförstärkare och högtalare. Detta slags utrustning används i stor utsträckning i högtalaranläggningar för teatrar eller andra offentliga lokaler, i polisbilar, reklambilar, till vissa musikinstrument etc. Liknande system används även i stora lastbilar (särskilt sådana med släpvagnar) för att göra det möjligt för föraren att höra missljud från fordonet eller bakifrån kommande ljudsignaler, vilka han annars inte skulle kunna uppfatta på grund av motorbullret.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

8519 Apparater för ljudinspelning eller ljudåtergivning (+)

Detta nummer omfattar apparater för ljudinspelning, apparater för ljudåtergivning samt apparater för både inspelning och återgivning av ljud. I allmänhet spelas ljud in på eller återges från interna minnesenheter eller olika medier (t.ex. magnetband, optiska medier, halvledarmedier eller andra medier enligt nr 8523).

Ljudinspelningsapparater påverkar ett ljudupptagande medium på sådant sätt att en ljudåtergivningsapparat senare kan återge den ursprungliga ljudvågen (tal, musik etc.). Begreppet ”inspelningar” omfattar inspelningar som bygger på mottagning av en ljudvåg eller inspelningar som sker med andra metoder, t.ex. genom att ljuddatafiler, som med hjälp av en dator har laddats ner från en internetsida eller från en cd-skiva, spelas in på internminnet (t.ex. ett flashminne) i en digital ljudapparat (t.ex. en MP3-spelare). Anordningar som spelar in ljud som digitala koder kan i regel inte återge ljud såvida de inte innehåller utrustning för att omvandla inspelningen från digital kod till en analog signal.

Dessa apparater drivs med mynt, sedlar, bankkort, polletter eller andra betalningsmedel och erbjuder en möjlighet att välja och spela upp ljudinspelningar i önskad följd eller i slumpmässig ordning. De kallas i allmänhet för jukeboxar.

II. Skivspelare (andra än laserskivspelare)

Dessa apparater får skivan att rotera på mekanisk eller elektrisk väg. De kan vara försedda med pickup men har varken akustiska anordningar eller elektrisk ljudförstärkare (se ”elektriska grammofoner” nedan). De kan vara försedda med automatisk skivväxlare.

III. Telefonsvarare

Dessa apparater är avsedda att användas i anslutning till telefonapparater (utan att vara hopbyggda med dessa). De sänder ett i förväg inspelat meddelande och kan vara utformade för att spela in inkommande meddelanden från dem som ringer upp.

Apparater enligt denna grupp kan vara bärbara. De kan också vara utrustade med ljudenheter (högtalare, öronsnäckor, hörlurar) och en förstärkare, eller vara avsedda att anslutas till sådana.

A. Apparater för magnetiska medier

Denna grupp omfattar apparater som arbetar med magnetband eller andra magnetiska medier. Ljudet spelas in genom att mediets magnetiska egenskaper förändras. Ljudet återges genom att mediet får passera förbi ett magnetiskt tonhuvud. Bland sådana apparater kan nämnas bandspelare och kassettbandspelare, med eller utan inspelningsanordningar.

B. Apparater för optiska medier

Denna grupp omfattar apparater som arbetar med optiska medier. Ljudet kodas in på inspelningsmediets yta som en digital kod som har omvandlats från förstärkta strömmar med varierande styrka (analog signal). Ljudet återges genom att ett sådant medium läses av med hjälp av en laserstråle. Bland sådana apparater märks t.ex. cd-spelare och minidiskspelare. Denna grupp omfattar också apparater som kombinerar magnetisk och optisk teknik. Som exempel kan nämnas apparater som används för magnetooptiska skivor. På dessa skivor skapas områden med varierande reflektion med hjälp av magnetteknik, men skivorna läses av med hjälp av en optisk stråle (t.ex. laser).

C. Apparater för halvledarmedier

Denna grupp omfattar apparater för halvledarmedier (t.ex. icke-flyktiga halvledarminnen). Ljudet kodas in på inspelningsmediet som en digital kod som har omvandlats från förstärkta strömmar med varierande styrka (analog signal). Ljudet återges genom avläsning av ett sådant medium. Halvledarmediet kan vara fast installerat i apparaten eller föreligga i form av ett flyttbart icke-flyktigt halvledarmedium. Som exempel kan nämnas ljudspelare med flashminne (t.ex. vissa MP3-spelare) dvs. bärbara, batteridrivna apparater som huvudsakligen består av ett hölje innehållande ett flashminne (fast eller flyttbart), en mikroprocessor, ett elektroniskt system innefattande en tonfrekvensförstärkare, en LCD-skärm samt kontrollknappar. Mikroprocessorn är programmerad att använda MP3-filer eller filer med liknande format. Apparaten kan kopplas till en maskin för automatisk databehandling för nerladdning av MP3-filer eller liknande filer.

Dessa apparater innehåller anordningar som kan spela in eller återge ljud och som arbetar med minst två av följande medier: magnetiska medier, optiska medier och halvledarmedier.

V. Andra apparater för ljudinspelning eller ljudåtergivning

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. elektriska grammofoner. Dessa apparater återger ljud från inspelningar (skivor med spår) med hjälp av elektriska ljudförstärkare och högtalare, varvid en nålmikrofon (pickup) omvandlar mekaniska svängningar till elektriska. De kan vara utrustade med automatisk skivväxlare;
2. ljudinspelningsapparater för kinematografiskt bruk som spelar in ljudet på fotoelektrisk väg. Ljud kan på fotoelektrisk väg registreras på film som ett band med antingen variabel area eller variabel svärtning. Ljudinspelningsapparater för kinematografiskt bruk är förutom med ljudregistreringsanordningen försedda med en kassett för filmen, en motordriven mekanism för synkronisering av filmens hastighet med den samarbetande kinokamerans samt en mekanism för frammatning av filmen;
3. ljudåtergivningsapparater för kinematografiskt bruk. Dessa är utrustade med en läsare som innehåller ett fotoelektriskt tonhuvud och en kaskadkopplad enhet (CCD, charge-coupled device);
4. återinspelningsapparater för kinematografiskt bruk, som används t.ex. för fotoelektrisk eller digital återinspelning av ljudspår som spelats in på annat sätt, t.ex. magnetiskt, optiskt eller elektroniskt.

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), skall delar och tillbehör till apparater enligt detta nummer klassificeras enligt nr 8522.

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 8519.81

Detta nummer omfattar apparater för ett eller flera av följande medier: magnetiska medier, optiska medier och halvledarmedier.

[8520]

Detta är apparater som, när de är anslutna till en televisionskamera eller en televisionsmottagare, på ett medium spelar in elektriska impulser (analoga signaler) eller analoga signaler som omvandlats till digitala koder (eller en kombination av dessa) som motsvarar bilderna och ljudet som uppfångas av en televisionskamera eller tas emot av en televisionsmottagare. I allmänhet spelas både bilder och ljud in på samma medium. Inspelningsmetoden kan vara magnetisk eller optisk och inspelningsmediet är oftast band eller skivor.

Numret omfattar också apparater som spelar in, i allmänhet på en magnetskiva, digitala koder som motsvarar videobilder och ljud, genom att överföra de digitala koderna från en automatisk databehandlingsmaskin (t.ex. en digital videospelare).

Vid magnetisk inspelning på band spelas bilderna och ljudet in på olika spår på bandet medan när det rör sig om magnetisk inspelning på skiva så spelas bilderna och ljudet in som magnetiska mönster eller prickar i spiralspår på skivans yta.

Vid optisk inspelning kodas digitala data som motsvarar bilderna och ljudet in på en skiva med hjälp av laser.

Videoinspelningsapparater som tar emot signaler från en televisionsmottagare innehåller också en tuner som gör det möjligt att välja önskad signal (eller kanal) från det frekvensband med signaler som sänds ut från televisionssändningsstationen.

När apparaten används för återgivning omvandlar den inspelningen till videosignaler. Dessa signaler överförs antingen till en sändarstation eller till en televisionsmottagare.

B. Apparater för återgivning

Dessa apparater är enbart avsedda att återge bilder och ljud direkt i en televisionsmottagare. De informationsbärare som används i dessa apparater har försetts med information på mekanisk, magnetisk eller optisk väg med hjälp av speciell inspelningsutrustning. Följande apparater kan nämnas som exempel:

1. apparater som använder skivor i vilka bild- och ljuddata har lagrats genom olika metoder och avkänns av ett laseroptiskt avläsningssystem, ett magnethuvud eller någon annan avkännare. I enlighet med anmärkning 3 till avdelning XVI skall apparater som kan återge både video- och ljudinspelningar hänföras till detta nummer;
2. apparater som avkodar och omvandlar till videosignal bildinformation som är upptagen på en ljuskänslig film (ljudet är inspelat på magnetisk väg på samma film).

Delar och tillbehör

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar och tillbehör till apparater enligt detta nummer enligt nr 8522.

Numret omfattar inte:

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer delar och tillbehör som är lämpliga att användas enbart eller huvudsakligen tillsammans med apparater enligt nr 8519 eller 8521.

Bland de delar och tillbehör som klassificeras enligt detta nummer märks:

1. nålmikrofoner (pickuper) för skivor eller mekaniskt inspelad ljudfilm. Dessa omvandlar mekaniska vibrationer (vilka erhålls genom att ett stift följer spåret i den inspelade skivan etc.) till elektriska impulser;
2. laseroptiska avläsningssystem;
3. magnetiska tonhuvuden för inspelning, avspelning eller radering;
4. kassettformade adaptrar som gör det möjligt att återge ljud från en bärbar optisk skivspelare via en magnetbandspelare;
5. fotoelektriska tonhuvuden;
6. apparater för på- eller avspolning av band. Sådana apparater består vanligen i huvudsak av två spolhållaraxlar, av vilka åtminstone den ena är konstruerad så, att den möjliggör kringvridning av spolen;
7. tonarmar och skivtallrikar för skivspelare;
8. infattade eller oinfattade bearbetade safirer och diamanter för stift till grammofoner eller för gravernålar till apparater för ljudinspelning;
9. gravernålar, vilka utgör delar till ljudupptagningsapparater. De omvandlar ljudsvängningar till mekaniska svängningar och förändrar därvid spårets form;
10. möbler som är speciellt avsedda och konstruerade för ljudinspelnings- eller ljudåtergivningsapparater;
11. rengöringskassetter för magnethuvudena i ljud- eller videobandspelare, även föreliggande i detaljhandelsförpackningar tillsammans med en rengöringsvätska;
12. andra specialdelar och specialtillbehör för magnetiska ljudinspelnings-och ljudåtergivningsapparater, t.ex. magnetiska raderhuvuden och raderstänger samt radermaskiner; magnetiska nålspetsar; skalor som utvisar det ställe som har nåtts vid diktamen;
13. andra specialdelar och specialtillbehör till apparater för inspelning eller återgivning av videosignaler, t.ex. trummor på vilka bildsignalinspelningshuvuden skall anbringas, vakuumanordningar för att hålla det magnetiska bandet i kontakt med inspelningshuvudena samt anordningar för bandspolning.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar olika typer av medier, även inspelade, för inspelning av ljud eller av andra fenomen (t.ex. numeriska data, text, bilder, video eller andra grafiska data samt programvara). Dessa medier kan i allmänhet sättas in i eller plockas ut ur apparater för inspelning eller återgivning, och kan flyttas från en sådan apparat till en annan.

Medier enligt detta nummer kan vara inspelade, oinspelade eller innehålla viss förinspelad information samtidigt som det är möjligt att spela in ytterligare information på dem.

Numret omfattar även medier i mellanformer (t.ex. matriser, förlagor (masters), modermatriser och pressmatriser) för användning vid massproduktion av färdiga inspelade medier.

Numret omfattar emellertid inte den utrustning som används för inspelning av data på mediet eller avläsning av data från mediet.

Detta nummer omfattar framför allt följande produkter.

A. Magnetiska medier

Varor i denna grupp förekommer ofta i form av skivor, kort eller band. De tillverkas av olika material (vanligtvis plast, papper, kartong eller metall) och är antingen magnetiska i sig själva eller belagda med ett magnetiskt material. Gruppen omfattar t.ex. kassettband och andra band som är avsedda för bandspelare, band för videokameror och för andra apparater för videoinspelning (t.ex. VHS, Hi‑8TM och mini-DV), disketter och kort med magnetremsa.

