Tredje avdelningen

Animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor samt spaltningsprodukter av sådana fetter och oljor; beredda ätbara fetter; animaliska och vegetabiliska vaxer

15 kap. Animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor samt spaltningsprodukter av sådana fetter och oljor; beredda ätbara fetter; animaliska och vegetabiliska vaxer

Allmänna anvisningar

1. animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor, råa, renade, raffinerade eller behandlade på vissa sätt (t.ex. kokta, faktiserade eller hydrerade);
2. vissa produkter som erhålls från fetter och oljor, framför allt spaltningsprodukter (t.ex. rå glycerol);
3. beredda ätbara fetter och oljor (t.ex. margarin);
4. animaliska och vegetabiliska vaxer;
5. återstoder från bearbetning av fetter, oljor eller andra fettartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer.

Detta kapitel omfattar inte:

Med undantag av spermolja och jojobaolja utgörs animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor av estrar av glycerol och fettsyror (såsom palmitin-, stearin- och oljesyra).

De kan vara fasta eller flytande men är alla lättare än vatten. Om de utsätts för luftens inverkan under längre tid, härsknar de på grund av hydrolys och oxidation. Vid upphettning sönderdelas de under avgivande av en skarp, retande lukt. De är alla olösliga i vatten men fullständigt lösliga i dietyleter, koldisulfid, koltetraklorid, bensen etc. Ricinolja är löslig i alkohol, men övriga animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor är endast obetydligt lösliga i alkohol. De ger alla en bestående fettfläck på papper.

De fetter som utgör triglyceridestrar kan spaltas (saponifieras) antingen genom inverkan av överhettad vattenånga, utspädda syror, enzymer eller katalysatorer under bildning av glycerol och fettsyror eller genom inverkan av alkaliska ämnen, varvid glycerol och fettsyrornas alkalisalter (tvålar) erhålls.

Nr 1504 och 1506 – 1515 omfattar också fraktioner av de fetter och oljor som är nämnda i respektive nummer, under förutsättning att de inte är upptagna i något nummer med mera specificerad varubeskrivning i tulltaxan (t.ex. spermaceti, nr 1521). De viktigaste av de metoder som används vid fraktionering är:

Fraktioneringen åstadkommer ingen förändring av den kemiska strukturen hos fetterna och oljorna.

Med uttrycket "fetter och oljor som enbart denaturerats" i anm. 3 till detta kapitel avses fetter och oljor eller fraktioner av sådana, som har försatts med något denatureringsmedel, såsom fiskolja, fenoler, mineraloljor, terpentinolja, toluen, metylsalicylat (vintergrönolja) eller rosmarinolja, för att göra dem oätliga. Dessa ämnen tillsätts i små mängder (i allmänhet högst 1 %), vilket gör fetterna eller oljorna exempelvis härskna, sura eller beska eller ger dem en skarp smak. Det bör emellertid observeras att anm. 3 till detta kapitel inte är tillämplig på denaturerade blandningar eller beredningar av fetter eller oljor eller på denaturerade blandningar av fraktioner av fetter eller oljor (nr 1518).

Med hänsyn till anm. 1 till detta kapitel klassificeras animaliska, vegetabiliska och mikrobiella fetter och oljor samt fraktioner av dessa enligt detta kapitel oavsett om de skall användas som födoämnen eller för tekniskt eller industriellt bruk (t.ex. tillverkning av tvål, ljus, smörjmedel, fernissor eller målningsfärger).

Vegetabiliska och animaliska vaxer består huvudsakligen av estrar av vissa högmolekylära fettsyror (palmitin-, cerotin- och myristinsyra) och vissa alkoholer, andra än glycerol (cetylalkohol etc.). De innehåller dessutom en viss mängd syror och alkoholer i fri form och även en del kolväten.

Dessa vaxer bildar inte glycerol vid hydrolys, ger inte fetternas skarpa lukt vid upphettning och härsknar inte. Vaxer är i allmänhet hårdare än fetter.

Vegetabiliska fetter och feta oljor förekommer i stor utsträckning i naturen och finns i cellerna i vissa växtdelar (t.ex. frön och frukter) ur vilka de utvinns genom pressning eller med lösningsmedel.

De vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor som klassificeras enligt nr 1507 – 1515 är feta produkter, dvs. fetter och oljor som svårligen kan destilleras utan att sönderdelas, som inte är flyktiga och som inte heller kan destilleras med överhettad vattenånga (som sönderdelar och spaltar dem).

Med undantag av exempelvis jojobaolja utgör vegetabiliska fetter och oljor blandningar av glycerider. Palmitin- och stearinsyraglycerider, som är fasta vid rumstemperatur, dominerar i fasta fetter, medan oljor huvudsakligen består av glycerider som är flytande vid rumstemperatur (glycerider av oljesyra, linolsyra, linolensyra etc.). Mikrobiella fetter och oljor är även blandningar av glycerider, huvudsakligen av fleromättade fettsyror så som arakidonsyra och linolsyra, vilka är flytande vid rumstemperatur.

Nr 1507 – 1515 omfattar såväl råa fetter och oljor och fraktioner av dessa som sådana som har raffinerats eller renats (t.ex. genom klarning, tvättning, filtrering, avfärgning, avsyrning eller desodorisering).

Biprodukterna från raffinering av fetter och oljor, t.ex. bottensatser och avslemningsåterstoder samt soapstocks, klassificeras enligt nr 1522. Sura oljor från raffinering förs till nr 3823; de bildas genom att soapstocks som har erhållits vid raffinering av råa oljor sönderdelas med oorganiska syror.

