Elfte avdelningen

Textilvaror

Allmänna anvisningar

I stort sett omfattar elfte avd. råmaterial för textilindustrin (natursilke, ull, bomull, konstfibrer etc.), halvfabrikat (såsom garn och vävnader) samt konfektionerade artiklar som har tillverkats av dessa produkter men däremot inte vissa andra material och produkter, t.ex. de som är nämnda i anm. 1 till elfte avd., i anmärkningarna till vissa kapitel eller i anvisningarna till tulltaxenumren inom avdelningen. Det bör särskilt observeras att följande varor inte klassificeras enligt elfte avd.:

Den första delen av elfte avd. är uppdelad i sex kapitel (50 – 55 kap.) alltefter textilmaterialets beskaffenhet, den andra delen i åtta kapitel (56 – 63 kap.) i vilka, bortsett från nr 5809 och 5902, tulltaxenumren omfattar varor utan hänsyn till textilmaterialets beskaffenhet.

I. 50 – 55 kap.

Vart och ett av 50 – 55 kap. behandlar ett eller flera textilmaterial, ensamma eller i blandning, i olika bearbetningsstadier till och med vävnader, vilka är beskrivna i avsnitt C här nedan. Kapitlen omfattar i de flesta fall råmaterial, återvunnet avfall (inbegripet rivet avfall och riven lump, men däremot inte orivet avfall och oriven lump), kardade eller kammade fibrer i form av kardband, kamband eller förgarn samt garn och vävnader.

(Se anm. 2 till elfte avd.)

En textilvara som kan klassificeras enligt något nummer i 50 – 55 kap. (avfall, garn, vävnad etc.) eller enligt nr 5809 eller 5902 och som består av en blandning av två eller flera olika textilmaterial skall klassificeras som om den helt bestod av det textilmaterial som dominerar viktmässigt över vart och ett av de övriga textilmaterialen.

När inget enstaka textilmaterial dominerar viktmässigt, skall varorna klassificeras som om de bestod helt av det textilmaterial som omfattas av det nummer som står sist i tulltaxan av de nummer som skäligen kan komma i fråga.

Textilmaterialen kan blandas:
– före eller under spinning;
– under tvinning av garn;
– under vävning.

När det gäller varor (andra än varor enligt nr 5811) som består av två eller flera dukvaror med olika sammansättning, som har lagts på varandra och sammanfogats genom sömnad, limning etc., bestäms klassificeringen genom tillämpning av tolkningsregel 3. Anm. 2 till elfte avd. tillämpas i sådana fall endast när det är nödvändigt att avgöra vilket textilmaterial som dominerar viktmässigt i den dukvara som blir bestämmande för klassificeringen av hela varan.

Beträffande varor som består av dels textilmaterial, dels annat material tillämpas anm. 2 till elfte avd. endast om varorna enligt de allmänna reglerna för tolkningen av tulltaxan skall klassificeras som textilvaror.

Vid tillämpning av anm. 2 till elfte avd. gäller följande:

B. Garn

1. Allmänna anvisningar

Textilgarn kan vara enkelt eller tvinnat (flertrådigt). För klassificeringen gäller följande definitioner:

Ovannämnda garner kan även förekomma som parallellrullat garn, varvid två eller flera enkla eller tvinnade (flertrådiga) garner har rullats upp intill varandra. Sådant garn betraktas som enkelt, enkeltvinnat eller två- eller flerstegstvinnat alltefter den typ av garn som det består av.

Både enkelt och tvinnat (flertrådigt) garn kan ha öglor eller noppor (bouclé-, ögle- eller noppgarn). Det kan också bestå av två eller flera garner, av vilka ett på vissa avstånd har rullats samman för att ge intryck av öglor eller förtjockningar.

Polerat eller glättat garn är sådant garn som har behandlats med preparat som är baserade på naturprodukter (vax, paraffin etc.) eller på syntetiska ämnen (särskilt akrylhartser). De har sedan gjorts glansiga med hjälp av polervalsar.

För att ange ett garns grovlek används fortfarande olika numreringssystem. I tulltaxan används det universella tex-systemet. Tex är en enhet som anger längdvikten och som är lika med vikten i gram av en kilometer garn, fiber eller annan textilsträng. Decitex är lika med 0,1 tex. Följande formel används för omvandling av metriska nummer till decitexnummer.

       10000
metriskt nummer = decitex

Garn kan vara oblekt, tvättat, blekt, färgat, tryckt, melerat etc. Det kan också vara gaserat (dvs. svett för att avlägsna utstående fibrer), merceriserat (dvs. behandlat med natriumhydroxid under sträckning), oljat etc.

50 – 55 kap. omfattar emellertid inte:

(Se anm. 3 till elfte avd.)

50 – 55 kap. omfattar inte alla garner. Garner klassificeras efter sin beskaffenhet (grovlek, polerade eller opolerade, glättade eller oglättade, antal parter) antingen som garn enligt 50 – 55 kap., som surrningsgarn eller tågvirke enligt nr 5607 eller som flätor enligt nr 5808. Tablå I nedan utvisar klassificeringen i varje särskilt fall.

Tablå I
Klassificering av garn, surrningsgarn och tågvirke av textilmaterial

¹Blandgarner klassificeras enligt samma bestämmelser som det oblandade garn, med vilket blandgarnet likställs enligt anm. 2 till elfte avd. (se avsnitt 1 A i allm. anv. till elfte avd.).

²Gut enligt nr 5006, multifilamentgarn utan snodd eller med en snodd av mindre än 5 varv per meter och monofilament, enligt 54 kap., samt fiberkabel av konstfilament, enligt 55 kap., klassificeras inte i något fall enligt nr 5607.

(Se anm. 4 till elfte avd.)

Vissa nummer i 50, 51, 52, 54 och 55 kap. omfattar textilgarn i detaljhandelsuppläggningar. För att klassificeras enligt dessa nummer måste garnerna uppfylla kriterierna i tablå II nedan. Följande garner klassificeras dock inte i något fall som i detaljhandelsuppläggningar:

*Korshaspling innebär att garnet vid hasplingen korsas diagonalt för att förhindra att härvan delar sig. Korshaspling används vanligen när härvorna skall färgas

4. Sytråd

(Se anm. 5 till elfte avd.)

Med sytråd i nr 5204, 5401 och 5508 förstås tvinnat (flertrådigt) garn som:

Att garnet är "appreterat" betyder att det har underkastats en avslutande behandling som är avsedd att underlätta garnets användning som sytråd, t.ex. genom att ge det friktionsnedsättande egenskaper eller värmehärdighet, genom att förhindra att statisk elektricitet uppstår eller genom att förbättra dess utseende. Vid sådan behandling används ämnen som är baserade på silikoner, stärkelse, vax, paraffin etc.

Längden på sytråd anges i allmänhet på spolstommen.
 

5. Högstyrkegarn

(Se anm. 6 till elfte avd.)

I 54 och 59 kap. finns nummer som omfattar högstyrkegarn och vävnader av högstyrkegarn.

Med högstyrkegarn förstås garn som har en tenacitet uttryckt i cN/tex (centinewton per tex) som är större än vad som anges nedan:

6. Töjfibergarn och texturerat garn

(Se anm. 13 till elfte avd.)

Töjfibergarn är definierat i anm. 13 till elfte avd. Det bör observeras att däri omnämnt texturerat garn är definierat i anv. till nr 5402.31 – 5402.39.

C. Vävnader

Med vävnader enligt 50 – 55 kap. avses varor som framställs på vävstolar genom korsning av varp och väft av textilgarner (oavsett om dessa garner klassificeras enligt 50 – 55 kap. eller utgör surrningsgarn enligt nr 5607), förgarner, monofilament eller remsor e.d. enligt 54 kap., chainettegarn, flätor eller band (inbegripet band som består av sammanklistrade parallella trådar eller fibrer). Vissa vävnader klassificeras emellertid inte enligt 50 - 55 kap., t.ex.:

Med de inskränkningar som följer av bestämmelserna i a – d ovan anses som vävnader enligt 50 – 55 kap. (med tillämpning av anm. 9 till elfte avd.) även textilvaror som består exempelvis av:

Produkterna kännetecknas av att garnerna inte är sammanflätade som i vanliga vävnader utan är sammanfogade i bindpunkterna genom klistring eller sammansmältning.

Dessa textilvaror kallas ibland förstärkningsnät. De används bl.a. för förstärkning av andra material (plast, papper etc.). De används också exempelvis inom jordbruket för att skydda grödor.

Vävnader enligt 50 – 55 kap. kan vara oblekta, tvättade, blekta, färgade, tillverkade av olikfärgade garner, tryckta, marmorerade, merceriserade, glättade, moarerade, ruggade, mönsterpressade, valkade, gaserade (svedda) etc. 50 – 55 kap. omfattar också mönstervävda vävnader samt broscherade vävnader, i vilka mönster har erhållits genom att införa extra varp- eller väfttrådar under vävningen. Sådana vävnader anses inte som broderier.

50 – 55 kap. omfattar också vävnader i vilka väfttrådarna på vissa ställen har etsats bort för att erhålla mönstereffekter på de ställen där såväl varp- som väfttrådar har lämnats kvar (t.ex. vissa vävnader med varptrådar av viskos och väfttrådar av acetat, i vilka väfttrådarna delvis har etsats bort med hjälp av ett lösningsmedel).

Förklarande anmärkningar till undernummer

Vävnader av olikfärgade garner

Vävnader som består helt eller delvis av tryckta garner med olika färg eller som består av tryckta garner med olika nyanser av samma färg anses som "vävnader av olikfärgade garner" och inte som "färgade vävnader" eller "tryckta vävnader".

Vävbindningar

Tvåskaftsbindning är definierad i kompletterande anmärkning 1 ij till elfte avd. som en "vävbindning i vilken varje väfttråd går omväxlande över och under efter varandra följande varptrådar och varje varptråd går omväxlande över och under efter varandra följande väfttrådar".

Denna vävbindning visas schematiskt nedan:

Tvåskaftsbindning är den enklaste och vanligaste vävbindningen. På vävnader med tvåskaftsbindning är bägge sidorna alltid identiskt lika därför att samma antal varp- och väfttrådar är synliga på båda sidor.

I kypertbindning binds den första varptråden av den första väfttråden, den andra varptråden av den andra väfttråden, den tredje varptråden av den tredje väfttråden osv. Stigningstalet för denna typ av väv är ett för både varp och väft. Bindningsrapporten, dvs. det antal varp-och väfttrådar som behövs för att upprepa mönstret, är alltid större än två. Den tätaste kypertbindningen är den i vilken väfttrådarna går över två varptrådar. Detta är 3-bindig kypert. I 4-bindig kypert går väfttråden över tre varptrådar.

Mellan stadkanterna i en väv med kypertbindning löper diagonala ränder vilka har uppstått på grund av den stegvisa förskjutningen av korsningspunkterna. Dessa bildar åsar och det hela ger ett intryck av att vävbindningen är diagonal. Ränderna kan gå från höger till vänster eller från vänster till höger. Skillnad görs mellan väftkypert där väfttråden är mera framträdande och varpkypert där varptråden är mera framträdande. Båda dessa kypertvävnader är olika på rätsidan och avigsidan. Det finns emellertid en typ av kypert som kallas dubbelsidig kypert eller liksidig kypert och som har samma utseende på bägge sidor.

Dubbelsidig kypert eller liksidig kypert har alltid regelbunden bindningsrapport. Varp- och väfttrådarnas läge är detsamma på båda sidorna; endast riktningen på diagonalränderna är omvänd. Den enklaste bindningen är 4-bindig liksidig kypert: varje varptråd ligger över två på varandra följande väfttrådar och under de följande två.

Det bör observeras att de varunummer under nr 5208, 5209, 5210, 5211, 5513 och 5514 som avser vävnader "med 3-bindig eller 4-bindig kypert", innefattat dubbelsidig kypert eller liksidig kypert, endast omfattar vävnader med de bindningsmönster som visas nedan:

II. 56 – 63 kap.

56 – 63 kap. omfattar vissa speciella vävnader och andra textilvaror, som inte är nämnda eller inbegripna i 50 – 55 kap. (t.ex. luggvävnader; band; sniljgarn, överspunnet garn, flätor, galoner och andra snörmakeriarbeten enligt nr 5606 eller 5808; tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar; spetsar; broderier på vävnader eller andra textilvaror; trikåvaror). 56 – 63 kap. innefattar också konfektionerade artiklar, med undantag av vissa varor som klassificeras enligt andra avdelningar i tulltaxan.

Konfektionerade artiklar

Enligt anm. 7 till denna avdelning betyder ordet "konfektionerade" i 56– 63 kap.:

1. skurna till annan form än kvadratisk eller rektangulär, t.ex. tillskärningsmönster av textilmaterial; varor med "tandade kanter"(t.ex. vissa putsdukar) anses också som konfektionerade;
   
2. färdigutformade och färdiga för användning (eventuellt efter isärklippning) och inte i behov av sömnad eller vidare bearbetning. Av denna beskaffenhet är t.ex. varor som är stickade eller virkade till sin slutliga form, vissa putsdukar, handdukar, borddukar, halsdukar och filtar, vilkas kanter har fransar bildade av varp- och/eller väfttrådarna. Sådana varor kan ha vävts separat, men de kan också ha klippts av längdvaror, som på regelbundna avstånd har ränder med trådar endast i en riktning (vanligen varpriktningen). Dessa längdvaror, som utgör färdiga varor efter en enkel isärklippning tvärs över de delar som bildar de delande ränderna, anses likaså utgöra konfektionerade artiklar.
   Kvadratiska eller rektangulära artiklar som endast har skurits ut ur större stycken men som inte har bearbetats vidare och inte heller har fransar som har bildats vid isärklippning anses inte vara "färdigutformade och färdiga för användning" i den mening som avses i denna anmärkning. Att sådana artiklar ibland föreligger i hopvikt skick eller förpackade (t.ex. för försäljning i detaljhandeln) påverkar inte klassificeringen;
   
3. tillskurna och försedda med minst en värmeförseglad kant med en synligt V-formad eller sammanpressad bård och med de andra kanterna behandlade såsom beskrivs i ett annat led i denna anmärkning, dock inte sådana varor med skurna kanter vilkas upprispning förhindrats genom smältskärning eller på annat enkelt sätt;
   
4. fållade eller försedda med knuten frans (knuten av vävtrådar med eller utan hjälp av särskilda fästtrådar) i någon av kanterna (t.ex. fållade näsdukar samt dukar med knutna fransar), dock inte sådana varor som har skurna kanter vilkas upprispning förhindras av kaststygn eller på annat enkelt sätt;
   
5. tillskurna och bearbetade genom utdragning av trådar, vilket innebär att vissa varp- eller väfttrådar dras ut efter vävningen utan att materialet bearbetas ytterligare (t.ex. genom brodering). Vävnadsstycken av detta slag är ofta avsedda att bearbetas vidare till finare underkläder;
   
6. hopfogade genom sömnad, klistring eller på annat sätt. Dessa varor som är mycket vanliga innefattar kläder. Det bör emellertid observeras att längdvaror som består av två eller flera längder av ett och samma material som har hopskarvats i ändarna samt längdvaror som består av två eller flera på varandra lagda och sammanfogade skikt inte anses som konfektionerade artiklar. Detsamma gäller textilvaror som längdvara, som består av ett eller flera lager av dukvara av textilmaterial vilka är sammanfogade med stoppningsmaterial genom sömnad eller på annat sätt;
   
7. stickade eller virkade till sin slutliga form, antingen föreliggande som separata artiklar eller i sammanhängande längder.
   

Förklarande anmärkning till undernummer

Produkter enligt 56 – 63 kap. med lugg (skuren eller oskuren), inbegripet frottévävnader o.d.
Bestämmelserna i anm. 2 B b till elfte avd. skall tillämpas även om bottenvävnaden är delvis synlig på den luggförsedda sidan.

III. Textilvaror i vilka gummitrådar ingår

Enligt anm. 10 till denna avdelning klassificeras elastiska textilvaror i vilka gummitrådar ingår enligt elfte avd.

Tråd och rep av gummi, textilöverdragna, är inbegripna i nr 5604.
Andra textilvaror i vilka gummitrådar ingår klassificeras i allmänhet enligt 50 – 55, 58 eller 60 – 63 kap. alltefter beskaffenheten.

IV. Textilvaror som innehåller kemiska, mekaniska eller elektroniska komponenter

Vid tillämpningen av anmärkning 15 till denna avdelning ska textilvaror, plagg och andra textilartiklar med kemiska, mekaniska eller elektroniska komponenter som medför kompletterande funktioner, antingen i form av inbyggda komponenter eller som utgör en del av textilfibern eller vävnaden, klassificeras enligt respektive nummer i avdelning XI, förutsatt att de behåller den huvudsakliga karaktären av varor enligt denna avdelning. Textilvarorna kan vara avsedda att bäras som klädesplagg.

V. Standardatmosfärer för konditionering och provning av textilier

A. Tillämpningsområde

Standardatmosfärer för konditionering och bestämning av fysiska och mekaniska egenskaper hos textilier kännetecknas och används enligt följande:

B. Definitioner

Anm. Adjektivet "tempererad" som används ovan har valts för den begränsade användningen inom textilindustrin.

C. Förkonditionering

Innan en textilvara konditioneras kan det vara nödvändigt med förkonditionering. Om så är fallet skall textilvaran försättas i ett ungefärligt jämviktstillstånd i en atmosfär som har en relativ fuktighet av mellan 10 och 25 % och en temperatur av högst 50 °C.

Dessa förhållanden kan erhållas genom att värma upp luft som har 65 % relativ fuktighet och en temperatur av 20 °C till en temperatur av50 °C.