Gruppen omfattar inte magnetooptiska medier.

B. Optiska medier

Varor i denna grupp förekommer i allmänhet i form av skivor tillverkade av glas, metall eller plast och har minst ett ljusreflekterande skikt. Alla data (ljud eller andra fenomen) som lagras på sådana skivor läses av med hjälp av en laserstråle. Gruppen omfattar inspelade skivor och oinspelade skivor, även omskrivningsbara.

Till denna grupp hör exempelvis kompaktskivor (t.ex. cd, VCD, cd-rom, CDRAM) och dvd-skivor.

Gruppen omfattar också magnetooptiska medier.

C. Halvledarmedier

Varor i denna grupp innehåller minst en elektronisk integrerad krets.

Gruppen omfattar därmed:

1. icke-flyktiga halvledarminnen (”solid-state non-volatile storage devices”) för inspelning/lagring av data från externa källor (se anmärkning 6 a till detta kapitel). Dessa anordningar (även kallade ”flashminneskort” eller ”flashelektroniska minneskort”) används för att registrera data från externa källor eller för att förse extern utrustning med data. Sådana externa källor och sådan extern utrustning kan vara t.ex. navigerings- och positionsbestämningssystem (GPS), datainsamlingsterminaler, bärbara bildläsare (skannrar), medicinska övervakningsutrustningar, ljudinspelningsapparater, handdatortelefoner (personal communicators), mobiltelefoner, digitala kameror och maskiner för automatisk databehandling. I allmänhet lagras och läses data från anordningen när den kopplats till den aktuella apparaten, men data kan även överföras till eller från en maskin för automatisk databehandling.
   Mediet utnyttjar endast kraftförsörjning från den utrustning den är kopplad till och behöver inget batteri.
   Dessa icke-flyktiga minnen innehåller, i ett och samma hölje, ett eller flera flashminnen (”FLASH E2PROM/EEPROM”) i form av integrerade kretsar monterade på ett tryckt kretskort, samt integrerande anslutningsdon för anslutning till värdutrustningen. De kan innehålla kondensatorer, motstånd och styrprocessorer (microcontrollers) i form av integrerade kretsar. Ett exempel på icke-flyktiga halvledarminnen är USB-flashminnen;
2. smartkort (se anmärkning 6 b till detta kapitel), i vilka inbäddats en eller flera elektroniska integrerade kretsar (mikroprocessor, direktminne (RAM) eller läsminne (ROM)) i form av chips. Smartkort kan innehålla kontakter, magnetremsa eller inbäddad antenn, men de innehåller inte några andra aktiva eller passiva kretselement.
   Dessa smartkort inbegriper också s.k. ”proximitetskort och -brickor” under förutsättning att de uppfyller villkoren i anmärkning 6 b till detta kapitel. Proximitetskort/brickor består vanligtvis av en integrerad krets med ett läsminne som är förbunden med en tryckt antenn. Kortet/brickan åstadkommer en störning (vars art bestäms genom en kod som finns i läsminnet) vid antennen för att påverka en signal som sänds från och reflekteras till läsaren. Denna typ av kort/bricka sänder inte data.

D. Andra

Denna grupp inbegriper grammofonskivor.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar platta bildskärmsmoduler, även med pekskärmar, vilka finns beskrivna i anmärkning 7 till detta kapitel.

Artiklarna enligt detta nummer är utrustade med minst en bildskärm som använder flytande kristaller (LCD), organiska lysdioder (OLED), lysdioder (LED) eller annan bildskärmsteknik.

Skärmtyperna för platta bildskärmsmoduler omfattar, men är inte begränsade till, de som är platta, välvda, flexibla, böjbara, töjbara eller rullbara.

Detta nummer omfattar:

1. Platta bildskärmsmoduler utan drivrutiner eller styrkretsar, som vanligtvis kallas "celler". När det gäller LCD-celler placeras flytande kristaller mellan två skivor eller plattor av glas eller plast, såsom TFT-substrat och färgfiltersubstrat. När det gäller OLED-celler har de organiska material avsatta på TFT-substratet. Dessa celler innehåller inte elektriska delar såsom drivenheter eller styrkretsar, oavsett om de är försedda med elektriska anslutningar eller fästa med polariserande plattor.
2. Platta bildskärmsmoduler med drivrutiner eller styrkretsar: Drivrutiner eller styrenheter kombineras med ”celler” beskrivna i punkt 1. Modulerna kan innehålla drivrutiner som tar emot videosignaler eller annan data (t.ex. text, bilder, ADP-signaler eller annan grafisk data) och som byter ut de individuella pixlarna på skärmarna (vanligtvis bestående av drivrutin IC och PCB som ansluter videosignaler till drivrutin IC) eller styrkretsar för strömförsörjning till displaymoduler eller tidsstyrning. De kan kombineras med bakgrundsbelysningsenheter (för LCD-skärmar) eller ramar (chassi).
3. Platta bildskärmsmoduler med pekskärmar: Pekskärmar är fästa på de platta bildskärmsmodulerna eller integrerade i cellen. De tillåter både inmatning och utmatning (visning) av information såsom bilder.

Artiklar enligt detta nummer är utformade för att fästas på eller ingå i ett brett spektrum av apparater (t.ex. kylskåp, automatiska databehandlingsmaskiner, mobiltelefoner och apparater för överföring eller mottagning av bilder eller data, digitalkameror och videokameror, monitorer och mottagningsapparater för television och motorfordon för transport av människor).

Platta bildskärmsmoduler som inte ingår i andra apparater och som presenteras separat klassificeras dock enligt detta nummer snarare än det nummer som de färdiga produkterna med platta bildskärmsmoduler klassificeras enligt.

Platta bildskärmsmoduler som är inbyggda i andra apparater ska klassificeras enligt det nummer som är lämpligt för apparaten som helhet.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till apparater enligt detta nummer enligt nr 8529.

De apparater för rundradio som omfattas av denna grupp måste vara avsedda för sändning av elektromagnetiska vågor som sänds trådlöst genom etern. Televisionsapparater förs däremot hit även om överföringen sker med tråd.

Gruppen omfattar bl.a.:

1. sändare för rundradio eller television;
2. reläapparater, vilka används för att uppfånga och återutsända radiovågor och på så sätt öka sändningens räckvidd (även televisionsreläapparater för inmontering i luftfartyg förs hit);
3. televisionsreläsändare för sändning med antenn och parabolisk reflektor från en studio eller andra ställen till huvudsändaren;
4. televisionssändare för industriellt bruk (t.ex. för fjärravläsning av instrument eller för observation av farliga utrymmen). I dessa apparater sker överföringen ofta med tråd.
   
   

B. Televisionskameror, digitala kameror och videokameror

Denna grupp omfattar kameror som fångar bilder och omvandlar dessa till elektriska signaler som:

1. överförs i form av en videobild till en plats utanför kameran för bildåtergivning eller inspelning (dvs. televisionskameror); eller
2. registreras i kameran som en stillbild eller som rörliga bilder (dvs. digitala kameror och videokameror).
   

Många av kamerorna enligt detta nummer kan fysiskt likna stillbildskameror enligt nr 9006 eller kinokameror enligt nr 9007. Kamerorna enligt nr 8525 och kamerorna i kapitel 90 innehåller i regel optiska linser för att fokusera bilden på ett ljuskänsligt medium samt justeringsanordningar för att variera den mängd ljus som kommer in i kameran. Stillbildskameror och kinokameror enligt kapitel 90 exponerar dock bilderna på fotografisk film enligt kapitel 37, medan kameror enligt detta nummer omvandlar bilderna till analoga eller digitala data.

Kamerorna enligt detta nummer fångar en bild genom att fokusera bilden på en ljuskänslig anordning, t.ex. en CMOS-krets (complementary metal oxide semiconductor) eller en kaskadkopplad enhet (CCD, chargecoupled device). Den ljuskänsliga anordningen skickar en elektrisk motsvarighet till bilderna som sedan bearbetas vidare till en analog eller digital version av dessa bilder.

Televisionskameror kan ha en inbyggd anordning för fjärrkontroll av lins och bländare eller för fjärrkontroll av kamerans rörelse horisontellt och vertikalt (t.ex. televisionskameror för televisionsstudior, för reportage, för industriellt eller vetenskapligt bruk, för interntelevisionssystem (övervakning) eller för trafikövervakning). Dessa kameror har inte någon inbyggd funktion för att spela in bilder.

Vissa av dessa kameror kan också användas tillsammans med maskiner för automatisk databehandling (t.ex. webbkameror).

Mekanisk utrustning för förflyttning av televisionskameror, även om den inte föreligger separat, omfattas inte av detta nummer (nr 8428).

Numret omfattar inte heller elektrisk utrustning för fjärrkontroll och fjärrinställning av televisionskameror när denna utrustning föreligger separat (nr 8537).

I digitala kameror och videokameror spelas bilder in på en intern datalagringsenhet eller på något medium (t.ex. magnetband, optiska medier, halvledarmedier eller andra medier enligt nr 8523). De kan innehålla en analog-digitalomvandlare (ADC) och en utgångsterminal som gör det möjligt att sända bilder till enheter i maskiner för automatisk databehandling, skrivare, televisionsapparater eller andra bildåtergivningsapparater. Vissa digitala kameror och videokameror kan innehålla ingångsterminaler så att de inom sig kan spela in analoga eller digitala bildfiler från sådana externa maskiner.

I regel är kameror som hör till denna grupp utrustade med en optisk sökare eller en skärm med flytande kristaller (LCD) eller båda delar. I många kameror som är utrustade med en LCD-skärm kan skärmen fungera både som sökare för att fånga bilder och som bildskärm för att återge bilder som redan spelats in. I vissa fall kan LCD-skärmen också visa bilder som tas emot från andra källor.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificering av delar (se allm. anv. till sextonde avd.) skall delar till apparater enligt detta nummer klassificeras enligt nr 8529.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar bl.a.:

1. apparater för radionavigering (t.ex. radiofyrar och radiobojar med fasta eller roterande antenner; mottagare, inbegripet radiokompasser med multipelantenner eller riktantenner). Numret omfattar också mottagare för global positionsbestämning (GPS);
2. radarapparater för navigering av fartyg eller luftfartyg (för montering på fartyget eller luftfartyget eller på land); radarutrustning för hamnar samt radarreflektorer som skall anbringas på bojar, fyrar etc. för identifiering av dessa genom radar;
3. apparater för instrumentlandning och trafikövervakning vid flygplatser. Dessa apparater är mycket komplicerade. Vissa typer utgör kombinationer av vanlig radio, radar och television. De visar vid kontrollstationen position och höjd för de flygplan som befinner sig i grannskapet och sänder till flygplanen såväl nödvändiga landningsinstruktioner som radarbilden av andra flygplan i närheten;
4. radarapparater för höjdmätning (altimetrar);
5. radarapparater för meteorologiskt ändamål, avsedda att spåra ovädersmoln eller väderballonger;
6. anordningar för blindbombning;
7. radaranordningar för projektiltändning.
   Kompletta tändrör med detonator förs till nr 9306;
8. radarapparater som är avsedda att varna för flyganfall;
9. avståndsmätningsinstrument som är baserade på radar, för eldledning vid fartygs- eller luftvärnsartilleri;
10. radaranordningar för identifiering, vilkas funktion utlöses av impulser som sänds ut från en radarapparat. De används på flygplan för att dessa skall kunna identifieras av radaroperatörerna. Man använder dem även i sondballonger för bestämning av dessas position samt för sändning av meteorologiska meddelanden;
11. radioapparater för fjärrmanövrering eller fjärrstyrning av fartyg, robotflygplan, robotprojektiler, leksaker, modellfartyg eller modellflygplan etc.;
12. radioapparater för tändning av minor eller för fjärrstyrning av maskiner.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till apparater enligt detta nummer enligt nr 8529.

Numret omfattar inte fordon för speciella ändamål med permanent monterad radarapparat eller annan apparat enligt detta nummer (i allmänhet nr 8705).

De apparater för rundradio som förs till detta nummer måste vara avsedda för mottagning av elektromagnetiska vågor som sänds trådlöst genom etern.