De vegetabiliska fetter och oljor som omfattas av nr 1507 – 1515 erhålls huvudsakligen från oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter enligt nr 1201 – 1207 men också från vegetabiliska produkter som klassificeras enligt andra nummer (t.ex. olivolja; oljor som erhållits från persiko-, aprikos- och plommonkärnor enligt nr 1212; oljor som har erhållits från mandlar, valnötter, pinjenötter, pistaschmandlar etc. enligt nr 0802; oljor som har erhållits från spannmålsgroddar). Mikrobiella fetter och oljor enligt nr 1515 erhålls genom att extrahera lipid från oljehaltiga mikroorganismer. Mikrobiella fetter och oljor är även kända som encelliga oljor (single cell oils SCO).

Nr 1507 – 1515 omfattar inte ätbara eller oätliga blandningar eller beredningar och inte heller vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor som har kemiskt modifierats (nr 1516, 1517 eller 1518, om de inte har karaktär av produkter som skall klassificeras någon annanstans, t.ex. enligt nr 3003, 3004, 3303 – 3307 eller 3403).

De fetter som omfattas av detta nummer kan erhållas genom olika processer, t.ex. utsmältning, utpressning eller extraktion med lösningsmedel. De vanligast förekommande processerna är utsmältning på våt väg (med ånga eller vid låg temperatur) och utsmältning på torr väg. Vid utsmältning på torr väg får en del av fettet rinna av med hjälp av hög temperatur; ytterligare fett pressas ut och tillsättes det tidigare avrunna fettet. I vissa fall kan i materialet återstående fett extraheras med lösningsmedel.

Med beaktande av vad som nu sagts omfattar numret:

Benfett, som har erhållits från färska ben är ett vitt eller gulaktigt fett med samma konsistens och lukt som talg; benfett från skämda ben är däremot mjukt, grynigt, smutsgult eller brunt och har oangenäm lukt. Benfett används för tvål- och ljustillverkning och som smörjmedel.

Avfallsfett är sådant fett som utvinns ur djurkadaver, ur slakteriavfall eller ur annat animaliskt avfall eller som erhålls vid putsning och rengöring av hudar. Det har i allmänhet följande karakteristiska kännetecken: mörk färg, obehaglig lukt, större halt av t.ex. fria fettsyror (oljesyra, palmitinsyra etc.), kolesterol och föroreningar samt lägre smältpunkt än ister och andra fetter enligt detta nummer. Dessa varor har framför allt en teknisk användning.

Fetter enligt nr 1501 kan antingen vara oraffinerade eller raffinerade genom neutralisering, behandling med blekjord, genomblåsning med överhettad vattenånga, filtrering etc.

Dessa produkter används för beredning av livsmedel och för tillverkning av salvor, tvål etc.

Numret omfattar inte heller:

Detta nummer omfattar det fett som omger inälvor och muskler hos nötkreatur, andra oxdjur, får och getter. Fett av nötkreatur är den viktigaste varan. Fettet kan vara rått (färskt, kylt eller fryst), saltat, i saltlake, torkade, rökta eller i form av utsmält fett (talg). De utsmältningsprocesser som används är de samma som de som beskrivs enligt nr 1501. Numret omfattar också fett som har erhållits genom pressning eller extraktion med lösningsmedel.

"Premier jus" (oleo stock) är den högsta kvaliteten av ätbar talg. Den utgör en fast, vit eller gulaktig produkt, som är luktlös i nyberett skick men avger en karakteristisk härsken lukt sedan den utsatts för luftens inverkan.

Talg består nästan uteslutande av glycerider av olje-, stearin- och palmitinsyra.

Talg används för beredning av ätbara fetter eller av smörjmedel, vid tvål- och ljustillverkning, vid läderberedning, för beredning av fodermedel etc.

Numret omfattar också benfett samt avfallsfett från nötkreatur, andra oxdjur, får eller getter. Beskrivningen av motsvarande fetter i anv. till nr 1501 stämmer också in på sådana fetter enligt nr 1502.

Numret omfattar inte:

Detta nummer omfattar produkter som erhållits genom pressning av ister (dvs. solarstearin och isterolja) eller av talg (dvs. oleomargarin, talgolja och oleostearin). Under dessa processer förvaras istret eller talget i uppvärmda tankar i tre till fyra dygn, under tiden kristalliseras det som solarstearin eller oleostearin. Den framställda gryniga massan pressas sedan för att separera oljorna från stearinerna. Denna pressning skiljer sig från den pressning som används vid utsmältning på torr väg vid vilken högre temperatur används för att avlägsna återstående fett från andra animaliska beståndsdelar, som t.ex. protein och bindväv. Produkterna enligt detta nummer kan också erhållas genom andra fraktioneringsmetoder.

Solarstearin (lard stearin) är det fasta vita fett som återstår efter pressning av ister eller annat utsmält svinfett. Detta nummer omfattar såväl ätbart som inte ätbart solarstearin. Ätbart solarstearin blandas ibland in i mjukt ister för att ge detta fastare konsistens (sådana blandningar förs till nr 1517). Inte ätbart solarstearin används som smörjmedel och som råvara för framställning av glycerol, olein och stearin.

Isterolja (lardolja) är en produkt som erhålls genom kallpressning av ister eller annat utsmält svinfett. Den är en gulaktig vätska med svag fettlukt och angenäm smak. Den används i vissa industriella processer (ullbearbetning, tvåltillverkning etc.), som smörjmedel eller ibland för livsmedelsändamål.

Oleomargarin (ätbar "oleo oil") är ett vitt eller gulaktigt, fast fett av mjuk konsistens och med svag talglukt och angenäm smak. Det är kristalliniskt men kan bli grynigt efter valsning eller knådning. Det består till största delen av glycerider av oljesyra (triolein). Oleomargarin används huvudsakligen för tillverkning av ätbara produkter, såsom margarin och konstister, och som smörjmedel.