D. Konditionering

Innan en textilvara provas för att bestämma en fysisk eller mekanisk egenskap skall den konditioneras genom att placeras i standardtempererad atmosfär på ett sådant sätt att luften strömmar fritt genom textilvaran och denna skall hållas kvar där under den tid som behövs för att den skall komma i jämvikt med atmosfären.

Om inte annat anges i metodbeskrivningen skall textilvaran anses vara i jämvikt med atmosfären när successiva vägningar med två timmars mellanrum av den för strömmande luft utsatta textilvaran inte visar några viktförändringar som är större än 0,25 %.

E. Provning

Fysiska och mekaniska provningar av textilvaror utförs i konditionerat tillstånd i den standardtempererade atmosfären utom i speciella fall (t.ex. vid provningar i vått tillstånd).

50 kap. Natursilke

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

Med natursilke avses i detta kapitel inte bara fibrer som alstras av larverna av mullbärsspinnaren (Bombyx mori) utan också fibrer som erhålls från liknande insekter (t.ex. Bombyx textor), s.k. vildsilke. Bland de olika slagen av vildsilke – det kallas så på grund av att de larver som alstrar silket endast mycket sällan odlas – är tussahsilket det viktigaste. Detta erhålls från en silkesmask som lever på ekar. Även spindelsilke samt mussel- eller byssussilke (trådar som musslor av släktet Pinna fäster sig med vid klipporna) klassificeras enligt detta kapitel.

I stort sett omfattar detta kapitel natursilke, inbegripet sådana blandvaror som klassificeras som silke, i olika bearbetningsstadier från och med råmaterial till och med vävnader. Det omfattar också gut.

Detta nummer tillämpas endast för sådana kokonger som kan avhasplas till råsilke enligt nr 5002. Kokonger som inte är lämpliga för avhaspling klassificeras enligt nr 5003.

Silkeskokonger är vanligen vit- eller gulaktiga eller ibland grönaktiga.

5002 Råsilke, inte snott eller tvinnat

Råsilke erhålls genom avhaspling av filamenten från kokongerna. Eftersom de filament (baves) som bildar kokongerna är mycket fina förenas flera filament (vanligen 4 – 20) under avhasplingen. Dessa filament (grègesilke) häftar då vid varandra genom det silkelim (sericin) som omger dem. Under avhasplingen får råsilkefilamenten löpa runt sig själva, för att filamentens jämnhet och regelbundenhet skall förbättras, torkningen påskyndas och brister hos de enskilda filamenten utjämnas. Vid avhasplingen uppstår ofta en mycket svag snodd hos råsilkefilamenten, som i detta skick inte bör förväxlas med snott, enkelt garn enligt nr 5004.

Råsilke är vanligen vit- eller gulaktigt eller ibland grönaktigt. Det omfattas av detta nummer även om det är avkokt (dvs. befriat från silkelimmet genom behandling med varma tvållösningar, utspädda alkalilösningar etc.) eller färgat, men inte om det är snott eller tvinnat. Råsilke förekommer vanligen i långa längder antingen på koniska bobiner eller i härvor av varierande vikt. Varje härva är ofta vriden till en lös knut.

Råsilke som är snott eller tvinnat klassificeras enligt nr 5004.

Detta nummer omfattar allt slags avfall av natursilke, obearbetat eller i olika bearbetningsstadier före spinningen till garn, bl.a.:

A. Avfall från råmaterialet:

1. silkeskokonger som inte är lämpliga för avhaspling: genomstungna eller sönderrivna kokonger med avslitet filament (skadade av larven själv, av parasiter eller på annat sätt); kokonger som är så svårt skadade att filamentet, trots att det inte är avslitet, skulle brista på de skadade ställena under avhasplingen; mycket fläckiga eller smutsiga kokonger, med eller utan insekten; etc.
2. flocksilke (blazes), som utgör ett nätverk av lösa, tilltrasslade filament, med vilka silkesmasken spinner om kokongen för att hålla fast den vid grenen. Detta nätverk innehåller ofta bitar av blad eller kvistar.

B. Avfall från avhasplingen av kokongerna, t.ex.:

1. flocksilke (frisons), dvs. de grova trådar som bildar kokongens yttre lager. Dessa trådar avlägsnas först med små borstar och skärs sedan bort, så att den avhasplingsbara delen av kokongen blir kvar. I handeln förekommer de som trassliga nystan eller buntar;
2. kokonger som under avhasplingen har befunnits felaktiga och därför kasserats (ibland benämnda "bassinés");
3. teletter (peletter), dvs. den icke avhasplingsbara del av den tråd som bildar den inre delen av kokongen och ännu omsluter insekten, samt pelader, som man får genom blötning av teletter i varmt vatten, avlägsnande av insekten och torkning.

C. Avfall från spinning, spolning eller vävning, vilket består av avslitet eller knutigt garn eller av hoptrasslade fibrer eller garner.

D. Schappesilke erhålls genom kamning av avkokt avfallssilke.Schappesilke föreligger först i form av skikt eller flor av mer eller mindre parallella fibrer, men vid ett senare tillverkningsstadium omformas det till smalare band eller till förgarn. Dessa olika former av silket, som ännu inte har spunnits till garn, klassificeras också enligt detta nummer. Förgarn, som vanligen är lätt snott, har efter genomgång av förspinningsmaskinerna ungefär samma finhet som enkelt garn enligt nr 5005, med vilket det inte bör förväxlas.

E. Bourettesilke är den återstod som uppstår när avfallssilke kammas för att schappesilke skall erhållas. Denna återstod som är av sämre kvalitet än schappesilke, eftersom den består av kortare fibrer, kan inte kammas ytterligare. Den kan emellertid kardas och underkastas andra bearbetningar före spinningen. På så sätt bearbetat bourettesilke klassificeras också enligt detta nummer, under förutsättning att det ännu inte har spunnits till garn.

F. Kardavfall (combings, blousses, Kämmlinge), vilket består av mycket korta fibrer och som utgör återstoden vid kardning av bourettesilke.

G. Rivet avfall och riven lump.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer tillämpas för snott eller tvinnat natursilke, dvs. för garn som har erhållits genom snodd eller tvinning av en eller flera råsilketrådar enligt nr 5002.

Numret omfattar dock inte garn av natursilke i detaljhandelsuppläggningar (nr 5006) och inte heller garn som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke (nr 5607) (se avsnitt I B 2 och 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn enligt detta nummer skiljer sig från garn som har spunnits av avfall av natursilke, enligt något av följande tulltaxenummer, genom att det består av filament. Det finns många slag av natursilkegarner, såsom:

1. enkelt garn (stundom benämnt "poils") som erhålls genom snodd av enkel råsilketråd. Hårdsnodda garner av detta slag kallas ofta "poils crèpes" eller "mousselines";
2. tramsilke, som erhålls genom lös tvinning av två eller flera osnodda råsilketrådar. Detta används som väftgarn;
3. kräppsilke, vilket i allmänhet utgör hårdtvinnat tramsilke;
4. organsinsilke, vilket sammantvinnas av två eller flera råsilketrådar som tidigare erhållit försnodd åt motsatt håll mot eftersnodden. Grenadinsilke utgör hårdsnott organsinsilke. Såväl organsin- som grenadinsilke används huvudsakligen som varpgarn.

Alla ovannämnda garner kan vara avkokta eller appreterade.

Detta nummer omfattar inte imiterad katgut av natursilke (nr 5604).

Detta nummer omfattar enkelt garn som har erhållits genom spinning av avfall av natursilke enligt nr 5003 samt tvinnat (flertrådigt) garn som har framställts av sådant enkelt garn.

Numret omfattar dock inte sådant garn i detaljhandelsuppläggningar (nr 5006) och inte heller garn som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke enligt nr 5607 (se avsnitt I B 2 och 3 i allm. anv. till elfte avd.).

A. Garn spunnet av schappesilke

Garn spunnet av schappesilke skiljer sig från garn av natursilke enligt föregående nummer genom att det består av korta fibrer. Fibrerna, som kan var upp till 20 cm långa, ligger parallellt i garnet, vilket ger det en jämn, mjuk och tämligen glänsande yta. Dessa kännetecken gör det lätt att skilja schappesilkegarn från bourettesilkegarn.

B. Garn spunnet av bourettesilke

Garn av bourettesilke är av mycket sämre kvalitet än garn av schappesilke. Det består av fibrer av varierande längd, vanligen mindre än 5 cm. Eftersom fibrerna inte har kammats utan endast kardats, är de vanligen lätt tilltrasslade och bildar på sina ställen små knutar. Garn av bourettesilke saknar därför den styrka och regelbundenhet som finns hos garn som är spunnet av schappesilke och företer en tämligen matt yta.

Garn enligt detta nummer kan vara behandlat på de sätt som är beskrivna i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Numret omfattar inte imiterad katgut av natursilke (nr 5604).

A. Garn av natursilke samt garn spunnet av avfall av natursilke

Denna grupp omfattar garn enligt nr 5004 och 5005 i detaljhandelsuppläggningar (ang. sådana uppläggningar se avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

B. Gut

Gut erhålls genom att man tar ut och sträcker silkesubstansen (fibroinmassan) från silkesmaskar, som, när de är färdiga att spinna sina kokonger, dödas genom nedsänkning i utspädd ättiksyra. Gut är inte så smidig som tagel men mera glansig och förekommer vanligen inte i längder över 50 cm.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av natursilke eller av avfall av natursilke.

Bland dessa kan nämnas:

1. habutai, shantung, tussah och andra ostasiatiska vävnader;
2. kräpp;
3. genomskinliga vävnader, t.ex. muslin, grenadin och voile;
4. täta vävnader, såsom taft, satin, faille, moaré och damast.

Numret omfattar inte vävnader enligt 57 – 59 kap. (t.ex. siktduk enligt nr 5911).

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 5007.20

Nr 5007.20 omfattar endast vävnader som innehåller minst 85 viktprocent natursilke eller avfall av natursilke, annat än bourettesilke. Bourettesilke får inte inräknas i de 85 viktprocenten.

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

I stort sett omfattar detta kapitel ull samt fina eller grova djurhår i olika bearbetningsstadier från och med råmaterial till och med vävnader, inbegripet sådana blandvaror som skall klassificeras som varor av ull eller djurhår. Det omfattar också garn och vävnader av tagel men däremot inte tagel och tagelavfall enligt nr 0511. Enligt anm. 4 till 5 kap. förstås med "tagel" hår från manar och svansar av hästdjur, nötkreatur och andra oxdjur.

Med "ull" förstås i hela tulltaxan de naturliga fibrer som växer på får eller lamm. Ullfibrer består väsentligen av ett äggviteämne benämnt keratin och har en karakteristisk fjällig yta. De är elastiska och utomordentligt hygroskopiska (absorberar fukt från luften) och har i regel utpräglad filtningsförmåga. Ull är svårantändlig men förkolnar och avger då en lukt som påminner om lukten av bränt horn.

Detta nummer omfattar okardad och okammad ull, oavsett om denna har erhållits genom klippning av levande djur eller av pälsen från döda djur (klippull) eller har avlägsnats från oberedda skinn efter en jäsningsprocess (s.k. svettning) eller lämplig kemisk behandling (skinnull).

Okardad och okammad ull förekommer i allmänhet i form av:

A. Fetull, inbegripet fårtvättad ull.

Fetull är sådan ull som ännu inte har tvättats eller rengjorts på annat sätt. Den innehåller därför ullfett och ullsvett och ibland en avsevärd mängd föroreningar (kardborrar, frön, jord etc.). Klippt fetull är ofta i form av s.k. "fällar" (fleeces) som mer eller mindre har djurpälsarnas konturer.

Skinnull avlägsnas från får- eller lammskinn genom en jäsningsprocess (svettning) i vilken ullfibrerna och skinnet underkastas en kombinerad värme- och fuktbehandling. Den kan också tas bort genom att köttsidan på skinnen behandlas med en lösning av natriumsulfid eller kalk. Sådan ull känns igen på närvaron av hårrötter.

Fårtvättad ull är sådan ull som har tvättats i kallt vatten antingen medan den ännu sitter kvar på djuret eller (sedan djuret slaktats) innan ullen har tagits bort från skinnet. Den är inte fullständigt rengjord.

Fetull är vanligen gulaktig. En del fetull är dock grå, svart, brun eller rödbrun.

B. Avfettad ull, inte karboniserad.
Denna grupp omfattar bl.a.:

1. varmtvättad ull – ull som är tvättad enbart med varmt vatten och befriad från det mesta av ullfettet och de jordartade föroreningarna;
2. rentvättad ull – ull från vilken fettet nästan fullständigt har avlägsnats genom tvättning med varmt vatten och tvål eller andra rengöringsmedel eller med alkalilösningar;
3. ull som är behandlad med flyktiga lösningsmedel (såsom bensen och koltetraklorid) för att avlägsna fettet;
4. ull som är behandlad med kyla – denna ull har utsatts för så låg temperatur, att fettet stelnar. Fettet blir då så sprött att det lätt kan avlägsnas i form av damm tillsammans med en stor del av de föroreningar som binds av ullfettet.

Tvättad och avfettad ull innehåller ännu i regel små mängder fett och vegetabiliska ämnen (kardborrar, frön etc.). De vegetabiliska ämnena avlägsnas senare på mekanisk väg (se anv. till nr 5105) eller genom karbonisering.

C. Karboniserad ull.

Genom karbonisering avlägsnas alla vegetabiliska ämnen som finns kvar i ull enligt B ovan. Ullen sänks ned i ett bad, som vanligen innehåller oorganiska syror eller sura salter och vilket förstör de vegetabiliska ämnena men inte påverkar ullfibrerna.

Blekning, färgning eller andra bearbetningar före kardningen eller kamningen inverkar inte på klassificeringen av ull enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte:

1. Med fina djurhår förstås i hela tulltaxan hår från alpacka, lamadjur, vikunja, kamel, dromedar, jak, angoraget (mohair), tibetget, kashmirget (cashmere) och liknande getter, kanin (inbegripet angorakanin), hare, bäver, nutria och bisamråtta (se anm. 1 b till 51 kap.).
   Fina djurhår är i allmänhet mjukare och mindre krusiga än ull. Hår av alpacka, lama, vikunja, kamel, dromedar, jak, angoraget, kashmirget (cashmere) eller liknande getter samt angorakanin spinns i allmänhet liksom ull till garn. Det används också för tillverkning av peruker och dockhår.
   Andra fina djurhår (dvs. hår av hare, vanlig kanin, bäver, nutria och bisamråtta) är vanligen inte lämpliga för spinning utan används för tillverkning av filt samt som stoppnings- och fyllnadsmaterial etc.
2. Med grova djurhår förstås i hela tulltaxan alla andra djurhår som inte är nämnda i punkt 1 ovan, med undantag av ull (nr 5101), hår från manar och svansar av hästdjur, nötkreatur och andra oxdjur (tagel – nr 0511); borst och andra hår av svin, hår av grävling samt andra djurhår för borsttillverkning (nr 0502) (se anm. 1 c till 51 kap.).
   Bland grova djurhår enligt detta nummer märks särskilt hår från pälsbeklädnaden av hästdjur, nötkreatur och andra oxdjur samt från vanlig get, hund, apa och utter.
   Grova djurhår används i allmänhet för tillverkning av grovt garn eller grova vävnader, filt och mattor samt för stoppnings- och fyllnadsändamål.
   Djurhår uppsamlas vid hårfällningen, klipps av levande djur eller avlägsnas från oberedda hudar etc. De omfattas av detta nummer endast om de är okardade och okammade. Tvättning, blekning, färgning eller konstlockning inverkar däremot inte på klassificeringen av djurhår enligt detta nummer. Konstlockning används huvudsakligen på grova djurhår för stoppningsändamål.
   
   

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 5102.11

Med ”av kashmirget” i nr 5102.11 förstås den fina mjuka undre hårbeklädnaden (dunig ull) av den getras som har sitt ursprung i Kashmir men som nu föds upp i många andra regioner av världen. Vid tillämpning av detta undernummer skall ingen hänsyn tas till den region där djuren föds upp.
 

Detta nummer omfattar i stort sett allt avfall (annat än rivet avfall och riven lump) av ull eller av fina eller grova djurhår, dvs. avfall som tas till vara under den serie av behandlingar som omvandlar råull eller andra råa djurhår till tvättade, kardade, kammade, spunna, vävda, trikåstickade etc. produkter.

Bland avfall som omfattas av detta nummer märks:

1. avfall från kamning, kardning och andra bearbetningar som föregår spinningen, såsom kamavfall (noils), vilket utgör det viktigaste avfallet och består av korta fibrer som har avlägsnats vid kamningen; kambandsändar, vilka utgör avfallsbitar av fiber- och kamband; kardavfall, t.ex. avfall som innehåller kardborrar o.d.; fibrer som har erhållits vid rensning av kardvalsar;
2. garnavfall, såsom avslitet, knutigt eller hoptrasslat garn, som har uppsamlats under spinning, spolning, vävning, trikåstickning etc.;
3. avfall från sortering eller tvättning (uppsamlas från tvättkar eller tvättmaskiner);
4. avfall av ull eller andra djurhår från gamla madrasser.

En del avfall kan vara impregnerat med olja från maskinerna eller vara blandat med damm eller andra föroreningar (t.ex. av vegetabiliskt ursprung). Avfall kan alltefter beskaffenheten användas för spinning, stoppningsändamål etc. Det klassificeras enligt detta nummer även om det är karboniserat, blekt, färgat etc.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar rivet avfall och riven lump av ull eller av fina eller grova djurhår. Varorna erhålls genom rivning av lump av trikåvaror, vävnader etc. eller genom rivning av avfallsgarn som har erhållits vid spinning, vävning, trikåstickning etc.