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. vanliga rundradiomottagare av alla slag (bordsmodeller, golvmodeller, mottagare som är avsedda att monteras in i möbler, väggar etc., bärbara modeller samt mottagare med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller med inbyggt ur);
2. rundradiomottagare för bilar;
3. särskilt föreliggande mottagarapparater som är avsedda att byggas in i reläapparater enligt nr 8525;
4. radiokassettbandspelare av fickformat (se anm. till undernummer 4 till detta kapitel);
5. stereo system (hi-fi system) innehållande en radiomottagare, förpackade för försäljning i detaljhandeln, bestående av separata enheter, t.ex. i kombination med en CD-spelare, ett kassettdäck, en förstärkare med utjämnare (equaliser), högtalare etc. Radiomottagaren ger systemet dess huvudsakliga karaktär.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till apparater enligt detta nummer enligt nr 8529.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar:

1. monitorer och projektorer utan inbyggd televisionsmottagare;
2. televisionsmottagare, även med inbyggd rundradiomottagare eller inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller videosignaler, för återgivning av signaler (televisionsapparater);
3. apparater för mottagning av televisionssignaler som inte innehåller någon utrustning för återgivning (t.ex. mottagare för satellittevesändningar);
   

Monitorer, projektorer och televisionsapparater kan utnyttja olika tekniker för att återge bilder, t.ex. CRT- (katodstrålerör), LCD- (flytande kristaller), DMD- (små speglar monterade på en särskild mikrokrets), OLED (organiska lysdioder) och plasmateknik.

Monitorer och projektorer kan vara utformade för att ta emot ett flertal olika signaler från olika källor. Om de innehåller en tv-tuner skall de emellertid betraktas som televisionsmottagare.

Den här gruppen omfattar monitorer (bildskärmar) som kan ta emot signaler från en dators centralenhet och skapa en grafisk presentation av den data som behandlats. Dessa bildskärmar skiljer sig från andra typer av monitorer (se avsnitt B nedan) och från televisionsmottagare.

Bildskärmarna i denna grupp kan kännetecknas av följande:

1. De återger i allmänhet signaler från grafiska adaptrar (gråskaleadaptrar eller färgadaptrar) som är integrerade med datorns centralenhet;
   
2. De innehåller inte någon kanalväljare eller videotuner;
3. De har kopplingsdetaljer som är typiska för datasystem (t.ex. RS-232C-gränssnitt eller anslutningar för DIN, D-SUB, VGA, DVI, HDMI eller DP (displayport));
4. Skärmstorleken på dessa bildskärmar är i normalfallet inte mer än 76 cm (30 tum);
5. De har en pixelstorlek (vanligtvis mindre än 0,3 mm) som lämpar sig för att titta på nära håll;
6. De kan ha en ljudkrets och inbyggda högtalare (normalt inte starkare än 2 watt totalt);
7. De har i allmänhet kontrollknappar på frontpanelen.
8. De kan i normalfallet inte styras med en fjärrkontroll;
9. De kan ha mekanismer för att luta, vrida och justera höjden på skärmen, samt reflexfria ytor, flimmerfri återgivning och annan ergonomisk utrustning som underlättar ett långvarigt betraktande på nära håll;
10. De kan använda trådlösa nätverksprotokoll för att återge data från en dator enligt nr 8471.
    
    

Den här gruppen omfattar monitorer som kan ta emot signaler när de är kopplade direkt till en videokamera eller videobandspelare genom kompositvideo-, S-video- eller koaxialkablar, på sådant sätt att alla radiofrekvenskretsar elimineras. De används normalt av tv-bolag eller i interntelevisionsanläggningar (på flygplatser, järnvägsstationer, i fabriker, på sjukhus osv.). Dessutom kan de ha separata ingångar för rött (R), grönt (G) och blått (B) eller vara kodade enligt en speciell standard (NTSC, SECAM, PAL, D-MAC, osv.). För att kunna ta emot kodade signaler måste monitorn vara utrustad med avkodningsutrustning för (separation av) R-, G- och B-signalerna. De har inga kopplingsdetaljer som är typiska för datasystem, och inte heller några mekanismer för att luta, vrida och justera höjden på skärmen, eller reflexfria ytor, flimmerfri återgivning eller annan ergonomisk utrustning som underlättar ett långvarigt betraktande på nära håll. De innehåller inte någon kanalväljare eller videotuner.

C. Projektorer

Projektorer gör det möjligt att på en extern yta projicera den bild som normalt återges på en tv-skärm eller i en monitor. Dessa projektorer kan vara baserade på CRT-teknik eller flatskärmsteknik (t.ex. DMD, LCD eller plasma).

D. Televisionsmottagare

Denna grupp omfattar televisionsmottagare, även utformade för att innehålla en videoskärm, t.ex.:

1. mottagare för tv-sändningar (markbunden sändning, kabel eller satellit) som inte innehåller någon bildskärm (CRT, LCD etc.). Dessa apparater tar emot signaler och omvandlar dessa till en signal som fungerar för återgivning. De kan också innehålla ett modem för internetanslutning.
   Dessa mottagare är avsedda att användas tillsammans med utrustning för inspelning eller återgivning av videosignaler, monitorer, projektorer eller televisionsapparater. Anordningar som enbart isolerar högfrekventa televisionssignaler (vilka ibland kallas ”videotuners”) skall klassificeras som delar enligt nr 8529;
2. televisionsmottagare för industriellt bruk (t.ex. för fjärravläsning av instrument eller för observation av farliga utrymmen). Överföringen till dessa apparater sker ofta med tråd;
3. televisionsmottagare av alla slag (LCD, plasma, CRT etc.) som används i hem (televisionsapparater), även med inbyggd rundradiomottagare, videobandspelare, dvd-spelare, dvd-inspelare, satellitmottagare etc.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificering av delar (se allm. anv. till sextonde avd.) skall delar till apparater enligt detta nummer klassificeras enligt nr 8529.

Numret omfattar inte:

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer delar till apparater enligt de fem föregående numren. Bland de delar som förs hit märks bl.a.:

1. antenner av alla slag samt antennreflektorer, för sändning och mottagning;
2. riktningsanordningar för antenner till radio- eller televisionsmot­tagare, vilka anordningar i huvudsak består av en elektrisk motor, vilken är monterad på antennmasten, samt en separat styrenhet för inriktning av antennen;
3. lådor och skåp som är speciellt utformade för apparater enligt nr 8525 – 8528;
4. antennfilter och antennseparatorer;
5. chassier.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar all elektrisk utrustning som används för övervakning av trafiken på järnvägar, svävtågsbanor, landsvägar, gator, floder eller kanaler. I viss utsträckning används liknande utrustning för övervakning av fartyg (t.ex. i hamnar) och flygplan (t.ex. på flygplatser) eller av bilar på parkeringsplatser. Denna utrustning förs också hit. Mekaniska anordningar för samma ändamål förs dock till nr 8608, även om de är försedda med mindre väsentliga elektriska detaljer (t.ex. mekaniska signalanordningar med elektrisk belysning eller hydrauliska eller pneumatiska kontrollapparater som styrs elektriskt).

Signaler med enbart fast sken (t.ex. upplysta vägskyltar) anses inte som trafikövervakningsutrustning. De förs därför inte hit utan klassificeras efter sin beskaffenhet (nr 8310, 9405 etc.).

Dessa apparater kan delas upp i två grupper:

1. Signalerings- eller säkerhetsutrustning. Denna består av själva signalerna (vanligen ett antal färgade lampor eller rörliga armar eller skivor som är monterade på en stolpe eller i ett stativ av något slag) samt manöver- och kontrollorgan (handmanövrerade eller automatiska).
   Signaleringsutrustning av detta slag används för trafikövervakning vid stationer, järnvägsknutar, plankorsningar etc. eller för övervakning av tågtrafiken på en viss bansträcka (blocksträcka). Till den senare typen räknas även automatiska blocksignaler, varigenom tågen själva vid övergång från en blocksträcka till en annan automatiskt ställer om de nödvändiga signalerna.
   Numret omfattar också utrustning som till stationer eller ställverk (antingen med varningsklocka eller med synlig signal) meddelar läget av tåg som närmar sig eller av växlar, signaler etc.
   Till denna grupp hör anordningar som kan överföra signalerna direkt till förarhytten på tåget. Kontaktanordningar eller avkännare i spåret påverkar en mekanism på ett passerande tåg och ger en synlig eller hörbar varning till föraren eller i vissa fall impulser till kontrollorgan på loket, så att tåget stannar. De för montering i loket avsedda delarna av denna signaleringsutrustning omfattas inte av detta nummer.
2. Utrustning för övervakning av banan, t.ex. för fjärrövervakning av växlar. Denna utrustning består i huvudsak av de egentliga manöverorganen (i vissa fall även förreglingsanordningar), som är monterade på linjen nära varje växel, samt manövertavlor eller andra kontrollorgan, som i regel är centralt sammanförda i ett ställverk.
   Denna grupp omfattar också vissa komplicerade apparater (t.ex. s.k. ball robots), som särskilt används på rangerbangårdar för automatisk växling av vagnar.

Denna grupp omfattar:

1. automatiska signaler för järnvägskorsningar, t.ex. blinkljus, signalklockor och stoppljus. Elektrisk utrustning för manövrering av grindar och bommar omfattas också av detta nummer;
2. trafiksignaler. Dessa består vanligen av ett system av färgade ljussignaler, som monteras i gatu- och vägkorsningar etc. Utom själva ljussignalanordningen ingår i signalerna kontrollorgan samt anordningar för manövrering av kontrollorganen. Trafiksignaler kan vara handmanövrerade (av trafikpolis eller, vid vissa övergångsställen, av de gående) eller automatiska (intermittenta eller periodiska ljussignaler samt signaler som påverkas av passerande fordon, antingen genom fotoceller eller genom i gatan eller vägen placerade impulsorgan).
   
   

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte elektrisk belysnings- och signalutrustning för cyklar eller motorfordon (nr 8512).

Med undantag av signalapparater för cyklar eller motorfordon (nr 8512) och apparater för trafikövervakning på vägar, gator, järnvägar etc. (nr 8530) omfattar detta nummer alla elektriska apparater som används för signalering, oavsett om signalerna är akustiska (ringklockor, sumrar, visslor etc.) eller visuella (lampor, klaffar, nummertavlor etc.) och oavsett om de manövreras för hand (t.ex. dörringklockor) eller automatiskt (t.ex. tjuvlarmsapparater).

Signaler med enbart fast sken (t.ex. lanternor och upplysta vägskyltar) anses inte som signalapparater. De omfattas därför inte av detta nummer utan klassificeras efter sin beskaffenhet (nr 8310, 9405 etc.).

Detta nummer omfattar bl.a.:

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte heller:

Elektriska kondensatorer består i princip av två ledande plattor (de s.k. beläggen) som skiljs åt av ett isolerande material (dielektrikum), t.ex. luft, papper, glimmer, olja, harts, gummi, plast, keramiskt material eller glas.

Kondensatorer används för olika ändamål inom många områden av elektrotekniken (t.ex. för förbättring av effektfaktorn i växelströmskretsar; för förhindrande av gnistbildning i elektriska kontakter; för lagring och avgivande av bestämda elektricitetsmängder; i svängningskretsar; i frekvensfilter samt i mycket stor utsträckning inom radio-, televisions- och telefontekniken och i elektronisk utrustning inom industrin).

Kondensatorernas egenskaper (form, storlek, kapacitans, slag av dielektrikum etc.) varierar alltefter den tillämnade användningen. Detta nummer omfattar alla kondensatorer, oavsett typ, framställningssätt och avsedd användning (även kalibreringskondensatorer som är avsedda att användas i laboratorier eller i mätinstrument och speciellt tillverkade med snäva toleranser och med värden som inte förändras under användningen).

Numret omfattar också kondensatorer som har sammanförts på ett gemensamt underlag eller i ett gemensamt hölje (t.ex. vissa stora kondensatorer som är avsedda att förbättra effektfaktorn samt kondensatorlådor som består av ett antal kalibreringskondensatorer med anordningar för serie- eller parallellkoppling, varigenom önskad kapacitans kan erhållas). 

A. Fasta kondensatorer

Fasta kondensatorer är sådana vilkas kapacitans inte kan ändras. Huvudtyperna är: torrkondensatorer, oljeimpregnerade kondensatorer, gasimpregnerade kondensatorer, oljefyllda kondensatorer och elektrolytkondensatorer.