Talgolja (oätlig "oleo oil") är en gulaktig, talgluktande vätska, som snabbt härsknar under luftens inverkan. Den används för tvåltillverkning och blandas med mineraloljor för användning som smörjmedel.

Den hårdare del som återstår efter utpressning av oleomargarin eller talgolja utgör en blandning som huvudsakligen består av glycerider av stearin- och palmitinsyra (tristearin och tripalmitin). Varan benämns oleostearin (presstalg) och förekommer i allmänhet i form av hårda, spröda kakor eller skivor. Den är vit samt smak- och luktlös.

Numret omfattar inte produkter som har emulgerats, blandats eller beretts på annat sätt (nr 1516, 1517 eller 1518).

Detta nummer omfattar fetter och oljor som erhålls från åtskilliga fiskarter (torsk, helgeflundra, menhad, sill, sardin, ansjovis etc.) och från havsdäggdjur (valar, delfiner, sälar etc.) samt fraktioner av sådana fetter och oljor. De utvinns ur hela djurkroppar eller ur lever eller avfall. De har vanligen en karakteristisk fisklukt och oangenäm smak; färgen växlar från gult till rödbrunt.

Torsk-, helgeflundre- och annan fisklever ger oljor med hög halt av vitaminer och andra organiska substanser. De används därför huvudsakligen inom medicinen. Dessa oljor klassificeras enligt detta nummer även om deras vitaminhalt har ökats genom bestrålning eller på annat sätt, men de förs till 30 kap. när de föreligger som medikamenter eller är emulgerade eller försatta med andra ämnen för att användas för terapeutiskt bruk.

Detta nummer omfattar också "fiskstearin", en fast produkt som erhålls genom pressning och dekantering av nerkyld fiskolja. Den är ett gulaktigt eller brunt ämne med fisklukt och används för framställning av degras, smörjmedel och tvål av mindre god kvalitet.

Fetter och oljor som har erhållits från fisk eller havsdäggdjur klassificeras enligt detta nummer även när de är raffinerade, men omfattas inte av numret om de har helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även internt) eller elaidiniserats (nr 1516).

Ullfett är ett klibbigt, illaluktande fett som utvinns ur det såpvatten som erhålls vid tvättning av ull eller valkning av vävnader. Det kan också extraheras ur otvättad ull med hjälp av flyktiga lösningsmedel (koldisulfid etc.). Ullfett består inte av glycerolestrar och är därför kemiskt sett snarare att anse som ett vax än som ett fett. Det används vid beredning av smörjmedel och för andra industriella ändamål men brukas huvudsakligen i form av lanolin (den renade produkten) eller för utvinning av ullfettolein och ullfettstearin.

Lanolin, som erhålls genom rening av ullfett, har salvkonsistens. Alltefter reningsgraden varierar färgen från gulvitt till brunt. Det förändras endast obetydligt i luft och har en svag, karakteristisk lukt. Lanolin är lättlösligt i kokande alkohol men olösligt i vatten. Trots detta kan det ta upp stor mängd vatten och bildar då en salvartad emulsion som också kallas lanolin (vattenhaltigt).

Vattenfritt lanolin används för beredning av smörjmedel, emulgerbara oljor och appreturmedel. Vattenhaltigt eller emulgerat lanolin används huvudsakligen för beredning av salvor och kosmetiska preparat.

Lätt modifierat lanolin, som har bibehållit karaktären av lanolin, samt ullfettalkoholer (även benämnda lanolinalkoholer – blandningar av kolesterol, isokolesterol och andra högre alkoholer) omfattas också av detta nummer.

Numret omfattar inte kemiskt definierade alkoholer (i allmänhet 29 kap.) samt preparat som är baserade på lanolin, t.ex. lanolin med tillsats av medicinska eller välluktande ämnen (nr 3003 eller 3004 eller 33 kap.). Numret omfattar inte heller lanolin som har underkastats en så omfattande kemisk modifiering att det förlorat karaktären av lanolin, t.ex. lanolin som har etoxilerats i så hög grad att det har blivit vattenlösligt (vanligen nr 3402).

När ullfett destilleras med vattenånga och pressas, uppdelas det i en vätska, en fast substans och en återstod.

Vätskan, som kallas ullfettolein är grumlig, rödbrun och har en svag lukt av ullfett. Den är löslig i etanol, dietyleter, bensin etc. Den används som textilsmörjmedel i spinnerier.

Den fasta delen (ullfettstearin) är ett vaxartat ämne med gulbrun färg och stark lukt av ullfett. Den är löslig i kokande alkohol och andra organiska lösningsmedel. Den används inom läderindustrin, för beredning av smörjmedel och klibbande smörjfett samt för ljus- och tvåltillverkning.

Numret omfattar inte återstoder från behandling av ullfett (nr 1522).

Detta nummer omfattar alla fetter och oljor av animaliskt ursprung, utom de som klassificeras enligt nr 0209 eller enligt tidigare nummer i 15 kap., samt fraktioner av sådana fetter och oljor. Det omfattar därför alla animaliska fetter som inte har erhållits från svin, fjäderfä, nötkreatur eller andra oxdjur, får, getter, fisk eller havsdäggdjur samt alla animaliska oljor utom isterolja, oleomargarin, talgolja, oljor erhållna från fisk eller havsdäggdjur och oljor utvunna ur ullfett.