Som riven ull (regenererad ull eller konstull) räknas bl.a.:

1. shoddy och mungo, som erhålls genom rivning av garn eller lump av kardad eller kammad ull;
2. extraktull, som erhålls genom rivning av den ull som återstår när vegetabiliska fibrer (t.ex. bomull) eller konststapelfibrer har avlägsnats ur halvyllelump, vanligen genom syrabehandling.

Rivet avfall och riven lump av ull eller av fina eller grova djurhår spinns vanligen till garn, med eller utan inblandning av nya fibrer, vilket används för tillverkning av vävnader och dukvaror av trikå. De används också för tillverkning av filt eller för stoppnings- eller fyllnadsändamål.

Rivet avfall och riven lump klassificeras enligt detta nummer även om de är blekta eller färgade.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar:

1. ull samt fina eller grova djurhår (inbegripet avfall samt rivet avfall och riven lump), som har kardats före spinning till kardgarn;
2. ull och fina djurhår som har kammats efter en sträcknings- eller kardningsprocedur.

Ändamålet med kardningen (som sker i speciella kardmaskiner) är att reda ut fibrerna, lägga dem mer eller mindre parallellt och helt eller nästan helt befria dem från de främmande beståndsdelar (för det mesta vegetabiliska) som de ännu kan innehålla. Fibrerna föreligger efter kardningen i form av ett flor (kardflor) eller strängar (kardband).

Vid framställning av kardgarnsvaror delas detta flor eller dessa strängar i längdriktningen i talrika strimlor, som sedan rullas eller valkas till slubbgarn. Genom denna behandling häftar fibrerna bättre vid varandra och spinningen till garn underlättas. Slubbgarnet lindas upp på bobiner och kan utan vidare bearbetning användas för spinning till kardgarn.

Vid framställning av kamgarnsvaror kan två skilda metoder användas: antingen kammas kardflor eller kardband eller också underkastas ull eller andra djurhår före kamningen och utan att först kardas en förarbetning i sträckningsmaskiner (s.k. gillboxar), vilka åtskiljer och sträcker fibrerna.

Vid den följande kamningen avlägsnas de korta fibrerna, huvudsakligen i form av ett flockartat, oredigt avfall (noils), medan de återstående fibrerna läggs parallellt i form av strängar (kamband). Kvarvarande vegetabiliska föroreningar avlägsnas då tillsammans med avfallet. Kambandet sträcks sedan, så att en likformig blandning av olika långa fibrer erhålls, och sedan lindas det upp i form av ett nystan (top). Sådana material, huvudsakligen djurhår, vilka inte lätt kan nystas, lämnar ofta detta bearbetningsstadium i form av ett upprullat band, hårt pressat mellan två pappersark och benämnt "bumped top". De kammade produkterna genomgår en serie sträcknings- och dubbleringsprocedurer som omvandlar dem till förgarn. Detta upplindas på bobiner för vidare spinning till kamgarn.

Detta nummer omfattar ovannämnda kardflor, kardband, slubbgarn, kamband (tops) och förgarn, ävensom kam- och kardband som avsiktligt har skurits eller slitits av i korta enhetliga längder.

Detta nummer omfattar också kammad ull i bulk. Denna ull, som i allmänhet är tvättad, är ull som på mekanisk väg har befriats från vegetabiliska föroreningar i de vanliga kard- och kammaskiner som används för att framställa ulltops för spinning till kamgarn. Sedan kambandet har lämnat kammaskinen sträcks det och slits av till oregelbundna, luddiga tussar som sedan packas i balar. Varan har kort fiberlängd (genomsnittlig fiberlängd mindre än 45 mm) och är lämplig för kardgarns- eller bomullsspinning men inte för kamgarnsspinning. Den måste därför kardas om före spinningen. Till utseendet liknar den luddig tvättad ull utan synliga vegetabiliska beståndsdelar.

Det bör observeras att förgarn kan ha ungefär samma diameter som enkelt garn enligt nr 5106–5110 och även vara lätt snott. Då det emellertid ännu inte spunnits, anses det inte utgöra garn och klassificeras därför enligt detta nummer.

Sådana bearbetningar som blekning eller färgning inverkar inte på klassificeringen av varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 5105.31

Anv. till HS-nr 5102.11 gäller i tillämpliga delar även för varor enligt HS-nr 5105.31.

Detta nummer omfattar kardgarn av ull, såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt), dvs. garn som har erhållits genom spinning av slubbgarn av kardad (men inte kammad) ull. Det omfattar också s.k. halvkamgarn, som är framställt av kardband (inte kammade) som har genomgått samma spinningsprocedur som kamgarn. Alla dessa garner är vanligen upplindade på bobiner eller koniska rullar.

Detta nummer omfattar också garn som är framställt av kammad ull i bulk, vilken är beskriven i anv. till nr 5105.

Garn i detaljhandelsuppläggningar omfattas inte av detta nummer (se föreskrifterna i avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn enligt detta nummer består av korta fibrer eller av en blandning av långa och korta fibrer, vilka inte ligger parallellt utan ofta är hoptrasslade. Det är i allmänhet ojämnare och vanligen lösare snott än kamgarn.

Garn enligt detta nummer kan ha undergått de bearbetningar som är omnämnda i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Tvinnat (flertrådigt) garn, i vilket några parter består av kardad ull och några av kammad ull, klassificeras enligt nr 5106 eller nr 5107, allteftersom den kardade eller den kammade ullen dominerar viktmässigt.

Detta nummer omfattar kamgarn av ull, såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt), dvs. garn som har erhållits genom spinning av förgarn av kammad ull.

Garn i detaljhandelsuppläggningar omfattas inte av detta nummer (se föreskrifterna i avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Kamgarn skiljer sig från kardgarn genom att det är slätt och jämnt. Fibrerna ligger parallellt och korta och hoptrasslade fibrer har avlägsnats genom kamningen.

Garn enligt detta nummer kan ha undergått de bearbetningar som är omnämnda i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Numret omfattar inte garn av kardad ull som har framställts av kammad ull i bulk och inte heller s.k. halvkamgarn (nr 5106).

Detta nummer omfattar garn, såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt), som har erhållits genom spinning av förgarn av kardade eller kammade fina djurhår (se anv. till nr 5102, där det förklaras vad som menas med fina djurhår).

Garn i detaljhandelsuppläggningar omfattas inte av detta nummer (se föreskrifterna i avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn enligt detta nummer används huvudsakligen för tillverkning av trikåvaror, luggvävnader, pälsimitationer, vävnader till vissa lätta klädesplagg (t.ex. av alpacka) samt till överrockar och filtar (t.ex. av kamel- eller dromedarhår).

Garn enligt nr 5108 kan ha undergått de bearbetningar som är omnämnda i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Detta nummer omfattar kardgarn och kamgarn av ull eller fina djurhår i detaljhandelsuppläggningar (ang. sådana uppläggningar se avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Detta nummer omfattar:

1. Garn, såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt), som har erhållits genom spinning av förgarn av grova djurhår (se anv. till nr 5102, där det förklaras vad som menas med grova djurhår).
   Garn av grova djurhår används för tillverkning av grova vävnader och vävnader till mellanfoder samt av varor för tekniskt bruk.
2. Garn av tagel. Dessa garner erhålls genom spinning, oftast av kortare tagelstrån (t.ex. från manen på hästdjur eller svansen på nötkreatur). De mycket längre tagelstråna från svansen på hästdjur kan inte spinnas. De knyts ofta ihop ände mot ände och bildar ändlösa filament, som används som varptrådar vid tillverkningen av vissa tagelvävnader. Med hänsyn till användningen klassificeras detta slags filament också enligt detta nummer. Däremot klassificeras enskilda tagelstrån, som inte är hopknutna, enligt nummer 0511. Tagelgarn som består av en bunt tagelstrån som lindats eller överspunnits med garn av bomull eller av annat textilmaterial klassificeras enligt detta nummer.
   
   

Garn enligt detta nummer kan ha undergått de bearbetningar som är omnämnda i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av kardgarn av ull eller fina djurhår.

Dessa vävnader kan vara av många olika slag, t.ex. kostymtyger, flanell, melton och andra vävnader till kläder, filtar, heminredning etc.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av kamgarn av ull eller fina djurhår.

Dessa vävnader kan vara av många olika slag, t.ex. kostymtyger och andra vävnader till kläder, heminredningsvävnader etc.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av grova djurhår enligt nr 5102, eller av tagelgarn enligt nr 5110. Vävnader av tagel kan emellertid också vara tillverkade av enkelt tagel enligt nr 0511.

Vävnader av grova djurhår används i möbler, som mellanfoder i kläder etc.

Vävnader av enkelt tagel framställs i allmänhet för hand i speciella vävstolar. Med hänsyn till taglets ringa längd (20 – 70 cm) förekommer dessa vävnader vanligen i små stycken och används huvudsakligen till siktar.

Andra tagelvävnader används i stor utsträckning som mellanfoder i kläder.

Numret omfattar inte vävnader för tekniskt bruk enligt nr 5911.

52 kap. Bomull

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

I stort sett omfattar detta kapitel bomullsfibrer i olika bearbetningsstadier från och med råmaterial till och med vävnader, inbegripet sådana blandvaror som skall klassificeras som varor av bomull.

De frön som finns i fröhusen (kapslarna) hos bomullsväxten (Gossypium), är täckta med bomullsfibrer. Den väsentliga beståndsdelen i dessa fibrer är cellulosa. Fibrerna är täckta av ett vaxartat ämne. Deras yta är slät och deras naturliga färg vit, gulaktig, brunaktig eller rödaktig. Fröna skördas när de mogna kapslarna mer eller mindre har öppnat sig. Kapslarna plockas inte utan bomullsfibrerna avlägnas vanligen från de på växten kvarsittande kapslarna och bomullsfröna följer då med fibrerna. Fröna måste sedan avlägsnas i en s.k. egrenermaskin.

Detta nummer omfattar okardade och okammade bomullsfibrer i det skick de har skördats eller endast avfröade (i avfröad bomull finns fortfarande rester av kapslar eller blad och föroreningar av jord). Numret omfattar också bomullsfibrer (andra än linters och avfall) som har renats, blekts, färgats eller gjorts absorberande.

I internationell handel förekommer råbomull nästan uteslutande som avfröad bomull, vilken vanligen är förpackad i hårt sammanpressade balar. Bomull som har rensats i bomullsöppnare eller i slagmaskiner förekommer i form av lösa, breda, sammanhängande fällar.

Bomullslinters klassificeras enligt nr 1404. De fibrer som klassificeras enligt nr 5201 är vanligen mellan 1 och 5 cm långa och kan därigenom skiljas från bomullslinters, vilka består av fibrer som vanligen är mindre än 5 mm långa.

Detta nummer omfattar inte:

I stort sett omfattar detta nummer avfall av bomull som erhålls när bomullen bereds för spinning eller under spinning, vävning, trikåtillverkning etc. eller genom rivning av bomullsvaror.

Numret omfattar sålunda bl.a: kamavfall; avfall som har tillvaratagits från kard- eller kamvalsar; bomullsfibrer som har avskilts under sträckningsprocessen; kardbands-, kambands- och förgarnsrester; karddamm; hoptrasslat garn (trassel) och annat garnavfall; garn och fibrer som har erhållits genom rivning av lump.

Avfall enligt detta nummer kan innehålla fett, damm eller andra föroreningar eller vara rensat, blekt eller färgat. Det kan användas för spinning eller för andra ändamål.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar bomull (inbegripet rivet avfall och riven lump samt annat avfall av bomull) som har kardats eller kammats, oavsett om det har ytterligare beretts för spinning eller inte.

Huvudändamålet med kardningen är att reda ut bomullsfibrerna, lägga dem mer eller mindre parallellt och helt eller nästan helt befria dem från de främmande beståndsdelar som de ännu kan innehålla. Fibrerna föreligger efter kardningen i form av breda fiberflor (vadd), som vanligen sammanförs till kardband. Dessa band kan även kammas till kamband innan de omvandlas till förgarn.

Genom kamningen, som huvudsakligen förekommer vid spinning av långfibrig bomull, avlägsnas de sista resterna av de främmande ämnen som ännu häftar vid fibrerna. De kortare fibrerna avskiljs i form av kamavfall; endast de längre fibrerna, som ligger parallellt, återstår.

Kard- och kamband undergår en serie dubblerings- och sträckningsprocedurer i sträckmaskiner och förspinningsmaskiner. I de senare omvandlas de till förgarn. Det bör observeras, att förgarn, när det lämnar förspinningsmaskinen, kan ha ungefär samma diameter som enkelt garn enligt nr 5205 eller 5206 och att det är lätt snott. Då det inte har spunnits, utgör det emellertid ännu inte garn utan klassificeras enligt nr 5203.

Kard- och kamband rullas i allmänhet upp i kannor, medan förgarn vanligen lindas upp på stora bobiner. Fiberflor rullas i regel upp på träbommar.

Varor enligt detta nummer kan vara blekta eller färgade.

Kardband av bomull som används av frisörer (s.k. frisörvadd) klassificeras enligt detta nummer, men bomullsvadd klassificeras enligt nr 5601 eller, om den är impregnerad eller överdragen med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln för medicinskt eller kirurgiskt ändamål, enligt nr 3005.

Detta nummer omfattar sytråd av bomull (se beskrivning i avsnitt I B 4 i allm. anv. till elfte avd.).

Om sådan tråd överensstämmer med definitionen på surrningsgarn etc. (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.) klassificeras den emellertid enligt nr 5607.

Sytråd omfattas av nr 5204 även om den föreligger i detaljhandelsuppläggningar och även om den har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Detta nummer omfattar bomullsgarn (annat än sytråd), såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt), som har erhållits genom spinning av förgarn enligt nr 5203, under förutsättning att det innehåller minst 85 viktprocent bomull.

Sådant garn klassificeras emellertid inte enligt detta nummer om det uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke (nr 5607) eller föreligger i detaljhandelsuppläggningar (se avsnitt I B 2 och 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn omfattas av detta nummer även om det har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Anv. till nr 5205 gäller i tillämpliga delar också för garn enligt nr 5206.

Detta nummer omfattar garn av bomull (annat än sytråd), i detaljhandelsuppläggningar (ang. sådana uppläggningar se avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) som väger högst 200 g/m2 och innehåller minst 85 viktprocent bomull.

Bomullsvävnader tillverkas i många olika utföranden och används alltefter beskaffenheten till kläder, hushållslinne, sängöverkast, gardiner och andra inredningsartiklar etc.

Detta nummer omfattar inte:

Anv. till nr 5208 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5209.

Detta nummer omfattar vävnader enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.

Numret omfattar dessa vävnader under förutsättning att de klassificeras som bomullsvävnader med tillämpning av anm. 2 till elfte avd. (se också avsnitt I A i allm. anv. till elfte avd.) och dessutom motsvarar följande beskrivning:

Vid beräkning av viktförhållandena skall man räkna med den sammanlagda vikten av ingående konstfibrer utan att göra någon åtskillnad mellan filament och stapelfibrer.

Detta nummer omfattar inte:

Anv. till nr 5210 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5211.

5212 Andra vävnader av bomull

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av bomullsgarn. Det bör emellertid observeras att numret omfattar endast vävnader med inblandning, andra än sådana enligt de föregående numren i detta kapitel och sådana som är nämnda eller inbegripna i det andra avsnittet av denna avd. (vanligen 58 eller 59 kap.).

Numret omfattar inte bindor och liknande förbandsmaterial som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

Detta kapitel omfattar i stort sett, med vissa undantag som anges i anv. till nr 5305, vegetabiliska textilmaterial (andra än bomull) i olika bearbetningsstadier från och med råmaterial till och med vävnader.

Det omfattar också pappersgarn och vävnader av pappersgarn samt sådana blandvaror som med tillämpning av bestämmelserna i anm. 2 till elfte avd. skall likställas med varor enligt detta kapitel.

Av lin finns många olika arter. Den mest kända är Linum usitatissimum. Linfibrer förekommer i linörtens stjälk som fasta knippen av bastfibrer (tågor), som sammanhålls av pektinämnen. För användning inom textilindustrin måste fibrerna skiljas från varandra och från den övriga delen av växten, i synnerhet från den inre vedaktiga delen.

Detta nummer omfattar lin som är oberett, rötat, skäktat, häcklat eller på annat sätt berett men inte spunnet, t.ex.:

A. Oberett lin.

Detta utgör lin i det skick det har skördats, även repat (dvs. med blad och frön avlägsnade).

B. Rötat lin.

Vid rötningen sönderdelas största delen av de pektinämnen som omger fibrerna, antingen genom jäsning (genom inverkan av bakterier eller mögelsvampar) eller på kemisk väg. Rötningen utförs i allmänhet genom att linet:

1. utsätts för dagg eller fukt;
2. sänks ned i långsamt rinnande vatten i floder eller åar eller i stillastående vatten i diken eller dammar;
3. sänks ned i varmt vatten i stora bassänger; eller
4. behandlas med ånga, kemikalier eller mikroorganismer.

Rötat lin torkas sedan ute i det fria eller på mekanisk väg. Fibrerna är då tillräckligt lösgjorda från den inre vedaktiga delen och från varandra för att kunna skiljas åt genom bråkning och skäktning.

C. Skäktat lin.

Linet krossas (bråkas) för att veddelen skall brytas sönder. Det skäktas sedan, dvs. veddelarna krossas för hand eller på mekanisk väg, så att linfibrerna frigörs. En del blånor och avfall uppkommer under denna bearbetning.