1. Hos torrkondensatorer består belägg och dielektrikum vanligen av på varandra lagda plattor eller av upprullade remsor eller folier. Hos vissa torrkondensatorer har ett metallöverdrag anbragts genom en kemisk eller termisk process och bildat ett fast dielektrikum. Torrkondensatorer kan vara inneslutna i ett med klämmor försett hölje eller användas utan hölje.
   
   Oljeimpregnerade kondensatorer liknar torrkondensatorer men deras dielektrikum, som vanligen består av plastfilm eller av plastfilm och papper, är impregnerat med olja eller någon annan vätska.
   
   
2. Gasimpregnerade kondensatorer är sådana kondensatorer som består av två eller flera elektroder som är åtskilda av en gas, annan än luft, vilken tjänstgör som dielektrikum.
3. I vissa fall är kondensatorer ("oljefyllda kondensatorer") inneslutna i en behållare som är fylld med olja eller någon annan lämplig vätska. Många är försedda med hjälpanordningar, såsom manometrar och säkerhetsventiler.
4. I elektrolytkondensatorer består det ena belägget vanligen av en aluminium- eller tantalplatta, medan det andras uppgift fullgörs av en lämplig elektrolyt, till vilken strömmen leds genom en elektrod som ibland har liknande form som aluminium- eller tantalplattan. Genom den elektrolytiska processen bildas på aluminium- eller tantalplattan ett tunt lager av kemiska föreningar, som därefter bildar dielektrikum. Kondensatorn är ibland innesluten i en behållare, men vanligen bildar den yttre elektroden själv behållaren. Dessa kondensatorer är ofta försedda med sockel och kontaktstift som på elektronrör. Vissa kondensatorer av denna typ, som innehåller en elektrolyt med fast konsistens, benämns även "torra elektrolytkondensatorer".
   
   

B. Vridkondensatorer

Vridkondensatorer är sådana vilkas kapacitans kan varieras. I de flesta fall utgörs dielektrikum av luft, och beläggen består vanligen av två satser metallplattor, varav den ena satsen är fast, medan den andra, som är monterad på en axel, kan vridas så, att dennas plattor kan passera mellan de fasta plattorna. Kondensatorns kapacitans varierar, alltefter hur mycket de rörliga plattorna vrids och härigenom skjuts in mellan de fasta plattorna.

C. Andra variabla kondensatorer

Bland andra variabla kondensatorer märks sådana kondensatorer (inbegripet trimkondensatorer) vilkas kapacitans kan ställas in på ett exakt värde inom snäva gränser. Denna inställning kan göras på olika sätt. I vissa typer kan mellanrummet mellan beläggen varieras med en skruv. Andra typer består av två metallcylindrar, av vilka den ena kan skjutas olika långt in i den andra, eller av två halvcirkelformiga plattor som är rörliga i förhållande till varandra. Vanligen utgörs dielektrikum av t.ex. glimmer, keramiskt material, plast eller luft.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till kondensatorer.

Numret omfattar inte vissa synkronmotorer som används för att höja effektfaktorn, även om dessa ofta kallas synkronkondensatorer (nr 8501).

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 8532.23

Detta nummer omfattar fasta keramiska kondensatorer med enkelt lager, i form av plattor eller rör.

HS-nr 8532.24

Detta nummer omfattar fasta keramiska kondensatorer med två eller flera lager, som är försedda med kontakttrådar eller som föreligger i form av chips.
 

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till motstånd enligt detta nummer.

8534 Tryckta kretsar
 

Som framgår av av anmärkning 8 till detta kapitel omfattar detta nummer kretsar som har framställts genom att man med något tryckningsförfarande (vanlig tryckning, prägling, plätering, etsning etc.) på ett isolerande underlag utformat ledande element, kontakter eller andra tryckta komponenter, såsom induktansspolar, motstånd och kondensatorer ("passiva" element), andra än element som kan alstra, likrikta, detektera, modulera eller förstärka elektriska signaler, t.ex. dioder, trioder eller andra "aktiva" element. Vissa elementära eller obearbetade kretsar innehåller endast tryckta ledande element, vanligen bestående av tunna likformiga band eller plattor (s.k. wafers), även försedda med kopplingsdetaljer eller kontaktanordningar. Andra innehåller flera element som är sammanbundna enligt ett förutbestämt mönster.

Det isolerande underlaget är i allmänhet plant men det kan också ha formen av en cylinder, en stympad kon etc. Kretsen kan vara tryckt på den ena eller på båda sidorna (dubbla kretsar). Ett flertal med varandra förbundna tryckta kretsar kan vara lagda på varandra i flera lager.

Detta nummer omfattar också tunn- och tjockfilmskretsar som består enbart av passiva element.

Individuella passiva komponenter såsom induktanser, kondensatorer och motstånd som har erhållits med något tryckningsförfarande anses inte utgöra tryckta kretsar enligt detta nummer utan klassificeras enligt sitt eget nummer (t.ex. nr 8504, 8516, 8532 eller 8533).

Tunnfilmskretsar utformas genom utfällning på glasplattor eller keramiska plattor av speciella mönster av metallisk eller dielektrisk film genom vakuumförångning eller katodförstoftning eller på kemisk väg. Mönstren kan utformas genom utfällning genom schabloner eller genom utfällning av ett heltäckande skikt och efterföljande bortetsning av vissa partier.

Tjockfilmskretsar framställs genom utformning av liknande mönster genom stenciltryck på keramiska plattor med användning av pastor (eller tryckfärger) som innehåller pulveriserade blandningar av glas, keramiskt material och metaller med lämpliga bindemedel. Plattorna bränns sedan i ugn.

Tryckta kretsar kan vara försedda med hål eller med icke tryckta ledande element, antingen för montering av mekaniska komponenter eller för förbindning av de elektriska komponenter som inte är framställda genom tryckning. Filmkretsar är i allmänhet försedda med metall-, keramik- eller plasthöljen med fastsatta anslutningsledningar eller anslutningskontakter.

Sådana kretsar som har påmonterade eller anslutna mekaniska eller elektriska komponenter anses inte utgöra tryckta kretsar i den mening som avses i detta nummer, utan klassificeras i allmänhet med tillämpning av anm. 2 till sextonde avd. eller anm. 2 till 90 kap., alltefter beskaffenheten.

Detta nummer omfattar elektriska apparater och andra artiklar som vanligen används i kraftdistributionssystem. Anvisningarna till nr 8536 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 8535 med avseende på apparaternas etc. tekniska utformning och funktioner. Numret omfattar alltså apparater och andra artiklar av de slag som är beskrivna i anv. till nr 8536 bortsett från att de är avsedda för en driftspänning av mer än 1000 V.

Detta nummer omfattar bl.a.:

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till artiklar enligt detta nummer enligt nr 8538.

Numret omfattar inte varor som är sammansatta av artiklar enligt detta nummer (andra än enkla sammansatta strömbrytare) (nr 8537).

Detta nummer omfattar elektriska apparater och andra artiklar för en driftspänning av högst 1000 V, vilka vanligen används i bostäder eller i industriell utrustning. Artiklar av de slag som är beskrivna nedan klassificeras emellertid enligt nr 8535, när de är avsedda för en driftspänning av mer än 1 000 V. Numret omfattar också kopplingsdon för optiska fibrer eller för knippen eller kablar av optiska fibrer.

Dessa apparater består i huvudsak av anordningar som är avsedda att sluta eller bryta en eller flera strömkretsar till vilka de är anslutna eller att koppla om från en strömkrets till en annan. De benämns enpoliga, tvåpoliga, trepoliga etc. efter antalet anslutna strömkretsar. Denna grupp omfattar också omkopplare och reläer.

Numret omfattar bl.a. smältsäkringar. Dessa består vanligen av en anordning i vilken ingår (eller kan isättas) en ledare (tråd e.d.) som smälter och bryter strömkretsen, om en bestämd strömstyrka överskrids. Smältsäkringar varierar avsevärt i utförande alltefter den strömkrets- och strömtyp för vilka de är avsedda. Patronsäkringar består av ett rör som innehåller smälttråden, som har kontakt med på röret fastsatta ändhylsor av metall. Andra säkringar består av en sockel (för anslutning till ledningen) och en avtagbar del på vilken smälttråden är monterad. Denna del skruvas in i sockeln eller skjutes in mellan fjäderkontakter. Detta nummer omfattar kompletta säkringar, med eller utan tråd. Även särskilt föreliggande socklar och kontaktstycken förs hit med undantag av sådana som består helt av isolermaterial (bortsett från mindre metalldelar som har ingjutits eller inpressats i massan i samband med tillverkningen och som är avsedda uteslutande för sammanfogning) (nr 8547), Smälttråd klassificeras efter materialets beskaffenhet. För direkt användning färdig smälttråd i korta längder, med öglor eller andra anslutningsanordningar, förs dock hit.

Detta nummer omfattar också andra anordningar som är avsedda att förhindra överbelastning av strömkretsar (t.ex. elektromagnetiska anordningar som automatiskt bryter strömmen när en bestämd strömstyrka överskrids).

Numret omfattar inte heller transformatorer med konstant spänning (nr 8504) och automatiska spänningsregulatorer (nr 9032).

Dessa artiklar används för att koppla samman olika delar av en elektrisk krets. Hit hör bl.a.:

Med ”kopplingsdon för optiska fibrer eller för knippen eller kablar av optiska fibrer” i nr 8536 förstås kopplingsdon som används enbart för att mekaniskt koppla optiska fibrer ände mot ände i ett digitalt trådsystem. De har ingen annan funktion (såsom förstärkning, regenerering eller modifiering av en signal). Kopplingsdon för optiska fibrer klassificeras enligt detta nummer då de föreligger utan kablar. Numret omfattar dock inte sådana kopplingsdon då de är monterade på kablar (nr 8544 eller 9001).

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till artiklar enligt detta nummer enligt nr 8538.

Numret omfattar inte heller:

Dessa artiklar består av ett antal apparater etc. av de slag som är upptagna i de två föregående numren (t.ex. strömställare och smältsäkringar) som har monterats på en tavla, en panel, en hylla e.d. eller i ett skåp, en pulpet e.d. Vanligen ingår också mätinstrument och ibland också hjälpapparater, såsom transformatorer, elektronrör, spänningsregulatorer, reostater eller belysta kopplingsscheman.

Varorna enligt detta nummer varierar från små manövertavlor med endast några få strömställare, säkringar etc. (t.ex. för belysningsinstallationer) till komplicerade manövercentraler för verktygsmaskiner, valsverk, kraftstationer, radiostationer etc. Hit förs också varor som är sammansatta av flera av de artiklar som är omnämnda i tulltaxenumret.

Numret omfattar också:

1. styrskåp för numeriska styrsystem, försedda med inbyggd dator, vilka i allmänhet används för styrning av verktygsmaskiner;
2. programmerade manövertavlor med vilka man kan välja mellan olika arbetsprogram. Dessa artiklar används i synnerhet i elektriska hushållsmaskiner, såsom tvätt- och diskmaskiner;
3. programmerbara styrsystem ("programmable controllers"), vilka utgör digitala apparater som i ett programmerbart minne lagrar instruktioner för utförande av speciella funktioner (logiska eller sekventiella funktioner, tidsberäkning, räkning, aritmetiska funktioner etc.) för att via digitala eller analoga in- eller utenheter styra olika typer av maskiner.

Numret omfattar inte apparater för automatisk reglering enligt nr 9032.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), klassificeras delar till varor enligt detta nummer enligt nr 8538.

Numret omfattar inte:

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer delar till varor enligt de tre föregående numren.

Numret omfattar t.ex. paneler för manövertavlor, vanligen av plast eller metall, utan instrument och under förutsättning att de är klart igenkännliga som delar till manövertavlor.

Elektriska lampor består av glas- eller kvartshöljen av varierande form, som innehåller de nödvändiga anordningarna för omvandling av elektrisk energi till ljus (även till infrarött eller ultraviolett ljus).

Numret omfattar alla elektriska lampor, även sådana som är avsedda för speciella ändamål (inbegripet blixtlampor).