Bland varor enligt detta nummer märks:

1. fett av hästar, flodhästar, björnar, kaniner, landkrabbor, havssköldpaddor etc. (inbegripet fett som har erhållits från ben, benmärg eller avfall från dessa djur);
   
2. klövolja och liknande oljor, som erhålls genom kallpressning av det utvunna fettet genom kokning av hovar, klövar eller skenben från nötkreatur, andra oxdjur, hästar och får. De utgör ljusgula, i luften hållbara oljor med sötaktig smak och används huvudsakligen som smörjmedel för finare mekanismer (urverk, symaskiner, eldvapen etc.);
   
3. benolja, som utvinns ur benfett genom pressning eller genom behandling av ben med hett vatten. Denna utgör en luktlös, gulaktig olja, som inte härsknar så lätt. Den används som smörjmedel för finare mekanismer och vid beredning av skinn;
   
4. olja ur benmärg, en vit eller gulaktig produkt med användning i parfymindustrin och för farmaceutiskt ändamål;
   
5. äggolja, som utvinns ur hårdkokta äggulor genom pressning eller med lösningsmedel. Den utgör en klar, guldgul eller rödaktig olja med lukt av kokta ägg;
6. sköldpaddsäggolja, som är blekgul och luktlös; den används som födoämne;
7. chrysalisolja, som utvinns ur silkesmaskpuppor. Den utgör en rödbrun olja med stark, mycket otrevlig lukt och används vid tvåltillverkning.

Detta nummer omfattar inte:

Sojabönolja utvinns ur fröna av sojabönväxten (Glycine max) med hjälp av hydrauliska pressar eller skruvpressar eller genom extraktion med lösningsmedel. Den utgör en blekgul fet torkande olja som används både för livsmedelsändamål, t.ex. för framställning av margarin och salladdressing, och för tekniskt bruk, t.ex. för tillverkning av tvål, lacker och andra målningsfärger, mjukningsmedel och alkydhartser.

Numret omfattar också fraktioner av sojabönolja. Sojabönlecitin, som erhålls ur oraffinerad sojabönolja vid raffineringen, klassificeras dock enligt nr 2923.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1507.10

Feta vegetabiliska fetter och oljor som har utvunnits genom pressning anses vara oraffinerade om de inte har undergått annan bearbetning än dekantering, centrifugering eller filtrering, under förutsättning att endast mekaniska krafter, såsom tyngdkraften eller press- eller centrifugalkraft, har utnyttjats för att avskilja fasta partiklar ur oljan. Däremot får oljan inte ha underkastats adsorptionsfiltrering, fraktionering eller någon annan fysikalisk eller kemisk process. Om oljan har erhållits genom extraktion med lösningsmedel skall den anses vara oraffinerad om den inte skiljer sig i fråga om färg, lukt eller smak från motsvarande olja som har utvunnits genom pressning.

Jordnötsolja är en icke torkande olja som utvinns ur fröna ("nötterna") av jordnötsväxten (Arachis hypogaea) genom extraktion med lösningsmedel eller genom pressning.

Den filtrerade och raffinerade oljan används t.ex. som salladsolja, vid matlagning samt för tillverkning av margarin. Olja av lägre kvalitet används för tillverkning av tvål och smörjmedel.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1508.10

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

Olivolja är den olja som erhålls ur frukterna av olivträdet (Olea europaea L.).

Detta nummer omfattar:

Jungfruoljor är de oljor som utvinns ur frukterna av olivträdet enbart på mekanisk väg eller med andra fysikaliska metoder under sådana förhållanden, särskilt i fråga om temperatur, som inte leder till förändringar av oljan, och som inte har undergått någon annan behandling än tvättning, dekantering, centrifugering och filtrering.

Detta nummer omfattar inte bomolja samt blandningar av sådan olja med jungfruolja (nr 1510) och inte heller omförestrad olja son är framställd av olivolja (nr 1516).

Detta nummer omfattar oljor som har erhållits ur oliver, andra än oljor enligt nr 1509.

Detta nummer omfattar oljor som har erhållits ur pressrester av oliver. Pressrester av oliver är de fasta återstoder som blivit kvar efter utvinning av olivoljor enligt nr 1509. Denna restpasta innehåller fortfarande en varierande mängd av vatten och olja.

Oljor enligt detta nummer kan vara oraffinerade eller raffinerade eller behandlade på annat sätt, under förutsättning att ingen modifiering av glyceridstrukturen har ägt rum.

1. Raffinerad olivolja av pressrester innehållande fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, inte överstigande 0,3 g per 100 g och har andra egenskaper som motsvarar de som anges för denna kategori i enlighet med Codex Alimentarius-standard 33-1981. Den raffinerade olivoljan av pressrester har ljus gul till gulbrun färg, har en godtagbar doft och smak samt är lämplig för förtäring. Varan kan dock endast säljas direkt till konsument om det är tillåtet i det land där varan återförsäljs.
   
   
2. Olivolja av pressrester är den olja som består av raffinerad olivolja av pressrester blandad med extra jungfruolja (A) och jungfruolja (B) eller endast blandad med jungfruolja (B). Oljan innehåller fria fettsyror, uttryckt som oleinsyra, inte överstigande
   1 g per 100 g och har andra egenskaper som motsvarar de som anges för denna kategori i enlighet med Codex Alimentarius-standard 33-1981. Produkten har ljus gul till grön färg, en god doft och smak samt är lämplig för förtäring.

Palmolja är ett vegetabiliskt fett som erhålls från fruktköttet från olika oljepalmer. Huvudkällan är den afrikanska oljepalmen (Elaeis guineensis) vilken har sitt ursprung i tropiska Västafrika men växer också i Centralamerika, Malaysia och Indonesien; andra exempel på oljepalmer är Elaeis melanococca (också känd under namnet noli palm) och olika arter av palmer av släktet Acrocomia, särskilt den paraguyanska palmen (coco mbocaya), vilken har sitt ursprung i Sydamerika. Oljorna i fråga erhålls genom extraktion eller pressning och färgen varierar beroende på oljans tillstånd och om den har raffinerats. Oljorna, vilka utvinns ur samma sort oljepalmer skiljer sig från palmkärnoljor (nr 1513) genom att de har en mycket hög halt palmitin- och oleinsyra.