D. Cottoniserat lin.

Vid denna bearbetning kokas det oberedda linet först i en lösning av natriumhydroxid och dränks sedan in med natriumkarbonat. Det behandlas sedan med utspädd syra, varvid stjälkarna sönderdelas av den koldioxid som bildas, så att linfibrerna frigörs. Lin som har behandlats på detta sätt behöver inte rötas eller skäktas. Cottoniserat lin är i allmänhet blekt.

E. Häcklat (kammat) lin.

Genom häcklingen delas fiberknippena upp, fibrerna läggs parallellt och de kvarvarande främmande ämnena och alla korta eller sönderbrutna fibrer (blånor) avlägsnas. Linet är vanligen i form av ett sammanhängande, löst fiberknippe när det lämnar häcklingsmaskinerna. Fiberknippena genomgår sedan en maskin, i vilken ett ändlöst fiberband (kamband) bildas. Detta band genomgår en serie av dubblerings- och sträckningsprocedurer och omvandlas till förgarn. Kamband och förgarn omfattas av detta nummer, under förutsättning att de ännu inte har spunnits till garn. I slutskedet kan förgarn sträckas, så att det får ungefär samma tjocklek som enkelt garn och vanligen företer en lätt snodd. Det klassificeras likväl enligt detta nummer och bör inte förväxlas med enkelt garn, vilket omfattas av nr 5306.

F. Blånor och avfall av lin (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump).

Blånor består i allmänhet av olika slag av linavfall som är lämpligt för spinning. De består huvudsakligen av korta, knutiga, avslitna eller hoptrasslade fibrer, som har erhållits under de olika bearbetningarna, t.ex. skäktning, häckling (kamning) och spinning.

Numret omfattar också garnavfall från spinning, spolning och vävning, ävensom linfibrer som har erhållits genom rivning av avfallsbitar av vävnader eller av konfektionerade artiklar. Garnavfall och riven lump är vanligen avsedda att åter spinnas till garn.

Med hänsyn till fibrernas ringa längd undergår blånor och annat avfall som är avsedda för spinning vanligen inte någon häckling (kamning) utan endast kardning. Kardband och förgarn som erhålls vid kardningen omfattas också av detta nummer.

Detta nummer omfattar också avfall som är olämpligt för spinning till garn. Det uppstår huvudsakligen vid skäktningen eller kardningen och används som stoppnings- eller fyllnadsmaterial, som bindemedel i murbruk eller som råmaterial vid framställning av vissa slag av papper.

Blekning eller färgning inverkar inte på klassificeringen av varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 5301.21

Detta nummer omfattar också skäktat lin som har erhållits av blånor.

Detta nummer omfattar endast mjukhampa (Cannabis sativa L.), en växt som odlas under mycket varierande förhållanden vad beträffar klimat och jordmån. Fibrerna förekommer i basten i växtens stjälk och avskiljs genom en serie bearbetningar som liknar dem som används i fråga om lin (se anv. till nr 5301).

Detta nummer omfattar:

1. oberedd hampa i det skick som den har skördats, även med blad och frön avlägsnade;
2. rötad hampa, i vilken fibrerna ännu häftar vid den vedaktiga delen av stjälken men som delvis har lösgjorts genom rötningen;
3. skäktad hampa, som innehåller fria fibrer, ibland med en längd av 2 meter eller mera, vilka har skiljts från växten genom skäktning;
4. häcklad hampa eller hampfibrer, vilka på annat sätt har beretts för spinning, vanligen i form av kamband eller förgarn;
5. blånor och annat avfall av mjukhampa, t.ex. avfall från skäktningen eller häcklingen, avfallsgarn från spinning, vävning etc. samt rivet avfall, riven lump, rivet förbrukat tågvirke etc.). Blånor och avfall klassificeras enligt detta nummer, oavsett om de är lämpliga för spinning till garn (t.ex. föreligger i form av kamband eller förgarn) eller lämpliga endast som tätnings-, stoppnings- eller fyllnadsmaterial, för papperstillverkning etc.

Cottonisering (liknande den behandling som lin ibland underkastas) samt blekning eller färgning inverkar inte på klassificeringen av varor enligt detta nummer.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar alla textilfibrer som erhålls från stjälkarna av tvåhjärtbladiga växter, andra än lin (nr 5301), mjukhampa (nr 5302) och rami (nr 5305).

De bastfibrer för textilt ändamål som omfattas av nr 5303 känns mjukare än de flesta vegetabiliska fibrer enligt nr 5305 och är även finare.

Bland fibrer enligt detta nummer märks:

1. egentlig jute, som omfattar de två viktigaste varianterna Corchorus capsularis eller vit jute och Corchorus olitorius eller röd jute, även kallad tossa;
2. Hibiscus cannabinus, som inom handeln kallas hibiskushampa, gambohampa, siamjute, kenaf, bimlipatam eller bimlijute, ambarihampa, papoula de Sao Francisco, dah, meshta etc.;
3. Hibiscus sabdariffa, som inom handeln kallas rosellahampa, siamjute, kenaf, javajute etc.;
4. Abutilon avicennae, som även kallas abutilonhampa, kinajute, tien-tsin, ching-ma, king-ma etc.;
5. ginst, som utgör bastfibrer av spansk ginst (Spartium junceum) eller vanlig ginst (Cytisus scoparius);
6. Urena lobata och Urena sinuata, som är kända under olika namn, beroende på de olika ursprungsländerna: kongojute, madagaskarjute eller paka, malva blanca eller cadillo (Kuba), guaxima, aramina eller malva roxa (Brasilien), caesarweed (Florida);
7. Crotalaria juncea, som är känd som indisk hampa, sunnhampa, madras-, calcutta-, bombay- eller benareshampa eller som julburpurjute;
8. sida, som huvudsakligen är känd som escobilla, malvaisco, queenslandhampa eller kubajute;
9. Thespesia, som är känd som polompon (Vietnam);
10. Abroma augusta, som är känd som "devil's cotton" eller indiskt lin;
11. Clappertonia ficifolia, som är känd som punga (Kongo) eller guaxima (Brasilien);
12. Triumfetta, som är känd som punga (Kongo) eller carapicho (Brasilien);
13. nässlor.

Numret omfattar:

Blekning och färgning inverkar inte på klassificeringen av varor enligt detta nummer.

Numret omfattar inte:

[5304]

Detta nummer omfattar vegetabiliska textilfibrer som erhålls från blad eller frukter hos vissa enhjärtbladiga växter (t.ex. kokos, abaca eller sisal), eller, i fråga om rami, från stjälkarna hos tvåhjärtbladiga växter av familjen Urticaceae, och som inte är nämnda eller inbegripna i något annat nummer.

Dessa fibrer är i de flesta fall grövre och tjockare än bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303.

De klassificeras i allmänhet enligt nr 5305 oavsett om de är oberedda, beredda för spinning (t.ex. föreligger som kard- eller kamband) eller i form av blånor, fiberavfall (erhållet huvudsakligen vid kamningen), garnavfall (erhållet huvudsakligen vid spinning eller vävning), rivet avfall, riven lump, rivet förbrukat tågvirke etc.

Fibrer som har erhållits från vegetabiliska material och som i obearbetad form eller i vissa andra former omfattas av 14 kap. (särskilt kapock) klassificeras dock enligt nr 5305 först när de har undergått någon behandling som utvisar att de skall användas som textilmaterial (t.ex. när de har krossats, kardats eller kammats som beredning för spinning).

Bland vegetabiliska textilfibrer enligt detta nummer märks:

kokosfibrer. Dessa erhålls från det yttre höljet av kokosnötter och är grova, spröda och till färgen bruna. De klassificeras enligt detta nummer oavsett om de är löst förpackade eller föreligger i buntar;

abaca eller manillahampa, vilken erhålls ur bladslidorna hos en viss bananväxt (Musa textilis Nee), som huvudsakligen odlas på Filippinerna. Fibrerna utvinns genom att de icke fibrösa delarna bortskrapas för hand (med kniv) eller i maskiner. De klassificeras enligt detta nummer även om de är kammade eller på annat sätt beredda för spinning (t.ex. i form av fiberband eller förgarn).

Manillahampa är mycket motståndskraftig mot havsvatten, väder och vind och används därför huvudsakligen för tillverkning av tågvirke och fisknät. Den spinns också till garn för grövre vävnader eller för hattflätor;

rami. Ramifibrer erhålls från bastskiktet hos olika växter, huvudsakligen Boehmeria tenacissima (Rhea, grön rami) och Boehmeria nivea (china grass, vit rami), vilka odlas huvudsakligen i Fjärran Östern.

Stjälkarna skärs av vid marken. Därefter, ibland efter en förberedande torkning, skalas stjälkarna för hand eller maskinellt så att den inre vedartade delen kan brytas sönder och avlägsnas. Ramin erhålls då i form av långa band. Skalningen följs av en procedur (i allmänhet kokning i alkalilösning) som avlägsnar de limartade pektinämnen som håller samman fibrerna. De sålunda erhållna fibrerna vrids ur och torkas och blir pärlvita;

alfa- och espartofibrer. Dessa fibrer erhålls från växternas blad. De klassificeras emellertid enligt detta nummer endast när de har valsats, krossats, kammats eller på annat sätt behandlats på sådant sätt att det framgår att de skall användas som textilmaterial. Obehandlade blad klassificeras enligt 14 kap.;

aloefibrer;

haitihampa (Agave foetida);

henequen (Agave fourcroydes);

istle eller ixtle (tampicohampa eller mexikansk hampa). Dessa fibrer, som utvinns ur Agave funkiana och Agave lechugilla, används huvudsakligen för borsttillverkning och klassificeras vanligen enligt nr 1404. De klassificeras dock enligt detta nummer när de har beretts så att det framgår att de skall användas som textilmaterial;

maguey eller cantala, vilka erhålls från Agave cantala (Filippinerna eller Indonesien) eller Agave tequilana (Mexico);

mauritiushampa (Furcraea gigantea), även känd som piteira (Brasilien);

nyzeeländsk hampa eller nyzeeländskt lin (Phormium tenax);

torvfibrer (ibland benämnda berandine- eller beraudinetorv). Fibrerna erhålls ur vedartad torv. De omfattas emellertid av detta nummer endast när de har beretts på sådant sätt att det framgår att de skall användas som textilmaterial; i annat fall klassificeras de enligt nr 2703;

ananasfibrer. Dessa fibrer, som även är kända som curana (Amazonas), pina (Mexiko) och silkgrass, erhålls från blad av ananasväxten, som tillhör familjen Bromeliaceae. Till ananasfibrerna hör också fibrer av Pita floja eller Colombia pita (Agave americana) eller arghan, caroa (Brasilien), karates etc.;

pita (Agave americana);

sansevieria, som även är känd som bowstringhampa eller ifehampa;

sisal (Agave sisalana);

typha. Fibrerna erhålls från blad av typha eller kattsvansväxten. Dessa fibrer bör inte förväxlas med de korta fröhåren från samma växt, vilka används som stoppningsmaterial i flytvästar, leksaker etc. och klassificeras enligt nr 1404;

yucca.

Blekning eller färgning inverkar inte på klassificeringen av varor enligt detta nummer.

5306 Garn av lin

Detta nummer omfattar såväl enkelt garn, som har erhållits genom spinning av förgarn av linfibrer enligt nr 5301, som tvinnat (flertrådigt) garn, vilket har framställts genom olika kombinationer av sådana enkla garner.

Garn av lin som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke klassificeras dock enligt nr 5607 (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn klassificeras enligt detta nummer även om det föreligger i detaljhandelsuppläggningar eller har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Metalliserat garn, inbegripet garn av lin i förening med metalltråd, oavsett mängden metalltråd, klassificeras enligt nr 5605.

Detta nummer omfattar såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt) garn som har erhållits genom spinning av fiberband av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303.

Garn som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke klassificeras dock enligt nr 5607 (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn omfattas av detta nummer, även om det föreligger i detaljhandelsuppläggningar eller har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

A. Garn av andra vegetabiliska textilfibrer

Denna grupp omfattar såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt) garn som har erhållits genom spinning av fibrer av mjukhampa enligt nr 5302, av vegetabiliska textilfibrer enligt nr 5305 eller av vegetabiliska fibrer som inte omfattas av elfte avd. (särskilt de som klassificeras enligt 14 kap., t.ex. kapock och tampicofibrer).

Garn som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke klassificeras dock enligt nr 5607 (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.).

Garn av mjukhampa används som sytråd (t.ex. inom sko- och läderindustrierna) samt för vävning.

Garn omfattas av denna grupp, även om det föreligger i detaljhandelsuppläggningar eller har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Metalliserat garn, inbegripet garn enligt denna grupp i förening med metalltråd, oavsett mängden metalltråd, klassificeras enligt nr 5605.

B. Pappersgarn

Denna grupp omfattar såväl enkelt som tvinnat (flertrådigt) garn av papper, även garn i detaljhandelsuppläggningar eller i form av icke flätat surrningsgarn eller tågvirke.

Garn omfattas av denna grupp, även om det har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Enkelt garn erhålls genom att remsor av fuktigt papper (ibland med överdrag) snos eller rullas i längdriktningen; tvinnat (flertrådigt) garn erhålls genom hoptvinning av två eller flera enkla garner.

Detta nummer omfattar inte:

5309 Vävnader av lin

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av lingarn.

Enligt detta nummer klassificeras bl.a. vävnader för överkläder och finare underkläder, för lakan, borddukar etc. Linnevävnader används även till madrassöverdrag, säckar, presenningar, segel etc.

Numret omfattar inte bindor och liknande förbandsmaterial som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av jutegarn eller garn av andra bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303.

Jutevävnader används till säckar och packningsmaterial, som underlag i linoleummattor, till möbler etc.

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av garn enligt nr 5308.

Dessa vävnader används huvudsakligen som packningsmaterial, som segelduk, för tillverkning av presenningar, säckar, borddukar och mattor samt som underlag i linoleummattor, etc.

Numret omfattar inte vävnader som har tillverkats av pappersremsor (nr 4601).

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

Med konstfibrer förstås (såväl i 54 och 55 kap. som i andra delar av tulltaxan) enligt anm 1 till 54 kap. filament och stapelfibrer av organiska polymerer som har framställts:

1. genom polymerisation av organiska monomerer eller genom kemisk modifiering av polymerer som framställts genom denna process (se allm. anv. till 39 kap.) (syntetfibrer); eller
2. genom upplösning eller kemisk behandling av naturliga organiska polymerer eller genom kemisk modifiering av naturliga organiska polymerer (regenatfibrer).

I. Syntetfibrer

Utgångsmaterialen för framställning av syntetfibrer kommer i allmänhet från destillationsproduker av stenkol eller mineralolja eller från naturgas. Genom polymerisation av dessa produkter utvinner man substanser, som i smält tillstånd eller efter upplösning i lämpligt lösningsmedel sprutas genom spinnmunstycken ut i luften eller in i ett lämpligt koaguleringsbad, där de genom avkylning, avdunstning av lösningsmedlet eller genom utfällning stelnar till filament.

I detta skede har de i normala fall inte sådana egenskaper att de kan användas direkt i efterföljande bearbetningar. De måste då underkastas en sträckningsprocess som orienterar molekylerna i filamentriktningen, varigenom vissa tekniska egenskaper (t.ex. styrkan) avsevärt förbättras.

De viktigaste syntetfibrerna är:

1. akryl: fibrer som är uppbyggda av linjära makromolekyler vilka innehåller minst 85 viktprocent akrylnitrilenheter;
2. modakryl: fibrer som är uppbyggda av linjära makromolekyler vilka innehåller minst 35 viktprocent men mindre än 85 viktprocent akrylnitrilenheter;
3. polypropen: fibrer som är uppbyggda av linjära makromolekyler av acykliska mättade kolväten och vilkas makromolekyler innehåller minst 85 viktprocent enheter hos vilka varannan kolatom har en isotaktiskt placerad metylsidokedja men ingen ytterligare substitution;
4. nylon och andra polyamider: fibrer som är uppbyggda av syntetiska linjära makromolekyler vilka innehåller antingen minst 85 % återkommande amidbindningar som är sammanbundna med acykliska eller cykliska grupper eller minst 85 % aromatiska grupper som är direkt hoplänkade genom amidbindningar med två aromatiska ringar och i vilka amidgrupperna upp till minst 50 % kan vara ersätta av imidgrupper. Med "polyamider" avses även aramider (se anm. 12 till elfte avd.);
5. polyestrar: fibrer som är uppbyggda av linjära makromolekyler vilka innehåller minst 85 viktprocent av någon ester av en diol och tereftalsyra;
6. polyeten: fibrer som är uppbyggda av linjära makromolekyler vilka innehåller minst 85 viktprocent etylenenheter;
7. polyuretan: fibrer som har bildats genom polymerisation av flerfunktionella isocyanater med föreningar som innehåller två eller flera hydroxylgrupper, t.ex. ricinolja, butandiol(1,4), polyeterpolyoler och polyesterpolyoler.

Bland andra syntetfibrer kan nämnas: klorfibrer, fluorfibrer, polykarbamid, trivinyl och vinylal.

Vid klassificering av sådana fibrer som består av en sampolymer eller av en blandning av enkla polymerer i den mening som avses i 39 kap., t.ex. en sampolymer av eten och propen, skall hänsyn tas till de procenttal som enligt ovan gäller för var och en av beståndsdelarna. Utom i fråga om polyamider gäller procenttalen viktprocent.