Numret omfattar glödlampor, gasurladdningslampor, båglampor, lysdiodmoduler (LED-moduler) och lysdiodlampor (LED-lampor).

A. S.k. sealed beam lamp units

S.k. sealed beam lamp units är ibland avsedda att byggas in i bilkarosser. De består av en lins och en reflektor samt en glödtråd som är innesluten i ett gasfyllt eller lufttomt lamphölje.

Ljuset alstras av en tråd (av metall eller kol) som upphettas till glödning vid strömgenomflöde. Glashöljet (som ibland är färgat) är antingen lufttomt eller under lågt tryck fyllt med en ädelgas. I sockeln, vilken kan vara av skruv- eller bajonettyp och med vilken lampan sätts fast i glödlampshållaren, finns erforderliga elektriska kontakter.

Dessa lampor kan vara av olika form, t.ex. klotformiga (med eller utan hals); päron- eller droppformade; formade som en låga; rörformade (raka eller svängda); fantasiformade för illuminering eller dekorering eller för julgranar etc.

Denna grupp omfattar också halogenlampor.

Dessa består av ett glashölje (vanligen rörformat) eller ett kvartshölje (vanligen i ett yttre hölje av glas). Höljet är försett med elektroder och innehåller antingen en gas med lågt tryck, vilken blir lysande under inverkan av en elektrisk urladdning, eller ett ämne som avger ångor med liknande egenskaper. Vissa lampor kan innehålla både en gas och ett ångbildande ämne. En del lampor har ventiler för borttagande av föreningar som bildas genom gasens inverkan på elektroderna. Andra kan vara vakuummantlade eller vattenkylda. I vissa lampor är innerväggen täckt med speciella ämnen som omvandlar de ultravioletta strålarna till synligt ljus, varigenom lampans effekt ökas (fluorescenslampor, lysrör). En del lampor är avsedda för hög, andra för låg spänning.

De viktigaste av dessa lampor är:

1. gasurladdningslampor, vilka innehåller gaser, såsom neon, helium, argon, kväve eller koldioxid, inbegripet blixtlampor för fotografiskt bruk eller för stroboskopiska undersökningar;
2. natriumlampor;
3. kvicksilverlampor;
4. blandljuslampor, i vilka ljuset alstras både av en glödtråd och genom gasurladdning;
5. metallhalogenidlampor;
6. xenonrör och alfanumeriska rör;
7. spektralurladdningslampor och glödurladdningslampor.

Dessa lampor används för många ändamål, t.ex.: hembelysning; gatubelysning; belysning för kontor, fabriker, butiker, maskiner etc.; dekorations- och reklambelysning. Detta nummer omfattar också gasurladdningslampor i form av rör, raka eller böjda, eller av annan form (t.ex. slingor, bokstäver, siffror och stjärnor).

D. Lampor för ultraviolett eller infrarött ljus

Lampor för ultraviolett ljus används inom medicinen, i laboratorier och för skilda andra ändamål (t.ex. desinficering). De består vanligen av ett rör av smält kvarts, som innehåller kvicksilver. De är ibland inneslutna i ett ytterhölje av glas. En del lampor med svart glas används för teaterändamål.

Lampor för infrarött ljus är glödlampor som är speciellt utformade för att alstra infraröda strålar. I många fall har lampan invändigt ett koppar- eller silveröverdrag, som bildar en reflektor. Dessa lampor används t.ex. för behandling av vissa sjukdomar och som värmekälla inom industrin.

E. Båglampor

I lampor av detta slag alstras ljuset av en ljusbåge eller av en ljusbåge och glödande partiklar från den ena eller båda av de elektroder mellan vilka ljusbågen går. Dessa elektroder består vanligen av kol eller volfram. En del lampor har en automatisk anordning, som vid tändning närmar elektroderna till varandra för att bågen skall uppstå och sedan håller dem på konstant avstånd från varandra trots deras fortskridande förbrukning. Lampor för växelström har särskilda startelektroder. I öppna båglampor brinner bågen i fria luften. Hos andra brinner den i ett glashölje och står i förbindelse med den yttre luften genom särskilda i höljet anbragta flänsar.

Det bör observeras att båglampor utgör relativt komplicerade apparater utan att dock förlora karaktär av lampor i den mening som avses i detta nummer.

F. Lysdiodmoduler (LED-moduler)

Ljuset från dessa moduler produceras av en eller flera lysdioder (LED) som är monterade på ett kretskort eller anslutna på annat vis. Dessa moduler har ingen kåpa (sockel) (t.ex. skruv, bajonett eller G-sockel) för fixering i lamphållaren. Modulerna kan ha elektriska kontakter.

Modulerna har kretsar för att styra likspänning och ström till en nivå som kan användas av lysdioderna (strömstyrning). Dessa moduler kan ha kretsar för att likrikta växelströmmen (strömförsörjningen) med strömkontrollen.

 G. Lysdiodlampor (LED-lampor)

Ljuset från dessa lampor alstras av en eller flera lysdioder (LED). Dessa lampor består av ett glas- eller plasthölje, en eller flera lysdioder (LED), kretsar som omvandlar spänningen till en nivå som fungerar med lysdioderna samt en kåpa (sockel) (t.ex. skruv-, bajonett- eller G-sockel) med vilken lampan sätts fast i lamphållaren. Vissa lampor kan också innehålla en kylfläns eller en enhet för att likrikta ström.

Dessa lampor kan vara av olika form, t.ex. klotformiga (med eller utan hals); päron- eller droppformade; formade som en låga; rörformade (raka eller svängda); fantasiformade för belysning, dekoration, julgranar osv.

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

De omfattar:

1. socklar för glödlampor och elektriska urladdningslampor;
2. metallelektroder för urladdningslampor och –rör.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar endast sådana rör i vilka elektroner emitteras från en katod i vakuum eller i en gas. De används för olika ändamål.

Tre typer finns: glödkatodrör, i vilka katoden måste upphettas innan elektronerna emitteras; kallkatodrör; fotokatodrör, i vilka katoden påverkas av ljus. Alltefter antalet ingående elektroder benämns de dioder, trioder, tetroder etc. Samma hölje kan innehålla två eller flera system med olika funktioner (kompoundrör). Höljena är av glas, keramiskt material eller metall eller av kombinationer av dessa material och kan vara försedda med kylanordningar (kylflänsar, vattencirkulationssystem etc.).

Det finns elektronrör av många olika slag av vilka en del är avsedda för speciella ändamål såsom mikrovågsrör (t.ex. magnetroner, vandringsvågsrör och klysotroner), s.k. lighthouserör, stabilisatorrör, tyratroner, ignitroner etc.

Numret omfattar bl.a.:

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer, t.ex. elektroder (katoder, galler och anoder), höljen (av annat material än glas) till rör, kåpor som är avsedda att skydda katodstrålerör mot implosion samt avböjningsenheter (avböjningsspolar) som är avsedda att monteras runt halsen på katodstrålerör för att åstadkomma avsökning.

Numret omfattar inte:

Dessa är beskrivna i anmärkning 12 a i) till detta kapitel.

Funktionssättet för de komponenter eller element som hör till denna grupp är baserat på de elektroniska egenskaperna hos vissa halvledande material (som är relevant för t.ex. dioder och transistorer) eller, för halvledarbaserade omvandlare, på deras halvledaregenskaper inbegripet fysiska (t.ex. mekaniska, termiska), elektriska, optiska och kemiska egenskaper.

De viktigaste kännetecknen för dessa halvledande material är, att deras resistivitet under normala temperaturförhållanden ligger i området mellan de metalliska ledarnas och isolatorernas. De utgörs exempelvis av vissa malmer (t.ex. kristallinisk blyglans), av fyrvärda kemiska grundämnen (germanium, kisel etc.) eller av föreningar av kemiska grundämnen (t.ex. av trevärda och femvärda grundämnen, såsom galliumarsenid eller indiumantimonid).

Halvledande material som består av ett fyrvärt kemiskt grundämne är i allmänhet monokristalliniska. De används inte i rent tillstånd utan först efter en mycket lätt dopning med ett speciellt störämne (i en mängd som uttrycks i delar per miljon).

För ett fyrvärt grundämne kan störämnet utgöras av ett femvärt kemiskt grundämne (fosfor, arsenik, antimon etc.) eller av ett trevärt grundämne (bor, aluminium, gallium, indium etc.). De förstnämnda ger halvledare av n-typ med överskott av elektroner (negativt laddade); de senare ger halvledare av p-typ med brist på elektroner, vilket innebär att hålen (positivt laddade) dominerar.

Halvledande material som utgör föreningar av tre- och femvärda kemiska grundämnen dopas också.

I halvledarmaterial som består av malmer verkar de i malmen naturligt förekommande föroreningarna som störämnen.

De halvledarkomponenter etc. som hör till denna grupp innehåller vanligen en eller flera "övergångar" mellan halvledarmaterial av p-typ och av n-typ.

Bland dessa varor märks:

Denna grupp omfattar emellertid inte halvledarkomponenter som skiljer sig från de ovan beskrivna på så sätt att deras funktion inte är beroende av ett elektriskt fält utan av temperatur, tryck etc., såsom olinjära halvledarmotstånd (termistorer, varistorer, magneto-resistiva komponenter, etc.) (nr 8533).

Beträffande ljuskänsliga komponenter vilka för sin funktion är beroende av ljusstrålar (fotodioder etc.), se avsnitt B.

Ovan beskrivna artiklar förs till detta nummer oavsett om de föreligger monterade, dvs. försedda med kontakter, ledningar (till exempel stift, ledningar, kulor, stötar eller kuddar monterade på en bärare, t.ex. ett underöag elller en blyram) eller inkapslade (komponenter), omonterade (element) eller t.o.m. i form av oskurna skivor eller plattor (wafers). Naturligt halvledande material (t.ex. blyglans) förs dock endast till detta nummer i monterat skick.

De halvledarbaserade omvandlarna i denna grupp omfattar emellertid inte kiselbaserade sensorer, styrdon, resonatorer, oscillatorer och kombinationer därav, som innehåller en eller flera monolitiska, hybrid-, flerchips- eller flerkomponents integrerade kretsar enligt definitionen i anmärkning 12 b 4) till detta kapitel (nr 8542).

Numret omfattar inte heller:

a) Kemiska grundämnen (t.ex. kisel och selen) som är dopade för användning inom elektroniken, dragna i obearbetad form eller i form av cylingdrar eller stänger (kapitel 28), skurna i form av skivor, plattor eller i liknande former (nr 3818).
b) Kemiska föreningar såsom kadmuimselenid och sulfid, indiumarsenid, etc., som innehåller vissa tillsatser (t.ex. germanium, jod), vanligtvis några få procent, för användning inom elektroniken, oavsett om de är i form av cylindrar, stänger etc. elle rskurna till skivor, plattor eller i liknande former (nr 3818).
c) Dopade kristaller för användning i elektronik, i form av skivor, plattor eller liknande former, även polerade eller överdragna med ett enhetligt epitaxialskikt, under förutsättning att de inte har undergått selektiv dopning eller diffusion så att diskreta regioner har bildats (nr 3818).
d) Elektroniska integrerade kretsar (nr 8542).
e) Mikroenheter av gjutna moduler, mikromoduler eller liknande, bestående av diskreta, aktiva eller både aktiva och passiva, komponenter som är kombinerade och sammankopplade (vanligen kapitel 84, 85 eller 90).

Denna grupp omfattar ljuskänsliga halvledarkomponenter eller halvledarelement i vilka inverkan av synliga, infraröda eller ultravioletta strålar förorsakar variationer i resistiviteten eller alstrar en elektromotorisk kraft genom den inre fotoelektriska effekten.

Fotoemitterande rör (emissionsfotoceller), vilkas funktion är baserad på den yttre fotoelektriska effekten (fotoemission), klassificeras enligt nr 8540.

De viktigaste typerna av ljuskänsliga halvledarkomponenter eller halvledarelement är:

C. Lysdioder (LED)

Lysdioder (LED) eller ljusemitterande dioder (baserade på bl.a. galliumarsenid, galliumfosfid eller galliumnitrid) utgör artiklar som omvandlar elektrisk energi till synliga, infraröda eller ultravioletta strålar. De används till exempel för att visa eller sända data i styrsystem eller för ljusapplikationer och belysningstillämpningar.