Palmolja används för tillverkning av tvål, stearinljus, kosmetiska preparat och toalettmedel, som smörjmedel, för varmförtenning, för tillverkning av palmitinsyra etc. Raffinerad palmolja används som livsmedel, t.ex. som stekfett, och vid tillverkning av margarin.

Detta nummer omfattar inte palmkärnolja och babassuolja (nr 1513).

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1511.10

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

A. Solrosolja

Denna olja, som är ljust guldgul till färgen erhålls från den vanliga solrosen (Helianthus annuus). Den används som salladsolja samt i margarin och konstister. Oljan är halvtorkande vilket gör att den också används för tillverkning av lacker och andra målningsfärger.

B. Safflorolja

Frön av safflor (Carthamus tinctorius), vilken är en mycket viktig färgväxt, ger en torkande, ätbar olja. Denna används som livsmedel och i mediciner samt för tillverkning av alkydhartser, lacker och andra målningsfärger.

C. Bomullsfröolja

Denna olja är den viktigaste av de halvtorkande oljorna och erhålls från frökärnorna av flera arter av släktet Gossypium. Bomullsfröolja används för många industriella ändamål, t.ex. vid läderberedning, vid tillverkning av tvål, smörjmedel, glycerol och medel för att göra textilier vattentäta samt som bas för krämer för kosmetiskt bruk. Den raffinerade oljan används i stor utsträckning som sallads- och matlagningsolja samt för tillverkning av margarin och konstister.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1512.11 och 1512.21

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

A. Kokosolja

Denna olja erhålls från det torkade fruktköttet (kopra) av kokosnöten (Cocos nucifera). Färskt fruktkött kan också användas. Denna icke torkande olja är blekgul eller färglös och är fast under 25 °C. Kokosolja används i tvål, i kosmetiska preparat och toalettmedel, för tillverkning av smörjfett, syntetiska detergenter och tvätt- och rengöringsmedel samt som råmaterial för framställning av fettsyror, fettalkoholer och metylestrar.

Raffinerad kokosolja är ätbar och används för framställning av livsmedel såsom margarin och kosttillskott.

B. Palmkärnolja

Denna vita olja erhålls snarare från oljepalmens fruktkärnor än från fruktköttet. Detta gäller i synnerhet afrikansk oljepalm Elaeis guineensis (se nr 1511). Den används i stor utsträckning inom margarin- och konfektyrindustrin på grund av sin nötsmak och behagliga lukt. Den används också vid tillverkning av glycerol, schamponeringsmedel, tvål och stearinljus.

C. Babassuolja

Denna icke torkande olja erhålls från babassupalmen (Orbignya martiana och O. oleifera). Den pressas ut från fruktkärnorna.

Babassuolja används inom industrin för tillverkning av exempelvis tvål.

I raffinerat skick används den som ersättning för palmkärnolja i livsmedelsprodukter.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1513.11 och 1513.21

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

A. Rapsolja och rybsolja

Fröna av flera arter av släktet Brassica, särskilt B. napus (raps) och B. rapa (eller B. campestris) (rybs) ger halvtorkande oljor med sinsemellan likartade egenskaper, vilka i handeln klassificeras som rapsoljor eller rybsoljor.

Dessa oljor innehåller i allmänhet höga halter av erukasyra. Detta nummer omfattar emellertid också rapsolja och rybsolja med låg halt av erukasyra (vilka framställs av oljehaltiga frön av särskilt framtagna sorter av raps och rybs med låg halt av denna syra) t.ex. ”canolaolja” och europeisk raps- eller rybsolja, benämnd ”dubbellåg” (”double zero”).

De används som salladsdressing, vid tillverkning av margarin etc. De används också vid tillverkning av tekniska produkter, t.ex. som tillsats till smörjmedel. De raffinerade oljorna är också ätbara.

B. Senapsolja

Detta är en fet vegetabilisk olja som erhålls exempelvis från följande tre arter: vitsenap (Sinapis alba och Brassica hirta), svartsenap (Brassica nigra) och sareptasenap (Brassica juncea). Den innehåller i allmänhet hög halt av erukasyra och används exempelvis i mediciner, vid matlagning och i tekniska produkter.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1514.11 och 1514.91

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

Detta nummer omfattar oblandade, icke flyktiga, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor (se allm. anv. B), andra än sådana som är nämnda i nr 1507 – 1514. Följande varor är särskilt av betydelse inom handeln:

1. linolja, som erhålls ur fröna av linväxten (Linum usitatissimum). Denna olja är en av de viktigaste av de torkande oljorna. Linolja varierar till färgen från gul till brunaktig och har skarp smak och lukt. Vid oxidation bildar den en mycket motståndskraftig, elastisk film. Oljan används huvudsakligen för tillverkning av lacker och andra målningsfärger, vaxduk, kitt, såpa, tryckfärg, alkydharts och farmaceutiska produkter. Kallpressad linolja är ätbar;
2. majsolja, som erhålls från majskorn där huvuddelen av lipiderna (runt 80 %) återfinns i grodden. Den råa oljan används för många tekniska ändamål, t.ex. vid tillverkning av tvål, smörjmedel, läderbehandlingsmedel etc. Den raffinerade oljan är ätbar och används vid matlagning, i bagerier, för blandning med andra oljor etc. Majsolja är en halvtorkande olja;
3. ricinolja, som härrör från frön av Ricinus communis. Den är en icke torkande, tjock, färglös eller svagt färgad olja, som tidigare huvudsakligen användes inom medicinen som laxermedel men som numera används inom industrin som ett mjukningsmedel i lacker och cellulosanitrat, vid framställning av tvåbasiska syror, elastomerer, klister, ytaktiva ämnen, hydraulvätskor etc.;
4. sesamolja, som erhålls från fröna av en ettårig ört Sesamum indicum. Den är en halvtorkande olja, vars finare kvaliteter används i konstister, salladsolja, margarin och liknande livsmedelsprodukter samt i mediciner. De sämre kvaliteterna används för tekniskt bruk;
5. Mikrobiella fetter och oljor, även kända som encelliga oljor (single cell oils, SCO), erhålls genom extraktion av lipider från oljehaltiga mikroorganismer såsom svampar (inklusive jästsvamp), bakterier och mikroalger. Dessa lipider innehåller en hög andel triacylglyceroler (TAG), huvudsakligen från fleromättade fettsyror såsom arakidonsyra och linolsyra, som är flytande vid rumstemperatur. De kan användas inom samma användningsområden som vegetabiliska oljor. Oljor erhållna från andra oljiga multicellulära organismer förs också hit.
   Till exempel:
   a. arakidonsyraolja (ARA), erhållen från svampen Mortierella alpina, är en gul eller orangegul vätska som kan användas som ingrediens i livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetika.
   b. Schizochytriumolja, erhållen från mikroalgerna Schizochytrium sp., som kan användas som ingrediens i livsmedel.
   Oljehaltiga mikroorganismer från vilka mikrobiella fetter och oljor kan erhållas inkluderar bland annat jäst, svamp, mikroalger och bakterier.
6. tungolja (kinesisk träolja), som erhålls från frön av olika arter av släktet Aleurites (t.ex. A. fordii och A. montana). Den är blekgul till mörkbrun till färgen, torkar mycket snabbt och har konserverande och vattenavstötande egenskaper. Den används huvudsakligen vid tillverkning av lacker och andra målningsfärger;
7. jojobaolja, vilken ofta beskrivs som ett flytande vax och som är en färglös eller gulaktig vätska som huvudsakligen består av estrar av högre fettalkoholer. Den erhålls från frön av ökenväxter av släktet Simmondsia (S. californica eller S. chinensis) och används som ett ersättningsmedel för spermolja, t.ex. i kosmetiska preparat;
8. produkter som brukar benämnas vegetabilisk talg, i huvudsak borneotalg och kinesisk talg (stillingiatalg), och som erhålls genom bearbetning av vissa oljeväxtfrön. Borneotalg förekommer som kristalliniska eller gryniga kakor, som utvändigt är vita och invändigt gröngula. Kinesisk talg är en fast, vaxartad, grönaktig, för känseln oljig substans med svagt aromatisk lukt;
9. produkter som inom handeln kallas myrtenvax och japanvax men som i själva verket utgör vegetabiliska fetter. Myrtenvax, som utvinns ur olika slag av myrtenbär, förekommer i form av hårda gröngula kakor med vaxartat utseende och en karakteristisk, lätt balsamisk lukt. Japanvax erhålls från frukterna av flera arter av kinesiska och japanska träd av släktet Rhus. Det förekommer i form av grönaktiga, gulaktiga eller vita, vaxliknande, sköra plattor eller skivor med kristallinisk struktur och svagt hartsartad lukt.

Förklarande anmärkning till undernummer

HS-nr 1515.11 och 1515.21

Se den förklarande anmärkningen till undernummer till HS-nr 1507.10.

Detta nummer omfattar animaliska, vegetabiliska och mikrobiella fetter och oljor, som har undergått någon specifik kemisk omvandling av sådana slag som är omnämnda nedan men som inte har underkastats ytterligare beredning.

Numret omfattar också på liknande sätt behandlade fraktioner av animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor.

A. Hydrerade fetter och oljor

Hydrering, vilken utförs genom att man vid lämplig temperatur, lämpligt tryck och i närvaro av en katalysator (vanligen finfördelad nickel) låter fetterna eller oljorna komma i kontakt med rent hydrogen (vätgas), höjer smältpunkten hos fetterna och förändrar konsistensen hos oljorna genom att omvandla omättade glycerider (t.ex. av oljesyra eller linolsyra) till mättade glycerider (t.ex. av palmitinsyra och stearinsyra) med högre smältpunkter. Graden av hydrering och den slutliga konsistensen av produkterna är beroende av de förhållanden under vilka processen äger rum och av behandlingens längd. Detta nummer omfattar:

De produkter som oftast hydreras är oljor av fisk eller havsdäggdjur samt vissa vegetabiliska oljor (bomullsfröolja, sesamolja, jordnötsolja, raps- och rybsolja, sojabönolja, majsolja etc.). Helt eller delvis hydrerade oljor av dessa slag ingår ofta i ätbara blandningar och beredningar enligt nr 1517, eftersom hydreringen inte bara förändrar deras konsistens utan också gör dem motståndskraftigare mot oxidation samt förbättrar deras smak och lukt och, genom att bleka dem, deras utseende.

Denna grupp omfattar också hydrerad ricinolja, s.k. opalvax.

B. Omförestrade (även internt) eller elaidiniserade fetter och oljor

Numret omfattar ovan beskrivna produkter även om de har vaxkaraktär och även om de har desodoriserats eller underkastats liknande raffineringsprocesser samt oavsett om de är direkt användbara som födoämnen eller inte. Numret omfattar emellertid inte hydrerade etc. fetter och oljor och fraktioner av sådana som har undergått vidare beredning för livsmedelsändamål, t.ex. bearbetning till isterkonsistens (behandling med luft för att modifiera texturen och kristallstrukturen) (nr 1517). Numret omfattar inte heller hydrerade, internt omförestrade eller elaidiniserade fetter och oljor eller fraktioner av sådana fetter och oljor där modifieringen innesluter mer än ett slags fett eller olja (nr 1517 eller 1518).