II. Regenatfibrer

Utgångsmaterialen för framställning av regenatfibrer är organiska polymerer som framställs ur naturliga råmaterial genom processer som kan inbegripa upplösning, kemisk behandling eller kemisk modifiering.

De viktigaste regenatfibrerna är:

A. Cellulosafibrer, nämligen:

1. viskos, som framställs genom behandling av cellulosa (i allmänhet i form av sulfitcellulosa) med natriumhydroxid. Den alkalicellulosa som blir resultatet behandlas sedan med koldisulfid och överförs då till natriumcellulosaxantat. Detta omvandlas i sin tur genom upplösning i utspädd natriumhydroxid till en tjock lösning som kallas viskos. Efter rening och mogning sprutas viskosen genom spinnmunstycken in i ett surt fällbad, där filament av regenererad cellulosa bildas. Viskos innefattar också modalfibrer som framställs av regenererad cellulosa genom en modifierad viskosprocess;
2. kupro, som erhålls genom upplösning av cellulosa (i allmänhet i form av bomullslinters eller kemisk massa) i en lösning av kopparoxidammoniak. Den tjockflytande lösning som då uppkommer sprutas genom spinnmunstycken in i ett bad, där det bildas filament av utfälld cellulosa;
3. acetat, som erhålls ur cellulosaacetat som har minst 74 % av hydroxylgrupperna acetylerade. Fibrerna framställs genom behandling av cellulosa (i form av bomullslinters eller kemisk massa) med en blandning av ättiksyraanhydrid, ättiksyra och svavelsyra. Det cellulosaacetat som bildas görs lösligt och löses därefter i ett flyktigt lösningsmedel, t.ex. aceton. Det sprutas sedan genom spinnmunstycken i allmänhet in i en varm luftström. Lösningsmedlet avdunstar då och filament av cellulosaacetat bildas.

B. Proteinfibrer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung bland vilka märks:

1. sådana som framställs genom att mjölkkasein löses i alkali (i allmänhet natriumhydroxid). Efter mogning sprutas lösningen genom spinnmunstycken in i ett surt fällningsbad. De fibrer som erhålls på detta sätt härdas därefter genom behandling med formaldehyd, tannin, kromsalter eller andra kemiska föreningar;
2. andra fibrer som är framställda på liknande sätt av äggviteämnen från jordnötter, sojabönor, majs (zein) etc.

C. Alginatfibrer. Kemisk behandling av olika slag av alger ger en tjockflytande lösning, i allmänhet av natriumalginat. Lösningen sprutas genom spinnmunstycken in i ett bad, varvid vissa metallalginater bildas. Till dessa hör:

1. kalciumkromalginatfibrer, vilka förkolnar utan att antändas;
2. kalciumalginatfibrer, som är lättlösliga i en svagt alkalisk tvållösning och som därför är olämpliga för vanligt textilt ändamål. De används oftast vid framställning av vissa vävnader som tillfälliga trådar, vilka senare avlägsnas.

Kapitlet omfattar konstfilament samt garn och vävnader av sådana filament, ävensom blandvaror som med tillämpning av anm. 2 till elfte avd. klassificeras som garn och vävnader av konstfilament. Det omfattar också monofilament och andra varor enligt nr 5404 eller 5405 samt vävnader av sådana varor.

Fiberkabel, annan än sådan som är definierad i anm. 1 till 55 kap., omfattas också av 54 kap. Sådan fiberkabel används i allmänhet för tillverkning av cigarettfilter, medan fiberkabel enligt 55 kap. används för framställning av stapelfibrer.

Detta kapitel omfattar inte:

Detta nummer omfattar sytråd av konstfilament (se beskrivning i avsnitt I B 4 i allm. anv. till elfte avd.).

Numret omfattar emellertid inte sådan tråd som överensstämmer med definitionen på surrningsgarn etc. (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.) (nr 5607).

Sytråd omfattas av detta nummer även om den föreligger i detaljhandelsuppläggningar och även om den har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Numret omfattar inte heller enkelt garn och monofilament, även om de används som sytråd (nr 5402, 5403, 5404 eller 5405 alltefter beskaffenheten).

Detta nummer omfattar garn av syntetfilament (annat än sytråd), nämligen:

1. monofilament (monofilgarn) med en längdvikt av mindre än 67 decitex.
2. multifilament (multifilgarn), vilket erhålls genom att ett antal (från två till flera hundra) filament sammanförs, vilket i allmänhet sker direkt efter det att filamenten kommer fram ur spinnmunstyckena.Sådant garn kan vara osnott eller snott (enkelt eller flertrådigt) och kan således förekomma i form av:

Numret omfattar dock inte garn som utgör surrningsgarn enligt nr 5607 och inte heller garn i detaljhandelsuppläggningar, enligt nr 5406 (se avsnitt I B 2 och 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Förutom de normala former som textilfibergarner kan läggas upp i för annat ändamål än försäljning i detaljhandeln kan vissa garner enligt detta nummer vara upplagda i former som saknar inlägg (i kakor etc.).

Numret omfattar inte heller:

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 5402.31 – 5402.39

Texturerat garn är sådant garn som har fått annan struktur genom en mekanisk eller fysisk process (t.ex. snoning, uppsnoning, falsksnoning, hoppressning, krusning, värmefixering eller en kombination av flera av dessa processer), varigenom fibrerna har blivit krulliga, krusiga, hopdragna till öglor etc. Dessa ojämnheter kan helt eller delvis rätas ut genom sträckning, men fibrerna återgår till sin ursprungliga form när sträckningen upphör.

Texturerat garn karakteriseras av att det antingen har stor skrymvolym eller mycket stor töjbarhet. Den stora elasticiteten hos båda typerna gör dem speciellt lämpliga för tillverkning av töjbara kläder (t.ex. strumpbyxor, strumpor, underkläder), medan garn med stor skrymvolym ger vävnader och trikåvaror egenskapen att kännas mjuka och varma.

Texturerat garn kan skiljas från otexturerat (osnott) filamentgarn genom att fibrerna har speciella kännetecken på att de har snotts, små öglor eller minskad parallell orientering av ingående filament.

HS-nr 5402.46

Detta nummer omfattar garn som består av fibrer vilkas molekyler är delvis orienterade. Detta garn, som i allmänhet är otexturerat, kan inte användas direkt för tillverkning av dukvaror utan måste först genomgå en sträckningsprocess eller en kombinerad sträcknings- och textureringsprocess. Det är även känt under namnet "POY".

Anv. till nr 5402 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5403.

Detta nummer omfattar:

1. monofilament av syntetmaterial, dvs. filamentfibrer som har sprutats genom spinnmunstycken som enstaka filament. De klassificeras enligt detta nummer endast om de har en längdvikt av minst 67 decitex och ett största tvärmått av högst 1 mm. Monofilament enligt detta nummer kan ha vilket tvärsnitt som helst och kan erhållas inte bara genom sprutning utan också genom laminering eller sammansmältning;
2. remsor o.d. av syntetmaterial. Dessa utgör platta remsor med en bredd av högst 5 mm, som antingen är framställda direkt genom sprutning eller skurna ur bredare remsor eller ur duk.

Under förutsättning att nedanstående varors bredd i föreliggande skick (dvs. bredden i vikt, tillplattat, sammanpressat eller snott skick) inte överstiger 5 mm, omfattar detta nummer också:

a) remsor som är vikta i längdriktningen;
b) tillplattade rör, även vikta i längdriktningen;
c) remsor samt varor enligt a och b ovan som är sammanpressade eller snodda.

Om bredden inte är enhetlig, klassificeras varorna med hänsyn till den genomsnittliga bredden. Detta nummer omfattar även varor som är tvinnade av två eller flera remsor.

Alla ovannämnda varor förekommer i allmänhet i långa längder men klassificeras enligt detta nummer även om de är nedskurna till korta stycken och även om de föreligger i detaljhandelsuppläggningar. De används alltefter beskaffenheten för tillverkning av borstar, racketar, fisklinor, suturtråd, vävnader för möbelklädsel, bälten, hattar, flätor etc.

Numret omfattar inte:

Anv. till nr 5404 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5405.

Detta nummer omfattar garn av konstfilament (annat än sytråd) i detaljhandelsuppläggningar (ang. sådana uppläggningar se avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av garn av syntetfilament eller av monofilament eller remsor enligt nr 5404. Vävnaderna enligt nr 5407 är av mycket varierande slag och används bl.a. till kläder, foder, gardiner, möbler, tält, fallskärmar etc.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av garn av regenatfilament eller av monofilament eller remsor enligt nr 5405. Vävnaderna enligt nr 5408 är av mycket varierande slag och används bl.a. till kläder, foder, gardiner, möbler, tält, fallskärmar etc.

Detta nummer omfattar inte:

55 kap. Konststapelfibrer

Allmänna anvisningar

De allmänna anvisningarna till elfte avd. bör iakttas när detta kapitel tillämpas.

Kapitlet omfattar de konstfibrer som är beskrivna i allm. anv. till 54 kap. när de föreligger i form av stapelfibrer (dvs. korta fibrer) eller fiberkabel. Det omfattar också varor som framkommer på olika stadier av bearbetningen av dessa fibrer eller av fiberkabel, fram till och med garn och vävnader. Det omfattar vidare sådana blandvaror som skall klassificeras som varor av konststapelfibrer med tillämpning av anm. 2 till elfte avd.

Konststapelfibrer tillverkas vanligen genom att spinnvätskan sprutas genom munstycken med ett stort antal hål (ibland flera tusen). Filamenten från ett stort antal munstycken förs sedan ihop till en fiberkabel. Denna kan sträckas och sedan skäras till korta längder, antingen omedelbart eller sedan den har genomgått diverse processer (tvättning, blekning, färgning etc.). Fiberlängderna (vanligen mellan 25 och 180 mm) varierar alltefter fibrernas beskaffenhet, den garntyp som skall framställas eller det slag av andra textilfibrer som fibrerna skall blandas med.

Avfall (inbegripet kamavfall och garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av konstfilament eller konststapelfibrer omfattas också av detta kapitel.

Detta kapitel omfattar inte:

a) textilfibrer med en längd av högst 5 mm (flock) (nr 5601);

b) asbest enligt nr 2524, ävensom varor av asbest och andra produkter enligt nr 6812 eller 6813;

c) kolfibrer och varor av kolfibrer, enligt nr 6815;

d) glasfibrer och varor av glasfibrer, enligt nr 7019.

5501 Fiberkabel av syntetfilament

Detta nummer omfattar fiberkabel av syntetfilament som har framställts enligt beskrivningen i allm. anv. till detta kapitel, dock endast om den uppfyller följande villkor (se även anm. 1 till 55 kap.):

Villkoret i D innebär att kabeln skall vara av sådan beskaffenhet att den är färdig att bearbetas till stapelfibrer. Efter sprutningen är syntetfilamenten otillräckligt orienterade och måste därför sträckas för att molekylerna skall orientera sig och filamenten få nödvändiga egenskaper. Sträckt kabel behåller ännu en viss elasticitet men brister normalt vid sträckning till betydligt mindre än dubbla längden. Däremot kan osträckt fiberkabel sträckas till mellan tre och fyra gånger längden innan den brister.

Fiberkabel enligt detta nummer används i allmänhet för framställning av garn av syntetstapelfibrer genom att antingen:

1. skäras till stapelfibrer och sedan omvandlas till fiberband, förgarn och garn genom processer som i stort sett liknar dem som används i fråga om bomull eller ull; eller
2. bearbetas till tops genom "tow-to-top"-metoden (se anv. till nr 5506) och därefter till garn.

Numret omfattar inte:

5502 Fiberkabel av regenatfilament

5502.10              - Av cellulosaacetat
5502.90              - Andra

Anv. till nr 5501 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5502 utom i fråga om bestämmelserna i anm. 1 d till 55 kap.

Tillverkningen av fibrerna enligt detta nummer är beskriven i allm. anv. till 55 kap.

Syntetstapelfibrer hoppressas vanligen till balar. Fibrerna är i allmänhet lika långa, vilket skiljer dem från avfall enligt nr 5505.

Detta nummer omfattar också fiberkabel av syntetfilament med en längd av högst 2 meter, under förutsättning att varje enskilt filament har en längdvikt av mindre än 67 decitex. Fiberkabel av syntetfilament med en längd av mer än 2 meter klassificeras enligt nr 5402 eller 5501.

Numret omfattar inte heller syntetstapelfibrer som har kardats, kammats eller på annat sätt beretts för spinning (nr 5506).

Anv. till nr 5503 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5504.

Detta nummer omfattar avfall av konstfibrer (filament och stapelfibrer – se allm. anv. till 54 kap.), bl.a.:

1. fiberavfall ("soft waste"), såsom: relativt långa fibrer som har erhållits som avfall under framställning och bearbetning av filament; korta fibrer som utgör avfall från kardning, kamning och andra bearbetningar före spinningen av stapelfibrer (t.ex. kamavfall, små avfallsbitar av fiberflor, fiberband eller förgarn);
2. garnavfall ("hard waste"), dvs. avslitet, knutigt eller hoptrasslat garn som har uppsamlats som avfall under spinning, tvinning, spolning, vävning, stickning etc.;
3. rivet avfall och riven lump, dvs. fibrer som har erhållits genom rivning av lump eller avfallsgarn.

Avfall klassificeras enligt detta nummer även om det är blekt eller färgat, under förutsättning att det inte har kardats, kammats eller på annat sätt beretts för spinning.

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar syntetstapelfibrer (inbegripet avfall av syntetstapelfibrer eller syntetfilament) sedan de har kardats, kammats eller på annat sätt beretts för spinning.

Vid kardningen passerar stapelfibrer och avfallsfibrer genom maskiner som ordnar fibrerna mer eller mindre parallellt och avlämnar dem i form av ett brett fiberflor, som sedan vanligen pressas ihop till kardband (fibersträngar, löst sammanhållna utan snodd).

Vid kamningen löper kardbandet genom andra maskiner, som ordnar fibrerna nästan helt och hållet parallellt och i fråga om avfall avlägsnar de kortaste fibrerna. Den erhållna produkten, kambandet, lindas vanligen upp på spolar eller nystas och kallas då "tops".

Tops framställs även direkt av fiberkabel genom den s.k. "tow-to-top"-metoden. Fiberkabeln får passera genom en anordning som skär eller sliter av filamenten utan att förändra deras kontinuitet eller parallella läge. Detta kan ske t.ex. genom att fiberkabeln får löpa mellan valsar som rör sig med olika hastigheter, vilket åstadkommer en sträckning som sliter av filamenten. Dessa kan också hackas sönder av räfflade valsar genom direkt tryck eller också kan fiberkabeln skäras av diagonalt med maskinknivar. Då fiberkabeln passerar genom dessa anordningar sträcks den till fiberband. Metoden gör den särskilda skärningen av fiberkabeln till stapelfibrer onödig, liksom även kardning eller vanligen såväl kardning som kamning.

Oavsett om fiberbanden har framställts genom kardning, kamning eller genom "tow-to-top"-metoden, sträcks de till förgarn, dvs. tunna strängar av parallella fibrer med svag snodd. Förgarn kan spinnas till garn genom en enda procedur.

Detta nummer omfattar inte vadd (nr 3005 eller 5601).

Anv. till nr 5506 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5507.

Detta nummer omfattar sytråd av konststapelfibrer (se beskrivning i avsnitt I B 4 i allm. anv. till elfte avd.).

Numret omfattar emellertid inte sådan tråd som överensstämmer med definitionen på surrningsgarn etc. (se avsnitt I B 2 i allm. anv. till elfte avd.) (nr 5607).

Sytråd omfattas av nr 5508 även om den föreligger i detaljhandelsuppläggningar och även om den bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Detta nummer omfattar enkelt eller flertrådigt (tvinnat) garn (annat än sytråd) som erhållits vid spinning av förgarn av syntetstapelfibrer enligt nr 5506.

Numret omfattar emellertid inte garn av syntetstapelfibrer i detaljhandelsuppläggningar (nr 5511) och inte heller garn som uppfyller definitionen på surrningsgarn och tågvirke (se avsnitt I B 2 och 3 i allm. anv. till elfte avd.) (nr 5607).

Nr 5509 omfattar också garn som har bearbetats på sådant sätt som anges i avsnitt I B 1 i allm. anv. till elfte avd.

Anv. till nr 5509 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5510.

Detta nummer omfattar garn (annat än sytråd) av konststapelfibrer i detaljhandelsuppläggningar (ang. sådana uppläggningar se avsnitt I B 3 i allm. anv. till elfte avd.).

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av syntetstapelfibrer innehållande minst 85 viktprocent sådana fibrer. Dessa vävnader, som är av mycket varierande slag, används till kläder, gardiner och andra inredningsartiklar samt till borddukar, filtar, handdukar etc.

Detta nummer omfattar inte bindor och liknande artiklar som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

Detta nummer omfattar vävnader enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.

Numret omfattar dessa vävnader under förutsättning att de skall klassificeras som vävnader av syntetstapelfibrer med tillämpning av anm. 2 till elfte avd. (se även avsnitt I A i allm. anv. till elfte avd.) och dessutom att de:

Detta nummer omfattar inte bindor och liknande artiklar som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

Anv. till nr 5513 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 5514.

5515 Andra vävnader av syntetstapelfibrer

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av syntetstapelfibrer med inblandning av andra fibrer, under förutsättning att de skall klassificeras som vävnader av syntetstapelfibrer med tillämpning av anm. 2 till elfte avd., inte omfattas av något av de föregående numren i detta kapitel och inte är nämnda eller inbegripna i det andra avsnittet av denna avdelning (vanligen 58 eller 59 kap.).