Laserdioder emitterar en koherent ljusstråle och används till exempel för att påvisa kärnpartiklar eller som komponenter i utrustning för höjd- eller avståndsmätning eller i kommunikationssystem med fiberoptik.

Denna grupp omfattar även:

1. Lysdiodpaket (LED-paket, ”LED packages”)
   Dessa är enskilda elektriska komponenter som huvudsakligen innehåller en eller flera lysdiodchips (matriser) och kan inrymma optiska element samt termiska, mekaniska och elektriska gränssnitt (t.ex. elektriska kontakter inklusive kablar för anslutning till externa styrkretsar).
   
   Skyddsdioder (t.ex. Zenerdioder) kan anslutas antiparallellt till galliumnitrid-baserade lysdiodchips (GaN LED) för att skydda GaN LED-chipsen från elektrostatisk urladdning i vissa av GaN LED-paketen.
   
   Det finns två grundläggande typer av vita LED-paket. Den första typen är sammansatt av en kombination av LED-chips och fluorescerande material (fosfor).Den andra typen av vita LED-paket består av en kombination av röda LED-chips, gröna LED-chips och blå LED-chips. Vita LED-paket används för allmänbelysning och bakgrundsbelysning.
   
   Den andra typen av vita LED-paket består av en kombination av röda LED-chips, gröna LED-chips och blå LED-chips. Vita LED-paket används för allmänbelysning och bakgrundsbelysning.
   
   
2. Lysdiodenheter (LED-enheter)
   Dessa är enheter som består av lysdiodpaket (LED-paket) monterade på ett tryckt kretskort och som kan inrymma optiska element samt termiska, mekaniska och elektriska gränssnitt (t.ex. elektriska kontakter inklusive kablar för anslutning till externa styrkretsar).
   
   LED-enheter saknar nödvändiga kretsar för att likrikta växelström och styra likström till en nivå som kan användas av lysdioderna.
   
   Antalet lysdioder förändrar inte lysdiodernas funktion utan bidrar endast till ljusets intensitet.
   
   Vissa LED-enheter använder LED-chips istället för LED-paket. Chipsen är monterade på ett kretskort och inkapslade tillsammans eller var för sig, eventuellt med fosfor.
   

D. Monterade piezoelektriska kristaller

Dessa utgörs huvudsakligen av bariumtitanatkristaller (inbegripet polykristalliniska, polariserande element av bariumtitanat), av blytitanatzirkonatkristaller eller av andra kristaller enligt nr 3824 (se anv. till detta nummer) eller av kvarts- eller turmalinkristaller. De används i mikrofoner, högtalare, ultraljudsapparater, stabiliserade frekvenssvängningskretsar etc. De förs hit endast om de är monterade. De föreligger vanligen i form av plattor, stänger, skivor, ringar etc. och måste åtminstone vara försedda med elektroder eller elektriska anslutningsanordningar. De kan vara överdragna med grafit, lack etc. eller grupperade på ett underlag och de är ofta inneslutna i ett hölje (till exempel ett metallhölje eller en glaskolv). Om den kompletta artikeln (kristall + infattning) däremot på grund av förekomsten av andra detaljer inte längre kan anses utgöra endast en monterad kristall utan har blivit igenkännlig som en del till en maskin eller apparat, klassificeras det hela som del till maskinen eller apparaten i fråga: t.ex. piezoelektriska celler för mikrofoner eller högtalare (nr 8518), tonhuvuden (nr 8522), känselkroppar (feelers) för ultraljudsmätning och -kontroll av tjocklek (vilka i allmänhet klassificeras enligt anm. 2 (b) till 90 kap. eller enligt nr 9033, beroende på beskaffenheten), och kvartsoscillatorer till elektroniska ur (nr 9114).

Numret omfattar inte heller omonterade piezoelektriska kristaller (i allmänhet nr 3824, 7103 eller 7104).

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 8541.21

Effektförlusten hos en transistor mäts genom att utsätta transistorn för den för densamma föreskrivna spänningen och mäta den belastning som den varaktigt tål vid en temperatur av 25 °C. Om t.ex. en transistor kan tåla en varaktig belastning av 0,2 ampere vid en föreskriven spänning av 5 volt medan temperaturen bibehålls vid 25 °C, är dess effektförlust 1 watt (amperetal x volttal = wattal).

För transistorer som har någon anordning som avleder värme (t.ex. en metalltunga eller ett metallhölje) skall temperaturen mätas på höljets undersida, medan för andra transistorer (t.ex. sådana med ett enkelt hölje av plast) temperaturen hos den omgivande luften skall mätas.

8542 Elektroniska integrerade kretsar

Artiklarna enligt detta nummer är beskrivna i anmärkning 12 b till detta kapitel.

Elektroniska integrerade kretsar är anordningar som består av mycket tätt sammanförda passiva och aktiva element eller komponenter och som betraktas som odelbara enheter. (Se anv. till nr 8534, första stycket, beträffande frågan om element eller komponenter anses vara passiva eller aktiva.) Elektroniska kretsar som endast innehåller passiva element omfattas emellertid inte av detta nummer.

Till skillnad från elektroniska integrerade kretsar kan diskreta komponenter ha en enda aktiv elektrisk funktion (halvledarkomponenter och halvledarelement som är beskrivna i anmärkning 12 a till kapitel 85) eller en enda passiv elektrisk funktion (motstånd, kondensatorer, induktansspolar etc.). Diskreta komponenter är odelbara och utgör de elektroniska baskomponenterna vid konstruktion av ett system.

Komponenter som består av flera elektriska kretselement och har flera elektriska funktioner, såsom integrerade kretsar, anses inte utgöra diskreta komponenter.

Elektroniska integrerade kretsar omfattar minnen (t.ex. DRAM, SRAM, PROM, EPROM, EEPROM (eller E2PROM)), styrprocessorer (microcontrollers), styrkretsar (control circuits), logikkretsar (logic circuits), grindmatriser (gate arrays), gränssnittskretsar (interface circuits) etc.

Bland elektroniska integrerade kretsar märks:

I. Integrerade monolitkretsar

Dessa utgör mikrokretsar i vilka kretselementen (dioder, transistorer, motstånd, kondensatorer, induktansspolar etc.) har framställts i massan (huvudsakligen) och på ytan av ett halvledarmaterial (t.ex. dopad kisel) och därför är oskiljaktigt förbundna med varandra. Integrerade monolitkretsar kan vara digitala, linjära (analoga) eller digital-analoga.

Integrerade monolitkretsar kan förekomma i följande former:

1. monterade, dvs. försedda med anslutningar samt föreliggande med eller utan hölje av keramiskt material, metall eller plast. Höljet kan vara cylindriskt, parallellepipediskt etc.;
2. omonterade, dvs. i form av chips, vanligen kvadratiska eller rektangulära med ett sidmått som i allmänhet uppgår till endast några få millimeter;
3. i form av oskurna plattor (wafers) (dvs. ännu inte nedskurna till chips).

Integrerade monolitkretsar omfattar:

1. halvledare av metalloxid (”Metal oxide semiconductors”) (MOS-teknik);
2. kretsar som erhållits genom bipolärteknik;
3. kretsar som erhållits genom en kombination av bipolär- och MOS-teknik (BiMOS-teknik).

MOS-teknik (i synnerhet CMOS-teknik) och bipolär teknik är de ”grundläggande” tekniker som används vid tillverkning av transistorer. Som grundkomponenter i integrerade monolitkretsar ger dessa transistorer den integrerade kretsen dess identitet. Bipolära kretsar är att föredra i system där maximal logisk hastighet eftersträvas. Å andra sidan är MOS-kretsar att föredra i system där en hög komponenttäthet och låga energikrav är önskvärda. Vidare har CMOS-kretsar de lägsta energikraven, och därför är dessa att föredra i applikationer där strömförsörjningen är begränsad eller där kylproblem förväntas. Det komplementära släktskapet mellan bipolär- och MOS-teknik är ännu mer tydligt i BiCMOS-tekniken, som kombinerar de bipolära kretsarnas hastighet med CMOS-kretsarnas höga packningstäthet och låga strömförbrukning.

II. Integrerade hybridkretsar

Dessa utgör mikrokretsar som har byggts upp på ett isolerande underlag på vilket en krets som har erhållits med tunn- eller tjockfilmsteknik har anbragts. Denna teknik gör det möjligt att framställa vissa passiva element (motstånd, kondensatorer, induktansspolar etc,) på samma gång. För att produkten skall utgöra en sådan integrerad hybridkrets som avses i detta nummer måste emellertid också halvledare monteras på underlaget, antingen i form av chips, med eller utan hölje, eller i form av inkapslade halvledare (t.ex. i speciella miniatyrhöljen). Integrerade hybridkretsar kan också innehålla separat framställda passiva element som har monterats in i den ursprungliga kretsen på samma sätt som halvledarna. Vanligen utgörs dessa passiva element av sådana komponenter som kondensatorer, motstånd eller induktansspolar i form av chips.

Underlag som är tillverkade av flera lager, vanligen av keramiskt material, vilka är hopfogade genom upphettning till en kompakt enhet skall anses utgöra ett enda isolerande underlag i den mening som avses i anmärkning 12 b 2 till detta kapitel.

De komponenter som bildar en integrerad hybridkrets måste i alla avseenden ha kombinerats praktiskt taget odelbart, vilket innebär att även om vissa beståndsdelar teoretiskt sett skulle kunna tas bort och bytas ut, skulle detta innebära ett tidskrävande och vanskligt arbete som skulle vara oekonomiskt under normala tillverkningsförhållanden.

III. Integrerade flerchipskretsar

Dessa består av två eller flera förbundna integrerade monolitkretsar som kombinerats praktiskt taget odelbart, även på ett eller flera isolerande substrat och med ledningsbanor (leadframes) men utan några andra aktiva eller passiva kretselement.

Flerchipskretsar förekommer i allmänhet i följande konfigurationer:

Dessa integrerade monolitkretsar kombineras och kopplas samman till en enda enhet och kan förpackas genom inkapsling eller på annat sätt. De kombineras praktiskt taget odelbart, dvs. även om vissa komponenter teoretiskt sett skulle kunna tas bort och bytas ut, skulle detta innebära ett tidskrävande och vanskligt arbete som skulle vara oekonomiskt under normala tillverkningsförhållanden.

Isolerande substrat i flerchipskretsar kan innehålla elektriskt ledande zoner. Dessa zoner kan bestå av särskilda material eller vara formade på ett särskilt sätt så att de tillhandahåller passiva funktioner på annat sätt än genom att utgöra diskreta kretselement. När det finns ledande zoner i substratet utnyttjas dessa vanligen för sammankoppling av de integrerade monolitkretsarna. Dessa substrat kan också kallas ”mellanlägg” eller ”distanshållare” när de är placerade ovanför det understa chipset eller den understa matrisen.

Integrerade monolitkretsar sammankopplas på en mängd olika sätt – t.ex. med hjälp av lim, trådbondning eller ”flip chip”-teknik.

IV. Integrerade multikomponentkretsar

Dessa är kombinationer av de kretsar och komponenter som nämns i anmärkning 12 b 4 till detta kapitel.

Integrerade multikomponentkretsar är en kombination av en eller flera monolit-, hybrid- eller multichipkretsar och antingen kiselbaserade sensorer, styrdon, oscillatorer, resonatorer eller kombinationer av dessa, eller en eller flera komponenter med funktionerna hos varor som klassificeras enligt nr 8532, 8533, 8541, eller induktorer som klassificeras enligt nr 8504.

Detta innebär att integrerade multikomponentkretsar också kan innehålla andra integrerade multikomponentkretsar, så länge de uppfyller villkoren i anmärkning 12 b 4 till kapitel 85.

Separata (utbytbara) enheter som inte klassificeras enligt nr 8504, 8532, 8533, 8541 eller som inte stämmer med definitionen av kiselbaserade sensorer, styrdon, oscillatorer, resonatorer eller kombinationer av dessa, omfattas inte av definitionen av en integrerad multikomponentkrets (t.ex. transformatorer (nr 8504) eller magneter (nr 8505)).

Emellertid kan andra komponenter som inte nämns men som är en naturlig eller nödvändig del av en integrerad multikomponentkrets (eller av kapslade kretsar), såsom substrat (även med annan funktion än som mönsterkort), guldtråd eller ledande zoner, eller som är nödvändiga för tillverkningen och funktionen, t.ex. ingjutningsmassa eller ledningsbanor (leadframes), vara godkända delar av en integrerad multikomponentkrets.