Detta nummer omfattar margarin samt andra ätbara blandningar och beredningar av animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än sådana enligt nr 1516. De är i allmänhet flytande eller fasta blandningar eller beredningar av:

Produkter enligt detta nummer, vilka kan innehålla hydrerade fetter eller oljor, kan vara bearbetade genom emulgering (t.ex. med skummjölk), kärning, texturering (modifiering av texturen eller kristallstrukturen) etc. och kan vara försatta med liten mängd lecitin, stärkelse, färgämnen, aromämnen, vitaminer, smör eller annat mjölkfett (om inte annat följer av anm. 1 c till detta kapitel).

Numret omfattar också ätbara beredningar som har framställts av ett oblandat fett, en oblandad olja eller en oblandad fett- eller oljefraktion, även hydrerade, som har bearbetats genom emulgering, kärning, texturering etc.

Numret omfattar hydrerade, internt omförestrade, på annat sätt omförestrade eller elaidiniserade fetter och oljor eller fraktioner av sådana fetter eller oljor där modifieringen innesluter mer än ett slags fett eller olja.

De viktigaste produkterna enligt detta nummer är:

Numret omfattar vidare ätbara blandningar och beredningar av animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel av sådana slag som används som formsläppmedel.

Numret omfattar inte oblandade fetter eller oljor som har enbart raffinerats men inte underkastats vidare bearbetning; sådana klassificeras enligt sina respektive nummer även om de föreligger i detaljhandelsförpackningar. Numret omfattar inte heller beredningar som innehåller mer än 15 viktprocent smör eller annat mjölkfett (i allmänhet 21 kap.).

Numret omfattar inte heller produkter som erhållits genom pressning av talg eller ister (nr 1503) såväl som hydrerade, internt omförestrade, på annat sätt omförestrade eller elaidiniserade fetter och oljor eller fraktioner av sådana fetter och oljor där modifieringen innesluter endast ett slags fett eller olja ( nr 1516).

Förklarande anmärkning till undernummer

Undernummer 1517.10 och 1517.90

Vid tillämpning av undernummer 1517.10 och 1517.90 skall margarinets fysiska egenskaper fastställas med hjälp av okulärbesiktning vid en temperatur av 10 ^oC.

Denna del av numret omfattar animaliska, vegetabiliska eller mikrobiella fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, vilka har underkastats behandlingar som modifierar deras kemiska struktur och därigenom förbättrar deras viskositet eller torkningsförmåga (dvs. egenskapen att kunna ta upp syre ur luften och bilda en elastisk film) eller påverkar andra egenskaper hos dem, under förutsättning att de har behållit sin ursprungliga grundkaraktär och inte omfattas av något tulltaxenummer med mera specificerad varubeskrivning.

Denna del av numret omfattar bl.a. använd friteringsolja som innehåller exempelvis rapsolja, sojabönolja och liten mängd animaliskt fett och är avsedd att användas för beredning av fodermedel.

Numret omfattar även hydrerade, internt omförestrade, på annat sätt omförestrade eller elaidiniserade fetter och oljor eller fraktioner av sådana fetter och oljor där modifieringen innesluter mer än ett slags fett eller olja.

Detta nummer omfattar inte:

[1519]

Rå glycerol har en renhet av mindre än 95 % (beräknat på torrsubstansen). Den kan erhållas antingen genom spaltning av fetter eller oljor eller på syntetisk väg av propen. Den är av växlande kvalitet beroende på framställningsmetoden, t.ex.:

1. om den har erhållits genom spaltning med vatten, syror eller alkalier är den en sötaktig, gulaktig till brun vätska med inte oangenäm lukt;
2. om den har erhållits från glycerollut är den en ljusgul vätska med adstringerande smak och obehaglig lukt;
3. om den har framställts av återstoderna från tvåltillverkning är den en svartgul vätska med sötaktig smak (ibland med vitlökssmak om den är mycket oren) och mer eller mindre obehaglig lukt;
4. om den har erhållits genom katalytisk eller enzymatisk spaltning är den i allmänhet en vätska med obehaglig smak och lukt och innehåller stora mängder organiska ämnen och mineralämnen.

Rå glycerol kan också erhållas vid omförestring av oljor eller fetter med andra alkoholer.

Numret omfattar också glycerolvatten, vilket är en biprodukt från framställningen av fettsyror, och glycerollut, vilken är en biprodukt från tvåltillverkning.

Numret omfattar inte:

De viktigaste vegetabiliska vaxerna är följande:

1. karnaubavax, som avsöndras från bladen av en palmart (Corypha cerifera eller Copernicia cerifera). Det är grön-, grå- eller gulaktigt, är mer eller mindre oljigt och har närmast kristallinisk struktur; det är mycket sprött och har en behaglig hölukt;
2. uricurivax, som erhålls från bladen av en palmart (Attalea excelsa);
3. palmvax, som avsöndras från det inre av bladen av en annan palmart (Ceroxylon andicola) och uppsamlas från trädstammen. Det förekommer vanligen som porösa och sköra, gulvita, klotformade stycken;
4. kandelillavax, som erhålls genom kokning i vatten av en mexikansk växt (Euphorbia antisyphilitica eller Pedilanthus pavonis). Det är ett hårt, genomskinligt, brunt ämne;
5. sockerrörsvax, som i naturligt tillstånd förekommer på sockerrörens yta och tekniskt utvinns vid socker-framställningen ur den vid skedningen (reningen av råsaften) bildade slamkalken. I rått tillstånd är det mjukt och nästan svart och har en lukt som påminner om sockerrörsmelass;
6. bomullsvax och linvax, som förekommer i växtfibrerna, ur vilka de extraheras med lösningsmedel;
7. ocotillavax, som extraheras med lösningsmedel ur barken av ett träd som växer i Mexiko;
8. pisangvax, som erhålls från ett mjölartat överdag på bladen av vissa bananträd som växer på Java;
9. espartovax, som erhålls från espartogräs och hopsamlas som ett stoft, då balarna med det torkade gräset öppnas.