Detta nummer omfattar inte bindor och liknande artiklar som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

5516 Vävnader av regenatstapelfibrer

Detta nummer omfattar vävnader (enligt definition i avsnitt I C i allm. anv. till elfte avd.) av regenatstapelfibrer. Sådana vävnader, som är av mycket varierande slag, används till kläder, gardiner och andra inredningsartiklar samt till borddukar, filtar, handdukar etc.

Detta nummer omfattar inte bindor och liknande artiklar som är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3005).

Allmänna anvisningar

Detta kapitel omfattar ett antal textilvaror av speciellt slag (t.ex. vadd, filt, bondad duk, specialgarner, surrningsgarn och tågvirke) samt vissa varor av dessa material.

Vadd enligt detta nummer tillverkas genom att flera lager av textilfibrer, som har erhållits genom kardning eller genom blåsning med luft, läggs på varandra och sedan pressas ihop för att öka fibrernas sammanhållning. I samma syfte eller i vissa fall för att fästa vadden vid en förstärkning av vävnad eller annan textilvara är vadden ibland lätt nålad.

Vadd har formen av ett mjukt, luftigt, jämntjockt fiberskikt, i vilket fibrerna lätt kan åtskiljas. Vadd framställs i allmänhet av bomullsfibrer (vattenabsorberande bomullsvadd och annan bomullsvadd) eller av konststapelfibrer. Vadd av lägre kvalitet, som är tillverkad av avfall från kardning av textilfibrer eller rivning av textilvaror, innehåller vanligen noppor eller garnbitar.

Vadd klassificeras enligt detta nummer även om den har blekts, färgats eller tryckts. Numret omfattar även vadd som har besprutats med mindre mängd bindemedel för att förbättra sammanhållningen mellan fibrerna i ytskiktet. I motsats till vad som är fallet beträffande bondad duk är fibrerna inuti vadden lätta att skilja åt.

Det är emellertid att märka att vadd som har behandlats med bindemedel så att detta trängt in i vadden klassificeras som bondad duk enligt nr 5603, även om fibrerna inne i vadden är lätt åtskiljbara.

Vadd som har fästs vid en ut- eller invändig förstärkning av textilvara genom lätt nålning samt vadd som på ena eller båda sidorna har belagts med papper, textilvara eller annat material (antingen genom sömnad eller genom klistring) klassificeras också enligt detta nummer, under förutsättning att varan har bibehållit sin huvudsakliga karaktär av vadd och inte utgör en produkt enligt nr 5811.

Vadd används i stor utsträckning som stoppnings- och fyllnadsmaterial (t.ex. för tillverkning av axelvaddar, mellanfoder i kläder, inlägg i smyckeskrin etc. samt i möbler och i dynor till pressmasiner för tvättinrättningar), som packningsmaterial eller för sanitärt bruk.

Numret omfattar också vadd som längdvara eller i avpassade längder samt varor av vadd, andra än sådana som omfattas av andra nummer med mera specificerad varubeskrivning (se nedan).

Bland varor av vadd enligt detta nummer kan nämnas:

1. fönster-, dörr- och liknande tätningar, vilka består av rullar av vadd som är spiralformigt omlindade med garn; sådana varor, helt täckta med vävnad, klassificeras dock enligt nr 6307;
2. varor av vadd för dekorationsändamål, med undantag av sådana som har karaktär av varor enligt 95 kap.

Bland varor av vadd som inte klassificeras enligt detta nummer kan nämnas:

Flock består av textilfibrer med en längd av högst 5 mm (av natursilke, ull, bomull, konstfibrer etc.). Den erhålls som avfall vid olika slutbehandlingar av vävnader, särskilt vid skärning av luggvävnader. Den framställs också genom skärning av fiberkabel eller fibrer. Textilstoft erhålls som avfall eller genom malning av textilfibrer till ett pulver. Flock och textilstoft klassificeras enligt detta nummer, även om de har blekts eller färgats och även om fibrerna har krusats.

Dessa varor används för en mängd olika ändamål (t.ex. för blandning med andra fibrer och spinning till garn, för tillverkning av imiterat mockaskinn, för stoftning eller dekorering av tapeter samt som utgångsmaterial för puder och smink).

Numret omfattar emellertid inte flock och textilstoft som har parfymerats (nr 3307).

Flock enligt detta nummer får inte förväxlas med flock som har tillverkats av lump o.d. och som används som stoppningsmaterial i sängkläder, kuddar etc. Sådan flock klassificeras alltefter beskaffenheten enligt numren för avfall i 50 – 55 kap.

C. Noppor

Noppor består av små kulor av regelbunden storlek (ibland något tillplattade) av natursilke, ull, bomull, konststapelfibrer etc. och tillverkas i allmänhet genom att fibrerna rullas mellan två skivor. De kan vara blekta eller färgade och används för tillverkning av effektgarner, t.ex. sådana som imiterar handspunnet garn.

Filt tillverkas vanligen genom att flera lager av textilfibrer (vanligen fiberflor som har erhållits genom kardning eller genom blåsning med luft) läggs på varandra. Dessa lager fuktas sedan (vanligen med ånga eller varmt såpvatten) och utsätts för högt tryck och gnuggning eller stampning. Fibrerna filtar sig då och bildar jämntjocka skikt, som är mycket kompaktare och betydligt svårare att sönderdela än vadd och tydligt skiljer sig från filtade vävnader (vanligen 50 – 55 kap.).

Filt tillverkas vanligen av ull eller andra djurhår eller av blandningar av dessa fibrer med andra naturfibrer (t.ex. vegetabiliska fibrer eller tagel) eller med konstfibrer.

Filt används för tillverkning av kläder, hattar, skor, skosulor, pianohammare, inrednings- och dekorationsartiklar etc., för olika tekniska ändamål, som värme- eller ljudisoleringsmaterial etc.

Detta nummer omfattar också nålad filt vilken tillverkas antingen:

1. genom att ett flor av stapelfibrer (naturfibrer eller konstfibrer), utan förstärkning av textilvävnad, genomsticks med hullingförsedda nålar; eller
2. genom att sådana textilfibrer med hjälp av nålar sticks genom en grund av textilvävnad eller annat material som till slut mer eller mindre döljs av fibrerna.

Nålningstekniken gör det möjligt att framställa filt av icke filtandevegetabiliska fibrer (t.ex. jute) eller av konstfibrer.

Nålade fiberflor av stapelfibrer i vilka nålningen endast utgör ett komplement till andra bondningsmetoder samt nålade, filamentbaserade fiberflor anses som bondad duk (nr 5603).

Nr 5602 omfattar också sådana maskbondade dukvaror som består av ett flor av textilfibrer, vilkas sammanhållning har ökats genom att fibrer har dragits upp från själva floret och inte med hjälp av textilgarn. Fibrerna dras med nålar genom floret och bildar kedjesömmar på ytan. Vissa av dessa varor kan likna luggvävnader (med skuren eller oskuren lugg) och kan vara förstärkta med en botten av textilmaterial eller annat material. Maskbondningsförfarandet är beskrivet i allm. anv. till 60 kap.

Med undantag av sådana varor som omfattas av andra tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning omfattar nr 5602 filt som längdvara eller i avpassade längder eller endast nedskuren till kvadratisk eller rektangulär form men inte vidare bearbetad (t.ex. vissa dammhanddukar eller sängfiltar), även om den i sistnämnda fall föreligger i hopvikt skick eller förpackad (t.ex. för försäljning i detaljhandeln).

Filt kan vara färgad, tryckt, impregnerad, överdragen, belagd, laminerad eller förstärkt (t.ex. med textil- eller metalltråd). Den kan på ena eller båda sidorna vara klädd med papper, papp, textilvävnad etc. (t.ex. genom sömnad eller klistring), under förutsättning att hela varan har huvudsaklig karaktär av filt.

Numret omfattar emellertid inte följande produkter, vilka klassificeras enligt 39 eller 40 kap.:

Numret omfattar även takfilt som är framställd genom en normal filtningsprocess och därefter impregnerad med tjära eller liknande ämnen.

Numret omfattar inte heller:

Bondad duk består av en duk eller ett flor huvudsakligen av textilfibrer,vilka kan vara orienterade i viss riktning eller slumpartat och som är bondade. Fibrerna kan vara naturfibrer eller konstfibrer. De kan utgöras av stapelfibrer (naturfibrer eller konstfibrer) eller av konstfilament eller framställas i samband med tillverkningen av fiberduken.

Bondad duk kan framställas på olika sätt och tillverkningen brukar vanligen delas upp i tre steg: florframställning, bondning och efterbehandling.

I. Florframställning

Floret framställs i huvudsak enligt fyra olika metoder:

II. Bondning

Efter florframställningen bondas (sammanbinds) fibrerna antingen genom varans hela tjocklek och i hela dess bredd (kontinuerlig behandling) eller endast i vissa delar av varan (punkt- eller zonbehandling).

Tre olika typer av bondning förekommer:

Dessa olika bondningsmetoder kombineras ofta.

III. Efterbehandling

Bondad duk kan vara färgad, tryckt, impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad. De varor som är belagda på ena eller båda sidorna (genom gummering, sömnad eller annan bearbetning) med textilvara eller med skikt av något annat material klassificeras enligt detta nummer endast om de har huvudsaklig karaktär av bondad duk.

Detta nummer omfattar bl.a. klisterremsor som består av bondad duk som har överdragits med klister av gummi, av plast eller av en blandning av dessa material.

Numret omfattar också vissa slag av "takfilt" i vilka textilfibrerna har bundits samman med tjära eller liknande ämnen samt produkter benämnda "bitumenfilt" som har framställts på liknande sätt men som dessutom innehåller mindre mängd korksmulor.

Numret omfattar emellertid inte följande varor, vilka klassificeras enligt 39 eller 40 kap.:

Bondad duk kan ha olika tjocklek och egenskaper (böjlighet, elasticitet, rivhållfasthet, absorptionsförmåga, hållbarhet etc.) alltefter framställningssätt eller bondningsmetod, fibrernas inbördes täthet och antalet fiberskikt. Vissa typer av bondad duk liknar papper, papp, cellulosavadd, sämskskinn eller vadd enligt nr 5601. Dessa kan skiljas från papper, papp och cellulosavadd genom att textilfibrerna inte har blivit uppslutna under tillverkningen.

Slutligen kan det förhållandet att textilfibrerna är bondade genom varans hela tjocklek och i hela dess bredd hjälpa till att skilja bondad duk från vissa typer av vadd enligt nr 5601 (se anv. till detta nummer).

Vissa slag av bondad duk kan tvättas och vridas på samma sätt som vävnader.

Med undantag av sådana varor som omfattas av andra tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning omfattar nr 5603 bondad duk som längdvara eller i avpassade längder eller endast nedskuren till kvadratisk eller rektangulär form men inte vidare bearbetad, även om den i sistnämnda fall föreligger i hopvikt skick eller förpackad (t.ex. för försäljning i detaljhandeln). Detta inkluderar: ytlager för inlägg i laminerade plaster; som översta skikt i blöjor och sanitetsbindor; för tillverkning av skyddsdräkter; som mellanfoder i kläder; för rening av vätskor eller luft; som stoppningsmaterial; för ljudisolering; för filtrering eller separering vid vägbyggnad eller andra anläggningsarbeten; som underlag vid tillverkning av taktäckningsmaterial av bitumen; som baksida för tuftade mattor etc.; näsdukar, sänglinne, bordslinne etc.

Numret omfattar inte heller:

A. Tråd och rep av gummi, textilöverdragna

Under förutsättning att de är textilöverdragna (t.ex. genom överspinning eller omflätning) omfattar denna grupp enkel tråd av gummi, oavsett tvärsnittets form, och rep som är tillverkat av flera sådana trådar.

Denna grupp omfattar textilgarn samt remsor o.d. enligt nr 5404 eller 5405 som har impregnerats, överdragits eller belagts med gummi eller plast eller försetts med hölje av gummi eller plast, under förutsättning att impregneringen, överdraget eller beläggningen kan ses med blotta ögat, varvid hänsyn inte skall tas till eventuellt uppkommen färgförändring.

Med impregnerat textilgarn avses även "doppat" garn, vilket består av textilgarn som ytbehandlats för att det skall häfta bättre vid det gummi i vilket det sedermera skall bäddas in vid tillverkningen av sådana varor som däck, maskinremmar och slangar.

Bland de varor som omfattas av denna grupp kan nämnas imiterad katgut, vilken består av textilgarn med stark appretur av plast. Den används alltefter sin beskaffenhet vid tillverkning av racketar, fisklinor, remmar, flätor, tapetserarväv, kirurgiskt suturmaterial etc. Gruppen omfattar också klädstreck som består av textilgarn med hölje av plast.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar:

1. Textilgarn, oavsett beskaffenheten (inbegripet monofilament, remsor o.d. samt pappersgarn), i förening med metalltråd, oavsett om det har erhållits genom tvinning eller överspinning och oberoende av mängden ingående metall. Överspunnet garn erhålls genom att metalltråd viras i spiral runt en textilkärna, som hålls sträckt. Ofta används ädla metaller eller förgyllda eller försilvrade metaller.
2. Textilgarn, oavsett beskaffenheten (inbegripet monofilament, remsor o.d. samt pappersgarn), som på annat sätt har överdragits med metall. Denna grupp omfattar bl.a. garn som har överdragits med metall på galvanisk väg eller som har överdragits med bindemedel (t.ex. gelatin) och sedan beströtts med metallpulver (t.ex. aluminium- eller bronspulver).

Numret omfattar också varor som består av en kärna av metallfolie (i allmänhet av aluminium) eller av en kärna av plastfilm som är överdragen med metallstoft, inlagda mellan två sammanklistrade lager av plastfilm.

Numret omfattar tvinnat (flertrådigt) garn som innehåller parter av ovan beskrivna garntyper (t.ex. för konfektaskar avsedda prydnadssnören som har erhållits genom hoptvinning av två eller flera metalliserade garner enligt 1 ovan). Det omfattar vidare vissa andra former av garn som har tillverkats på liknande sätt, som används för liknande ändamål och som består av två eller flera parallella trådar av metalliserat garn, vilka hålls samman av metalltråd, ävensom garn eller garnknippen som har överspunnits med garn enligt detta nummer.

Metalliserat garn kan vara överspunnet. Sådant garn används vid tillverkning av besättningsartiklar, spetsar och andra artiklar, såsom snörmakeriarbeten o.d.

Detta nummer omfattar inte:

a) garn som består av en blandning av textilmaterial och metallfibrer som motverkar statisk elektricitet (50 – 55 kap., alltefter beskaffenheten);

b) garn som är förstärkt med metalltråd (nr 5607);

c) snören, galoner och andra varor som har karaktär av snörmakeriarbeten (nr 5808);

d) tråd av guld, silver, koppar, aluminium eller andra metaller (fjortonde och femtonde avd.).

Dessa varor består av en kärna, vanligen av ett eller flera textilgarner, kring vilken ett eller flera andra garner virats i spiral. Vanligen täcks kärnan helt, men ibland lämnas mellanrum mellan spirallindningarna. I sistnämnda fall kan varan i någon mån likna vissa tvinnade (flertrådiga) garner eller vissa effektgarner enligt 50 – 55 kap. men kan skiljas från dessa genom att kärnan inte är snodd med det omlindade garnet.

Kärnan i överspunnet garn enligt detta nummer är vanligen av bomull, andra vegetabiliska fibrer eller konstfibrer och det omlindade garnet är vanligen finare och glansigare (t.ex. natursilke, merceriserad bomull eller konstfibrer).

Överspunnet garn med kärna av annat material kan också klassificeras enligt detta nummer, under förutsättning att varan fortfarande har huvudsaklig karaktär av textilvara.

Överspunnet garn används som besättnings- eller garneringsartiklar och i stor utsträckning också för tillverkning av sådana artiklar. Vissa slag av sådana garner kan även vara lämpliga för andra ändamål, t.ex. som knapphålssnören, till broderier eller för inslagning av paket.

Detta nummer omfattar inte:

Sniljgarn består i allmänhet av två eller flera hoptvinnade parter av textilgarn, som håller fast korta textilgarnsändar som kan vara praktiskt taget vinkelrätta mot dem och där parterna ibland har öglor som formats i en rundstickmaskin. I samtliga fall ser det ut som garn med lugg utefter hela sin längd. Det tillverkas vanligen direkt på specialvävstolar (t. ex. ringtvinnings- eller raschelmaskiner) eller genom uppskärning av speciella slingervävnader i varpriktningen. Vid sistnämnda tillverkningssätt bildar varptrådarna stommen i sniljgarnet, under det att inslaget bildar luggen.

Detta nummer omfattar också sniljgarn som har erhållits genom att anbringa textilflock på en kärna av textilgarn. Vid denna process passerar textilgarnet genom ett limbad och därefter genom en kammare, där textilstoftet anbringas radiellt på garnet under inverkan av ett elektrostatiskt fält med hög spänning.

Sniljgarn används bl.a. för tillverkning av sniljvävnader (nr 5801) eller många andra varor, såsom inredningsartikar, sängutrustning, mattor, besättningar eller klädesplagg

C. Chainettegarn

Chainettegarn är ett slangformigt garn som framställs i rundstickmaskiner och är 1,5 – 2 mm brett i tillplattat skick. Detta garn används för tillverkning av fransar och andra textiltillbehör samt av vävnader i konventionella vävstolar.

Detta nummer omfattar surrningsgarn och tågvirke som har tillverkats genom tvinning eller flätning.

1. Surrningsgarn och tågvirke som inte är tillverkade genom flätning.

I avsnitt I B 1 och 2 i allm. anv. till elfte avd. (särskilt tablå I) anges de fall då enkelt eller tvinnat (flertrådigt) garn anses som surrningsgarn eller tågvirke enligt detta nummer.

Textilgarn med förstärkning av metalltråd klassificeras alltid enligt detta nummer och skiljer sig från metalliserat garn enligt nr 5605 genom att metalltråden i förstnämnda garn vanligen är tjockare, endast tjänstgör som förstärkning och inte har någon prydnadsuppgift.

Denna grupp omfattar också surrningsgarn och tågvirke av tunna remsor av splitterfolie, som mer eller mindre helt har splittrats till filament genom snodd.

2. Surrningsgarn och tågvirke, flätade

Surrningsgarn och tågvirke som är flätade klassificeras alltid enligt detta nummer, oavsett vikten per meter. De utgör vanligen rundflätade snören (hålsnören), vilka i allmänhet är tillverkade av grövre material än flätor enligt nr 5808. Flätade varor enligt nr 5607 skiljer sig emellertid från flätor enligt nr 5808 mindre genom garnets beskaffenhet än därigenom att de är så hårt flätade att de fått en kompakt struktur, vilket gör dem lämpliga att användas som surrningsgarn eller tågvirke. Dessutom är de vanligen ofärgade.

De viktigaste fibrerna för tillverkning av surrningsgarn och tågvirke är hamp-, jute-, sisal-, bomulls- och kokosfibrer samt syntetfibrer.

Surrningsgarn och tågvirke av pappersgarn klassificeras enligt detta nummer endast om de är förstärkta med metalltråd eller flätade.

Varor enligt detta nummer används som skördegarn, för paketinslagning, vid bogsering, lastning etc. Deras tvärsnitt är vanligen runt men ibland (t.ex. i fråga om vissa transmissionslinor) kvadratiskt, trapetsformat eller triangelformat. De är vanligen oblekta men kan vara färgade, impregnerade mot röta, tillverkade av olikfärgade parter, impregnerade, överdragna eller belagda med gummi eller plast eller försedda med hölje av gummi eller plast.

Ifrågavarande produkter klassificeras enligt detta nummer även om de föreligger i avpassade längder.

Detta nummer omfattar inte:

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 5607.21

Detta nummer omfattar enkelt garn av sisal eller andra textilfibrer från växter av släktet Agave, vilket har Z-snodd och en minsta avslitningsstyrka som beräknas enligt följande formel:

där R är avslitningsstyrkan uttryckt i dekanewton (daN) och n är antalet meter garn per kg.

Så är exempelvis minsta avslitningsstyrkan för garn nr 150 (150 m per kg) 98 daN, för garn nr 200 (200 m per kg) 69 daN och för garn nr 300 (300 m per kg) 40 daN.

HS-nr 5607.41

Detta nummer omfattar enkelt garn av polyeten eller polypropen som är stabiliserat mot nedbrytning genom inverkan av solljus, har Z-snodd och:

där R är avslitningsstyrkan uttryckt i dekanewton (daN) och n är antalet meter garn per kg;

där R är den genomsnittliga knutstyrkan uttryckt i dekanewton (daN).

Så skall exempelvis garn nr 330 (330 m per kg) ha en minsta avslitningsstyrka av 98 daN och en genomsnittlig minsta knutstyrka av 57 daN.

Dessa varor utgör knutna nät (med öppna maskor) som har tillverkats för hand eller i maskin. De skiljer sig från nätknytningar enligt nr 5804 genom att de är tillverkade av surrningsgarn eller tågvirke enligt nr 5607.

Till skillnad från varorna i punkt 1 kan de konfektionerade varorna i denna grupp vara tillverkade av garn och de öppna maskorna kan erhållas såväl genom knytning som på annat sätt.

Avpassade nät, även färdiga för användning, är sådana nät som har tillverkats direkt i avpassade stycken eller sammanfogats av stycken av nät. Förekomsten av handtag, ringar, sänken, flöten, dragsnören eller andra tillbehör inverkar inte på klassificeringen av varorna i denna grupp.

Som avpassade nät enligt detta nummer klassificeras endast sådana varor som inte omfattas av andra tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning. Numret omfattar bl.a. fisknät och camouflagenät, nät till teaterdekorationer, säkerhetsnät, nätkassar och liknande artiklar (t.ex. för tennisbollar eller fotbollar), hängmattor, ballong- och luftskeppsnät, nät för skydd mot insekter, etc.

Varor enligt detta nummer kan även vara impregnerade (t.ex. mot röta).

Detta nummer omfattar inte:

Detta nummer omfattar varor av garn enligt 50 – 55 kap., varor av remsor o.d. enligt nr 5404 eller 5405 samt varor av surrningsgarn eller tågvirke enligt nr 5607, andra än sådana varor som omfattas av andra tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning.

Numret omfattar bl.a. garn, tågvirke etc. i avpassade längder och i ena eller båda ändarna försedda med öglor, ringar, krokar etc. (t.ex. skosnören, klädlinor, bogserlinor), fendertar, repstegar, lyftstroppar, disktrasor (tillverkade av ett dubbelvikt och i den vikta änden ombundet garnknippe) etc.

Detta nummer omfattar inte:

Allmänna anvisningar

Detta kapitel omfattar mattor och annan golvbeläggning, i vilka textilmaterial tjänstgör som översida vid användandet. Det omfattar också varor som har karaktär av golvbeläggning av textilmaterial (t.ex. på grund av tjocklek, styvhet och styrka) men som är avsedda att användas för andra ändamål (t.ex. som väggbonader, borddukar eller för andra inredningsändamål).

Ovannämnda varor klassificeras enligt detta kapitel, oavsett om de utgör färdiga mattor, t.ex. rums-, säng- och brasmattor (avpassade till sin storlek, fållade, fodrade, försedda med fransar, hopsydda etc.) eller heltäckningsmattor för rum, korridorer, tamburer eller trappor, i form av längdvaror som skall klippas ned och konfektioneras.

De kan även vara impregnerade (t.ex. med latex) eller belagda med vävnad, filt, bondad duk, poröst gummi eller porös plast på undersidan.

Kapitlet omfattar inte:

Mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial, knutna, framställs av en spänd varp, kring vilken poltrådarna knyts eller slingas ett helt varv omkring åtminstone en varptråd, varvid poltrådarna hålls fast av tätt invävda inslagstrådar. Detta sätt att knyta eller slinga poltrådarna utmärker varor enligt detta nummer.

De vanligaste knutarna är:

1. Ghiordes- eller smyrnaknut. Poltråden förs över två intill varandra liggande varptrådar och dess båda ändar förs sedan tillbaka mellan dessa två trådar, så att en full slinga bildas kring dessa (se fig. 1); poltrådarnas uppstående ändar bildar mattans lugg.

2. Sennaknut eller persisk knut. Poltråden förs runt en varptråd och sedan under en följande varptråd (se fig. 2); poltrådarnas ändar bildar mattans lugg.

I Ghiordes- och sennaknutar kan poltrådarna också omfatta fyra varptrådar.

3. Enkel varpknut. Varje poltråd slingas eller knyts runt en enda varptråd och gör härvid ett och ett halvt varv omkring denna (se fig. 3); poltrådarnas ändar bildar mattans lugg.

En rad sådana knutar ligger bredvid men fullständigt oberoende av varandra över mattans hela bredd. De bildar sålunda en heltäckande lugg.

Numret omfattar också vissa mattor som har framställts genom inknytning av poltrådar i en gles bottenväv.

De flesta knutna mattor är handgjorda i storlekar för direkt användning och har olikfärgade poltrådar som bildar ett mönster. De tillverkas emellertid även på maskinvävstolar. Knutarna ligger då i allmänhet mer regelbundet och stadkanterna är mera parallella än i handgjorda mattor. Poltrådarna är vanligen av ull eller natursilke men ibland av mohair eller hår av kashmir(cashmere-)get. Bottenväven är i allmänhet av bomull, ull eller andra djurhår i handgjorda mattor och av bomull, lin, hampa eller jute i maskingjorda.

Varor enligt detta nummer används i normala fall som golvbeklädnad men används också ibland för andra inredningsändamål (t.ex. som väggbonader eller borddukar) (se allm. anv. till detta kapitel).

Mattorna klassificeras enligt detta nummer även om de är försedda med fransar (av vävtrådar eller särskilt anbragta trådar) eller har på annat sätt färdigställts för sin användning.

Knutna mattor är huvudsakligen av orientaliskt ursprung (från Iran, Turkiet, Turkistan, Afganistan, Pakistan, Kina eller Indien) eller från Nordafrika (Algeriet, Tunisien, Marocko eller Egypten).

Numret omfattar inte mattor där poltrådarna endast går under varptrådarna utan att göra full slinga kring dessa (se fig. 4 och 5 nedan) (nr 5702).

Bland mattor och annan golvbeläggning enligt detta nummer kan nämnas:

1. Wiltonmattor och liknande mattor. Dessa har en kraftig, tät bottenväv som är täckt av skuren lugg (dvs. rätsidan består av upprättstående poltrådar som sitter intill varandra) eller har en yta som består av öglor.

Luggen i dessa mattor bildas av ett extra system varptrådar (polvarp), vilka är längre än de övriga varptrådarna och bildar öglor genom att metallstavar eller metalltrådar under vävningens gång skjuts in och därefter åter dras ut. När dessa öglor skärs, erhålls en skuren luggmatta (t.ex. en wiltonmatta, se fig. 4). I mattor av detta slag kommer poltrådarna endast att rida på varptrådarna. Om öglorna däremot lämnas oskurna, erhålls mattor av typen brysselmattor och bouclémattor (se fig. 4 och 5).

Dessa mattor kan vara enfärgade eller mönstrade. Mönstret vävs på en vävstol (t.ex. jacquardvävstol) som är speciellt utrustad för att kunna framställa ett mönster som bildas genom att två till fem olikfärgade garner används.

Wiltonmattor tillverkas också av dubbelvävnader med gemensam polvarp, som sedan skärs så att två mattor med lugg erhålls.

Poltrådarna är vanligen av ull eller av en blandning av ull och nylon, men de kan också bestå av bomull, polyamid, akryl, viskos eller av en blandning av dessa fibrer. Bottenväven är vanligen av bomull, jute eller polypropen.

2. Axminstermattor. Dessa är maskinvävda mattor i vilka rader av lugg successivt förs in som väft under vävningen enligt ett i förväg bestämt färgmönster.

3. Sniljmattor. Det utmärkande för dessa mattor är att luggen är framställd av sniljgarn (se anv. till nr 5606). Detta garn kan vävas in på vanligt sätt som en extra väft. I vissa fall förs korta bitar av sniljgarn in stycke för stycke som en extra varp som binds av bottenväven.

4. Släta mattor, vilka saknar öglor eller lugg men som kan skiljas från vävnader enligt 50 – 55 kap. genom att de är tunga, kraftiga och uppenbarligen avsedda att användas som golvbeläggning.

Till denna typ hör bl.a. kidderminstermattor eller s.k. belgiska mattor, vilka är dubbelvävda och i vilka mönstret har erhållits genom växling av varp- eller inslagsgarnet i de båda vävnaderna med vissa mellanrum. Jämte dessa relativt fina mattor för boningsrum omfattar numret också grova mattor av jute, kokosfiber, djurhår, pappersgarn etc. (vanligen med lärft-, kypert- eller spetskypertbindning), ävensom mattor med varp av jutegarn och väft av hopknutna remsor av trasor.

5. Dörrmattor. Dessa mattor består väsentligen av styva luggtrådar, vanligen av kokosfibrer eller sisal, vilka endast rider på varptrådarna i bottenväven. De framställs i mindre storlekar, lämpliga för sin tillämnade användning.

6. Badrumsmattor av frottévävnad o.d.

Det är att märka, att vissa mattor tillverkas på liknande sätt som lugg- och sniljvävnader enligt nr 5801, men då de huvudsakligen är avsedda att placeras på golv, kan de skiljas från nämnda vävnader genom att de är fastare, innehåller grövre garn och har en styvare bottenväv, vanligen med ett extra varpsystem (s.k. fyllnadsvarp).

7. Kelim-, soumak- och karamanievävnader och liknande handvävda produkter. Kelimvävnader, även benämnda karamanievävnader, erhålls med samma tillverkningsmetod som handvävda tapisserier, vilka är beskrivna i anv. till nr 5805, avsnitt A. Strukturen hos kelimvävnader är därför jämförbar med strukturen hos dessa tapisserier och i allmänhet finns samma slags öppningar (slitsar) i varpriktningen. Däremot har kelimvävnaderna vanligtvis inte några blommor eller blad i mönstret utan framför allt rätlinjiga geometriska mönster. Trots att framsidan kan skiljas från baksidan är skillnaden så obetydlig att båda sidorna kan användas. Kelimvävnader består ibland av två hopsydda långa stycken, i vilket fallmönstret är utformat på sådant sätt att skarven inte märks. Det är därför det finns bårder (vävda kanter) endast på kortsidorna eller ibland ingen bård alls. Detta utesluter inte att påsydda bårder kan förekomma.

Hos kelimvävnader är varpen i allmänhet av ull och väften av ull eller bomull.

Numret omfattar också produkter som har tillverkats i kelimteknik (särskilt i Centraleuropa) och som har dekorativa mönster av samma typ som de ljusa orientaliska kelimvävnaderna.

Soumakvävnader vävs på samma sätt som kelimvävnader men skiljer sig från de senare på följande sätt:

Väften i soumakvävnader är av ull medan varpen kan vara av ull eller bomull och även av gethår.

Bland liknande handvävda produkter kan särskilt nämnas silévävnader som tillverkas på liknande sätt som soumakvävnader. Silévävnadernas mönster består huvudsakligen av S-formade motiv, antingen rättvända eller omvända, samt djurmotiv som är utströdda över hela ytan. Varpen och väften hos silévävnader är av ull (varpen är i sällsynta fall av bomull).

Numret omfattar inte mattor av flätningsmaterial (46 kap.).

Detta nummer omfattar tuftade mattor och annan tuftad golvbeläggning av textilmaterial. Dessa tillverkas i tuftningsmaskiner, vilka med hjälp av ett system av nålar och krokar sticker in textilgarn i en redan existerande botten (vanligen av vävnad eller bondad duk) på så sätt att öglor eller, om nålarna och krokarna är kombinerade med en skäranordning, skuren lugg bildas. Garnet som bildar luggen fixeras sedan i regel med gummi eller plast. Vanligen innan beläggningen hunnit torka täcks den över med en gles vävnad av textilmaterial, t.ex. jute, eller med poröst gummi.

Detta nummer omfattar även konstgräsmattor, vilka är tuftade textila golvbeläggningar som imiterar gräs, oavsett färg. Konstgräsmattor används inomhus eller utomhus för sportytor (t.ex. fotboll, baseboll, landhockey, golf, tennis) och andra ytor (t.ex. landskapsarkitektur, flygplatser). Detta nummer omfattar inte varor av plast enligt kapitel 39.

Numret omfattar även tuftade mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial som tillverkats med hjälp av tuftpistol eller för hand.

Varor enligt detta nummer skiljer sig från tuftade textilvävnader enligt nr 5802 t.ex. genom sin styvhet, tjocklek och styrka, som gör dem lämpliga för användning som golvbeläggning.

Detta nummer omfattar mattor och annan golvbeläggning av filt. Vad som avses med "filt" framgår av anv. till nr 5602.

Bland varor enligt detta nummer kan nämnas:

1. plattor, vanligen av filt av ull eller andra djurhår;
2. golvbeläggning av nålad filt av textilmaterial, som i allmänhet är försedda med baksida eller impregnering av gummi eller plast för att förstärka produkterna eller förhindra att de glider.

Detta nummer omfattar mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial, andra än sådana som omfattas av nummer med mera specificerad varubeskrivning i detta kapitel.

Bland varor enligt detta nummer kan nämnas:

1. mattor med översida av lugg, vilken fästs på ett särskilt underlag eller direkt på en klistrande substans som bildar underlag. Hopfästningen kan ske genom klistring, genom värme, genom en kombination av båda dessa metoder eller genom svetsning med ultraljud.
   Luggen kan fästas antingen på ett enkelt underlag eller mellan två underlag. I det senare fallet delas den därvid uppkomna produkten till två mattor;
2. bondade mattor, vilka består av ett lager av kardade textilfibrer som har veckats mellan räfflade valsar så att slingor bildats. Dessa kan antingen fixeras med ett tjockt lager av gummi, plast e.d., vilket också tjänstgör som underlag, eller fästas vid ett underlag av vävnad med liknande bindemedel;
3. mattor som är tillverkade genom flockning, dvs. genom att fästa textilfibrer i upprätt ställning på ett med gummi, plast e.d. överdraget underlag av textilvara;
4. trikåmattor, som i allmänhet liknar moquettemattor eller ibland pälsskinn.

Allmänna anvisningar

Bortsett från nr 5809 omfattar detta kapitel en mängd olika slag av textilvaror, vilkas klassificering inte är beroende av det ingående textilmaterialet. Vissa av dessa varor omfattas av detta kapitel endast under förutsättning att de inte är konfektionerade på de sätt som är beskrivna i avsnitt II i allm. anv. till elfte avd., men andra förs hit även om de är konfektionerade.

Det är att märka att, om inte annat följer av anmärkningarna till 59 kap., slingervävnader enligt nr 5803, vävda band enligt nr 5806 samt flätor och snörmakeriarbeten som längdvara enligt nr 5808, som är impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade, inte omfattas av 58 kap. (vanligen 39, 40 eller 59 kap.), medan andra varor enligt detta kapitel som har undergått samma behandlingar förs hit under förutsättning att de därigenom inte har fått karaktär av varor enligt 39 eller 40 kap.

A. Luggvävnader, andra än varor enligt nr 5802

Luggvävnader består av minst tre trådsystem: spända varp- och väfttrådar som bildar botten, samt varp- eller väfttrådar som bildar lugg (fibrer, garnändar eller garnöglor) över hela eller en del av ytan, i allmänhet endast på den ena men ibland på båda sidorna.

Vävnader i vilka varptrådar bildar luggen (varpsammet, varpplysch, moquettevävnader etc.) kan framställas genom att den s.k. polvarpen höjs över metallstavar som läggs in i väftriktningen. De öglor som då bildas skärs antingen under vävningen eller senare (skuren luggvävnad) men lämnas ibland oskuren (öglevävnad eller oskuren luggvävnad). Den skurna luggen binds av väfttrådarna.

Luggvävnader i vilka varpen bildar lugg tillverkas även genom vävning av två grundvävnader, den ena över den andra, med gemensam polvarp. Denna dubbelvävnad skärs sedan isär, så att två vävnader med skuren lugg erhålls.

I skuren väftsammet o.d. (t.ex. manchester) bildas luggen av väfttrådar (polskottet), vilka omväxlande passerar under vissa varptrådar och sedan går (flotterar) över två eller flera närliggande varptrådar. Efter vävningen skärs väftflotteringarna, så att de skurna trådändarna bildar lugg. Ett liknande resultat erhålls genom att metallstavar förs in i varpriktningen varvid polskottet skärs under vävningen. Luggen hålls således på plats av varptrådarna.

Luggvävnader vilkas väftflotteringar ännu inte har skurits och som i detta stadium saknar uppstående poltrådar på ytan omfattas också av detta nummer (se anm. 2 till 58 kap.).

B. Sniljvävnader

Sniljvävnader liknar mycket sniljmattor enligt nr 5702. Liksom i dessa bildas luggen (vanligen på båda sidor) av sniljgarn. De tillverkas i allmänhet med hjälp av en extra väft av sniljgarn eller på så sätt, att sniljgarn av olika längd och färg förs in i varpen vid framställningen av bottenväven.

Luggvävnader tillverkas av olika material, men i luggen används mest natursilke, ull, fina djurhår, bomull och konstfibrer.

Alla dessa vävnader kan vara släta, ribbade eller mönstrade eller vara mönsterpressade efter vävningen; som mönstrade räknas även sådana, vilkas yta endast delvis är täckt med lugg eller är dels skuren, dels oskuren, vilket ger många olika mönster. Luggvävnader som imiterar pälsverk (t.ex. imitationer av astrakan-, persian- och leopardskinn) förs likaså hit, men pälsverksimitationer som har framställts på annat sätt än genom vävning, t.ex. genom fastsyning eller fastklistring av luggen, klassificeras enligt nr 4304.

Det bör observeras att många vävnader enligt detta nummer tillverkas på samma sätt som mattor enligt nr 5702. De kan emellertid lätt skiljas från mattor därigenom att de, eftersom de huvudsakligen är avsedda till kläder och rumsinredningsartiklar och inte till golvbeläggning, är tillverkade av mindre grovt material och har en mycket smidigare botten.

Numret omfattar inte:

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 5801.22 och 5801.32

För att skilja skuren manchester enligt stat. nr 5801.22 och 5801.32 från annan skuren väftsammet o.d. kan nedanstående figurer, vilka visar tvärsnitt genom varpen, vara till ledning.

A. Handduksfrotté och liknande frottévävnader

Dessa vävnader utgör öglevävnader som används till handdukar, badrockar, fritidskläder, tvättvantar etc. De har en sträckt väft och två varpsystem, av vilka det ena är sträckt och det andra slakt. Det senare bildar öglor på vävnadens yta. Förhållandet mellan de båda slagen av varptrådar i vävnaden kan växla, men vanligtvis är antalet trådar i grundvarpen lika med antalet ögletrådar.

Öglorna verkar ofta vara vridna och förekommer i allmänhet på båda sidorna av vävnaden men ibland endast på den ena; de kan ibland vara skurna. De kan täcka hela ytan likformigt eller bilda ränder, rutor, romber eller mera komplicerade mönster. Numret omfattar dock inte vävnader med lugg endast på ena sidan där samtliga öglor är skurna (nr 5801).

Detta nummer omfattar inte heller:

B. Tuftade dukvaror av textilmaterial

Dessa varor tillverkas genom att med hjälp av ett system av nålar och krokar sticka in garn i en redan existerande textilbotten (vävnad, dukvara av trikå, filt, bondad duk etc.) på så sätt att öglor eller, om krokarna är kombinerade med en skäranordning, lugg bildas.

Varor enligt detta nummer kan skiljas från tuftade mattor och annan golvbeläggning enligt nr 5703 genom att de exempelvis saknar den styvhet, tjocklek och styrka som gör dem lämpliga att användas som golvbeläggning.

Vidare kan dessa varor skiljas från luggvaror enligt nr 6001, vilka har rader av kedjesömmar på baksidan, genom sina karakteristiska rader av stygn som ser ut som vanliga sömnadsstygn i längdriktningen på vävnadens baksida.

5803 Slingervävnader, andra än band enligt nr 5806

Slingervävnader (tidigare benämnda gasvävnader) är definierade i anm. 3 till detta kapitel.

I släta slingervävnader går slingtrådarna omväxlande till höger och till vänster om varje rak tråd och de passerar därvid över väfttrådarna men under de raka trådarna varje gång; de raka varptrådarna ligger alltid på ena sidan av väfttrådarna. De raka varptrådarna och väfttrådarna är inte sammanvävda utan binds av slingtrådarna i varpen.

Variationer kan erhållas genom att slingtrådarna får korsa varandra (s.k. crocheted gauze, Marly gauze), genom att två eller flera väfttrådar tillsammans förs in genom de slingor som bildas av de raka trådarna och slingtrådarna, genom att två eller flera raka trådar används till varje slingtråd eller omvänt, etc.

Detta nummer omfattar också:

1. broscherade slingervävnader, vilka är tillverkade med en extra tråd (broschertråd) som förs in under vävningen för att ge mönstereffekter på en botten av slingervävnad;
2. vävnader med dels slingerbindning, dels annat bindningssätt, oavsett proportionerna mellan de olika bindningssätten. Dessa vävnader har vanligen ränder i varpriktningen, rutor eller andra mycket varierande mönster.

Slingervävnader är vanligen glest vävda och därför lätta; de används huvudsakligen till gardiner. Av vissa sorter tillverkas sniljgarn genom att vävnaderna i varpriktningen skärs ned till smala remsor.

De olika slagen av slingervävnader växlar mycket till utseende liksom de mönster som bildas under vävningen. Slingervävnader bör inte förväxlas med broscherade vävnader eller andra vävnader enligt 50 - 55 kap. och inte heller med hand- eller maskingjorda spetsar, broderier, tyll, trådgardinsvävnad eller nätknytningar enligt 58 kap.

Glesa vävnader med vanlig tvåskaftsbindning, vilka huvudsakligen används till bindor och liknande förbandsmaterial, omfattas inte av detta nummer.Dessa varor benämns ofta gasvävnader men klassificeras enligt nr 3005 (om de är impregnerade eller överdragna med farmaceutiska produkter eller föreligger i förpackningar för försäljning i detaljhandeln för medicinskt, kirurgiskt, dentalt eller veterinärt ändamål) eller enligt 50 – 55 kap.

Numret omfattar inte heller siktduk (nr 5911).

I. Tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar

Dessa varor används till gardiner, sängöverkast och liknande heminredningsartiklar, till slöjor, flor, damkläder, broderier etc. De är i allmänhet av natursilke, konstfibrer, bomull eller lin.

A. Tyll och andra "spolnät" (bobbin-net) består av varptrådar med väfttrådar som snor sig runt varje varptråd och går diagonalt från stadkant till stadkant, varvid hälften av väften går snett från vänster till höger och den andra hälften snett från höger till vänster (se fig. 1). Dessa väfttrådar bildar med varptrådarna maskor i form av regelbundna sexhörningar, kvadrater eller romber (Neuville-tyll). Ett annat slag av tyll med maskor i form av sexhörningar (Mechlin-tyll) består av varptrådar och ett system av bobintrådar, som i längdriktningen går mellan endast två varptrådar (se fig. 2).

B. "Tulle bobinot" är en speciell mönstrad tyll som består av tre trådsystem: (1) vissa raka, parallella varptrådar som i vanlig tyll, (2) mönstertrådar (så benämnda därför att de bildar mönstret) vilka löper omväxlande längs de raka trådarna och med vissa mellanrum går från en rak tråd till en annan (vanligen närliggande) rak tråd och på så sätt bildar triangelformiga maskor omväxlande med trapetsformiga eller annorlunda formade maskor samt (3) bindtrådar som löper runt de raka varptrådarna och binder mönstertrådarna vid dessa (fig. 3). Täta partier i mönstret får man fram genom att ett antal sådana triangelformiga maskor grupperas tätt intill varandra.

C. Trådgardinsvävnader består av tre trådsystem: parallella varptrådar, mönstertrådar och bindtrådar. Varje mönstertråd löper omväxlande längs olika varptrådar och bildar kvadratiska maskor när den går från den ena varptråden till den andra. Bindtrådarna sammanhåller vävnaden genom att binda mönstertrådarna vid varptrådarna på vissa ställen (se fig. 4).

D. Nätknytningar har regelbundna, kvadratiska eller rombformade maskor, knutna i varje hörn, så att trådarna inte kan dras isär. De kan vara hand- eller maskingjorda.

Numret omfattar inte:

II. Spetsar

Spetsar är genombrutna textilvaror av prydnadskaraktär, i vilka mer eller mindre invecklade mönsterpartier som har bildats genom flätning eller snodd av trådar förenas antingen genom maskor (vanligen av regelbunden storlek och form) som bildar en synlig genombruten botten eller genom sammanbindande stolpar (brider) som själva åstadkommer mönstereffekter. Mönsterpartierna samt bottnen av maskor eller brider framställs vanligen samtidigt, men ibland görs mönsterpartierna separat och hopfogas sedan.

Ett karakteristiskt kännetecknen för spetsar är, att mönsterpartierna inte är tillverkade på en redan befintlig botten. Med spetsar i detta nummer avses således inte varor av liknande utseende – trots att de ibland kallas spetsar, t. ex filéspetsar – vilka har tillverkats genom utfyllning eller annan dekorering av maskorna i en redan befintlig botten av tyll eller trådgardinsvävnad eller genom applikationsbrodering och hos vilka bottnen sedermera helt eller delvis kan ha avlägsnats. Sådana varor klassificeras som broderier enligt nr 5810, vilket även är fallet med verkliga spetsar som efteråt broderats samt med spetsar som är försedda med genom sömnad infällda applikationer.

Numret omfattar inte heller genombrutna varor av sådana slag som tillverkats genom stickning för hand eller med maskin (60 kap.); dessa känns vanligtvis igen på de karakteristiska öglorna, särskilt i de tätare delarna.

I motsats till tyll, slingervävnader och andra glesa vävnader saknar spetsar särskild varp och väft. De tillverkas ofta av en enda tråd. Då flera trådar används har alla samma betydelse för spetsbildningen.

Spetsar kan vara hand- eller maskingjorda.

De viktigaste slagen av handgjorda spetsar är:

Maskingjorda spetsar liknar i stort sett handgjorda spetsar, men det sätt varpå trådarna flätas eller snos är, utom beträffande knypplade spetsar, helt olika. Maskingjorda spetsar är mera regelbundna än handgjorda.

Hand- eller maskingjorda spetsar klassificeras enligt detta nummer:

Dessa varor förs hit oavsett om de har tillverkats direkt i ett stycke, skurits ur större stycken eller hopfogats av flera delar.

Numret omfattar inte artiklar som är tillverkade av spetsar; sådana varor klassificeras efter sin beskaffenhet, i allmänhet enligt 62 eller 63 kap. (t.ex. mantiljer – nr 6214; kragar etc. till damkläder – nr 6217; dukar och tabletter – nr 6304).

Förklarande anmärkningar till undernummer

HS-nr 5804.21 – 5804.30

Maskingjorda imitationer av handgjorda spetsar liknar i allmänhet handgjorda spetsar till utseendet men kan särskiljas från handgjorda spetsar med hjälp av följande kännetecken:

Maskingjorda spetsar framställs ofta i ganska breda stycken som sedan klipps isär till remsor. I detta fall har kanterna på de klippta remsorna nästan alltid kvar maskor eller delar av maskor från det genombrutna parti som höll ihop remsorna i maskinen. Dessa maskor eller delar av maskor befinner sig utanför själva spetsen. De kan vanligen iakttas där kantlinjen böjer sig inåt, dvs. där det är svårt att komma åt dem utan att samtidigt förstöra själva kanten. Förekomsten av dessa maskor eller delar av maskor är ett tydligt tecken på att spetsen är maskingjord.

Man kan också skilja maskingjorda spetsar från handgjorda genom att i spetsens dekorativa motiv undersöka hur konturtrådarna och fyllnadstrådarna går. I handgjorda spetsar kan dessa trådar löpa i vilken riktning som helst och även tillbaka i den riktning de kom ifrån. I maskingjorda spetsar är detta inte möjligt; i dessa kan ifrågavarande trådar löpa snett åt höger eller åt vänster, men de måste alltid följa den riktning i vilken arbetet fortskrider.

Sättet att fylla ut mönstrets täta partier är en tredje faktor som kan användas för att skilja handgjorda från maskingjorda spetsar. I handgjorda spetsar används endast följande metoder:

Vävbindningen ser ut exakt som vanlig tvåskaftsbindning. I en nätbindning är de trådar som tjänstgör som varptrådar uppdelade i två över varandra lagda system vilka mellan sig bildar en vinkel av ca 90 °; väfttrådarna passerar över denna yta och går omväxlande över en tråd i det första systemet och under den tråd (de trådar) i det andra systemet som kommer omedelbart efter.

I maskingjorda spetsar är de mest allmänt använda metoderna för utfyllnad följande:

Följande kännetecken kan också vara till hjälp när man skall skilja handgjorda spetsar från maskingjorda. I vissa fall utgör dessa kännetecken rent av det enda sättet att skilja dem från varandra, speciellt när man skall skilja mellan handgjorda och maskingjorda knypplade spetsar:

Dessutom finns det "blandade" spetsar, benämnda bandspetsar, renässansspetsar, Luxeuil-spetsar och prinsesspetsar. Vid tillverkningen av sådana spetsar utgår man från ett maskintillverkat band, som läggs platt på ett uppritat mönster, så att det följer linjerna i det detta mönster. I hörnen viks bandet så att motivet följs; de överlappande delarna sys ihop; ändarna på de avklippta banden sys omsorgsfullt fast. Stolparna (briderna) och utfyllningen görs sedan med nål.

Förutom det förhållande att banden har veckats, klippts av och sytts fast på det sätt som har beskrivits ovan kan sådana spetsar ibland kännas igen på rynkningarna i bandet i mönstrets konkava kanter.

Dessa spetsar anses vara handgjorda.

Detta nummer omfattar tapisserier som är handvävda eller handbroderade på en bottenväv (vanligen stramalj). De kännetecknas främst av att de är tillverkade i form av fält med fullständiga, avgränsade mönster, ofta i form av bilder.

A. Handvävda tapisserier

Handvävda tapisserier erhålls genom att på vävstol uppspända varptrådar korsas med olikfärgade väfttrådar, vilka kommer att täcka varpen samt bilda mönstret och också själva vävnaden.

I motsats till väfttrådarna i vanliga vävnader sträcker sig dessa olikfärgade väfttrådar vanligen inte från stadkant till stadkant utan är framdragna endast så långt som behövs för att framställa mönstret. För varje väftrad täcks sålunda varptrådarna av en obruten serie olika färgade väfttrådar, vilkas lösa ändar är synliga på vävnadens baksida. De öppningar som vid denna vävningsmetod kan uppstå i varpriktningen, sys vanligen ihop på baksidan.

Bland dessa tapisserier märks sådana från Les Gobelins i Paris, från Flandern, Aubusson och Beauvais.

Maskintillverkade imitationer (framställda på jacquard- eller liknande vävstolar) av handvävda tapisserier är vanliga vävnader med varp och väft, i vilka de färgade väfttrådarna går från stadkant till stadkant. De klassificeras alltefter beskaffenheten som vanliga vävnader eller som konfektionerade artiklar.

B. Handbroderade tapisserier

Handbroderade tapisserier kännetecknas av att de har en bottenväv (vanligen stramalj med fyrkantiga mellanrum mellan trådarna), på vilken det önskade mönstret fylls ut genom handbrodering med ett stort antal olikfärgade trådar.

Handbroderade tapisserier är ibland överbroderade med ytterligare stygn men klassificeras ändå enligt detta nummer och anses inte som broderier.

Bottenväven (vanligen stramalj) är i motsats till de flesta broderierna enligt nr 5810 fullständigt täckt med brodergarn, utom möjligen vid kanterna. Den använda brodersömmen benämns alltefter det sätt på vilket den utförts: petit points, gros points, korsstygn, dubbla korsstygn, gobelängstygn etc.

Tapisserier används huvudsakligen för rumsinredning, som väggbonader, stolklädsel etc. och är vanligen tillverkade av natursilke, ull, konstfibrer eller t.o.m. av metalliserat garn.

De klassificeras enligt detta nummer även om de är fållade, kantade, fodrade etc., men om de utgör sådana konfektionerade artiklar som aftonväskor, kuddar och tofflor, förs de naturligtvis inte hit.

Detta nummer omfattar inte heller:

A. Vävda band