De integrerade kretsar och komponenter som bildar en integrerad multikomponentkrets kombineras och kopplas samman fysiskt, elektriskt eller optiskt till en enda enhet (en komponent som föreligger som en specifik och självständig enhet med en gemensam anslutning mot yttervärlden genom stift, ledningsbanor, pärlor, anslutningsytor, bulor eller mellanlägg) även på ett eller flera isolerande substrat och med ledningsbanor (leadframes). De kan förpackas genom inkapsling eller på annat sätt.

Komponenterna måste vara kombinerade praktiskt taget odelbart, dvs. även om vissa komponenter teoretiskt sett skulle kunna tas bort och bytas ut, skulle detta under normala tillverkningsförhållanden vara oekonomiskt.

De integrerade multikomponentkretsarna är ofta avsedda att monteras med sina anslutningar i eller på ett underlag (t.ex. ett mönsterkort eller annat underlag, såsom tjockfilm, tunnfilm, isolerade metallsubstrat osv.) eller för att kopplas till ett elektriskt gränssnitt. Inkapslingar av integrerade multikomponentkretsar kan vara av olika material, ha olika utseende och form och kan skydda enheten från mekanisk och miljömässig påverkan.

De integrerade multikomponentkretsarna kan ha olika egenskaper (inkapslingen kan t.ex. vara solid eller ha hål, fönster eller membran) eller tillsatta komponenter som är nödvändiga för speciella funktioner. De integrerade multikomponentkretsarna använder dessa olika egenskaper och komponenter för att ta emot fysiska eller kemiska värden från en yttre källa och bearbeta dessa till utdata med hjälp av kiselbaserade sensorer, styrdon, oscillatorer eller resonatorer.

De har ett flertal användningsområden, bland annat i datorer, för kommunikation (t.ex. mobiltelefoner), i hushållsapparater och inom industri- eller fordonsområdet

Numret omfattar inte filmkretsar som enbart består av passiva element (nr 8534).

Det omfattar inte heller icke-flyktiga halvledarminnen (solid-state non-volatile storage devices), smartkort eller andra medier för inspelning av ljud eller andra fenomen (se nr 8523 och anmärkning 6 till detta kapitel).

°
° °

Bortsett från de praktiskt taget odelbara kombinationer som är omnämnda i del II, III och IV ovan (integrerade hybridkretsar, integrerade flerchipskretsar och integrerade multikomponentkretsar) omfattar detta nummer inte heller anordningar som:

Sådana anordningar klassificeras på följande sätt:

1. anordningar som utgör kompletta maskiner eller apparater (eller sådana som skall klassificeras som kompletta) förs till det nummer som är tillämpligt för respektive maskin eller apparat;
   
2. andra anordningar klassificeras i enlighet med bestämmelserna för klassificering av maskindelar (se i synnerhet anm. 2 b och 2 c till sextonde avd.).

Detta gäller särskilt för vissa elektroniska minnen (t.ex. SIMM-moduler (Single In-line Memory Modules) och DIMM-moduler (Dual In-line Memory Modules)). Dessa moduler skall klassificeras med tillämpning av anm. 2 till sextonde avd. (Se de allmänna anvisningarna till detta kapitel).

°
° °

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificering av delar (se  allm. anv. till sextonde avd.) omfattar detta nummer även delar till varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar alla elektriska maskiner och apparater, som inte omfattas av något annat nummer i detta kapitel eller av något nummer med mera specificerad varubeskrivning i andra kapitel i tulltaxan och som inte heller är uteslutna enligt någon anmärkning till sextonde avd. eller till detta kapitel. De viktigaste elektriska maskiner och apparater som omfattas av tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning i andra kapitel är elektriska maskiner och apparater enligt 84 kap. samt vissa instrument och apparater enligt 90 kap.

Elektriska maskiner och apparater enligt nr 8543 måste ha självständiga arbetsuppgifter. De inledande bestämmelserna i anv. till nr 8479 beträffande maskiner och mekaniska apparater med självständiga arbetsuppgifter gäller i tillämpliga delar även för maskiner och apparater enligt nr 8543.

De flesta maskiner etc. enligt detta nummer är sammansatta av elektriska apparater eller delar (rör, transformatorer, kondensatorer, drosselspolar, motstånd etc.) och arbetar helt elektriskt. Elektriska maskiner och apparater med mekaniska anordningar förs dock även hit, under förutsättning att dessa anordningar är av underordnad betydelse i förhållande till maskinens eller apparatens elektriska funktion.

Numret omfattar bl.a.:

1. partikelacceleratorer. Dessa utgör apparater som är avsedda att tillföra laddade partiklar (elektroner, protoner etc.) en hög kinetisk energi.
   Partikelacceleratorer används huvudsakligen inom kärnforskningen men även vid framställning av radioaktiva ämnen, som strålningskälla inom medicinen eller industrin, för sterilisering av vissa produkter etc.
   Partikelacceleratorerna utgörs vanligen av stora anläggningar (vilka kan ha en vikt av flera tusen ton). De består av en partikelkälla, en accelerationskammare samt anordningar för åstadkommande av hög spänning, hög spänningsfrekvens, variationer i flöde eller strålningsfrekvens och begagnas för att accelerera partiklarna. De kan innehålla en eller flera uppsamlingselektroder (targets).
   Accelerering, fokusering och avböjning av partiklarna åstadkoms med elektrostatiska eller elektromagnetiska anordningar, vilka matas av högspännings- eller högfrekvensgeneratorer. Acceleratorer och generatorer är ofta inneslutna i ett strålningsavskärmande hölje.
   Som exempel på partikelacceleratorer enligt detta nummer kan nämnas van de Graaff-acceleratorer, Cockcroft- och Walton-acceleratorer, linjära acceleratorer, cyklotroner, betatroner, synkrocyklotroner och synkrotroner.
   Betatroner och andra partikelacceleratorer som är speciellt inrättade för alstrande av röntgenstrålar, inbegripet sådana acceleratorer som vid behov också kan alstra antingen beta- eller gammastrålar, förs till nr 9022;
2. signalgeneratorer. Dessa utgör apparater för alstring av elektriska signaler med känd vågform och amplitud vid en bestämd frekvens (högfrekvens, lågfrekvens etc.), t.ex. impulsgivare, mönster-generatorer (pattern generators) och svepgeneratorer;
3. minsökare, vilka utnyttjar de förändringar som uppstår i det magnetiska fältet då apparaten närmas till ett metallföremål. Liknande apparater används t.ex. för att söka efter främmande metallföremål i tobaksbalar, livsmedel, timmer etc. och för lokalisering av nergrävda rör;
4. blandare (mixing units) som används vid ljudinspelning för att kombinera impulserna från två eller flera mikrofoner och som ibland är kombinerade med en förstärkare. Ljudblandare (audio mixers) och utjämnare (equalisers) omfattas också av detta nummer. Numret omfattar inte blandare speciellt avsedda för kinematografi (nr 9010);
5. brusdämpare för ljudinspelningsapparater;
6. avfrostnings- och avimningsapparater med elektriska motstånd för flygplan, fartyg, tåg eller andra fordon (utom för cyklar och motorfordon – nr 8512);
7. synkroniseringsapparater, som används då flera generatorer matar samma strömkrets;
8. elektriska tändapparater för minor, vilka består av en handdriven generator och en kondensator;
9. hög- och mellanfrekvensförstärkare (inbegripet mätförstärkare och antennförstärkare);
10. maskiner och apparater för elmetallisering på elektrolytisk väg, för elektrolys eller elektrofores (andra än maskiner och apparater enligt nr 8486 och elektroforesinstrument enligt nr 9027);
11. Elektroniska cigaretter och liknande personliga förångningsanordningar
    Denna grupp omfattar:
    a. anordningar, s.k. elektroniska cigaretter, som värmer upp och förångar vätskor eller lösningar (enligt nr 2404 12 eller 2404 19, även med nikotin) vilka användaren andas in direkt;
    b. andra liknande personliga förångningsanordningar, som sådana som utgör elektroniskt upphettade tobakssystem (EHTS), anordningar som använder ultraljudsvibrationer etc., som skapar en aerosol från tobaksprodukter (enligt nr 2404 11) eller andra produkter som innehåller nikotin eller tobaks- eller nikotinersättning (enligt nr 2404 12 eller 2404 19), avsedda för inhalering utan förbränning.
    Dessa är eldrivna anordningar som, utan förbränning, producerar en aerosol för direkt inhalering av användaren genom ett munstycke. De innehåller specifika elektriska eller elektroniska komponenter, som ett värmeelement (t.ex. en finfördelare) eller en ultraljudsvibrator etc., som gör det möjligt för anordningen att generera en aerosol från en vätska, en lösning, en gel, en tobaksplugg eller en annan produkt som är utformad för användning i anordningen. De kan se ut som rökprodukter i olika former (till exempel cigaretter, cigarrer, rökpipor eller vattenpipor) men de kan också se ut som vardagliga föremål som en penna eller ett USB-minne etc. Dessa anordningar kan vara avsedda att fyllas på eller användas med utbytbara patroner, tobakspluggar eller liknande produkter.
12. utrustning för ultraviolett bestrålning för användning inom industrin;
13. elektriska apparater för alstring och spridning av ozon, som inte är avsedda för terapeutiskt bruk (t.ex. för industriell användning eller för ozonisering av lokaler);
14. små elektroniska musikapparater, vilka är avsedda att monteras i diverse nyttoföremål eller andra varor, t.ex. i armbandsur, tekoppar eller vykort. Apparaterna består vanligen av en elektronisk integrerad krets, ett motstånd, en högtalare och ett kvicksilverbatteri och innehåller fasta musikprogram;
15. apparater för aktivering av elektriska stängsel;
16. trådlösa infraröda anordningar för att fjärrkontrollera televisionsmottagare, videospelare eller annan elektrisk utrustning;
17. elektroluminescensanordningar, oftast i form av remsor, plattor eller paneler och baserade på elektroluminescensämnen (t.ex. zinksulfid) placerat mellan två lager ledande material;
18. inspelningsapparater för digitala flygdata (flight recorders, ”svarta lådor”) i form av en brandsäker, krocksäker elektronisk apparat som kontinuerligt spelar in specifika flygdata.
    
    

Detta nummer omfattar inte:

Delar

Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificeringen av delar (se allm. anv. till sextonde avd.), omfattar detta nummer också delar till varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar elektrisk tråd, kabel och andra ledare (t.ex. flätningar, band och stänger) under förutsättning att de är isolerade. Dessa varor används som ledare i elektriska maskiner, apparater eller installationer, såväl i inomhus- som i utomhusinstallationer (t.ex. jord-, undervattens- eller luftkablar). Dessa varor varierar från mycket fin isolerad tråd till grova kablar av mera komplicerad typ.

Även ledare av icke-metall omfattas av detta nummer.

Varor enligt detta nummer är uppbyggda av följande delar:

De isolerade trådarna, kablarna etc. enligt detta nummer kan vara i form av:

Numret omfattar bl.a.:

1. lackerad eller emaljerad tråd, vanligen mycket fin och huvudsakligen avsedd för lindning av spolar;
2. anodoxiderad etc. tråd;
3. tråd och kablar för telekommunikation (inbegripet undervattenskablar och tråd och kablar för sändning av data). De består i allmänhet av ett par, en fyrskruv eller en kabelpart och det hela är vanligen inneslutet i ett hölje. Ett par eller en fyrskruv består av två respektive fyra isolerade trådar (varje tråd utgörs av en enda ledare av koppar som är isolerad av ett färgat plastmaterial vars tjocklek inte överstiger 0,5 mm) som är hoptvinnade. En kabelpart består av endast ett par eller en fyrskruv eller av flera par eller fyrskruvar som hoptvinnats.;
4. isolerade luftledningar;
5. kablar för permanenta långdistansförbindelser, ofta med kanaler som i isolerande syfte fylls med gas eller olja;
6. armerade jordkablar med rostskyddande hölje;
7. kablar för användning i gruvschakt. Dessa har längsgående armering för att motstå sträckningar.

Numret omfattar dessutom flätad tråd som är lackerad eller insatt i ett isolerande hölje.

Det omfattar också isolerade band, som i allmänhet används i stora elektriska maskiner och manöverapparater.

Tråd, kabel etc. förs hit även om de är avklippta till avpassade längder eller i ena eller båda ändarna försedda med kopplingsanordningar (t.ex. stickproppar, uttag, kabelskor e.d.). Numret omfattar också tråd etc. av ovan beskrivna typer som är sammanförda till satser (t.ex. till tändstiftskabelsatser som i motorfordon förenar tändstiften med strömfördelaren).

Numret omfattar också optiska fiberkablar, i vilka varje enstaka fiber är försedd med eget hölje, även i förening med elektriska ledare eller försedda med kopplingsanordningar. Höljena är vanligen av olika färg för att fibrerna skall kunna skiljas åt i båda ändarna av kabeln. Optiska fiberkablar används huvudsakligen vid telekommunikation på grund av att deras förmåga att överföra data är större än hos elektriska ledare.

Elektriska värmemotstånd (t.ex. tråd av speciallegering, spiralformigt lindad runt en kärna av glasfiber eller asbest) med överdrag av isolermaterial förs till nr 8516; kopplingsdon för optiska fibrer eller för knippen eller kablar av optiska fibrer klassificeras enligt nr 8536.

Detta nummer omfattar alla artiklar av grafit eller annat kol, även i förening med metall, vilka på grund av sin form, sina dimensioner eller på annat sätt är igenkännliga som avsedda för elektriskt ändamål.

I allmänhet framställs dessa varor genom strängpressning eller formning (vanligen under tryck) och värmebehandling av en blandning, som utöver baskomponenterna (naturligt kol, kimrök, retortkol, koks, naturlig eller konstgjord grafit etc.) och nödvändiga bindemedel (beck, tjära etc.) även kan innehålla andra ämnen, såsom metallpulver.

I vissa fall kan artiklar enligt detta nummer vara överdragna på elektrolytisk väg eller genom sprutning (t.ex. med koppar) för att öka ledningsförmågan och minska slitaget. De förs hit, även om de är försedda med anslutningskontakter.

Numret omfattar bl.a.:

1. förbindningsstycken (nipplar) för kolelektroder för elektriska ugnar;
2. anoder, galler och skärmar för likriktarrör;
3. värmemotstånd i form av stänger, stavar etc. för olika slags värmeapparater;
4. motståndsskivor och motståndsplattor för automatiska spänningsregulatorer;
5. andra kontakter och elektroder av kol.

Numret omfattar inte heller:

8546 Elektriska isolatorer, oavsett material

Isolatorer enligt detta nummer används för att fästa, stödja eller uppbära elektriska ledare och på samma gång isolera dem från varandra, från jorden etc. Numret omfattar inte isolerdetaljer (andra än isolatorer) för elektriska maskiner eller apparater eller för elektrisk utrustning. Sådana detaljer förs till nr 8547 om de består helt av isolermaterial (bortsett från mindre metalldelar som har ingjutits eller inpressats i massan i samband med tillverkningen och som är avsedda uteslutande för sammanfogning).

Vanligen finns det ett samband mellan isolatorns storlek och spänningen (stora för högspänning, mindre för lågspänning). Likaså är de olika isolatortypernas form anpassad efter elektriska, termiska och mekaniska förhållanden. Ytterytan är mycket jämn för att förhindra avlagring av icke isolerande ämnen, t.ex. vatten, salter, damm, oxider och rök. Isolatorer förekommer t.ex. av klock- eller manteltyp eller som räfflade isolatorer, cylindriska isolatorer etc. Vissa typer är så konstruerade, att de efter monteringen kan fyllas med olja för förhindrande av strömöverslag på ytan.

Isolatorer kan vara tillverkade av vilket isolermaterial som helst, vanligen mycket hårt och oporöst, t.ex. keramiska material (porslin, steatit), glas, smält basalt, hårdgummi, plast och blandningar av olika isolermaterial. De kan ha fästanordningar (t.ex. metallhållare, skruvar, bultar, klämmor, nålar, krokar, stift, tvärstycken, socklar, stänger, upphängningsbyglar eller bärande byglar). Numret omfattar inte isolatorer som har försetts med horngnistgap eller andra fältfördelare av metall eller andra anordningar, så att de bildar överspänningsapparater (åskskydd) (nr 8535).

Isolatorer används för utomhusledningar, t.ex. för telegraf-, telefon- och kraftledningar, för ledningar för elektriska järnvägar, spårvägar, trådbussar etc. och även för inomhusinstallationer och i vissa maskiner och apparater.

Detta nummer omfattar bl.a.:

Numret omfattar inte elektriska isolerrör och förbindningsdetaljer till sådana (nr 8547).

Med undantag av isolatorer enligt nr 8546 omfattar denna grupp alla isolerdetaljer för elektriska maskiner eller apparater eller för annat elektriskt ändamål, under förutsättning:

I allmänhet framställs detaljerna enligt detta nummer genom formning eller gjutning eller genom sågning, skärning eller annan bearbetning av råmaterialet. De kan vara borrade, gängade, filade, räfflade etc.

Isolerdetaljer kan vara tillverkade av vilket isolermaterial som helst (t.ex. glas, keramiskt material, steatit, hårdgummi, plast, hartsimpregnerat papper eller hartsimpregnerad papp, asbestcement eller glimmer).

Dessa detaljer kan ha olika form. Gruppen omfattar bl.a. kåpor, socklar och andra delar till strömställare, omkopplare etc.; socklar och stöd för säkringar; ringar och andra delar till glödlampshållare; stommar till motstånd eller spolar; kopplingsplintar och kopplingsklämmor utan anslutningskontakter; kärnor för spolar och lindningar av olika slag; isolerkroppar till tändstift.

Numret omfattar inte isolerdetaljer som, även om de helt består av isolermaterial (eller som utgör detaljer helt av isolermaterial bortsett från mindre metalldelar som har ingjutits eller inpressats i massan i samband med tillverkningen och som är avsedda uteslutande för sammanfogning), inte särskilt har utformats för isolationsändamål, såsom kärl, lock och separatorer till ackumulatorer (nr 8507).
 

Denna grupp omfattar sådana isolerrör, av metall, som används i permanenta elektriska installationer (t.ex. i hus) som isolering och skydd för de elektriska ledningarna, under förutsättning att de är invändigt belagda med isolermaterial. Oisolerade metallrör, som ofta används för samma ändamål, förs till femtonde avd.

Isolerrör enligt detta nummer består antingen av ett metallband som har spirallindats kring ett inre rör av isolermaterial eller av styva metallrör (vanligen av järn eller stål) som har belagts invändigt med isolermaterial. Isolermaterialet kan utgöras av ett speciellt, elektriskt isolerande lack, av papper eller papp, gummi, plast etc. Numret omfattar inte metallrör som enbart i rostskyddande syfte har överdragits med lack (femtonde avd.).

Denna grupp omfattar också förbindningsdetaljer som används för hopkoppling av isolerrör enligt detta nummer, under förutsättning att även dessa är av oädel metall och är invändigt belagda med isolermaterial (t.ex. dosor, raka eller konformade förbindningsstycken, vinkelrör och T-rör).

Numret omfattar inte förbindningsstycken såsom T-rör, korsrör etc. med anslutningskontakter för elektriska ledningar (nr 8535 eller 8536).

Numret omfattar inte heller slangar och rör som helt består av isolermaterial (t.ex. gummi, plast eller flätat textil- eller glasfibergarn). Sådana slangar och rör klassificeras efter materialets beskaffenhet, såvida de inte utgör isolatorer enligt nr 8546.

Detta nummer omfattar alla elektriska delar till maskiner och apparater, med undantag av:

Detta nummer omfattar sålunda artiklar som är igenkännliga som elektriska delar till maskiner och apparater men inte utgör delar till en viss maskin eller apparat och som har elektriska kontaktelement, isolerade delar, spolar, kontakter eller andra specifikt elektriska delar.

Elektriskt och elektroniskt avfall och skrot (”e-avfall”) enligt detta nummer omfattar en mängd olika varor. Alla varor som har en kontakt eller som kräver ett batteri kommer i allmänhet att vara e-avfall i slutet av sin livscykel.

Detta nummer omfattar e-avfall som utgör varor endast lämpliga för återvinning eller bortskaffande, och inte för reparation, renovering, restaurering, återanvändning eller rekonditionering i syfte att återställa deras ursprungliga funktioner eller för senare användning. Att en vara är begagnad är inte tillräckligt för att den ska utgöra e-avfall. E-avfallsvaror kan vara fysiskt intakta (men icke-funktionella) eller i skrotat skick, till exempel trasiga, uppskurna eller på annat sätt slitna eller förstörda.

E-avfall inkluderar, men är inte begränsat till:

• avfall, skrot eller förbrukade galvaniska element, batterier eller elektriska ackumulatorer;
• hemelektronik;
• kontors-, informations- och kommunikationsteknik;
• hushållsprodukter;
• elverktyg;
• elektriska eller elektroniska delar, inklusive kretskort.

Eftersom varor enligt detta nummer inte är avsedda att återanvändas som enskilda varor transporteras de i allmänhet i bulk och handlas normalt efter vikt snarare än enhetskvantitet. Förpackning av varor för att förhindra skador på de enskilda varorna indikerar normalt att de inte är avsedda för återvinning eller bortskaffande och varor som presenteras på ett sådant sätt klassificeras inte som e-avfall. Exempelvis anses inte tv-apparater, mobiltelefoner eller batterier, individuellt inslagna i skyddsomslag och förpackade, vara en transport av e-avfall.

Blandade sändningar med elektroniskt avfall och annat avfall och skrot ska fortfarande klassificeras enligt detta nummer.

Med uttrycket ”ursprungliga ändamål” i anmärkning 6 till avdelning sexton, avses funktionell användning som elektriska eller elektroniska varor.

Numret omfattar inte:

a) radioaktivt avfall (nr 2844)
b) osorterat kommunalt avfall (nr 3825).

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 8549.11 till 8549.19

Dessa undernummer omfattar avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer enligt nummer 8506 och 8507, inbegripet förbrukade galvaniska element och batterier samt förbrukade elektriska ackumulatorer enligt anmärkning 5 till undernummer till detta kapitel.

I dessa undernummer avser uttrycken ”förbrukade galvaniska element”, ”förbrukade batterier” och ”förbrukade elektriska ackumulatorer” artiklar, vare sig de är fysiskt intakta eller i skrotat skick, till exempel trasiga, uppskurna eller på annat sätt slitna eller förstörda, som endast är lämpliga för återvinning eller bortskaffande eller, när det gäller förbrukade elektriska ackumulatorer, som inte kan laddas upp eller hålla en laddning.

Dessa produkter kommer vanligtvis från tillverkare av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer; skrothandlare som köper avfall och skrot från tillverkare eller handlare som samlar in och demonterar elektroniska ackumulatorer eller samlar in galvaniska element och batterier.

Sändningar från batteritillverkare kan bestå av positiva eller negativa plattor i olika proportioner, eller halvmonterade element (t.ex. lindade rullar som består av en negativ platta och en positiv platta separerade av en "separator" av tyg). Rullarna kan också vara förmonterade inuti behållaren eller blandade med oanvändbara defekta färdiga batterier.

Sändningar med demonterade eller återvunna gamla batterier kan innehålla en blandning av positiva och negativa plattor, med eller utan separator, såsom paket, plåtar eller rullar.

Förbrukade galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer är i allmänhet avsedda för bearbetning för återvinning av metaller (bly, nickel, kadmium, kobolt, etc.), metallföreningar eller slagg.

HS-nr 8549.21 och 8549.29

Dessa undernummer omfattar elektroniskt avfall som innehåller ädla metaller eller ädla metallföreningar och är av den typ som huvudsakligen används för återvinning av dessa ädla metaller.

HS-nr 8549.21, 8549.31 och 8549.91

I dessa undernummer avser uttrycket "innehållande galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer" galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer, vare sig de är förbrukade eller funktionella, och vare sig de är fysiskt intakta eller i skrotat skick (till exempel trasiga, uppskurna, eller på annat sätt slitna eller förstörda), som finns i eller tillsammans med elektroniskt avfall.