Varor enligt detta nummer kan vara råa, raffinerade, blekta eller färgade och kan också förekomma i form av kakor, stänger etc.

Numret omfattar emellertid inte:

Nyssnämnda blandningar klassificeras i allmänhet enligt 34 kap. (vanligen nr 3404 eller 3405).

Bivax är den substans varmed bina bygger upp de sexkantiga cellerna i bikupornas kakor. I naturligt tillstånd har det grynig struktur, är ljusgult, orangefärgat eller ibland brunt och har en synnerligen behaglig lukt; i blekt och renat skick är det vitt eller svagt gulfärgat och har mycket svag lukt.

Det används bl.a. för tillverkning av ljus, vaxade vävnader och vaxat papper, kitt, putsmedel etc.

Av andra insektsvaxer är de mest kända:

1. schellackvax, som erhålls ur schellack genom extraktion med alkohol. Det förekommer i form av bruna klumpar med schellacklukt;
2. kinesiskt vax (även kallat insektsvax eller trädvax). Vaxet, som huvudsakligen förekommer i Kina, utsöndras och avsätts av insekter på grenarna av vissa slag av ask som en vitaktig beläggning, vilken hopsamlas och renas (genom smältning i kokande vatten och filtrering). Det är en vit eller gulaktig, glänsande, kristallinisk och smaklös substans med något talgliknande lukt.

Bivax och andra insektsvaxer förs till detta nummer såväl i rått tillstånd (även i form av naturliga bikakor) som smält, pressat eller raffinerat och även blekt eller färgat.

Numret omfattar inte:

Spermaceti (valrav) är en vaxartad substans som utvinns ur fett eller olja som förekommer i håligheter i huvudet eller under huden hos pottvalar (kaskeloter) och liknande valdjur.

Rå spermaceti, som består av ungefär en tredjedel ren sparmaceti och två tredjedelar fett, förekommer i gulaktiga eller bruna klumpar med obehaglig lukt.

Pressad spermaceti erhålls när allt fett tagits bort. Den förekommer i form av små, gulbruna, fasta fjäll. På papper ger den ingen eller endast obetydlig fettfläck.

Raffinerad spermaceti erhålls genom behandling av pressad spermaceti med utspätt natriumhydrat. Den förekommer i rent vita, pärlemorglänsande stycken.

Spermaceti används för tillverkning av vissa slag av ljus, för framställning av parfymeringsmedel och farmaceutiska preparat samt som smörjmedel.

Alla ovannämnda produkter förs till detta nummer även om de är färgade.

Numret omfattar inte spermolja, rå eller raffinerad genom avskiljande av spermaceti (nr 1504).

A. Degras

Detta nummer omfattar både naturlig och konstgjord degras (garvfett) som används inom läderindustrin för insmörjning av läder.

Naturlig degras (även kallad moellon) utgör en från sämskgarvning härrörande återstod som erhålls genom pressning eller extraktion med lösningsmedel. Den består av härsken olja av marina djur, hartsartade produkter (bildade genom oxidation av oljan), vatten, oorganiska ämnen (soda, kalk, sulfater) samt avfall av hår och skinn.

Naturlig degras utgör en mycket tjock, nästan degartad, homogen, gul eller mörkbrun vätska med stark lukt av fiskolja.

Konstgjord degras består huvudsakligen av oxiderade, emulgerade eller polymeriserade fiskoljor (eller av blandningar av sådana oljor), som är blandade med ullfett, talg, hartsolja etc. och ibland med naturlig degras. Dessa blandningar utgör tjockflytande gula vätskor (mer tunnflytande än naturlig degras) med karakteristisk lukt av fiskolja. De innehåller inte avfall av hår eller skinn. Vid förvaring har de benägenhet att dela sig i två skikt, varav det undre består av vatten.

Detta nummer omfattar emellertid inte fiskoljor som endast har oxiderats eller polymeriserats (nr 1518), sulfonerade oljor (nr 3402) samt preparat för insmörjning av läder (nr 3403).

Nr 1522 omfattar också degras som har erhållits genom behandling av sämskskinn med alkalilösning och utfällning av hydroxifettsyrorna med svavelsyra. Dessa produkter försäljs i form av emulsioner.

Denna grupp omfattar bl.a.:

1. bottensatser och avslemningsåterstoder (oil foots and dregs), vilka utgör oljeartade eller slemmiga återstoder från rening av oljor. De används för tillverkning av tvål och smörjmedel;
2. soapstocks, en biprodukt från oljereningen, som bildas vid neutralisering av de fria fettsyrorna med en bas (natriumhydroxid) och består av en blandning av rå tvål och neutrala oljor eller fetter. Den har salvkonsistens och växlande färg (brungul, vitaktig, brungrön etc.), beroende på det råämne varur oljorna har utvunnits. Den används för tvåltillverkning;
3. stearinbeck (fettbeck) från destillation av fettsyror. Det består av en klibbig, svartaktig massa som är tämligen hård, ibland elastisk och delvis löslig i petroleumeter. Det används för tillverkning av kitt, vattentät papp och isoleringsmaterial för elektriskt ändamål;
4. återstoder från destillation av ullfett (ullfettbeck). Dessa produkter liknar stearinbeck och används för samma ändamål;
5. glycerolbeck, en återstod från destillation av glycerol. Det används för appretering av textilvaror och för att göra papper vattentätt;
6. använd blekjord som innehåller fetter eller animaliska eller vegetabiliska vaxer;
7. återstoder från filtrering av animaliska eller vegetabiliska vaxer. De består av föroreningar jämte viss mängd vax.

Detta nummer omfattar inte: